Lördag: Borgholm t.o.r, men en dag för sent…

(Uppdaterad 20:01)

Hon: när jag var liten var lyckan stor när jag äntligen såg slottet från bilfönstret, snart skulle vi vara framme hos min älskade morbror Jocke i Borgholm. Och där väntade en serietidning, en sockerdricka och en påse godis. Alltid!!!

Men vi borde åkt igår, inte idag! Då fyllde nämligen min mamma år, på Marie Bebådelsedag, och då borde jag ha varit där och satt blommor på graven. Inte idag, dagen efter den riktiga dagen. Det var viktigt för mamma. Förlåt!

Men jag försökte ändå få till en fin bukett, precis så som mamma gjorde. Hon la ut blommorna på marken framför graven (inte sin egen förstås, utan familjegraven där Jocke och mormor och morfar ligger) och arrangerade om dem.

Och så ett stopp hos ostbutiken, ett måste när vi åker över från fastlandet. De har lagrade och goda ostar. Förr låg den i mejeriet som numera är nerlagt. Sen hem till udden för att hinna få lite eftermiddagssol. Det ska bli sämre väder…

Han: Idag har jag stått och tittat när man river ett hus på udden. ”Här rivs för att få luft och ljus; Är kanske inte det tillräckligt”, frågade sig gubben i August Strindbergs dikt Esplanadsystemet.
Här rivs dock inte för att ge utrymme åt esplanader utan för att ägarna ska bygga ett större och bättre hus med rejäla golv och isolerade väggar utan musgångar.

Det är en viktig skillnad. För som Strindbergs strof lyder i sin kontext:
En gammal man går där förbi
Och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
När bland ruinerna han kliver.

” –Vad skall ni bygga här min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
” –Här skall ej byggas upp igen;
Här röjes blott för Esplanaden!”

” –Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? – Det är förskräckligt!”
” –Här rivs för att få luft och ljus;
Är kanske inte det tillräckligt?”

I Ukraina spränger man hus. Men inte för att ägarna vill bygga sig bättre hus utan för att någon tar sig rätten att invadera någon annans kvarter.
– Här förstörs för att Vladimir Putin ska få luft och ljus i sin vision!
Det tycker vi också en massa om. Hela Sverige visar att vi inte tycker om det alls, som idag i Borgholm där man flaggar mot övergreppet.

Men även på närmare håll tar sig maktens män rätten att riva andras hus. Man brukar säga att Sverige är USA:s 51:a stat där svenska medier följer amerikansk inrikespolitik mer detaljerat och hängivet än amerikanska tidningar gör.
– Vilket gör att vi svenskar vet om North Dakota än en genomsnittlig amerikan vet om hela världen utanför Amerika.

Men på en punkt är vi inte alls en del av den amerikanska drömmen:
– När det gäller behandlingen av urbefolkningen förblir vi lika ointresserade som 1800-talets kolonialister av den vilda västern.
Det vill säga: Vi bryr oss jättemycket om hur USA behandlar sin urbefolkning – till exempel om urbefolkningens protester mot oljeledningen i North Dakota som Trump försökte trumfa igenom.

USA:s ursprungsbefolkning i enorma protester mot oljeledning

Däremot bryr vi oss inte skit om vår egen urbefolkning – mer än att vi är noga med att inte längre kalla dem lappar för det är fult att säga så.
Därför har du förmodligen inte en aning om vad Gállok står för. Skriver jag ”Kallak” kanske någon nyhetspuff fladdrar förbi i din tv-hjärna.
– Det var visst nåt om att S-regeringen förra veckan sa ja till en gruva och det gillar inte samerna.
– Ja, men det brukar samerna ju inte göra och det hände ju så mycket i världen just nu, eller hur?

Undrar hur många samer det finns idag som gärna stått ut med att kallas för lappar om de hade behandlats som indianer i Sverige.

Hon: lämnade tv-soffan för att gå ut och sätta på värmen i växthuset. Det ska bli kallt inatt.

Tur det, för vilken otroligt vacker himmel och vy över viken jag annars hade missat!

Fredag: Ibland behövs bara en fulladdad skruvdragare för att göra henne lycklig

Han: Somliga dagar vaknar en man med ett öppet sinne redan vid sextiden, fingrar efter sin fulladdade skrivdragare och inser att allt han behöver är några bräder från Södra (= klädselbräda 22 x 195).
– Allt för att tillfredsställa hennes behov.

