Författare: kerstinochpeppe

Fredag: vintervila…

Hon: nu fick mina piennolo-tomater och all lök flytta in i friggeboden från husväggen ute. Lite för sent egentligen, skyfallet som kom i söndags och heldagsregnet i måndags gjorde dem ju knappast gott. Får se hur de klarar sig i friggan…

Sista ketchupen för i år är kokt, och de tomater som klarar det kyligare höstvädret, som plötsligt kommit, utan att spricka eller ruttna är ren bonus och hamnar rakt i munnen. Eller i middagen. Några vintertomater har jag också på gång, de får sitta kvar på plantorna ett tag till innan jag hänger upp dem i piennolo-klasar.

Nu är det istället fullt fokus på chiliskörd, torkning och malning av kryddor. Idag gjorde jag i ordning första batchen av Espelette-kryddan. Det heta paprikapulvret alltså. Blev tio burkar.

I år behöver jag nog inte vara så snål med dem som förra året ;). De flesta plantorna står i växthusen och borde hinna mogna bättre än fjolårets. Hoppas!

Torsdag: Ropen skalla, skjutdörrar åt alla!

Han: Först trodde jag att jag att det berodde på luften i huvudstaden. Kände mig som Hälge. Sen läste jag hennes blogg om mitt snarkande. Tyckte redan då att hon missade poängen (på nåt sätt fick jag intryck att hon tyckte synd o sig själv, eller?): ”Snarkningarna kan göra att sömnen störs”, skriver 1177. ”Om du ofta har nätter med störd sömn påverkar det hur du mår om dagarna. Du kan till exempel få svårt att koncentrera dig och inte orka med aktiviteter. Du kan också somna till lätt under dagen.”
– Precis så har jag känt mig hela veckan.

Plus den förbaskade hostan som håller mig vaken på nätterna. Typisk man’s flu, tänker du. Om jag säger att jag just tackade nej till att ta en öl (och en whisky) med Tomat-Hasse så kanske du fattar hur illa det är.
Och ändå.
Vi går mot höst och nu är hennes växter så många och stora att de inte ryms i hennes två växthus.
– Vad tror du om att vi skulle sätta in skjutdörrar i Margaretas uterum? Kanske kan vi ställa citron- och olivträdet där i vinter, om du orkar…?

Sockermantlande kulor, men så sjuk är ingen man att han inte inser att om hon vill ha skjutdörrar så finns det bara ett svar:
– Klart vi ska ha skjutdörrar!
Alltså åker över till Saxnäs på Öland där hon hittat en uppsättning begagnade skjutdörrar och med lite Treo och en Ipren och understödd av P1:s programmakare (tack alla!) så sitter de där!
Är jag stolt eller är stolt?
–

Hon: Tyckte faktiskt synd om dig när du sa att du inte somnat förrän fem på morgonen, eftersom jag vet hur jobbigt det är att inte ha fått sova tillräckligt… filmen tog jag innan jag visste, lite som bevis varför jag skulle vara trött och grinig dagen efter 😉

Mitt stora citronträd, som redan står inne i växthus 2, har vuxit massor i år och trängs med en massa chili, så hur skulle jag då få in mitt lilla som vuxit ännu mer (och fikonträdet, och olivträdet…) om vi inte fixat mera plats. Så jag är jättetacksam att du jobbat maniskt hela dagen trots hemsk hosta. Tack! Fast lite orolig att det inte är en ”man flu” är jag allt. Nu måste du vila!!

Han igen, lite matt: Kanske en liten whisky då? Tack, men helst ett glas med den där ljusa japanska Niwakami som jag fick av Staffan…

Onsdag: efter en orolig natt…

Hon: han somnade tydligen inte förrän fem i morse, samtidigt som jag vaknade. Var alldeles för tidigt, kände mig inte utsövd så försökte somna om, men det gick inte. Trots öronproppar och kudde över huvudet…

Sju gav jag upp, och han behövde också gå upp eftersom fiberinstallatören skulle komma klockan åtta. Efter kaffe och frukost i solen var vi ”back on track” och har båda fått en hel del gjort. Bland annat inverterat torpets grödor:

Roligaste fyndet var ett träd med massor av gråpäron, fallfrukten var kanon och dagens skörd bestod endast av den. Det finns ett gigantiskt äppelträd också med massor av små äpplen. Hoppas det är vinteräpplen så de fortsätter att växa till sig.

