Månad: mars 2022

Måndag: Medan solen ännu en dag går upp på udden

Han: Det är din tur att börja, säger hon. Så hur börjar man när allt bara är en fortsättning på det som hände igår? Till exempel att vi även idag vaknade före sex (obs! tidsangivelse) och åt frukost i soffan eftersom det var minusgrader och pålandsvind utomhus. Dessförinnan hade hon skrämt iväg vår fasantupp genom att dra upp rullgardinen och låta den uppgående solen skina över det ljuva livet på udden.

Även resten av dagen har målats i ljusa färger. Till exempel har jag målat vårt långa bord på den bakre verandan …

… och sedan blev det kväll även denna dag och bortsett från allt ont som kastar sina skuggor över Europa så njuter vi av att solen fortfarande skiner över oss.

Hon: och kissarna gillar också bäst kvällsdrinken av dagens alla aktiviteter, i alla fall när den sker i kvällssolen utanför Chateau Margareta! Och extra bra blir den om husse och matte kommer ihåg att ta med extramatte Ancys efterlämnade snacks.

Annars börjar dagen i nostalgi, barnbarnet Iggys mamma Filippa efterfrågar pappa Adams skor, som kändes avlägset för stora i julas för att ta med till Stockholm. Men nu är de i högsta grad behövda. Som lägligt är åker han upp imorgon bitti och tar dem med!

Han igen: Om jag lät nostalgisk ovan så beror det på att jag funderar på morgondagen. Då ska jag nämligen flyga till huvudstaden (med hennes skor) för att var med på ett seminarium. Något som heter ”Mediehistoriska föreningen” ordnar ett seminarium om vad 70-talets vänstertidningar betytt för samhällsdebatten.

Jag sitter alltså i en panel och förväntas ha nåt klyftigt att säga om min personliga roll i vänsterpressen på 70-talet, vad jag tog med mig från vänsterpressen in i den traditionella medievärlden och ”vad har 70-talets vänsterpress betytt för den svenska journalistiken – på gott och ont?”.
– Har du nåt tips? 

Söndag: vaknar på rätt sida, men…

Hon: vaknar utsövd på bra humör 5:30. (Ja, jag kör sommartid nu så egentligen 6:30). Frukost i sängen eftersom det är kompakt dimma och minusgrader ute. Skönt, och det goda humöret fortsätter. Ända tills jag kommer till Åsa Beckmans krönika dagens DN. Hon är bara bäst, som alltid. Men hon gör mig förbannad, på riktigt! Igen! På män! Och på oss kvinnor som inte gör ännu mer revolt.

Han: Skyll inte på mig, jag vaknade på rätt sida. Helt överens om vad kvinnor fått och får stå ut med på grund av små män bakom tangentbord – och stalinorglar också för den delen. Även i övrigt tycks det finnas anledning att ligga kvar i sängen. Där ute är perspektiven korta:

Lördag: Det är de små detaljerna som gör det

(Uppdaterad 16:53)

Han:Somliga dagar lägger jag märke till de små sakerna. Till exempel att vår övervintrade julstjärna verkligen tror att det snart är jul.
– Möjligen är det sant, för den gamla novemberkaktusen i krukan intill blommar nu för fullt.

Andra saker känns helt rätt. Noterar till exempel att min yngsta fru plötsligt har blivit min äldsta fru och att vi börjar få ordning på rutinerna: På morgonen cyklar hon och hämtar morgontidningarna. Under tiden gör jag kaffe och tar fram dynorna till solstolarna på sjösidan. Ibland, som idag överraskar hon mig med att göra scones. Även denna trevliga avvikelse mot den trevliga dagliga rutinen har blivit en del av rutinen.

En detalj som verkligen övertygar mig om att det över tid finns fördelar med att vakna med samma kvinna är detta: Hon häller alltid upp sitt nybryggda kaffe först och när jag tömmer mokabryggaren hör jag henne säga från verandan:
– Jag hoppas att jag inte tog för mycket.

Det behöver hon inte säga. Även idag vet jag nämligen att mitt kaffe också denna lördagsmorgon når exakt upp till den tredje svarta randen på min kopp som jag alltid dricker mitt kaffe ur.
– Nej, det räcker till mig, svarar jag.
Om det nu var idag.
Eller igår?
– Eller var det förra året eller för länge sen?

Sedan läser vi våra tidningar, hon börjar alltid med Dagens Nyheter. Jag läser Barometern (som har Sveriges bästa ledarskribent i Martin Thunström!) och till den dagliga rutinen hör att jag får henne att skratta igenkännande åt Citatet på familjesidan.
Redaktören, Ia Sellerberg, låter idag den irländske dramatikern Richard Brinsley Sheridan ( 1751-1816) muntra upp oss: ”Även om jag inte kan få henne att älska mig ger det mig stor tillfredsställelse att gräla med henne”.
Ligger nåt i det.
– Men inte en sån här morgon.

