Fredag: Planeringsdag (trist rubrik men det mesta döljs under ytan)

Hon: vaknar utsövd 7:18. Somnade mitt i antikrundan igårkväll så konstigt annars. Har ändå inte fått speciellt mycket gjort förutom att planera och boka olika resor. Framför allt till Stockholm då. Lyckas sällan boka i tid så tågresorna blir dyra. Attans!!! Och börsen rasar igen…

Körde i alla fall ett yogapass, det jobbiga power-passet på 45 minuter. Brukar bli svettig och röd i ansiktet, men inte idag, som synes på bilden ovan. Beror inte på bättre kondis utan snarare på okoncentreration och för mycket messande med två kompisar om två olika resor. Under passet…

Rekar också olika modemagasin och nätbutiker för att försöka hitta en snygg (helst billig) och lämplig klänning till ett bröllop med dresscode: Dark Suit. Hittar bara svindyra ouppnåeliga sådana. Hoppas verkligen på en högvinst just nu. Gäller att spela i helgen då!

Han: Somliga dar märks det att kvinnor är från Venus och män från Mars, åtminstone att hon är från Torsås och jag från Blåsjön.
Här är mitt jordnära vittnesmål om en dag md bröllopsbesvär i den fallande börsens skugga:
– Slumpen är ingen vanlig tillfällighet och en nyhet är något vi känner igen som en nyhet.

Sanningen är konkret: Igår låg en stor utter på rygg och latjade i havet utanför udden. Vi lyckas fånga den på en skakig film när den går i land för att snorta punkräkor i tången som havet dumpat på vår lilla tomt.
– Grattis! Ovanligt att se en utter så nära, hävdar den sakkunniga läsekretsen.

Men sällan får man vara ensam om en god nyhet. På tv-nyheterna ser vi senare på kvällen att uttern siktats på Öland också  – för första gången på mer än 50 år!
– Inte samma utter förstås, det är värre än så.
Plötsligt förvandlas en unik utter till en av många uttrar  – vilket betyder att snart är uttern stendöd som nyhet.
Det är nämligen så mediedramaturgin fungerar.

Tänk efter: Först upptäcker någon person en drönare över ett kärnkraftverk. Sedan larmar alla om att de sett drönare över alla kärnkraftverk, slottet och Svenssons dass i Hallasjö.
Och vips! Plötsligt finns det inget så ointressant som drönare.
– Slutsats?
Även om ”vår” utter inte dyker upp här i spalterna så betyder det inte att den inte dyker upp.

Apropå gårdagens toppnyhet oroar sig matte för om den här stora uttern möjligen är ett hot mot hennes älskade katter. Fick ett lugnande mejl från Anna Roos på Naturhistoriska (som även hon efteråt dök upp i SVT:s nyhetsinslag om uttern på Öland):
Hej,
Kul fråga… hmmm nej, jag tror inte uttern är ett hot mot katterna. Har hört om uttrar som leker med hundar, men inte katter…
Och
Spåren i snön som du filmade, det ser ut som gräsand… men du fotade och filmade definitivt utter!
Tack för det, Anna!

PS: Slumpen är ingen vanlig tillfällighet och allt hänger ihop i livets stora cirkel.  
– Åtminstone här på udden.
Igår landade även Carl-Johan Malmbergs personliga guide till Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”.

Det är 100 år Prousts unika roman publicerades och har sedan blivit världens mest omtalade roman som mycket få människor orkat läsa.
– Jag är faktiskt en av dessa boknördar.
Men det krävdes att jag körde in i taxi med min vespa en halkig aprilmorgon vid Bromma flygfält och bröt vänster handled, varpå jag blev körd till Sankt Görans hospital av den skärrade taxichauffören med elva små stenar och en mindre mängd grus i mitt högra knä (som dock exproprierades av den kvinnliga läkaren från Polen och förhoppningsvis återfördes till den svenska naturen).

Detta för att nu parodiera Prousts sätt att skriva. (Sope-Bengt, jag vill inte skrämma bort dig från detta inspirerande verk, men det påstås att den längsta meningen i Prousts roman innehåller nästan fyrahundra ord, består av 21 bisatser avdelade med 16 kommatecken tre semikolon två parenteser
minst två kolon
och tre tankestreck
och
och
och mest imponerande:
– Meningen, som återfinns i Band 5, blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en linje i tio punkters Century Schoolbook Regular.

Jag har även läst att denna enda mening skulle kunna lindas sjutton varv runt en flaska Vina Ilusión (som konstigt nog rekommenderas till blodpudding enligt henne, kvällens kypare), eller vilken vinflaska som helst och för att du inte ska tro att jag fabulerar så kan jag berätta att denna världslitteraturens längsta mening börjar med orden: ”En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden…”.)

Nåja, Proust kunde även formulera sig kort och rappt och på ett sätt som gör På Spaning till ett modernt och dagsaktuellt verk. Apropå vår sedelärande historia om uttern och nyhetsvärderingar konstaterar Proust: ”Det är en plats i Tiden – inte i rummet – som konstituerar en människas hela liv och fyller det med mening”.
– Kunde inte ha formulerat det bättre själv.

