Författare: kerstinochpeppe

Måndag: städ- och soffväder

Hon: hård och kall nordostlig vind med hagelskurar, burr… men jag har städat i flera timmar och det känns jättebra. Förtjänt av soffan resten av eftermiddagen. Han däremot har dåligt samvete och skyller nu på symtom liknande Corona, vilket jag förstås verkligen hoppas att det inte är. Ta en Ipren, sa jag, kanske ska testa med att fresta med en måndags-drink istället och se om han piggnar till ;).

Ludde och Vilda, kissarna alltså, har också äntligen funnit ro efter mattes städande. Verkar som om de tycker det var ett väldigt underligt beteende för att vara matte (hrm…) och flydde ut.

Han: Ligger här i den andra soffan och funderar över vädret. Lyssnar på Nordegren & Epstein på P1. Läser en mejl från min gamle kompis Gunnar ”Nicke” Westrin. Coronan får oss att värdera saker annorlunda. Nicke skriver krönikor i Norrländska Socialdemokraten (NSD): I dessa coronatider gäller det att hitta det positiva, kanske inte så lätt. Jag fick plötsligt för mig att tiden är som gjorda för coronastädning, koll, kasta alla de jobb mm man gjort genom alla åren, både som lärare och skribent. Fem svarta sopsäckar fylldes på nolltid. Tänk hur man sparar. Nu till det riktigt roliga, något så väldigt uppmuntrande så här i orostider. Vaknade exakt klockan 01.00 i natt (natten mot lördag) av att katten hoppade upp i sängen. Sånt är mysigt, men sen kunde jag inte riktigt somna. Löste lite korsord, katten spann så det dånade i huset. Exakt klockan 01.29 hörde jag ljudet…tut tut- tut tut- tut-tut, allt starkare och som högst rakt över hustaket. SÅNGSVANARNA. Av ljudet att döma var det bara ett par som kom, de första för året. Vilken ynnest att få vara med om ett sådant, jag skulle vilja säga, dramatisk scenario. Då blev katten Sinatra och jag så glada att vi kutade upp i köket och kokade kaffe. VÅREN ÄR I ANTÅGANDE!!! 

• 

• 

Låter bra. Nicke bor i Råneå och i Tornedalen. Här på udden har våren tagit paus. Några sångsvanar ser vi till, deras kusiner, familjen Knölsvan, hälsade på en stund i morse, men drog sig snart in i lä.
Det blåser kalla småspikar från nordost. Det är 3 grader varmt. Men det känns som minus 3, enligt SMHI. Det beror på vinden, 16 s/m i byarna.
Det betyder ”hård vind” på land och kuling till sjöss. Förr i tiden sa man 7 Beaufort, i vår bildrivna tid skulle man kunna säga att det vinden kör över udden i 50-61 km/h.
Härom natten blåste det 25 m/s. Det stormade, alltså.

Ska man vara noga med detaljerna, vilket man ju vill vara när man just lärt sig något nytt: Gränsen för storm går vid 24,5 m/s. Det läser jag i Nils Holmqvists ”Himlen är vackrast med lagom mycket moln” (Volante). Utmärkt bok att läsa i mitt lilla To-bliotek. Att vinden väger in som storm vid 24,5 m/s beror på konverteringen från sjömansspråkets ”knop” med sina bågminuter och nautiska mil på 1852 meter.

För riktigt länge sen sa man att storm var lika med 10 Beaufort. Detta efter Sir Francis Beaufort som utvecklade en vindskala för brittiska örlogsfartyg. Det lustiga med Beaufortskalan är att den inte mäter vindstyrkan utan vad som krävs för att manövrera fartyget i en vind. Beaufort 0-4 anger således vilken fart ett skepp kan nå med alla segel satta. 10 Beaufort, som anger gränsen för storm, handlar om hur skeppet hålls flytande. På land definieras 10 Beaufort som när ”träd ryckas upp med roten, betydande skador på hus”.

Nåja, nu tycker hon att jag är långrandig igen. Jag är glad att det bara blåser kuling och inte stormar idag. Har trots det bestämt mig för att gjuta fast växthusets fundament. Får egentligen inte gå i butik, men har redan handlat plintar och gjutningsrör på Lindbergs.
– Vad som fick mig att göra som hon vill? Tja, även jag inser vems fel det är om växthuset flaxar iväg ut mot Garpens fyr. Dessutom: Eftersom jag kör bil vet jag hur det känns att köra in i älg i 90 km/h.
10 Beaufort och 25 s/m motsvarar en hastighet på 90 km/h och ett växthus saknar trots allt säkerhetsbågar i stål.