En del klasar på vinrankan var också mogna, större och lite godare än de vi har på udden. Kul!

Plockade också av ett par liter björnbär utanför hus 1 och hus 2 på udden, det är mycket bär i år. Men inte så lätta att nå, aj!! Blir paj i vinter! Skjuts in i frysen. Björnbärsmarmelad har jag redan gjort. Det här med självhushållning har blivit en sport.

Han: Inte undra på att jag är trött efter en sån natt! I övrigt kan jag bara säga att somliga dar känner jag trots allt igen mig i det som skrivs på morgontidningens kultursidor:

Tisdag: Om man vill ha sex måste man röra på sig

Han: Klart, 12 grader som känns som 12° bara på sjösidan. På andra sidan nordlig vind, SMHI varnar gult för kuling 14-17 m/s. Hon går i gummistövlar och söndagens skyfall (67 mm!) skapade en sjö utanför Margaretas stuga.
Kort sagt, känns som sommarn är över även om hösten ännu inte nått udden. 

Många kom förbi sommaren 2022. En del var borta nästa dag, andra stannade länge. De enda jag saknat är humlorna. Särskilt nu när jag inför hösten läser Galen i humlor av Dave Goulson, en gåva från miljömedvetna grannar. 
Vita noshörningar och utrotade javanesisk tigrar uppmärksammas ofta i debatten, men enligt författaren bör vi oroa oss mer för de små varelserna, typ humlorna.
– Det är på allvar.
Albert Einstein lär ha räknat ut att mänskligheten skulle dö ut inom fyra år om bina försvann.

Men det är värre än så:Edward Osborne Wilson, som enligt David Attenborough är den ledande biologen i vår tid, sa:
– Om hela mänskligheten utplånades skulle världen återbildas till det rika tillstånd av balans som existerade för tusen år sedan. Om insekterna försvann skulle däremot miljön kollapsa och kaos uppstå.
Det gäller inte minst hennes tomat- och chiliodlingar här på udden.
Orsaken?
– Om man vill ha sex måste man röra på sig.

Det sägs ofta att humlan inte borde kunna flyga. ”Rent aerodynamiskt borde inte humlan kunna flyga, men det vet inte humlan, så den fortsätter flyga ändå”, sa Mary Kay Ash och fick alla att skratta. Hon visste inte ett skvatt om vare sig aerodynamik eller humlor utan var entreprenör i skönhetsvård och hyllade kvinnliga företagare trots att de ständigt motarbetas av en mansgrisig affärskultur.
– Humlan däremot, är i själva verket som gjord för att flyga.

Konstitution och muskulatur gör att humlan kan röra sina vingar 200 gånger per sekund – vilken kan jämföras med att en kolibri flaxar med sina små vingar max 80 gånger/sek. Liksom för kolibrin är flygandet mycket energislukande och humlans ämnesomsättning är ändå 75 procent högre. Därför måste humlan vräka i sig mat för att orka flyga.
– Det är här mat och sex blir ett.

”Sex har alltid varit svårt för växter för att de inte kan röra på sig”, skriver Dave Goulson. ”Om man inte kan röra sig blir ju det där med att hitta en lämplig partner och utbyta könsceller med den lite besvärligt.”
Humlor och bin livnär sig på nektar (socker) och pollen, som innehåller protein – men som också råkar vara växternas motsvarighet till spermier.
– Och nu kanske polletten trillar ner?

