tisdag: När ritningen är krångligare än verkligheten

• 

• 

Han: Idag har vi börjat bygga hennes nya växthus. Det var inga problem. Inte efter att vi två timmar senare insett att den engelska konstruktörens 50-sidiga instruktioner var totalt värdelösa.
– Som vanligt var bruksanvisningarna skrivna för de som redan visste hur man skulle få ihop skiten.

Bekräftar min tes att vi inte alls lever i ett informationssamhälle utan i en digital värld där kommunikation är den avgörande konkurrensfaktorn – förmågan att omvandla flödet av information till användbar kommunikation på mottagarens villkor. 
Eller på ren svenska:
– Skriv för fan så att man fattar vad ni menar!
– Slutsats?
Vid sidan av sina chili- och tomatodlingar bör hon starta en kommunikationsbyrå – efter 36 år reklambranschen fattar hon sånt. Om inte annat för att undvika att hennes åldrige dräng får en hjärtinfarkt i dessa virustider.

I övrigt läser vi. ”Coronaviruset har satt stopp för pjäxdansen på Titanics däck. Men som alla kulturfenomen säger after skin något om sin tid”, skriver kulturchefen Björn Wiman i dagen DN.
Detta apropå att Folkhälsomyndigheten uppmanar alla att hålla sig hemma och inte resa omkring i landet. Det vill säga, alla utom de som känner att de har lust att sitta i en skidlift och snora. Författaren Thomas Manns lungsjuka medelklass åkte i början av förra seklet upp i Alperna för att bota sin lungsjukdom. I dag åker de till bergen för att sprida den, konstaterar Wiman som inte brukar vara en sån lustigkurre.

Som alla vet vågar inte myndigheterna stänga backarna eftersom de tycker synd om arrangörerna. Det blir visserligen inga afterski efter helgens 15 covid-19 fall i Åre, men till skillnad från Alperna och de norska fjällorterna hålls de svenska backarna öppna, om än med ”vissa justeringar för att undvika onödig närkontakt och risk för smittspridning”.

Det är bara att gratulera Skistar & Co. Det var knappast någon slump att det var just Anders Bjernulf och Jonas Bauer som in i det längsta framhärdade som after skins försvarare även efter att viruset börjat härja, hävdar Wiman.
Intresset ljuger inte. Bjernulf råkar nämligen även vara pr-ansvarig för den nya och hårt kritiserade flygplatsen i Sälen, Scandinavian Mountains Airport, som invigdes i december och i praktiken har byggts på beställning av Jonas Bauers Skistar. ”Det är de två som har talat i tungor om ”infrastruktursatsning” och ‘regiontillväxtprojekt’ där andra har sett ett girigt vansinnesprojekt med katastrofala klimatkonsekvenser. Klart att Bjernulf och Bauer vill att skidåkarna ska fortsätta festa. På lång sikt kommer deras flygplats att ge ordet ‘after ski’ en helt annan innebörd än vad de i dag tänker sig…”

Den som lever får se. Till skillnad från Björn Wiman undrar jag bara varför någon vill köra 60-100 mil till en liten skitort när man inte ens får ta en öl på afterski. En annan Björn, sonen och hans Hanna har också dragit till fjälls. Men de har i alla fall vett att njuta av fjälluften i en stuga 30 mil norr om Åre i de vita Sippmikksfjällen.
Garanterat på coronaavstånd från andra snoriga skidåkare. Enligt rapport var vägen den sista milen en vit rodelbana med 2 meter höga snövallar.    

Hon: medan han ”bloggade”, vilket tar typ fem gånger så lång tid som mina korta inlägg, minst… har jag bakat bröd. Eller, jag började egentligen redan igår, jästen är ju slut i affärerna så då får man göra surdeg. Det här med självförsörjning är mer än ett heltidsjobb, pust, men kul. Därför blir ju inte allt så lyckat, mina bagels i förrgår sjönk fullständigt ihop. Slöseri med mjöl, vilket inte heller finns i affärerna. Men Peppe gillade dem ändå :). Imorgon ska jag testa att göra baguetter på den sista jästen, den är för söta degar. Funkar nog ändå. Hittade förresten en brödbibel på bokrean. Super!

Han: Apropå andra bullar. Statsepidemiologen Anders Tegnell är vår nya ledare. Ingen saknar partiledarna. Åtminstone inte jag. Tänker att viruset måste vara oerhört frustrerande för Jimmy Åkesson & Co.
– Jag menar, plötsligt har det ju blivit osvenskt att ta i hand när man hälsar.
Att dölja delar av sitt ansikte tycks också ha uppgraderats till något äkta svenskt.

• 

• 

Måndag: sista måndagsmötet…

Hon: efter sisådär 36 år med måndagsmöten (undrar hur många det blir…) deltar jag via ”teams” från Skeppevik, utan möjlighet att ge kollegorna en hejdå-kram. De flesta av dem deltog också hemifrån. Men jag hoppas på ny chans post Corona, fast jag kanske inte behöver vara med på ett måndagsmöte för det ;). Även om jag tycker de blivit mycket uthärdligare efter man slutade gå igenom alla jobb och alla deras produktionssteg inför veckan som skulle komma, ha ha. Nähä, nu ska jag sätta gurkfrön, skjutit på det alltför länge. Och idag ska äntligen mitt växthus levereras. Lite orolig för hur vi ska lyckas få ihop det bara…

Han: Hon lyser! Kissarna kurrar och tomat-och chiliplantorna inser att de inte har något annat val än att skjuta i höjden.

