Torsdag: Sluta trolla – bekämpa brottsligheten oavsett om den är svart eller vit

(Uppdaterad 17:07, 13:40,13:25)

Han: Jag håller med. Orsaken till att det tagit Brå, Brottsförebyggande rådet, 16 år att kolla in sambandet mellan brott och invandring är att ”det har funnits en ovilja att peta i sådant här, man vet aldrig vilka fakta som kan krypa fram och vilka som kan ”gynnas” av den” (Erik Helmerson, DN:s ledarsida).
Men sånt straffar sig, ty skit flyter.
Och just nu flyter skiten i alla medier.

Det blir inte bättre av att den notoriske Bråforskaren Jerzy Sarnecki hävdar att det här har vi vetat sedan 70-talet.
– Jaha, men varför har ni sagt nåt till oss andra?
Författarinnan Lena Andersson skriver i förordet till sin bok ”Förnuft och högmod” att hon som barn avskydde trolleri eftersom ”hela syftet var att man inte skulle förstå något som gick att förklara och vore lärorikt att få veta”. 
Precis så!
– Och vi vill förstå!

Hade Sarnecki & Co struntat i att leka Labero och Brå istället fortlöpande presenterat fakta, skulle mer kraft under årens lopp kunnat läggas på att ta reda på varför t ex just svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar ligger sämst till i brottsstatistiken, jämfört med både utrikesfödda grabbar och dito svenssonsöner.
Om Sarnecki & Co sedan 70-talet (?) vetat att 30 procent av pojkarna som har en mamma född i Afrika finns i brottsregistret så vore det väl alldeles för jävligt om ingen politiker och myndighet hade förslagit åtgärder och insatser för att hjälpa just denna relativt lilla grupp långt innan smågrabbarna sögs upp i gängen!

PS: En siffra förvånar mig när jag slutat förvåna mig över allt annat: 4,8 procent av alla svenskfödda män med två svenskfödda föräldrar finns också i brottsstatistiken.
– Det vill säga: Såna som jag vars mamma och pappa hette Henny Amalia och Erik Helmer. 

Det är många. Enligt Brås rapport (sid 140) finns det idag 5 821 794 inrikesfödda män och pojkar med två inrikesfödda föräldrar, så betyder det att uppåt 280 000 av oss gammelsvenskar (4,8%) också är misstänkta för brott.
– Den gruppen står för drygt hälften av alla brottsmisstankar.
Det är vi och våra vita pojkar – inte ”dom där andra” – som är de svarta i diagrammet ovan: 280 000 småtjuvar, knarklangare, våldtäktsmän (54% av alla sexualbrott begås av ”våra” pojkar), heltidsgangsters, mördare och andra skitstövlar som ingen pratar om just nu.
– Detta för att det tagit Brå 16 år att ta fram siffror som ”alla” kände till.
Sorgligt även det.
Nu när vi har statistiken bör slutsatsen vara:
– Sluta trolla – bekämpa brottsligheten oavsett om den är svart eller vit!

Hon: och när vi läser om detta i morgonens tidningar sitter det helt plötsligt en rovfågel precis bakom honom och öga mot öga med mig. Hinner inte reagera snabbt nog för att ta en bild med mobilen när den nu satt typ tre meter ifrån mig. (Utanför fönstret alltså). Men en bild bakifrån fick jag, men då satt den betydligt längre bort. Nu försöker vi komma på vad det var!

Efter frukost gräddade jag tre danska råglimpor, och efter det städat i timmar. Det var längesedan det gjordes, i alla fall så pass ordentligt. Fast om någon kommer hit tror de nog inte vi städat sen före sommaren… spindlar i mängd här, och river man nätet är det nytt dagen efter.

Och så har jag kokat ihop Hot Saucen som hade fermenterats klart idag, bubblade nästan inget längre. Tagit en vecka, för så lite… två små flaskor. Ändå dubblade jag receptet. Får sätta ny sats, den har en strykande åtgång. Barnen har redan börjat fråga efter årets kok…

Onsdag: och vart tog den vägen…

(Uppdaterad 18:50)

Hon: den här dagen bara försvann… har inte ens hunnit läsa Barometern, bara DN, ändå tycker jag inte jag fått något gjort! Jo, skördat så mycket tomater jag kunde, för nu ska det bli hård vind och regn i typ en vecka.

Räknar inte med att det blir så mycket bevänt med tomaterna efter det, och så kan jag koka ketchup, chutney och torka tomater i ugnen här inne under ovädret. Utan att behöva gå ut…

Och så hade jag tid för årlig kontroll hos tandläkaren vid fyra. Tror alltid han ska säga att nu har förfallet börjat, bara sikta in sig på löständer. Min värsta skräck, att tappa tänderna. Men inga fickor och ingen tandsten den här gången heller, pust!!! Bara att fortsätta med tandtråd var dag, det är hemligheten.

