Måndag: Man bestämmer inte vad man drömmer om när man är ensam

Han: Idag är det redan måndag och hon kommer hem från Stockholm. När hon får blommade fortfarande syrenen. Richard Sextons svarta tulpan höll vakt vid viken.
– Den tiden har flytt.
Nu står hennes stora vallmo i blom, liksom rödbläran hos Margareta.

Mycket har även jag hunnit med. Förutom att pyssla om alla hennes plantor hade jag tänkt hinna städa, tvätta, klippa gräset, handla och hämta hennes cykel hos Tommys Reparationer i Torsås. Men i morse hände något, jag drömde att någon hissat en röd flagga på Utgrundens fyr.
– Har ockupationen inletts? 

Från udden ser vi två fyrar, Garpen och Utgrunden. Dessutom ser vi ljuset från den tredje, Långe Jan på Ölands södra udde.
Garpen har jag besökt, skrivit om och målat av.
– Utgrunden däremot, är orörd.
Tills nu.

Det är något speciellt med fyrar. Särskilt i vår familj. Hennes morfar Andreas Krall Pettersson var Sveriges yngste fyrmästare när han år 1904 kom till Långe Erik, fyren på Ölands norra udde. Där blev han och mormor kvar i 33 år.
Jag vet att hennes morbror Sten Krall var fyrmästare på Hanö, dessförinnan fyrvaktare på Långe Jan.  
– Hennes favoritmorbror Jocke var fyrvaktmästare på Garpen här utanför udden.

Däremot är det en nyhet för mig att morfar Krall inledde sin karriär som kock på Fyrskeppet Utgrunden år 1895 och att även morbror Sten arbetade på Utgrunden som fyrbiträde (1936–1945).
– Även här menar vi Fyrskeppet Utgrunden.
För ingenting är vad det synes vara.

Utgrunden fyrskeppsstation anlades år 1864 när ”Fyrskepp Nr 7 Vulkan” förankrades i farleden mellan fastlandet och Öland vid grundet som heter Utgrunden. Djupet är cirka 21 meter, botten bestående av sand och positionen: Lat. N. 56° 20’,8. Long. O. 16° 14’,8.
Fram till år 1946 tjänade fyra olika fartyg som fyrskepp på samma plats.

Ett år efter andra världskrigets slut ersattes fyrskeppsstationen av Utgrunden kassunfyr. När den byggdes var denna betongfyr en kopia av kassunfyren Lilleland vid Nidingens fyrplats i Kattegatt.
– Men tekniskt var Utgrunden kassunfyr unik. Det var den första fyren i världen som fjärrmanövrerades via radio; utrustad med den senaste tekniken från Amerika.

Under femtio år tjänade fyren sjöfarten i det trånga sundet. Men år 2003 byggdes fyren om. Den runda lanterninen i toppen fick nytt liv.
– På hembygdsmuseet i Degerhamn.
Museifyren döptes till ”Ingrunden fyr” medan den kvarvarande kassunfyren – nu kallad ”Utblickens fyr” – byggdes om till ett havsbaserat forskningscentrum.
Fyren försågs med nytt tornrum och en mast med total byggnadshöjd 90 meter. Fyren har totalt 7 våningar och inrymmer allt från övernattningsrum, kontor till konferens och sammanträde högst upp.

Nu till min dröm om att kriget har börjat och Utgrunden ockuperats. Det du inte vet är att år bjöds ”Utblickens fyr” till försäljning. ”I dagsläget är fyren inte i bruk men fullt funktionell”, skrev Swedbank som ombesörjde försäljningen. ”All utrustning som finns på Fyren inkl mast och mätutrustning tillhör byggnaden och ingår således i en överlåtelse, undantaget eventuell lös egendom som tillhör Sjöfartsverket.”

Fastigheten består av sju våningar + tornrum: Plan 1: Elverk/Dielseltank, Plan 2: Batterirum, Färskvatten och Elcentral; Plan 3: Övernattning nedre; Plan 4 – 5: Uppehållsrum bostadsdel; Plan 6: Kontor, Förråd och elcentral, kök/WC/dusch och Plan 7: Konferensrum.
– Varje våningsplan upp till tornrummet är 3,1 meter i diameter. Tornrummen är mellan 6-9 meter i diameter.
Energiförsörjning sker genom solceller.
Fyren ligger enligt bygglovsansökan i Mörbylånga kommun. Total boyta: 50 kvadratmeter och fyren säljs i befintligt skick och behov av underhåll och upprustning finns.

Allt det här har jag lärt mig genom att stanna kvar i min läs- och skrivstol med utsikt över havet. I sällskap med bl a Svenska Fyrsällskapets Lexikon,
– Vem köpte fyren? Är den fortfarande till salu?
Vet ej.
Men man bestämmer inte vad man drömmer när man är ensam, eller hur älskling.
– Välkommen hem!

Lördag: Tillbaka till rötterna i Mönsterås

Han: Ska du förstå kraften hos olika musikstilar ska du åka ut på landsorten, där lever genuina motståndsfickor kvar intakta. Underförstått: I storstäderna blandas alla influenser ihop till ett mischmasch.
– Det berättade musikern, författaren och konst- och litteraturkritikern Leif Nylén en gång i en annan tid, möjligen i Strömsund nån gång på 60-talet.

Det gjorde vi. Jag lämnade udden, hoppade in i ny Mercedes och plötsligt var vi i Mönsterås. På ren svenska: Mönsterås Blues & Roots International Festival 2025.
– Tillbaka till framtiden!

Jäklar vilket sväng. Ingen nämnd, ingen glömd. Men gitarristerna i Blue Benders rockade till och med brallorna av gubbarna i Mönsterås Blues Band.
– Lägg namnet på minnet.

