Torsdag: När sanningen bara är en version av lögnen

Han: Udden vaknar på dagens nyheter. Det ryska angreppet på Ukraina väcker en massa frågor. Somliga är förvånade över Putins lögner: ”Ukraina hotar Ryssland” och ”bedriver folkmord på ryssar”.
– Hur kan karln stå där och ljuga i hela världen rakt i ansiktet?

Det finns ett svar: Ryskans ’pradva’ betyder ’sanning’. Men å där och ljuga sovjetforskaren Kristian Gerner har påpekat att det inte är hela sanningen. I ryskan finns nämligen två ord för ’sanning’ – ’pravda’ och ’istina’.

Pravda var namnet på det sovjetiska kommunistpartiets tidning (1912-1992). Det vanligaste översättningen av detta pravda är ’sanning’, på engelska ’truth’. Men i ryskan betyder ’pravda’ även ’rätt’ och ’rättvisa’, det vill säga ’pravda’ är en socialt accepterad och föränderlig sanning.
I den meningen säger Putin sanningen om Ukrainas hot mot Ryssland. Aggression och folkmord på ryssar.
– Det är en sanningen som passar honom just nu.

Sanning, i betydelse ’absolut sanning’, heter på ryska ’istina’. Detta sanningsbegrepp har spelat en underordnar roll i den ryska kulturen, till förmån för det normativa och auktoritativa ’pravda’ påpekar Gerner.
Det gamla tsarryska lagsamlingen hette således ’Rysskaja prava’.
– Den utanför Sovjetunionen förekommande vitsen i Izvestija står inga nyheter och i Pravda ingen sanning var därför poänglös, enligt Gerner. ’Izvestija’ betyder för det första inte ’nyheter’, utan ’underrättelser’ och i Pravda ska stå dagens officiella pravda. Makthavarnas sanning…”.

Kommunismen är död men Putin tillämpar sanningen som föregångarna Stalin och tsar Peter den store gjorde.
– Han ljuger oss rakt upp i ansiktet för att i hans världsbild är lögnen bara en form av sanning.

PS: Hur det kommer att gå? Jag tror att det är början till slutet för Putin.

Hon:

Onsdag: Bra och höga stövlar är grejen!

Hon: världens bästa stövlar hjälpte inte hela vägen till torpet, men en bra bit på väg…

Här fick jag ge upp och klättra över gärdsgården och genom ordentligt dragen taggtråd för att gå över åkern istället. Sedan fick jag gena genom Ramels lilla trädgård utanför hans fina sjöbod för att ta mig hela vägen till hamnen i Bergkvara. Två svanar som hade fått en brödskiva och ville ha mer höll dock nästan på att sätta stopp även där. Men gav sig till slut av. Mer bröd kommer det dock inte att bli på det vattenhålet, gapar man efter mycket mister man ofta hela stycket…

Träffade ytterligare en svan på vägen, en ung sådan. Han var betydligt beskedligare, men ville inte direkt gå ”hand i hand”. En riktig sötnos var det.

Vintergäcken lyste också upp promenaden! Nu är det verkligen vår. Trots hård vind och högvatten.

Han: Läser att varje år dör 12 000 européer av buller och nu varnar FN:s miljöprogram för att det är ett allvarligt hot mot människors hälsa. Enligt den nya rapporten blir 48 000 européer hjärtsjuka av bullernivåerna varje år.
Ännu ett skäl att tacka min lyckas stjärna att våra vilda katter vägrade flytta hem till 83 m² lägenhet i huvudstaden.
– Här hör vi vågorna, särskilt på natten.