Nu drink och Barran medan köttfärslimpan med gorgonzola blir klar i ugnen.

Han: Många tror att guldbaggen är ett filmpris som delas ut på en glittrig gala i Stockholm där alla pristagare gråter och tackar mamma och pappa och mormor och hela teamet och min intimitets-koordinator ”för att de gjort det möjligt för mig att lära mig mina repliker utantill utan att må dåligt”.
– Det räcker inte här på udden.

Här är guldbaggen en 14–20 millimeter lång och metalliskt grönglänsande skalbagge som äter nektar och därför så här års gärna besöker våra rosor.”
Och det får den gärna göra. Utan gratisarbetande pollinerande stannar världen.
Om du undrar så har guldbaggen en egenhet:
– Den kan flyga utan att lyfta upp täckvingarna. Detta tack vare att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.
Men det är överkurs.

Dagens utblick bortom udden: Sossarnas val av ny ordförande måste bli öppnare, det menar många inom partiet. Eftersom jag inte är medlem i det partiet (och inget annat parti heller) har jag ingen synpunkt på hur de väljer sin store ledare.
Eftersom ag gillar korv är jag dock lite undrande inför ett uttalande från Tidningen Ångermanlands förre redaktör Anders Rönmark: ”Öppen process? Kom igen nu. Ingen mår bra av att veta hur korvar eller överenskommelser mellan partidistrikt görs.”
Jo, när det gäller korvstoppning vill vi nog det.

Tisdag: Solig Nyhetsmorgon utan nyheter

Han: Tisdag 24 augusti. Sol, 15 grader som känns som 15 grader. 3-5 sekundmeter vind från norr. Vi vaknade tidigt trots att husmusen väckte oss i natt igen. Förmodligen håller den på att återställa sina egna gångar efter att vi lagt in golvvärmen.

Hon läser som vanligt tidningarna noga och länge. Jag skummar nyheter jag redan hört på radions morgonsändningar. Dagens mest tänkvärda kommentar:

Det är inte varje morgon gårdagsmedia får en att tänka på framtiden, eller hur? Med undantag för Leif GW Persson har nu hela den vanliga mediecirkusen vittnat om varför Stefan Löfven”egentligen” avgår och vem som kommer att ersätta honom.
– Att jag inte hört Sveriges ledande orakel tycka i fråga kan bero på att jag inte tittar på TV4 Nyhetsmorgon.

Idag är Löfven redan gårdagens nyhet och personligen instämmer jag i Alex Schulmans avskedsord: ”Jag tror att Löfven kommer att märkas på riktigt först när han inte märks.”
Ingen dum formulering alls. Och tills dess ägnar vi oss nostalgiska betraktelser. Eftersom jag flyger lågt även under mina utblickar bortom udden drog jag mig i söndagens blogg till minnes att jag, en redan då luggsliten redaktör, råkade hamna vid samma middagsbord på Idrottsgalan som en fackordförande som några dagar senare tackade ja till att bli ordförande i Sveriges största parti.

Jag konstaterade att ibland är Stockholm mindre än Bergkvara. Alla känner alla. Den tesen håller än mer när vänner nu påminner mig om hur det gick till när den blivande statsministern träffade Peppe Engberg (obs! ironi).
Även det är signifikativt för den här lågt flygande historien. Det visar sig att det var en gemensam bekant i vårt vanliga galagäng undrade ”om det var ok att ta med sig Stefan med fru.”
– Till saken hör att även vår gemensamma bekant vid den tiden åtminstone en gång själv tackat nej till partiledaruppdraget.

Och denne Stefan visade sig vara en ödmjuk man. Även om jag tyckte att hans fru, min bordsdam, var mer underhållande och kunnig i den obligatoriska frågesporten. Den som gästerna roar sig med innan tv-kamerorna slås på och alla ska se glada ut och applådera de mer eller mindre töntiga programledarna som tar vid efter de garanterat töntiga programledarna vars uppgift är att värma upp oss i publiken innan the show goes on air.

Det var första (och sista?) gången den nu snart före detta statsministern var på Idrottsgalan där stora delar av det medietränade politiskt-ekonomiska etablissemanget samlas tillsammans med mediefolket för att hylla idrottens hjältar som också är väldigt mediala nu för tiden
Eftersom jag själv är från samma del av vårt långa land som statsministern (Norrland, som man säger i Restsverige) har jag ofta slagits av hur liten den världen är, medievärlden alltså.
Min favorithistoria: En medarbetare på vår tidning avslöjade en dag att hennes lillebror, som redan var ”känd från Robinson” ­– bara en sån sak var märkvärdig i min värld – dessutom umgicks i kretsen kring prinsessan Madeleine.
Det här på den tiden när Madde höll igång med Östermalmsbrudarna och bratsen kring Stureplan och Aftonbladets vassaste penna, Anette Kullenberg, skrev sin krönika med rubriken ”Madeleine! Det är dags att sluta supa!”