PS: Uppriktigt sagt kunde jag ha sagt som Sheridan redan framåt lunch. Men det är en annan historia från vår udde. Å andra sidan, det är också en viktig detalj; hon är inte långsur heller. Det mesta har gått över vid eftermiddagsdrinken som dagen till ära firas redan klockan 14.

Hon: ja jag vaknade helt klart på fel sida, redan 03:08 imorse, och kunde inte somna om eftersom det snarkades väldigt i sängen bredvid … hatar att vara trött, speciellt när det är så fint väder som idag. Det enda jag orkat med var att städa, det kändes liksom bra att göra något som är för jäkla tråkigt och dessutom sker inomhus en dag som denna. ”Ont ska med ont förgås”, eller vad det heter.

Funderade allvarligt på att ta årets första dopp däremot. Och få ”känna sig som en ny människa”, som min mamma alltid sa. Hade jag behövt. Men fegade ur. För trött…

Fredag: Tung morgon slutade med sol och växtkraft

Han: Om vi börjar från slutet: En underbart kväll på udden. Havet är lugnt, alla njuter av solen. Annars började dagen tungt. Redan när jag satte på mig rustningen kände jag det.
– Det visar sig att mina arbetsbyxor från Jula väger 1,7 kilogram.
Västen a la Leif GW Persson väger dessutom 1 kilo och den tjocka fliströjan är god för 1,3.
– Totalt 4 kilo alltså.
Och det innan jag plockat på mig verktygen!

Och så finns de stadsbor som är förvånad över att jag aldrig känner behov av att gå på gym och lyfta skrot. Dagens alternativ till armhävningar i lycra tights har bestått av hårt arbete med solaltanen på baksidan av Margaretas stuga.
–Vad annars?
Om vi bortser från tre oplanerade resor till Lindbergs byggmarknad (visste du att en 28 x 45 trall a 4,2 m kostar 70 kr?) har jag ägnat sex timmar av återstoden av mitt liv åt att få till en övergång mellan den nya gången och altanen vid parkeringen.

Och så det som händer bortom udden: S-regeringen hävdar att bensin- och dieselpriserna inte går att sänka så mycket som oppositionen kräver. Det är möjligt att jag är dum, men 54 procent, eller 10,86 kronor, av priset utgörs ju av skatter.
– Så det är väl bara att sänka skatten Damberg!

Jag läser på Ekonomifakta: När vi tankar betalar vi tre olika skatter: koldioxidskatt, energiskatt och moms. Idag utgör dessa skatter, som ofta kallas bensinskatt i dagligt tal, omkring 53,78 procent av priset vid pumpen. Momsen på bensin, som infördes i mars 1990, betalas på hela priset inklusive koldioxid- och energiskatt.

Det betyder att vi i praktiken betalar skatt på skatten och kan svenska politiker höja skatten så kan väl samma politiker sänka skatten.
– Eller är det jag som är dum?

Dum är inte min vän Bengt Johansson, Sope-Bengt kallad. Först trodde jag att någon fått för sig att klippa gräset redan. Sen såg jag att det var Bengt som kom puttrande på en gammal motorcykel av märket Örnen.
Hojen visar sig vara nästan lika gammal som vi är och har stått undanställd sedan början av 1960-talet – men som alla gamla riddare startade den idag (nästan) direkt bara nån snäll människa klappar honom på bensindunken.
– Såna skrönor tycker vi om som går omkring med fickorna fulla med skruvar.

Hon: vaknade 06:00 till en vacker och stilla morgon. Efter typ tio timmars sömn. Välbehövligt. Jobbat jag också, men inte lika hårt kroppsarbete som honom, och tyvärr inte ute i det fina vädret utan inne i växthus 1. Planterat om massor av små tomatplantor och även sått lite nytt. Känns ändå väldigt bra!

Hur jag lyckats klämma in mer plantor inne vet i sjutton, men idag chansar jag och placerar även en del i växthus 2. Får väl slösa på elen och ha fläkten på i natt även om det inte går under nollan. Inne är det knökfullt!!

Torsdag: Byt ut Svenska Nyheter mot äkta Putinfejk

Han: Fel, fegt och kontraproduktivt! Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news.
– Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation, säger Gustafsdotter.
Jaha, än sen då?
– De sprider propaganda och desinformation” är ordagrant vad Vladimir Putin säger när han stänger ner oberoende medier i Ryssland.
Och vi vet varför han gör det:
– Putin vet att hans version av kriget bygger på en lögn och som alla tyranner vågar han inte lita på att de egna medborgarna ska tro på den. Alltså förbjuder han alla andra verklighetsbeskrivningar och tystar röster som inte bekräftar hans världsbild.
Alla kalla Putins krig för ett krig kan ge 15 års fängelse.