Tillbaka på udden. Läser i tidningen att det varit ”Fotografens dag”; en temadag som grundats av fotografnätverket Husfoto för att lyfta hela yrkesgruppen.
– Det är sällan jag fotograferar hus, så vi firar med ännu en häger.

Undrar du varifrån min fascination för denna långbenta fågel kommer ifrån? Farbror S. Freud skulle antagligen spåra fixeringen tillbaka till förpubertala fantasier om detta välformade väsen, som manliga slöjdlärare förr-i-tiden-tiden tvingade oss gossar att försöka snida fram ur kvistig björk.
Termin efter termin.
– Förmodligen tänkt som en manlighetsrit, som dock oftast slutade med ännu ett misslyckande att återskapa naturens skönhet.

Det är först här på udden som jag lärt mig hur en häger ser ut. Det vill säga:
– Lite som folk är mest.
Långa och gängliga som stjärnmodeller från Sudan, kutryggiga som gamla gubbar i trenchcoat eller formlösa soppåsar som flaxar över vattenytan.
Jo, det är sant.
– För gråhägern (Ardea cinerea) är fågelvärldens svar på Zelig, Woody Allens absurda dokumentär om opportunisten Leonard Zelig som även kroppsligt anpassar sig till den han senast pratar med.

I gråhägerns fall beror denna förmåga på att den mycket långa halsens sjätte halskota är utformad så att hon kan böja halsen till ett S, vilket gör att den reptilsnabbt och med kraft kan hugga småfisk och groddjur med sin ovanligt långa näbb.   
– Denna förmåga skiljer vår gråhäger från alla andra varianter på pelikanfåglar.

När de flyger drar gråhägern dessutom in halsen och huvudet mot kroppen vilket även det förändrar profilen.
– Vilket, vid närmare eftertanke, skänker viss upprättelse när det gäller de misslyckade avbildningar jag vid terminens slut bar hem till mor.

PS: Har du missat Woody Allens film om Zelig? Filmen lanserades 1983. Har du missat filmen, så har du missat en dråplig film om vår tid. En samtid när inte bara ryggradens sjätte kota är böjbar hos somliga politiker och opinionsbildare.
– Ja, du fattar: Jag tänker på Sveriges krypande när det gäller Israels Trump-stödda fördrivning av palestinier.
– Vågar Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard se sig i spegeln? 
Jag menar, tänk om hon tror att allt bara är en saga:
– Spegel, spegel på väggen där, har jag verkligen fått morotsfärgat hår?

Men vi slutar med något roligare: Idag kom sommaren till Skeppevik och det måste firas med fest.Tillbaka till rötterna!
– Tack Eivor och Sope-Bengt för initiativet.

Han igen, senare: Godnatt Inter, men eftersom ingen verkar vilja gå och lägga sig slutar vi där vi började – med en konsert:

Fredag: Recept mot Skitstövlarnas sammansvärjning

Han: Med årens slapphet & klokskap har jag lämnat alla politiska organisationer. Mitt föreningsliv begränsas till det lilla livets nödvändigheter:
K.O.R.V. (Korvens Oförtrutet Runda Vänner), Björkenäs stugförening, Bad Boys (gubbgäng som badar onsdagar i Söderåkra med mål att äta lunch hos Peter och Lisa på Möre Golf), Publicistklubben och Författarförbundet (för gamla synder); Kulturmagasinet i Bergkvara (se nedan) och Left Handed Club, LHC (jag tillhör en minoritet (VbKG), vänsterhänta bara med Kniv och Gaffel).
– Tror inte att jag glömt något viktigt.

Men så, idag inser jag att omedvetet anslutit mig till en bred filosofisk världsrörelse. Läser i den stora morgontidningen: ”Många av dem som söker sig till rörelsen tycks betrakta stoicismen som en andlighet för en tid präglad av desorientering, kontrollförlust och konstant uppkoppling.”
Den gemensamma nämnaren: ”I en värld där människan förväntas uttrycka och svara på allt som kommer i hennes väg manar stoicismen till att inte reagera alls. Uthärda och avstå. Eller i alla fall: leva måttfullt. ’Gör inget överilat eller i upphetsning’, skrev den romerska kejsaren Marcus Aurelius som redan i sin ungdom tog intryck av den stoiska filosofin” (DN 28.5.25).
– Stoiker, alltså.

Begreppet är inte nytt.  Kejsare Marcus Aurelius levde för två tusen år sedan (121 – 180 e.Kr) och stoicismen minns jag vagt. Detta tack vare Janander, vår magister i historia och samhällskunskap i 3:e ring på gymnasiet i Strömsund.
– Saknad, aldrig glömd i vår krets.
Tydligen återuppstånden, Marcus Aurelius alltså. I Silicon Valley av alla ställen. Vilket låter som den motsägelse det är, ty den antika stoicismen uppstod som ”en läkekonst för själen” i en värld präglad av instabilitet, ”ett sätt att bevara integritet och inre frihet när allt annat var osäkert”.

”Du har makt över ditt sinne – inte externa händelser. Inse detta, och du kommer att hitta styrka”

”Du har makt över ditt sinne – inte externa händelser. Inse detta, och du kommer att hitta styrka,” skrev Marcus Aurelius. 
– Låter i mina öron som den självmedicinering vi behöver i en värld där Putin, Trump och Netanyahu härjar fritt.

Stoiker alltså? Jag är inte där än, men det känns som ett wannabe-medlemskap att kämpa för:
– Vi som vägrar låta Skitstövlarna förstöra vårt humör varje morgon medierna dränker oss med dagens dåliga nyheter.