Texten är förmodligen den mest omtalade kolumn som aldrig publicerats.
– Åtminstone inte med den rubriken.
Inte ens i yttrandefrihetskämpen Hiertas Aftonbladet får man skriva så om en prinsessa. Och vår reporters lillebror var alltså kompis med denna prinsessa som festade runt.
Märkvärdigt, tyckte redaktören från Norrlands inland och häcklade storasyster. Till slut tröttnade hon på mitt häcklande och röt genom redaktionslokalen:
– Det är väl inget konstigt med att de är kompisar. De är ju jämnåriga!

Där fick jag som vuxit upp långt från Djursholm. Tänkte inte på det. I Stockholms medievärld är alla jämlikar. Somliga är bara mer jämlika än andra.

Hon: vi vill ju kunna sitta lite fler runt bordet även här nere på Udden, inne i hus 1, där vårt runda bord är lite för litet (110 cm/diameter). Så idag gjorde vi slag i saken. Större bord är inköpt!

Har googlat runt i ett år, och äntligen fann vi ett på Mio i Karlskrona, helt nyinkommet. 135 cm/diameter, perfekt. Varken för litet eller för stort. Och om ingen är allt för bredaxlad går det nog att klämma in 8 pers.

Men först hittade jag originalet, Asplund Collection! Lite för dyrt för oss. Drygt 50’ för dyrt skulle jag säga…

Ser ingen större skillnad. Vårt bord var inte plast eller så, utan Ek. På måndag får vi det hemlevererat, totalt 6200kr blev det. Väldigt nöjd!!

Måndag: Alice Kavat ger sig ut i vida världen…

(Uppdaterad 16:30, 12:30)

Hon: ja idag börjar mormors kavata lilla tjej förskolan.

Hon tar det på största allvar, och klarar det förstås med bravur!

Stolt mormor ska få ett FaceTime-samtal efter välbehövligt middags-nap. Måste ju höra från källan själv hur det egentligen kändes.

… och mer om vårt behov av små glada nyheter

Han: Haha, den ungen! Och kanske återspeglar Mormors glädje min tes att vi behöver små glada nyheter. Så här tänker jag: Ännu en nyhetsdag med hjälplösa rubriker om Afghanistan fastnar vi båda i en liten notis om att det är förbjudet att rida elefant på fyllan i Sri Lanka.
Dessutom får elefanter i timmerbranschen jobba högst fyra timmar per dygn och ­slipper ­nattarbete, och alla elefanter får rätt till ett minst 150 minuter långt bad dagligen.

Och inte bara det: Alla elefanter ska också få id-kort som en del i processen att höja deras status.
– Klart man blir glad!
Där ser du, Krösa-Maja, världen blir bättre. Och det kanske bästa med detta:
– Med den inställningen lever vi längre.

Det visar åtminstone forskare som tittat närmare på kopplingen mellan optimism och livslängd, rapporterar BBC.Forskarna har analyserat data från två olika studier i vilka 70000 kvinnor och 1500 män deltog. Slutsatsen:
– De mest optimistiska levde generellt 11-15 procent längre jämfört med den minst optimistiska gruppen.
Notera att den skillnaden stod sig även när forskarna räknade in saker som dålig kosthållning, rökning och alkoholkonsumtion.
– Optimismen väger tyngre.

Här sprattlar jag kanske på djupt vatten, men kanske finns det till och med ett samband mellan den optimism jag känner till exempel inför dagens eftermiddagsdrink och hur jag mår? Enligt CNN har tidigare forskning i alla fall hittat kopplingar mellan optimism och bland annat bättre hjärthälsa, starkare immunförsvar och bättre lungkapacitet.
Klockan är bara 12:30 och jag känner mig redan gladare och piggare.

Hon: och efter dagens middag kommer du känna dig ännu piggare. Mycket grönkål blir det 😉

Och så lite nygjord chutney till det! Ovanligt ”mild” för att vara gjord av mig. Känns bra. Kanske jag kan bjuda på den också… alltså, den är inte utan sting, tre chilis är i, men en är mild med mycket smak, och ingen Habanero fick komma med alls.

Söndag: Även Utanför udden flyter världens hav ihop

(Uppdaterad 14:12, 13:32, 13:10, 12:31)

Han: I en dryg vecka har hon legat och hukat bakom Fimpan. Mitt i farleden. Hon heter North Carrier. Det vet vi liksom alla andra kring udden som följer Eniro på Sjön och utmärkta Marine Traffic: ”Deck Cargo Ship NORTH CARRIER is currently located at BALTIC – Baltic Sea at position 56° 21′ 45.18″ N, 16° 6′ 52.344″ E as reported by MarineTraffic Terrestrial Automatic Identification System on 2021-08-18 14:09 UTC. The wind in this area at that time blows from Southwest direction at force 5 Beaufort.”

