Onsdag: Kungen på tidigt besök på udden

Han: Som tur är det snart sommartid igen. För tredje dagen den här veckan vaknar vi före sex. Det måste vara ljuset eller nedärvda genetiska impulser. Och det har sina poänger. När hon drog upp rullgardinen stod kungen redan där och åt frukost.
Kungen bland besökare hos oss är fasantuppen (Phasianus colchicus), en invandrad herre från Asien som bosatt sig i buskaget med sitt harem av damer. Om vi ska tro expertisen tillhör denna tupp den kinesiska torquates-typen, som man känner igen på den vita halsringen.
Om du undrar så tycker han uppenbarligen om skalade solrosfrön. Varför han föredrar att äta en tidig frukost ensam framgår inte.

Hon: ja jag älskar fasanen. Men varför hämtade han inte sina två honor, han kom ju ändå tillbaka en gång till och åt mer. Efter vi varit ute och hämtat morgontidningarna samt lagt ut mer mat…

Sen till torpet för att klä soffan. Och piffade runt lite i sovrummet och i vardagsrummet. Men det saknas nåt kände vi. Eller jag … ny matta? Och så lampor och lite annat. Bara att åka till IKEA!

Nytt kakel beställde vi också till utrymmet över diskhon, där det nu bara är en ful fejkad trä-skiva i plast. Hos Hagbloms färghandel, ny favoritbutik.

Vita och mönstrade kakelplattor blandade lite sådär snyggt random. Kommer nog passa bra till det gamla kaklet som redan finns, samt till tapeten… hoppas jag!

Tisdag: dimma och torpfix, hela dagen…

Hon: vaknade till kompakt dimma, trodde det skulle bli sol, som vanligt…;)

Lika bra åka till torpet och fortsätta med det som är kvar att göra där. Måla dörrlister antikvita och dörrarna ljusgrå. Behövs två strykningar på dem. Murstocken i köket behövde också målas, den i vardagsrummet målade tapetseraren Thomas åt oss. Den ser mycket bättre ut än min, använde han inte takfärgen där kanske…

Och han har ägnat dagen åt sängramen och bäddsoffan som vi fick från Ikea förra veckan.

Ja där gav vi upp. Fortsättning följer imorgon. Nu tillbaka på udden för att fortsätta dagen med Karin Smirnoffs senaste bok Sockerormen. Alltså, hon skriver ju för jäkla bra. Inte samma språk som i trilogin om Jana Kippo, men lika bra. Tänkte inte läsa den först, var orolig för att den skulle vara ännu dystrare (vilket den förmodligen är) men har du börjat sugs du direkt in!

Han: ibland är det skönt att för en stund glömma vad som händer i den stora världen den 15 mars 2022. Förhoppningsvis kommer barnbarnen om tio år hellre minnas bilden på farmor/mormor när hon målade dörrfodren i det gamla torpet i Gökalund.

Måndag: En udde mellan vinter och vår

(Uppdaterad 18:40)

Han: Ny vecka, nytt väder: soligt men kallt och nattfrost. Frukost inomhus. Fortsatt hemska nyheter från Ukraina. Udden däremot befinner sig mellan vinter och vår. Dagens vårtecken: Tulpanlökarna som min kompis Richard Sexton satte vid sjösidan för några år sedan har överlevt högvattnet och tittar nu fram mellan grästovorna.

Hon: och jag tog tag i omplantering, ligger hela tiden lite efter. Fick förstås börja med ommöblering framför stora fönstren, igen… nu måste en del flytta ut i växthus 2. Men dagens omplanteringar fick plats. Mest tomatplantor, någon aubergine, och ett par chilis fick större krukor.

Och som vanligt har ju något konstigt hänt. Har bara satt två eller tre fröer av vardera tomatsort. Eftersom jag tyckte Alice’s Dream var en väldigt god tomat, som jag satte för första gången i fjol, tänkte jag att den sätter jag tre av. Men en av de tre är definitivt inte en Alice’s Dream… bladen på den ”fula ankungen” är potatsliknanande och tyder på en Brandywine eller kanske en Belle Coeur (som jag inte tänkt ha några av i år…).

