Fredag: Små och stora tragedier

(Uppdaterad 18:36, 17:02)

Han: Med en svindlande hög siffra mångdubblas allt som rör vårt eget välbefinnande och divideras allt som inte angår oss. Det är därför som fönsterdrag orsakar oss mer obehag än insikten att tiotusentals obekanta utplånas i olika krig.
Det konstaterar Marcel Proust i På spaning efter den tid som flytt och jag tänker på det när alla nyhetssändningar pumpar ut kommentar kring den prisbelönte rapparen Einár har skjutits till döds i vad som antas vara gängrelaterat mord.

Mordet skedde i Hammarby sjöstad, nära där vi bodde på Södermalm i Stockholm. Ännu en skjutning, tänker jag.Det är klart att det är hemskt att kriminaliteten äter sig in i vårt samhälle.
– Men bryr jag mig personligen?

Jag kan säga så här: Idag hittade jag en skadat grönfink. En vacker lite unge som antagligen flugit in i vårt växthus och skadat sig. Jag sa till henne att jag slagit ihjäl den. I själva verket la jag det lilla livet i ateljén nära elementet.
Hoppades att hen skulle repa sig.
– Det gjorde inte den lilla grönfinken.
Den hade krupit in och somnat under Två pistoler, Klas Östergrens nya roman som jag läste ut i natt.
Tråkigt tycker jag.

Allt är relativt. På spaning efter den tid som flytt skrivs under första världskriget och Proust låter den vedervärdiga Madame Verdurin oroa sig mer över att ransoneringen inte tillåter kaffebröd, än över krigets allmännare fasor. Ordningen i Madames salong är således återställd när hon lyckats övertala sin läkare att skriva ut ett recept mot hennes migrän:
– Gifflar.

Samma dag som vardagen äntligen återvänder i madames våning, kommer nyheten att världens då största passagerarfartyg Lusitania sänkts av en tysk ubåt och 1 198 människor omkommer. Proust knyter ihop trådarna så här: Hon fick sina gifflar samma morgon som tidningarna berättade om Lusitanias undergång. Medan hon doppade giffeln i kaffet och puffade på tidningen för att den skulle hålla sig uppslagen utan att hon behövde använda den hand, som var sysselsatt med att doppa, sa hon:
– Så förfärligt! Det är värre än de hemskaste tragedier.

”Men, skriver Proust, ”alla dessa drunknades död måste ha framstått för henne i miljardförminskning ty allt medan hon med munnen full yttrade dessa sorgsna ord präglades hennes ansikte snarast av mild belåtenhet, troligen för- orsakad av den välsmakande giffeln som var så bra mot hennes migrän.”

Vilken vedervärdig människa, tänker du.
– Eller hur.
Eller hur?
För egen del sörjer jag den lilla grönfinken, ty det var många månader sedan vi senast hade besök av denna sällsynta gäst på udden.

Apropå tråkiga saker. Idag har jag varit på bilbesiktningen. Haft missljud i bromssystemet. Visade sig vara utslitna bromsbelägg bak. Bokat tid hos Knoen på verkstan, tisdag morgon.
Dessutom: Hon oroar sig för att Ludde har en fästing inne i örat.
Nu äntligen eftermiddagsdrink.

Hon: jag börjar från början, med frukostmackornas topping. Det finns ju inte så mycket kvar ute i landen eller i växthusen, förutom chili, men det räcker gott och väl till våra mackor var morgon. För övrigt tänker jag inte kommentera detta med bromsskivorna, som jag påpekat länge men inte fått gehör för…

Hann precis dricka upp morgonkaffet, sen ville sonen ut och kolla in mitt trattis-ställe. Jodå, det fanns lite kvar efter min snabbräd i gårkväll. Visade hur de såg ut och plockade några och la i Adams påse. ”Mamma, kan du inte ta en egen påse och så tävlar vi!” Absolut, sa jag. Resultatet ser ni ovan 🙂

Torsdag: utflykts- och shoppingväder

(Uppdaterad 20:00)

Hon: 22 sekundmeter i byarna och kraftiga regnskurar… vi åker och hälsar på gammelfaster Gun och gammelfarbror Sten i Ronneby. Köper kött i Attanäs på vägen, och lunchar på Blomlöfs i Karlskrona. Kan vi dessutom köpa kvällens middag där.
– Blev färska aborrfileer!