Eftersom växter står där de står behöver de pollinerare för att föröka sig, en drivkraft som gäller alla levande varelser. Elementärt, tänker du som lärde dig allt om ”blommor & bin” i skolan.
– Men problemet, käre Watson, är att alla älskar bin men ingen verkar bry sig om humlorna
Det är mesta beror på att du gått på okunnigt surr.
Jag läser innantill: Vildbin är en artrik grupp steklar, där humlor ingår. I Sverige finns cirka 300 arter av vildbin av vilka cirka 40 är humlor. Vanliga artgrupper av vildbin är förutom humlor även sandbin och gökbin. Vildbin räknas till insektsvärldens mest effektiva pollinatörer, där humlorna räknas till de viktigaste (ur Naturvårdsverket: De vanligaste pollinatörerna i Sverige.)

Humlorna kallas ofta ”sociala vildbin” eftersom de lever i kolonier (som människor). Humlorna har förmåga att föra med sig mycket pollen då de är stora och håriga. Men det finns en särskild anledning att humlor alltid är välkomna på udden.
– Hennes tomater behöver nämligen så kallad ”surrpollinering” som de tunga humlorna kan utföra i motsats till honungsbin. ”Humlan kan med sin tyngd och sina vingslag skaka loss pollenet från tomatblomman vilket ger en bra pollinering”, konstaterar Jordbruksverket i Rapporten ”Biologiska hot mot humlor”.

Det finns idag ett stort behov av humlor för pollinering i tomatodling och odling av frukt och bär, konstaterar Jordbruksverket. Kommersiellt odlade humlor har stor ekonomisk betydelse och Sverige inför idag mer än 4 500 humlesamhällen varje år, i dagsläget mörka jordhumlor (Bombus terrestris). Den övervägande majoriteten av dessa humlesamhällen används i tomatodlingar i växthus.
Nu vet du det också.

PS: Humlorna är viktigast. Men pollineringen sköts av hundratals små flygare, typ spyflugor (jo, de också!), blomflugor, fjärilar, parasitsteklar, bladhorningar, nyckelpigor och praktbaggar är bara några som gör en stor insats. I andra delar av världen är även fåglar som kolibrier och fladdermöss duktiga pollinatörer.
– Här på udden gör faktiskt till och med våra lövsångare och blåmesar en insats för att pollinera om de fått smak på nektar.
Vilket i sin tur förklarar varför alltfler stug- och villaägare upphör att dyrka den snaggade grässvålen till förmån för blomsterängar och blommande rabatter. Det är missuppfattning att en naturträdgård behöver vara stökig och full av björnbärssnår och nässlor (som vår), konstaterar författaren till ”Galen i humlor”. Vill man ha glada humlor ska man undvika ettåriga rabattväxter. Lavendel, akleja, gräslök, nävor, bolltistlar, gurkört, blåklint, ljung, hallon och äpple är bara några favoriter på humlornas meny.

Hon: inviger hösten med en långpromenad. (Tur korna i grisbäck var inhägnade, se film ovan). Mest stått vid grytorna och kokt ketchup och annat senaste tiden, så nu när det mer ”hårda” trädgårdsarbetet är över måste jag ju röra på mig lite också. För soligt för yoga så det blev en promenad. Med gummistövlar på! Var varmt…

Han, igen: Sommaren går kanske mot sitt slut. Men hösten är definitivt inte här. När jag vänder ryggen till badar hon trots kulingvarning! Skulle förstås följt hennes exempel, men nån måste ju göra jobbet som redaktionschef.

Måndag: Helg bland medieskygga borgare, eftertänksamma professorer och allmänt drängiga typer

Han: ”Det är fantastiskt att den här samlingen med dess charmeeerande blandning av bourgeoisi och bönder överlevt i 25 år, hurra hurra!”
Om någon läsare tycker att jag låter som Carl Jan Granqvist så beror det på att det var den belevade livsnjutare, tv-profilen och professorn i matkonst som sa vad alla kände när ett tjugotal grånade riddare (och en ständigt ung Kinna Bellander) samlades i Gamla stans gränder för att fira Den Årliga Kräftskivans 25-årsjubileum.