Eftersom jag ändå sitter bakom tangentbordet: Till middag serverar köket vildsvinsgryta med kaffe- och choklad. Reviderad enligt ett lokalt recept upphittat på udden baserad på vildsvin från de småländska skogarna, hennes tomater och fina chokladkaka, veckans bortglömda rotfrukter, chili, nymalda kaffebönor, vin och en rostig spik.
– Skojar, det behövs inget vin i grytan.
Däremot i glaset: En rioja som heter Prana, vino ecolólogico som servers sval, kanske lite för sval för min kockens smak.
– Men vem är jag att klaga en sån trivsam fredagkväll när USA-börsen är på väg upp.

Torsdag: Välkommen till Utter-udden!

(Uppdaterad 16:30)

Han: Snöman, varulv eller en gräsand som tröttnat på simma med de andra och promenerat tvärs över udden?
Nej, gårdagskvällens spår i snön får sin förklaring exakt i samma ögonblick som jag skriver ovanstående amatöriakttagelse.
Det här är mannen med simhud mellan sina tår:

Den stora utterhannen har alltså genat över udden och stannat här över natten. Vi har länge anat att en okänd besökare hälsat på då och då, men vi har aldrig lyckats filma den så här. Självklart har vi redan inhämtat en kommentar från uddens egen biolog, Axel Kielland i Köpenhamn:
Fantastisk – helt vildt at se en vild odder på så tæt hold.  Forsøg endelig at tage fotos, hvis den dukker op igen.Stort GRATTIS – det er ikke mange forundt, at se en odder – og slet ikke det sted, så ja skift endelig navn til UTTERUDDEN
Mange hilsner
Axel

Axel har tydligen rätt om att det är ganska ovanligt att fånga en levande utter på film så här. Naturhistoriska riksmuseet vill att man rapporter in observationerna, vilket nu är gjort (har fått ett trevligt svar).
Enligt Svenska Jägerförbundet är uttern är ett mårddjur som lever nästan uteslutande vid vatten. Den fångar mest fisk och men även djur som grodor och mindre däggdjur kan ingå i dieten. Förr jagades den för sin päls och för att man ansåg att uttern konkurrerade med människan om fisken: ”Senare undersökningar har visat att denna konkurrens är liten, eftersom uttern huvudsakligen lever på fisk som har liten ekonomisk betydelse för människan”.
– Efter att vi slutat filma såg vi de simma omkring utanför udden, ligga och flyta på rygg som en säl och då och då dyka efter mat.

Mer info om denna nya granne: Uttern lever både i salt och sött vatten, från havskuster till sjöar och vattendrag. Den är väl anpassad till ett liv i vatten och fångar sina byten i grunda vatten. Födan består i huvudsak av fisk, men kan variera beroende på lokala förhållanden och tillgång av bytesarter. 
Den art som oftast förväxlas med utter är mink då den är det mårddjur som också lever nära vatten. Uttern är dock betydligt större än en mink och har en längre och ”tyngre” svans. Det brukar var bra att fokusera på svansroten för att skilja utter från mink. Utterns svans är grövst vid svansroten, för att smalna av bakåt, medan minkens svans är lite tunnare i roten jämfört med den yviga pälsen längre bak på svansen.

PS: Vi tackar för alla glada tillrop. Särskilt tack till er som uppmanat oss att ta ner ”den jävla flaggstången”. Som den numera representanten för ursprungsbefolkning anser vara helig eftersom den var pappa Bertils 60-årspresent.
– Vad gäller spåret i snön behövs en korrigering: Det var inte uttern utan mycket riktigt en av våra änder som i likhet med Jonathan Livingston Seagull tröttnat på att göra som alla andra och gett sig ut på sen eftermiddagstripp tvärs över udden. Märkvärdigt även det.

Onsd ag: Vintern kommer tillbaka utan Barometern

(Uppdaterad 15:36, 14:51)

Han: Vaknar med vit vinter en timme innan solen upp (07:50), hör henne redan kuttra med katterna. Molnigt men solen kommer nog att titta fram, -1° som känns som -7° på grund av vinden från NV (7-11 m/s) enligt SMHI. Havet står 65 cm – 69 högre än normalt och snödjupet strax under 10 cm. Jag får äran att hämta morgontidningarna men fick nöja mig med Dagens Nyheter.
– Barometern har kanske fått covid?

PS: När det gäller havsnivån baserar vi den på Sjöfartsverkets avläsningar i Kalmar och i Kungsholmsfort i Blekinge. När Malek tröttnat på på bärsärkagång (30 jan) steg havsnivån i Kalmar med 97 cm, i Kungsholmsfort till 108 cm över normalnivån.

Hon: nej, Barometern har inte fått covid, mer tragiskt än så. Lastbilen, med över 10.000 exemplar, hade varit inblandad i en trafikolycka i Blekinge i natt. Som tur var klarade chauffören sig oskadd!