Och se! När solen går ner har hon fördubblat sina odlingsbäddar på en vindpinad sjöäng med utsikt över havet.

Och även där bortom udden händer det saker. ”Nyttiga idioter” är ett gammalt rysk-sovjetiskt begrepp om människor och partier i väst som utan att vara öppna medlöpare indirekt och gratis underblåser Moskvas agenda och ståndpunkter.
Begreppet är användbart i många sammanhang.

Till exempel kan vi efter fyra veckors krig konstatera att priset som EU:s, NATO:s och eurocentrismens nyttigaste idiot genom tiderna heter Vladimir Putin!

På bara en månad har den mannen lyckats med saker som ingen trodde vara möjligt:
1. Putin har enat ett splittrat och byråkratiskt EU och fått miljoner européer att inse att Europa behöver stärka sin sammanhållning ekonomiskt, politiskt och militärt.
Inte minst har Putin knuffat Polen, Ungern, Slovenien och andra gamla sovjetkolonier närmare Berlin och Paris – och tvingat alte kameraden att välja mellan ,,,

Putin har på fyra veckor gjort Nato-anslutning till ett möjligt och önskvärt alternativ för miljoner människor i Europa.
– I Sverige där Nato var en politiskt död fråga i 50 år har Putin på 4 veckor fått en majoritet att rösta för medlemskap.
Vilken nyttig idiot!
 
Putin har gjort vad Greta och alla miljöaktivister hittills inte lyckats med – att få miljoner av oss européer att inse att nu måste vi verkligen skyndat på utvecklingen bort från olje- och gasberoendet.

Dessutom har han som ingen annan historielärare verkligen fått miljoner européer att fatta att Ukraina inte är en del av ett abstrakt Storryssland utan en egen nation, en egen stat, en egen kultur och ett eget folk.
– Dessutom har Putin lyckats göra en f d komiker till Europas mest beundrade statsman genom att påstå att denne är världens förste judiske nazistledare!
Snacka om PR-kampanj!

Tyvärr har denne Putin även lockat fram den gamla rysskräcken inte minst i Norden och Baltikum. Något som det ryska folket kommer att få leva med långt efter att man gjort sig av med ännu en tsar som drömt om att bygga sig ett imperium.
Innan dess kommer det ryska folket att inse att Putin inte var någon rysk patriot utan en rysk tyrann och lögnare som gjorde Ryssland en tragisk björntjänst.

För som min favoritbloggare på andra sidan sundet skriver: Ryssarna kommer att förlora kriget i Ukraina. Det finns inget annat logiskt slut. Man kan inte bomba sönder ett folk och begära att det sen ska älska bombfällaren. Ryssland är i dag en nation på dekis. Allt pekar mot katastrof, på alla plan.
Dödade och skadade ryska soldater transporteras nattetid i godståg från Ukraina till Belarus och förr eller senare kommer minst 10 000 mödrar att börja undra var deras son/söner befinner sig. Hur mycket Putin än stänger av, förbjuder, straffar och förföljer kommer sanningen att långsamt krypa in på skinnet på det ryska folket, likt smärtsamma allt kraftigare elektriska stötar. En hel nation kommer inom kort att vakna upp ur en historisk kollektiv mardröm. Ukraina kommer att få hela världens hjälp till nystart. Ingen kommer att bry sig om Ryssland …

Trots allt finns det alltså anledning att vara optimistisk om framtiden.

Hon: självförsörjning och eget bröd är grejen om ryssen kommer. Så fram för mer plats för odling!

Och så kom alla satta gurkfrön upp idag. Tur jag inte satte två av vardera. Är som sagt lite tidigt att sätta gurkfrön. Dessa kommer få bo i växthuset så fort de vuxit på sig lite till.

Varmaste dagen i år! Och jag har mestadels stått inne i ett sjukt varmt växthus och planterat om chili- och tomatplantor. Fick öppna alla takfönster trots att dörren stod på vid gavel. Ändå jättevarmt. Sen in och förbereda kvällens pizza.
15:30 fick jag nog av inomhus-liv och annat slit. Dessutom fredag. Så en Aperol i kvällssolen satt fint!

Sen in igen och göra iordning kvällens pizza. En med marinerade räkor, en med prosciutto och Attanäs jägarmedvurst! Tomatsås på egna infrusna tomater. Närodlat och egenodlat så långt som möjligt. Fortfarande inga solceller på taket dock…

Torsdag: Tillbaka till framtiden med en snuttefilt

(Uppdaterad 17:48)

Han: Att döma av reportagen från Ukraina slås jag av hur många människor försöker upprätta sina gamla rutiner kriget till trots. Kanske är det en tyst protest mot ”Putin huilo”:
– Du kan bomba mitt hem ditt kukhuvud, men du kan inte hindra mig från att dricka min kopp te när jag brukar göra det!

