Måndag: En meny för mansläger

Han: Och plötsligt händer det som aldrig händer på Postkodlotteriet och ATG! Utanför dörren står Jonas och lille Arthur i mörkret och sträcker fram en tallrik med krispig blåbärspaj med krämig vaniljkräm.
– Läste på bloggen att du var ensam och kanske behövde det här, säger Jonas.

Om du undrat varför så är svaret: Bloggen fungerar i första hand som en dagbok för att framtida generationer ska få veta hur det ljuva livet på en udde egentligen var. Liksom regeringen och kärnkraftsanhängarna blundar jag medvetet för att redan om 4-5000 år kommer vårt språk att vara lika obegripligt som den mesopotamiska kilskriften är för oss.
– för att inte tala att om hundratusen år när våra varningstexter kommer att uppfattas som klotter i en vattenfylld grotta!

Nåväl, dagens anteckningar är kanske inte mycket minnas (utom blåbärspajen). Vill bara redovisa vad en man äter när han är ensam:

Fredag lunch: Jägarbiff hos Tåbbe & Fred i Torsås. En enorm kalorichock som efteråt fick hela kroppen att långsamt domna bort i soffan och vakna först vid 18:30 när hon ringer och oroligt undrar om jag hunnit att måla golvet i torpet.

Fredag middag: Allehanda vätskor on the rocks.

Lördag lunch: Efter Tåbbes & Freds insatser behövdes ingen middag heller, men 24 timmar senare börjar det äntligen kurra i magen. Passerar gränsen till Blekinge enbart för att unna mig en räksmörgås på Rökeriet. (Räkor, liksom kor, var någon slags animalisk växt som fanns på den tiden när dessa anteckningar gjordes).
Betyg: Kan absolut mäta sig med dito smörgås serverad på Cadierbaren på Grand Hotel. Utom på en väsentlig punkt: priset!

Lördag middag: Avser att värma hennes goda pasta aglio men missbruk ger missbruk att väljer alltså tvångsmässigt att frilägga en gammal infryst hamburgare (2) från Scan.
Naturligtvis oätligt, den öppnade julmusten smakar dock bra.
– Som ett rättvist straff känns för den ångerfulle.

Söndag frukost: Förstärkt omelett med purjolök, chili, en skiva rökt skinka från Smaklöken i Jämjö, ost, stekt bröd. Serverad med något vi på vår tid kallar is-kaffe (gjord på gårdagens panna för att spara tid/kraft).
– Serveras ännu en morgon med bara svenska reprismedaljer.

Söndag lunch: På begäran, Attanäs wienerkorv på avtorkad gaffel med Västervikssenap x 2 och en Mariestad.
Omdöme? En lågoddsare som belönas med 2 rutor kexchoklad. Cloetta förstås.
– En gång i förr-i-förr-i-tiden-tiden var jag vd för reklambyrån som gjorde reklamen. Rymde efter 96 dagar, behöll ateljéchefen och smak för choklad i rutigt fodral.

Nåväl, sedan sänker sig mörkret över udden och jag får för mig att måla och Bruce Springsteen är också på gott humör och så håller vi på några timmar och jag börjar känna mig lite hungrig men har ingen lust att laga mat (= värma wienerkorven) och mitt i Hungry Heart knackar det på dörren och där står Jonas och lille Arthur med högsta vinsten och jag går direkt på söndagsdesserten utan att passera micron och jag tackar och bockar och jag undrar om de vill komma in men Arthur vill gå hem till mamma och jag hinner inte ens berätta att min favoritmorbror hette Artur och han var en fin man som bar fluga.

Och pajen var förstås gordious och jag åt upp allt och sedan kom katterna in och undrar hur länge det här ska pågå.
– Om även jag saknar henne?
Jag förstår inte frågan.

Hon: kommer snart mina älsklingar 😍😻😻! Mormor idag också med dagishämtning, ikväll tjejmiddag med kompisar. Sen kommer jag!!! Längtar ❤️!

Hann med lite kompishäng i fredags också. Men annars är det barnbarn för hela slanten… och fler bilder på dem kanske ni inte vill se! Eller…;)

Söndag: Ännu en dag i arbetslägret

Han: När musen är borta dansar katterna på bordet. Inte. Bortsett från en kort lördagspromenad runt udden har katterna sovit i sitt rum.
– För egen del har jag genomfört en 24-timmars John & Yoko-demonstration för fred och frihet i min egen säng med entusiastisk publik från OS-sändningarna och småfåglarna utanför fönstret.
– Det funkade.
Så här långt. Eller har du hört några dåliga nyheter från Ukraina nu på morgonen?

