Författare: kerstinochpeppe

SkärTorsdag: Idag firar vi växthusets dag

Han: Gott samvete ger god sömn. Och gårdagen blev en hård kamp mot allt högre höjder. Dessbättre hade jag hjälp att glassätta växthuset. Perra Bramstedt kallades Snickarn när han kom till Skeppevik. Men nån visste att han varit höjdhoppare – noterade 2,17, tävlade med och mot en ung Patrik Sjöberg och omnämns även i åtminstone en av Patriks memoarer.
– Alltså fick det bli Höjdhopparn.
I min värld är han dock Snickarn.
– Skål och tack för hjälpen. Nu kan hon flytta ut sina tomat- och chiliplantor.

Hon: det var inte mycket du fick ur dig med tanke på hur lång tid det tog, ha ha… och firandet (bilden) var ju igår precis som du skriver.

En alternativ rubrik idag skulle ju då kunna vara, eller t.o.m borde vara: Skärtorsdag; då firar vi vår bröllopsdag…

Han: Älskling, den julianska kalendern ersattes redan 1584 av den gregorianska med 365 dagar. Den gregorianska kalenders gäller även på udden. Vår bröllopsdag infaller den 13 april och eftersom jag lämnade svenska kyrkan redan som ogift följer jag den tidsordningen.

Skärtorsdagen är en kristen högtidsdag som infaller torsdagen före påsk, dagen efter dymmelonsdagen och dagen före långfredagen. I den romersk-katolska kyrkan är skärtorsdagen en reningsdag. ”Skär” kommer från ett fornnordiskt ord för ‘ren’, ‘vacker’, ‘blank’ eller ‘klar’, som också finns i förleden till ordet ”skärseld”.
Hon är visserligen nyduschad, ren och vacker, men trots allt känns det inte bra att i dessa tider förknippa vår bröllopsdag med skärselden – ett mycket varmt ställe där själarna befinner sig i väntan på att inträda i de saligas tillstånd eller paradiset.
Hon har förvisso rätt i att vår första bröllopsdag råkade sammanfalla med skärtorsdagen. Just denna dag fröjdades även de stackars satar som genomled skärselden ty bruden var oemotståndligt söt i sin rosa bröllopsklänning och vita stay-ups. Men det är inte skäl nog att fira vår dag på den årliga brasdagen.

Kära fru, bröllopsdag eller inte, för egen del rundade jag skärselden och gick direkt till detta vårt paradis: ”Paradiset är en plats för tillfredsställelse, men inte nödvändigtvis ett land av lyx och sysslolöshet”, som det så träffande heter i Wikipedia. 
Grattis mig!

Nu ska jag odla min trädgård i Voltaires anda, det vill säga arbeta för bruden. Dörrarna till växthuset ska glasas.

Hon: bröllopsklänningen var mitt värsta felköp någonsin, fattar inte vad som flög i mig, planen var en svart enkel stilren klänning. Och så köper jag en smaklös balettvariant. Detta insåg jag direkt när jag satte på mig den på bröllopsdagens morgon, de vita strumporna gjorde det än värre, men lösningen blev min lårlånga balla grungelika kavaj. Den behöll jag på hela dagen.

Hon: nu så, och en del tomater ska få övernatta. Och det gick bra ta ett glas rosé härinne också, men snart kommer inte finnas plats för det, det ÄR ett växthus!!

Han: Egentligen hade jag tänkt berätta en annan sak. När Snickarn som är mera känd som Höjdhopparn och jag åkte till Lindbergs för att köpa en golvbräda till Margaretas stuga träffade vi en annan lokal idrottshjälte, även han ”känd från tv” som det heter – men på den gamla goda tiden när någon blev känd på tv för att hon eller han uträttat nåt och inte bara kallades tv-kändis för att de fladdrat förbi på tv-skärmen, typ i Big Brother eller Paradise hotel.
– Vem vi mötte på Lindbergs?
Svar: Björn ”Böna” Johansson, legendariskt hockeyproffs från Nybro som spelade i Tre Kronor i fem VM-turneringar på 70-talet och i en Canada Cup-turnering tillsammans med Börje Salming. Böna erhöll Stora Grabbars Märke nummer 87 och nu går han omkring på Lindbergs brädgård som en vanlig dödlig!
– Frugan vill att jag bygger en blomlåda åt henne.
Så har en del män det påsken 2020.
Sa vi som skulle glasa ett helt växthus innan vi fick ta helg.