Och så här på natten låter havet, ”ständigt detsamma, alltid skiftande”, på ett särskilt sätt så här nära.
Kluckar gör det inte som på dagen i Taubes visa, snarare som ett lågfrekvent muller men jag är osäker på hur man översätta det till urban storstadssvenska. Någon har identifierat ljudet som ett slags buller, ”men så ickestörande och så rogivande i sin oregelbundna eller snarare varierade regelbundenhet” att man lätt somnar om när man hör det.
– Havet sjosar, kallar en annan ordvändare det.
Så här låter havet på udden:

Men nu är det en ny dag. Solen gick upp 5 minuter tidigare än i måndags, 07:03. Molnigt,3°C känns som -2° på grund av vinden från NV (8-14 m/sek).
Noterar att havet dragit sig tillbaka, nästan till den gamla gränsen mellan vatten och land. Kan bero på att jag redan igår varnade ockupanten att jag skulle vidta skarpa sanktioner.
– Typ att ta in pappa Bertils badrock, detta som en markering att det för min del inte blir nåt mer badande på sank mark.

Livet vid havet är rogivande. Här laddar Erik och Vilda batterierna tillsammans.

Tisdag: Och havet tar det havet anser vara sitt

(Uppdaterad 11:00)

Han: I natt tog han tillbaka det som han alltid hävdat tillhör honom.
– Den där remsan har aldrig varit något riktigt land. Bevis? Det bekräftas ju av att de som bor där inte kan försvara sig mot mig.
Och som vanligt hävdar somliga att det egentligen är vårt eget fel att det blev så här.

Som du förstår talar jag denna morgon om havet som än en gång slagit till mot vår udde. Enligt SMHI står havet i Kalmarsund 99 cm över normalnivån.
– Även det är ett skådespel som vi hoppades inte skulle bli verklighet (igen). Trots att alla sagt att det som hänt de senaste veckorna bara är slutet på början.

Hon: först när jag kom upp imorse såg jag bara vatten och blev förskräckt, men när jag gick fram till fönstret såg jag ju att det var ett par meter mellan altanen och vattnet. Men hur ser vägen ut… vi som ska till torpet och lite senare även hämta en son vid tåget!

Måndag: Därför snackar vi inte om vädret längre

Han: lätt regn, fyra grader varmt känns som -2 när vinden kommer i 8-17 m/sek från andra sidan udden. Men viktigast noteringen idag: börsen går ner nästan 2 procent efter morgonens uppgång.
– Varför?
– Varför vi bryr oss?

Ett svar: ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort.” Det smått cyniska svaret gav Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson (Dagens Industri 18 febr) redan år 2005.
Cyniskt eftersom det var han som i skön föreningen med den borgerliga oppositionen drev igenom att våra framtida pensioner skulle kopplas till börsutvecklingen.

Ett koppleri som vi alla, blivande och varande pensionärer, älskat när börsen gått upp (vilken den gjort ofta och mycket) och svär över när börsen går ner.
Oavsett våra känslor innebar detta att börsen blev ett folknöje, typ Tipsextra, Bingo, Lotto och Postnummerlotteriet. Unga aktiesparare har i dag fler medlemmar än SSU.
– Och då är medlemsavgiften 299 kronor per år.
I SSU kostar det ingenting.
Det säger något om vad unga vuxna tror ger dem en bättre framtid.

Och inte bara unga vuxna. Hon som arbetat sedan hon var 18 vet vid 59 att hennes framtida pension beror på hennes fonder mår. Just nu mår de sämre än många covidsjuka och det oroar dem som tänker längre än till eftermiddagsdrinken:
– Det är sant: Efter att ägnat en stor del av mitt yrkesliv åt att följa kapitalismens spasmer bryr jag mig inte längre. Jag låter andra sköta mina pensionspengar.

Jag är däremot tillräckligt klok för att inse att detta är en svaghet i min personlighet, slappt och oansvarigt. Därför blir jag förbannad å hennes vägnar när jag läser Aftonbladets alltid lika folkliga ledarsida: ”Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt”, skriver ledarskribenten Jonna Sima och spottar inte bara på tusentals unga kvinnor som genom sitt sparande engagerar sig i sin framtida ekonomiska trygghet.

Alla lata populister klagar på att politikerna gör för lite för dem. Men den 60-åring som under sin yrkesverksamma tid själv brytt sig om sina aktiefonder är idag åtminstone inte beroende av att Ardalan Shekarabi och de andra politikerna delar ut små allmosor genom att mixtra med ett pensionssystem som är styrs av finansmarknaden.
– Det är om något är slöseri med de smartaste hjärnorna.