Frågan är nu om ett frö har hamnat fel när jag sorterade dem, eller om det till och med kanske är en korspollinering. Ännu mer spännande i så fall. Men glad jag satte tre fröer, har i alla fall två plantor av förra årets favorit, pust!

Och så invigde jag hans julklapp idag. En torkställning för tagliatelle. Superbra!!!

Dagens middag: Hemgjord tagliatelle med färsk salsiccia, vitlök, chili, oregano och vitt vin. Plus lite salvia, vilket jag ångrar… brukar inte ha i det annars. Tog liksom över smaken från oreganon. Men pastan blev top notch!

Söndag: vilodag… eller inte!

Hon: fy tusan vad vi har slitit idag med alla grenar efter den beskurna eken. Det var hur mycket som helst. Han ville helst lösa det hela med en jättebrasa trots SMHIs varningar för gräsbrand i södra Sverige. De hade nog inte gott att få fyr på ändå i och för sig. Alldeles för färska. Men nu är allt bortforslat hursom. Så skönt!!

Men först lååång frukost i solen på altanen. Varmt trots flera minusgrader i skuggan. Solen värmer verkligen nu. Hela dagen har varit sagolik!!! Bara solcellerna som saknas på taket…

Han: Hon har rätt, idag har vi firat vilodagen med hårt arbete. Först har vi städat upp efter helgens trädvårdande insatser. I övrigt ersatte jag dagens gymövningar med att fortsätta arbetet med hennes fjortonde solveranden.

Sedan återstod bara att njuta av ledigheten innan det var dags att ta itu med middan. Fiskbilen levererade fina kotletter av tonfisk + hemlagad potatisgratäng spetsad med sötpotatis och parmesan serverad till valfritt vin och ett avsnitt av Unge Morse.

– Gott? Hemmajuryn var nöjd. Dessutom löste jag Morses fall efter 3,5 minuter.

Lördag: Trädvård när man låter proffset göra jobbet

Han: I flera år har vi sett hur vår ek buffar på hennes favorittall och nästan lika länge har jag sagt, särskilt efter några Horses Neck, att i morgon älskling klättrar jag upp och friserar den där marodören.
– Gör inte det, har hon svarat varje gång och dessbättre har det aldrig blivit av.

Idag är jag (och hon) glad för att jag lovar runt men håller tunt och att det finns proffs som visar vad som krävs för att vårda de träd som fanns här på udden före oss.
– Visserligen kom Ludde, som bor längre in mot viken, precis när jag hade började plocka undan mina verktyg för att ta fredagkväll och såg ut som om han tänkte börja jobba.

Ludwig ”Ludde” Strömgren (0707-315752), är trädkramare och trädvårdare och resten gör sig bäst i bild.

Fredag: vaknar i Stockholm…

Hon: och i min hand håller jag boken 1983 som jag hjälpt Helene Schmitz med under vintern. Vi har gjort ett par böcker ihop förut, Blow Up och System och Passion.

Men det var mer än 15 år sedan jag gjorde en bok senast (just System och Passion), några original har jag inte heller gjort sedan dess. Varnade Helene och sa att jag var ringrostig när hon ringde och frågade om jag kunde hjälpa henne.

Min insats i denna boken var dock blygsam, Helene har gjort i princip all formgivning själv. Men det har varit väldigt kul att jobba ihop igen. Tack för det Helene. Och för en superlyckad vernissage. Boken är för övrigt helt fab!!!

Kvällen avslutades på Taverna Brillo. Tack älskade Meli för att du följde med mamma på vernissagen. Och för trevlig middag efteråt. Det var mysigt att hänga bara vi två, även om jag förstås längtar efter att få träffa sötnosen Alice.

Men vi ses ikväll Alice, då kommer mormor hem till dig. Mammorna får stå för middagen 🙂

Han: Mormor jobbar hårt. För egen del njuter jag av en stillsam kväll på udden med ett glas vin, stillsamma katter och musik.

