Författare: kerstinochpeppe

Fredag: Det blåser nya vindar på udden

(Uppdaterad 15:40)

Han: Idag blåser det 15 sekundmeter i byarna, från nordost. Har vi tur flyter de blommande algerna bort, annars blir det inget bad i morgon heller. Dessutom är det stugbytardag, det vill säga tvätt- och städdag för det strävsamma värdparet och påfyllning av alla batteridepåer.
– Men roligt har vi haft. Som vanligt på andras bekostnad.

Apropå vinder blåser det nya principer utanför udden. Minns du skådespelaren Kevin Spacey i House of Cards? Journalisten Fredrik Virtanen? Teaterchefen Benny Fredriksson?
Alla tre fick lämna sina jobb under MeToo-kampanjen 2017-2018.

Mediedomstolen dömde entusiastiskt män(niskor) till offentlig hängning. Inte för att de utpekade funnits skyldiga i domstol utan för att de anklagats.
– Det vill säga samma princip som tillämpas i diktaturer och som lånat logik från Kafkas Processen. ”Vi kräver av våra kollegor att de reagerar när de ser vad som sker, och tror oss när vi vittnar. Vi ser er alla och vi ställer er till svars”, hette det i ett upprop bland kulturarbetare.
En av dem som undertecknade uppropet var Anna-Karin Larsson, chef för musiken på Sveriges Radio.

Men plötsligt känns det länge sen, detta att kulturinstitutioner portar misshagliga individer på basis av vad de anklagats för att möjligen, eventuellt och till och med sannolikt gjorde för tio eller 20 år sedan. 
Någonting har hänt sedan 2018. Nu blåser andra vindar: I våras utsågs rapparen Yasin till Årets artist på P3 Guldgalan.
Valet av pristagare möttes av kritik om att det var fel av Sveriges Radio att ge pris till en misstänkt kriminell person. 
– Detta helt i linje med MeToo-kampanjens anda, där verk och artist är ett och båda därför bör suddas ut ur historien.

Ironiskt nog var kritiken mot prisandet av Yasin starkast bland de som redan från början tog avstånd just från MeToo-kampanjens rättsordning: skyldig-till-motsatsen-bevisats.Å andra sidan saknades kritiken nästan helt på kultursidorna där MeToo-kampanjen hade sina mest talföra sympatisörer.
Den mentala rockaden på båda sidor har så vitt jag vet utan att ansvariga redovisat varför man bytt ståndpunkt med varandra.
– Det är inte personens gärningar vi hyllar. Vi hyllar en artistoch musiker som vi tycker gör väldigt bra musik, säger samma  Anna Karin Larsson, musikchef på Sveriges Radio om prisandet av Yasin.
– Det är inte första gången som vi hamnar i den här typen av situationer, men vi tycker att man måste fortsätta göra skillnad mellan verk och hur en person agerar.

Ingenting hade hänt, men allt har alltså förändrats. Nu har rapparen dömts till fängelse och Sveriges radio står fortfarande fast vid denna sin inställning:
– Det här gör för oss ingen skillnad mot förut, säger Larsson. På frågan om han ska bojkottas eller om priserna ska dras tillbaka så är svaret nej. Vi kommer att spela Yasins musik i samma omfattning som vi har gjort tidigare. 
– Samtidigt är det svårt att avgöra när en person är fri och har sonat sitt brott. Ska vi aldrig spela Yasins musik, inte ens när han har suttit sin tid i fängelse för något som vi inte gillar? För det gör vi inte, vi tycker inte om det han har gjort.

Och ingen invänder, åtminstone inte på kultursidorna. Det är bra. Tro inget annat! Det är en rimlig princip att skilja på person och verk. Dessutom gäller rättssamhällets principer i alla situationer. Bokbål och häxprocesser har vi sett nog av även i vår moderna historia.
– Synd bara att Spacey, Virtanen, Fredriksson med flera brändes på bål innan kultursverige insåg att Metoo-kampanjen urartade till en i raden av häxprocesser.
Varför jag nu kom att tänka på dem denna blåsiga städdag på udden.

Hon: och svabba är farligt när man är stressad inför nästa kompisbesök, och hastar fram och tillbaka mellan husen. Halkar således inne i Chateau Margareta på det blöta och nysvabbade golvet, därav plåster på benet. Hur min högra skinka ser ut vågar jag inte tänka på, men lika blåsvart som den var efter cykelvurpan i vintras blir den nog inte i alla fall.