Hon har fått en bärande roll som både farmor och mormor på stockholmsscenen, därför jobbar jag dubbelt här på bloggen. ”Rundis” kallas det lite lättsammare ämne som avslutar tv-nyheterna för att vi ska glömma alla dystopiska skitnyheter som redaktören hällt över oss dessförinnan..
Här kommer dagens rundis:
– I år fyller Kulturmagasinet i Bergkvara 30 år. Födelsedagar bör firas och som en del i Bergkvaradagen igår inleddes årets födelsefirande med trädgårdsfest, musik, konst och vackert väder!

Onsdag: Döda inte budbäraren –bredda PEth till viktigare områden än innehav av körkort

Han: Det händer inte ofta att ett blodprov gör karriär i sociala medier. Men nu har det hänt. Och självklart har även jag synpunkter på PhosphatidylEthanol – till vardags kallat PEth – icke att förväxla med pet, husdjur.
– Detta på förekommen anledning.
Det har jag i alla fall utgått från; det vill säga att mina läkare tagit detta blodprov för att komma till rätta med mina krämpor.
– Nu har jag förstått att det är en bifunktion.
Syftet med de testerna har alltså varit att ge Trafikverket underlag för att dra in mitt körkort.
– Missförstå mig rätt.
Jag blir inte upprörd för att det handlar om mina alkoholvanor. ”Pat. verkar glad i alkohol”, skriver min husläkare i journalen och det är jag varken stolt över eller skäms för.
– Uppenbarligen är min etanalkonsumtion trots allt alltför begränsad för att vara intressant för Trafikverkets läkare; trots ett antal stick i armen på Torsås vårdcentral har jag fått behålla mitt körkort

Jag blev inte upprörd, snarare generad över att jag underskattat myndighetssverige. Jag trodde faktiskt inte att svenska myndigheter samarbetade på detta utstuderade sätt.
– Jag menar, det har trots allt tagit fyra decennier för politikerna att utreda om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får samköra uppgifter i kampen mot gängkriminella.
Och så jobbar sjukvården och Trafikverket ihop som den självklaraste sak i världen!

Uppriktigt sagt: Jag skulle ha blivit lika förvånad om jag fått veta att min tumör på höger njure knipsats bort för att Sida ville sälja den på den internationella organmarknaden till förmån för fattiga barn i Afrika.
Överraskande, förvisso. Men ingen orimlig tanke med vår tids hållbarhetsnormer hos myndigheterna.
– Hemlighetsmakeriet däremot.
Offentlighetsprincipen har funnits i Sverige sedan år1766 (med undantag för Gustav III:s envälde). Läkarkårens dolda samarbete med Trafikverkets tjänstemän känns inte förankrad i svensk ämbetsmannatradition.

Det tar jag personligt. Detta eftersom jag uppenbarligen befinner mig i hemlighetsmakeriets epicentrum.
– Enligt medieuppgifter är region Kalmar den region där läkarna tagit flest PEth-prover utan att informera oss patienter om att informationen delas med Trafikverket.
”Vi läkare har hjälpt blodvärdet PEth till en för skattebetalarna kostsam karriär sedan cirka tio år tillbaka med ständigt växande provtagningssiffror. Vi har tagit provet i smyg och här i Region Kalmar är vi särskilt duktiga inom primärvården,” avslöjar överläkaren Jörg Carlsson i en krönika i Barometern (24 maj 2025). ”Vi använder miljontals kronor för PEth och ibland lite andra alkoholmarkörer också”.

Jag brukar läsa Carlssons krönikor. Han har vass penna och vänder alltid uppochner på invanda föreställningar om ett ämne han behärskar. Därför är jag glad att han är tillbaka i tidningen efter en lång semester.
– Dessutom i ett ärende som många har åsikter om.
Utan att förfalla till de vanliga populistiska ropen på rättsövergrepp, konstaterar Carlsson lakoniskt att ”man har kastat den medicinska etiken om självbestämmandet och allt som rör ’personorienterad’ sjukvård över bord.”
Men det som får mig att ompröva min inställning till PEth är doktor Carlssons kommentar att han för egen del avstod från att ta ett PEth-test efter en längre utlandsresa.

Jag tänker så här: Om nu läkarskrået hävdar att detta blodprov är dyrt men vetenskapligt motiverat – är det vettigt att slösa dessa dyrbara pärlor på en myndighet som totalt misslyckats med att klara sina huvuduppgifter; underhållet av järnvägen och vägnätet.
Ätandet är puddingens bevis:
– Det tas tusentals – kanske tiotusentals PEth-tester runt om i landet varje år – men under 2024 lyckades Trafikverket bara hitta 40 (!) individer bland flödet av underrättelserapporter som myndigheten bedömer inte ska ha körkort.

I mina öron låter det som ett oerhört slöseri med trafikbyråkraternas dyrbara tid, arbetstid de borde ägna åt att få tågen att gå i tid.
Frågan som infinner sig:
– Är den stora gruppen bilförare verkligen rätt målgrupp för detta enorma och dyrbara analysarbete.
Jag menar, om nu PEth vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet borde kanske andra myndigheter vara mer lämpande att utnyttja detta snillrika test i sin verksamhet?

Faktum är att det är doktor Carlsson som indirekt ger mig detta utvecklingsoptimistiska infall. I sin krönika konstaterar han: ”Jag tog inget PEth på mig själv efter Australienresan. Jag väntar nog några veckor med beredskap och noll alkohol och bokar inget hälsosamtal. Och ja, jag vet att australiensiskt vin är lika skadligt som annan etanol.”

