Författare: kerstinochpeppe

Onsdag: Fågelskådning på vägen till torpet där de arkeologiska utgrävningarna fortsätter

Hon: fått lite för lite frisk luft senaste dagarna eftersom de mestadels har tillbringats i torpet eller i lagret. Han är där även idag eftersom vi fick ta dit elektrikern igen efter att ha möblerat om i sovrummet, efter elomdragningen… bestämde mig därför att ta en promenad dit efter att ha planterat om lite chili, och fuskstädat i köket.

När jag nästan har passerat sjöängen och kan se husen i Bergkvara skymta bakom träden ser och hör jag en fin fågel med tofs i nacken i det fina gamla trädet. En Sidensvans! Och inte bara en…:

När jag tar upp mobilen för att plåta den flyger den förstås i väg, men jag lyckas till slut filma både den och minst två kompisar som flaxar omkring som kolibrier, fast större, i den skamfilade granen intill eken. Så ge inte upp, titta på hela filmen, för de kommer.
– Och höj ljudet!

Han: Även idag har jag jobbat i torpet. Kasper från Satser har fixat lamporna i köket och korrigerat vissa dragningen efter hennes nya planering (tack för det alla ni som på Facebook stödde hennes möblering i sovrummet!)
– Men självklart blev det mycket bättre.

För egen del har jag fortsatt hennes arkeologiska studierna av gamla tapeter genom att frilägga hela den gamla timmerväggen i vardagsrummet.
– Vilken tavla!
Den vill jag bevara som den är. Även om jag skrattar gott åt läsekretsens bidrag även till den diskussionen.
– Jag förstår piken även om den var fin, som man säger.

Tisdag: Solig dag i väntan på nästa storm

Han: Somnade med Albertine och vaknade med den vedervärdiga Madame Verdurin, det vill säga i en mardröm (nån vill att jag ska bli redaktör på en tidning igen). Många boknördar vet att Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt börjar med meningen ”Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs”.
Färre vet att tvåtusentrehundratrettiosju (2337) sidor senare inleds band 5 med orden: Redan på morgonen, medan jag låg kvar med ansiktet vänt mot väggen och ännu inte hunnit se vilken nyans dagern hade ovanför de tjocka gardinerna, visste jag hurdant vädret var.

Efter renoveringen är vårt sovrum på udden avgjort bättre isolerat än Prousts parisvåning i början av förra seklet. Treglasfönster och Ikea mörkläggningsgardin håller ljuset och det mesta av ljuden ute.
– Emellertid, havet hör vi dygnet runt och i morse (04:53) visste jag genast att vinden gått över från V till SV för bakdörren till lilla verandan med den gamla vinrankan inte längre rycker i sina gångjärn. ”Havet låter på ett särskilt sätt” sjunger Eva Dahlgren och så här nära havet låter dyningarna annorlunda mot den naturliga stenpiren än mot den dränkta sjöängen.
– Alltså fortsätter vattnet att dra sig tillbaka efter Malek och där somnade jag om och vaknar först när hon drar upp rullgardinerna och släpper in ljuset.

På udden lever vi fortfarande med post-Malek. Hon jobbar fortfarande med tången som stormen dumpat på vår smala strandtomt förra veckan. Bara oceanografer älskar stormar men inte ens när det gäller syresättningen av Östersjön gjorde Malek någon större insats, berättar Naturmorgon.
Dagens syrenivåer i Östersjön är alarmerande låga, särskilt i de djupa fickorna, och rejäla stormar kan föra med sig efterlängtat salt och därmed syrerikt vatten från Kattegatt och Atlanten.
– Men Malek var för kort och vattennivån för hög före stormen för att tillräckligt mycket syrerikt vatten skulle blåsa in i Östersjön.

Stormen i december 2014 var i det avseendet a perfect storm enligt oceanograferna. Mellan den andra och den 24 december strömmade cirka 70 kubikkilometer vatten in i Östersjön via Öresund (1 Kubikkilometer = 1 000 000 000 Kubikmeter).
Någon vecka efter att inflödet startade började det även strömma in vatten via de danska sunden Lilla och Stora Bält.
Det totala inflödet under december 2014 uppskattas till cirka 200 kubikkilometer, vilket motsvarar ungefär en procent av hela Östersjöns total­a volym. Detta inflöde var ett av de största sedan man påbörjade mätningar i slutet av 1800-talet.