Och så är det då halv storm också. Tomater och annat löst måste säkras. Hinner ändå notera så himla vackert det är mellan våra hus när renfana, blåklockor och annan färgning vajar i vinden. fint blommar det framför majs, squash och grönkål också. Hällde ut lite fröer med ängsblommor för binas skull i våras.

Och så har det börjat bildas en majskolv på den ena majsens stam, så kul!! Tror det kommer en på den andra stora också, men vågar inte ropa hej ännu…

Och så blommar topparna på majsplantorna för fullt. Olika färg har de och det är faktiskt två olika sorter, så hoppas det kommer kolvar på båda så vi kan ha avsmakning!

Torsdag: Ovälkomna gäster kommer sällan ensamma

(Uppdaterad 16:08, 12:45)

• 

• 

Han:  Vi har ju läst om miniatyrkrogen för råttor i Malmö och även Disney har försökt lyfta vår långsvansade medlevare med filmer som Ratatouille.
I verkligheten är råttor inte lika mysiga. Visserligen har vi accepterat vår råtta på udden, mest för att hon hade ett marsvin som barn.  
Eller bara för att hen varit så oförarglig.

Det var innan hen bet av elkabeln till golvvärmen som dessutom låg gömd bakom innertaket. Och dessutom – innan hon med ett gällt skrik som måste ha hörts till Långe Jan berättar att vi har en råtta på loftet.
Visserligen inte en råtta som vi känner de från Södermalm i Stockholm (30-50 cm), men ändå (15 cm + svans).
Och likväl en långsvansad brunråtta (Rattus norvegicus) som fått för sig att vår gröna återvinningspåse på väggen utanför köket är en Michelinkrog.

Det är det hon har upptäckt. Och inte bara det:
– Den sprang inte ner under verandan utan uppför väggen och in i ett hål under taket!
Och se där:
– Att gratisätare tar sig in via trossbotten och bakom diskbänkar fattar alla som bor i gamla stugor. Men att hyra in sig på top floor strax under takskägget är något nytt. Självklart ska jag prata med vaktmästarn om att åtgärder måste vidtas.

I övrigt: Vad ska man ha kompisar till om inte för att döda ens ego? Jag tyckte att jag fick ihop en bra historia i gårdagens blogg om Tusen en natt och dagens politikjournalister. Tyvärr gav det ena det andra. I en PS noterade jag att den gamla skrönan om Sjeherazade och den persiske kungen hade översatts till svenska av Nils Holmberg.
Det är sant, men det är inte sant att Tusen och natt översattes av den Nisse Holmberg som jag ser framför mig.
– Det fanns mer än en Nils Holmberg som översatte böcker, påpekar Anders Sundelin i en stillsam kommentar på Facebook.
Tänkte inte på det.

Anders har förstås rätt. ”Min” Nisse var även han översättare men framförallt startade han tidningen Gnistan där jag inledde min karriär som redaktör. Men det är inte han som översatte Tusen och en natt.
– Tusen tack för den upplysningen!
Till saken hör att Anders Sundelin inte bara är en gammal kompis från Strömsund (1960+), han var även reporter på Gnistan när jag jobbade där.
– Redan då visste han mer än jag om det mesta – jag var ju bara chef! – och så har det förblivit.
 Sedan dess har Anders skrivit ett antal intressanta böcker och föreläst om seriös journalistik.

För att du som läser det här ska glömma att jag gjort på mattan igen vill jag gärna att du läser mitt blogginlägg om hur det gick till när jag ärvde Anders kakishorts som egentligen tillhörde Sten Bergman, Sveriges mest kände upptäcktsresande.
– Jag kan ha fel även här, men i mina ögon är den en bland tusen och en hyggligt bra historier från det ljuva förr-i-tiden.
Eller vad tycker du?

Ovälkomna gäster kommer sällan ensamma. Idag vaknade kvinnan i mitt liv i sommarens kanske värsta mardröm: – Algblomningen har nått udden. Ingen morgondopp idag.

Hon: ja fy tusan för alger, och dessutom på sommarens varmaste dag. Hoppas på ett litet oväder alternativt hård frånlandsvind!

Nu vågade jag inte låta löken och vitlöken vara kvar i landen längre, allt är skördat. Men de flesta hade fullt godkänd storlek, och några är faktiskt riktiga praktexemplar. Nästa år ska jag odla mer lök och även rödlök. Fått blodad tand, tur jag inte gav upp efter förra årets lökflopp.