Pappa Adams gammelfaster Gun (87 år) ville hålla, gick hur bra som helst, och Iggy visade sig från sin bästa sida. Ja, farmor var lite nervös, helt obefogat.

Inte rört mig på tre dygn, typ, hoppade av uppe vid vägen och gick genom skogen hem, började skymma, lite läskigt… men var tvungen kolla mitt Trattis-ställe. Såg inte så bra, hade dessutom solbrillor på. Fick ändå med några hem:

Han ringde, kändes tryggt prata medan jag gick, var dessutom någon som kom joggande på vägen mot Järnsida. Skumt. Såg en vespa stå parkerad på ett annat ställe, mitt i skogen. Klockan fem… hrmmm! Egentligen vill han bara berätta att jag fått ett bokpaket och var nyfiken på vad det var. Blev jag med, men du får vänta till jag kommer hem sa jag!

Det var Vogue Scandinavia. Så kul, hade helt glömt bort jag beställt dem. Spännande se hur den är. Beställde båda numren som kommit ut. Få se om det blir fler…

Som kronan på verket gick fullmånen upp utanför lagom till drinken. Och bakom Fimpan har lastfartyget som låg här flera dygn i streck för någon månad sedan ankrat upp på nytt. Det är allt lite spännande det också.

Han: Som inledning till ett avsnitt av Morden i Skeppevik ser hon ut som ett spökskepp i månljuset. Men lastfartyget hon berättar om heter North Carrier och besökte oss senast i slutet av augusti. Hon ligger för ankar i väntan på att gå till Gdynia i Polen.
Detta enligt den utmärkta sajten Marine Traffic.

Vad gäller besöket hos Iggys farmors faster har den stolta farmodern redan dokumenterat mer än vad en stackars pojke behöver:

Och som grädde på moset serverade barnbarnets pappa en utmärkt smörstekt abborre med beurre blanc med hemodlad gräslök och persilja.

• 

• 

Gott? Säger som Albert Engström, Zorn och de andra konstnärerna på sin kobbe i skärgårn:
– Undrar vad medelklassen äter en sån här kväll när månen är full.

Onsdag: Ett försvar för eftermiddagsluren

(Uppdaterad 17:05)

Han: Barnbarn på besök väcker många tankar. Till exempel detta med sömn. Ett spädbarn behöver till exempel 14–17 timmars sömn per dygn. Det hävdar både pålästa föräldrar som vedertagen vetenskap. Det betyder att barnets sömnbehov styr föräldrarnas dygnsrytm mer än de fasta mattiderna.
På förekommen anledning trodde jag att sömnbehovet minskar ju äldre vi blir. Det stämmer, men bara delvis. Detta enligt en artikel i Illustrerad vetenskap.
– Även om jag inte behöver lika mycket sömn Iggy, så behöver även farfar Peppe sova 7–9 timmar per dygn.

Det trodde jag inte. Karl Marx var länge min profet, inte minst för att han sov bara fyra timmar per natt. I övrigt arbetade han hårt vid sitt skrivbord, vilket även jag suttit vid. Marx arbetsdisciplin har varit mitt ideal.
– Det visade sig vara en myt.
Alltså att Marx arbetade hårt de timmar han inte sov. I efterhand har det visat sig att han var en festprisse. Familjen Marx bodde i en torftig vindsvåning på Dean Street i Soho, där det nu ligger en hygglig italiensk restaurang där även jag druckit vin.
Dessutom tog sig Marx tid att göra familjens hembiträde med barn (vilket kompisen och den ekonomiske sponsorn Friedrich Engels var hygglig nog att ta på sig faderskapet för).