Onsdag: nu är vi nästan hemma

Hon: en helt underbar morgon, frukost ute förstås, och förutom DN får vi även Barometern i brevlådan fr o m idag! Sälen låg och solade på sin vanliga sten framför Fimpan, och som grädde på moset upptäckte jag en tomat på en av tomatplantorna. En Sakura från eget frö, men eftersom Sakura är en hybrid (F1) kommer det förmodligen bli något annat. Den ser lite annorlunda ut i växtsättet än den brukar göra men den har redan många blommor så det ser lovande ut.

Och det bästa av allt, växthuset kommer att bli klart till påsk!! Peppe och Höjdhopparen kunde börja med glasningen redan efter lunch idag, och hann nästan klart. Bara glasen i dörren fattas, och så lite lister och annan slutfinish. Det hoppas jag vi kommer kunna fixa själva imorgon på några timmar.

Hon: Peppe, lägger du upp sista bilden för dagen?

Hon (25 min senare): det blir nog ingen slutbild, han sover redan djupt.

Tisdag: never ending story

Hon:

Han: Förstår att hon inte orkar blogga. Hon har hängt i växthusets tunna gummilister hela dan.
– Udden har blivit ett arbetsläger.
För egen del har jag hängt med Höjdhopparn, snickarn som några dagar hjälper mig med Margaretas kök. Det går framåt och inte heller idag behöver jag gå på gym för att känna den underbara känslan av att det gör ont i rygg och armar.
– Och snyggt blir det!

• 

• 

• 

• 

• 

Hon: men på torsdag har ni lovat hjälpa mig med glaset, hurra!!! Växthuset MÅSTE bara bli klart till påsk. Knappt hunnit ägna någon tid åt plantorna som ska bo där, men glad över att Basilikan jag satte förra helgen börjar titta upp. Kinna påminde om att det var tid att sätta den för snart en månad sedan, men sköt och sköt på det. Men nu är den på g i alla fall, även om den kanske inte ser så imponerande ut…

Måndag: hårt arbete, hinner nog inte blogga idag…

Hon: försov mig till halv nio, hjälp, hur ska jag hinna allt idag! Peppe var redan iklädd blåställ och på väg in till grannhuset (fd Margaretas) när jag vaknade. Han ska få hjälp med renoveringen hela veckan av en granne som är snickare, men kallas för ”höjdhopparen”. (Tror han har varit det förr, han är i alla fall lång). De ska göra om innertaket i köket och riva resten av väggen.

Vi jobbar i olika hus idag alltså, och jag kan ägna mig åt omplantering. Fast lovat sätta dit resten av listerna på växthuset innan dagen är slut. Så återgång till arbete. Var bara tvungen att först ta en bild på scillan som blommar för fullt.

Hon: 19.50 och fortfarande ganska ljust, men månen som nästan är full, står högt på himlen. Vi ligger utslagna i varsin soffa och tittar ut över en väldigt vacker kväll och skymning. Okej då, vi kollar mest på tv:n 😉

söndag: medan vardagshjältarna räddar liv

Han: Söndagmorgon, men hon hinner inte idag heller. Jag hör henne redan vid halvsju prata med katterna medan hon står böjd över en planta som vid morgonronden visat sig ömkligare i sina medplantor.
– Hon är en vardagshjälte.
Återstår självömkan och a man got to do what a man gotta do. Alltså läser jag söndagstidningarnas kultursidor och inser vad dagens predikan ska handla om:

På morgonen den 16 april gick doktor Bernard Rieux ut från sin mottagning och fann en död råtta på trappavsatsen.
Så lyder den första meningen i romanen ”Pesten”, som den franske Nobelpristagaren Albert Camus gav ut 1947. Den beskriver ett utbrott av pest i den algeriska staden Oran någon gång på 1940-talet och doktor Rieux anade att så brukar inte råttor bete sig.
Även kulturredaktörer är flockdjur och den som följer kulturdebatten i våra vanligaste dagstidningar vet att Pesten är här igen, nu som referens i coronadebatten.

Vet inte hur många referenser till Camus roman jag sett, hört och läst. Det jag vet är att den som var först ut var Ulf Wickbom, välkänd Stockholmsredaktör på min tid, nu pensionerad, bosatt på Öland och krönikör i Barometern.
Redan den 31 januari skrev Ulf att Albert Camus var pessimisten som insåg att optimismen var det enda möjliga. Han livsåskådning grundades på tanken att tillvaron, vårt ögonblick på jorden, är absurd och löjeväckande meningslös. En mikrosekund av evigheten finns vi till utan att kunna förstå varför. Det enda vi kan göra, menade Camus, är att möta den oundvikliga döden med trots. Trotset kan bara uttryckas i handling. Det är bättre att göra något, även om vi vet att vi är dömda att förlora, än att inte göra något alls. Vi ska agera i insikten om att andra människor tänker och göra likadant. Den gemensamma kampen gör det värt att leva.
Vi lever ständigt under nedflyttningsstrecket. Och ändå går vi ut på planen för att vinna matchen. Hur det än går, gör vi så gott vi kan. Det känns bättre efter slutsignalen. Doktor Rieux gör så…

Wickbom: ”Några fegar ur. Andra växer i ansvar och medmänsklighet.”