Och så lite skörd på eftermiddagens vattningsrunda. Nu har de längre och smalare gurkorna började komma och fler tomater har börjat mogna. Blir spännande att smaka Alice’s dream (den stora gula med mörk ände som ligger lite skymd nere till vänster)

Onsdag: Natt efter tusen och en historia om förr i tiden

(Uppdaterat 17:21, 14:49, 14:01)

Han: Uggla och jag pratar om en gammal kollega. Möjligen den första journalisten i vår skrivna historia. Scharzad, Sjeherazade på förfranskad svenska, är i vart fall den första politikkommentatorn som bokstavligen delar säng med det politiska etablissemanget och dagligen underhåller fursten med berättelser han vill höra.

Sjeherazade är förstås berätterskan i Tusen och en natt. Hon som överlever den persiske kungen Shahriyârs ovana att varje dag gifta sig med en oskuld för att redan morgonen efter bröllopsnatten avrätta henne.
– Detta som en hämnd på alla kvinnor för att hans första fru bedragit honom med sin virile slav.

När den hämndgirige kungen gift sig, satt på och hugget huvudet av nästan alla unga oskulder i sitt rike inser dåtidens metoo-rörelsens taleskvinna att något måste göra för att stoppa den galne manschauvenisten i slottet. Sjeherazade, som är både klok och vacker, ber sin far att han ska låta kungen få henne.
– Sjeherazade och hennes lika kloka och lillasyster Doniazade har en plan.  

Pappan råkar vara vesir och kungens närmaste man och är mer lojal med sin koleriske chef än sin äldsta dotter: Så kom hennes far vesiren för att hämta henne och föra henne till kungen. Denne blev mycket glad och sade till vesiren:
– Detta var just vad jag behövde.
– Ja, svarade vesiren vördnadsfullt.
Då kungen nu ville ta den unga flickan började hon gråta och han frågade:
– Hur är det fatt?
Hon svarade:
– Ack, konung, jag har en liten syster som jag skulle vilja ta avsked av.
Kungen skickade efter den lilla systern som genast kom och föll Sjeherazade om halsen.

Sedan går det fort: Kungen stod upp och grep den jungfruliga Sjeherazade och tog hennes mödom. Därpå talade de förtroligt med varandra.
Och Doniazade sade till  Sjeherazade:
– Allah vare med, kära syster! Berätta nu en saga för att fördriva tiden i natt.
Och Sjeherazade svarade:
– Hjärtans gärna, bara denne fine och belevade konung tillåter det.
Kungen hörde dessa ord och som han hade svårt att sova tvekade han inte att lyssna till Sjeherazades berättelse. Och Sjeherazadebörjade den första natten att berätta sagan om…

Sjeherazade blåser alltså kungen på dennes bittra dagenefterpiller och tvåtusen före Dallas och House of Cards uppfinner hon följetongen, dokusåpan, cliffhangern och Bobby Ewing som återuppstår genom att kliva ut ur duschen på Southfork Ranch.
Genom att natt efter natt berätta nya sagor överlever Sjeherazade ännu en dag. Detta kräver kvinnlig list över manlig självgodhet.
– Men även en känsla för journalistikens grundtema – hårt vinklade texter anpassade till mottagarens låga begär och omedelbara behovstillfredsställelse när det gäller sex, våld, sensationsmakeri, fördomar, smicker, ”vi-mot-dem” och lyckliga slut för de goda (= ”vi”).

En natt återger Sjeherazade till och med sagan om alla sagor i Tusen och en natt och under den sexhundraandra natten, ”den mest magiska av nätter”, får kungen höra sagan om sig själv.
Och som vi alla vet:
– Inget imponerar mer på män med makt än kvinnor som smickrar dem.
Efter tusen nätter har kungen insett att detta är kvinnan han behöver. Möjligen beror kungens känslosamhet även på att Sjeherazade denna morgon lägger deras nyfödde son i hans famn.

Således läggs ännu en natt till de tusen och Sjeherazade får leva. Hon blir hans drottning och de lever lyckliga i alla sina dar i sin sagovärld. Ungefär som den politiska makten och politikjournalisterna lever lyckliga tillsammans i våra moderna samhällen.
– Detta så länge media håller makthavarna på gott humör.
Och framför allt inte utmanar makten på allvar. Gör man det – som i Polen, Georgien, Ungern, Kina, Ryssland, Turkiet och Belarus nöjer sig makthavarna inte bara med att lustfyllt hämnas på unga kvinnor.