PS: Jonna Sima tycker att unga kvinnor som intresserar sig för finansmarknaden stället borde engagera sig i Greta Thunbergs Fridays For Future.
– Utesluter de engagemangen varann? I så fall: Tänk vad många träd vi skulle spara om journalister slutade skriva strunt i tidningen och istället engagerade sig för miljön.

Hon: bilden är fejk, måndagstidningen har ingen börssida, men bekymrad är jag. Rentav deprimerad och känner mig utfattig!!! Men om kriget kommer tar väl ryssen pengarna ändå. Om han inte släpper en atombomb, och då behöver jag dem ju inte ändå… dessutom vaknade jag 4:28 imorse!

Men vi har varit i torpet och målat. Det skingrar tankarna, och egentligen är jag inte deprimerad. Jo förresten, lite, eftersom som han var ovarsam och hade sönder den superfina vintage-plafonden som satt i taket i torpets sovrum. Känns nästan mer ledsamt än när han råkade slänga hela min mammas ostindia-servis på tippen.
Och då var det ändå den gamla varianten som är handmålad och inte tryckt mönster…

Han: Jaja, det gick lite fort där. Och det skulle ha blivit mer glassplitter om lampan inte mellanlandat på min skalle. !-1 till hemmalaget.

Har i alla fall kommit en bit till när det gäller att frilägga vår vägg på andra sidan hennes målade dörr.

Söndag: solen värmer igen, hurra!!!

Hon: alltså vad härligt!! Äntligen har solen börjar värma på allvar. Det blåser som fasiken fortfarande, men det är västlig vind så vi har lä på framsidan.

Dessutom har vi bästa vårvinter-platsen utanför sjöboden med skydd även från nordosten. Och det behövs så här års upptäckte vi efter vi fått kommunalt vatten och avlopp och började tillbringa mer tid härnere även under vinterhalvåret. Så kom sjöboden till..,

Han: Och helt plötsligt ser vi ytterligare ett vårtecken, årets första svandans:
– Hoppas det blir ungar i vår, viskar mormor & farmor entusiastiskt.

PS. Ett meddelande apropå gårdagens blogg: Vi mår bra. Kanske var det var en snabbt övergående man (female) flu, så där dagen efter en kul aw…

Lördag: Därför blir det ingen blogg

Han: Idag känner vi oss sjuka på udden. Förmodligen är det en vanlig influensa. Åtminstone visar våra snabbtest att det inte är covid. Men det känns som jag har gröt i huvudet och det jag hade tänkt skriva här vill liksom inte riktigt ta form.

Ibland funderar jag faktiskt över vad jag skriver. Bokstavligt talar. Jag tänker närmast på tangenterna på mina två laptop. På min gamla MacBook Air, som jag knackar ner denna blogg har bokstaven till vänster om S skavts bort.
– Ändå vet jag att det är ett A.
Det beror på Christopher Sholes, skrivmaskinens fader som skapade den ordning mellan bokstäverna även på datorernas tangentbord.
– Systemet kallas QWERTY.
Detta efter de första sex bokstäverna i översta bokstavsraden.

Varför blev det så? Alla geniala idéer har egentligen väldigt enkla förklaringar.
– Åtminstone i efterhand.
Alla som var med i förr-i-förr-tiden-tiden vet att skrivmaskinens mekaniska armar ofta fastnade i varandra när pekfingervalsen hamrades fram alltför snabbt för den gamla Haldan.
– Inte minst för oss som skrev på svenska.

Delvis är det Mr Sholes fel. Han var engelsman och den enkla förklaringen till QWERTY-systemet är att i engelskan innehåller många ord bokstavskombinationerna “st” och “th” och Sholes ville därför placera dessa och andra vanliga kombinationer så långt från varandra.
– Praktiskt för engelsktalande – och när amerikanska Remington köpte patentet blev QWERTY världsledande.