Vid det här laget vet vi att alla pester liknar varann. Det beror på att vi människor inte lär av misstagen. ”Myndigheterna försökte tona ner allvaret till en början. När det nästan var för sent organiserades en otillräcklig vård och staden stängdes mot omvärlden.”
Doktor Rieux är en vardagshjälte. Han arbetar oförtröttligt och tålmodigt månad efter månad, trots utmattning och brist på sömn. ”Det är inte fråga om hjältemod i allt detta”, säger han. ”Det är en fråga om hederlighet. /…/ det enda sättet att bekämpa pesten är hederlighet.”

Alldeles på slutet får vi veta att det är doktor Rieux själv som har skrivit romanen och det har han gjort för att ”helt enkelt säga det som man lär sig under farsoterna: att det i människorna finns mer att beundra än saker att förakta”.
– Om det är nåt vi lär oss från världen utanför vår udde så är det nog detta.

Jag läste Pesten som radikaliserad student i början av 60-talet. Boken fanns i pappas bibliotek – byggt i efterkrigstid när det svenska folkhemmet byggdes med bildning och politikerna därför uppmanade medborgare att ha minst 10 längdmeter bokhyllor i sina nya egnahem.
Det mesta hade jag glömt. I dagens Understreckare påminns jag av att alla i den pestsmittade staden Oran var självuppoffrande läkare och värdpersonal. Den norske författaren Jan Kjærstad påminner om Joseph Grand, en kontorist i rådhuset som hjälper doktor Rieux – i läkarens ögon är det Grand som är hjälten i romanen. Grand drömmer om att bli författare och han skriver på sitt storverk. Genom romanen får vi flera gånger höra om hans slit med den första meningen: ”En vacker morgon i månaden maj red en elegant amason på ett sto av fuxtyp i Bois de Boulognes blommande alléer.”
En fruktansvärd pandemi rasar i staden, men för Grand finns det ingenting som är viktigare än att få meningen perfekt, skriver Kjærstad: ”Är ’slank’ ett bättre adjektiv än ’elegant’?…”

När Grand blir sjuk ber han doktor Rieux att hämta manuskriptet. Det är på ett femtiotal sidor, visar det sig, och nu ser Rieux att alla de tätt skrivna sidorna innehåller en och samma mening, upprepad oräkneliga gånger, med ändringar, tillägg och strykningar. Eftersom Grand tror att han ska dö får han doktor Rieux att elda upp det. Men nästa morgon har han tillfrisknat på ett obegripligt sätt och är genast beredd att ta itu med sin mening igen. Det sista vi får höra är att han har strukit alla adjektiven.

Jan Kjærstad konstaterar att den lätt komiske Grand kan läsas som Camus självporträtt, en skriftställare som sliter med orden även när världen faller samman därute. Bra så. För egen del känner jag igen en gubbe som av omvärlden beordrats till isolering på sin udde och där känner ett outsinligt behov att vädra sina åsikter i en offentlig dagbok.
Så nu.

PS: Och genom fönstret ser han hur hon flyttar det tunga parasollet på verandan mot sjön. Förmodligen för att skydda de känsligaste plantorna mot solen.
– Här ligger en halv mus, säger hon.
– Ska jag komma och ta rätt på den?
– Behövs inte, jag sparkade in den bland vildrosorna.

Hon: ja jag fick en skön morgon i lugn och ro utan rastlösa män med irriterad morgonstämma. Gick faktiskt upp vid sex, började med att kela med Vilda och Ludde, gav dem mat och sedan alla plantor en vattendusch. Några lite vatten med näring. Sedan tillsatte jag resten av ingredienserna i rågbrödet som jag satte fördegen till igårkväll. Halv åtta satte jag på kaffe, när jag malde bönorna vaknade han därinne och lät ganska glad och pigg på rösten.

Frukost i sängen, mulet men vindstilla, sen dags fixa lite med degen igen. Solen tittar fram, känner det kommer bli en toppendag. Börja flytta ut alla plantor, även chilin. Hinner t.o.m börja plantera om en del innan Peppe rastlöst börjar vanka runt. Så nu blir det växthusbygge…

Han: Har alltid anat att Eden inte var en lustgård utan ett arbetsläger och att det var därför Eva tog Adam i handen och flydde med bara äpplen i datorväskan.