Vi vet att hon kommer från Stockholm, har lossat i Kalmar och nu väntar på någon eller något utanför vår udde. Vi spinner förstås historier. Läser om spökskepp och börjar skriva på en thriller. Och då! Plötsligt ser vi henne en distansminut söder om Fimpan.
– Hon har gett sig av lika oväntat som hon kom in i vår lilla värld.

Vid det laget har jag försjunkit i en annan historia: Han växte upp i en liten håla som heter Pinsk, som då låg i Polen men som legat lite här och var. Fram till år 1318 eller 1320 hade Pinsk tillhört Litauen men 1521 blev en del av det förenade Polen-Litauen för att år 1793 införlivas i Kejsardömet Ryssland.
– Bara för att mitt under första världskriget, år 1917, åter hamna i Polen.
Staden intogs under andra världskriget av den nazityska armén, befriades år 1944 av Röda armén och med krigets logik tillföll Sovjetunion i fredsuppgörelsen efter andra världskriget och nu ligger i Belarus som före 1991 hette Vitryssland och var en del av Sovjetunionen.

I denna bortglömda provinsby mitt i ingenstans växte alltså en av världens bästa utrikeskorrespondenter upp. Han hette Ryszard Kapuscinski (1932–2007). Han hade världen som sin arbetsplats och hävdade att det var i denna avkrok han grundlade sitt internationella perspektiv på omvärlden.
Kapuscinskis argument:
­– Genom Pinsk går floden Pinas som via Njemens, Wisłas och Dneprs flodsystem som gjorde att han i tanken kunde nå ut till världens alla hav.
I Kapuscinskis huvud var det med andra ganska givet att han skulle bli världsreporter.

Och Kapuscinski är inte ensam om denna resa. Bland kända Pinskbor räknas även Simon Kuznets (1901–1985), ekonomipristagare till Alfred Nobels minne 1971 och Israels förste president Chaim Weizmann (1874–1952). Även Golda Meir (1898–1978), som blev Israels första kvinnliga premiärminister hade rötter i Pinsk, liksom den polsk-amerikanska författarinnan Anzia Yezierska som skrev Hungry Hearts om fattiga invandrare i New York’s Lower East Side och blev en berömd manusförfattare i Hollywood.

Något som tål att tänkas på när man en söndag i augusti 2021 sitter och glor efter ett fartyg som försvinner över vatten som någon gång runnit genom en så märkvärdig håla där bortom horisonten.

Apropå världsresenärer läser jag i tidningen att vår egen legendariske världsreporter Staffan Heimerson övervägde att dra ner till krigets Afghanistan när talibanerna intog Kabul.
Det berättar han i mediepodden ”Läggut!”.
– Jag tänkte ett ögonblick: ”ska jag göra det?”.
Världsreportern, uppvuxen i en håla som heter Ängelholm, säger att han sedan tittade i kalendern och insåg att han fyller 86 nästa gång …

Är någon av oss som känner Staffan Heimerson förvånad? Nej, men kanske räcker det numera att titta i tv (Muren) och bli guidad ut i den stora världen. Ingen kan världen som den mannen. Noterar dock att nästa gång världsreportern passerar här förbi ska vi ta med honom till Ölands norra udde och fyren Långe Erik – inte Långe Jan som den gode Staffan fick för sig i ett av programmen när Muren föll.
– Du är förlåten, till och med av fyrmästarens dotterdotter.

PS: Just i denna stund när jag hade tänkt resa mig och uträtta något storslaget meddelar Stefan Löfven att han avgår efter tio år.
Vad säger man?
– Löfven är en ödmjuk man. Och han har anledning till det.
Och mer?
– Grattis pöjk. Du har fattat att politik är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb som politiska broilers föds in och pensionerar sig i.
(Vilket vid närmare eftertanke också är vad Stefan Löfven själv konstaterade under en middag veckan innan han tackade ja till uppdraget. Hur det kom sig att hur den dåvarande Metallordföranden hamnade vid vårt bord på Idrottsgalan år 2012 minns jag inte – ibland är Stockholm mindre än Bergkvara – men trevligt hade vi. Särskilt fru Löfven tyckte jag om. Tiden går fort: Googlar jag finner jag att galan hölls den 16 januari och redan då spekulerades det om att han skulle få ett nytt uppdrag. Den 25 jan tackade Löfven ja till att bli partiordförande.)