Ägnat förmiddagen åt att sortera tomatfröer. Pilligt som tusan. Fröerna är små och det är väldigt få av vissa sorter, man får vara väldigt försiktig så de inte flyger iväg…

Har paketera om hälften av fröerna från vardera sort (eller inte riktigt alla, men nästan. Alla nyköpta och så de godaste från förra året, alltså de som är värda att så även i år) för att skicka till odlingskompis i Stockholm.

Och så har jag tagit skärmdumpar med bilder och beskrivningar på vardera sorten, kört ut på papper och så numrerat. Ordning och reda, för en gångs skull…

– Kinna, det blev 14 sorter totalt. Postar dem imorgon.

PS, jag behöver inga fler, det är redan för många som det är!!! Hur ska jag få plats …

Han: Om du minns Lorry-sketchen där Johan Ulveson spelar den lokale ungdomsledaren Nisse ”Butcho” Näslund så fattar du.
I ett års tid har jag inte knappt dragit en pensel med den självklara ursäkten:
– Men jag ju ingen lokal!
Vaneläsaren av denna blogg vet att min ateljé på udden på något obegripligt sätt förvandlades till ett lager för hennes vitlök och allehanda annat.Nu har jag en liten lokal i torpet och idag har jag ägnat hela dagen åt att boa in mig.
– En lokal måste ju inredas om det ska gå att måla i den, eller hur? Jag är inte klar, men så här långt har jag kommit idag:

Ytterligare sex boklådor och alla färgburkar som Björn & Hanna varit vänliga nog att packa och köra ner från ateljén på Hornsgatspuckeln är uppackade. Liksom min gamla cd-spelare som redan var laddad!
Så kom det sig att Lokalens informella invigning gick av stapeln med Ramones på scenen – albumet som för enkelhets skull heter ”Ramones” från år 1976.
Känns ganska bra.

Tisdag: Ska sängen stå framför fönstret eller mot väggen…

Hon: vaknade till ett lätt snöfall och lite större tomt än igår.

Nu är det nästan vitt ute och vi har fått tillbaka större delen av våra ”ägor”. I morgon får jag fortsätta bortforslingen av tången till potatislandet. Idag har dagen tillbringats med att ta bort resten av mattan och masonitskivorna i torpets sovrum.

Men nu är frågan om sängarna verkligen ska stå framför fönstret…? Vi har ställt garderoben på väggen bakom dörren så det går att ställa sängarna med huvudgaveln mot väggen vid kakelugnen istället:

Men det är ju ändå roligare att kunna tittat ut genom fönstret…

Än in i garderoben! Okej, nu står den mitt i rummet, men ändå. Det är ju skönt att kunna gå fram till båda fönstren och slippa drag på huvudet från fönstret. Eller…? Vet inte heller. Får fundera och möblera om en gång till 😉

Han: Med tanke på alla modellbilder jag medverkat på ovan vill jag bara tillägga att även jag har plåtat två skönheter.
Visas endast här: Urban Engmans pappas traktor som bekräftar tesen att gammal är äldst.
Och apropå att försvinna in i tapeten:
– Ser du fasanhonan?

Måndag: Havet tar och havet ger…

(Uppdaterad 18:40, 16:26, 16:07, 14:28)

Han: Havet tar och havet ger, framför allt dumpar havet tång och ris. Ännu är det högvatten, men dagen efter Malek dragit bort återuppstår vår strandlinje. 85 centimeter steg havsnivån igår enligt SMHI, men i Bergkvara uppmättes +100 cm.
– Rekordet under vår tid på udden nåddes den 4 januari 2017. Enligt SMHI:s mätningar steg havet den gången 105 cm i Kalmar, men enligt mina amatörberäkningar 154 hos oss.
Då såg det ut så här på udden:

Tyvärr missade vi fågelräkningen igår. Men udden är en del av Sverige – statistiken toppas av talgoxar, blåmes och pilfink. En och annan rödhake, gärdsmyg och även koltrasten börjar hälsa på. Fasanerna räknas väl inte, men härom dagen såg jag liten hackspett i Ismans holk.
– Det är avgjort färre sorter i år jämfört med 2020 när vi bland kunde rapportera in 8 sidensvansar, 2 nötväckor och en bofink.

Och apropå sällsynta vingar. Det är sällan man möter en gentleman nu för tiden. De flesta bär i bästa fall slips när de vill göra ett gott intryck. Annat var det förr: Winston Churchill, deckarförfattaren James Ellroy, antifascisten Karl Gerhard, tunga publicister som Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz – för att nu inte tala om kulturpersonligheter som Kalle Anka, Humle och Dumle och det missförstådde bratset Karl-Bertil Jonsson.
– Åtminstone i jultider.
Och inte förglömma: Min morbror Artur. En fin man som jag bodde hos några somrar när pojkar tycker om djur, unga kusiner och hölass.