Men det händer roliga saker än att bli förbannad över svagsinta växthuskonstruktörer. Till exempel kom Tomat-Hasse förbi. Han heter Tomat-Hasse eftersom vi redan har en granne som heter Hasse och Tomat-Hasse är van vid smeknamn. På slakteriet i Kalmar kallades han Fack-Hasse innan han pensionerade sig för att… ja, för att odla tomater.
Dessutom: Solen skiner, det blåser inte. Åtminstone inte på baksidan. Och sedan några dagar har körsbärsträdet mot Christer & Ann-Britt börjat blomma och på marken växer vackra små blomster.
Hon har bett mig döda årets första mördarsnigel i hennes blomlådor, men verkar fortfarande vara glad över att inte värre saker händer.

• 

• 

• 

Hon: nu först, 16.25 säger han ”vilken underbar dag”. Det försökte jag tala om redan kl 11.00 när han klev ur sängen, men nej, det behövdes en Aperol Spritzer i kvällssolen och växthuset på behörigt avstånd för att poletten skulle ramla ner.

lördag: skulle kunna ligga här hela dan, men …

Han: ”Nej, du får inte gå upp. Då stressar du mig bara att vi ska bygga nåt”. Säger hon som vill pyssla om sina plantor i morgonsolen. Inser att hon är lik son mormor, som blev sur om nån störde henne på morgonen när hon ville vara ensam med sina blommor.

Blir alltså liggande här. Lyssnar på Konflikt. Läser på Barometerns Torsåssida att jag kan ligga kvar hela veckan, för ”från och med 6 april kan att du som är över 70 år vända dig till kommunen, till vår extrainsatta matservice, för att få hjälp med att få hem matvaror.”
– Vilken service. Är det Kicki två stugor bort jag ska tacka för det privilegiet?
”Vill vi verkligen tillbaka till det gamla vanliga?”, undrar Erik Huss, geograf med bakgrund inom Earth system science i Svenskan och parallellt lyssnar jag på Trumps dagliga presskonferens:
– It’s bad, very bad. But lots of excellent jobs been done here, lot of excellent jobs.
USA:s motsvarighet till Anders Ternell uppmanar nu alla amerikanarna att bära ansiktsmask, men Trump är ju som alla 70+-are sägs vara – obstinat, rebellisk och säger att jag det tänker inte dra på sig nån mask.
– Maybe its good, but…

Läser nattens mejl från U. Vi pratades vid via Skype på tv:n igår kväll. Hen har börjat skriva på en roman under isoleringen.
– Så bra! Så jävla bra. Och som inte får nåt gjort.
Inser att ingenting kommer att bli som det var före virusattacken och det räcker nu. Kan inte ligga kvar här längre. Måste bygga nåt!

Fredag: börjar sådär…

Hon: eller, det börjar rätt bra med frukost på altanen trots kraftig vind, västlig så då har vi lä på havssidan. Men sen vill han sätta igång med växthuset innan kaffet urdrucket. Och han behöver min hjälp. Vinden tilltar, mobilerna ringer och så mitt i upptäcker jag att fler plantor verkar må dåligt. Släpper allt vad växthus heter, har jag inga plantor att sätta in behövs ju inget… blandar mer neemolja och såpa, sprutar ner golv, väggar fönster och typ hela håret. Peppe blir på sämre och sämre humör och nu börjar det hagla också. Då föreslår jag att vi åker till förrådet, då skiner han upp, tillfälligt…

Nu ska jag försöka få håret fritt från olja för vid fem ska vi ha drink via Skype med bästisar i Stockholm, det blir kul. Och imorgon ska det mojna, lovat hjälpa till med växthuset hela dagen 🙂

Han: Haha, hon är i alla fall rolig. Åtminstone roligare än vädret. Återstår att lyssna på Spanarnas spekulationer om framtiden i stället för att bygga vår egen.
Hann i all fall köpa jordnötter till småfåglarna. Det är ju ändå fredag.

Hon: inte ens det hjälpte, låter det som 😉

torsdag: Därför sticker lagomlandet ut

Han: Eftersom jag jobbat klart och gjort frukost och hon fortfarande läser morgontidningarna och Instagram, får jag väl börja idag också.

Alltså: Äntligen nån som gör nåt åt viruset! I Turkmenistan har det auktoritära styret förbjudit coronan, enligt svenska medier.
Den som nämner coronavirus på gatan eller bussen kan gripas och ordet coronavirus har tagits bort från hälsobroschyrer som delas ut i skolor, på sjukhus och arbetsplatser, enligt Turkmenistan Chronicle som är en av få oberoende källor till vad som händer i det slutna och isolerade landet.