Det fanns och det finns andra tangentbord. På 1930-talet kom det alternativa tangentbordet Dvorak, vars utformning gjorde att snabbskrivande sekreterare kunde öka skrivhastigheten med 300 procent jämfört med på en Remington.
Men som så ofta i den kapitalistiska massproduktionen gäller det att vara först och störst och Dvorak har därför aldrig lyckats utmana QWERTY-systemet som importerades rakt av även till till datorerna.

Synd kan man tycka. Då hade denna korta text om ingenting tagit en tredjedel så lång tid att skriva.
Nu vet du det och varför det inte blev någon lördagsblogg om det ljuva livet på vår udde.

Fredag: Från kalhygge på udden till AW med musik och nya vänner

Han: Mina svaga punkter sitter mellan benen – och högst upp på knoppen.
Åtminstone att döma av reklamen i min inbox. Dominerar inflödet gör prostatatillskott (”Säg ’JA’ till en sund prostata idag”) och medel för ökad hårtillväxt.

Därmed är jag ett levande bevis på att de digitala marknadsförarna ännu inte vet allt om mig, alla sökmotorer till trots.
Jag har inga prostataproblem.
– Ännu är väl bäst att tillägga, eftersom varannan gubbe får problem.

Dessutom är jag för gammal för att bry mig om att jag har en kal fläck på hjässan. Om rödhaken och gärdsmygen tror att det är en helikopterplatta så är det helt okej för mig.
Det kalhygget har jag nämligen haft sedan år 1980. Då ett yttre uttryck för en inre mental skövling i samband med en första skilsmässa och redan då framstod förlusten av de själlösa och keratinfyllda cellerna som mindre viktig.
– Sedan dess har jag förstått att människans krympande hårbeklädnad är ett tecken på utveckling och mognad.

Människans päls har nämligen minskat i samma takt som vi gått från att vara ett jagat bytesdjur till att bli jägare.
Teorin, som jag läser i ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap hos tandläkaren, går ut på att en hårlös kropp med massvis av ytliga svettkörtlar var bättre lämpad för att bli av med värmen under jakt än pälsen.
– Vilket i och för sig inte förklarar varför andra rovdjur har päls.
Men jag köper det.

Jagar gör jag inte. Men jag märker att när jag äter hennes chilikryddade köttfärssås så svettas jag ymnigt just på flinten.
De nostalgiska krafter i samhället som vill rulla tillbaka utvecklingen har därför inget att hämta hos mig.
Därför, meddelas endast på detta sätt:
– Jag ” avprenumererar” mig härmed från dylika påfund.

Hon: inte fått jättemycket gjort idag, men fredagen avslutades däremot på absoluta bästa sätt med en superrolig aw hos Maxe, Jenny, Melvin och Gibson ett par kilometer söder om udden. Musik, vin, god mat, underbara vänner och fantastiskt roligt häng!!! Längtar redan till nästa gång! Tack!!!

Haaks, Sveriges populäraste underhållningsband, stod för musiken fram till 19.30. Sen var det mest Rolling Stones och andra gamla godingar!

Han: Underbar kväll! Och sen kom Ben med sin taxi och räddade oss från att promenera hem i snöovädret och när vi trodde att den mardrömmen var över föll två tunga tallgrenar över vägen strax bakom bilen. Jonas i granngården hade hört braket, vilket vi inte gjorde i bilen och hjälpte oss röja så att Ben kunde ta sig hem till sin mamma i Torsås och där slutar ännu en omtumlande kväll på udden.

Torsdag: sååå himla nöjd!!!

Hon: blev så himla glad när vi kom till torpet idag. Golvfärgen var i en perfekt grå nyans och det var inte alls flammigt längre nu när det hade torkat.

Och den passar dessutom jättebra till alla tapeterna, inte bara till den randiga.

Jag tycker färgen känns somrig på något vis. Den är lätt och varm, och man kan tänka sig hur det känns att gå barfota på den en varm sommardag. Känns inte alls som ett grått betonggolv, vilket jag var rädd den första lite mörkare och kallare grå nyansen skulle gjort…

Men innan vi åkte upp till torpet satte jag faktiskt alla tomatfröerna. Eller nästan alla. Så skönt!! Det tog nog två timmar… jäkla pilljobb! Satte bara två eller tre frön av vardera eftersom det som vanligt blev alltför många sorter. Många nya. Det blir spännande!