Med tanke på denna information – och eftersom doktor Carlsson råkar vara överläkare på den Hjärtavdelning där en av hans kollegor nyligen skar i mitt kött nära hjärtat – slår det mig att PEth-testerna kanske inte i första hand borde tas på oss bilförare.
– Utan t ex tas rutinmässigt på kirurger med rätt att använda skalpeller och vars alkoholkonsumtion även under lediga dagar Socialstyrelsen därför bör följa med samma ämbetsmannamässiga noggrannhet som Trafikverket.
Med tanke på att till och med överläkaren medger att han avstår beredskap och egna hälsosamtal bör PEth förmodligen tas vid oanmälda besök på klinikerna.
Jag menar, nolltolerans mot felskär i vården kräver att vi alla ställer upp, eller hur?

Eller är jag fel ute? Jag menar, det finns andra grupper, vid sidan av körkortsinnehavare, som man kan misstänkliggöra för att dricka för mycket när de inte kör bil.
Typ piloter, som liksom doktor Carlsson återkommer från sin semester.
– Eller poliser, lärare, anställda på kärnkraftverk, etc etc?

För att inte tala om våra riksdagsmän och kvinnor som fattat beslut om alla dessa lagar och regler som deras myndigheter ska följa?
– Har nån läkare ens kommit på tanken att rapportera in till någon myndighet huruvida våra 349 riksdagsmänniskor verkligen har ett PEth-värde under 0,3 alla dagar under hela valperioden?
Körkort eller inte, de har trots allt hand om hela landets säkerhets.
– Att våra valda ombud uppenbarligen missat att statens egna myndigheter pysslat med något som kallas PEth är bevis nog för att de bör ta regelbundna drogtester eller hur?

PS: Man kan förstås formulera ovanstående i klartext. En poäng i Kafkas skruvade framtidsdystopi Processen handlar om K som ställs inför domstol och döms.
– Inte för att han begått ett brott, utan för att han blivit anklagad och därför förklarats vara skyldig.

Hon: Avstår att kommentera föregående inlägg, men rekommenderar ett besök på Vågen!
”Secondhandbutiken Vågen drivs av personal och deltagare genom Arbetslivscentrum.
I butiken hittar du bland annat glas, porslin, kläder, böcker, leksaker, husgeråd, textilier, möbler, verktyg och byggvaror. Secondhandbutiken är inte vinstdrivande och alla intäkter går till att utveckla verksamheten.”

Imorgon åker jag till Stockholm för att hjälpa dottern flytta. Separera är dyrt, ett halvt nytt bohag ska köpas. Och barnbarnets nya dockskåp ska fyllas. Dockskåpsmöbler är också dyra, men inte på Vågen. 15 kronor för alla möbler inklusive matta. Invånarna kostade däremot lite mer, och det är väl helt rätt. Människovärde är viktigt!

PS. Det börjar skördas så smått…

Mmm, inte så stora men desto godare!

Söndag: Väldigt nöjd med oväntade besök …

Hon: i år hade jag skickat önskelista (till honom) och är väldigt nöjd med mina presenter ;).

Dessutom har Ugglorna varit här i tre dygn, det var längesedan sist så väldigt väldigt roligt!

Det syns definitivt på antalet tomflaskor… Nu blir det bara vatten i drinken ett bra tag framöver.

Nåja, en del andra har varit här och hjälpt till också :).

Nu kommer dagarna att ägnas åt utplantering och kontemplation. Det ser äntligen ut att bli varmare på nätterna framöver. Vågade mig på att sätta ut den ena zucchinin idag.

Purjolöken åkte också ner i backen.

Tänkte ta den gula löken också men kände ett par regnstänk och bestämde mig för ledig eftermiddag på soffan. Ja bloggen måste förstås fram först, den har hamnat i bakvattnet alltför många dagar nu.

Han, apropå besök: Även om jag drömt om det ibland, så har det här på udden aldrig hänt det som hände husägaren Johan Helberg i Trondheimsfjorden.
– Snacka om oväntat besök!

Någon har sagt att reklam är en uppskruvad och falsk version av verkligheten som vi just därför gärna känner igen oss i. Det är mer sällan att verkligheten härmar reklamen, men närmare förlagan kan man knappast komma.

En av de bästa reklamkampanjer som gjorts i Sverige lanserades av 1985 på reklambyrån Young & Rubicam i Stockholm. Kampanjen ”När du får oväntat besök” förändrade bilden av ett tämligen urvattnat varumärke, Gevalia.
I branschen har det blivit en klassiker för att det var första gången en annons gjorde reklam för kaffe utan kaffe.
2017 gjordes ett försök att relansera den gamla kampanjen, men det försvann i närminnet:

Däremot följdes annonskampanjen åren 1995-96 upp med installationer i Stockholm och Göteborg. I augusti 1996 dök en ubåt upp på Lilla Torg i Malmö. Förhoppningsvis slipper vi se just det besöket kopieras i verkligheten.

Trots allt har vi gått in i lugnare period på udden. Jag vet inte vad du vet om ägglossning, men jag kan säga dig att med åren får jag allt svårare att komma ihåg när vem av dem som man ska hålla sig borta ifrån.
Därför har jag gjort ett schema som jag tror stämmer ganska bra.I alla fall om jag ska tro pippivoyeurernas närgångna iakttagelser:

Ätandet är puddingens bevis. Körschemat förklarar varför fiskmåsen är märkvärdigt tyst, att storskraken håller sig hemma, att sädesärlan är hungrig och koltrasten slutat sjunga på kvällarna.
– Liksom att ladusvalan inte verkar komma till ro i sitt nygamla bo under takskägget, flugsnapparen irrar omkring och lövsångaren fortfarande lockar i snåret bakom Margaretas stuga.
Om du inte visste det så sjunger denna lilla fågel ”med en melodirytm likt ett fallande löv som lite ojämnt och tveksamt singlar mot marken”. Om vi nu ska tro en lyrisk fågelskådare, i verkligheten låter den så här.