Om ni andra inte förstått så bor hon här nu. I fredags gick flyttlasset från Stockholm och Södermalm. Hasse och de andra vardagshjältarna på flyttfirman Jordgubbsprinsen (ja, man blir glad bara av att skriva namnet!) kom genom mörker och snöglopp i två lastbilar med släp.

• 

• 

• 

• 

Nej, vi har ännu ingen plats att härbärgera de 70 kubikmeter böcker, tavlor och möbler som de packat och nu kört ner. Har hyrt en lagerlokal i gamla Torsmaskiner – där hennes mamma Anna-Britta, min svärmor i tredje äktenskapet, var kassörska.

Allt hänger ihop i livets stora cirkel, som Lejonkungen säger. Och nu i kväll levererades vårt nya växthus. Det drar ihop sig till arbete på udden.

söndag: nej, nej, nej, inte nu! (Det är fel analys)

– Nej, nej. NEJ! NEEJ!!
Söndag morgon: Hennes första ord blir allt gällare. Nej, blanda inte in mig i vårt förhållande. Det är en av hennes älskliga små plantor som sloknat. Hon är söt i sitt nattline, och i motljus ser hennes växter ut som en välskött cannabisodling.
Men även det är kanske bara uttryck för den manliga blicken? Eller en generationsfråga?

På P1 upprepar någon välmenande Florence Nightingale kring 40 att vi måste skydda ”våra äldre” genom att stänga in dem nånstans. Omtanken är dock fernissa. Sockermantlande kulor. Tonen skärps när vi försöker värja oss:
– 40-talisterna måste börja ta ansvar, säger Linda Skugge i Aftonbladet ”De är lite som tonåringar, det är som något slags uppror”, menar Skugge som för 15 år sedan ville vika ut sig naken i pojktidningen Café för att komma över sin medelåldersnoja.
Nu har hon hittat en ny pr-vinnande vinkel på samma tema.

Linda, det handlar inte om uppror. Läser i GP att även Ingmar Skoog (66 år) och professor på Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet tycks se det på det sättet. Men det är ingen revolt. Jo, möjligen mot dumheten. 70+ kan inte vara ”riskaruppen”. Det är en grov förenkling. Åldringar är en riskgrupp, särskilt sjuka åldringar men då talar vi 80-åringar. Hälften av coronafallen i Sverige är under 65.(Fel: Snittålder är 51 år, enligt Folkhälsomyndigheten på söndagseftermiddagen).

Medelåldern hos dem som intensivvårdas just nu (lördag 21 mars) är 62,9 år. Nästan sju av tio av dem har någon form av verkliga riskfaktorer, de har en kronisk hjärtlungsjukdom, lever- eller njursjukdom, nedsatt immunförsvar, diabetes, fetma eller neuromuskulär sjukdom, det vill säga en sjukdom som påverkar nervcellerna. 24 procent av patienterna har en kronisk hjärtlungsjukdom och 23 procent diabetes. Av de som avlidit av viruset var genomsnittsåldern 50 år på fredagskvällen.
– Borde inte alla 50-åringar alltså stuvas undan på vinden? Nej, inte det.

Rökare i alla åldrar är en riktig riskgrupp, det visar Kina. Stockholmare är bevisligen en riskgrupp att döma av antalet fall – 760 sjuka, 40% av alla (avsevärt mer än 70-åringarnas andel). Men alla inser att det vore idioti att isolera alla stockholmare – även om det känns skönt att ha lämnat stan med livet i behåll.
Och vid närmare eftertanke: Rolf här på udden håller sig på avstånd.
– Jag vill inte få Stockholmssjukan.
Borde parollen alltså vara: ”Isolera alla landsortsbor”? Eller rimligare: borde inte stockholmarna få utresetillstånd vid tullarna inför påsken och inte kontaminera Åre, Sälen och andra skidorter?

Men visst ja, nu pratar vi inte om att begränsa riskspridningen genom at begränsa mobbarnas rörelsefrihet, utan att låsa in de mobbade, 70-plussare.
– Att låsa in stockholmarna är förstås att komma lite för nära Linda Skugges medelålders mediala häxbrännare – för där kommer vi att hamna till slut.
– Om ni 70+ inte gör som de säger tvingas vi ta till andra metoder.
Tro mig. Den mediedrivna #metoo-kampanjen är ett varnande exempel på hur vägen till häxbålet är stensatt med goda föresatser.

• 

• 

• 

• 

Och apropå den erfarenheten: Det är konstigt att feministerna inte pekar finger åt oss män i coronadebatten. För där har de en poäng. Männen lever farligt. Sex av tio sjukhusvårdade virusfall är män. Och vi är ju det svaga könet, självcentrerade och veka. Det lärde oss Astrid Lindgren vars förklenande mans- och papparoll förvaltats in i det absurda av dagens filmmakare och reklamare (tänk bort mansrollen i samtliga filmer för telekombolagen och resten skulle reduceras till hö!). En perfekt och redan skadeskjuten minoritet att isolera i ett mansläger på nån obebodd ö i Stockholms skärgård.