På förekommen anledning: Bild på bondens ladugård på andra sidan viken. Citerar Tv-profilen Jesper Rönndahls visa om 10 Beaufort: ”På tio är det riktig storm och ut i hagen välter kor, och om man var där ute blev du nog av med lillebror”.
Soffan framstår alltmer som en plats man ogärna lämnar.

söndag: växthuset stod pall för första stormen

Han: Äntligen är det så ljust (06:20) att jag kan besikta den förväntade förstörelsen. Hon sover fortfarande (konstigt nog eftersom han aldrig sover). Vi var vakna i natt för det blåste 25 sekundmeter i byarna och det dunkade i väggarna. Vi hörde saker falla och lamporna i syrenen utanför sovrumsfönstret dansade en galen dans i mörkret.
– Det är nog växthuset, sa Krösa-Maja.
Väderleksrapporterna är sånt vi följer här på udden, men den här stormen kom som en total överraskning från nordost. Nu skiner solen och småfåglarna har vågat sig ut.

Viktigast av allt: Växthuset står där det står. Inte bara en seger över naturen. En personlig moralisk seger för drängen, vars unika fundament ifrågasatts av den vanliga pöbeln (som krävde gjutna stolpar enligt skrivbordskonstruktören som aldrig satt en spade i småländsk sten). Denna gång förstärkt med grannarna och ”danskarna” som helt oväntat dök upp (är inte gränserna stängda!) lagom till vårens första roséavsmakning utan kindpussande och på behörigt coronaavstånd.

• 

• 

• 

Recension: 6 korkar av 6 möjliga för Grande Recolte, 2018, Cotes de Provence. Rester av flaskorna och rödvinsslattarna deltog utom tävlan. Temperaturen var inget att klaga på. Det kändes som nollgradigt i takt med att solen tömt sina glas.

Lördag: och vilken lördag sen…

• 

• 

Hon: bleke, varmt och påskliljorna är nu helt utslagna! Lite konstigt bara att inte Adam och Filippa kommer i påsk enligt tradition. De vill inte riskera föra med sig Corona-smitta från Stockholm. Klokt men tråkigt. Enda negativa tanken idag, för det är en helt underbar dag! Peppe bygger nu taket på mitt växthus. Jag sitter bredvid och talar om hur han ska göra .

Fredag: en dag för långa tankar

Han: Idag blir det inget raljerande om viruset. Hör henne tala lugnande med sin väninna i Stockholm. Malins gamla mamma dog i natt. Smittad av en annan gammal människa som härom veckan togs in på hennes vårdhem.
Känns som en dag för små tankar. Typ hur vackert det är med en gammal sliten brygga.

PS: Smittan kommer närmare även geografiskt. Här nere kallas Covid-19 för ”Stockholmssjukan”. Tyvärr visar det sig att Torsås kommun på någon vecka blivit sjukans epicentrum här i länet, enligt Barometern.
Även här är det gamla människor på vårdhem som drabbas hårdast. I region Kalmar län finns nu 21 bekräftade fall.

Hon: lite konstig fredag har det allt varit. Men den här var kul…

Han: Kul film, även katter tvingas i dess tider sitta i karantär. Hon får mig att skratta. För egen del har jag varit på Lindbergs och köpt trallvirke till växthusets fundament. 45 x 145 och 45 x 60.
– Klart jag vet vad jag gör.
Hon är smartare än jag, men hon missade lektionen om att att kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna.
– Det gäller att få till de räta vinklarna, säger jag och ser ut som om jag bär världens bördor på mina axlar.

Har faktiskt varit lite hängig idag. Kan bero på att jag ramlade ur sängen i natt, vid 01:30. Mardröm, stukade en handled och fick ett blåmärke vid ögat. Vår nya säng är 90 cm hög eftersom jag monterade ihop den fel.
– Ett kärlekens altare. Eller som gjord för lit de parade om coronan skulle slå till även här ute på udden?

Fick alltså inte mycket gjort idag. Känner behov att prata med gamla vänner. Bomme, som drabbades av Covid-19 för två veckor sedan tillhör den ironiska generationen. Hur det känns?
– Som AIDS, det vill man inte åka på det igen.
Men det finns ett liv efter smittan: ”Jag mår betydligt bättre”, smsar han. ”Räknar med att inom någon vecka vara åter på jobbet!” Sköt om er där nere”.
Isman, grannen två stugor bort, hör av sig från Lindesberg:
– Äntligen hinner man läsa klassikerna.
Även han tillhör vår ironiska generationen. Vid sidan av Giovanni Boccaccios ”Decameron” från år 1353 föreslår han omläsning av Peppe Engbergs ”Uppåt väggarna”, 4:e upplagan, 2020. Decameron handlar livet under digerdöden, i det andra verket finns knappast en enda dyster tanke om jag minns rätt.