Hon: känns som om sommaren kom tillbaka igen, ljuvlig dag helt enkelt. Frukost ute förstås, läser DN på paddan eftersom de inte har söndagsutdelning härnere, och blir mer och mer nedstämd. Vad har hänt med Sverige och medmänskligheten egentligen… till och med Norge har tagit hem all personal på sin ambassad nu, både norrmän och afganer. Med flera plan. Sverige lägger locket på!

Läser först Wolodarski på ledarsidan, bra! DN vågar ta ställning, inte regeringen, de kan ju förlora röster till SD… Och så läser jag Björn Wimans krönika i kulturdelen, han drar liknelsen med en av Selma Lagerlöfs sagor. Läs!!

Hon: tydligen har Sverige återfått medkänslan efter förmiddagens kritik, det är jag glad för! Och dagen har varit underbar, och fortfarande är. Nu är klockan sex och jag väntar på att Han ska servera middagen (ja jag ”överlät” söndagsmiddagen på honom. Det blir entrecôte med ugnsstekt potatis) i kvällssolen på Chateau Margaretas altan.

Lördag: Den nya människan skapas i tolv graders hav

(Uppdaterad 18:04, 16:55)

Han: Jag trodde det var minken. Men det var det inte. Hon gick direkt från sängen och ut i havet. Först efteråt såg hon att temperaturen sjunkit till +12 grader.
– Man blir som en ny människa, säger hon.
Imponerande.
– Men vem vill bli en ny människa?

Hon: jag, kände mig jättetrött och lite dagen efter trots sju timmars sömn. Det i sin tur tyder på att jag varken snusade eller drack alltför mycket igår på säsongens tomatprovning med påföljande kräftskiva. Men hursom är bästa botemedlet dagen efter att hoppa i havet med huvudet före. Men shit var kallt det var, isade som tusan om huvudet, dök ändå i en andra gång. Och så har jag fått en massa gjort idag också till skillnad mot vissa andra…

Limoncello på egna citroner, till exempel. Lite i grönaste laget kanske. Och väldigt svåra att skala utan att få med det vita. Om två månader vet vi hur den blev! Lyckad eller besk…

Och kokat en ny omgång ketchup. Kanske inte riktigt lika hot som senast, men nog inget för ”mesar” den här gången heller. Får koka en ny omgång med ännu mindre chili.

Satte faktiskt ut lite gurka, squash och tomater på ”försäljningsbordet” idag. Inte tänkt (försöka…) sälja mer, säsongen går ju mot sitt slut, och det väldans snabbt faktiskt. Och ska frysa in lite mer tomater och borde väl göra lite chutney också. Sen blir det chili för hela slanten. Både ketchup och mald chilikrydda kommer nog ”åka ut” på bordet alldeles snart däremot.

Nu tillbaka till gårdagens tomatprovning och kräftskiva. Han kommer att återkomma med resultatet efter min bildkavalkad.

Han: Trevligt hade vi och vän av ordning vill naturligtvis veta hur Det Stora Tomattestet slutade, eller hur? Kort rapport:
– Sexton (16!) av hennes bästa sorter testades av en sugen jury – åtta små varianter och åtta stora tomatsorter.
Så här tyckte den handplockade juryn som snaskade på alla sorter och mellan varven sköljde strupen med skumpa som den internationella testmanualen kräver:

Slutsats? I fortsättningen pratar vi inte om att vi tycker om ”tomater” – resten av sommaren heter de Pink Princess …

… och bland de stora Grungy in the sky bicolor:

(Förra året hette favoriterna Black Sweet Cherry och Mai Wei.)

Fredag: Idag får de basala ganglierna verka ostörda

Han: ”Att leva är så häpnadsväckande att det lämnar mycket lite utrymme för andra sysselsättningar.”
Skrev Emily Dickinson, som är mest känd för att hon efterlämnade en hel garderob fylld med opublicerade dikter.

Idag är en sån dag på udden. Och det känns bra. Ofta säger vi att vi älskar nya upplevelser, men sanningen är att våra hjärnor gillar repriser.
– Vanor avlastar hjärnan och signalerna i hjärnan väljer gärna inarbetade banor, hävdar forskarna.

Fakta är att fyrtio procent av det vi gör under en dag består av handlingar som vi gör med autopilot, utan aktiva och medvetna beslut. Dessa vanor och ovanor avlastar hjärnan – forskarna vet till och med att basinformation för våra vanor lagras i den del av hjärnan som heter basala ganglierna. 
– Vi människor har inte så stort behov av förändring, säger Per Johnsson, psykolog och docent i klinisk psykologi vid Lunds universitet i en artikel.
Passar mig utmärkt.