Jag hör redan häcklandet blandas med hägerns hoanden här på udden. En av hennes väninnor skriver i ett sms från ett sjukläger på Östermalm – där både hon och han är smittade (och både är under 70!): Kvinnlig och manligt från ett coronaläger är inget kul. Manligt: jag är så trött, måste sova mer, klädd i morgonrock och ligger i sängen, hon kan väl vänta med att gå ut tills jag vaknat och fått mat.
Kvinnligt: upp och duscha, klä på sig, Morgonmöten per tel och Skype klara, mannens mat är klar och nu får jag inte gå ut. Ska slå ihjäl tid tills han får för sig att vakna. Blir sur om jag går själv. Lite trött på att läsa om Luther och populism men det är ju i alla fall något att pyssla med. Mitt tips: avstå från Corona.

Jag säger bara till den utpekade maken ovan: Bäste B. – håll ut och håll dig undan i sovrummet. Öppna inte om någon knackar på ytterdörren. Du passar inte in i riskgruppen 70+, men fördomar överlever även i virustider och du är bevisligen man.

PS: Apropå ålder så har 66-årige professorn Ingmar Skoog sagt klyftigare saker om 70+.
– Idag är äldre friskare, lyckligare och socialare än någonsin. Sedan de första befolkningsstudierna påbörjades i början av 70-talet har stora förändringar skett. Vi är intellektuellt och fysiskt mycket vitalare än förr. Men vad är det som gör att livskvaliteten har blivit bättre?
”70 är det nya 50″, heter hans föreläsning.

Hon: Peppe, ge dig nu…

Hon: trodde jag, han är uppenbarligen på gång igen i stolen bredvid…

Han: Äh, jag ger upp. Visserligen är det svårt att inte käfta emot när dumheten sprider sig. Men varför bry sig? Jag har ju redan gjort som Linda Skugge kräver att jag ska göra. Jag har lämnat packat mitt pick och pack och lämnat Stockholm.
Och Ludde och jag får trots allt vara i fred.
– Håll er borta från vår udde, jävla småbrudar i alla åldrar (under 70).
Eller. Vore i och för sig trevligt om nån hjälpsam -70 ville servera oss ett glas rosé här på solsidan.
– Du kan ställa brickan där borta på Margaretas stenmur. Hon blev 95.

Lördag: årets första frulle på altanen

Hon: men ingen rast och ingen ro, nu måste jag sätta gurka och squash. Peppe har redan hunnit vara i förrådet och bl a hämtat två backar vin. De har överlevt urdruckna i stan i snart ett år, förmodligen eftersom han knappt varit där ;). Och nu är han igång och river väggar i ”Margaretas” hus. Så ja, bara sätta full fart här med.

Han: Bilder säger mer än ett kilo ord. Det här är första dagen i hennes fortsatta liv som chili- och tomatodlande hemmafru och det är henne väl unt att sitta med fötterna på bordet både till frukost och eftermiddagens rosévin.

För egen del har jag inte ”rivit väggar” i Margaretas hus. Jag har skissat på en vägg (markerad med dörr, a 100 kr) och börjat riva en. Det senare är inte lätt. Enligt myten byggdes stugorna här på udden med brädstumpar, ”korta nog att gå in i bakluckan på en Saab 400”. Inte den här väggen, som förresten inte alls är en vägg som jag trott, utan visar sig bestå av 2 ytterväggarna och 2 inneväggar i bastanda 1,5 tums bräder. Den gode Bertil Peterssn (som inte ska förväxlas med vännen, grannen och hennes pappa Bertil Petersson) hade en egen byggstil: för en billig penning köpte han in två bodar (minst) och ett garage och så satta han ihop dem till ett hus.
– Vilket förklarar varför jag denna soliga lördag inte suttit med fötterna på bordet.

Fredag: Första knopparna har kommit, hurra!

Hon: första chili-knopparna, tror jag såg ett par på en tomatplanta också. Känns bra så här första dagen som ”bofast” härnere. Igår packade vi det sista i lägenheten på Åsögatan, flyttfirman kör ner lasset idag. Och nej, Peppe slängde inget, har hyrt ett stort förråd i Torsås…

Han: Nina har gjort huset ovanligt fint och ”Välkomna HEM!”, står det på lappen från Ancy & Håkan som haft hand om katterna och hennes odlingar.
Det känns som vi har passerat många tidszoner. Inget har hänt på 3 dygn (utom att vi tömt lägenheten på Söder), men allt har förändrats. I morse fick jag frukost serverad mitt i rapportskrivandet och hon skrev under papperen för permanent adressändring och Ändring av folkbokföring.
– Jag har alltså blivit med fru igen.

Känns helt rätt att ta sitt pick och pack och lämna Stockholm i dessa coronatider. Även om även jag vägrar köpa myndigheternas tjat om att ”äldre bör hållas isolerade”. I mina öron låter det som Pol Pots dekret att alla stadsbor skulle drivas ut ur Phnom Penh för att de skulle skulle gå under av svält.
Vi över 70 ska alltså skyddas från de yngre, men logiken är densamma som alltför länge tillämpats i skolans värld:
– Man flyttar på den mobbade, istället för det självklara: Isolera mobbarna som förpestar oskyldiga människors liv!