Han: haha, ingenting är som glada och nöjda fruar! Men nu något mindre roligt: Somliga dar när jag tittar ut över havet utanför udden tittar jag inte bara efter fåglar. Minns du rubrikerna när president Vladimir Putin blev uppläxad av en rysk elev för att blandade ihop sjuåriga kriget med stora nordiska kriget?
– Det heter inte sjuåriga kriget, utan bara det stora nordiska kriget, sa eleven. Det pågick i 21 år och föreställ er; det var mycket längre.
Sa 17-åriga eleven Nikonor Tolstych från Vorkuta och förklarade att Putin glömt att tsar Peter faktiskt förlorade fyra slag mot svenskarna innan han besegrade dem vid Poltava.

Vi drog på munnen. Men handen på hjärtat: Hur många gymnasister i svenska skolor vet ens vad det stora nordiska kriget var?
Eller våra politiker.
– Vet du?

Putin kanske blandar ihop några slag i början av 1700-talet, men han känner Rysslands historia. Och som alla tsarer, vita som röda, drömmer han om när Ryssland var en stormakt.
Nu pratas det mycket om att Putin vill återställa det sovjetiska imperiet och det kanske han drömmer om. Sanningen är att hans Ryssland är ett imperium i utdraget förfall – och det kan inte Putin ändra på.

Barack Obama hade rätt när han 2015 beskrev Ryssland som en regionalmakt på väg utför, konstaterar Richard Swartz i en krönika i Dagens Nyheter:”Snart sagt ingenting går rätt väg i Vladimir Putins Ryssland: för honom och för ryssarna. Det är ingen nyhet. Så har det varit (nästan) alltsedan Sovjetunionen avvecklades. Men det har blivit ännu värre: ryssarnas levnads­standard stagnerar eller sjunker, de blir färre och lever kortare liv, troligen kommer deras barn att leva ännu torftigare och kortare, ekonomin är en hackande motor som inte vill starta medan världen ställer om från de fossila bränslen som är nästan det enda Ryssland har att erbjuda den.
Och – kanske värst av allt – imperiet fortsätter att fransa upp sig i kanterna.”

Imperier tar lång tid på sig att avvecklas. Rom, de portugisiska, spanska och ottomanska imperierna, det habsburgska och det brittiska. Ryssland står mitt uppe i denna process och som följer det historiska mönstret.

Och slutsatsen? Det är insikten om det inre förfallet och det obevekliga sönderfallet som gör Putin livsfarlig. Precis som det var det ekonomiska och sociala förfallet i Tyskland under mellankrigstiden (1918-38) som gjorde Hitlers revanschism livsfarlig.

– Förhoppningsvis har Europa lärt sig att av sina misstag från år 1938 när dåtidens stora makter Storbritannien och Frankrike genom München-överenskommelsen år 1938 lät Hitler annektera de delar av Tjeckoslovakien där tysktalande var i majoritet.
– Hitler lovade att detta var Tysklands sista territoriella krav.
Det var det inte.
Lika lite som den ryska annektering av Krim nu följs av den ryska riksdagens krav på de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk ska bli ”fria”. Och i botten ligger Putins uttalande om att ”ryssar och ukrainare egentligen är samma folk”.

Onsdag: En dag på torpet

Han: Upptäcker att vi har en sälj vid torpet. Säger kanske inte så mycket, men det var inte igår jag såg ”videkissar” eller videung som efter Topelius dikt:

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter
osv.

Dikten publicerades första gången i barntidningen Trollsländan, nr 9 1869. Så gammal är jag inte men när jag upptäcker de ludna knopparna i solskenet inser jag att de har samma roll i mitt minnespalats som skorpan i tante Leonies lindblomste har för Proust: det blå huset, lekarna i skogen ovanför kraftverket (inklusive när vi av misstag fick 300 kvadratmeter skog att gå upp i rök), liksom när pojkarna Sjöholm doppade mig i en oljetunna och mamma använda en hela låda norskt margarin för att tvätta mig ren, ”allt detta fick form och fasthet och steg fram” i mitt minne; snarare blixtrade förbi i mitt huvud.
– Men bortsett från det är det kul att upptäcka att vi inte är ensamma på torpet. De tidiga blommorna är en mycket viktig näringskälla för vårens första insekter – framförallt för bin.