Tyvärr känns det som om kriget har blivit rutin även på avstånd. Jag har slutat att knarka CCN och BBC World. Överhuvud taget har jag slutat läsa nyheter från Ukraina, eftersom det inte längre är nyheter när det står i tidningen.

Men kriget finns där förstås. Även när jag flög till huvudstaden i veckan. Som vanligt slölyssnade jag på flygvärdinnas säkerhetsgenomgång. Kollar också in den plastinbakade instruktionen i stolsfickan.
– Finns det nåt så bedrägligt som dessa könlösa teckningar vars syfte är att lugna oss, inte att rädda oss om planet skulle störta.
Ungefär som hundratusentals svenskar efter den ryska invasionen tyr sig till boken ”Om Krisen eller Kriget kommer”.
– Även det en snuttefilt som hjälper lika lite mot krigets fasor som BRA:s lugnande instruktion. Men som hjälper oss att upprätthålla de rutiner som håller verkligheten borta.

Resan blev även i en resa tillbaka till framtiden. Deltog i en debatt om den gamla vänsterpressen där resan började.
Kul träffa gamla kamrater, som alla är lika glada som jag över att vi inte vann kriget.
– Somliga av oss var bättre på beskriva verkligheten än att förändra den vilket begåvade medieägare som Bonniers, public service och Stenbeck också insåg.

Lärorikt. Hann dessutom med att träffa några barn och barnbarn (Iggy och Skrot). Resan kan också sammanfattas sålunda: 3 luncher + en middag på hemmakrogen.
– Alltid trevligt!
Däribland en lunch som blev en litterär resa tillbaka i tiden.
– Detta i mentalt sällskap med den legendariske artisten Kjell Höglund som tillhörde vårt stora kompisgäng i Strömsund redan åren 1965-66.

Här talar han till direkt till dig från förr i tiden – när allt naturligtvis var mycket bättre (?).

Om du inte visste det så skrev Kjell sin mest kända låt i vår lilla håla i Norrlands inland:

Det har förstås inte med sången att göra, men Kjells lillasyster var under en musikalisk period ihop med min kompis Jarefors, med vilken jag delade liv, lägenhet och sovrum (eftersom vi bodde i en etta).

PS: Som vanligt är det skönast att vakna hemma på udden där solen alltid går upp i öster strax efter att hon dragit upp rullgardinerna.

Hon: ytterligare en väldigt för tidig morgon, tur det blir sommartid på söndag… det kändes dessutom nästan som sommar idag. Om jag inte farit runt i trädgården utan istället suttit i lä på framsidan hade jag kunnat ha bikini.

Och så hälsade årets första humla på i växthuset. Tyvärr i fel växthus, inte i det med alla plantor. Får ha mer öppen dörr även in dit nu. Och så kom flugorna. Dödat minst sex i köket. De har jag inte längtar efter kom jag just på …

Han igen: Och sen kom Arthur över på en eftermiddagsdrink med sina föräldrar Jonas och Ingrid, lillasyster Rut och tant Kicki.
Vi stod för vinet från Haggans, men Arthur kreerade tilltugget. Det visar sig att grabben inte bara ägde en bank i lego utan dessutom öppnat en krog med trendig namnet Potatis9 fast han bara är 4,5 år.
– Tallkottarna var delicious, liksom desserten (ekologisk gratisglass, även den gjord på tallkottar) serverade i trendig blå hink som gick i färg med den blå duken.

Så har vi det en torsdagskväll på udden. Och som vi brukar säga såna här kvällar:
– Så här ska vi ha det när vi ha det som sämst.

Onsdag: händer grejer när han är i storstan…

Hon: ja till slut kom då våra solceller. Nu ska de bara upp på taket också, men killarna kommer nog imorgon och fixar det. Men sen måste visst Eon koppla in och godkänna jobbet innan det hela är klart. Hoppas verkligen de är snabbare, för sådana här dagar önskar jag ju verkligen de satt på taket och sög åt sig alla solstrålar:

Tisdag: lite avis är jag allt…

Hon: ja imorse flög han alltså upp till Stockholm, (egentligen för att vara med på ett seminarium, det är jag INTE avis på…) och fick hänga med den här lilla familjen. Hade jag också velat!