Torsdag: Det gör inte ont när knoppar brister

(Uppdaterad 17:45)

Han: Säga vad man vill om poeten Karin Boye, men inte tänkte hon på rosor när hon skrev att Ja visst gör det ont när knoppar brister. Samtidigt som det är höst i luften brister svärmors gula Goldstern plötsligt ut i blom igen. Vår gula klätterros på sjösidan blommar i omgångar från juni till oktober och det utan minsta smärta så vitt jag kan se.
– Och den är värt att se.

Jag är både stolt och nöjd, för det var jag som köpte och planterade den rosen. Liksom att jag har planterat alla rosor här på udden.
– Utom Margaretas minnesros som Adam (till skillnad från mina ytliga gropar) planterade som det står i böckerna att man ska göra.

Ändå vet jag att det är hon som växer mest och bäst på udden. Bara för något år sedan var hon en stockholmsbrud som sa att hon aldrig skulle bli en klimakteriehäxa som står på alla fyra i ett trädgårdsland.
– Och nu smyger hon omkring och plåtar sina blommor och plantor som en annan Peter Artedi.

Jag vet, du har ingen aning om vem Artedi var. Men Artedi (1705-1735), bördig från Anundsjö socken i Ångermanland, var förmodligen det verkligt stora geniet bakom Carl von Linnés Systema Naturae (1735). Det hävdar i alla fall författaren Fredrik Sjöberg (Flugfällan, Bonnier Pocket) som antyder ett drama i tysthet: Artedi drunknade i Amsterdams kanaler blott 30 år gammal varvid allt ljus fokuserade på bäste kompisen Linné – som senare samma år publicerade deras arbete under eget namn i just Amsterdam.

Alla andra jämförelser bortser jag från, men om jag här på bloggen gett ett annat intryck så är sanningen att jag under det senaste året reducerats till en smålat vaktmästare som hasar omkring och gör det hon säger åt mig att göra.
– Och som redan vid tretiden börjar undra vilken eftermiddagsdrink hon ska bjuda mig på idag.

Ja, även den har hon tagit över från Margareta. Men tillbaka till trädgården. Faktum är att av alla de jordbäddar jag byggt – ? stycket vid det här laget – har jag bara en kvar: Potatislandet.
– Jag kallar det för Gazaremsan eftersom det ligger vid sjön, utanför vår egentliga tomt.
Självvalt? Nja, potatis (Solanum tuberosum) och tomater (Solanum lycopersicum) tillhör samma släkt, familjen Solanaceae – som även inkluderar  aubergine (Solanum melongea), paprika och chilipeppar (Capsicum annuum).

Problemet, har jag fått lära mig, är att mina potatisar kan utveckla potatisbladmögel som är ett hot mot hennes tomater med mera. Därav det frivilliga utanförskapet.

Hon: ha ha, ja och inte ens potatisen sköter du ju nuförtiden med något riktigt engagemang, så helt självvalt! Och drink blir det ingen idag eftersom vi ska in till Kalmar och hämta upp varor jag beställt från Reko–ringen.

Sitter faktiskt i bilen på Skällby gårds parkering nu och väntar på att klockan ska bli 18.00, då öppnar varu-utlämningen. Mycket mer har jag inte fått gjort idag, tog väl ut mig igår… Men en promenad med kompisen och grannen Kicki har jag tagit. Vi gick i hennes barndoms trakter, några kilometer söder om Skeppevik. Kollade lite efter svamp, men hennes kusins fru hade hunnit före. Typiskt! Få ta ny tur om någon vecka 😉

Onsdag: Ytterligare fem arter har återkommit till udden

(Uppdaterad 19:45, 18:53, 18:40, 17:36, 15:59, 15:52, 14:59)

• 

Han: Vi har fått Axel Kiellands inventering av örter och blommor på udden. Vaneläsare av vår blogg minns kanske att vår egen ”professor i allt naturligt” förra året hittade 52 olika örter och blommor på sjöängen utanför Margareta, där det åren innan bara har odlats gräsmatta.

Inte heller i år har vi snaggat gräsmattan och i slutet av juli hittade Axel, assisterad av sin son Martin – även han biolog – ytterligare fem arter:

Flenört,Scrophularia nodosa
Färgkulla, Cota tinctoria
Gulvial, Lathyrus pratensis
Strandkrypa, Lysimachia maritima
Vanlig knylhavre, Arrhenatherium elatius

– Altså ikke mange, så jeg må have været meget grundig ved første inventering, skriver Axel. Ganske vist havde jeg jo assistent på, men han var mere interesseret i insekterne og fotografering af samme.  Hvilket jo var helt uden for programmet.

Å andra sidan: 57 nya grannar som vi inte visste bodde här på udden.
Känns bra, tycker jag.
– Särskilt med tanke på att plantorna inte kostat en enda krona.
Och inte minst: Naturlig natur utan en enda timmes arbete.
Det fina med naturlig äng är den varken kräver gödsling eller bevattning.
Det känns som sagt bra.
Nästa år får vi beställa en rapport över insekterne också av assistenten.