Tillskottet av salt- och syrerikt vatten då 2014 var ett mycket efterlängtat bidrag till Östersjöns djupvatten. ”Bottenlevande djur kunde åter breda ut sig över större områden och reproduktionsvolymen för till exempel torsk kunde öka”, skriver forskarna.
– Vad Malek bidragit med vet forskarna ännu inte. Förhoppningsvis inte bara dumpad våt tång.

Apropå andra händelser vid vatten skriver Nicke om vår film förra veckan. ”Vilken fantastisk utterfrekvens. Så lyckat! Djuret är fridlyst och skyddad i det vi kallar Bernkonventionen… Råneälven där jag bor har utter och 1985 räknades djuren till ca 15-16 på en sträcka av 23 mil. På den tiden och ävenså nu räknas Råneälven om som landets uttertätaste strömdrag… Vi följde ett utterspår på älven för några år sedan, med pannlampor om natten. Djuret hade gått 22 kilometer utan att vila???!
– Lustigt i kråksången är att vi har djuret mitt i byn, lite trevligt så där, skygga men man kan se den på morgnarna när de kutar efter iskanten och vill man ha en otroligt trevlig upplevelse ska man gå ner i mörkret. Då visslar de högt för varandra. Kolla om du hör den i kväll efter mörkret har lagt sig. Skulle du höra en vissling torde de vara två. Hur långt har du sjövägen till Öland? Kan isen lägga mellan Öland och fastlandet?

Det är cirka 20 km över till Öland där man samma dag som vi gjorde vår observation rapporterade om att två uttrar hade blivit ihjälkörda av bilar – vilka utterspanaren på tv tycker är ett positivt tecken i tiden eftersom det var 50 år sedan uttern setts på ön (sic!).
Ett annat tecken på naturens förmåga att skapa balans: Nicke påpekar att i Råneå har uttern trängt undan mink, ett annat vattendjur som iakttagits kring udden. ”Minkens största fiende är just uttern. Här har minken nästan försvunnit, vilket är bra eftersom djuret är av invasiv karaktär”.

Hon: tången petade jag lite i när vi kom hem från torpet någon gång strax före fyra i eftermiddags. Det är ju fortfarande ljust så dags nu så det känns liksom inte som om arbetsdagen är slut vid den tiden längre.
– Fast egentligen hade vi gjort vårt dagsverke, lagret är tömt!!! Nu är allt flyttat till torpet.
Så skönt. Gäller förstås att vi (han…) börja rensa i lådorna nu och slänger det som ska slängas. Det vill säga minst 80 procent…

Och det kom dessutom fram ett åttonde lager tapet i torpet när han drog lite i ena änden av gårdagens dagsverke. Och vilken tapet sedan. Den är nog favoriten. Alltså den som har ett mjukt blommönster i beiget, brunt och lite turkost.

Måndag: Hård arbetsdag i torpet!

Hon: Efter frukost och svenskt OS-guld åkte vi till torpet för att hämta släpkärran som är full med all bråte efter att vi tog bort linoleummattan i sovrummet. Men först började vi röja undan möbler och prylar i vardagsrummet eftersom vi ska göra samma sak där. Eller rättare sagt jag gjorde det, han började istället riva bort en bit av tapeten på den ”buckliga” väggen in mot sovrummet för att se om det var de gamla träväggarna från 1860 som gömde sig därunder…

Och ja, det var det! Men inte bara det, utan minst sju lager tapeter. Så kul att se. Skulle ju helst vilja se lite mer av vardera, men vissa sitter jättehårt klistrade mot lagret under.