Från min blåsiga utsiktspunkt kan jag bara se en enda offentlig person som håller stilen nu för tiden:
– Den lågmälde och sympatiske S-ministern Ardalan Shekarabi.
Kanske beror det på att den grabben är född i Storbritannien och uppvuxen i Iran.

I vänkretsen är det lika illa. Den ende som på senare år mött mig rakryggad med höjt huvud är Tommy Möller, professor i statskunskap. Vi brukar ses på en årlig julgransplundring hos Milton (en tillställning som inte ens de objudna måste uppmärksamma), men jag har noterat att professorn på senare tid allt oftare klätt ner sig till gängse jag-brukar-bli-intervjuad-i-svensk-tv-nivå.

Förmodligen är jag out of fashion, som influencers säger nu för tiden. Det skiter jag i. Det finns bildbevis på att jag bar fluga redan på mitt första bröllopsfoto.
– Året var 1979.
Samma år som Björn Borg utses till världens bäste tennisspelare, Pol Pot störtas, Ingemar Stenmark vinner sin tionde raka världscupseger i storslalom, Thatcher blir premiärminister i Storbritannien. Här hemma blir det förbjudet att slå våra (tre) barn, Sveriges Radio-TV lanserar text-TV, mullorna utropar Iran till en muslimsk stat, Sovjet (Ryssland) invaderar Afghanistan (trodde du att började med USA?) och somliga av oss minns att uppfinnaren Håkan Lans får patent på färggrafik till datorer.
– Och inte minst: Stockholms finansborgarråd och blivande M-ledare Ulf Adelsohn avslöjas med att dansa i bastkjol på en nattklubb i Filippinerna under en tjänsteresa på skattebetalarnas pengar.
– Avslöjandet (nån tipsade förstås) blev en tidig seger för den svenska grävande journalistiken.

Det säger sig självt att den mannen aldrig knutit en fluga. Detta till skillnad från sin föregångare på partiledarposten, den kultiverade Jarl Hjalmarsson om vilken det sas att han var en dålig polemiker för att han alltid tyckte att det låg något väsentligt i meningsmotståndarens åsikter.
– En hederlig och intellektuell inställning som ingen av dagens politiker riskerar att bli anklagad för.

Nåväl, det känns länge sen och motståndsrörelsen krymper. Livet med fluga känns ganska ensamt, vilken min kompis Uggla påminner mig om med ovanstående bild. Men som vanligt när människor sviker är djuren våra bästa vänner.
– Tack Edgar för att du håller stilen på udden.

Hon: och så drog han till torpet för att bygga en bokhylla i nya ateljén…

Båten ligger inte bara vid altanen, den ligger högt på en bädd av sjötång blandat med krukor och annat krafs dessutom! Och var gör jag av all tång. Landen fyllde jag efter förra högvattnet.

Hans potatisland behöver fyllas på, allt däri tog tydligen havet igår, så dit kör jag tången.

Men nej!!! Nu stiger havet igen och vägen till potatislandet står under vatten. Fast det är i alla fall fint väder…

Och så kom Hago plåt med ståndsmässigt, nytt tak till kissarnas entré. Det missade husse också…

Så fort det blir varmt ska väggarna målas i samma färg som resten huset. Förstås! Blir nog matte som får göra det skulle jag tro. Om det ska bli gjort…

Han: Oh! Tack Goof för taket! Det blev perfekt! Nu är det värt att måla!
För egen del har jag som sagt börjat boa in mig i Nya ateljén. Som vanligt börjar jag med bokhyllor i Myrdals anda. Detta medan jag lyssnade på P1 Kultur om att Spotifys Daniel Ek snor sig som en mask på en krok inför kritiken från Neil Young och Jude Mitchell om antivaxpropagandan.

Bokhyllan är färdig, men tyvärr dog min mobil mitt i ett intressant program om arabiska översättare. Så det blev inga vidare bilder. Mitt bidrag till kulturen idag blev att packa upp fyra boklådor, vilket betyder att sex längdmeter av 22,2 meter redan är på plats.
– Det betyder att denna första bokhylla alltså bör rymma ytterligare tio lådor. Alltid en början …

Söndag: sjötomt 2.0

Han: Som du förstår har Malik dragit förbi udden också. ”Bara” 16-24 sekundmeter i byarna för vi ligger i lä. Nu på eftermiddan har vinden vänt till NV och därmed återvänder allt vatten från Bottenhavet på väg söderut genom det trånga sundet mellan oss och Öland.
– Inte mycket att göra utom att njuta av naturens kraft och överrösta vinden med en liten kampsång:
Vi hade en gång en tomt
Jag trodde att den faktiskt fanns
Så väcktes jag ur min sömn och tomten försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar
Var är den nu?
Osv.

Gratis kajplats är inte det sämsta. I övrigt undrar jag bara om vi inte bör byta vimpeln till örlagsflagg nu när flaggstången står i vatten.

Några utsocknes besök torde inte komma idag eftersom vägen står under vatten och golfturneringen är inställd.