Konstaterar två gamla redaktörer som berättar historier för varandra framåt natten och inser att det inte var bättre förr.
– Det skulle möjligen vara två gamla redaktörer …

PS: Vi noterar innan vi somnar att den svenska utgåvan av Tusen och en natt översattes av Nils Holmberg 1962. Nisse var kommunist och några år senare startade han tidningen Gnistan – ”den tidning där 68-talsvänsterns förenklade världsbild var bäst redigerad” som någon formulerat det.
Som av händelse sitter Gnistans siste chefredaktör nu på en udde i havet och delar med sig av förenklade sanningar om då och nu.

Å andra sidan: Vid närmare eftertanke är bloggandet bara en variant av Tusen och en natts koncept: Han & hon berättar om sina dagar för att roa varandra och med förhoppning att du som följer oss låter oss behålla huvudet även en dag som denna när inget viktigt händer.

Jo, en sak måste måste berättas: Även avsuttna redaktörer vågar sig till slut ut i havet (+26 gr!).
– Det kan se ut som ett litet steg ut i havet både för mänskligheten och kapten Uggla. Men det finns en bakgrundshistoria: Den 1 juni år 1676 står slaget om sjöherraväldet i södra Östersjön där utanför vår vik. Vid horisonten skymtar den dansk-nederländska flottan som utmanade svenskarna om kontrollen över vattenvägarna. Men de svenske behöver ingen fiende för att förlora. Redan innan motståndaren är inom skotthåll kantar det svenska flaggskeppet Kronan och sjunker. I princip hela besättningen omkommer – inklusive svenskarnas befälhavare, riksamiralen Lorentz Creutz.
– Hoppet står nu till en legend – amirallöjtnant Claes Johansson Uggla. 
Du fattar snabbt, märker jag. I spetsen för de tappra svenskarna står alltså en av Ugglas förfäder.
Hur det går för honom kan du läsa här (bläddra förbi rosor och chili). Utan att spoila för mycket kan jag säga att även amirallöjtnanten borde ha stannat på grunt vatten.

Hon: ja idag hände det, han badar och det inte en gång utan hela två gånger. Rekord!!

Och efter att ha sagt till på skarpen tog han äntligen ner den pinsamt trasiga vimpeln. Men inte imorse när jag sa till första gången, första gången idag alltså… men när jag sa att det dessutom är kronprinsessans födelsedag och alla andra flaggar, då halades den ner.

Hissa flaggan för Victoria var liksom ingen idé eftersom klockan närmar sig fyra på eftermiddagen. Ny vimpel få inhandlas snarast.

Han: Uppfattat, tjefen! Oss emellan: Hon har inte bara en skarp tunga. Hon gör sig bra på bild också. Vogue nästa?

Måndag mot tisdag mot onsdag: Uteserveringen håller öppet

Han: ”Uteserveringen har blivit större – igen!”, läser jag i ett nyhetsbrev från forna hemmakrogen Sturehof som i sommar expanderat med en utebar utanför Hedengrens gamla lokaler vid Stureplan. Eftersom vi på udden inte vill vara sämre har vi öppnat dito nattsudd för barn och vänner.
De väluppfostrade barnen gick och la sig och slapp bli fotograferade av den lokele pappa-razzi.
Obs! Den skäggige gubben är inte jag utan kapten Uggla med fru Mia.

Hon: och idag tisdag åkte barnen vidare mot nya äventyr på västkusten. Kompisarna Mia och Bengt stannar kvar ett tag till. Missade tyvärr ta bild på badgästerna i varsin solstol drickandes Sangria framför hus 1 idag på dagen. Nu firar vi Mias födelsedag, lite för sent, men bättre sent än aldrig…

Middagen bestod av hemodlade betor, gula och röda, gratinerade med fårost som förrätt. Himla goda måste jag säga. Kul, måste sätta fler nästa år! Sedan hemgjord tagliatelle med Puttanesca, (italiensk tomatsås med sardeller, kapris, chili och mycket vitlök) till varmrätt. Avslutar med min hemgjorda limoncello, som faktisk blev lyckad denna gången, hurra!

Måndag: Kulturskymning från morgon till sen kväll

(Uppdaterad 22:48)

• 

Han: Småland är Sveriges loppisparadis. Det hävdar Lotta Reberg, grävande (?) journalist på Aftonbladet. ”Småland har glasriket och möbelriket. Det finns så mycket kvar i hemmen och det kommer så småningom ut på loppisar”, säger Lotta Reberg till SvT.