Det värsta är att när jag nu ser vilka blommiga och fina tapeter det finns i de understa lagren så börjar jag ångra ännu mer att vi ska ha randigt i vardagsrummet. Men eftersom både den i sovrummet och den i köket är så himla färgglada och blommiga valde vi till slut bort det och tog en randig. Fasen!!! Men man kommer ju se in i både kök och sovrum från vardagsrummet så kanske rätt beslut ändå…

Sedan var tanken att vi skulle åka till förrådet och ta det sista lasset lådor. Vilket är skittråkigt jobb. Ja, efter tippen alltså. Dit åkte vi faktiskt efter tapetutforskningen. Men på vägen därifrån satt vi och diskuterade (ganska animerat…) huruvida vi ska behålla träväggen och måla den, eller sätta en skiva över och tapetsera, så vi körde helt enkelt förbi infarten till lagret!

Japp, vi satte helt enkelt igång med att ta bort mattan i vardagsrummet istället. Mycket jobbigare än i sovrummet för skivorna som låg mellan den och golvet var mycket tjockare och dessutom spikade…

Han: Ja så är det, arbetet ger arbete ger arbete och inte behöver hon slösa pengar på att gå på gym …

Söndag: Första riktiga vårtecknet och en dag i valet och kvalet

Hon: så kul, såg helt plötsligt snödroppar på väg upp utanför ladan (ateljén…) vid torpet. Nere hos oss vid havet längst ut på en blåsig udde lär det dröja.

Anledningen att vi var vid torpet idag var för att mäta upp hur mycket kakel som behövs över diskhon. Nu sitter det en ful skiva i träimitation där. Det måste ju vara något som harmonierar med skåpluckorna och det befintliga kaklet över spisen.

Hittade en mosaik (fast storlek som små kakelplattor) på Bauhaus som eventuellt kan passa, i alla fall i nyans. Men det är liksom en kvadrat med 3×3 plattor som sitter ihop. Och det var beställningsvara. Vi åker nog in igen i veckan när kakelspecialisten har öppet på och ser vad de har. Alternativt köper på nätet.

Hrmmmm, det blir nog Bauhaus!

Han: Kakel är ordet för dagen, men även utanför udden står människor i valet och kvalet om hur de ska rösta. Medan flertalet av oss andra valde att titta på när Nils van der Poel tog OS-guld på 5000 meter skridsko antog Vänsterpartiet en valplattform.
– Även det ett vårtecken inför valet 2022.

Det är intressant att det gamla kommunistpartiet äntligen insett att Marx hade rätt när ha sa att varat bestämmer tänkandet och att det som kommer att avgöra klimatkampen därför inte är moralism och flygskam utan tilltro till kapitalismens inneboende kraft att utveckla produktivkrafterna: Även om vi alla försöker minska vår klimatpåverkan så är det tydligt att det inte är allas vår individuella sopsortering eller bilanvändning som kommer att påverka framtiden mest. Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om och hjälpa företagen med ett massivt grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik…

Även om Nooshi Dagorstar inte erkänner det kortsluter ovanstående insikt slutsatsen att det är andra än politikerna som äger nycklarna till en grönare framtid.  
– Politik slår ekonomi, men ny teknologi vinner i längden över politiken, konstaterade Jan Stenbeck vars mobilbolag och kommersiella mediebolag i början av 1990-talet krossade politikernas statliga tele-, tv-, och radiomonopol och öppnade upp Sverige för den digitala revolutionen.

Politikerna kan och ska hjälpa till, men de bör samtidigt inse att i den nödvändiga omställningen gör till exempel Cristina Stenbeck, Spotifys Daniel Ek och andra kapitalister bakom den gröna batterifabriken Northvolt mer för klimatet än alla partiprogram tillsammans, Vänsterns inkluderat.
I det perspektivet är det bra att även vänsterpolitiker fattar att de inte ska ställa sig i vägen för de verkliga hjältarna.
Eller som en andfådd men insiktsfull politiker lär ha sagt:
– Det är klart att jag måste springa efter folket, jag är ju för fan deras ledare!

Lördag: Även en misslyckad bild på en ålakråka kan vara perfekt

Han: Idag återvände Ensamma Ålakråkan till sin sten utanför udden för att torka vingarna. Jag tog en bild. Ingen vidare bild ser jag nu.
– Å andra sidan ser jag att det är en nästan perfekt bild.