Hasse, som bor uppe vid gamla E22:an, tror att världen kommer att förändras efter coronan. Men världsläget blandas med mer näraliggande problem: ”Mördarsniglar är nu vakna i mina växthus. De har käkat upp 30 violplantor, 50 grönkål och några tomatplantor. Trots att jag tidigt har placerat ut snigeleffekt och spetsat den med öl. Kanske de inte gillade Sofiero.
Snigeln är hungrig när den vaknar och det finns inte mycket att äta. Snigeleffekt är en god början men när, det som i mina växthus, finns andra godsaker så ratar de snigeleffekten med smak av öl. På friland så är nog snigeleffekt bättre varför jag redan har spetsat de blå kornen med öl och spridit här och var. Möjligen gillar möss och fåglar denna delikatess.”

Per, min svåger, 85+:
– Klart man är orolig. Men din syster och jag tar långa promenader och undviker nära kontakter andra.
Per har anledning att vara orolig. Han har två äldre syskon (90+) på vårdhem, som nu inte får ta emot besök av sina familjer. Han tror på Anders Ternells strategi, men hoppas också att veckans rad på travet ska slå in i morgon.

”Tempora mutantur, nos et mutamur in illis. Tiderna förändras, och vi med dem.” Det är Tompa Hård av Segerstad som använder denna latinska hexameter, ”versmåttet det svänger om”.
Med sådana vänner är varje dag en universitetskurs på distans. Livet går vidare. Och döden gick vid vår sida även före coronan. Tompa är redaktör för Jazzbladet. Han skriver en runa om vår gemensamme vän Dick Nilson och behöver en bild. Dick lämnade oss innan någon visste vad Covid-19 var och nu återanvänds mitt porträtt på Dick alltså i ett nytt sammanhang.

”Ingenting har hänt. Men allt har förändrats”. Dessa bevingade ord formulerades av Dicks kompis Jan Cederquist, även han jazzmusiker vid sidan av reklamjobbet.
Janne och Dick satte marknadsföringen av tidningen Vision i en tid när världen också skälvde av stora förändringar (internetrevolutionen 1998-2002). Nu är vi där igen. Ingenting har hänt. Men allt har förändrats.

Pelle på Sturehof, den evige entreprenören, är på Torö med sin Petra och katterna.
– Det är hemskt. Krisen är här och ingenting kommer att bli som det varit.
Men han är som vanligt full av idéer om hur krogbranschen ska hjälpa till att få hjulen att snurra även i coronatider. Dessutom tipsar han mig om musik i tiden:
– Maria McKee, La vita Nuova.

(Vackert, men jag föreslår en alternativ musik för coronatider:

CA, min äldsta kompis (89+) låter lika hurtigt som vanligt. ”Hos oss är allt bra.” Även i dessa yttersta tider har han huvudet fullt av fotboll och undrar hur det går för yngste sonen, fotbollstränaren.
– På Grimsta är det som om sommarlovet redan var här, säger Erik när han ringer efter dagens träning. Eftersom skolorna är stängda spelar grabbarna fotboll hela dagarna. Vad ska de annars göra?

Livet går som sagt vidare. Titanic är på väg mot isberget i hög fart. Men ännu tycks ingen bry sig på Sturehofs uteservering, rapporterar en annan av sönerna.
Känns som om världen är delad i två skilda universum. Statsministern har hållit presskonferens. Samlingar över 50 förbjuds. Sådana förbud behövs inte här. Hon föreslår att vi tar vårens första Aperol Spritz i solen vid den nordvästra gränsen av vår nya fastighet.
Ludde håller med.
– Fredagskväll och jag känner att jag lever i den bästa av världar.

torsdag: cynismen gör Sverige till en förebild

Han: – Arbeit macht Arbeit! Full aktivitet i arbetslägret. Växthuset tar långsamt form och jag har på allvar tagit upp kampen mot väggarna i Margaretas hus. Dessutom har Peter på PPL Entreprenad i Kalmar levererat en container till alla återvinningsbara sopor.
– Ska du inte ha två på en gång, undrade Peter. Det är kranbilen som kostar.
Förstår varför.
Största bil som nånsin forcerat ända ut på udden!
Vacker syn.
Kranbil i motljus.