Skämt åsido (?). Förmodligen borde jag tacka och bocka på en meters avstånd, eftersom alla är så himla omtänksamma (även hon). Men ”isolera 70-åringen” leder tanken fel. ”Idén att förhöjd risk för att dö i covid-19 inträder just med 70-årsdagen skapar en svartvit gräns i förhållningsorderna som inte har någon särskilt stark motivering i verkligheten”, skriver ledarskribenten i vårt nya husorgan Barometern. ”Någon vetenskap som säger att födelseår 1949 är farligare än 1951 torde däremot vara svår att finna. Rönen från Kina skulle kunna tolkas på helt annat sätt, och ge helt andra åtgärder. Tänkbara åtgärder är totalt rökstopp, förbud mot försäljning och införsel av cigaretter samt social isolering av rökare. Statistiken från Kina tyder nämligen på att rökning spelar stor roll.”

”Bland kinesiska patienter med covid-19-associerad lunginflammation var risken för sjukdomsprogression och/eller död 14 gånger högre bland rökare och ex-rökare. Detta var den starkaste riskfaktorn”, skriver docenten och överläkaren Matz Larsson i Läkartidningen. Mot denna bakgrund förordar också WHO tuffa tag mot rökningen för att mildra effekterna av covid-19. Rökningen är extremt utbredd i Kina. Bland männen röker omkring hälften. Nästan en tredjedel av världens rökare är kineser. Innan det nya coronaviruset slog till hade landet drabbats av en lungcancerepidemi. 2015 dog över 600 000 personer i Kina i lungcancer, 200 gånger fler än vad som har dött i covid-19 under 2020.

Att rakt av översätta mortalitet från en sådan kontext till friska svenska 70-åringar är milt uttryckt vågat, konstaterar Barometern. Dessutom får det tydliga negativa konsekvenser. Vi äldre isoleras, affärer och restauranger får färre kunder (jag fick avboka mitt vanliga besök på Sturehof i onsdags), barnfamiljer blir utan stöd från far- och morföräldrar när stöd hade behövts som mest (nåja, inget jag pockar på). Det finns en tendens till drastiska och breda åtgärder bara för att det är en stor kris. Men i synnerhet i en stor kris måste insatserna vara så träffsäkra som möjligt. Varför det inte räknas med överriskerna som covid-19 innebär för rökare är därför något av ett mysterium.

Så är det med den saken. Om någon behöver fler argument: Hälften av coronapatienterna som intensivvårdats är under 65 år, enligt Svt. Medelåldern på de som intensivvårdas är 62,9 år, rapporterar Sveriges radio. Så varför detta tjat om oss 70+!? K & B, som vi skulle ha ätit middag med på Sturehof i veckan är sjuka i covid-19 – de är båda 65 och har sannolikt smittats av de söta barnbarnen. Den rimliga slutsatsen är att alltså:
– Isolera alla under under 70!

Jag vet att jag talar för döva öron. Och det finns förstås poänger med kampanjen ”Isolera 70-åringen”. Idag ”måste” jag till exempel sitta kvar i bilen och lyssna på P1 medan hon storhandlade på Ica. Och i morse kom sonen med flickvän förbi.
Eftersom högskolorna stängs ner blir det ingen masterutställning och Björn & Hanna passar på att köra 150 mil för att isolera sig i Engbergs stuga i Sippmikk, där de tänker ha sin vernissage för renar och fjällbjörk istället.
– Bra för mig?
Jo, de behöver en bil med vinterdäck. Alltså byter vi bil och jag får äntligen en kombi med DRAGKROK!! Volvon är nästan lika gammal som jag, alltså mitt i livet. Nu till och med rengjord med handsprit av välvilliga och omtänksamma youngsters.

Måndag: jodå, även i Jämjö tycker folk att toapapper är viktigast i virustider

Han: Plötsligt ändrar filmen tempo. Folkhälsomyndigheten tycker att vi äldre ska hållas isolerade och EU vill stänga gränserna. Vilken tur att vi redan igår tog en tur. Ännu ingen poliskontroll vid gränsen till Blekinge, när vi åker längs den kurviga kustvägen via Kristianopel till Attanäs. Nästan ingen trafik och hundratals stormfällda tallar och andra träd förstärker dystopin.
Vi är nästan ensamma på Ica i Jämjö. Som vanligt traktens mest välsorterade butik och alltid trevlig personal. Men även Jämjöborna tycks tro att toapapper kommer att bli den nya valutan.
– Inte en enda rulle fick vi med oss hem till udden.

Hon: Grannar utan hamstringsådra lät oss få den sista paketen toapapper som de hittat på hyllan hos Ica i Söderåkra. Vi delade också på sista paketet köttfärs. Alltså, det var storpack på 4 kg från köttbondens frys. Peppe delade rättvist med motorsågen. Känns tryggt, nu har vi både toapapper och köttfärs. Vin o champagne-lagret välfyllt också 🙂

Han: Motorsågsmassakern blev nödvändig, kap- & gersågen visade sig vara för underdimensionerad för Attanäs frysta köttfärspaket.
– Tyvärr fick jag köttspån i kängorna, men vem bryr sig i dessa coronatider?

Har gjort fyra resor till soptippen – förlåt Återvinningscentralen – i Torsås. Resor som fyller samma funktion som gymmet för henne, en man får vara ensam med sina tankar. Lyssnar som vanligt på Nordegren & Epstein på P1 och hör en välbekant röst:
– Nej, det finns ingen risk att toalettpappret tar slut, säger Per Lorentz, presschef på Essity som tillverkar bland annat Lilla Edet och Tork.
– Det är galet! Vi tillverkar en miljon rullar per dag och tänker vi fortsätta med, säger Per när han ringer efter att ha ”gjort media” hela dan.