Åtminstone om jag ska tro min gamle kompis Euklides som på mattespråk med passare och penna visade att om man i en rektangulär bild (ABDC) lägger in en kvadrat (AECF) så delar man bilden med ett snyggt snitt som hans polare redan länge kallat för ”det gyllene snittet” och som dåtidens målare spontant använt sig av för att skapa balans i en målning.
De flesta fotografer och målarkluddar tillämpar den gyllene kvoten och placerar huvudfiguren i det gyllene snittet – även om bilden i sig är tämligen misslyckad.
– Vilket härmed bevisats.

Många gånger för övrigt. På väggen i Margaretas chateau hänger ovanstående diptyk som blev som den blev utan passare.
Nu vet du det också.

Hon: gyllene snittet använder man sig av även i design- och bokformgivning, även om jag aldrig orkade lära mig, eller bry mig om hur man räknade ut det. Carl Fredrik Hultenheim (bokdesign-guru) fattade aldrig att jag bara kisade och placerade satsytan där jag tyckte det var mest harmoniskt, när jag gick hans Schola Antiqua. Jag fick godkänt. Och har klarat mig bra med att kisa mig till gyllene snittet resten av mitt yrkesliv också. Men kul att du vet var du ska placera mig i dina tavlor 😉

Annars har dagen ägnats åt lördags-shopping i traktens närodlat-butiker. Smaklöken för ost och lite annat lokalt gott, och så Attanäs gårdsbutik för isterband, ost och bacon-korv, wienerkorv, nötfärs, medisterkorv och högrev.

Tjuvstartade också tomatsäsongen med att sätta några fröer. Inga micro dwarfs alltså, utan högväxande som ska växa ute i sommar. Okej, det är tidigt, men de ska få flytta ut i växthuset med citronträden sedan. Då växer de långsamt men blir kraftiga och tåliga. Om de överlever… sen soffan och en bok hela eftermiddagen. Det är ju lördag!

Fredag: Planeringsdag (trist rubrik men det mesta döljs under ytan)

Hon: vaknar utsövd 7:18. Somnade mitt i antikrundan igårkväll så konstigt annars. Har ändå inte fått speciellt mycket gjort förutom att planera och boka olika resor. Framför allt till Stockholm då. Lyckas sällan boka i tid så tågresorna blir dyra. Attans!!! Och börsen rasar igen…

Körde i alla fall ett yogapass, det jobbiga power-passet på 45 minuter. Brukar bli svettig och röd i ansiktet, men inte idag, som synes på bilden ovan. Beror inte på bättre kondis utan snarare på okoncentreration och för mycket messande med två kompisar om två olika resor. Under passet…

Rekar också olika modemagasin och nätbutiker för att försöka hitta en snygg (helst billig) och lämplig klänning till ett bröllop med dresscode: Dark Suit. Hittar bara svindyra ouppnåeliga sådana. Hoppas verkligen på en högvinst just nu. Gäller att spela i helgen då!

Han: Somliga dar märks det att kvinnor är från Venus och män från Mars, åtminstone att hon är från Torsås och jag från Blåsjön.
Här är mitt jordnära vittnesmål om en dag md bröllopsbesvär i den fallande börsens skugga:
– Slumpen är ingen vanlig tillfällighet och en nyhet är något vi känner igen som en nyhet.

Sanningen är konkret: Igår låg en stor utter på rygg och latjade i havet utanför udden. Vi lyckas fånga den på en skakig film när den går i land för att snorta punkräkor i tången som havet dumpat på vår lilla tomt.
– Grattis! Ovanligt att se en utter så nära, hävdar den sakkunniga läsekretsen.

Men sällan får man vara ensam om en god nyhet. På tv-nyheterna ser vi senare på kvällen att uttern siktats på Öland också  – för första gången på mer än 50 år!
– Inte samma utter förstås, det är värre än så.
Plötsligt förvandlas en unik utter till en av många uttrar  – vilket betyder att snart är uttern stendöd som nyhet.
Det är nämligen så mediedramaturgin fungerar.

Tänk efter: Först upptäcker någon person en drönare över ett kärnkraftverk. Sedan larmar alla om att de sett drönare över alla kärnkraftverk, slottet och Svenssons dass i Hallasjö.
Och vips! Plötsligt finns det inget så ointressant som drönare.
– Slutsats?
Även om ”vår” utter inte dyker upp här i spalterna så betyder det inte att den inte dyker upp.