• 

• 

• 

Apropå att jobba. Det är nåt skumt med att alla oroar sig för att hjulen slutar snurra, samtidigt som alltfler passar på att sjukskriva sig. En kompis skriver: Jag fattar inte virusläget. Problemet nu i Sverige som gör att ekonomin rasar är rekommendationerna att alla som känt det minsta av snor eller hosta (vem har inte det en vinter i Sverige) ska vara hemma. Sådana kriterier utesluter ju ingen. Det är ungefär som medlemskriterierna i TV4s båtklubb. Båt var inte nödvändigt men ett visst intresse för sjön, exempelvis manifesterat i att man tänkt åka Djurgårdsfärjan krävdes trots allt. Har inte Hessius en poäng?  Känns galet nu i Sverige. Allt rasar redan innan många blivit sjuka…”

Sant. Det är vi över 70 som ska sitta hemma och rulla tummarna (och se på gamla svartvita filmer på tv). Ni andra ska jobba. ­
– De av er som överlever.
Ty äntligen har slanten trillat ner i den här gubben. Vi svenskar kritiseras för att vara för flata och inte våga ta i mot smittan som kineser och italienare, danskare och norrmän.
Våra myndigheter häcklas för att de inte vågar stänga gränser, bomma igen städer och kallat in militären för att sätta p för pandemin.
– Idioterna har ens velat dra ur sladden till skidliftar hör jag en gnällig röst hojta i Ring P1, folkdomstolen med rätt att utfärda en fatwa mot alla ”där uppe”.

Den idioten kunde ha varit jag. Inser det när jag läser i Svenska dagbladet att ”vår” strategi hyllas i Tyskland.
– Hittills är Sverige en förebild.
Inte för att myndigheterna i ”Lagom-Landet” är mjäkiga och naiva. Det är tvärtom. Sverige framstår som en förebild för att våra myndigheter och politiker är så kallhamrat cyniska. Absolut inget känslopjålt här inte. De är de andra som är blödiga, fega, lagom mjäkiga, ty de tror att de kan rädda alla.

Så här är det: ”Ingen kan med säkerhet säga vilken väg som är bäst. Men den svenska strategin kan leda till framgång”, säger professor Gérard Krause, som leder den epidemiologiska avdelningen vid Helmholtz Centre for Infection Research.
Han tillägger:
– Men då måste samhället också stå ut med att människor dör av infektionen. För i Sverige kommer toppen först efter tag på grund av den höga genomsnittsåldern. Om samhället accepterar detta och samtidigt tillåter att en stor del av befolkningen smittas och blir immun då kan det hela fungera.

Läs om ovanstående och även du inser sanningen. Skidliftarna i Sälen och Åre ska inte stängas. det är tvärtom. Det är meningen att Stockholms medelålders medeklassiga människor SKA smittas! Ni är levande självmordsbombare som med risk för egna liv tar kulorna för att vi andra må leva.
Tack för det!
– De aktuella siffrorna tyder på att den svenska strategin är framgångsrik, säger en professorn Stefan Willich till SvD. Han är chef för institutet för socialmedicin, epidemiologi och hälsoekonomi vid universitetssjukhuset Charité i Berlin. ”Och fortsätter det så här så kan man bara lyckönska Sverige till denna varsamma hälsovårdspolitiska reaktion utan drastiska ingrepp i samhället”.

Både Gérard Kraus och Stefan Willich varnar för att de skärpta reglerna (i omvärlden) riskerar att göra mer skada än själva virussmittan när läkarmottagningar stängs, operationer skjuts på framtiden och det kan bli brist på viktiga läkemedel när globala leveranskedjor bryter ihop.
Herr Willich förordar i stället en väg där man går fram steg för steg och inte överreagerar.
– Hittills är Sverige en förebild. I alla fall sett ur ett tyskt perspektiv. För i Tyskland har åtgärderna på det hela taget varit för restriktiva.

Cynismen är blank som borstat stål: Ju mer ni andra fortsätter att gå på krogen, åker omkring och shoppar toarullar eller resa till Åre – desto snabbare blir ni immuna.

Flockimmuna, som det heter.
Förvisso. Några av er kommer att stryka med, men som man säger i Amerika: A man’s gotta do what a man’s gotta do.
– Och det är inte jag. Det är mig ni ska skydda genom att bli just flockimmuna.
Alltså. Förlåt Anders Tegnell för att jag här i spalterna gnällt över att du vill att jag ska isolera mig på vår udde. Du är verkligen min polare. Nu fattar jag att några okända 40-50-åringar måste dö för min skull och då är det helt okej att vi unnar dem en sista lifttur upp till Åreskutan.
De är inte egoister, som idioterna säger i Ring P1.
– Ni är våra vardagshjältar och nu tycker jag ni andra sjunger en sång tillsammans. Gärna tätt tillsammans (host, host). Jonas, the floor is yours:

Hon: eller så scrollar man ner hit! Och tittar på ”när knoppar brister” istället…

Sakura är den tomat som gjorde att jag fastnade för det här med tomater. Den är supergod och växer otroligt vackert med långa klasar av tomater. Jag brukar köpa små plantor av Hasse, vår lokala tomatodlare. I år är de satta från egna frön från förra årets tomater. Ska bli spännande att se vad det blir, de kan ju ha parat sig med grannen i landet.