Men tillbaka till ämnet: Frågan är om Karl Marx – som aldrig skulle komma på tanken att kalla sig marxist som sina vinpimplande lärjungar – hade formulerat sig klokare om han sovit lite längre.
– Det skulle han om vi ska tro modern forskning. Hjärnan behöver 7–9 timmar för att hinna med alla nödvändiga processer för att man ska vara redo för nästa dags strapatser. ”På natten producerar det cytokiner, en typ av signalmolekyler som bland annat bidrar till att bekämpa inflammationer.”
I en annan rapport läser jag att om du sover mindre än 5 timmar per natt kan du ha problem med din djupsömn som varar mellan 3-4 timmar och vi behöver minst 2 timmars djupsömn per dygn. 

Enligt Illustrerad vetenskap visar en stor studie från år 2013 att sömnbrist ökar mängden främmande föremål i kroppen, vilket innebär att det inte produceras tillräckligt mycket cytokiner för att hålla kroppen frisk. ”Det betyder att sömnbrist redan efter några få dagar har en direkt inverkan på immunförsvaret.”
Även när du sover arbetar hjärnan. Den storstädar, lagrar dagens minnesvärda stunder och lärdomar och avlägsnar slaggprodukter så att du känner dig utvilad när du vaknar. Sömnbrist går ut över hjärnans kognitiva funktioner, det vill säga förmågan att koncentrera sig, ta till sig nya kunskaper, tänka kritiskt och agera snabbt – saker som behövs för att kunna fungera i vardagen.

Dessutom: Nya studier visar att dålig sömn faktiskt kan vara få hjärnan att krympa. Forskaren Claire Sexton vid University of Oxford har visat att ju bättre personen sover, desto tjockare är hjärnbarken i pannloberna – den del av hjärnan som styr hur vi förmår använda de kunskaper vi skaffat oss.
– Hos personer med dålig sömnkvalitet visar däremot skanningarna att upp till två procent av hjärnvävnaden bröts ner.
Forskarna vet inte med säkerhet hur och varför sömnbrist får hjärnan att krympa. Men eftersom små barns hjärnor fördubblas i storlek under de två första levnadsåren, och de samtidigt har ett mycket stort sömnbehov, antar forskarna att den relativt låga hjärnaktiviteten under sömnen ger hjärnan möjlighet att växa.
– Och ju äldre personen är, desto mer riskerar hjärnan krympa vid  för lite sömn.

Vart jag vill komma? Tror att även en bonusfarfar behöver sin eftermiddagslur i soffan. Ska vi säga så?

PS: Snart eftermiddagsdrink och idag firar vi den första Internationella Statistikdagen med att konstatera att idag publicerar vi vår 594:e blogg.

Hon: så hinner inte med bloggen alls, inget annat heller. Eller jo, jag ljuger, fick ett ”nytt” jobb igår. Med min favvo-byrå. Suttit hela dagen nonstop, men nu är jag farmor resten av dagen!

Bästa ”leksaken” är annars den fina cirkusprinsessan som hänger kvar i ljuskronan sedan i julas. Den följer Iggy med blicken oavsett vems famn han är i…

Tisdag: Och plötsligt var det kväll

(Uppdaterad 23.59)

Han: Vissa dagar börjar först på kvällen. Ungefär som ovan. Ganska precis som ovan faktiskt. Undrar hur medelklassen har det en sån här dag?

Hon: det där var väl väldigt torftigt… inte för att jag har så mycket mer att komma med så här i elfte timmen. Men jag har ju en ursäkt, jag har varit farmor hela dagen, plus kokerska. Plus värdinna för ytterligare en barnfamilj. Himlans bra dag faktiskt! Men lite för kort…

God natt!

Måndag: Katter på hett plåttak

(Uppdaterad 22:08, 19:46)

Han: Bara +2° på udden (06:30). Men ingen frost i gräset och solen är på väg upp. Brittsommaren håller i sig. Dagens bildbevis: Två nyvakna katter väljer att möta dagen på solvarmt plåttak:

Och katterna hölls sig undan hela dagen för sedan blev det dags att städa undan allt som luktar gräsänkling. Men en sista låt hinner vi med på hög volym. Tur att man har körkort:

Hon: och nu är vi på väg! Tack för att du städat. Ses snart.