Iggy till och med provgick pappa Adams gamla skor under lunchen på Sturehof. De jag skickat med honom upp idag. Bild och video fick jag per sms medan jag stod ensam i växthuset och undrade över hur de hade det…

Fast kissarna låg förstås utanför och solade i pallkragarna, så helt ensam är jag ju inte. Och det kan faktiskt vara lite skönt att vara det också emellanåt. Men imorgon har jag nog tröttnat på lugnet och är glad att han kommer tillbaka till udden på kvällen.

Satt lite gurkfröer idag också, alldeles för tidigt egentligen, men kunde inte låta bli. (Likadant varje år…). Satte dock bara ett frö av vardera, så inte säkert så många kommer upp. Och tur i oturen vore väl det, för innan de kan flytta ut på friland har de väl tagit över här inne. Växer jättefort!

Men jag tänker nog flytta ut dem i växthuset så fort de grott, där växer de inte lika snabbt eftersom det är betydligt svalare där. Det är dock inte så jättemycket plats kvar därinne heller. Flyttade ut ännu fler plantor idag. Alla som jag planterade om. De verkar faktiskt trivas bättre där än inne. Trots relativt kyliga nätter.

Och sommarblommorna jag satte för några veckor sedan trivs också och växer på för fullt. De borde jag nog plantera om lite mer glest i flera krukor innan de blir allt för stora och rötterna börjar slingrar in i varandra. Får bli morgondagens uppgift! Nu soffan.

Måndag: Medan solen ännu en dag går upp på udden

Han: Det är din tur att börja, säger hon. Så hur börjar man när allt bara är en fortsättning på det som hände igår? Till exempel att vi även idag vaknade före sex (obs! tidsangivelse) och åt frukost i soffan eftersom det var minusgrader och pålandsvind utomhus. Dessförinnan hade hon skrämt iväg vår fasantupp genom att dra upp rullgardinen och låta den uppgående solen skina över det ljuva livet på udden.

Även resten av dagen har målats i ljusa färger. Till exempel har jag målat vårt långa bord på den bakre verandan …

… och sedan blev det kväll även denna dag och bortsett från allt ont som kastar sina skuggor över Europa så njuter vi av att solen fortfarande skiner över oss.

Hon: och kissarna gillar också bäst kvällsdrinken av dagens alla aktiviteter, i alla fall när den sker i kvällssolen utanför Chateau Margareta! Och extra bra blir den om husse och matte kommer ihåg att ta med extramatte Ancys efterlämnade snacks.

Annars börjar dagen i nostalgi, barnbarnet Iggys mamma Filippa efterfrågar pappa Adams skor, som kändes avlägset för stora i julas för att ta med till Stockholm. Men nu är de i högsta grad behövda. Som lägligt är åker han upp imorgon bitti och tar dem med!

Han igen: Om jag lät nostalgisk ovan så beror det på att jag funderar på morgondagen. Då ska jag nämligen flyga till huvudstaden (med hennes skor) för att var med på ett seminarium. Något som heter ”Mediehistoriska föreningen” ordnar ett seminarium om vad 70-talets vänstertidningar betytt för samhällsdebatten.

Jag sitter alltså i en panel och förväntas ha nåt klyftigt att säga om min personliga roll i vänsterpressen på 70-talet, vad jag tog med mig från vänsterpressen in i den traditionella medievärlden och ”vad har 70-talets vänsterpress betytt för den svenska journalistiken – på gott och ont?”.
– Har du nåt tips? 

Söndag: vaknar på rätt sida, men…

Hon: vaknar utsövd på bra humör 5:30. (Ja, jag kör sommartid nu så egentligen 6:30). Frukost i sängen eftersom det är kompakt dimma och minusgrader ute. Skönt, och det goda humöret fortsätter. Ända tills jag kommer till Åsa Beckmans krönika dagens DN. Hon är bara bäst, som alltid. Men hon gör mig förbannad, på riktigt! Igen! På män! Och på oss kvinnor som inte gör ännu mer revolt.

Han: Skyll inte på mig, jag vaknade på rätt sida. Helt överens om vad kvinnor fått och får stå ut med på grund av små män bakom tangentbord – och stalinorglar också för den delen. Även i övrigt tycks det finnas anledning att ligga kvar i sängen. Där ute är perspektiven korta:

Lördag: Det är de små detaljerna som gör det

(Uppdaterad 16:53)

Han:Somliga dagar lägger jag märke till de små sakerna. Till exempel att vår övervintrade julstjärna verkligen tror att det snart är jul.
– Möjligen är det sant, för den gamla novemberkaktusen i krukan intill blommar nu för fullt.