Finns ingen anledning att betvivla sakkunskapen. Även här i viken har vi en årlig bakluckeloppis.
Även den bekräftar att den småländska sparsamheten är reell.
– Fy tusen vilken massa skräp folk har samlat i ladorna!
Men det finns söta små russin i kakan också.
– Vad sägs om denna sällsynta lilla anka för 20 kr?

Och kulturupplevelserna fortsatte på kvällen. Som framgått passerar det ett antal gäster här på udden just nu. Och den stora belöningen för värdparet är när gästerna står för middagen. Igår var det alltså Erik & Amandas tur. Och det är inte varje dag vi har en kock ”känd från tv” på besök.
– Gott? Klart det var gott.

• 

• 

• 

Samling på ute-arenan och middagen drog över första halvlek. För bakom kockarna stod förstår tv:n på med Matchen.
Även det blev en seger.
– Vi italienare vann.

Hon: och ikväll kom Ugglorna, och Han lagade maten. Grillad fläskfilé och grönsaker från våra odlingar. Aubergine, Zucchini, Sweet Nardello och vanlig, fast brun, paprika. Var också väldigt gott!

Söndag: äntligen…

(Uppdaterad 20:15)

Hon: jobbade undan jobb jobb inatt, och barnen ska laga middagen (lyx!), så idag har jag äntligen kunnat ägna mina plantor lite uppmärksamhet. Och nu har tomaterna verkligen kommit igång. Var faktiskt en hel del att skörda. Fast de de flesta är fortfarande gröna, men det kommer att gå fort nu. Och de är många, ja givetvis blev det inte färre i år, vilket var tanken. Kunde inte motstå att testa lite nya sorter. Faktum är att jag faktiskt struntade i en hel del från förra året, så helt galen är jag inte, inte helt…

Hann ändå med att göra en Granola, dubbel sats idag. Sommargästerna efterfrågade müsli vid frukosten, fanns bara hemkokt sylt. Men imorgon blir det andra bullar! Och jag gillar också granola, speciellt med yoghurt till lunch!

Men nu väntar vi med spänning på vad barnen ska hitta på för middag. Till saken hör att vi har en Mästerkock här! Amanda, med sin sidekick Erik!

Bäst jag börjar med drinken. Aperol Spritzer-väder tror jag! Och middagen är på gång i Chateau Margaretas utekök.

Lördag: Under stjärnorna gäller det att läsa rätt horoskop

(Uppdaterad 00:49, 15:55, 15:33, 14:23)

Han: ”Det här är en intressant kombination. Ni är varandras motsatser och ofta är motsatser bra. I ert fall så kan det vara både och, beroende på vad för perspektiv ni har. Ni fluktuerar båda och ni kan därför förvänta er mycket förändring och variation i ert liv tillsammans.”

Häromdagen fick jag frågan igen: Blir det inte långtråkigt i längden där på udden? Mitt svar:
– Inte en sekund!
Nästa fråga kräver ett längre svar:
– Men blir ni inte less på varann där ute?
Mitt svar:
– Nej, inte jag.
Kan bero på att vi skyttar är kända som storsinta, generösa och har humor.

Och innan du frågar henne läser jag att även stjärnorna tycker att det funkar bra. Alltså inte stjärnorna som vi ser över udden, utan stjärntecknarna som skriver om sånt: ”Attraktionen mellan er två börjar väldigt ofta med att ni upptäcker den stora möjligheten till intellektuellt utbyte sinsemellan. Förutom att ni båda håller ett högt tempo i era diskussioner och tankegångar, så är ni alldeles säkert dessutom lika pålästa i ämnena ni diskuterar”, heter det t ex i en trovärdig analys. ”Din Tvilling är alltid öppen för att höra om allt som hänt dig och hur du tänker, kära Skytt, och det här intresset gör att du känner dig som hemma… Ni två äventyrare verkar ha en outtömlig reservoar av idéer och fantasi, och uttråkning står verkligen inte på schemat.”