Om bonddrängarna förr fick stå fadder för den vulgära folkhumorn så fanns de mentalt företrädde i denna illustra samling av medborgare som i offentligen är kända för att uttrycka sig mindre vulgärt. 
Tips: Om du får chansen att sitta ner med Carl Jan kan du be honom berätta historien om sköldpaddan. Eller bjud hem skådespelaren Tomas Bolme om du är rädd för att din födelsedagsfest blir en stel tillställning.
– Kräv att han berättar historien på 2:an spårvagn.
Eller förstör historien om när Jerry Williams kom till Filipstad (enligt andra munviga deltagare var det Ulf Lundell).

Å andra sidan hyllas här även fina traditioner som sabrering. En snobbig lek med sabel som överklassen lånat in från kosacker och/eller Napoleons ystra kavalleri, här demonstrerat med bravur av en nyinvald medlem:

Filmen har jag fått av förre Kalla fakta-redaktören, TV4-direktören med mera, Jan Scherman. Mer kan jag tyvärr inte berätta eftersom det råder medietystnad kring arrangemangen.
– I min yngre medelålder portades jag ett år efter att ha skrivit i skvallertidningen om hur doktor Milton trillade mellan två båtar vid kräftfisket (som av nån anledning skedde efter festen det året).

Vilket osökt ger oss dagens ämne: Under sjuttitalet förekom en integrationsdebatt som resulterade i den nu helt obsoleta datalagen. Idag finns inte integrationsdebatt värd namnet. Den egna integriteten är helt under ordnad önskan att synas. I sociala medier överlämnar man sig själv mer eller mindre totalt. Ingen upplever längre saker i realtid utan alla upplevelser filmas för Facebook och andra medier.
– Målsättningen över alla andra verkar vara att synas.  

Iakttagelsen är inte min. Jag har lånat den från Håkan Ramsins och Stefan Binbach Engqvist diskussionsbok Reflexioner. Boken är i sig en antites till ovanstående tes och finns inte att köpa i bokhandeln.
Boken, 407 sidor reflexioner över vår tid, trycktes bara i 100 numrerade exemplar varav jag hade turen att få det sista under helgens herrmiddag.
– Jo, den typen av tillställningar finns fortfarande i huvudstaden. Även om även den här middagen gick under radarn för selfiegenerationernas ”syns du inte så finns du inte”.

I likhet med kräftskivornas kräftskiva deltog ytterst publika personer (ett antal framgångsrika entreprenörer, 2 vältaliga professorer, en jurist och två luggslitna redaktörer). Till skillnad från kräftskivans drängiga lättsinne var detta en slags senior motståndsficka mot de samhälleliga sönderfallstendenser som Karl Marx fångade i uttrycket ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras” – inklusive de avtryck Marx efterföljare gjort i vår tid.

Mycket givande. Särskilt eftersom jag fick tid till eftertanke vid mitt nya favoritbord på favoritkrogen.
Uteserveringen vid Stureplan är numera en perfekt illustration av selfiegenerationernas önskan se men framför allt bli sedd.
Inser på brottsplatsen att jag blivit för gammal för denna trängtan när Echo erbjuder mig Bord 130 (personalens egen favorit).
Jag har efter tidigare återbesök i huvudstaden noterat att om jag blir återfödd – i sig en pretto förhoppning – så vill jag bli som Tjuren Ferdinand.
– Men med ett krav: skippa korkeken och ge mig ett eget bord på Uteserveringen.
Härmed preciserar jag mitt självgoda krav på återfödelse: Ge mig Bord 130, detta lilla bord i evig skugga bakom en pelare där man ser utan att synas.
– Detta till skillnad från Bord 100 som under många år som stamgäst var mitt inofficiella kontor och scen.

Bord 130 är som gjort för solitär kontemplation efter en slitsam helg bland borgerskap och bondtölpar. Inser hur privilegierad jag när jag får ögonkontakt med en känd, vin & matglad och fortfarande publik författare som haft oturen att få ett bord där man syns mer än man ser.
Under författarens försök att ostörd tömma en enda karaff rödtjut räknar jag till minst 13 personer som alla kommer fram och säger:
– Men tjena Leif GW, kommer du ihåg mig …?