Nåja, den nyheten var för bra för att svenska redaktörer skulle kolla upp den. ”Is this true? Well, not exactly”, skriver nyhetsbrevet Euroasianet som är mer noggrann med sanningen: What is certain is that Turkmenistan has adopted a consistent head-in-the-sand stance over the pandemic. The government insists that there are no confirmed cases, and there is no certain way of confirming or denying the accuracy of this insistence in view of the country’s intense secretiveness. The president has never uttered the word himself, but state media and government bodies have gingerly acknowledged the existence of the problem.”

Nyhetsbrevet berättar att Hälsoministeriet upprättat en hotline där medborgarna kan ringa och fråga viruset. “It is quite possible – not to say probable – that the hotline was actually created in response to articles about the alleged ban. Or it might have been occasioned by the UN office in Ashgabat’s announcement on April 1 that it is drawing up a joint plan with the government on how to respond to the coronavirus pandemic… As mentioned above, however, none of this to say that Turkmenistan is not coping with its trademark, paradoxical combination of delusion, blithe indifference, deception and panic…”

• 

• 

• 

Och det är ämnet för dagens predikan: Medborgare som för en kort tid sedan klagade på Sverige alltid svassar efter EU-direktiv, klagar nu på att våra politiker och myndigheter inte gör som Europa och världen utan tror att vi begriper allt själva.
Så är det och Turkmenistan visar vad skillnaden är: Den svenska ämbetsmannatraditionen har anor ända tillbaka till 1600-talets Axel Oxenstierna. Traditionen handlar både om förvaltningens självständighet från den politiska makten men också om de enskilda tjänstemännens ”nit och redlighet”.
Idag är Anders Ternell symbolen för den gråa (tröjklädde) tjänstemannen – igår var det riksdagens talman Andreas Norlén som under regeringsförhandlingarna efter valet 2018 symboliserade arvet efter Oxenstierna.
Vi ska vara stolta över dessa ämbetsmän.

Fortfarande finns det politiker som Brasiliens Bolsonaro eller Turkmenistans diktator Gurbanguly Berdymuchamedov som förnekar coronan. Men runt om i världen kliver politikerna fram till de dagliga presskonferensernas tv-kameror och mikrofoner. Macron, Boris Johson, Merkel, Trump, alla försöker de dra politiska växlar på viruset. Därav allehanda radikala restriktioner som går hem i stugorna – men som experterna skakar på huvudet åt.
Källor i huvudstaden säger mig att den svenska socialministern ville stänga skolorna för två veckor sedan när folk och journalister börjat peka finger åt regeringen för att vara ”för feg”.
– Gör det om du vill, sa Oxenstiernas efterträdare. Men jag kommer att säga att det fel.

Avgjort. Även partiideologerna inser att det finns gränser för partipolitiken i Lagomlandet – som när det gäller förvaltningstradition inte alls är lagomt utan unikt och radikalt egenartat.

Nu ska jag fortsätta arbeta.

Hon: jag vill bara säga att det är jag som hämtar tidningarna varje morgon och oftast även maler bönor, sätter på kaffet och tar fram frukosten. Och LÄSER tidningen noga, inte bara skummar igenom dem. Ok, du har ändå bäst koll på vad som händer men det är ju för att du lyssnar på P1 från det du vaknar till det du somnar, minst… Jag lyssnar på fågelkvitter och havsbruset. Därför måste jag läsa tidningen noga!

Attans, nu börjar det, oron för plantor som inte mår bra eller fått ohyra. Min största och finaste chiliplanta har fått blad som börjat krulla sig, och så har den knottror under bladen. Sprayar med neemolja, mot bladlöss och annat otäckt, dränker den i vatten. Sen googlar jag, verkar inte vara ohyra utan näringsbrist pga antingen näringsfattig jord eller övernattning eller båda delarna. På ett annat ställe står det att det kan bero på för mycket näring… Den har i alla fall fått ny större kruka, och en skvätt vatten till. Man fattar hur bönderna har det, pust!

Han: Idag har vi handlat kött hos bonden i Attanäs och allt utom toapapper på Ica i Jämjö. Vi och vi, jag är reducerad till chaufför och får lyssna på P1 medan hon handlar.
– Undrar om det verkligen funkar. Jag menar hon kommer ju till mig igen och andas.
Hinner i alla fall ringa Peter på PPL om att han kan hämta sina containrar. De är fyllda med ris och rivningsvirke från Margaretas stuga. Hinner knappt hem till udden innan Jonas från Antes Lyft & Transport rullar in med sin kranbil.
– Vi älskar stora bilar, säger han när han ser att jag krymper till en liten grabb från Blåsjöfallet som tvingas hålla tillgodo med en gammal Volvo (sonens) och gav sedan en lektion i hur man packar två fulla containrar i en.