Tisdag: Därför är sommaren (och bokhyllan) tillbaka

Breaking news: Hon har debuterat för 2025 och vi har filmen ingen annan nyhetskanal vågat visa:

Han: Tillbaka på landbacken. ”Vem behöver en Ferrari eller en Rolex, när man kan äga många böcker?”
Nej, det är inte den gamle boknörden som muttrar över en pärm för mycket i sitt dammiga bibliotek.
Frågan ställs i det trendiga inredningsmagasinet Elle Decor (14 mars 2025).
– Efter decennier av vitt & fräscht och kala väggar är bokhyllan tillbaka.
Tyvärr bara som yta, en statussymbol för jagsvaga.
För egen del tänker jag som Keith Richards i Rollings Stones.
– I nästa liv vill även han bli bibliotekarie.

Trendspanarna lever på att marken hela tiden rör sig. Eller för att tala med författaren Karl Marx:
– De får allt fast och beständigt att förflyktigas, allt heligt att profaneras.
Bokhyllan Billy var länge en av Ikeas bäst säljande möbler – 50 miljoner hyllor såldes 1978 – 2024.
Enligt Ikeas egen historieskrivning började allt redan med ett brev i maj år 1952: Ett brev till en ganska ung möbeltillverkare i västgötska Sandhem från en ganska ung möbelhandlare 20 mil bort i småländska Agunnaryd. ’Vi vill köpa möbler!’ lyder rubriken. Ett lika rakt och tydligt affärserbjudande följer, signerat Kamprad. Resten är, som man säger, historia.”  
En historia som senare kommer att sammanfattas i den skämtsamma devisen ”Per Albin (Hansson) byggde det svenska folkhemmet – Kamprad möblerade det”.

I den socialdemokratiska folkhemsideologin på 1950-60-talen ingick att i varje egna hem skulle det finns minst tio längdmeter böcker, det var en del av folkbildningen.
Mina föräldrar kom från småbonde- och arbetarhem, men i Det blå huset i Blåsjöfallet fanns det mer än tio längdmeter böcker, samlade i en stringhylla som täckte en vägg i arbetsrummet.
– Trendspanarna skulle kalla det för babyboom-generationens statussymbol.

För oss som läste böcker redan före år 1978 blev Billy också en bekräftelse på att vi var en del i det moderna svenska välfärdssamhället. Och på den vägen har somliga av oss fortsatt att snubbla fram. Vid varje flytt av lust eller skilsmässa sedan år 1968 har jag börjat om genom att bygga mig bokhyllor.
– I Uppsala, Östersund, på fyra adresser i Örebro, två i Västerås, dito i Södertälje, torpet i Sörmland, i villan i Bromsten och i Nockeby, i ateljén på Hornsgatspuckeln vid Slussen.
– I lägenheten på Åsögatan fick böckerna ett eget rum och i min ateljé här på udden (som hon konfiskerat till lager för sina lökar) har böckerna blivit kvar i sina hyllor av vitmålade ytterpanelbräder 22×145.

När vi flyttade ner till uden hjälpte Jocke Jobs Ohlsson mig att bygga ytterligare 25,5 meter väggfast hylla. Johan Målarn såg till att en vägg i Margaretas chateau täcktes av ytterligare 22 meter och triptyken fulländades (?) av mina egna byggen i torpet i Gökalund.

Nördigt, tänker du? Förmodligen. Under alla förhållanden otrendigt. För under tiden har bokhyllorna försvunnit ur samhällsbilden.
– Det är därför jag med förvåning läser att Bokhyllan är tillbaka.
Dagens Nyheter ägnar ett helt uppslag åt ”den nya trenden” (DN Kultur 11 maj). Gunnar Bolin, även han uppvuxen bland bokhyllor, noterar att sedan 2010-talet är bokhyllor mer eller mindre försvunna i vanliga bostadsannonser. Inte heller dvd- eller cd-samlingar syns till. ”Rummens väggar gapar tomma, bortsett från enstaka tavlor, en tv-skärm stor som en fotbollsplan och kanske en sandfärgad morgonrock hängande på en krok.”
– Men nu har alltså någonting hänt.

Den nya trenden bland inredare och stajlister har till med ett namn: bookshelf wealth, ungefär bokhyllerikedom.
Ironiskt nog är det på internet trenden märks som mest. Sedan början av 2024 är begreppet bookshelf wealth ”hot”.
– TikTok har till och med ynglat av sig i hashtaggen #BookTok som samlat över 52 miljoner inlägg och 370 miljarder visningar, enligt affärstidningen Forbes. 
Det är detta nygamla intresse för böcker som även internationella Elle Decor upptäckt: ”I år är den ultimata statussymbolen inte att ha en Ferrari, eller en Rolex, eller ens en dyr designväska. Enligt TikTok är det ultimata beviset för att man hänger med är att äga ett många böcker och – det här är avgörande – visar upp dem på rätt sätt.”

Visserligen handlar trenden i första hand om bokhyllan som inredningsdetalj. Något som butiks- och kroginredare redan upptäckt.
Frågan är när boken kommer tillbaka som något man läser.