Jo, det är lite tidigt med så stora tomatplantor med tanke på att det är minst en månad innan de kan sättas ut. Därför måste jag nu ut och fortsätta hjälpa Peppe tyda bruksanvisningen för växthuset. Obs, jag satte medvetet ett par frön tidigt för att jag ville testa att se om säsongen kunde förlängas med en tidig tjuvstart. Får se hur det går…

Hon: efter mycket svärande är väggarna klara. En drink på limoncello, gin, flädersaft och bubbel var honom väl förunnat.

onsdag: Och idag går börserna upp igen

Han: Alla under 70 tror att vi bara väntar på ni ska ringa och tycka synd om oss – eller att vi älskar att public service äntligen öppnar sitt arkiv och låter oss än en gång återuppleva Stenmarks segrar och Bergmans svartvita filmer.
– Jag är Döden.
Döfött slöseri med vår tid. Ursäkta att jag är otacksam, men allt där är strunt. Många av oss 70+ jobbar faktiskt. Visserligen har jag i snart 20 år trott att jag ska få sparken, men jag jobbar faktiskt varje dag. Klockan 06.10 ringer klockan – sist på bollen! Sedan hon flyttat in vaknar jag vid halvfemtiden. Kär, glad och galen nog att kasta mig ur sängen för att skriva morgonens rapport om läget i världen och i vår affärssfär.

– PepTalk är som Ponyexpressen i min barndoms serietidningar. Dagens post ska alltid fram. Just nu handlar allt om ekonomi, börsen. I affärsvärlden är coronaviruset bara en faktor som rubbar alla cirklar – igår var det Trump som störde ordningen med alla sina konstiga utspel.
Även hon oroar sig för sina besparingar i aktier.
– Gör som de stora spelarna, säger jag. Köp de aktier du inte hade råd med igår.

Lyssnar hon? Nej. Börsen har pajat, men även om detta är det största tappet ”i mänsklighetens historia” som CNN uttryckt det så är vi inte tillbaka ens i stenåldern.
– Snarare tillbaka till år 2016, om någon nu minns hur bra vi hade det redan då.
Och snart är vi tillbaka i framtiden. Kapitalismen är underbart förutsägbar. Går börsen upp, vet vi att den kommer att gå ner. Och när den går ner så studsar den förr eller senare upp igen. Igår går OMXSPI upp 10 procent.
Och idag kommer börsen gå upp igen tack vare att demokrater och republikaner i USA kommit överens om ett a massive $2 trillion coronavirus relief package.
– Har jag rätt eller har jag rätt?

Hon: vem är det som tjänat pengar åt oss på börsen, och på bostadsmarknaden, genom att pricka in rätt läge ;). Men det är bra att någon av oss fortsätter dra in cash, även om jag hoppas på att bidra till lägre matkostnader, åtminstone…

Och på tal om det, deg till baguetter på jäsning och nu måste ett par av chiliplantorna få större krukor. Och eftersom jag tydligen betraktas som hemmafru av vissa i hushållet är den torra tvätten vikt, och dagens första maskin pep just ”nu är jag färdig, häng mig…”

Han: Hon har rätt, bakom den väna trädgårdsmästaren och bagaren döljer sig en girig kvinna som inte backar för att spela på både på bostads- och aktiemarknaden.
Det har gått bra hittills och det är därför jag uppmanar henne att passa på att köpa billigt nu när råttorna överger skepp efter skepp i tron att företagen kommer att gå under bara för att de gått tungt på grund i coronastormen.
– Men älskling, det mesta flyter i vår värld och när stormen mojnar är de vinnare som inte hoppade överbord.

Hittills idag är börsen upp +4,40% och OMXS30 +3,75% i morgonhandeln…

tisdag: När ritningen är krångligare än verkligheten

• 

• 

Han: Idag har vi börjat bygga hennes nya växthus. Det var inga problem. Inte efter att vi två timmar senare insett att den engelska konstruktörens 50-sidiga instruktioner var totalt värdelösa.
– Som vanligt var bruksanvisningarna skrivna för de som redan visste hur man skulle få ihop skiten.