• 

• 

I övrigt: Pillar med hennes växthus i motvind. Det blåser 19 m/sek, säger hon och går in till sina plantor.
Gjöt trots allt plintar. Anderberg, grannen som gör allt rätt, småskrattar via sms. Men det är inte som han tror. Plintarna behövs inte för att växthuset ska stå pall för vindarna. Däremot är de bra för att rikta upp huset så att glasskivorna passar.
– Inser att det blir vårens snackis i akademin.

• 

• 

Plötsligt tittar Sop-Bengt fram bakom enen, i varm vindjacka och mössa. Brunbränd, han och frugan har varit i Spanien i fyra veckor och håller avståndet trots att han en social typ och äger en traktor som han vet alla vill ta på.
– Underlig tid vi lever i. Men vi har i alla fall tur med vädret.
Blåsten, menar han.
Mina händer värker, men jag glad att jag är omgiven av optimister (och att en spade är en spade – I Stockholm skulle Sop-Bengt ha titeln HRSUSNR, Head of Recycling and Sustainability Unit Somewhere, Now Retired). Anders (Ternell) lät inte lika övertygad om det ordnar sig på dagens presskonferens. Men nu har han i alla fall insett att det är ”de äldre äldre” vi ska oroa oss för, inte Sop-Bengt och mig som håller oss utomhus.

Hon: och medan Byggare Bob grejade hann jag med både ett yogapass (tänkte först banga, redan…) och fixa efterrätten.

• 

• 

• 

Han, senare: Inser att jag är priviligerad. Jag tillhör inte de ”äldre äldre” som dör som flugor på vårdhemmen. Jag är även betraktaren när det gäller dramat på Fimpan: 2 stora havsörnar flyger in som B52:or över måsarnas bon och sprider död.
Hon oroar sig, men hon oroar sig för att en av hennes 170 plantor inte verkar må bra. Min 5 o’clock dry martini blev helt okey, liksom Barbera d’Alban som vi öppnade igår. Hennes italienska bondgryta smakade till och med ännu bättre idag, Ludde vilar på sin filt och nu tittar hon på sitt favoritprogram, Antic Roadtrip på TV8.
I natt kommer inga varulvar yla i mina öron.

onsdag: kan vi vara säkra på att Trump inte ljuger även idag?

Han: Klockan är 06:10. Läser de internationella morgontidningarna. Det ingår i jobbet även på udden. På CNN varnar president Donald Trump för ”painful and tough 2 weeks” när kanske 240000 amerikanare kan komma att dö.
Den mannen tycks komma undan med allt. Alternativa sanningar från Vita huset har blivit så självklara, att Trump aldrig behöver förhålla sig till vad han sa igår. Washington Post gör sig trots det omaket att sammnställa vad världens mäktigaste man tyckt om den smitta han idag tror ska döda en kvarts miljon amerikanare.
– Kan vi vara säkra på att Trump ljuger även denna gång?

För inte så länge sen hävdade Trump att coronaviruset var fake news, ingenting att bry sig om:
Jan. 22: “We have it totally under control. It’s one person coming in from China, and we have it under control. It’s going to be just fine.”
— CNBC interview
Feb. 10: “Looks like by April, you know, in theory, when it gets a little warmer, it miraculously goes away.” — New Hampshire rally
Feb. 24: “The Coronavirus is very much under control in the USA. … Stock Market starting to look very good to me!” — Twitter
Feb. 28: “It’s going to disappear. One day, it’s like a miracle, it will disappear.” — News conference
March 4: “Some people will have this at a very light level and won’t even go to a doctor or hospital, and they’ll get better. There are many people like that.” — Briefing with airline CEOs
March 9: “The Fake News Media and their partner, the Democrat Party, is doing everything within its semi-considerable power … to inflame the CoronaVirus situation.” — Twitter
March 10: “We’re prepared, and we’re doing a great job with it. And it will go away. Just stay calm. It will go away.” — Meeting with Republican senators 
March 14: “We’re using the full power of the federal government to defeat the virus, and that’s what we’ve been doing.” — News conference
March 15: “This is a very contagious virus. It’s incredible. But it’s something that we have tremendous control over.” — News conference
March 17: “I felt it was a pandemic long before it was called a pandemic.” — News conference
March 18: “I always treated the Chinese Virus very seriously, and have done a very good job from the beginning, including my very early decision to close the ‘borders’ from China – against the wishes of almost all.” — Twitter
March 19: “We took the best economy we’ve ever had and we said ‘Stop. You can’t work. You have to stay home.’ … Here’s a case we’re paying a lot of money to stop things because we don’t want people to be together so that this virus doesn’t continue onward.” — News conference
March 23: “America will again, and soon, be open for business — very soon — a lot sooner than three or four months that somebody was suggesting. … We cannot let the cure be worse than the problem itself.” — News conference
March 24: “I’d love to have the country opened up and just raring to go by Easter.” — Fox News interview
 March 26: “I don’t believe you need 40,000 or 30,000 ventilators. You know, you go into major hospitals sometimes they’ll have two ventilators, and now all of a sudden they’re saying, ‘Can we order 30,000 ventilators?’” — Fox News interview
March 28: “WE WILL WIN THIS WAR. When we achieve this victory, we will emerge stronger and more united than ever before!” — Twitter
March 29: “Nothing would be worse than declaring victory before the victory is won.” — News conference
March 31, and in the end of the day Donald Trump warns the US death toll could quickly reach 240,000 and warned Americans of a “very, very painful two weeks”