Det finns ljus i mörkret: Tv-serien ”White lotus” är inte bara populär för intrig och skådespelarinsatser. Även rollinnehavarnas böcker väcker entusiastiska diskussioner om varför Olivia (spelad av Sydney Sweeney) i det första avsnittet läser Frantz Fanons The Wretched of the Earth (Jordens fördömda), vad Chelsea (Aimee Lou Wood) får ut av Start Where You Are: A Guide to Compassionate Living medan Victoria Ratliff (Parker Posey) somnar i F. Scott Fitzgeralds The Beautiful and the Damned.
– En tragisk berättelse om ett gift par som har allt och ändå förlorar sig själva i överdåd och självbedrägeri, alltså en blinkning av seriens skapare Mike White som en spegling av familjen Ratliffs eget liv.

För oss som inte bara gillar böcker och bokhyllor: Hemmakrogen Sturehof på Stureplan byggs om. Enligt planen ska anrika Hedengrens bokhandel flytta in i restaurangen när allt är klart.
När krogen känns som hemma.

Hon: på tal om lökar, jag borde verkligen lämna parasollet och börja plantera ut de förodlade lökarna, och betorna och fänkålen och… näee, sommaren är visst bara här en dag. Jag sitter kvar ett tag till!!!

Dagens viktigaste gärning: skriv på du också!

Lördag: Ingen sommarsemester för skomakaren

Hon: fortfarande halv storm ute och definitivt inget utplanteringsväder. Vad gör man då …

… Långpromenad (12000 steg), därefter bil till Jämjö och handla ost hos Smaklöken, och idag även utanför i Abbes Mejerivagn. Och sen premiär för säsongen hos Janne och Sussi i kiosken. Vad vi har längtat. Mums! Vi ska dit imorgon också…

Han: Ja, det blåser på udden. Men det ändrar ingenting. Skomakarn som tog semester ”mellan hägg och syren” hade blivit mycket besviken i år.
– Någon blommande hägg har jag inte sett och nu slår vår syren redan ut.

Ur led är tiden? När jag skrivit ovanstående kollar jag tillbaka i bloggen – kom ihåg att detta i första hand är en dagbok – och läser följande: ”Dagens vårtecken … nej, nu går det inte låtsas längre: Du kommer tillbaka/ Mellan hägg och syren/År efter år/ Mellan hägg och syren, sjunger Ulf Lundell. Du viskar: ’Underbart!’/ Underbart/ Underbart, underbart/ Mellan hägg och syren.
Underbart! Men plötsligthar den där sköna perioden krympt ihop till ett bitterljuvt ögonblick. Och det inföll idag när vi upptäcker att näverhäggen och vår syren på sjösidan går i blom samtidigt.
– Våren är över, leve sommaren?”

Så skrev jag den 20 maj 2022. Intressant, eller hur?
 – Jag menar, hur kan jag glömma vår näverhägg?
Den står visserligen i skymundan bakom stugan. Men ändå, det är trots allt mitt viktigaste bidrag till uddens fauna.
– Norrland goes Kalmarsund, om man säger så.

Liksom ”vanlig” hägg tillhör näverhäggen (Prunus maackii) rossläktet, men har en annan historia. Häggen (Prunus padus) härstammar från Medelhavet (padus är det gamla latinska namnet på den italienska floden Po), näverhäggen däremot har invandrat från östra Sibirien och norra Kina.
– Den klarar alltså mycket låga vintertemperaturer och är i Sverige härdig ända upp till växtzon 7 (där jag kommer ifrån).

Näverhäggens mest iögonfallande kännetecken är den bärnstensfärgade barken. Blommar gör trädet tidigt på våren, nästan samtidigt som den vanliga svenska häggen. Dess vita blomklasar är dock mindre iögonfallande och saknar den starka doft som vi förknippar häggen med på våren.
Men blommar gör den och blommar gör den just nu även på udden.
– Om än på bakgården till skillnad från syrenen.

Slutsats? Tja, syns du inte så finns du inte (mediedoktrinen). Kanske viktigare apropå dagens tema: Inte undra på det knappast finns några skomakare kvar i vår trakt.

Efter pressläggning: Hade tänkt slippa kommentera läget i uddens omvärld. Som alla andra blundar jag därför för Israels folkfördrivningspolitik i Gaza, men en röd linje har passerats även i denna skumögda blogg:
– Norska naturvårdsverket vill utrota syrenen.
Anledningen är att syrenen klassas som en ”främmande art”, rapporterar Aftonposten.”Syren har mycket negativa effekter på den biologiska mångfalden”, menar den norska myndigheten som vill utrota ett hundratal arter.

Varför? Obegripligt, säger kritikerna. Självklart sprids även konspirationsteorier: ”Det är dessutom knappast en slump att det just är syrenen som det norska Naturvårdsverket vill förinta först”, skriver Johan Hacke Hakelius i Fokus. ”Alla vet att det var vår svenske hjältekonung, Karl XII, som tog syrenen till Norden. Den norska förintelselustan är förstås en illa maskerad attack på Sverige, typisk för de petroleumstinna och långsinta norrmännen så här 120 år efter unionsupplösningen. Kanske är det den allt svagare norska valutan som väckt deras hämndlystenhet, men vad det än beror på kan vi inte bara stillatigande se på. Vad blir nästa norska utrotningsobjekt? Kåldolmarna?”

Låter rimligt, tycker jag. Norskjävlarna är som vanligt dummare än vi:
– Jag kan inte se att vi skulle göra samma sak i Sverige, säger Mora Aronsson, botanist och expert inom internationell miljöövervakning vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Den stora skillnaden är att Norge inte har EU:s regelverk att förhålla sig till.
Tack EU för att vår enda syren får stå kvar på vår blåsiga udde trots att hon är invandrare. Hennes förfäder kom visserligen hit redan i början av 1600-talet, men i dagens politiska kontext är det fortfarande oklart om hon anpassat sig till det svenska vädret.