Hon, igen: det blåser förstås också, även om vi har ”lä” precis framför huset. Men inte bakom:

Lördag: Soffväder har sina poänger

Han: Grå morgon, mulet med regnstänk. 6° som känns som 1° på grund av vinden, 10-21 m/s i byarna. SMHI varnar för storm.
Typiskt soffväder alltså. Det har sina poänger. Roligast på radio just nu: Skärvor av ett äktenskap, en dubbelskruvad humorserie med Sissela Benn och Jonatan Unge om parterapi och svårigheten både att vara gift och ha en relation när man bestämt sig för att göra slut.
Serien är en blinkning till scener ur ett annat äktenskap och Unges rollfigur heter mycket riktigt Ingmar vars fru lånat namn av Liv (Ullman).

Trots att serien producerats av skattefinansierad public service är det inte minsta politiskt korrekt.
Det gäller även satirprogrammet ”Utkantsverige” som tagit farväl i God morgon Sverige men lever vi vidare i cyberrymden.
Bäst hittills hälsar signaturen trogen lyssnare på udden: Även rovdjur måste ta ansvar för klimat och jämställdhet, det menar en ny rapport som slagit ner som en bomb i utkantssvensk viltförvaltning. Men kommer vargen kunna lära sig leva hållbart?

Innesittarväder är bokväder. På ett plan är det en banal historia. Efter ett helt arbetsliv i en och samma firma har en man gått i pension. Vad ska han göra nu? Framför allt: Vad har han egentligen uträttat? Han har sällan pratat om sitt jobb med andra än sina arbetskamrater.
Inte ens med sin fru, kanske var det därför hon skilde sig.
– Och som de flesta män som blivit pappor har ungarna naturligtvis alltför ofta undrat varför han så ofta prioriterat jobbet framför dem.

Kanske är det sista som får tanken att bli verklighet:
– Jag ska skriva en bok och berätta vad jag pysslat med hela mitt liv. Och varför!
Åtminstone är det så jag minns vårt första samtal om boken. Förmodligen för att han frågade mig som journalist om hur man skriver en bok och jag gav honom det enda råd jag kunde komma på:
– Innan du börjar – bestäm för vem du skriver. Det hjälper dig att hitta en form, ett språk och inte minst att sålla viktigt från oviktigt.
Så fick det bli.
– Jag ska skriva en bok och berätta för ungarna varför jag var borta så många kvällar och helger när de var små och bara skyllt på att jobbet krävde det.

Det blev en bok. Och nu har det blivit ännu en bok. Förhoppningsvis slukar ungarna även denna.
– Nej, det är inga barnböcker – barnen hann bli vuxna innan pappa avslöjade vad han egentligen hade sysslat med när han sa att han åkte till kontoret.
Det fanns många hemligheter att berätta. Att pappa Bengt Nylander så ofta dröjt sig kvar på jobbet berodde på att han under 25 jobbade inom Säpo där han slutade som polisintendent och chef för det svenska kontraspionaget.

Titeln på den första boken var väl vald. ”Det som inte har berättats”. Nu kommer uppföljaren, ”Säpo inifrån” (nedtecknad med bistånd av Lars Korsell). Även det en titel som lockar till läsning.
– Jag vet.
Jag kastade mig över boken samma kväll som jag fick den i brevlådan.
Mitt spontana sms till författaren: Fick boken i eftermiddag. Har bara hunnit läsa några kapitel (Klackenberg mm). Mycket imponerande! Verkligen! Lärobok! Tore skålar i sin himmel – även över de nödbändiga nyanserna…  Mycket läsvärt. Så mycket som aldrig berättats. Tycker om tonen, nyanserna. Bekräftar min tes efter 100 år som redaktör: Content is King, but Context is King Kong!

Det får räcka som recension. Mycket har skrivits under årens lopp om Säpo, mycket dumt också. Framför allt kring spektakulära ”avslöjanden”. Här få vi för första gången bakgrunden, sammanhangen och inte minst namnen som gjorde jobbet – beskrivna inifrån bunkern på Kungsholmen.
Och svaret är ja: För dig som tänder på name dropping finns ett omfattande personregister med bekanta namn som Stig Bergling, Jan Guillou, Olof Palme, vänsterrörelserna, IB, KGB, MI6 med flera.

PS: Den Tore jag nämner i mitt sms ovan får en egen mässa i Säpo inifrån. Om denne legend (och Bengts mentor och företrädare) har även jag skrivit i en mindre nyanserad samling minnen.

Hon: Och jag ligger på soffan och läser magasin på ARCY och Readly. Tar lite skärmdumpar på intressanta tips jag vill komma ihåg. Den ovan var på boktips i senaste Damernas. Flera jag blev sugen på att läsa!