– Eller vad tycker ni andra?

Hon: den här då? Den måste vara ny? Annars har vi mest Blåklockor och Rölleka utanför Hus 1.

Idag har jag i alla fall fått lite gjort, fast inte tillräckligt, egentligen. Mest före frukost faktiskt. Han fick sovmorgon efter att ha jagat råtta/mink/mård eller annat odjur som försökte ta sig in genom väggen bakom sängen i natt.

Före frukost:

La in tomaterna som torkat i ugnen på 100 grader i X antal timmar i olja med chili, vitlök, rosmarin och timjan.

Kokade sylt (som nog mer blev marmelad) på björnbären jag plockade igårkväll. Smaksatte med lite lime, lite mörk rom plus en skvätt gin.

Gräddade surdegsbrödet med fullkornsvete av kulturarvssorter som kalljäst i kylen ca 36 timmar, samt satte en ny deg på dinkel, durumvete och siktat Jacoby mjöl. Också surdeg förstås. Nu står den i kylen försatt gräddas fredag morgon.

Sedan frukost vid niotiden. Klockan tio kom min nya stamkund och ville köpa mer körsbärstomater och grönkål. Kul! Sen tog jag ett dopp. Nu är det kallt i vattnet, isade om rumpan, men dök i två gånger ändå, härligt efteråt! Skulle tippa på Max 17, kanske bara 16 grader utanför vår lilla vik.

Efter det skulle jag skörda chili för att sätta en Hot Sauce för fermentering. Upptäckte då att mitt citronträd har fullt av sköldlöss… Skit!!! Borde jag sett, har ju undrat varför de små citronerna ramlar av och varför trädet inte skjutit nya skott i sommar. Dessutom har de spridit sig till det fina fikonträdet och även till det lilla Limone Rosso-trädet. F__n!!! La typ två timmar på att behandla dem. Men måste ta itu med dem mer senare, spreja och torka blad för blad. Hatar löss!!!!!!’

Men fick i alla fall igång en dubbel sats chili för fermentering, och tog lite mer fröer från de tomater jag vill sätta nästa år. I sista minuten. Som vanligt. Trist spara fröer tycker jag. Och chilin har jag inte ens börjat spara från…

Och nu middagsförberedelser… hittade ett recept i DN idag som jag tyckte vore en bra idé att pröva eftersom det innehöll sådant vi har själva här på Udden, även citronen är från vårt träd. Men fisk hade vi förstås ingen, inte ens i frysen. Skickade honom till Blomlöfs, de får färsk fisk tisdag eftermiddag, och torsk brukar alltid komma. Skickade också ut honom i potatislandet för att kolla om vi hade egen potatis också. Och jodå. Det blir hemodlad rakt igenom, förutom torsken då. Nu blir det här spännande. Tog två chilis…

Fortsättning följer…

Han: Ett litet steg för mänskligheten. Och några få steg för mig, men till hennes fiskpaket serveras en handfull hemodlade primörer från mitt tångland:

Hon: nu gäller det! Han får öppna första…

Och det var jättegott!! Kalasmat till och med, tyckte Han 🙂

Tisdag: Allt hänger ihop även i hatet mot ålakråkan

(Uppdaterad 18:18, 17:46)

Han: Där står ju han igen på sin sten! Det var ett tag sen och med tanke alla polare som trillat av pinnen trodde jag att även han fått änglavingar.
Men också han har alltså överlevt sommaren.
– Kul!
Tänker att så länge han får vara kvar här på udden så får jag det också.

Det finns mycket skarv bortom udden. Den senaste inventeringen visar att det finns 70.000 skarvar bara i Kalmarsund. Men det finns bara en skarv som håller till på udden. Ensamma människor brukar ge vilda djur egennamn och Den Ensamma Ålakråkan fick sitt när vi båda blev kvar här för några år sedan. Citat: ”Den ensamma hägern, den ensamma skarven som satt på sin sten och tittade ut mot revet där de andra skarvarna höll till. Kråkan som bor i tallen och som blev änkling året innan. En och annan ensam hackspett i Ismans tallar.”
I min dagboksanteckningar för två år sedan fäste jag mig vid att udden verkade befolkad av enslingar. Alla strök omkring här på udden och gjorde föga för att störa varandra med synpunkter om hur ditten och datten borde vara.
– Det var som alla förstår innan hon flyttade ner till katterna och mig.