Torsdag: Och nu blir det reklam

Han: Sugen på en öl? Ta en Gunnar! Är den burken bara hälften så go som den pojken så får du en angenäm kväll.
– Fast i min värld heter han Nicke.

De flesta av oss går till historien för något annat än vi tänkt oss. Till exempel har jag en kompis som är en av Sveriges bästa hjärnkirurger, men som hellre vill bli ihågkommen som en av landets mest entusiastiska samlare av grävmaskiner och andra stora dieseldoftande maskiner.

En annan kompis är världsberömd i hela landet som expert på flugfiske. Men som i framtiden kan komma att bli känd för den stora allmänheten som han på ölburkarna med den lustiga mössan.

Så här är det: I dagarna lanserar Systembolaget ett ny öl från ett bryggeri i Norrland som heter Fjällbryggarna.
– Ölen heter Gunnar.
Gunnar finns på riktigt och han heter Gunnar ”Nicke” Westrin från Råneå (se hemsida!). En gång i förr-i-tiden-tiden var han känd som en av de sju medlemmarna i ”Ria Wägner Fanclub”, ett kultförklarat sällskap som hyllade en av den svenska televisionens mesta älskade programledare på den tiden när public service var som bäst.

I sitt program ”Hemma” (1956–1979) blandade Ria mat, glamour, musik och konst. Hon är originalet bakom floran av dagens alla matprogram, Go’kväll och andra folkbildande mysprogram som dumburken.
Ria Wägner Fanclub var kanske inte lika legendarisk som vår hjältinna, men betydde mycket för oss sju unga män som träffades på realskolan i Strömsund i början av 1960-talet.
– En av dem gick även på den tiden omkring med en färgglad turmössa.

Sånt sätter sina spår i personligheten och därför viker jag dagens blogg till ocensurerad textreklam för ett öl som marknadsförs med ett typiskt motto från en broder och kamrat:
– Naturen är ett njutningens tempel och är inte en roffares marknad.

PS: För egen del går jag gärna till historien som samlare av ölburkar. Affischnamn för en tidigare brygd från Fjällbryggarna heter Janne Schaffer, en inte helt obekant musiker som också korsat min väg.

Onsdag: solen bedrar… men trädgårdsmöblerna är dagens fynd

Hon: egentligen är det jättekallt. Titta på torpets skugga, det är is där inte solen skiner. Tröstar mig med det när jag går in för att städa bort allt byggdamm och måla färdigt det sista…

Och helt plötsligt ringer budet från Ikea och säger att de är på väg och kommer om tio minuter. Hade vi helt glömt bort. Men vilken tur att de kom innan jag börjat måla golvet i vardagsrummet…

Han: Dagens fynd: utemöblerna som vi spanade in på Vågen för några veckor sedan och som vi idag äntligen fick köpa med oss hem. Pris: 470 kr för bord, två stolar och soffa.

En seger som vi genast firade med pizza från Pizzeria Turin i Gökalund. Kocken, som inte är från Turin, var inte var nöjd med sin mexikanska variant. Därför fick jag med mig tre pizzor! Så är det ljuva livet på landet.

Eftersom det är min tur att fixa middagen blir det även pizza till kvällen. Men först en rejäl eftermiddagsdrink vid Luddes sten, da capo där också.
– Även mobilen är densamma.

Tisdag: strålande väder ger fler verandor…

(Uppdaterad 20:12)

Hon: vilket väder det är, dag efter dag, men denna morgonen slår nog årsrekordet! Skulle kunna invigt våren med flip flops, nästan…

Tur vi (han) bygger ytterligare en veranda. Den nya ligger alltså på baksidan av Chateau Margareta, i söderläge och i skydd mot nordan. Tänkte ha tomatplantor i krukor där på sommaren, kanske citronträdet också eftersom det inte trivdes jättebra på verandan vid parkeringen. Förmodligen för blåsigt på den, och denna är mer skyddat av ett gäng tallar. Det är också enda stället där vi har sol på vintern, typ…

Och om man sitter på en altan vill man förstås ha utsikt. Alltså fick jag röja. Och det blev jättefint! Helt plötsligt har Chateau Margareta fått en fin tomt även bakom huset. Lite buskage måste dock vara kvar som vindskydd för altanen ut mot havet. Den med kvällssol och utekök! Och så måste ju småfåglarna ha lite buskar kvar att bygga bo i. Gärdsmygen gillar det buskaget speciellt!