Han: Lång dag färds mot natt. Slutet gott, allting gott. Flocken återförenad och matriarkatet återupprättat:

Söndag: Återvinning, Sportsöndag och …

(Uppdaterad 20:50)

Han: Brittsommaren fortsätter på udden. Tio grader varmt, sol, bleke. Svanarna trivs och vaktmästaren hedrar vilodagen genom åka till vår tids kyrka, återvinningscentralen, för att lämna ännu ett lass med ansade björkar och gulnande löv.

Nu tillbaka till framtiden: Det har hänt förut och lagom inför denna Sportsöndag händer det igen. Får ett sms från en före detta kollega:

Fort men fel präglar journalistiken. Och som sagt det, det är inte första gången de grävande journalisterna blandat ihop oss. Särskilt efter att Peppe blev den dansande sportkommentatorn har jag levt gott på hans kändisskap.
Även när jag flyttade till udden nickade grannarna igenkännande.
– Lets dance…
Gubbarna trodde att de äntligen fått en proffskommentator till gubblaget som brukade samlas på fotbollsplanen.
Vad damerna hoppades vet jag inte. Men tyvärr dansar Peppe avgjort bättre också.

Den roligaste förväxlingen skrattade även min mamma åt. Under vår sista resa tillsammans i hennes barndomstrakter i Kovland utanför Sundsvall stannar vi framför en liten stuga.
– Här bor min gamla klasskamrat, hojtar mamma Henny och slänger upp dörren innan jag hunnit parkera.
Snart står en annan liten tant på förstukvisten och tant Anna slår ihop sina händer och utbrister förtjust:
– Peppe! Dig har jag inte sett sedan du var en tvärhand hög. Jo, vi ser dig ju på TV4-sporten förstås och då säger jag alltid till gubben, ”Ser du vad lik Henny han är!”
Jojo.
– Är din mamma och jag verkligen så lika, undrade Peppe.
– Det måste vara skägget, brukade jag säga; på den tiden när jag rakade mig varje dag.
Nu derby. När Hammarby möter AIK håller vi djurgårdare på Bajern.
– Eller hur Peppe?

Hon: fint väder i Stockholm också. Blev promenad till Djurgården med kompisen Helen med avslutande brunch på Oaxen. Så kul att ses, och god mat var det också.

Gårdagens 30–årsfirande blev tyvärr utan sin yngsta deltagare, som inte alls hade lust med middag på Sturehof. Han brydde sig nog inte det minsta av att få gå hem före förrätten, men att hans mamma Filippa inte fick vara med och fira hans pappa var en sorg, och la förstås sordi över kvällen. Men vi hade trots allt ganska trevligt. Konstaterade att det var väldigt längesedan bara vi fyra åt en middag ihop. Mamma, pappa, barn. Och ja, det blev väl lite högljudda diskussioner…

Ps. Som tur är kommer Iggy med ner till udden imorgon, så det blir nya chanser för firande i veckan som kommer!

Lördag i huvudstaden – och på udden

(Uppdaterad 18:05, 11:44, 09:14)

Hon: hinner inte riktigt med, Storstadslivet är stressigt, och idag fyller dessutom min son 30 år! Upp och hoppa!

Blir en snabb bild-resumé av senaste dagarna:

Torsdag kväll;?Äntligen middag på tu man hand med bästisen Mia, på Emilio Ingrossos relativt nya krog Scarpetta! Hur den var…? Lite väl hysteriskt och överdrivet. Fawlty towers på italienska skulle man kunna säga 🙂

Fredag morgon: koncentrerat bokjobb i Helenes fantastiska ateljé. Sen lunch med före detta kollegorna och kompisarna Petra och Jojo. Längtar redan till nästa ”date”, det blir nog en middag. Vi har mycket att dryfta. Alltid. Så kul!

Fredag eftermiddag: shopping! Trodde inte jag skulle hinna, men det gjorde jag. Härligt!