Bekräftar min tes att vi inte alls lever i ett informationssamhälle utan i en digital värld där kommunikation är den avgörande konkurrensfaktorn – förmågan att omvandla flödet av information till användbar kommunikation på mottagarens villkor. 
Eller på ren svenska:
– Skriv för fan så att man fattar vad ni menar!
– Slutsats?
Vid sidan av sina chili- och tomatodlingar bör hon starta en kommunikationsbyrå – efter 36 år reklambranschen fattar hon sånt. Om inte annat för att undvika att hennes åldrige dräng får en hjärtinfarkt i dessa virustider.

I övrigt läser vi. ”Coronaviruset har satt stopp för pjäxdansen på Titanics däck. Men som alla kulturfenomen säger after skin något om sin tid”, skriver kulturchefen Björn Wiman i dagen DN.
Detta apropå att Folkhälsomyndigheten uppmanar alla att hålla sig hemma och inte resa omkring i landet. Det vill säga, alla utom de som känner att de har lust att sitta i en skidlift och snora. Författaren Thomas Manns lungsjuka medelklass åkte i början av förra seklet upp i Alperna för att bota sin lungsjukdom. I dag åker de till bergen för att sprida den, konstaterar Wiman som inte brukar vara en sån lustigkurre.

Som alla vet vågar inte myndigheterna stänga backarna eftersom de tycker synd om arrangörerna. Det blir visserligen inga afterski efter helgens 15 covid-19 fall i Åre, men till skillnad från Alperna och de norska fjällorterna hålls de svenska backarna öppna, om än med ”vissa justeringar för att undvika onödig närkontakt och risk för smittspridning”.

Det är bara att gratulera Skistar & Co. Det var knappast någon slump att det var just Anders Bjernulf och Jonas Bauer som in i det längsta framhärdade som after skins försvarare även efter att viruset börjat härja, hävdar Wiman.
Intresset ljuger inte. Bjernulf råkar nämligen även vara pr-ansvarig för den nya och hårt kritiserade flygplatsen i Sälen, Scandinavian Mountains Airport, som invigdes i december och i praktiken har byggts på beställning av Jonas Bauers Skistar. ”Det är de två som har talat i tungor om ”infrastruktursatsning” och ‘regiontillväxtprojekt’ där andra har sett ett girigt vansinnesprojekt med katastrofala klimatkonsekvenser. Klart att Bjernulf och Bauer vill att skidåkarna ska fortsätta festa. På lång sikt kommer deras flygplats att ge ordet ‘after ski’ en helt annan innebörd än vad de i dag tänker sig…”

Den som lever får se. Till skillnad från Björn Wiman undrar jag bara varför någon vill köra 60-100 mil till en liten skitort när man inte ens får ta en öl på afterski. En annan Björn, sonen och hans Hanna har också dragit till fjälls. Men de har i alla fall vett att njuta av fjälluften i en stuga 30 mil norr om Åre i de vita Sippmikksfjällen.
Garanterat på coronaavstånd från andra snoriga skidåkare. Enligt rapport var vägen den sista milen en vit rodelbana med 2 meter höga snövallar.    

Hon: medan han ”bloggade”, vilket tar typ fem gånger så lång tid som mina korta inlägg, minst… har jag bakat bröd. Eller, jag började egentligen redan igår, jästen är ju slut i affärerna så då får man göra surdeg. Det här med självförsörjning är mer än ett heltidsjobb, pust, men kul. Därför blir ju inte allt så lyckat, mina bagels i förrgår sjönk fullständigt ihop. Slöseri med mjöl, vilket inte heller finns i affärerna. Men Peppe gillade dem ändå :). Imorgon ska jag testa att göra baguetter på den sista jästen, den är för söta degar. Funkar nog ändå. Hittade förresten en brödbibel på bokrean. Super!

Han: Apropå andra bullar. Statsepidemiologen Anders Tegnell är vår nya ledare. Ingen saknar partiledarna. Åtminstone inte jag. Tänker att viruset måste vara oerhört frustrerande för Jimmy Åkesson & Co.
– Jag menar, plötsligt har det ju blivit osvenskt att ta i hand när man hälsar.
Att dölja delar av sitt ansikte tycks också ha uppgraderats till något äkta svenskt.

• 

• 

Måndag: sista måndagsmötet…

Hon: efter sisådär 36 år med måndagsmöten (undrar hur många det blir…) deltar jag via ”teams” från Skeppevik, utan möjlighet att ge kollegorna en hejdå-kram. De flesta av dem deltog också hemifrån. Men jag hoppas på ny chans post Corona, fast jag kanske inte behöver vara med på ett måndagsmöte för det ;). Även om jag tycker de blivit mycket uthärdligare efter man slutade gå igenom alla jobb och alla deras produktionssteg inför veckan som skulle komma, ha ha. Nähä, nu ska jag sätta gurkfrön, skjutit på det alltför länge. Och idag ska äntligen mitt växthus levereras. Lite orolig för hur vi ska lyckas få ihop det bara…

Han: Hon lyser! Kissarna kurrar och tomat-och chiliplantorna inser att de inte har något annat val än att skjuta i höjden.