I den politisk korrekta nyöversättningen av Bibeln skapade Gud världen under en lagstadgad femdagarsvecka. Skojar, men jag respekterade lördagen som vilodag hela dagen. Avstod till och med från middagen hon sparat i kylskåpet och firade fastan med en räkmacka och en pilsner på Rökeriet i Brömsebro.
Träffade Sope-Bengt på vägen hem. Även han avstod ansträngning – doch motvilligt.
– Den goe mannen hade tänkt att som vanligt ta en simtur i viken!
Men blåsten …

Även Ludde Wadman lider av RMAHD (Retired-Man-Hyperactivity Disorder). Han ringde och bekräftade att människor är olika.
– Män också.
Ludde, som var min tålmodige producent på TV8, beklagade sig över att han hade för lite att göra efter pensioneringen. Han söker till och med jobb som skrivvakt på universitet och vill gärna kandidera som nämndeman i tingsrätten.
– Stackars man.
För egen del somnade jag ovaggad redan vid åttatiden till och med utan Melodifestivalen.

 Ända känns det som jag är på arbetsläger. Kan bero på att jag lyssnar på radioföljetongen. Ungjävlar, bara så ni vet – En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn är ingen redigerad selfie från semesterveckan på Mallorca.
Men, som Ivan Denisovitj konstaterar i Stalins arbetsläger, hur ska nån som är varm nånsin kunna veta hur det är att vara frusen?
Nåja, i det sammanhanget har kanske inte ens jag så mycket att klaga på. Dock, under hennes session som älskad mormor och farmor i huvudstaden, är jag dömd till fem dagars ansvar för hennes odlingar.
– Med livet som insats ska jag hålla liv i tvåhundraåttionio (289!) små plantor!
Klart en man känner sig trött.

Lördag: ”hemma-kväll” på Nofo, norr om Sofo…

Hon: efter 19.746 steg (13,2km) och en heldag som mamma, mormor och farmor har jag kraschat framför tv:n på Hotel Nofo, med en stor ost och charkbricka samt en påse godis! Väl värt!

Orkar inte skriva mer, så varning för barnbarn:

Sen typ 10.000 steg hem till kusinen Iggy för fika. (Via Primo Ciao Ciao och en Margerita.)

Fredag: En dag vid havet är en dag vid havet

(Uppdaterad 18:30)

Han: Somliga dagar räcker det att titta på havet för att känna sig som människa. Solen går upp för att vi ska kunna leka och sedan är det plötsligt eftermiddag. Havsnivån har stigit under dagen men utan dramatik.

Och sedan hänger det något. En havsörn övar looping halvvägs ut till Fimpan. Det är fredagkväll.

Till saken hör att när månen står i rätt stjärntecken förvandlas hon till mormor och farmor och får vingar och trots att vi fortfarande tillämpar alla restriktioner dyker det framåt kvällen upp allt konstigare fåglar på Kråkudden. Typ den här som bara visar sig när jag spelar Van Morrisons Moondance vilket jag alltid gör när hon fått vingar.
– Sympatisk kille med bra musiksmak.
Även om han käkar upp alla mina jordnötter.

Torsdag: Hellre en kråka till frukost än en sköldpadda i huvet

Han: Apropå hennes ornitologiska iakttagelser igår nöjer jag mig med att berätta om Kråkan. Ingen gillar kråkor men Kråkan är speciell. Beror förmodligen på att jag är blivit en sentimental gubbe. Hen bodde här på udden innan jag flyttade ner och en vinter fick jag begrava hens partner som låg död i snön.
– Det var bara vi två som stod där och glodde med mössan i hand.
Sånt betyder nåt och därför delar jag med mig av min frukost till Kråkan.
Bara för att.
– Men ibland undrar jag om jag bara blir utnyttjad.

Kanske kan jag få Kråkan att göra någon nytta. Kråkor är intelligenta. Läser i tidningen att i min gamla hemstad Södertälje testar att låta kråkor plocka cigarettfimpar på gator och torg.
– Det är sant.
Varje år slänger folk ungefär en miljard fimpar från cigaretter på gatorna, enligt organisationen Håll Sverige Rent. Uppfinnaren Christian Günther-Hanssen har nu kommit på att man kan lära kråkor att plocka upp fimpar och slänga dem.
– När kråkorna slänger fimparna på rätt plats så får de mat som belöning.