Och så hittade jag ett recept jag tyckte lät gott på fisksoppa. Det snodde han, som ska stå för kvällens middag. Helt okej med mig 🙂

Och så längtar jag ju alltid tillbaka till Paris. Hittade bra tips därifrån i Elle. Delar alla sidor jag sparade :

Och nu verkar kvällens spanska fisksoppa vara klar. Fanns visst inga vita bönor, tog jag nog till torpet i julas när veganska barn skulle flytta in över helgen …

Han: Ja, soppan väntar på sina gäster. Sakupplysning: Jag snodde inte hennes recept. Jag vidareutvecklade det (bönorna byttes mot vitt vin, några färska tomater och hennes amarillo, chili som gjord för fisk och hårt stekt och strimlad chorizo med skinnit intakt). Till soppan serveras i kväll ett lättdrucket rött vin från Pompette – fast inte så dyrt som de gör reklam för på hemsidan.
– Det vore dumt att dricka ett vin som är dyrare än soppan, eller hur?
(En av Fantomens mindre kända regler, men glöm inte var du läste det först).

Hon: fel adress, Pompette i Sverige finns här! Men just det vinet finns även att beställa på vanliga systembolaget.

Fredag: Städ- och torpfixardag … och papegojan lever!

Hon: idag var jag tvungen att ta tag i städningen inomhus på allvar, känns i ryggen så här efteråt, men ändå en lättnad. Sedan åkte vi till Ikea för att titta på bäddsoffa till torpet. Jag hade tittat ut en på nätet med mörkt röd klädsel. Tänkte det skulle passa eftersom det i vardagsrummet är grårandiga tapeter med guldiga stänk och behövs lite färg.

Överst är de randiga till vardagsrummet, under de blommiga till sovrummet. Där kommer vi inte behöva tillföra mer färg om man säger så. Kökstapeterna har inte kommit än, men de är också blommiga med fåglar och blå detaljer som matchar skåpluckorna och köksbordet. Hoppas vi..,

Vi har också fyndat lite vintage-lampor på Vågen i Bergkvara. Kunde inte bestämma oss för vilken av två valbara som skulle passa bäst i köket, så vi köpte båda!

Och äntligen har vi konstaterat att plastmattorna och masonitskivorna som ligger på golven i torpet är lätta att få bort. Inte massa nubb eller klister.

Och det är trägolv under, hurra!!!

Vi kommer nog att måla golven i ljust grått istället för att slipa och lacka. Om vi orkar kanske vi målar ett schackmönster i mörkare nyans på det i vardagsrummet (där tapeterna är grårandiga). Om vi orkar alltså!!

Med tapetseringen ska vi nog ta hjälp (mycket mönsterpass på de blommiga) och även med målningen av taken, som förmodligen kräver oljebaserad färg. Lister, dörrar samt golv målar vi själva. Känns väldigt kul att det börjar hända saker i torpet!!

Han: Det händer att jag läser horoskop. Det är som läsa gårdagens morgontidning med dess nyheter och åsiktsmaterial. Man inser att det mesta är självklarheter.
– Eller bullshit, hittepå och spekulationer som slår fel (inte bara på sportsidorna där alla tar ut segern i förskott eftersom det är enda chansen).  

Men ibland läser jag en text eller en formulering som gör att jag blir varse saker som faktiskt händer utan att jag fäste någon vikt vid det när det hände.  
Av samma skäl läser jag varje morgon ”Citatet” i Barometern där redaktören publicerar one-liners från mer eller mindre kända personer.
Dagens citat läste jag högt för henne först i efterhand:

Det berodde på att det hände en sak. En viktig sak för mig. I en vecka har nämligen mitt körkort varit borta. Och värre en så: Mitt högt värderade rabattkort på en favoritkrog i huvudstaden var försvunnet. Utplånat. Dött för mig som papegojan var död i Monty Pyton. Gone, gått till de sälla jaktmarkerna, slutat att existera etc etc.
– Du fattar.

Självklart har jag letat. Jag har gått baklänges i mina egna fotspår från sängen till toa, ut till fågelträdet och in ateljén (hennes lager), bilen, sjöboden, torpet, växthusen, Margaretas chateau ner till båtbryggan som låg under vatten när jag gick där senast och längs min vanliga runda ner runt Ismans stuga där havet lagt halva tomten under vatten.
Och självklart har jag hört mig för på Lindbergs, Vågen (loppis), Tempo i Gökalund (2 gånger), OK i Torsås, Systemet, hos tandläkaren och ute hos pojkarna på återvinningscentralen, min kyrka där jag regelbundet befriar mig från alla dåliga samveten för min överkonsumtion.
– Kort sagt jag har kontaminerat alla brottsplatser jag besökt den senaste veckan.

Jag har varit på dåligt humör hela veckan även om hon försökt trösta mig med att korten säkert ligger nånstans och vilar, ”trånar efter fjorderna” som Michael Palin säger om den döda papegojan.
Ungefär så.

Och så händer det. Jag ska åka och besikta bilen, en av de saker vi män gör och jag är lite sen. Det är hennes tur att städa och naturligtvis hon får hon för sig att vi absolut måste vända på matten under matbordet och även om jag egentligen inte har tid hjälper jag henne.
– Och vad händer?
Svar: Jag ser Ljuset, papegojan lever!