Apropå gårdagens toppnyhet oroar sig matte för om den här stora uttern möjligen är ett hot mot hennes älskade katter. Fick ett lugnande mejl från Anna Roos på Naturhistoriska (som även hon efteråt dök upp i SVT:s nyhetsinslag om uttern på Öland):
Hej,
Kul fråga… hmmm nej, jag tror inte uttern är ett hot mot katterna. Har hört om uttrar som leker med hundar, men inte katter…
Och
Spåren i snön som du filmade, det ser ut som gräsand… men du fotade och filmade definitivt utter!
Tack för det, Anna!

PS: Slumpen är ingen vanlig tillfällighet och allt hänger ihop i livets stora cirkel.  
– Åtminstone här på udden.
Igår landade även Carl-Johan Malmbergs personliga guide till Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt”.

Det är 100 år Prousts unika roman publicerades och har sedan blivit världens mest omtalade roman som mycket få människor orkat läsa.
– Jag är faktiskt en av dessa boknördar.
Men det krävdes att jag körde in i taxi med min vespa en halkig aprilmorgon vid Bromma flygfält och bröt vänster handled, varpå jag blev körd till Sankt Görans hospital av den skärrade taxichauffören med elva små stenar och en mindre mängd grus i mitt högra knä (som dock exproprierades av den kvinnliga läkaren från Polen och förhoppningsvis återfördes till den svenska naturen).

Detta för att nu parodiera Prousts sätt att skriva. (Sope-Bengt, jag vill inte skrämma bort dig från detta inspirerande verk, men det påstås att den längsta meningen i Prousts roman innehåller nästan fyrahundra ord, består av 21 bisatser avdelade med 16 kommatecken tre semikolon två parenteser
minst två kolon
och tre tankestreck
och
och
och mest imponerande:
– Meningen, som återfinns i Band 5, blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en linje i tio punkters Century Schoolbook Regular.

Jag har även läst att denna enda mening skulle kunna lindas sjutton varv runt en flaska Vina Ilusión (som konstigt nog rekommenderas till blodpudding enligt henne, kvällens kypare), eller vilken vinflaska som helst och för att du inte ska tro att jag fabulerar så kan jag berätta att denna världslitteraturens längsta mening börjar med orden: ”En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden…”.)

Nåja, Proust kunde även formulera sig kort och rappt och på ett sätt som gör På Spaning till ett modernt och dagsaktuellt verk. Apropå vår sedelärande historia om uttern och nyhetsvärderingar konstaterar Proust: ”Det är en plats i Tiden – inte i rummet – som konstituerar en människas hela liv och fyller det med mening”.
– Kunde inte ha formulerat det bättre själv.

Eftersom jag ändå sitter bakom tangentbordet: Till middag serverar köket vildsvinsgryta med kaffe- och choklad. Reviderad enligt ett lokalt recept upphittat på udden baserad på vildsvin från de småländska skogarna, hennes tomater och fina chokladkaka, veckans bortglömda rotfrukter, chili, nymalda kaffebönor, vin och en rostig spik.
– Skojar, det behövs inget vin i grytan.
Däremot i glaset: En rioja som heter Prana, vino ecolólogico som servers sval, kanske lite för sval för min kockens smak.
– Men vem är jag att klaga en sån trivsam fredagkväll när USA-börsen är på väg upp.

Torsdag: Välkommen till Utter-udden!

(Uppdaterad 16:30)

Han: Snöman, varulv eller en gräsand som tröttnat på simma med de andra och promenerat tvärs över udden?
Nej, gårdagskvällens spår i snön får sin förklaring exakt i samma ögonblick som jag skriver ovanstående amatöriakttagelse.
Det här är mannen med simhud mellan sina tår:

Den stora utterhannen har alltså genat över udden och stannat här över natten. Vi har länge anat att en okänd besökare hälsat på då och då, men vi har aldrig lyckats filma den så här. Självklart har vi redan inhämtat en kommentar från uddens egen biolog, Axel Kielland i Köpenhamn:
Fantastisk – helt vildt at se en vild odder på så tæt hold.  Forsøg endelig at tage fotos, hvis den dukker op igen.Stort GRATTIS – det er ikke mange forundt, at se en odder – og slet ikke det sted, så ja skift endelig navn til UTTERUDDEN
Mange hilsner
Axel