Upptäcker förresten också två livlösa möss i vattentunnan, något som händer på landet, och som varje det händer får mig att tänka på en historia som Stig Claesson, ”Slas” kallad av de som inte kände honom, berättar i Den extra milen (Månpocket, 1995).
Inledningen lyder: ”En vetenskapsman frågade mig i ett sammanhang jag nu glömt vilka jag trodde skulle överleva längst om man kastade några vita laboratoriemöss och några vanliga kloakråttor i en tunna vatten med så hala kanter att de inte kunde ta sig upp. Spontant svarade jag att jag nog trodde att de kloka, starka och sega kloakråttorna skulle ge upp sist.”
Men författarjaget har fel:
– Kloakråttorna, sa vetenskapsmannen, insåg genast att de befann sig i en situation där de inte kunde överleva och dränkte sig själva för att inte dra ut på lidandet. Laboratoriemössen däremot kämpade och höll ut mycket längre då de sedan generationer var vana vid att utsättas för alla möjliga farliga prov, men att det alltid i sista stund kom dem en hjälpande mänsklig hand till mötes.

”Satt jag således en morgon i mitt arbetsrum och funderade på vad lärdom man kan dra av detta,” skriver Claesson. I mitt fall rörde det sig om två små skogsmöss. De väcker ändå samma existentiella fråga som Claesson snuddar vid:
– Man brukar säga att det aldrig är för sent att ge upp. Men den relevanta slutsatsen är snarare att om man tänker ge upp är så är det alltid för sent att ge upp.
Särskilt om man är en mus som ramlat nere i en vattentunna.

Hon: mamma hade alltid en planka eller pinne som låg i tunnorna för att djur som råkade ramla i när de var törstiga skulle kunna ta sig upp.

Nu måste jag verkligen sätta fart med vårsådderna! Glad jag i alla fall satte lökfröna imorse innan vi for till torpet, för i bilen messade jag med odlingskompis i Stockholm, hon skulle sätta tomatfröer ikväll!!! Och jag brukar ju vara lite före henne, vi bor ju i zon 1. Imorgon blir det tomatsådd med andra ord.

Medan jag var i Stockholm hade han köpt små burkar med färgerna vi tittat på innan jag for upp. Både av den grå till golven och av den vita till listerna.

Den vita var alldeles för kall, det tyckte vi båda! Den grå också, tyckte i alla fall jag. Även aningen mörk. Vill ha ett ljusgrått golv.

Det blev ett par turer för att blanda om hos Lindbergs. Okej, jag valde en för ljus andra gången, ger honom rätt där, men tredje gången gillt. Tyckte i alla fall jag. Har tyvärr ingen rättvis bild på det eftersom den ser lika ljus ut som den som var för ljus… men det är den inte!!!

Jag tror på det här!! Lite flammigt bara, får stryka på ett lager till imorgon!

Han: Bara en kommentar. Hon skriver: ”Medan jag var i Stockholm hade han köpt små burkar med färgerna vi tittat på innan jag for upp.”
– Jag köpte alltså de färgburkar a 300 kr styck med de nyanser som hon hade bestämt att vi skulle ha och inga andra.
Somliga dar inser jag att hon inte alls är Dulcinea, Don Quijotes stora kärlek, utan att det är hon som faktiskt är den vindtiriga riddaren som slåss med sina inre väderkvarnar.

Tisdag: resdag… och städdag

(Uppdaterad 18:19, 14:11)

Hon: idag kommer jag husse och kissarna!! Ps. Hämtar du mig i Emmaboda eller i Kalmar?

Promenerar från söder in till stan, längs Skeppsbron. Samma väg som jag tog till jobbet var dag. Förr alltså!