Günther-Hanssen har jobbat med idén i flera år. Han har byggt en automat som ger fåglar mat när de lägger fimpar i den.
– Och kråkorna fattar hur det fungerar, säger han till Dagens Nyheter. Thomas Thernström jobbar med avfall i Södertälje kommun och han har testat Christian Günther-Hanssens metod.
– Fåglarna kommer och lägger en fimp och då får de en belöning om de lägger en fimp där den ska vara.

Låter intressant, eller hur Kråkan? Du kanske kan hjälpa henne med tången? Eller hämta morgontidningarna vid Kiosken när det regnar?
– Men med tanke på den senaste tidens spända läget i Östersjön vill du kanske satsa högre?
Jag tänker inte på de ryska stridsfartygen utan på de tre stora havsörnarna som regelbundet patrullerar mellan Örarevet och Fimpan.
 
Ibland kommer de lite för nära. Härom dan såg jag Kråkan jaga bort en av örnarna som gled över udden. Plötsligt förvandlades den gråslitna gamla tanten –­ jag utgår från att det starka könet regerar även bland kråkfåglar –  till en ettrig Spitfire och örnen fann för gott och glida ut mot internationellt vatten igen.
– Kanske kan Kråkan få generalmajors titel och bli ansvarig för Flygförsvar Ost?

Krösa-Majorna får kanske rätt och det kalla kriget blir hett? Förutom att hungriga örnar gett sig på katter förr har det hänt att örnar dödat människor.
– Jodå, det har jag läst.  
Visserligen hände det senast år 456 f.Kr när den grekiske manusförfattaren Aischylos olyckligtvis reste på semester till Sicilien inbjuden av dåtidens Putin, tyrannen Hieron i Syrakusa. En gråmelerad dag, inte olik denna men förmodligen varmare, stod Aischylos på en strand och tittade ut över havet.
– Och även om inte ryssen kommer så kan det vara en farlig sysselsättning, ty plötsligt glider en örn ljudlöst över  Aischylos huvud och från hög höjd släpper en sköldpadda i författarens kala hjässa.

Så kan det gå om man inte ser upp. Eller om man lyssnar till tyranners lockrop. Huruvida örnen av misstag eller med avsikt droppade sköldpaddan är oklart. Det spelade å andra sidan mindre roll för Aischylos.

PS: Alla älskar småfåglar ty de är söta, få vet och färre bryr sig att vår gråkråka (Corvus corone cornix) togs upp på Artdatabankens rödlista år 2020. Rödlistning handlar om arters risk att dö ut och även om vi tror oss se kråkor överallt, så har populationen minskat med mer än 15 procent under de senaste 18 åren.
Den uppskattade kråkpopulationen är i dag 145 000 par.
– Avskjutning, ändrad sophantering och korpens predation på kråkans ungar kan förklara varför arten minskar, enligt Artdatabanken.
Sidensvansen (Bombycilla garrulus), som hon filmade igår, är inte rödlistad men är fin ändå.

Hon: resfeber, åker till Stockholm imorgon och stannar ända till tisdag! Känns längesedan sist, och dagen har till största delen gått till att packa och förbereda för avfärd. Måla tånaglarna till exempel. Ja det var mest för att jag kanske skulle få följa med Iggy på babysim, men så blir det visst inte. Men naglarna behövde ändå målas på. Hoppas förstås på att vädret har förbättrats till flip flop-väder när jag kommer tillbaks till udden igen. Sidensvansar igår, flip flop på tisdag. Rimligt!

Onsdag: Fågelskådning på vägen till torpet där de arkeologiska utgrävningarna fortsätter

Hon: fått lite för lite frisk luft senaste dagarna eftersom de mestadels har tillbringats i torpet eller i lagret. Han är där även idag eftersom vi fick ta dit elektrikern igen efter att ha möblerat om i sovrummet, efter elomdragningen… bestämde mig därför att ta en promenad dit efter att ha planterat om lite chili, och fuskstädat i köket.

När jag nästan har passerat sjöängen och kan se husen i Bergkvara skymta bakom träden ser och hör jag en fin fågel med tofs i nacken i det fina gamla trädet. En Sidensvans! Och inte bara en…:

När jag tar upp mobilen för att plåta den flyger den förstås i väg, men jag lyckas till slut filma både den och minst två kompisar som flaxar omkring som kolibrier, fast större, i den skamfilade granen intill eken. Så ge inte upp, titta på hela filmen, för de kommer.
– Och höj ljudet!