Många udda kompisar har man ju haft under årens lopp och det är få som uppskattar ålakråkan, vilket skarven kallas häromkring. Få fiskar visserligen utanför udden numera, men generna lever vidare som fantomsmärtor. Med tanke på att Den Ensamma Ålakråkan behöver ett halvt kilo fisk var om dagen för att hålla sig vid liv fattar även jag vad det har betytt för fiskbeståndet.
– Med 35 ton fisk om dagen tar skarvarna mångdubbelt mer än vad det kustnära fisket gör.

Sedan 2019 har EU-kommissionen därför öppnat för en mer omfattande jakt på skarv. Kommissionen skriver att skarvar kan tas bort ”i stort antal” genom jakt, så länge inte ”bevarandestatusen” riskeras, och efter att man undersökt andra lämpliga lösningar för att mildra problemen.
Länsstyrelsen här hos oss har därför gett tillstånd till skyddsjakt på skarv i Kalmar län till och med 30 november 2021. – Och fortfarande finns det uppenbarligen en kvot kvar att fylla:

Under slutet av 1800-talet utrotades skarven i Östersjön och 1909 fanns inga skarvar kvar i Sverige, 1920 skyddades skarvar i flera länder runt Östersjön, 1938 etablerades en koloni i Danmark, 1948 etablerades en koloni i Sverige i Kalmarsund. Sen dess har de ökat i antal exponentiellt, främst för att människan förstört miljon för dess naturliga fiender i näringskedjan, t ex havsörnen.
Dessutom hävdar ornitologer att man här i södra Östersjön har fiskat sönder torskbeståndet vilket har påverkat näringskedjan negativt med tillväxt av tånglake, spigg och annan småfisk som skarven lever på.
– Återstår alltså att skjuta av ålakråkorna (som kommer att skapa en annan obalans om vi inte passar oss).

Fattar det, men det ändrar inget. I mina ögon är DEn Ensamma Ålakråkan en vacker kompis. Ingen sjöfågel dyker bättre och simmar djupare. Den kan stanna under vatten längre än de flesta andfåglar.
Det beror bl a på att fjäderdräkten. Till skillnad från hos andra sjöfåglar saknar ålakråkan det fett som gör fjädrarna vattenavstötande.
Det finns ett pris: Du kanske tror att Den Ensamma Ålakråkan sitter där på sin sten för att jag ska fotografera den?
– Den sitter med utfällda vingar för att torka efter sitt senaste dopp.

För egen del huttrar jag i svärfars blå badrock. Nåja, det var en vecka sedan jag badade. I morse konstaterade vi att hösten är här och frukosten intogs i sofforna. Men om Den Ensamma Ålakråkan är ett hösttecken, då ser jag fram emot denna höst.

PS: Skarvhatare hävdar att min kompis är av en invasiv art (Phalacrocorax carbo sinensis). ”Sinesis” anger att den kommer från Kina och 2008 publicerade biologen Christer Olburs en essä där han hävdade att skarven introducerats till de fina engelska och franska hoven i slutet av 1500-talet.
– En jävla utlänning alltså, icke-europe till och med!
Men Olburs får mothugg. Teorin om att den mellanskarven har förts in till Europa från Kina är felaktig, hävdade två finska forskare 2017.
– Ingen har kunnat spåra upp någon originalkälla till påståendet. Vi har bara funnit belägg för ett enda försök att föra mellanskarv till Europa, det var av en britt på 1800-talet, säger Henry Pihlström, en av forskarna bakom rapporten.

Att bekämpa invasila arter har ju blivit biologernas variant på främlingsfientlighet. Men den svenska skarven är alltså svensk och ska man hata skarven får man hitta bättre argument.
– Typ att vi människor har rubbat den naturliga näringskedjan och därför har skarven blivit ett problem för oss som vi måste lösa genom att ge oss på skarven som inte var något problem förrän vi blev ett problem för den naturliga näringskedjan.

Undrar du som jag över vad som finns under ytan utanför udden? Kolla här.

Och medan jag betraktar den stilla skönheten hör jag hennes knatter bakom ryggen. Det finns alltid någon del av naturen som vi kan låta vår överskottsenergi gå ut över.

• 

• 

Hon: ja, den här dagen har verkligen inte varit så produktiv som gårdagen. Och jag är inte alls lika glad åt hösttecknen!!! Tomaterna gillar inte alls den plötsliga temperaturändringen och allt regn. De spricker och snart kommer plantorna få mögel. Vad göra, jo skalpera dem från nästan alla bladgrenar, mellan skyfallen… under har jag möblerat om i växthusen. Så när solen nu tittade fram på kvällskvisten kände jag ett starkt behov av att göra något av det jag tänkt göra idag om det inte varit så jäkla regnigt!

Förutom att koka björnbärssylt måste jag nog koka ketchup av alla spruckna tomater innan bananflugorna invaderar dem. Som tur är kom mina ketchupflaskor idag, men kryddburkarna lyser fortfarande med sin frånvaro.