Axel har tydligen rätt om att det är ganska ovanligt att fånga en levande utter på film så här. Naturhistoriska riksmuseet vill att man rapporter in observationerna, vilket nu är gjort (har fått ett trevligt svar).
Enligt Svenska Jägerförbundet är uttern är ett mårddjur som lever nästan uteslutande vid vatten. Den fångar mest fisk och men även djur som grodor och mindre däggdjur kan ingå i dieten. Förr jagades den för sin päls och för att man ansåg att uttern konkurrerade med människan om fisken: ”Senare undersökningar har visat att denna konkurrens är liten, eftersom uttern huvudsakligen lever på fisk som har liten ekonomisk betydelse för människan”.
– Efter att vi slutat filma såg vi de simma omkring utanför udden, ligga och flyta på rygg som en säl och då och då dyka efter mat.

Mer info om denna nya granne: Uttern lever både i salt och sött vatten, från havskuster till sjöar och vattendrag. Den är väl anpassad till ett liv i vatten och fångar sina byten i grunda vatten. Födan består i huvudsak av fisk, men kan variera beroende på lokala förhållanden och tillgång av bytesarter. 
Den art som oftast förväxlas med utter är mink då den är det mårddjur som också lever nära vatten. Uttern är dock betydligt större än en mink och har en längre och ”tyngre” svans. Det brukar var bra att fokusera på svansroten för att skilja utter från mink. Utterns svans är grövst vid svansroten, för att smalna av bakåt, medan minkens svans är lite tunnare i roten jämfört med den yviga pälsen längre bak på svansen.

PS: Vi tackar för alla glada tillrop. Särskilt tack till er som uppmanat oss att ta ner ”den jävla flaggstången”. Som den numera representanten för ursprungsbefolkning anser vara helig eftersom den var pappa Bertils 60-årspresent.
– Vad gäller spåret i snön behövs en korrigering: Det var inte uttern utan mycket riktigt en av våra änder som i likhet med Jonathan Livingston Seagull tröttnat på att göra som alla andra och gett sig ut på sen eftermiddagstripp tvärs över udden. Märkvärdigt även det.

Onsd ag: Vintern kommer tillbaka utan Barometern

(Uppdaterad 15:36, 14:51)

Han: Vaknar med vit vinter en timme innan solen upp (07:50), hör henne redan kuttra med katterna. Molnigt men solen kommer nog att titta fram, -1° som känns som -7° på grund av vinden från NV (7-11 m/s) enligt SMHI. Havet står 65 cm – 69 högre än normalt och snödjupet strax under 10 cm. Jag får äran att hämta morgontidningarna men fick nöja mig med Dagens Nyheter.
– Barometern har kanske fått covid?

PS: När det gäller havsnivån baserar vi den på Sjöfartsverkets avläsningar i Kalmar och i Kungsholmsfort i Blekinge. När Malek tröttnat på på bärsärkagång (30 jan) steg havsnivån i Kalmar med 97 cm, i Kungsholmsfort till 108 cm över normalnivån.

Hon: nej, Barometern har inte fått covid, mer tragiskt än så. Lastbilen, med över 10.000 exemplar, hade varit inblandad i en trafikolycka i Blekinge i natt. Som tur var klarade chauffören sig oskadd!

Ägnat förmiddagen åt att sortera tomatfröer. Pilligt som tusan. Fröerna är små och det är väldigt få av vissa sorter, man får vara väldigt försiktig så de inte flyger iväg…

Har paketera om hälften av fröerna från vardera sort (eller inte riktigt alla, men nästan. Alla nyköpta och så de godaste från förra året, alltså de som är värda att så även i år) för att skicka till odlingskompis i Stockholm.

Och så har jag tagit skärmdumpar med bilder och beskrivningar på vardera sorten, kört ut på papper och så numrerat. Ordning och reda, för en gångs skull…

– Kinna, det blev 14 sorter totalt. Postar dem imorgon.