Han: Även idag har jag jobbat i torpet. Kasper från Satser har fixat lamporna i köket och korrigerat vissa dragningen efter hennes nya planering (tack för det alla ni som på Facebook stödde hennes möblering i sovrummet!)
– Men självklart blev det mycket bättre.

För egen del har jag fortsatt hennes arkeologiska studierna av gamla tapeter genom att frilägga hela den gamla timmerväggen i vardagsrummet.
– Vilken tavla!
Den vill jag bevara som den är. Även om jag skrattar gott åt läsekretsens bidrag även till den diskussionen.
– Jag förstår piken även om den var fin, som man säger.

Tisdag: Solig dag i väntan på nästa storm

Han: Somnade med Albertine och vaknade med den vedervärdiga Madame Verdurin, det vill säga i en mardröm (nån vill att jag ska bli redaktör på en tidning igen). Många boknördar vet att Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt börjar med meningen ”Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs”.
Färre vet att tvåtusentrehundratrettiosju (2337) sidor senare inleds band 5 med orden: Redan på morgonen, medan jag låg kvar med ansiktet vänt mot väggen och ännu inte hunnit se vilken nyans dagern hade ovanför de tjocka gardinerna, visste jag hurdant vädret var.

Efter renoveringen är vårt sovrum på udden avgjort bättre isolerat än Prousts parisvåning i början av förra seklet. Treglasfönster och Ikea mörkläggningsgardin håller ljuset och det mesta av ljuden ute.
– Emellertid, havet hör vi dygnet runt och i morse (04:53) visste jag genast att vinden gått över från V till SV för bakdörren till lilla verandan med den gamla vinrankan inte längre rycker i sina gångjärn. ”Havet låter på ett särskilt sätt” sjunger Eva Dahlgren och så här nära havet låter dyningarna annorlunda mot den naturliga stenpiren än mot den dränkta sjöängen.
– Alltså fortsätter vattnet att dra sig tillbaka efter Malek och där somnade jag om och vaknar först när hon drar upp rullgardinerna och släpper in ljuset.

På udden lever vi fortfarande med post-Malek. Hon jobbar fortfarande med tången som stormen dumpat på vår smala strandtomt förra veckan. Bara oceanografer älskar stormar men inte ens när det gäller syresättningen av Östersjön gjorde Malek någon större insats, berättar Naturmorgon.
Dagens syrenivåer i Östersjön är alarmerande låga, särskilt i de djupa fickorna, och rejäla stormar kan föra med sig efterlängtat salt och därmed syrerikt vatten från Kattegatt och Atlanten.
– Men Malek var för kort och vattennivån för hög före stormen för att tillräckligt mycket syrerikt vatten skulle blåsa in i Östersjön.

Stormen i december 2014 var i det avseendet a perfect storm enligt oceanograferna. Mellan den andra och den 24 december strömmade cirka 70 kubikkilometer vatten in i Östersjön via Öresund (1 Kubikkilometer = 1 000 000 000 Kubikmeter).
Någon vecka efter att inflödet startade började det även strömma in vatten via de danska sunden Lilla och Stora Bält.
Det totala inflödet under december 2014 uppskattas till cirka 200 kubikkilometer, vilket motsvarar ungefär en procent av hela Östersjöns total­a volym. Detta inflöde var ett av de största sedan man påbörjade mätningar i slutet av 1800-talet.

Tillskottet av salt- och syrerikt vatten då 2014 var ett mycket efterlängtat bidrag till Östersjöns djupvatten. ”Bottenlevande djur kunde åter breda ut sig över större områden och reproduktionsvolymen för till exempel torsk kunde öka”, skriver forskarna.
– Vad Malek bidragit med vet forskarna ännu inte. Förhoppningsvis inte bara dumpad våt tång.

Apropå andra händelser vid vatten skriver Nicke om vår film förra veckan. ”Vilken fantastisk utterfrekvens. Så lyckat! Djuret är fridlyst och skyddad i det vi kallar Bernkonventionen… Råneälven där jag bor har utter och 1985 räknades djuren till ca 15-16 på en sträcka av 23 mil. På den tiden och ävenså nu räknas Råneälven om som landets uttertätaste strömdrag… Vi följde ett utterspår på älven för några år sedan, med pannlampor om natten. Djuret hade gått 22 kilometer utan att vila???!
– Lustigt i kråksången är att vi har djuret mitt i byn, lite trevligt så där, skygga men man kan se den på morgnarna när de kutar efter iskanten och vill man ha en otroligt trevlig upplevelse ska man gå ner i mörkret. Då visslar de högt för varandra. Kolla om du hör den i kväll efter mörkret har lagt sig. Skulle du höra en vissling torde de vara två. Hur långt har du sjövägen till Öland? Kan isen lägga mellan Öland och fastlandet?