Fredag kväll: passerar hotellets nya bar som har invigning. Sedan snabb promenad till Kicki som är värdinna för kvällens bokklubb. Underbart att få träffa alla på riktigt igen! Och att få kramas.

Och det blev dessutom en bok i min smak att läsa till nästa gång, ha ha! Tack för det Kicki!

Taxi hem till hotellet (som fortfarande firar) för att hinna sova ut inför lördagens 30-årsfirande. Vid lunch kommer jag få sällskap på rummet av Meli, dotter och storasyster till födelsedagsbarnet!

Nu måste jag hoppa in i duschen och börja lördagen.

Han: Det går fort i huvudstaden. Händer mycket. Här går det på-landet-tempo. Havet. Katterna. Kaffe i lilla kannan. Mansupproret fortsätter om i lugnare tempo. Lundströms Bokradio på hög volym.
– Intervju med Nora Ikstena om ”Modersmjölken”.
Mycket intressant!

Frukost? Hade bestämt mig för att inte handla något onyttigt igår, men åtta minuter i sju föll jag. Åkte till Tempo i Gökalund:
Frysta hamburgare,
Scans falukorv,
Hönökaka, 4 stora.
leverpastej,
två paket påläggsskinka.

Och om sanningen ska fram: 2 burkar Bullens pilsnerkorv och 1 burk fiskbullar i hummersås.
– Hon är i Stockholm, hör jag mig säga urskuldande.
– Ojdå, säger Voong och ser ut över det överfulla bandet. Ska du inte ha en sån här också?
– Okej då.
Tre Marabou mjölkchoklad för priset av två gör ju ingen skillnad.
Egentligen.

Problemet med att falla för sitt beroende kommer dagen efter. Efter euforin, ångest. Och straffet måste intas med högt huvud: Alltså fick det bli äckligt mycket Hönökaka med leverpastej till kaffet.
– Gott i snittformat, inte i pizzaformat tidigt på morgonen.

Men vi hasar raskt vidare. Klockan 10:00 samlas Mellström, Lohman och andra pojkar för att stänga av sommarvattnet. Och sen hotar Tomat-Hasse att bjuda på lunch:
– Tack kompis, hemmagjorda räkmackor och öl låter som en inbjudan till Cadierbaren på Grand hotel!
Så har vi det på landet.

Nej, en sån skönhet möter man inte på Stureplan! Som vanligt var uppslutningen kring Jockes kompressor när sommarvattnet stängs av – det definitiva avslutet på sommaren.

• 

• 

• 

• 

PS: Du undrar förstås hur Tomat-Hasses hemgjorda räkmacka smakade? God! Till och med bättre än dito i Cadierbaren på Grand hotel.
– Och dubbelt så står!
Jag vet, CA Carlsson och jag har testat huvudstadens alla räkmackor.
Tack för idag.

Fredag: Mamma Scan har lämnat sitt bakomflutna före sig

Han: ”Livets stora cirkel”, säger Lejonkungen och ”du ska lämna ditt bakomflutna före dig” säger Pumba. På något sätt tänker jag på båda dessa visdomsord när jag får beskedet att Marie har somnat in, 91 år gammal.
Cool som Lauren Bacall.
Mjuk och varm som en oktoberkväll i Port de Pollenca.
– Vass som en skalpell när CA:s fantasi blev alltför livlig.  

Få av er läsare känner Marie, men många av er har kanske hört talas om Mamma Scan.
– Marie var Mamma Scan.
Originalet.
Ansiktet utåt på det framgångsrika koncept som reklambyrån Falk & Pihl tog fram för Scan på 70-talet.

Konceptet har sedan dess torkat in stekpannan som så ofta när nya marknadschefer tycker att historien ska börja med dem. Och nu är det försent att gå tillbaka längs den stora cirkeln. Marie har återförenats med alla sköna typer, bland dem Povel Ramel och Knäppupgänget på något rolig teaterscen där uppe.
– Förmodligen kommer alla änglar tro att Lauren Bacalls vackra lillasyster checkat in.
Vi andra håller CA sällskap så länge. Ganska coolt det också.
– Hasta luego.