Vi jobbade ihop inom MTG när det begav sig och Per undrar också varför just toapapperet blivit coronapanikens snuttefilt.
– Uppriktigt sagt har jag som presschef aldrig varit med en sån här mediehysteri sedan juni 2011.
Och då hade faktiskt något hänt: I den svenska medievärlden slog det ner som en bomb (journalistprosa för särskilt händelse) att MTG lagt beslag på TV-rättigheterna till OS – en rättighet som tillhört SVT i 50 år.
Då oroade sig många för om TV3 skulle sända reklam mitt i 100-metersfinalen. Nu tycks folk mest fixerade vid vad vi alla brukar göra under reklamavbrotten.

Han, senare: Egentligen borde hon dokumentera sina hundratalet tomat- och chiliplantor. Eller berätta hur det känns att vara beordrad att jobba hemma på grund av att ett virus härjar i huvudstaden. Men det anser hon sig inte ha tid med. Alltså måste jag fylla ut utrymmet här med mina orddiaréer, apropå topapperspaniken.

I väntan på större projekt bygger jag bokhyllor. Det handlar om en nödvändig förtätning inför flytten från Stockholm. Försöker återerövra ateljén från de blommiga tapeterna.
Jag tillhör en läsande generation. Det intellektuella klimatet var sådant. I mina föräldrars hem fanns det minst tjugo längdmeter böcker, samlade i en stringhylla som täckte en vägg i arbetsrummet. Det kallades inte biblioteket utan just Arbetsrummet.
Som i så många hem på 50- och 60-talen rymdes där såväl uppslagsverk och kartböcker som skönlitteratur av Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård och August Strindbergs och Albert Engströms samlade verk i franska skinnband (förmodligen köpta av kringresande bokförsäljare, ett hederligt yrke på femtio och sextiotalen). Många av böckerna står nu i mitt bibliotek på Åsögatan, ty även om det är mitt arbetsrum kallar jag det Biblioteket.

Möjligen är Jan Myrdal skyldig till detta, ty i Confessions of a Disloyal European (1968) berättade han för oss studenter hur hans bokhyllor upphöjs till bibliotek: ”Överallt där jag bodde satte jag upp bokhyllor och samlade ihop mina böcker. Men inte förrän jag flyttade till ett torp, Tingsviken i Bro utanför Stockholm, blev mina böcker ett bibliotek. Jag hade då sexton meter … Sedan dess har mitt bibliotek tillvuxit med i genomsnitt sjuttiofem centimeter i månaden.”
Myrdals bokhyllor blev bibliotek och tillväxten mäts i kvantitet. Förluster också. ”Jag förlorade hela mitt Belgradbibliotek, fem meter, på hotell Majestic vid min brådstörtade avresa från Jugoslavien 1948. Jag fick sälja elva meter, mest svensk skönlitteratur, för att klara livhanken i Göteborg 1952 … Jag förlorade fem meter på en vind i Paris.”  
Etc. etc.

Jag inser nu att Myrdals tänkande påverkat mig även på detta område. Uppsala, Östersund, Drottninggatan i Uppsala igen, på fyra adresser i Örebro, två i Västerås, dito i Södertälje, torpet i Sörmland, i villan i Bromsten och i Nockeby, på Åsögatan, ateljén på Hornsgatspuckeln och nu senast på en udde i Kalmarsund där Jocke Ohlsson hjälpt mig att bygga ytterligare 25,5 meter väggfast hylla.
Vid varje flytt av lust eller skilsmässa, har jag börjat om genom att bygga mig bokhyllor. Till skillnad från Myrdal har mitt internationella imperium dock inskränkt sig till sju meter i Palma. Nu förlorat, eftersom vi sålt lägenheten med inventarier.

• 

• 

PS: Men, apropå dagens ämne: Mest glädje har jag just nu av mitt Tobliotek. Perfekt för korta varor, typ Hemingways samlade drinkrecept, Marie-Louise Ekmans diktdagbok till sin man Gösta, Alf Henrikssons ordbok A, Ålevangeliet förstås, Anders Posts Ursäkta, jag såg inte att det var upptaget (som skriven för dessa omständigheter), Himlen är vackrast med lagom mycket moln, av metrologen Nils Holmqvist, Ursings Fågelbok, Wahlstran & Widstrands Matematiklexikon från år 1991 – och nu kompletterad med 4 utgåvor av JazzBladet, som redaktören Tom Hård av Segerstad var vänlig att skicka mig.
– Bildande och gränsöverskridande texter i det lilla formatet.
Till exempel kan man grubbla över hur det kommer sig att alla kännare hävdar att Buddy Bolden uppfann jazzen – trots att det inte finns några ljudbevis på att han spelade alls.
Som gjort för några minuters fridfull kropps- och själavård.
(Vi har alltid 4 rullar i lådan, även i dessa orostider).