Det är cirka 20 km över till Öland där man samma dag som vi gjorde vår observation rapporterade om att två uttrar hade blivit ihjälkörda av bilar – vilka utterspanaren på tv tycker är ett positivt tecken i tiden eftersom det var 50 år sedan uttern setts på ön (sic!).
Ett annat tecken på naturens förmåga att skapa balans: Nicke påpekar att i Råneå har uttern trängt undan mink, ett annat vattendjur som iakttagits kring udden. ”Minkens största fiende är just uttern. Här har minken nästan försvunnit, vilket är bra eftersom djuret är av invasiv karaktär”.

Hon: tången petade jag lite i när vi kom hem från torpet någon gång strax före fyra i eftermiddags. Det är ju fortfarande ljust så dags nu så det känns liksom inte som om arbetsdagen är slut vid den tiden längre.
– Fast egentligen hade vi gjort vårt dagsverke, lagret är tömt!!! Nu är allt flyttat till torpet.
Så skönt. Gäller förstås att vi (han…) börja rensa i lådorna nu och slänger det som ska slängas. Det vill säga minst 80 procent…

Och det kom dessutom fram ett åttonde lager tapet i torpet när han drog lite i ena änden av gårdagens dagsverke. Och vilken tapet sedan. Den är nog favoriten. Alltså den som har ett mjukt blommönster i beiget, brunt och lite turkost.

Måndag: Hård arbetsdag i torpet!

Hon: Efter frukost och svenskt OS-guld åkte vi till torpet för att hämta släpkärran som är full med all bråte efter att vi tog bort linoleummattan i sovrummet. Men först började vi röja undan möbler och prylar i vardagsrummet eftersom vi ska göra samma sak där. Eller rättare sagt jag gjorde det, han började istället riva bort en bit av tapeten på den ”buckliga” väggen in mot sovrummet för att se om det var de gamla träväggarna från 1860 som gömde sig därunder…

Och ja, det var det! Men inte bara det, utan minst sju lager tapeter. Så kul att se. Skulle ju helst vilja se lite mer av vardera, men vissa sitter jättehårt klistrade mot lagret under.

Det värsta är att när jag nu ser vilka blommiga och fina tapeter det finns i de understa lagren så börjar jag ångra ännu mer att vi ska ha randigt i vardagsrummet. Men eftersom både den i sovrummet och den i köket är så himla färgglada och blommiga valde vi till slut bort det och tog en randig. Fasen!!! Men man kommer ju se in i både kök och sovrum från vardagsrummet så kanske rätt beslut ändå…

Sedan var tanken att vi skulle åka till förrådet och ta det sista lasset lådor. Vilket är skittråkigt jobb. Ja, efter tippen alltså. Dit åkte vi faktiskt efter tapetutforskningen. Men på vägen därifrån satt vi och diskuterade (ganska animerat…) huruvida vi ska behålla träväggen och måla den, eller sätta en skiva över och tapetsera, så vi körde helt enkelt förbi infarten till lagret!

Japp, vi satte helt enkelt igång med att ta bort mattan i vardagsrummet istället. Mycket jobbigare än i sovrummet för skivorna som låg mellan den och golvet var mycket tjockare och dessutom spikade…

Han: Ja så är det, arbetet ger arbete ger arbete och inte behöver hon slösa pengar på att gå på gym …

Söndag: Första riktiga vårtecknet och en dag i valet och kvalet

Hon: så kul, såg helt plötsligt snödroppar på väg upp utanför ladan (ateljén…) vid torpet. Nere hos oss vid havet längst ut på en blåsig udde lär det dröja.

Anledningen att vi var vid torpet idag var för att mäta upp hur mycket kakel som behövs över diskhon. Nu sitter det en ful skiva i träimitation där. Det måste ju vara något som harmonierar med skåpluckorna och det befintliga kaklet över spisen.