PS: Mitt egentliga uppdrag i Stockholm var att övervara en vigsel i Stadshuset. Det tog fyra (4) minuter. Plus 25 minuter för de obligatoriska bilderna till den unga brudens Instakonto …

Lördag: frukost på sängen väder…

Hon: för andra morgonen i rad blir det frukost på sängen, så dimmigt att det känns som lätt regn. Rött skönt i och för sig även om jag var inställd på frukost i solen. Det är varmt som sjutton, var över 20 grader vid elva i gårkväll, och 19 grader vid halv sju imorse. Men fuktigt!!

Tjatar väl på om skörd och dylikt även idag, det är det som upptar både tankar och tid nu. Idag var det rödbetornas tur. Inte de senast sådda, men nästan alla riktigt stora. Sjukt stora en del…

Märkt att fåglarna börjat härja bland vindruvorna, bäst att plocka ner några klasar innan de är helt uppätna. Vi har en fin, stor ranka i torpet också, undrar om det finns några kvar där nu. Måste åka upp och kolla, är ju lite nyfiken på hur de smakar.

Avslutar dagen med en drink, en väldigt liten och svag en (inte så kul när man är själv), och några snacks. Kissarna höll mig förstås sällskap och fick också lite kattgodis.

Och för den delen kan det vara nyttigt med lite detox efter alla resor och partajande. Tycker det blir rätt skönt med stillheten och höstlunken som kommer nu. Ja förutom nästa helg då, och helgen därpå och… men sen blir det nog lugnt 😉

Fredag: Salsa Verde, tomat-chutney och yoga!

Hon: verkar som om han tagit ledigt, igen… från bloggen menar jag. Tycker väl att en Stockholmsvisit är en tillräcklig ursäkt. Vet inte om jag håller med, men oavsett så är det väldigt tyst och lugnt på udden och jag får mycket gjort.

Bland annat har jag kokat en Salsa Verde på de tomatillos som mognat. Receptet fick jag av Lise, min gamla böstis från lågstadiet. Hon fick två tomatillo-plantor av mig i början av sommaren och hade testat det här receptet av Taylor & Surtanten:

Gjorde också en chutney på tomater, den blev sjukt god. Tror pricken över i var att jag istället för chiliflakes tog min nymalda Chiliblandning. Salsa Verden blev också riktigt god, fast eventuellt aningen för salt. Tänkte vi skulle testa båda till tacos när han kommer hem på söndag. Spännande, återkommer med vinnaren!

Dagens ”kors i taket”: jag körde ett yogapass!!! Höstens första, bravo! Och hör och häpna så var jag inte så ringrostig som jag trodde efter typ två månaders uppehåll. Var i och för sig bara ett tjugominuters pass. Men ändå. Nu är jag på g igen :). Ett dopp i havet blev det också. Jätteskönt!

Torsdag: bra kvinna reder sig själv…

Hon: medan han gör sig iordning för att flyga upp till Stockholm över helgen, tar jag tag i de nästan ogenomskinliga fönstren…

Ja, de är helt nedlusade med spindlar och spindelnät, samt små puppor med spindelägg. Ser rent för jäkliga ut. Alltså, det är inte för att vi aldrig putsat dem (men det var nog rätt länge sedan), det är så här varenda höst. Mängder av spindlar. Vissa år mer än andra, i år är ett sådant!

Fortsatte med storstädning av hus 1. Höll på från 10:30 till 16:00 (med ett avbrott för att köra honom till flyget). Välbehövligt, dagarna har ju gått åt skörd och förädling. För mig då, han har målat på en beställning, eller ojat sig över att den inte blir bra… Ingen har skött om huset.

Var förstås tvungen att skörda ”lite” tomater efter städning och fönsterputs även idag, och det finns uppenbarligen en hel del kvar på de ganska trötta plantorna. Imorgon får det nog bli lite mer ketchup och chutney kokat! Pust, börjar bli lite trött på tomater nu 😉

Och så plockade jag även av lite fler vintertomater och hängde upp på mina piennolo-klasar. De har fortfarande inte börjat ruttna eller se dåliga ut alls, kan det vara så att jag lyckats pricka sorter som håller vad de lovar i år. Hoppas, hoppas!!!