Andra saker känns helt rätt. Noterar till exempel att min yngsta fru plötsligt har blivit min äldsta fru och att vi börjar få ordning på rutinerna: På morgonen cyklar hon och hämtar morgontidningarna. Under tiden gör jag kaffe och tar fram dynorna till solstolarna på sjösidan. Ibland, som idag överraskar hon mig med att göra scones. Även denna trevliga avvikelse mot den trevliga dagliga rutinen har blivit en del av rutinen.

En detalj som verkligen övertygar mig om att det över tid finns fördelar med att vakna med samma kvinna är detta: Hon häller alltid upp sitt nybryggda kaffe först och när jag tömmer mokabryggaren hör jag henne säga från verandan:
– Jag hoppas att jag inte tog för mycket.

Det behöver hon inte säga. Även idag vet jag nämligen att mitt kaffe också denna lördagsmorgon når exakt upp till den tredje svarta randen på min kopp som jag alltid dricker mitt kaffe ur.
– Nej, det räcker till mig, svarar jag.
Om det nu var idag.
Eller igår?
– Eller var det förra året eller för länge sen?

Sedan läser vi våra tidningar, hon börjar alltid med Dagens Nyheter. Jag läser Barometern (som har Sveriges bästa ledarskribent i Martin Thunström!) och till den dagliga rutinen hör att jag får henne att skratta igenkännande åt Citatet på familjesidan.
Redaktören, Ia Sellerberg, låter idag den irländske dramatikern Richard Brinsley Sheridan ( 1751-1816) muntra upp oss: ”Även om jag inte kan få henne att älska mig ger det mig stor tillfredsställelse att gräla med henne”.
Ligger nåt i det.
– Men inte en sån här morgon.

PS: Uppriktigt sagt kunde jag ha sagt som Sheridan redan framåt lunch. Men det är en annan historia från vår udde. Å andra sidan, det är också en viktig detalj; hon är inte långsur heller. Det mesta har gått över vid eftermiddagsdrinken som dagen till ära firas redan klockan 14.

Hon: ja jag vaknade helt klart på fel sida, redan 03:08 imorse, och kunde inte somna om eftersom det snarkades väldigt i sängen bredvid … hatar att vara trött, speciellt när det är så fint väder som idag. Det enda jag orkat med var att städa, det kändes liksom bra att göra något som är för jäkla tråkigt och dessutom sker inomhus en dag som denna. ”Ont ska med ont förgås”, eller vad det heter.

Funderade allvarligt på att ta årets första dopp däremot. Och få ”känna sig som en ny människa”, som min mamma alltid sa. Hade jag behövt. Men fegade ur. För trött…

Fredag: Tung morgon slutade med sol och växtkraft

Han: Om vi börjar från slutet: En underbart kväll på udden. Havet är lugnt, alla njuter av solen. Annars började dagen tungt. Redan när jag satte på mig rustningen kände jag det.
– Det visar sig att mina arbetsbyxor från Jula väger 1,7 kilogram.
Västen a la Leif GW Persson väger dessutom 1 kilo och den tjocka fliströjan är god för 1,3.
– Totalt 4 kilo alltså.
Och det innan jag plockat på mig verktygen!

Och så finns de stadsbor som är förvånad över att jag aldrig känner behov av att gå på gym och lyfta skrot. Dagens alternativ till armhävningar i lycra tights har bestått av hårt arbete med solaltanen på baksidan av Margaretas stuga.
–Vad annars?
Om vi bortser från tre oplanerade resor till Lindbergs byggmarknad (visste du att en 28 x 45 trall a 4,2 m kostar 70 kr?) har jag ägnat sex timmar av återstoden av mitt liv åt att få till en övergång mellan den nya gången och altanen vid parkeringen.

Och så det som händer bortom udden: S-regeringen hävdar att bensin- och dieselpriserna inte går att sänka så mycket som oppositionen kräver. Det är möjligt att jag är dum, men 54 procent, eller 10,86 kronor, av priset utgörs ju av skatter.
– Så det är väl bara att sänka skatten Damberg!