Hittade en mosaik (fast storlek som små kakelplattor) på Bauhaus som eventuellt kan passa, i alla fall i nyans. Men det är liksom en kvadrat med 3×3 plattor som sitter ihop. Och det var beställningsvara. Vi åker nog in igen i veckan när kakelspecialisten har öppet på och ser vad de har. Alternativt köper på nätet.

Hrmmmm, det blir nog Bauhaus!

Han: Kakel är ordet för dagen, men även utanför udden står människor i valet och kvalet om hur de ska rösta. Medan flertalet av oss andra valde att titta på när Nils van der Poel tog OS-guld på 5000 meter skridsko antog Vänsterpartiet en valplattform.
– Även det ett vårtecken inför valet 2022.

Det är intressant att det gamla kommunistpartiet äntligen insett att Marx hade rätt när ha sa att varat bestämmer tänkandet och att det som kommer att avgöra klimatkampen därför inte är moralism och flygskam utan tilltro till kapitalismens inneboende kraft att utveckla produktivkrafterna: Även om vi alla försöker minska vår klimatpåverkan så är det tydligt att det inte är allas vår individuella sopsortering eller bilanvändning som kommer att påverka framtiden mest. Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om och hjälpa företagen med ett massivt grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik…

Även om Nooshi Dagorstar inte erkänner det kortsluter ovanstående insikt slutsatsen att det är andra än politikerna som äger nycklarna till en grönare framtid.  
– Politik slår ekonomi, men ny teknologi vinner i längden över politiken, konstaterade Jan Stenbeck vars mobilbolag och kommersiella mediebolag i början av 1990-talet krossade politikernas statliga tele-, tv-, och radiomonopol och öppnade upp Sverige för den digitala revolutionen.

Politikerna kan och ska hjälpa till, men de bör samtidigt inse att i den nödvändiga omställningen gör till exempel Cristina Stenbeck, Spotifys Daniel Ek och andra kapitalister bakom den gröna batterifabriken Northvolt mer för klimatet än alla partiprogram tillsammans, Vänsterns inkluderat.
I det perspektivet är det bra att även vänsterpolitiker fattar att de inte ska ställa sig i vägen för de verkliga hjältarna.
Eller som en andfådd men insiktsfull politiker lär ha sagt:
– Det är klart att jag måste springa efter folket, jag är ju för fan deras ledare!

Lördag: Även en misslyckad bild på en ålakråka kan vara perfekt

Han: Idag återvände Ensamma Ålakråkan till sin sten utanför udden för att torka vingarna. Jag tog en bild. Ingen vidare bild ser jag nu.
– Å andra sidan ser jag att det är en nästan perfekt bild.

Åtminstone om jag ska tro min gamle kompis Euklides som på mattespråk med passare och penna visade att om man i en rektangulär bild (ABDC) lägger in en kvadrat (AECF) så delar man bilden med ett snyggt snitt som hans polare redan länge kallat för ”det gyllene snittet” och som dåtidens målare spontant använt sig av för att skapa balans i en målning.
De flesta fotografer och målarkluddar tillämpar den gyllene kvoten och placerar huvudfiguren i det gyllene snittet – även om bilden i sig är tämligen misslyckad.
– Vilket härmed bevisats.

Många gånger för övrigt. På väggen i Margaretas chateau hänger ovanstående diptyk som blev som den blev utan passare.
Nu vet du det också.

Hon: gyllene snittet använder man sig av även i design- och bokformgivning, även om jag aldrig orkade lära mig, eller bry mig om hur man räknade ut det. Carl Fredrik Hultenheim (bokdesign-guru) fattade aldrig att jag bara kisade och placerade satsytan där jag tyckte det var mest harmoniskt, när jag gick hans Schola Antiqua. Jag fick godkänt. Och har klarat mig bra med att kisa mig till gyllene snittet resten av mitt yrkesliv också. Men kul att du vet var du ska placera mig i dina tavlor 😉

Annars har dagen ägnats åt lördags-shopping i traktens närodlat-butiker. Smaklöken för ost och lite annat lokalt gott, och så Attanäs gårdsbutik för isterband, ost och bacon-korv, wienerkorv, nötfärs, medisterkorv och högrev.

Tjuvstartade också tomatsäsongen med att sätta några fröer. Inga micro dwarfs alltså, utan högväxande som ska växa ute i sommar. Okej, det är tidigt, men de ska få flytta ut i växthuset med citronträden sedan. Då växer de långsamt men blir kraftiga och tåliga. Om de överlever… sen soffan och en bok hela eftermiddagen. Det är ju lördag!