• 

• 

PS: Tompa och jag träffades senast på Dick Nilssons begravning. De spelade ihop ibland, en gång i tiden även på Resumés klubbkvällar på Vickan och i O-Baren. Begravningen var gripande, det kändes som sista natten med gänget. I helgen publicerade DN Tommy Jacobsons fina runa. Jag skickar ett sms till Gunvor, Dicks fru. Ett frågetecken, ”?”
Hon svarar som hon brukar, med ett hjärta och en ledsen Smiley. Dagen efter ringer hon. Jag har just varit på Vågen och köpt en begagnad dörr med ram för 100 kr. Och en hushållsvåg till K för 25 kr.
Vi pratar länge om viktiga saker.

Hon: alltså, igår kväll sa Han att jag borde lägga ut först och inte bara han. Då gjorde jag det i morse. För en stund sedan vaknar han till och ser mitt inlägg, fel på meningsuppbyggnad i rubrik, snarlik bild tydligen redan upplagd av honom igår kväll (i så fall så sent att jag missat…) osv. Nu finns inte mkt kvar av mitt tidiga inlägg. Rubrik omskriven, nu skittråkig, och sedan en mil text som börjar med vad jag borde lagt upp, suck. Men glad han engagerad i bloggen han från början var emot…

Han: Okej, det blev lite långt. Igen. Men kolla – det finns ju massor av utrymme här nere, ”på en framträdande plats i botten” som vi redaktörer sa när vi gjort en notis av ett misslyckat försök att skriva som Tom Wolfe.
Och jag rättade lite i texten, ”igårkväll” är inget ord. Och hennes rubbe var en hel uppsats.

Hon: men den var i alla fall lite kul…

Söndag: vilodag från mediepaniken

Han: Vi vaknar redan 05:30. Solen är på väg upp. Snart går hon sin morgonrond bland chili- och tomatplantor. Bilden blir en hägring av det ljuva livet på vår udde. Efter 6-nyheterna lover jag att inte lyssna en enda minut på P1. Idag får det bli en dag utan viruspanik.
– Men vi måste faktiskt köpa toapapper idag, säger hon och hägringen upplöses.

Hon: observera att det inte handlar om hamstring, vi har en halv rulle kvar. Men å andra sidan har någon hamstrat hushållspapper verkar det som… och det går ju lika bra, om det nu visar sig att toapappershysterin spritt sig även till Ica i Jämjö. Kanske lika bra vi åker förbi köttbonden i Attanäs när vi ändå är på g, och kanske även köper lite getost i Orranäs 😉

Han: Men det händer faktiskt en massa annat också. I fredagskväll dundrade Börje och Peter in med sina stor grävare.
– Jag insåg att jag älskar dessa boy toys! Vidundren förde mig tillbaka till Blåsjöfallet, där jättelika grävmaskiner och monstertruckar skapade kultur av orörd natur och vi kraftverksungar njöt av att världen blev bättre och roligare för varje dag.

Trots snöglopp och iskalla vindar skapade Börje & Peter under några kvällstimmar vår nya parkeringsplats. Frigjorda stora stenar, skalade av jorden och fyllde på med grus där växthuset ska stå och hyvlade igen hjulspår och gyttjiga sänkor där vattnet ödelagt gångstigen mellan Margaretas och vår stuga.
– Det blev en trevlig fredagkväll, sa Börje från sin hytt där uppe.
Vackert är ännu inte. Men det kommer att bli när naturen tar tillbaka en del av förödelsen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

lördag: Illa nog utan rykten om dippsås och toapapper

Han: Butikshyllorna gapar tomma och köerna ringlar långa.  Svenskarna bunkrar mat som aldrig förr, vittnar de stora livsmedelskedjorna om.
– Det har varit helt galet i dag. Jag har aldrig varit med om något liknande, säger en butiksanställd på Ica i Kungens kurva.
– Vi har dagliga planeringsmöten som jobbar kring frågan både centralt och ute i butikerna. Det är en speciell grupp som jobbar med frågan och håller ihop helheten, säger Fredrik Hägglund, vd för ICA handlarnas förbund. 

Skriver Expressen och i Aftonbladet vittnar en läsare från dramatikens epicentrum:
– Helt slut på dipp i Tranås!
Isberget har träffat Titanic och kometen har kraschat i Lönneberga. Eller är det mediefabrikens Krösa-Major som än en gång skapat sitt eget drama i dramat? Om bara hälften är sant så har coronan blivit vad Årets julkapp är för julhandeln – ett pr-trick som syftar till att öka konsumtionen.
Man riktigt hör hur det klirrar i ICA-handlarnas fickor. Christer, grannen och ICA-handlare håller nog inte med om slutsatsen. Men jag tror att han fattar poängen.

Särkilt korkade verkar det vara att folk hamstrar toapapper. Sverige är världens näst största exportör av pappersmassa. Samtidigt har vi en förhållandevis liten befolkning, vilket gör att om det något tar slut i vårt land så är det inte toapapper.
Men det är klart, vi kanske vaknar upp till en annan värld i morgon. Min polare Mathias, skickar en framtidsvision:

Och just här i min raljanta text ringer Dr Milton.
– Det här är morgonronden. Hur mår vi idag?
Känns tryggt att ha en livmedikus. Ty coronaviruset på riktigt, även utan spekulativa rykten om att toapapperet förmodligen är slut även på Tempo i Gökalund.