Jag läser på Ekonomifakta: När vi tankar betalar vi tre olika skatter: koldioxidskatt, energiskatt och moms. Idag utgör dessa skatter, som ofta kallas bensinskatt i dagligt tal, omkring 53,78 procent av priset vid pumpen. Momsen på bensin, som infördes i mars 1990, betalas på hela priset inklusive koldioxid- och energiskatt.

Det betyder att vi i praktiken betalar skatt på skatten och kan svenska politiker höja skatten så kan väl samma politiker sänka skatten.
– Eller är det jag som är dum?

Dum är inte min vän Bengt Johansson, Sope-Bengt kallad. Först trodde jag att någon fått för sig att klippa gräset redan. Sen såg jag att det var Bengt som kom puttrande på en gammal motorcykel av märket Örnen.
Hojen visar sig vara nästan lika gammal som vi är och har stått undanställd sedan början av 1960-talet – men som alla gamla riddare startade den idag (nästan) direkt bara nån snäll människa klappar honom på bensindunken.
– Såna skrönor tycker vi om som går omkring med fickorna fulla med skruvar.

Hon: vaknade 06:00 till en vacker och stilla morgon. Efter typ tio timmars sömn. Välbehövligt. Jobbat jag också, men inte lika hårt kroppsarbete som honom, och tyvärr inte ute i det fina vädret utan inne i växthus 1. Planterat om massor av små tomatplantor och även sått lite nytt. Känns ändå väldigt bra!

Hur jag lyckats klämma in mer plantor inne vet i sjutton, men idag chansar jag och placerar även en del i växthus 2. Får väl slösa på elen och ha fläkten på i natt även om det inte går under nollan. Inne är det knökfullt!!

Torsdag: Byt ut Svenska Nyheter mot äkta Putinfejk

Han: Fel, fegt och kontraproduktivt! Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news.
– Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation, säger Gustafsdotter.
Jaha, än sen då?
– De sprider propaganda och desinformation” är ordagrant vad Vladimir Putin säger när han stänger ner oberoende medier i Ryssland.
Och vi vet varför han gör det:
– Putin vet att hans version av kriget bygger på en lögn och som alla tyranner vågar han inte lita på att de egna medborgarna ska tro på den. Alltså förbjuder han alla andra verklighetsbeskrivningar och tystar röster som inte bekräftar hans världsbild.
Alla kalla Putins krig för ett krig kan ge 15 års fängelse.

Märkligt nog försvarar EU och Gustafsdotter samma fega censur som Putin – och med exakt samma argument som dem de fördömer när Putin gömmer sig bakom prat om desinformation. Ministern tycks inte fatta att poängen med yttrandefrihet är att den ska skydda dem som inte tycker som hon!  
Detta i förvissning att medborgarna är kloka nog att kunna skilja på sanning och lögn.
– Jag tycker det är helt ofattbart att Sverige som ligger på plats tre på pressfrihetsindex fattar ett sånt här beslut, säger Erik Halkjaer, ordförande på Reportrar utan gränser.

Instämmer. Personligen tycker jag att SVT borde sända RT:s nyhetssändningar om kriget. Då först fattar vi på allvar vad Putin tutar i sina egna medborgare.
– De flesta av oss skulle dessutom tycka att Putins fejkade nyheter skulle vara roligare att skratta åt än det ganska verklighetstrogna satirprogrammet Svenska Nyheter.
För att nu inte tala om att Ryska posten kan ersätta många amatörmässiga satir- och lekprogram som den skattefinansierade statstelevisionen tror att vi tittare längtar efter.

PS: Många jämför Putin med Hitler. Det är lite överdrivet.
– Snarare Mussolini, påpekar äldste sonen. Liten man, stort ego, katastrofal armé av paradsoldater o än värre planering.
Får hoppas att de små männen slutar på samma sätt. Hängande upp och ner i en lyktstolpe till allmän beskådan.

Hon: börjar med gårdagens chock, största spindeln jag sett, i alla fall på udden, satt på gardinen i sovrummet när vi lagt oss igår kväll. Och då har jag sett många!!! Han fick till slut ut den, och jag tror till och med den miste livet… Enligt min mamma är spindlar nyttiga och ska absolut inte dödas (hon var skrockfull också), vilket jag inte heller tycker, egentligen. Men denna, jooo!

Mmmm, årets första paj är gjord, dock på styckfrusna bär. Jordgubbar, hallon, vinbär, blåbär och björnbär. Ändå ett vårtecken, trots disigt och kallt väder. Ja jag vet, i resten av Sverige är det sol och varmt. Här är pajen en tröst.