Om ni andra inte förstått så bor hon här nu. I fredags gick flyttlasset från Stockholm och Södermalm. Hasse och de andra vardagshjältarna på flyttfirman Jordgubbsprinsen (ja, man blir glad bara av att skriva namnet!) kom genom mörker och snöglopp i två lastbilar med släp.

• 

• 

• 

• 

Nej, vi har ännu ingen plats att härbärgera de 70 kubikmeter böcker, tavlor och möbler som de packat och nu kört ner. Har hyrt en lagerlokal i gamla Torsmaskiner – där hennes mamma Anna-Britta, min svärmor i tredje äktenskapet, var kassörska.

Allt hänger ihop i livets stora cirkel, som Lejonkungen säger. Och nu i kväll levererades vårt nya växthus. Det drar ihop sig till arbete på udden.

söndag: nej, nej, nej, inte nu! (Det är fel analys)

– Nej, nej. NEJ! NEEJ!!
Söndag morgon: Hennes första ord blir allt gällare. Nej, blanda inte in mig i vårt förhållande. Det är en av hennes älskliga små plantor som sloknat. Hon är söt i sitt nattline, och i motljus ser hennes växter ut som en välskött cannabisodling.
Men även det är kanske bara uttryck för den manliga blicken? Eller en generationsfråga?

På P1 upprepar någon välmenande Florence Nightingale kring 40 att vi måste skydda ”våra äldre” genom att stänga in dem nånstans. Omtanken är dock fernissa. Sockermantlande kulor. Tonen skärps när vi försöker värja oss:
– 40-talisterna måste börja ta ansvar, säger Linda Skugge i Aftonbladet ”De är lite som tonåringar, det är som något slags uppror”, menar Skugge som för 15 år sedan ville vika ut sig naken i pojktidningen Café för att komma över sin medelåldersnoja.
Nu har hon hittat en ny pr-vinnande vinkel på samma tema.

Linda, det handlar inte om uppror. Läser i GP att även Ingmar Skoog (66 år) och professor på Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet tycks se det på det sättet. Men det är ingen revolt. Jo, möjligen mot dumheten. 70+ kan inte vara ”riskaruppen”. Det är en grov förenkling. Åldringar är en riskgrupp, särskilt sjuka åldringar men då talar vi 80-åringar. Hälften av coronafallen i Sverige är under 65.(Fel: Snittålder är 51 år, enligt Folkhälsomyndigheten på söndagseftermiddagen).

Medelåldern hos dem som intensivvårdas just nu (lördag 21 mars) är 62,9 år. Nästan sju av tio av dem har någon form av verkliga riskfaktorer, de har en kronisk hjärtlungsjukdom, lever- eller njursjukdom, nedsatt immunförsvar, diabetes, fetma eller neuromuskulär sjukdom, det vill säga en sjukdom som påverkar nervcellerna. 24 procent av patienterna har en kronisk hjärtlungsjukdom och 23 procent diabetes. Av de som avlidit av viruset var genomsnittsåldern 50 år på fredagskvällen.
– Borde inte alla 50-åringar alltså stuvas undan på vinden? Nej, inte det.

Rökare i alla åldrar är en riktig riskgrupp, det visar Kina. Stockholmare är bevisligen en riskgrupp att döma av antalet fall – 760 sjuka, 40% av alla (avsevärt mer än 70-åringarnas andel). Men alla inser att det vore idioti att isolera alla stockholmare – även om det känns skönt att ha lämnat stan med livet i behåll.
Och vid närmare eftertanke: Rolf här på udden håller sig på avstånd.
– Jag vill inte få Stockholmssjukan.
Borde parollen alltså vara: ”Isolera alla landsortsbor”? Eller rimligare: borde inte stockholmarna få utresetillstånd vid tullarna inför påsken och inte kontaminera Åre, Sälen och andra skidorter?

Men visst ja, nu pratar vi inte om att begränsa riskspridningen genom at begränsa mobbarnas rörelsefrihet, utan att låsa in de mobbade, 70-plussare.
– Att låsa in stockholmarna är förstås att komma lite för nära Linda Skugges medelålders mediala häxbrännare – för där kommer vi att hamna till slut.
– Om ni 70+ inte gör som de säger tvingas vi ta till andra metoder.
Tro mig. Den mediedrivna #metoo-kampanjen är ett varnande exempel på hur vägen till häxbålet är stensatt med goda föresatser.