Och singellivet går in på sitt andra dygn. Status: Trots dunkande Stones-gala och efterfest framåt småtimmarna vaknade husse 06:34. Pigg och nyter. Frukost utan tidningar (klart jag saknar henne som brukar cykla och hämta dem).
Snabb titt i kylskåpet bekräftar att det är en bättre idé att äta lunch hos Tobbe & Fred med de andra gubbarna.
Det är ju ändå fredag
– Bjuder med Tomat-Hasse för att slippa feministisk kritik om du-sparar-alltid-rester-men-du äter-dem-aldrig.

De två vilda katterna sover däremot ruset av sig (15:00). Antingen för att de dansade för länge på bordet. Eller att de också saknar husmusen och inte tror att husse tänker servera dem något att äta.
Det borde jag inte.
– Det effektivaste sättet att bekämpa möss och råttor är att skaffa katt, säger teknikern från Anticimex som på avtalad tid dök upp på udden.
– Check! Vi har två.
Hur många möss och råttor som är bofasta på udden är oklart. Åtminstone två, för de har vi på bild och teknikern blev mäkta imponerad av att vi har till och med har en inneboende under taket (se nedan).
Det fick bli gift i boxar som katterna inte kan ta sig in i.
Återbesök om två veckor.

• 

• 

Torsdag: Visst har storleken betydelse

(Uppdaterad 18:01, 16:53, 15:59)

Han: Storleken har betydelse. Doktor Bellander, som introducerat mig till 3 och 6 liters Mont-Redon flaskor i självaste Châteauneuf-du-Pape, förklarar det med att vin i större buteljer lagras längre.
Och alltså blir bättre.
Sedan dess föredrar jag stora framför små och som vanligt är jag bara en medelmåttig, vit heterosexuell man som flyter med vågorna. Ty den som följer vinreklamen i våra vanligaste medier noterar att trenden är att allt fler producenter lanserar sina droppar i 1-liters flaskor istället för den traditionella 75:an.
– Men varför har 75-centilitersflaskor dominerat marknaden så länge, undrar uddens i övrigt mycket pålästa vinimportör.

Det kan bezzerwissernisse svara direkt på, min kära. Först myten: Storleken beror inte på att glasblåsarnas lungor klarar en utandning motsvarande omkring 75 centiliter.
– Det är bara en legend som sprids i simpla vinpimplarkretsar.
Bara det faktum att det finns massor av handblåsta magnumflaskor falsifierar den legenden.

Bakgrunden till 75-an går istället tillbaka på den gamla vanliga kulturkrocken mellan fransmän och de egensinniga öborna på andra sidan sundet. Franska vinproducenter exporterade stora mängder vin till England redan på 1800-talet. Men när fransmännen mätte vinet i liter, räknade engelsmännen i gallon, som motsvarar ungefär 4,5 liter.
Vem som helst inser att det var en ekvation som inte var helt enkel att lösa. Särskilt inte när de franska vinerna exporterades i ekfat om 225 liter för att sedan buteljerades på brittisk mark.  
– Och voilà! Något snille kom på att 225 liter motsvarar 50 gallon – vilket i sin tur motsvarar 300 flaskor vin à 75 centiliter styck.
– Nu vet du det också.

Mardröm för en tolvåring.

PS: Kanske är det bara något i mitt huvud, men har inte sprutorna blivit mindre? När jag var barn (7-33 år) avskydde jag vaccinsprutor och inte minst det gigantiska rör som någon hårdhänt sjuksköterska tryckte in i armvecket.
– Men här går utvecklingen i motsatt riktning jämfört med vinflaskorna.
De senaste fem åren har jag haft anledning att regelbundet utsätta mig för allehanda provtagningar vid sidan av covid – och TBE-vaccinationer. Senast idag, när jag än en gång fick träffa Josefin och de andra på vårdcentralen i Torsås.
– Alltid lika trevligt.
Jag påstår inte att jag älskar sprutor, men i mina ögonen blir de mindre och mindre. Dessutom hinner jag knappt sätta mig i den sköna röda stolen innan en vänlig röst säger att nu det är klart.
– Redan?