Stockholm har dessutom fått en ny och kärleksfull ”gröna gubben”, som istället för att gå ensam har fått sällskap. Hen håller en annan ”gubbe” i handen och de har ett hjärta emellan sig. Är det ett pr-jippo inför ”alla hjärtans dag” måntro, eller såg jag i syne…

Kom på att jag nog hinner förbi dansbutiken på Gamla Brogatan innan tåget går, om jag skyndar mig. De har riktiga benvärmare i ylle. Mina är totalt utslitna. Använder dem i princip var dag hela vintersäsongen.

Mycket bättre än långkalsonger eftersom du kan dra ner dem till anklarna om du är för varm, och dra upp dem högt på låren om det är kallt. Hett tips!!! Köp!

Japp, de har alla möjliga färger, storlekar och material. Jag köpte tre par…

Hann också köpa lite färdkost på Fabrique, en hallongrotta förstås. Men de hade också en mandelbulle som såg såååå smarrig ut. Jättekladdig! Mums! Nyttig lunch blir det… inte! Och så lite reslektyr på det. Inhandlat på Pocketshop.

Han: Jag trodde du sa att du skulle komma I MORGON!!!?? Skojar, hela arbetslägret var på fötter redan 07:30. Tvätt, sop- och städpatrullerna intog stridsställning, dvs naken.
– Visste du att Sveriges mest köpta fackbok 2021 heter ”Städa hållbart” och hade skrivits av Ellinor Sirén (Bonnier Fakta).
Man undrar varför?
– En dag som denna vet (en) man att det inte finns tid att lägga sig soffan och läsa om hur att den japanska influencern Mari Kondo uppmanar sina följare att städa ut alla ägodelar som inte väcker glädje – ”spark joy” som det varumärkesskyddade begreppet lyder. Eller om hur den konservative trendpsykologen Jordan B Peterson fått tusentals pojkar och män världen över att städa sina rum, bara genom att få slökukarna att förstå städningens ”moraliska dimensioner och psykologiska effekter”.

– Önskar att Jordan B hade funnits när de älskade ungjävlarna bodde hemma! ”Do you want ta change the world start to clean up your own room!”
Ett budskap som han för övrigt lanserade hos den kontroverielle poddaren Joe Rogan.

Men om det finns någon mänsklig aktivitet som inte behöver litterära eller filosofiska referenser så är det städning. Det är som i lumpen:
– Just do it!

Har just gjort det: Torkat av diskbänken och köksbänkarna (även under SMEG-brödrosten) och borden.
Tagit ut och skakat alla mattorna, utom de två stora (under vilken hon hittade mitt körkort och viktiga rabattkortet till Stureplans hjärta).

Dammat med min effektiva dammvippa av äkta strutsfjädrar och ”ett handtag av FCS-märkt bok” (reklamtexten). Dammsugit (inklusive filtarna i sofforna, särskilt hennes där katterna ligger).
Torkat av golven med grön såpa.
Skakat mattorna och placerat ut dem enligt det lagstadgade formuläret (ja, du fattar: det är för henne jag började städa redan på Alla Hjärtans Dag).

Självklart har jag tvättat tvätt (min egen), det du Jordan B! Och sist men inte minst: Badrummet har jag som vanligt sparat till veckans dusch.
– All inclusive, som vi säger på udden.
Och du:
– Jag hämtar i Emmaboda.

Hon: vad bra! Speciellt att du även torkat av köksbänken… Ses snart. Eller rättare sagt, 16:10. Tror jag. Ska kolla en gång till för säkerhets skull!

16:25 var det visst…

Han, igen: Jag vet att alla ni incelgrabbar tycker att jag fjäskar. Och det är skillnaden mellan er och mig. Alltså var jag i Emmaboda sju minuter före tåget. I nytvättat bil.
– Dessutom hade jag förstås köpt blommor och snott ihop hennes favorithusman – kålpudding med kokt potatis och rårörda lingon.
Som vanligt skippar hon potatisen på småländskt vis. Gör inget eftersom jag på norrländskt vis blandad i en dl kokt ris för att inte bara ska bli sovel.
Så har vi det en helt vanlig tisdag på udden.