PS, jag behöver inga fler, det är redan för många som det är!!! Hur ska jag få plats …

Han: Om du minns Lorry-sketchen där Johan Ulveson spelar den lokale ungdomsledaren Nisse ”Butcho” Näslund så fattar du.
I ett års tid har jag inte knappt dragit en pensel med den självklara ursäkten:
– Men jag ju ingen lokal!
Vaneläsaren av denna blogg vet att min ateljé på udden på något obegripligt sätt förvandlades till ett lager för hennes vitlök och allehanda annat.Nu har jag en liten lokal i torpet och idag har jag ägnat hela dagen åt att boa in mig.
– En lokal måste ju inredas om det ska gå att måla i den, eller hur? Jag är inte klar, men så här långt har jag kommit idag:

Ytterligare sex boklådor och alla färgburkar som Björn & Hanna varit vänliga nog att packa och köra ner från ateljén på Hornsgatspuckeln är uppackade. Liksom min gamla cd-spelare som redan var laddad!
Så kom det sig att Lokalens informella invigning gick av stapeln med Ramones på scenen – albumet som för enkelhets skull heter ”Ramones” från år 1976.
Känns ganska bra.

Tisdag: Ska sängen stå framför fönstret eller mot väggen…

Hon: vaknade till ett lätt snöfall och lite större tomt än igår.

Nu är det nästan vitt ute och vi har fått tillbaka större delen av våra ”ägor”. I morgon får jag fortsätta bortforslingen av tången till potatislandet. Idag har dagen tillbringats med att ta bort resten av mattan och masonitskivorna i torpets sovrum.

Men nu är frågan om sängarna verkligen ska stå framför fönstret…? Vi har ställt garderoben på väggen bakom dörren så det går att ställa sängarna med huvudgaveln mot väggen vid kakelugnen istället:

Men det är ju ändå roligare att kunna tittat ut genom fönstret…

Än in i garderoben! Okej, nu står den mitt i rummet, men ändå. Det är ju skönt att kunna gå fram till båda fönstren och slippa drag på huvudet från fönstret. Eller…? Vet inte heller. Får fundera och möblera om en gång till 😉

Han: Med tanke på alla modellbilder jag medverkat på ovan vill jag bara tillägga att även jag har plåtat två skönheter.
Visas endast här: Urban Engmans pappas traktor som bekräftar tesen att gammal är äldst.
Och apropå att försvinna in i tapeten:
– Ser du fasanhonan?

Måndag: Havet tar och havet ger…

(Uppdaterad 18:40, 16:26, 16:07, 14:28)

Han: Havet tar och havet ger, framför allt dumpar havet tång och ris. Ännu är det högvatten, men dagen efter Malek dragit bort återuppstår vår strandlinje. 85 centimeter steg havsnivån igår enligt SMHI, men i Bergkvara uppmättes +100 cm.
– Rekordet under vår tid på udden nåddes den 4 januari 2017. Enligt SMHI:s mätningar steg havet den gången 105 cm i Kalmar, men enligt mina amatörberäkningar 154 hos oss.
Då såg det ut så här på udden:

Tyvärr missade vi fågelräkningen igår. Men udden är en del av Sverige – statistiken toppas av talgoxar, blåmes och pilfink. En och annan rödhake, gärdsmyg och även koltrasten börjar hälsa på. Fasanerna räknas väl inte, men härom dagen såg jag liten hackspett i Ismans holk.
– Det är avgjort färre sorter i år jämfört med 2020 när vi bland kunde rapportera in 8 sidensvansar, 2 nötväckor och en bofink.

Och apropå sällsynta vingar. Det är sällan man möter en gentleman nu för tiden. De flesta bär i bästa fall slips när de vill göra ett gott intryck. Annat var det förr: Winston Churchill, deckarförfattaren James Ellroy, antifascisten Karl Gerhard, tunga publicister som Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz – för att nu inte tala om kulturpersonligheter som Kalle Anka, Humle och Dumle och det missförstådde bratset Karl-Bertil Jonsson.
– Åtminstone i jultider.
Och inte förglömma: Min morbror Artur. En fin man som jag bodde hos några somrar när pojkar tycker om djur, unga kusiner och hölass.