Mer läsvärt i dagens tidningar: Gunilla Almered Olsson, professor i humanekologi skriver I DN: ”Det nya coronaviruset lyckas med det som tusentals forskare och debattörer misslyckats med – en snabb förändring av resande och konsumtionsvanor för att skydda välfärdssamhället.
Detta visar på möjligheten till andra stora reformer med syfte att rädda klimatet... Begränsningar i resande och i nöjeskonsumtion av upplevelser går plötsligt lätt att genomföra eller görs frivilligt inför ett akut sjukdomshot och en pandemi i spridning.”

I coronatider pratar ingen längre om klimatkrisen. Björn, sonen, skickar en text som ställer den existentiella frågan på sin spets: Alice Teodorescu (M) beklagar sig i Göteborgs-Posten över att myndigheter väljer ”efterklokhet och reaktivitet”. Hon vill framställa regeringen som svag, att den saknar modet som krävs för att genomdriva ”försiktighetsåtgärder” trots att vi ännu inte vet exakt hur illa det kommer att bli. Den som drivs av rädsla för att göra fel, och som därför hänfaller åt handlingsförlamning, kan förvärra en situation som är i sin linda. Ambitionen att inte skapa panik, genom att aktivt spela ner riskerna, kan leda till att man hela tiden gör lite för lite, lite för sent.”
Man lockas att tro att Teodorescu pratar om regeringens tandlösa åtgärder mot klimatkrisen. Men högern bryr sig inte om klimatkrisen, menar skribenten.

Högern bagatelliserar klimatkrisen – i direkt konflikt med vetenskap. Men kan bli direkt panikslagen av corona – i misstro mot svenska myndigheter, att de skulle lita mer på egna glädjekalkyler än på vetenskap.”Coronahögern får panik när den inte kan köpa sig frisk. Viruset forcerar deras mentala barriär, utlöser en existentiell rädsla. Du kan inte köpa dig immun. Du kan inte köpa dig frisk…”.
– Varför är det så olika?
Den retoriska frågan visar sig ställas av Andreas Gustavsson, redaktör på ETC.
– Känner du till honom?
Frågar sonen.
– Du menar Andreas, vår granne på Åsögatan och sekreterare i vår bostadsrättsförening där din pappa tills nyligen var ordförande?
Säger jag, som för att visa att jag inte är helt over the hill bara för att jag flyttat till en udde i Kalmarsund.
– Ja, Andreas skriver bra. Tyvärr skriver han för döva öron så länge mainstreammedia underblåser rädslan för att grannarna har köpt upp allt toapapper i världen.

 

PS:I Danmark finns en handspritsfabrik som är huvudleverantör till sjukvårdssektorn i Skandinavien. Den bedöms nu vara så viktig att polis patrullerar kring byggnaden. ”Jag jobbade här under svininfluensan 2009 också, men jag har aldrig upplevt något sådant som coronaviruset. Nu är både efterfrågan och paniken mycket större”, berättar direktören Bo Eriksen. Eriksen är inte ensam om denna iakttagelse av en panik utan tidigare motsvarighet.
Statsepidemiologen Anders Tegnell, som även han arbetade under svininfluensan, sa nyligen i en intervju med Dagens Nyheter: ”Folk var mycket mindre oroliga, fast den gången var det egentligen mycket farligare.”

Vi vet vad som skiljer nu och då: Den intensiva mediebevakningen, som får folk att hamsta dippsås och även knuffar politikerna framför pöbeln. ”När panik och politik förenas i ömsesidig påverkan läggs grunden till ett samhälle efter covid-19 som blir fattigare och farligare än det hade behövt vara”, konstaterar Barometerns ledarskribent.
Förhoppningsvis kommer det inte att bli den bestående domen över virusepidemin 2020.

Fredag: Dagen efter den värsta dagen i mänsklighetens historia

Han: Vilken dag! 27 sekundmeter i vindbyarna, knäckta tallgrenar, välväxta och starka som låren på en gymmande kvinna i medelåldern. Dessutom inställda flyg, coronavirus på byns vårdcentral.
Och så börsernas reptilsnabba ryggmärgsreflex på Trumps försök att stoppa ”den utländska smittan” med inreseförbud för EU-medborgare (sic!).
– Det största börsraset i mänsklighetens historia, som CNN så pedagogiskt förklarar raset.
Hela mänsklighetens historia. Verkligen? Börshuset i Stockholm stod klart år 1778. Först år 1884 började Charles Dow publicera sitt index på Wall Street och det är först på 2000-talet som börsen blev ett folknöje i Sverige. 

Drama visst, redaktionerna har haft kollektivt tuppjuck hela veckan. Även hon oroar sig för att vi är utblottade. Nej jag vet, det är ingen idé att argumentera. Men två grafer kanske ger perspektiv på ”mänsklighetens största börsfall genom tiderna”.

Så här mycket har Stockholm Nasdaqs OMXSPI-index gått ner denna vecka…

… och så här mycket har börsen gynnat aktieägarna de senaste 50 åren. Notera det lilla hacket i slutet av kurvan.Om börskurvor är ett mått på välbefinnande så har vi aldrig haft det ljuvligare än nu, darling.

Hon: ledsen Peppe, men när det gäller ekonomi och investeringsråd så är inte du den jag lutar mig mot, även om jag älskar din optimism och köpglädje :). Men så glad att du är ute och hjälper Börje att gräva grunden till mitt växthus, trots hagelskurar och fredagskväll.