Det låter väl bra, älskling? Vi kanske kan starta en blogg tillsammans? Den kan ju handla om manligt och kvinnligt synsätt, typ.
– Jaså, det har vi redan gjort.
Och tänk, det verkar horoskopilogerna redan ha upptäckt. En recension lyder så här: ”Du är lite mer den abstrakta tänkaren i den här relationen, och ibland blir du förvånad över hur din Tvilling kan vara så besatt av mer triviala saker, som vem som sa vad. För dig är livet alltid större än så, medan din Tvilling är mer av en ’här och nu’ natur. Men vad gör det, i det stora hela vill ni båda utvecklas och utforska och det här kan ta er på resor runt jorden lika väl som runt varandras intellekt.”

Som alla möjligen förstått är det hon som är Tvilling och jag som är Skytten och om ”här och nu” betyder att hon är där hennes flip-flop är, dvs i något trädgårdsland, så stämmer det bra in på min tvillingsjäl.
Och byt ut ”abstrakt tänkare” mot ”långrandig nörd” så är det ungefär så hon brukar recensera mina blogginlägg.

Det fyndiga med horoskop är att man alltid känner igen sina egna goda sidor och andras mindre sköna. Skojar bara, för egen del tycker jag att det här är på pricken hon: ”… ett mångsidigt, frågvist och kärleksfullt tecken. Detta gör tvillingarna inspirerande och aldrig tråkiga. De är sociala, kommunikativa och alltid redo att ha roligt. Men plötsligt kan de bli allvarliga, tankfulla och rastlösa. De är fascinerade av världen och enormt nyfikna på allt och alla. Och har ofta en känsla av att det inte finns tid nog att hinna upptäcka och göra allt de vill.”

Jag anar att hon skrattar igenkännande åt dessa skrivningar om Skytten: ”Oh my, det här är en av de där intensiva relationerna du alltid drömt om, kära Tvilling. Sällan långsam, aldrig fast. Ni två äventyrare verkar ha en outtömlig reservoar av idéer och fantasi, och uttråkning står verkligen inte på schemat … Det är inte ofta du träffar på någon lika anpassningsbar, snackig eller snabbtänkt som din Skytt, så förbered dig på att, för kanske första gången, bli överraskad. Din Skytts är trots allt ett eldtecken och har ett tempo och infall som brinner snabbare och intensivare med hjälp av din luft.”

Eller? Ovanstående var nog den varning hon borde ha lyssnat till innan vi flyttade ihop. Tjugo år senare brinner det inte lika ofta och fortsättningen passar förmodligen bättre i hennes världsbild just nu: ”Din Skytt är spontan, impulsiv, unik för dig i att hen är sämre på detaljer än du är, och svämmar över av optimism inför alla dina idéer. Men se till att ni har minst varsitt sparkonto och varför inte en revisor eller två? När ni två är igång glömmer ni nämligen lätt allt sådant som tider, kostnader, scheman – ‘tidsoptimism’ är bara förnamnet…”

Och efter alltför många åsikter i tyckarbranschen är det nog inte bara hon som tycker att även nedanstående verkar vara skriver med en viss bloggande manlig förlaga:

Det fina med stjärntydarna är att de säger saker som (en) man efter tjugo års närvaro bara kan vädja om – hennes tolerans: ” … trots att Tvillingen ofta är känd som den lite mer spralliga av er två, så kan din Skytts hastiga byten mellan av och på ibland bli lite mycket även för dig. Du vill gärna tala till punkt, men din Skytt är inte alltid intresserad av att lyssna, utan skyndar raskt vidare när hen känner sig klar. Det här är för att din Skytt ständigt vill utveckla och gå vidare, och har väldigt lite till övers för att överanalysera. Så, vänj dig vid att kanske vara den lite känsligare i denna relation, kära Tvilling, och njut av din Skytts energi och storslagna optimism… ”
– Ska vi säga så?

Nåväl, om någon i barn- och bekantskapskretsen nickar instämmande så har stjärntydarna även skrivit in er i vår historia: ”Inget par är så beroende av information och kunskap som ni. Ni har dessutom tillsammans en härlig grupp av individer till vänner – både du och din Skytt blir lätt vän med de uddaste personer, och era tillställningar tillsammans är givna succéer …”

Klart man gärna vill tro på stjärnorna, eller hur? Särskilt när hon, tvillingsjälen, nu förbereder udden för nästa omgång gäster på udden.

Hon: pust ja, mycket nu… alltså kommer mitt pytteinlägg egentligen en dag försent. Klockan är nästan 01.00 söndag morgon. Faktiskt inte ens hunnit läsa vad Han skrivit så ingen kommentar på det, idag i alla fall… men en bild på morgonens gurkskörd får avsluta dagens blogg. Godnatt!