Trump har tagit över en gammal rysk tradition där sanning är det som tillfället gynnar den egna maktpositionen. Det finns till och med i det ryska språket. Som av slump hittar jag en ledartext som jag skrev i Resumé 11 oktober år 1990:

Ryskans ’Pradva’ betyder som vi vet ’sanning’. Men sovjetforskaren Kristian Gerner har påpekat att det inte är hela sanningen. I ryskan finns nämligen två ord för ’sanning’ – ’pravda’ och ’istina’. Pravda är namnet på det sovjetiska kommunistpartiets tiding. Det vanligaste översättningen av detta pravda är ’sanning’, på engelska ’truth’. Men i ryskan betyder ’pravda’ även ’rätt’ och ’rättvisa’, det vill säga ’pravada’ är en socialt accepterad och föränderlig sanning.
Sanning, i betydelse ’absolut sanning’, heter på ryska ’istina’. Detta sanningsbegrepp har spelat en underordnar roll i den ryska kulturen, till förmån för det normativa och auktoritativa ’pravda’. Det gamla tsarryska lagsamlingen hette således ’Rysskaja prava’. Den utanför Sovjetunionen förekommande vitsen ’i Izvestija står inga nyheter och i Pravda ingen sanning’ är därför poänglös, menar Gerner. ’Izvestija’ betyder för det första inte ’nyheter’, utan ’underrättelser’ och i Pravda ska stå dagens officiella pravda. Makthavarnas sanning…”.

Nu vet du det också. Och naturligtvis var det inte ”av en slump” jag hittade ovanstående text. Det är för sådana här tillfällen jag vägrar slänga mina låder med gamla böcker och papper. De behövs när sanningen ska fram.
– Eller hur, älskling.

Hon: blev lite deppig av dagens presskonferens, hela grejen är givetvis deppig, men idag sjönk allvaret in än mer. Vi är ju ändå lite avskärmad härnere på Udden och har hela tiden massor av saker att fixa med, ute som inne, så jag tänker inte på att vi är ofrivilligt isolerade. Men nu började jag tänka på barnen, som är på två olika sidor av Sverige och långt ifrån mig båda två. Om det skulle hända nåt och man inte får eller kan resa, eller inte får hälsa på eller ta emot besök… vill inte bara tänka tanken!!!

Men jag kan ju alltid göra en middag som i alla fall en av dem är väldigt förtjust i. Även om vi är själva och kommer få äta av det i en vecka… Tror grundreceptet var en vegetarisk Coq au Vin, men så la jag till Salsiccia o lite annat så det blev nog mer en italiensk bondgryta.

Nu börjar förra säsongens infrysta krossade tomater sina, idag tog jag guldklimparna, hela skållade och skalade Brandywine. Och så ett par chili, också infrysta, Hot lemon och Cayenne. Och så några soltorkade tomater, också från förra sommaren. Det här med självhushållning känns ju extra bra i dessa tider dessutom. Fast grejen är att jag själv har lyckats få till dem 🙂

Sen dagens bästa, förutom att Luther även idag kan känna sig stolt över mig, jag ska träffa bästisarna Jossan, Petra och Jojjo på en virtuell aw klockan åtta, hurra!

Nej nu måste jag fixa middag.