Den första piennolo-klasen hängde jag faktiskt upp för flera veckor sedan, och fortfarande är alla tomaterna lika fina :).

Onsdag: Okej, storleken har en betydelse

Han: Din är mindre än min? Som tur har jag vuxit ifrån just den typen av komplex. Att hon skrattade åt mina pyttesmå palsternackor tar jag därför som en man.
– Små är blev de.
Och bara tre orkade upp ur tången.
Men ändå.

Om du inte visste det så odlades palsternackan redan i antikens Grekland. I Sverige var roten redan under medeltiden och renässansen betydligt mer populär som grönsak än idag. Å andra sidan finns den även som ogräs och växer vid dikeskanter.

De odlade formerna avviker huvudsakligen från de vilda genom sin grövre förtjockade pålrot och bästa sättet att äta den är att ungssteka den med morötter eller andra rotfrukter.
Vill du absolut veta varför så innehåller palsternackan polyacetylenerna falcarinol (30 mg/100 gram) och falcarindiol (110 mg/100 gram)som stimulerar ditt immunförsvar och minskar tillväxten av cancer.
Nu vet du det också.

Tips: Om du vill att din palsternacka ska bli större än min finns det ett enkelt knep: Vattna plantorna då och då, det glömde jag den rekordvarma sommaren 2022.

PS, och så politiken. Vad jag anser om den finska statsministern Sanna Marins partyvideo? Får ledande politiker parta som vi?

Ingenting har hänt, men allt har förändrats. När jag började i journalistiken hette Finlands ledande politiker Urho Kekkonen. Förutom att han ledde Finland genom en mycket svår period under det kalla kriget var han känd för sitt supande.
Men på den tiden fanns det en hederskodex på redaktionerna:
– Det som händer i politikernas vardagsrum – eller sovrum – bör stanna där.

Idag har journalistiken flyttat fokus från att granska politiken till skandaljournalistik med fokus på affärer, spelteori och trams som bara syftar till att skapa indignation och kittla publikens sämsta sidor.
– Dina sämsta sidor.

Dagens trädgårdsvlogg (hon): oredigerad och för lång, men det är vad som hinns med idag 😉

Okejdå, det blir en till. Kortare (lite kortare) men även den oredigerad. Alltså inte ens kollat på dem själv…

Tisdag: efterlängtad sidekick… och ännu en gäst

Hon: och så kom hon och hälsade på sin mamma, mol allena, och jag fick rå om henne alldeles själv i köket. Jodå, hon fick hoppa in som kökshjälp, eller kunnig rådgivare skulle nog vara en bättre titel…

Middag ikväll blir salsicciapasta med ugnsrostade tomater. Allt nu måste innehålla mycket tomater, helst ännu mer…

Lite inlagda soltorkade tomater hann vi också få till.

Och innan Meli landade på udden hann jag också mala de första burkarna med chilikrydda. Har en beställning som måste vara klar senast imorgon. Men resten dröjer det ett tag till med. Måste skörda och torka fler, och väntar också på att en del sorter ska börja mogna på allvar.

Fast det blir nog en laddning mald av Espeletten också imorgon. Mmmm, hela dagarna går till tomater och chili nu, så har inte så mycket mer att komma med 😉

Han: Fabriken snurrar alltså för fullt. För egen del har jag i alla fall börjat måla. Fast själva bilden fastnade inte riktigt på kortet. Men paletten blir fin när den är klar.

Och sen när en man tror att dagen är över får vi ännu ett besök. Denna gång av en stor vårtbitare (Tettigonia viridissima) som kom från ingenstans och inte ville ge sig ut i naturen igen.
Enligt ”Gräshoppor i Sverige” finns det 38 arter om man räknar in även syrsor och vårtbitare. Barometerns krönikör Thorsten Jansson har rätt i att även denna sköna varelse ”är byggd, som ett litet bepansrat underverk, inte långt från science fictionvärldens monster”.
– Men snäll som ET om nu Cassandra, Alice och alla andra barnbarn tror något annat.