Fredag: stormsäkra!! Sedan jobba, jobb jobb alltså …

(Uppdaterad 14:18, 13:15)

Hon: ja mitt i odlings- och B&B-säsongen har jag alltså lovat hjälpa till med en bok. Originaljobb dessutom, vilket jag inte gjort sedan förra gången jag gjorde en bok, och det är 15 år sedan… tänkte att då måste jag nog använda en mus, inte bara ”styrplattan” på datorn. Men var har jag den då? Ligger nog kvar på Ingo. Vad göra, jo skicka efter en ny förstås. Men ”min” mus verkar inte finnas att få tag på längre så det fick bli senaste skriket the Magic Mouse! Men kommer jag lyckas få igång den utan Sunkan (bästa it-support-killen i världen)?

Men först stormsäkra mina plantor utomhus. Flytta på krukor i ”fel” väderstreck och binda upp de på friland så nya utskjutande grenar inte går av som senast… gör så mycket jag hinner innan ösregnet kommer. Allt är dessutom lite eftersatt eftersom vi haft fullt upp med barn och barnbarn, konstrunda och kalasande med kompisar och förberedande för nästa barnaskara och kompisgäng. Det är roligt men intensivt. Vi missade till exempel kompisarna Claes och Ebba när vi var på Öland, och Han inte hann hålla koll på mejlen. Men vi hade ju ändå inte kunnat ses, tyvärr!

Och Hans systerdotter Tina med maken Magnus hann vi alltså träffa när vi landade på Udden efter ett dygn på Öland. Men det var på håret, och värdinnan var ingen vidare värdinna och missade alltså korvgrillningen på Skeppeviks camping. Ja, jag var så trött, och låg efter med både vattning och brödbak! Kom tillbaka igen, helst i lågsäsong, så jag får ny chans. Då blir det middag på Udden! Nähä, dags att pröva nya musen.

Han: Hon kämpar! Och vi göra alla våra val. Sven X:et Erixson är en av mina favoritmålare. Jag minns honom från en utställning i Uppsala i slutet av 60-talet. Han var en snäll människa. Särskilt svag var han för kvinnor, vilket framgår av följande meningsutbyte med en kvinnlig kulturreporter:
Reportern: ”Vilken färg älskar ni mest?”
X:et (tvärsäkert): ”Rött”.
Reportern (med ett veck mellan de vackra ögonen): ”Varför just rött?”
X:et (tvekande): ”Jamen, vad sägs om blått då?”

Häromdagen återfann jag en av mina tavlor på Bukowskis auktionssajt. Den var röd.
Senare blev jag påmind om att jag är till salu. Denna gång på Stockholms Auktionsverk. Även den tavlan är röd.
– Varför rött?
Även jag får den frågan. Det finns två svar. Det ena är enkelt: Tillgång och efterfrågan.

Picasso hade en blå period (1901–1904) när han i huvudsak målade fattiga och lidande människor. ”Den återhållsamma färgen bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos”, brukar konstkännarna säga.
Men såvitt jag minns från mina konsthistoriska studier i Uppsala berodde färgvalet på att Picasso som fattig och lidande konstnär hade kommit över en stor mängd blå färg till ett billigt pris.
– Alltså fick det bli blå tavlor.
Utan andra jämförelse hade även jag en blå period (1979-81). Den inspirerade i första hand av att jag hade en blå Volvo som jag tänkte lacka om. Tyvärr krockade jag bilen. Färgburkarna med lackfärg blev så att säga över och flyttade in i min ateljé.
– Så vad sägs om blått då?

Mitt andra svar är lika svävande som legenden X:et Erixsons. Orsaken är att måleri, åtminstone mitt, sällan är en intellektuell verksamhet.
– Hjärnan är bortkopplad, penseln känslostyrd.
Särskilt när det gäller färgerna.
Jag har gjort både blåa och röda tavlor. Vanligtvis använder jag många färger.
– Men rött och blått är favoritfärger. Gult och grönt däremot har jag svårt för.

Varför det är så undrar jag också. Vid sidan av Volvon kan det blåa möjligen bero på att jag växte upp på ett kraftverksbygge som heter Blåsjöfallet i norra Jämtland där även Stora och Lilla Blåsjön ligger. Stora Blåsjön är Sveriges tredje djupaste sjö (144 m) och det djupblå finns inte bara i vattnet utan ljuset ger även bergen/fjällen, snön och skogarna ett blått intryck.