Tisdag: börjar tidigt, men bra

Hon: vaknar tidigt trots sommartid, men somnade å andra sidan ganska tidigt. Och vem vill somna om när man kan ligga kvar i sängen och se solen gå upp. Nästan -6 grader ute, typ kallast i vinter, så väntade med att hämta DN och SvD till klockan var åtta, annars brukar jag gå vid sju om jag vaknar tidigt. Alltså, man får gå drygt 1500 steg för att komma till brevlådan…

Frukost på altanen, solen värmer och ingen vind, såå skönt. Men sen måste man ju ha rutiner så inte Luther ger en ångest, alltså har jag bestämt att varje tisdag och torsdag ska jag köra Yoga with Adriene. Istället för som i Stockholm på SATS Stureplan tisdag och torsdag lunch. Kände mig stark faktiskt, måste bero på allt trädgårdsarbete för det var vääääldigt länge sedan jag körde ett pass av nåt.

Ok, slut på blogg-pausen, nu måste jag kolla Peppes gjutna fundament, eller vad det är han gjort med cementen, på växthuset. Han kommer nog förklara mer om det här senare ;). Och så har jag en deg på jäsning som också behöver omvårdnad. Hur hann man jobba…

Hon: nu kan Luther dra nåt gammalt över sig. Fin sockerkaka från 7 sorters kakor, min mammas favorit, och så rostbröd från min nya ”bibel” Bröd bröd bröd.

Han: Hon har skapat hela dan. Jag har arbetat, men inte skapat nåt. Orättvist, men vem har sagt att världen ska vara rättvis? Läser i dagens Svenskan att en Gallup-undersökning i USA visar att 73 procent av demokratiska väljare är rädda att de eller någon i deras familj ska smittas av viruset. Bland republikanska väljare är motsvarande siffra 42 procent.

Enligt opinionsinstitutet Pew Research Center tror nästan en tredjedel av amerikanerna också att viruset, med flit eller av misstag, har skapats i ett laboratorium.
En Geoffrey Kabaservice, chef för den politiska avdelningen på libertarianska lobbybyrån Niskanen Center i Washington DC, ser skepsisen som ett tecken i tiden.
– Det finns en känsla bland framför allt konservativa att eliten ljuger för oss hela tiden. Om eliten säger att det är en pandemi som är farlig och att vi måste stanna hemma, tänker man, då vet vi att de ljuger för att gynna sina egna intressen.

New York är fem gånger hårdare drabbat av coronan än resten av USA. För många invånare i det amerikanska rostbältet framstår alltså viruset som en storstadsepidemi som de får vara med och betala priset för i form av förlorade inkomster och inskränkta friheter.
– Det finns en inpräntad bild av den rena amerikanska landsbygden som står i kontrast mot de farliga, korrupta storstäderna med utlänningar, kosmopoliter, en burgen elit – och sjukdomar, säger Kabaservice till Svenskan.
– När man ser främlingar undrar man varifrån de kommer, på ett sätt som kanske inte är lika trevligt som det skulle vara utan viruset.

Så är det alltså i USA. And what’s up in Amerikas 51:a stat (ingen slump att svensk public service är mer fixerad vid USA än amerikanska medier). Jodå, vi har just flyttat ner till vår udde från Stockholm.
– Jag stannar här borta, sa en av grannarna när vi lossade bohaget.
– Vi vill inte ha Stockholmssjukan.
Det lät som lite på skoj, men det var det naturligtvis inte. Den som sa det kunde ha stått i USA:s inland och skojat lika lite.
Allt skumt, farligt, sjukt kommer från de stora städerna.

”Stockholmare – kom inte hit” är parollen som upprepas över Sverige just nu. Jag förstår de som säger så. Faktum är att jag förmodligen kommer att upprepa slagordet nästa gång som man möter nån jag känner utanför Ica i Torsås.
– Stockholmarna kan stanna där de är, sa gubben på udden och la in en snus. Tvii!
– Opportunist? Jag! Icke, det är bara så att jag råkade få besked om att jag är mantalsskriven på udden från och med idag.
Jag är smålänning!
Och stååckhåååålmarna kan stanna där de är, innanför tullarna.
Förresten vid närmare eftertanke
– Vad ska de från Nybro här nere vid havet och göra?

Läste i Barometern att smittan går i Nybro. Och det är ovanligt många nybrobor som har fritidshus här i Skeppevik. Men de är inte mantalsskriva här. Icke, sa nicke! Förresten sa man inte på lokalnyheterna igår att ”Skandiamannen” – han som beställde modet på Olof Palme – var född i Nybro?
Nästan som New York, om jag får säga vad jag tycker. Men det får man väl inte längre säga i det här jävla landet?!
Jag menar Småland.