När vi lyfter på det djävulskt tunga bordet böjer hon sig ner, viker undan matten – och håller upp mitt körkort och viktigare:
– Mitt älskade medlemskort till favoritkrogen!
Vi skrattar, kramas, dansar runt bordet och så gick det till när den tyske författaren Jean Paul för alltid skrev in sig i uddens ljuva historia.

Resten går av bara farten. Besiktningen blir som en bal på slotten, som i en dröm glider jag vidare till Södra Timbre för att köpa virke till bokhyllan i nya ateljén och för att fira ännu en seger åker vi till Ikea för att köpa en dyr bäddsoffa och en ny sängstomme till torpet och nu har vi beseglat dagen med hennes fredagsdrink (Dry Martini) och jag bjuder tillbaka med en gambas ajillo med ett lagom gott vitt vin.
Ungefär så.

Torsdag: Lagertömning och andra vårtecken

Hon: lite mer nytta än igår blev det i alla fall gjort idag, pust!

Började dagen med att plantera om de små chiliplantorna till egna krukor. Jag hade förberett 30 stycken igår, men de räckte inte riktigt till. Och jag som trodde det skulle bli krukor över.

Efter det har dagen ägnats åt lagertömning. Först slängde vi våningssängarna som stod i hans nya ateljé (nu börjar det nästan se ut som en ateljé…), sen tog vi alla tomma lådor till tippen:

Sen flyttade vi ytterligare ett helt lass med boklådor. Nu är det inte mycket kvar i lagret. Och fyra lådor som står kvar ska ner till udden och gås igenom. Det är glas, porslin och annat användbart (till skillnad från hans lådor då ;).

Han: Hon har rätt, idag har vi fått mycket gjort. Och det finns fler vårtecken. Katterna börjar se sig omkring. Svanarna har börjat cirkulera utanför udden. Och snödropparna har nästan blommat över hos Segerdahls på andra sidan viken. Och runt om i landet krattas det för nya vindsnurror.
– Frågan är om de är välkomna eller invasila.

På andra sidan sundet ställs det kritiska frågor om den vindpark som ett bolag vill bygga utanför udden. 
Tills vidare är det frågor även jag undrar över.
Jag har nämligen läst reklamen för vindkraftsparken och som alla entusiastiska vindkraftsanhängare vill jag att den ska vara sann – särskilt nu när regeringen satt ner åtminstone en fot i frågan om kärnkraften.

Våras gör det nämligen inte för reklamen. ”Greenwashing” har blivit reklammakarnas version av fake news. När jag kollar i Tempo Gökalunds kyldisk har jag länge retat mig på Arlas ”hållbarhetsmärkta” Netto noll och idag läser jag dagens glada nyhet:
– Arla vinner pris för” Årets matbluff”!
– Hipp hipp hurra!, vanäras den som vanäras bör!

Utmärkelsen ”Årets Matbluff” delas ut av konsumentföreningen Äkta vara och Arla är verkligen värd det priset.
– Att Årets Matbluff i år går till en produkt som använder klimatargument som marknadsföringsknep visar att konsumenterna blir allt mer medvetna om företagens försök att skönmåla sina miljöfrämjande insatser, säger Björn Bernhardson, verksamhetsledare på Äkta vara.
Arla hävdar att deras insatser för att binda och/eller motverka utsläpp av koldioxid gör att de likväl kan använda sig av uttrycket ”Netto noll ­klimatavtryck” på sina eko­logiska produkter-. ­Konsumentombudsmannen (KO) tycker annorlunda och har nu stämt Arla inför ­Patent- och marknadsdomstolen.
– Det finns inga ingrepp man kan göra i en mjölktillverkningsprocess för att göra mjölken klimatneutral.

Alla åtgärder för att minska produkters miljöpåverkan är självklart välkomna. Att försöka slå gröna dunster i konsumenternas ögon är inte en sån åtgärd. Jag dricker visserligen inte mjölk men får även vårkänslor när jag ser att Oatlys reklammakare avslöjats med byxorna nere.

Av någon anledning har den svenska havremjölksjätten Oatly blivit en favorit bland våra klimatmedvetna ungdomar. Men inte heller här är inte allt som glimmar så grönt som fejkreklamen påstår.
I Storbritannien har ASA (Advertising Standards Authority) förbjuder två reklamfilmer från Oatly.
I filmerna påstår bolaget att deras mjölk, till skillnad från den klassiska komjölken, producerade 73 procent mindre koldioxid, skriver Campaign.
ASA hävdar att Oatly inte har fog för påståendet och förbjuder reklamen från att visas. Oatly har nu tagit bort fejket, skriver tidningen.
– Hut går hem. Skål för det också!

Däremot får du inte vara med på min skål om du tror att all miljömärkning är bluff. ASA biföll till exempel inte klagomålen mot Oatlys påstående att ”Om alla i världen antog en vegansk kost, skulle det minska matens årliga växthusutsläpp med 6,6 miljarder ton (en minskning med 49 %)”.
Ett påstående som reklammyndigheten anser vara underbyggt av vetenskaplig forskning, rapporterar BBC.
– Vita lögner hindrar inte att sanningen är grön.