Onsdag: Den svarta tulpanen

Han: Storyboard påminner om Morden i Midsomer,  men plotten är så mycket bättre: Cornelius von Baerle lever bara för att odla den svårfångade svarta tulpanen och vinna ett magnifikt pris för dess skapelse. Men när hans mäktige gudfar mördas, fastnar den nördige Cornelius i en dödlig politisk intrig.
– En rival i tulpanodlarlandet får honom falskt anklagad för högförräderi.
Cornelius döms till livstids fängelse.
Det finns förstås en kvinna i dramat: Cornelius enda tröst är Rosa, fångvaktarens vackra dotter, som hjälper honom att bakom fängelsemurar i hemlighet odla den svarta tulpanen.

I vår tid skulle författaren Alexandre Dumas förmodligen jobba på någon av Netflix manusfabriker. Nu skrev han sin thriller ”Den svarta tulpanen” (La Tulipe Noire) redan åren kring 1848, när Europa skakas av storpolitiska konvulsioner medan vanligt folk fortfarande drömmer om att få odla sin trädgård i fred.

Nå. Som den boknörd jag är och om jag nån blåsig dag får för mig att verkligen skriva ”Morden i Skeppevik”, skulle Richard Sextons svarta tulpan absolut spela en roll som rekvisita.

Tills vidare står den där som en symbol för lojal vänskap, konstnärligt tankeutbyte, entusiasm och en jordnära kultursyn. Richard är mångsidig konstnär, kyrkvaktmästare, folkbildare, översättare, dögrävare (jodå!), författare, korvkock, bokläsare, livsfilosof, brevskrivare, etc etc.
– Dessutom engelsman, en världsmedborgare född i Tyskland, bosatt i Stockholm och gift med en framgångsrik svensk operasångerska.

Kort sagt: En lateralt tänkande inspirationskälla med lockigt hår och glada ögon som i februari 2020 fick för sig att plantera svarta tulpaner på udden.
Vi ses alltför sällan, men en ensam svart tulpan i blåsten påminner mig om just nu om honom.

Fakta: Richard Sextons svarta tulpaner kom ovanligt tidigt i år (7 maj). Förra året stod de i blom först en vecka senare.
Trenden är tydlig: År 2021 blommande denna liljeväxt på udden först den 22 maj, året dessförinnan 18 maj.
– Frågan i år är om vi får behålla årets tulpaner så länge.
Vädret eller klimatförändringar?

Och bara så att du inte går vilse: Det finns inga svarta tulpaner, det är en illusion.
Svarta blommor är mycket sällsynta i naturen eftersom svart är en färg som försvårar för växter att absorbera solljuset.
Idén om en svart tulpan har däremot länge fångat människans fantasi. På 1600-talet, under ”The Tulip Mania” i Nederländerna, drevs trädgårdsmästare av utmaningen att skapa den perfekta svarta tulpanen.
– Därför placerade Dumas sin hjälte Cornelius von Baerle i den historiska kontexten.

Genom människans eviga drömmar om att förbättra världen (om än bara sin trädgård) finns det numera ett antal sorter som ser svarta ut, oftast i en mycket mörk lila eller mörkbrun nyans:
Queen of Night: En mycket mörk lila, nästan svart tulpan.
Paul Scherer: En annan mörk sort som ser nästan svart ut under rätt ljus.
Black Hero: En senblommande, mörkbrun till svart tulpan.

Nattens drottning, ingen dum titel eller hur? Nu förstår du kanske varför Richard Sextons svarta tulpan fått mig att nedteckna denna minnesnotering en jävligt blåsig dag på udden.

Hon: … som avslutas med en solnedgång i regn. Vackert! Och med lite fantasi som slutet på en Hitchcock-film…

Tisdag: hinner inte med…

Hon: men nu har jag i alla fall rensat och gödslat de flesta pallkragarna så de står redo. Bara jag kan bestämma mig för vad som ska stå var. Det här med växtföljd… och är plantorna redo, kan jag lita på att det inte kommer fler frostnätter.

Grönkålen klarar sig i alla fall, och har avhärdats ordentligt. Dessutom har de fått ett eget litet växthus. Mot kålflugorna. Slipper jag kämpa med att bygga ett (för litet) av fiberduk. Men frågan är om det står pall på en blåsig udde…

Han hjälpte till med att såga till brädor som jag la stora stenar på. Mmm, han får ju inte bära tungt på flera veckor. (Eller städa…pust!)

Nu ska jag bara fundera ut hur jag ska möblera resten. Betor, gul lök, majs och fänkål ska få plats på två och en halv lång pallkrage. Den längst bort är fullmöblerad. Vitlök och vintersådd sallad.

Purjolöken sätter jag nog intill landen med tomater. Och när ska jag våga börja plantera ut dem? Tomaterna alltså. Det börjar bli trångt i växthusen och många är i akut behov av större krukor, alternativt komma ut på friland.

Tomatplantorna är verkligen fina och kraftiga i år. Det är roligt. Gläds åt det i allt elände med chiliplantorna.

Kommit på vad som är felet med chiliplantorna i år, de har pyralidskador. Blir nog bara halv skörd i år. Räddade en del genom att tidigt plantera om och ta bort så mycket gammal jord som möjligt i tron att det var angrepp av larver från sorgmyggor. Ändå använde jag i början en speciell (dyrare) jord för tomater och chili.