Om det röda vet jag inte. Så där får du inget svar. Däremot skälen till varför jag skriver det här:
1) Det spöregnar och att skriva detta är ett tidsfördriv utan annat syfte än att få tiden att gå.
2) Jag läser Borges 3 och på sidorna 326-330 skriver författaren Jorge Louis Borges intressant om färger.
Detta apropå att han med tiden blev blind: ”Svart är en färg som blinda personer längtar efter (i vart fall den blinda person som har framför er), en annan är rött. Le rouge el le noir är färger som vi saknar, jag, som var van att sova i totalt mörker besvärades under lång tid av att behöva sova i denna dimvärld, denna grönaktiga eller blåskimrande eller svagt lysande dimma som är den blindes värld… en konturlös värld i vilken enstaka färger framträder: i mitt fall är det fortfarande gult, fortfarande blått (fast det blåa ibland snarare är grönt), fortfarande grönt (fast det gröna ibland snarare är blått). Vitt har försvunnit eller blandats samman med grått.”

”Vad rött beträffar har det försvunnit helt och hållet”, skriver Borges, ”men jag hoppas att någon gång (jag genomgår läkarbehandling) bli bättre och kunna se denna storartade färg, denna färg som strålar mot oss i poesin och som har så många vackra namn på många språk. Tänk bara på scharlach på tyska, scarlet på engelska, écarlate på franska: ord som förefaller denna storartade färg värdiga. Gult däremot, spanskans amarillo, låter menlöst…”

Ja, det är vad jag har säga om varför tavlor ibland bli röda. Det är bäst att passa på innan gubben blir skumögd och starren gör allt till grönblå dimma.
– Kanske inte den roligaste föreläsning du fått här på bloggen, men se! nu har det slutat att regna på udden. 

PS: Det klarnar, både vädret och bland färgerna. Det finns ett mycket kortare svar på frågan ”Varför rött – eller blått?”: Tillfrågad om vilken färg man tycker bäst om svarar en majoritet av världens människor blått och på andra plats kommer rött. Inte så konstigt att även konsten färgas av detta.

Torsdag: Vissa dagar tar aldrig slut

Han: Vissa dagar tar aldrig slut. Det här är en sån kväll. I morse vaknade jag på Drottning Victorias Vilohem på Öland. Nyss satt jag utanför en husbil på Skeppeviks camping och åt grillad korv med räksallad och drack gin och tonic med min systerdotter Tina och hennes Magnus och Buse, världens vackraste gråhund som plötsligt hälsade på och det var trevligt förstås som det alltid är när klanen träffas.

Och sedan cyklade jag hem till udden och hon hade somnat och nu sitter jag i min ateljé med öppen dörr mot mörkret och havet och lyssnar på reprisen på Amelias sommarprogram om ”den tredje åldern” när vi i vår generation förväntas förverkliga oss själva efter att ha … ja gjort vadå, kära Amelia?
Svar: Förverkligat oss själva, typ.

Och livet leker i vikar och vass och Amelia är den sannaste kvinna jag känner och även om jag kanske inte lyssnade på allt du säger eftersom sjöfåglarna  där ute också vill ha ett ord med i laget så tycker jag om ljudet av din röst.
– Ni andra, missförstå mig rätt. Amelia skriver bra och pratar bra för att hon tänker bra. Det är bara det att det känns som jag gjort allt det där som vi förväntas göra i ”den tredje åldern”.
Jag har prickat av listan och nu sitter jag här och undrar vad jag ska bli när jag blir stor.

Onsdag: sista dansen…

Hon: första stoppet på vår konstrunda med kompisarna Kinna och Bomme slutade med att vi fick med oss en skulptur. Har ju bestämt att vi inte ska köpa mer konst! Men man kan ju inte annat än älska tanten som uppenbarligen inte fick någon kavaljer till sista dansen.

Lite trötta är vi allt alla fyra efter att ha suttit uppe lite väl sent igårkväll. Idag regnar det men gårdagskvällen var underbart varm och fin. Och en massa fint, gott vin hade gästerna med dessutom, och det måste ju förstås både avsmakas och drickas upp!

Men skam den som ger sig, två utställningar till ska klaras av innan vi kan checka in på Drottning Victorias Vilohem i Borgholm! Bertil Vallien på Solliden och Vida konsthall, förstås. Dit ska vi nu efter en välbehövlig vätskepaus på Ekerum golfrestaurang.