TORSDAG: I väntan på stormen

Han: Idag ska det blåsa sekundmetrar i byarna. Så ser det inte ut nu på morgonen. Men hon brukar ha rätt. ”Stormbyar på 26 skm i em”, sms:ar hon kort i vår ljuva godmorgondialog.

Apropå ingenting men på förekommen anledning har jag beställt ännu en bok från Pietros förlag. I sin dagboksliknande tankeresa Hjältinnor (Modernista)  söker Kate Zambreno efter sanningen om modernismens ”galna” kvinnor”.
Fruar till kända författare som T S Eliot och F Scott Fitzgerald inspirerade sina makar, men hade svårt att göra sina egna röster hörda.

Hittade en gammal recension bland alla mina papper (ännu ett belägg för varför man aldrig ska slänga saker).
Jag tror boken kan intressera henne: Ramen för “Hjältinnor”, som nu kommer ut i svensk översättning av Helena Fagertun, är Zambrenos egna erfarenheter av att bli en ”hustru” då hon flyttar med sin man för hans arbete. Han är expert på gamla böcker, hon är på jakt efter böckerna som aldrig skrevs.
Han läser, tillknäppt. Hon skriver, ett öppet sår. Och hon blir som sagt besatt av modernist-geniernas fruar. De som levde förminskade, sjukförklarade, ofta utskrivna ur historieböckerna. För att sedan överges när de inte längre var unga och spännande: ”Mina femme fataler, mina dödliga kvinnor, så ofta lämnade att dö”.

Naturligtvis passar ingenting in på oss nu när hon snart flyttar ner till sina kattor, chili- och tomatplantor och sin tillknäppte äldre man.
– Men det är ju intressant att veta hur andra har det, eller hur?

PS: Under det senaste året har jag ofta upptäckt att böcker jag köper getts av Pietro Maglios förlag Modernista. Pietro bor under oss på Åsögatan. Första gången vi såg i trapphuset tittade hans lilla grabb under lugg på mig och sa:
– Vad gammal du är.
Jag var på väg till ett barnbarnskalas och skattade förtjust när jag rusade vidare utför trappan. Men jag hörde pappa Pietro säga:
– Så där säger man inte.
– Men farbrorn skrattade, svarade grabben.
– Det gjorde han bara för att han är vuxen och väluppfostrad, sa pappa.

Vilken infantil farsa, tänkte jag. Grabben skulle bara veta hur kul det är att vara gammal. Samma kväll får du ett mejl från min kompis T. på andra sidan jordklotet. Vid 62 års ålder har han blivit pappa.
– Igen.
Detta samtidigt som hans vuxne son ska ha sitt andra barn.Ja, T. har en ny ung fru och ger ett intressant perspektiv på ålder: Jag ska bli farfar igen i mars, B (sonen) ska få sitt andra barn, med sin nya sambo. Barnbarn nummer sju. Fler kommer förstås, ML och S har allt detta långt framför sig och jag räknade ut att om mitt äldsta barnbarn får barn vid 25, och detta barn i sin tur får barn vid 25, och detta nästa barn också får barn vid 25, och min lille son S. går i pappas fotspår och får barn vid 62, då är mitt yngsta barnbarn yngre än mitt barnbarns barnbarnsbarn. Själv är jag då 123 år gammal och åldersskillnaden mellan mina barnbarn 75 år! Hälsa unga frun där hemma! …

Jag tänker på det en stund. Gläds över att jag inte har småbarn och rotar i den stora blå Ikeakassen med cd-skivor, som jag räddade från soptippens allätande ugnar i samband med flytten till Söder. Hittar Dylan-låten och återvänder till den halvfärdiga målningen på väggen: You think I’m over the hill, you think I’m past my prime … Let me see what you got, we can have a real good time ...
Och 1 april börjar ett nytt kapitel i mitt ljuva liv på udden. 1 april blir jag sambo igen med en fru som inspirerar mig till att skriva sånt här i väntan på stormen.

Hon: landar på Kallinge 15.20 så hoppas stormen håller sig på västkusten fram till dess. Och Peppe, hetsköp inte fler böcker nu. Det kommer ju typ 70 kubikmeter till i nästa vecka, plus mer skräp du inte vill slänga…

Men att det blev jord av den illaluktande sörjan var ju ändå bra 😉

Hon: har pratat vitt o brett på jobbet om att INGEN i Torsås åker till Italien för att åka skidor, Stockholmssyndrom har jag hävdat.

Åker till och med ned av det skälet. Sitter just nu på Bromma flygplats och läser Barometern.

Han: Träffade Blomman på Lindbergs. Verkar vara några polare till honom som kom hem från norra Italien i måndags.
– Idiotiskt att gå till jobbet, var hans dom.
Vi får hålla oss på udden. Om nu ditt flyg nu lufter. Lyssnar på Folkhälsomyndighetens direktsändning. Jag har hamstrat kattmat och sprit, som de säger att man ska göra.
– Vilken drink vill du ha?
Betraktar ett containerfartyg som av någon anledning ligger still i farleden.

Hon: efter 7 timmar på flygplatsen, 4 ombokningar och ett lyftförsök kom jag äntligen iväg. Landade till slut på Kallinge i Ronneby efter att snabbt bokat om från det inställda Kalmarflyget. Växjöplanets passagerare fick också tränga in sig. Kalmarplanets fick åka buss. Men inte jag :). Godnatt!