Men jag har plantor som klarar sig helt också. Som Aji Amarillo. de har redan stora chilis…

…och är höga och fina. Inget fel på växtkraften där:

Tyvärr är mitt fina citronträd också ledset i år. Vet inte om jag gick för hårt åt det med såpavatten i våras. De hade fått spinn. Eller så behöver det bara en paus eftee förra årets rekordskörd. Får snåla med sista flaskan limoncello…

Han: Hon kämpar på i jordbruket och även världen i övrigt är sig lik. Putin fortsätter slingra sig i ”fredsprocessen” som den orm han är. Kineserna har synat Trumps kort och än gång avslöjat en narcissistisk bluffmakare. Presidentens kompis Netanyahu fortsätter sitt folkfördrivningskrig i Gaza, men Musk har dessbättre återvänt till den bilhandlarbransch han aldrig borde ha lämnat.
– Men du undrar förstås hur Vilda mår?

Glada besked: Inget ormbett, möjligen har hon fastnat med tassen i något. I värsta fall är det minken som bitit henne en bit upp på benet, ”armbågsbenet” som det heter på kattdjur.
Linkar gör hon och lite matt i pälsen känner hon sig. I natt sov hon till och med länge i husses säng.
– Han fick till och med klia henne under vänster öra, vilket är ett mycket ovanligt tecken på tillgivenhet för honom.
Jag tror det ordnar sig.

Nog om sjukdomar. Kanske hinner jag med ännu ett sommartecken? Jag har utsett en favorit bland säsongens roséviner.
And the winner is:
 – Cotê Mas Organic Rose 2024!

Motivering: För att det är gott och för att jag tänker som den gamle finansmannen Warren Buffet: ”Investera aldrig i en bransch du inte förstår.”
– Köp därför bara akti … jag menar vin som du har råd att leva med även om Systemet håller stängt hela sommaren.

Viktigast: ”Pris är vad du betalar, värde är vad du får.” I stället för att springa efter de mediala vinexperternas köpråd tillämpar jag Buffets enkla värderingsfilosofi.
– Jag köper ”när det underliggande värdet är högre än vad marknaden för tillfället är beredd att betala”.
Det vill säga: Jag gör tvärtom emot vad de trendkänsliga vinsnobbarna gör.

Cotê Mas kostar bara 99 kr på Systemet i Torsås. Därför är det med viss oro jag ser att det glättiga stockholmsmagasinets vinexpert Alf Tumble guidar sina läsare genom rosévinsdjungeln – fram till mina favoritflaskor!
– Högsta poäng dessutom.
Jag medger att jag är girig. Mest oroande är att även Stureplanscentern ska ställa sig frågan i sommar:
– Varför köper vi Tenuta delle Terre Nere Etna Rosato för 279 kr när vi får tre flaskor Côte Mas för samma pengar?

(Och du som läser det här; behåll mitt tips för dig själv)

Lördag: En oskriven rapport från sjukhussängen

Han: Om du undrar var alla vänliga och omtänksamma människor tagit vägen? Jag vet: De finns i svensk sjukvård, en särskild anhopning finns på Hjärtavdelningen Kalmar lasarett, Hus 48, plan 4.
– Tack för allt!
Min insats var som vanligt blygsam och långt ifrån det bidrag ni andra skattebetalare hostat upp å mina vägnar.

Barn och vänner undrar hur jag mår? Hade tänkt skriva en direktrapport från fronten i den korthuggna staccato-stil vi journalister härmat sedan Hemingway som krigskorrespondent under första världskriget med geväret i hand sårades vid den italienska fronten; uppdaterad med en scen ur Rambo när hjälten häller krut i såret och tuttar på för att döda bakterierna.
– Jag tänkte faktiskt på den scenen när David, kirurgen som även han bott i Västerås, knivskar mig i bröstet innan bedövningen tagit.
Som sagt, jag hade tänkt skriva om doften av bränt kött och kirurgens kommentarer i direktsändning; de vänliga frågorna och mitt kärva ”det är okej”.
Om tankarna under det gröna operationstältet. Insikten att någon just nu placerar en liten digital ask i mitt kött som kommer att hålla mig ständigt uppkopplad i resten av mitt liv.
– Det trodde vi inte när Uggla, Pontus och jag i slutet av förra seklet skrev (och hånades!) att internet kommer att förändra allt. (För att nu nämna att Uggla uppenbarligen räddade mitt liv genom att nästa krossa mina revben i början av den här historien).

Och 1,5 timme senare: Det gemytliga välkomnandet när jag rullas tillbaka in på salen.
– Vi var tre gubbar som delade öde och rum och mina kamraters V-tecken besvarades med ett matt leende och en grimas som antydde ännu en seger.

Kanske några ord om kamratskapet under belägringen av ständigt uppvaktande sköterskor. Om min kamrat Dalmasen som legat nedsövt en och halv månad efter en infarkt och som blev förvirrad när blodsockret sjönk under 3,5 och vars historier på något sätt liksom förhöjde även mitt lidandet efter denna rutinmässiga pacemakeroperation; den fjärde som kirurgteamat genomförde den dagen.
Nåja.

Uppriktigt sagt hade jag dikterat hela rapporten i huvudet under en sömnlös natt mot morgonen efter.
– Jävlar vad vi gubbar snarkar! Och dessa ständiga nattvandringar mot Toa …
Vi skildes som veteraner med en förhoppning om att aldrig mer ses här igen.
Etc etc.

Kort sagt: En habil historia om tre uppkopplade män i var sin säng. Men när jag kom hem till udden har vår lilla vilda katt skadat en tass – kanske ormbiten? – så husses ömkliga historia liksom dunsade bort i oron för den förfärande närvaron av ett djur som i tysthet lider innan hon drar sig undan för att slicka sina sår.
Jag tar en Alvedon i smyg; två.