Onsdag: What’s the fucking problem

Han: Drömmer du? Ja, det gör du vare sig du vill det eller inte. Enligt forskarna drömmer vi alla minst två timmar per natt – oavsett om vi minns det eller inte när vi vaknar. Enligt Freud var drömmen ett slags ”nödventil för primitiva driftimpulser”. Jung däremot såg dem som ”uppenbarelsekällor”. Den tredje av psykoanalysens pionjärer, Alfred Adler, hävdade däremot att drömmarna har sitt upphov i vakenlivet och att de visar ”precis samma personlighet som vi finner i vardagslivet”.
– Det är Adlers version som oroar mig.

Drömmarnas funktion enligt Adlers teori att lösa problem som vi inte har klarat av under dagen. Drömmens ”hela syfte är att framkalla den stämning som förbereder oss för att möta vardagens konfliktsituationer. De är alltså riktade mot framtiden”.
– Det är illa nog.
Adlers teori vidareutvecklades av Erich Fromm som hävdade att ”vi ofta är klokare och anständigare i sömnen än när vi är vakna” och inte minst av Calvin Hall som hävdade ”att det finns klara samband mellan det manifesta dröminnehållet och drömmarens vakna personlighet”.

Hall kom därför fram till att drömmarna ger en sorglig bild av människorna och att de handlar mer om problem än om våra framgångar. Det beror på att drömmarnas uppgift är att vara problemlösare. De är resultatet av ”ett effektivt, hårt och kreativt tankearbete i sovande tillstånd”.
Även Fromm och Adler menade att drömmar sysslar med att lösa olösta problem.

Det hör till saken: Om vi ofta drömmer om närstående är det för att vi är känslomässigt engagerade, vare sig känslorna är kärlek, rädsla, ilska eller en blandning av dessa känslor. ”Men en viktig regel är att vi sällan drömmer om människor som vi har ett stabilt förhållande till; det är bara så länge som känslorna inför en viss människa är problematiska som vi drömmer om dem”, hävdar Adler.
– Känns inte bra alls om du frågar mig.

De senaste månaderna har jag nämligen drömt en och samma dröm. Bortsett från att jag ibland drömmer att obekanta slemmiga typer försöker döda mig i sängen, så drömmer jag alltför ofta om att vi är på resa.
Det är alltid variationer på samma tema: På väg hem är hon försvunnen, vi ska ses vid tåget eller flyget dit jag inte hittar bland alla människor. Mobilen funkar inte, eller om det är nåt med hennes nummer som inte funkar. Min resväska är för tung, den går upp och mina saker rullar nedför den långa trappan som blir längre och längre.
– Jag har tappat en sko och glömt biljetterna på hotellrummet. Ibland skymtar jag henne i vimlet, men hon verkar inte ha saknat mig eller så missar vi varann för jag ska hela tiden måste hjälpa stackars förvirrade människor som också famlar efter någonting och där vaknar jag dessbättre.

Min fråga: Vilket problem är det denna dröm försöker lösa? Efter mer än två decennier får man betrakta vårt förhållande som stabilt. Vi är tillsammans i princip dygnet runt på vår udde och vi trivs med det och även hon skrattar när jag läser dagens citat i Barometern:

När vi reser är våra resor alltid mycket väl planerade (av henne). Mobilen fungerar förvånansvärt ofta och hon har mig alltid under uppsikt (även när jag reser ensam). Jag glömmer ingenting på hotellrummet, tappar aldrig en sko och reser (till skillnad från henne) alltid med mycket lätt bagare.
– Dessutom involverar jag mig sällan med andra resenärer utan föredrar att sitta för mig själv, läsa och skriva (sånt här lättviktigt) över flygets välorganiserade lilla lunchbricka eller något gott från SJ:s restaurangvagn.

Helt okej att jag ägnar natten åt ”ett effektivt, hårt och kreativt tankearbete i sovande tillstånd” för att lösa dagens problem. Men bäste Herr Freud & Co då kräver jag att få veta en sak jag inte förstår.
– Was ist los?
What’s the fucking problem!

Det funderat jag allt oftare över, särskilt när jag känner doften av nybakat bröd.
– Är det detta som själva problemet?
Jag sitter här uppe på min tallgren och försöka skapa ett problem medan hon med stor energi uträttar saker där nere på markplanet?
Den som drömmer får kanske veta, men nu måste jag ta itu med de 39 boklådorna! Har jag förresten berättat att jag tappat bort mitt körkort?

Hon: idag har jag verkligen inte uträttat något eller haft någon energi. Men var också med i lagret en sväng, och där är det snart tomt. Bra jobbat!!

Var i alla fall förbi Blomster & Trädgård i Ljungbyholm och köpte fler små krukor. Fyllt dem med jord, men de får stå inne över natten och värmas upp innan jag planterar om resten av den chili som fortfarande trängs i samma krukor.