Hon: ja, storleken har betydelse. Tack vare att bokklubben valt en tunn bok hann jag i princip läsa ut hela på tåget upp till Stockholm. Resten läser jag ikväll på hotellet, imorgon kväll är det bokklubb!

Skulle förstås börjat läsa boken tidigare, men inte riktigt haft någon lust. Jag vill i princip bara läsa feelgood nu för tiden, i varje fall inte böcker där barn eller djur far illa. I denna finns båda delarna med, även om djuret bara var en abborre. Och slutet ska vara lyckligt. Gärna romantiskt 😉

Han: Eftersom husmusen har rest till Stockholm dansar husse och katterna på bordet till Rolling Stones på högsta volym.
– Och Charlie Watts är inte alls död.

Eller, ja eller inte. När musiken tystnar är det klart att vi redan saknar henne:

Onsdag: trädbeskärning och stolpar ingen äger

(Uppdaterad 18:45)

Hon: vaknade 6.30 till en underbar morgon, och enligt SMHI ska det vara sol hela dagen. Nu gäller det att solens strålar når ner till mina omogna Espelette, och det gör de inte riktigt eftersom björken vuxit massor i sommar (som var sommar) och så står ju solen så lågt nu. Bestämmer mig för att det blir dagens första punkt!

Tänker att det klarar jag själv utan inblandning av honom. Annars blir det bara ett jätteprojekt med motorsåg och radikal beskärning… tar stegen och ställer under trädet, med mig har jag en hederlig bågsåg, och så klättrar jag upp i trädet så jag når de höga grenarna i toppen.

Det är ganska tjocka grenar alltså, en häcksax räcker inte. Men fy fasen vad jobbigt det var att såga igenom dem, trots att de inte var jätte jättetjocka. Skitsåg!! Men skam den som ger sig. Fast vid sista och högsta stora grenen tog orken slut. Ringde honom, som stod på andra sidan häcken och undrade vad jag var … Han började genast förmana och prata om motorsåg etc! Ge mig lite beröm istället tyckte jag. Okej då muttrade han. Sen beskar vi massor av träd i gyllene harmoni!

Han: Jag sa bara, ”mmm men rör inte sågen Alfons”. Naturligtvis gjorde hon just det. Var hon hittade den gamla rostiga bågsågen vet jag inte, men ibland inser jag att hon är ensambarn, van vid att solen går upp bara för att hon ska kunna leka.
Ingenting är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt och när dagen är slut har vi toppat allt med gulnande blad på.
Men hon är snygg i motljus och det blev en trevlig eftermiddag.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I övrigt har jag ägnat dagen åt att försöka få kontakta med någon-som-har-hand-om-det. Det vill säga någon som har hand om nedfallna teleledningar och stolpar med vidhängande ledningar som ingen använder men som år efter år står där de står och ibland faller där de står.

Det visar sig vara i princip omöjligt. Det finns gott om hemsidor och digitala kundtjänster hos olika Teliabolag som ber mig zappa mig vidare bland alternativ som jag inte är intresserad av.
– Nej, jag har inte problem med min mobil.
– Jag förstår inte. Vad kan jag hjälpa dig med?
– Det är så att jag är ordförande i en stugförening och vi har ett 10-tal telestolpar med diverse ledningar som vi tror inte längre används och just ligger minst en ledning på
marken…
– Förlåt jag förstår inte. Har du problem med din internetuppkoppling…?

• 

• 

Till slut gav jag upp. Först tänkte jag sätta in en annons i något lokalt bov-forum, typ ”Passa på, massor av kopparledningar att stjäla utan att nån bryr sig!”. Sen tog jag saken i egna händer. Beväpnad med hennes sekatör och min skruvdragare klippte jag helt sonika av de 30 meter telefonledning som länge nog legat som snubbeltråd kring stolpen vid Kiosken.
– Det kändes bra.
I ögonvrån såg jag hur Altonen som bor intill gjorde tummen upp för denna hjälplösa revolt mot de där uppe som har hand om det.