Märkligt nog försvarar EU och Gustafsdotter samma fega censur som Putin – och med exakt samma argument som dem de fördömer när Putin gömmer sig bakom prat om desinformation. Ministern tycks inte fatta att poängen med yttrandefrihet är att den ska skydda dem som inte tycker som hon!  
Detta i förvissning att medborgarna är kloka nog att kunna skilja på sanning och lögn.
– Jag tycker det är helt ofattbart att Sverige som ligger på plats tre på pressfrihetsindex fattar ett sånt här beslut, säger Erik Halkjaer, ordförande på Reportrar utan gränser.

Instämmer. Personligen tycker jag att SVT borde sända RT:s nyhetssändningar om kriget. Då först fattar vi på allvar vad Putin tutar i sina egna medborgare.
– De flesta av oss skulle dessutom tycka att Putins fejkade nyheter skulle vara roligare att skratta åt än det ganska verklighetstrogna satirprogrammet Svenska Nyheter.
För att nu inte tala om att Ryska posten kan ersätta många amatörmässiga satir- och lekprogram som den skattefinansierade statstelevisionen tror att vi tittare längtar efter.

PS: Många jämför Putin med Hitler. Det är lite överdrivet.
– Snarare Mussolini, påpekar äldste sonen. Liten man, stort ego, katastrofal armé av paradsoldater o än värre planering.
Får hoppas att de små männen slutar på samma sätt. Hängande upp och ner i en lyktstolpe till allmän beskådan.

Hon: börjar med gårdagens chock, största spindeln jag sett, i alla fall på udden, satt på gardinen i sovrummet när vi lagt oss igår kväll. Och då har jag sett många!!! Han fick till slut ut den, och jag tror till och med den miste livet… Enligt min mamma är spindlar nyttiga och ska absolut inte dödas (hon var skrockfull också), vilket jag inte heller tycker, egentligen. Men denna, jooo!

Mmmm, årets första paj är gjord, dock på styckfrusna bär. Jordgubbar, hallon, vinbär, blåbär och björnbär. Ändå ett vårtecken, trots disigt och kallt väder. Ja jag vet, i resten av Sverige är det sol och varmt. Här är pajen en tröst.

Onsdag: Kungen på tidigt besök på udden

Han: Som tur är det snart sommartid igen. För tredje dagen den här veckan vaknar vi före sex. Det måste vara ljuset eller nedärvda genetiska impulser. Och det har sina poänger. När hon drog upp rullgardinen stod kungen redan där och åt frukost.
Kungen bland besökare hos oss är fasantuppen (Phasianus colchicus), en invandrad herre från Asien som bosatt sig i buskaget med sitt harem av damer. Om vi ska tro expertisen tillhör denna tupp den kinesiska torquates-typen, som man känner igen på den vita halsringen.
Om du undrar så tycker han uppenbarligen om skalade solrosfrön. Varför han föredrar att äta en tidig frukost ensam framgår inte.

Hon: ja jag älskar fasanen. Men varför hämtade han inte sina två honor, han kom ju ändå tillbaka en gång till och åt mer. Efter vi varit ute och hämtat morgontidningarna samt lagt ut mer mat…

Sen till torpet för att klä soffan. Och piffade runt lite i sovrummet och i vardagsrummet. Men det saknas nåt kände vi. Eller jag … ny matta? Och så lampor och lite annat. Bara att åka till IKEA!

Nytt kakel beställde vi också till utrymmet över diskhon, där det nu bara är en ful fejkad trä-skiva i plast. Hos Hagbloms färghandel, ny favoritbutik.

Vita och mönstrade kakelplattor blandade lite sådär snyggt random. Kommer nog passa bra till det gamla kaklet som redan finns, samt till tapeten… hoppas jag!

Tisdag: dimma och torpfix, hela dagen…

Hon: vaknade till kompakt dimma, trodde det skulle bli sol, som vanligt…;)

Lika bra åka till torpet och fortsätta med det som är kvar att göra där. Måla dörrlister antikvita och dörrarna ljusgrå. Behövs två strykningar på dem. Murstocken i köket behövde också målas, den i vardagsrummet målade tapetseraren Thomas åt oss. Den ser mycket bättre ut än min, använde han inte takfärgen där kanske…

Och han har ägnat dagen åt sängramen och bäddsoffan som vi fick från Ikea förra veckan.