Och så här fin blev kullen utan sly. Slängt ut lite blomfrön också. Ängsblommor! Hoppas det inte är för torrt och skuggigt bara…

Han: Inte mycket att tillägga denna den internationella kvinnodagen. Jag har i alla fall gjort mitt för att solen ska skina på henne.

Du undrar förstås om stenen? Den är tillägnad alla som vägrar ge sig. Som vägrar att flytta på sig bara för någon övermakt vill det. Fuck you Putin!

Hon: dags att sätta på värmefläkten i växthus 2, temperaturen närmar sig nollan, så lämnar soffan motvilligt. Det lönade sig. Vilken kväll!! Nymåne och stans (landets…) stjärnhimmel. Dagen slutar lika vackert som den började:

Måndag: Idag är första dagen i resten av denna vår

Han: Idag är första dagen i resten av ditt liv. Ibland känns den gamla devisen sann, även om det bara var en reklamslogan som nån begåvad copywriter i förr-i-tiden-tiden skruvade ihop för ett försäkringsbolag.

Idag har vi till exempel intagit vårens första eftermiddagsdrink i solnedgången vid Luddes sten. Och som sig bör var han först på plats.  

Skön avslutning på en lång arbetsdag. Har påbörjat arbetet med ännu en altan, bakom Margaretas sydvägg. Eftersom hon gör sig bättre på bild för hon markera det hårda arbetet i den steniga småländska marken.

Det behöver inte sägas att att arbetet sker i skuggan av Putins oprovocerade invasion och krig i Ukraina. Idag påminner dessutom Hesa Fredrik om att hur flyglarm låter, om ännu som test, dessbättre. Grabbarna från Nordpolen fortsätter arbetet med våra solceller – även det en försvarsåtgärd mot vårt självförvållande beroende av Putins gas och olja.

Noterar dessutom att samhörigheten mellan det ukrainska och det svenska folket symboliskt markeras även av att våra vimplar är identiska.

Hon: ja nu är jag helt slut. Jobbat som en tok. Började med att möblera om bland plantorna inne, igen… allt för att få plats med de plantor jag borde planterat om i större krukor redan i förra veckan men fortfarande inte gjort på grund av platsbrist. Men det kommer inte räcka långt såg jag ju direkt.

Fortsatte därför med ommöblering även i Chateau Margaretas växthus. Ut med rottingfåtöljerna och rottingbordet vi haft därinne i vinter, sitta får vi hädanefter göra utomhus. Och vips så har jag plats för en hel del tomat- och chiliplantor därinne:

Men då krävs förstås att jag har värmen på lite mer frekvent och inte bara när temperaturen går under nollan. Och nu är solcellerna tydligen ytterligare försenade… började nästan gråta när de snälla killarna berättade det idag.

Fortsatte med att klippa buskar och röja bakom Chateau Margareta. Även satt två bröddegar på jäsning och gräddat en plåt Brysselkex.

Vi var förbi torpet en sväng också. Nu är alla tapeter på plats och golven ska bara målas klart. Helst innan fredag då ny bäddsoffa och sängram ska levereras. Men idag orkade inte någon av oss ta tag i det. Vi skyllde på att vi inte hade någon svabb i torpet, och golvet behöver svabbas av innan det kan målas en andra gång.

Men vi gick i alla fall en sväng i trädgården för att se om något mer än vitsippor och krokus börjat titta upp. Och det hade det. Men vad är det för något? Lite spännande är det allt med en ny trädgård.