• 

• 

• 

• 

Och apropå den erfarenheten: Det är konstigt att feministerna inte pekar finger åt oss män i coronadebatten. För där har de en poäng. Männen lever farligt. Sex av tio sjukhusvårdade virusfall är män. Och vi är ju det svaga könet, självcentrerade och veka. Det lärde oss Astrid Lindgren vars förklenande mans- och papparoll förvaltats in i det absurda av dagens filmmakare och reklamare (tänk bort mansrollen i samtliga filmer för telekombolagen och resten skulle reduceras till hö!). En perfekt och redan skadeskjuten minoritet att isolera i ett mansläger på nån obebodd ö i Stockholms skärgård.

Jag hör redan häcklandet blandas med hägerns hoanden här på udden. En av hennes väninnor skriver i ett sms från ett sjukläger på Östermalm – där både hon och han är smittade (och både är under 70!): Kvinnlig och manligt från ett coronaläger är inget kul. Manligt: jag är så trött, måste sova mer, klädd i morgonrock och ligger i sängen, hon kan väl vänta med att gå ut tills jag vaknat och fått mat.
Kvinnligt: upp och duscha, klä på sig, Morgonmöten per tel och Skype klara, mannens mat är klar och nu får jag inte gå ut. Ska slå ihjäl tid tills han får för sig att vakna. Blir sur om jag går själv. Lite trött på att läsa om Luther och populism men det är ju i alla fall något att pyssla med. Mitt tips: avstå från Corona.

Jag säger bara till den utpekade maken ovan: Bäste B. – håll ut och håll dig undan i sovrummet. Öppna inte om någon knackar på ytterdörren. Du passar inte in i riskgruppen 70+, men fördomar överlever även i virustider och du är bevisligen man.

PS: Apropå ålder så har 66-årige professorn Ingmar Skoog sagt klyftigare saker om 70+.
– Idag är äldre friskare, lyckligare och socialare än någonsin. Sedan de första befolkningsstudierna påbörjades i början av 70-talet har stora förändringar skett. Vi är intellektuellt och fysiskt mycket vitalare än förr. Men vad är det som gör att livskvaliteten har blivit bättre?
”70 är det nya 50″, heter hans föreläsning.

Hon: Peppe, ge dig nu…

Hon: trodde jag, han är uppenbarligen på gång igen i stolen bredvid…

Han: Äh, jag ger upp. Visserligen är det svårt att inte käfta emot när dumheten sprider sig. Men varför bry sig? Jag har ju redan gjort som Linda Skugge kräver att jag ska göra. Jag har lämnat packat mitt pick och pack och lämnat Stockholm.
Och Ludde och jag får trots allt vara i fred.
– Håll er borta från vår udde, jävla småbrudar i alla åldrar (under 70).
Eller. Vore i och för sig trevligt om nån hjälpsam -70 ville servera oss ett glas rosé här på solsidan.
– Du kan ställa brickan där borta på Margaretas stenmur. Hon blev 95.

Lördag: årets första frulle på altanen

Hon: men ingen rast och ingen ro, nu måste jag sätta gurka och squash. Peppe har redan hunnit vara i förrådet och bl a hämtat två backar vin. De har överlevt urdruckna i stan i snart ett år, förmodligen eftersom han knappt varit där ;). Och nu är han igång och river väggar i ”Margaretas” hus. Så ja, bara sätta full fart här med.

Han: Bilder säger mer än ett kilo ord. Det här är första dagen i hennes fortsatta liv som chili- och tomatodlande hemmafru och det är henne väl unt att sitta med fötterna på bordet både till frukost och eftermiddagens rosévin.

För egen del har jag inte ”rivit väggar” i Margaretas hus. Jag har skissat på en vägg (markerad med dörr, a 100 kr) och börjat riva en. Det senare är inte lätt. Enligt myten byggdes stugorna här på udden med brädstumpar, ”korta nog att gå in i bakluckan på en Saab 400”. Inte den här väggen, som förresten inte alls är en vägg som jag trott, utan visar sig bestå av 2 ytterväggarna och 2 inneväggar i bastanda 1,5 tums bräder. Den gode Bertil Peterssn (som inte ska förväxlas med vännen, grannen och hennes pappa Bertil Petersson) hade en egen byggstil: för en billig penning köpte han in två bodar (minst) och ett garage och så satta han ihop dem till ett hus.
– Vilket förklarar varför jag denna soliga lördag inte suttit med fötterna på bordet.