Ja där gav vi upp. Fortsättning följer imorgon. Nu tillbaka på udden för att fortsätta dagen med Karin Smirnoffs senaste bok Sockerormen. Alltså, hon skriver ju för jäkla bra. Inte samma språk som i trilogin om Jana Kippo, men lika bra. Tänkte inte läsa den först, var orolig för att den skulle vara ännu dystrare (vilket den förmodligen är) men har du börjat sugs du direkt in!

Han: ibland är det skönt att för en stund glömma vad som händer i den stora världen den 15 mars 2022. Förhoppningsvis kommer barnbarnen om tio år hellre minnas bilden på farmor/mormor när hon målade dörrfodren i det gamla torpet i Gökalund.

Måndag: En udde mellan vinter och vår

(Uppdaterad 18:40)

Han: Ny vecka, nytt väder: soligt men kallt och nattfrost. Frukost inomhus. Fortsatt hemska nyheter från Ukraina. Udden däremot befinner sig mellan vinter och vår. Dagens vårtecken: Tulpanlökarna som min kompis Richard Sexton satte vid sjösidan för några år sedan har överlevt högvattnet och tittar nu fram mellan grästovorna.

Hon: och jag tog tag i omplantering, ligger hela tiden lite efter. Fick förstås börja med ommöblering framför stora fönstren, igen… nu måste en del flytta ut i växthus 2. Men dagens omplanteringar fick plats. Mest tomatplantor, någon aubergine, och ett par chilis fick större krukor.

Och som vanligt har ju något konstigt hänt. Har bara satt två eller tre fröer av vardera tomatsort. Eftersom jag tyckte Alice’s Dream var en väldigt god tomat, som jag satte för första gången i fjol, tänkte jag att den sätter jag tre av. Men en av de tre är definitivt inte en Alice’s Dream… bladen på den ”fula ankungen” är potatsliknanande och tyder på en Brandywine eller kanske en Belle Coeur (som jag inte tänkt ha några av i år…).

Frågan är nu om ett frö har hamnat fel när jag sorterade dem, eller om det till och med kanske är en korspollinering. Ännu mer spännande i så fall. Men glad jag satte tre fröer, har i alla fall två plantor av förra årets favorit, pust!

Och så invigde jag hans julklapp idag. En torkställning för tagliatelle. Superbra!!!

Dagens middag: Hemgjord tagliatelle med färsk salsiccia, vitlök, chili, oregano och vitt vin. Plus lite salvia, vilket jag ångrar… brukar inte ha i det annars. Tog liksom över smaken från oreganon. Men pastan blev top notch!

Söndag: vilodag… eller inte!

Hon: fy tusan vad vi har slitit idag med alla grenar efter den beskurna eken. Det var hur mycket som helst. Han ville helst lösa det hela med en jättebrasa trots SMHIs varningar för gräsbrand i södra Sverige. De hade nog inte gott att få fyr på ändå i och för sig. Alldeles för färska. Men nu är allt bortforslat hursom. Så skönt!!

Men först lååång frukost i solen på altanen. Varmt trots flera minusgrader i skuggan. Solen värmer verkligen nu. Hela dagen har varit sagolik!!! Bara solcellerna som saknas på taket…

Han: Hon har rätt, idag har vi firat vilodagen med hårt arbete. Först har vi städat upp efter helgens trädvårdande insatser. I övrigt ersatte jag dagens gymövningar med att fortsätta arbetet med hennes fjortonde solveranden.

Sedan återstod bara att njuta av ledigheten innan det var dags att ta itu med middan. Fiskbilen levererade fina kotletter av tonfisk + hemlagad potatisgratäng spetsad med sötpotatis och parmesan serverad till valfritt vin och ett avsnitt av Unge Morse.

– Gott? Hemmajuryn var nöjd. Dessutom löste jag Morses fall efter 3,5 minuter.

Lördag: Trädvård när man låter proffset göra jobbet

Han: I flera år har vi sett hur vår ek buffar på hennes favorittall och nästan lika länge har jag sagt, särskilt efter några Horses Neck, att i morgon älskling klättrar jag upp och friserar den där marodören.
– Gör inte det, har hon svarat varje gång och dessbättre har det aldrig blivit av.

Idag är jag (och hon) glad för att jag lovar runt men håller tunt och att det finns proffs som visar vad som krävs för att vårda de träd som fanns här på udden före oss.
– Visserligen kom Ludde, som bor längre in mot viken, precis när jag hade började plocka undan mina verktyg för att ta fredagkväll och såg ut som om han tänkte börja jobba.

Ludwig ”Ludde” Strömgren (0707-315752), är trädkramare och trädvårdare och resten gör sig bäst i bild.