Från min blåsiga utsiktspunkt kan jag bara se en enda offentlig person som håller stilen nu för tiden:
– Den lågmälde och sympatiske S-ministern Ardalan Shekarabi.
Kanske beror det på att den grabben är född i Storbritannien och uppvuxen i Iran.

I vänkretsen är det lika illa. Den ende som på senare år mött mig rakryggad med höjt huvud är Tommy Möller, professor i statskunskap. Vi brukar ses på en årlig julgransplundring hos Milton (en tillställning som inte ens de objudna måste uppmärksamma), men jag har noterat att professorn på senare tid allt oftare klätt ner sig till gängse jag-brukar-bli-intervjuad-i-svensk-tv-nivå.

Förmodligen är jag out of fashion, som influencers säger nu för tiden. Det skiter jag i. Det finns bildbevis på att jag bar fluga redan på mitt första bröllopsfoto.
– Året var 1979.
Samma år som Björn Borg utses till världens bäste tennisspelare, Pol Pot störtas, Ingemar Stenmark vinner sin tionde raka världscupseger i storslalom, Thatcher blir premiärminister i Storbritannien. Här hemma blir det förbjudet att slå våra (tre) barn, Sveriges Radio-TV lanserar text-TV, mullorna utropar Iran till en muslimsk stat, Sovjet (Ryssland) invaderar Afghanistan (trodde du att började med USA?) och somliga av oss minns att uppfinnaren Håkan Lans får patent på färggrafik till datorer.
– Och inte minst: Stockholms finansborgarråd och blivande M-ledare Ulf Adelsohn avslöjas med att dansa i bastkjol på en nattklubb i Filippinerna under en tjänsteresa på skattebetalarnas pengar.
– Avslöjandet (nån tipsade förstås) blev en tidig seger för den svenska grävande journalistiken.

Det säger sig självt att den mannen aldrig knutit en fluga. Detta till skillnad från sin föregångare på partiledarposten, den kultiverade Jarl Hjalmarsson om vilken det sas att han var en dålig polemiker för att han alltid tyckte att det låg något väsentligt i meningsmotståndarens åsikter.
– En hederlig och intellektuell inställning som ingen av dagens politiker riskerar att bli anklagad för.

Nåväl, det känns länge sen och motståndsrörelsen krymper. Livet med fluga känns ganska ensamt, vilken min kompis Uggla påminner mig om med ovanstående bild. Men som vanligt när människor sviker är djuren våra bästa vänner.
– Tack Edgar för att du håller stilen på udden.

Hon: och så drog han till torpet för att bygga en bokhylla i nya ateljén…

Båten ligger inte bara vid altanen, den ligger högt på en bädd av sjötång blandat med krukor och annat krafs dessutom! Och var gör jag av all tång. Landen fyllde jag efter förra högvattnet.

Hans potatisland behöver fyllas på, allt däri tog tydligen havet igår, så dit kör jag tången.

Men nej!!! Nu stiger havet igen och vägen till potatislandet står under vatten. Fast det är i alla fall fint väder…

Och så kom Hago plåt med ståndsmässigt, nytt tak till kissarnas entré. Det missade husse också…

Så fort det blir varmt ska väggarna målas i samma färg som resten huset. Förstås! Blir nog matte som får göra det skulle jag tro. Om det ska bli gjort…

Han: Oh! Tack Goof för taket! Det blev perfekt! Nu är det värt att måla!
För egen del har jag som sagt börjat boa in mig i Nya ateljén. Som vanligt börjar jag med bokhyllor i Myrdals anda. Detta medan jag lyssnade på P1 Kultur om att Spotifys Daniel Ek snor sig som en mask på en krok inför kritiken från Neil Young och Jude Mitchell om antivaxpropagandan.

Bokhyllan är färdig, men tyvärr dog min mobil mitt i ett intressant program om arabiska översättare. Så det blev inga vidare bilder. Mitt bidrag till kulturen idag blev att packa upp fyra boklådor, vilket betyder att sex längdmeter av 22,2 meter redan är på plats.
– Det betyder att denna första bokhylla alltså bör rymma ytterligare tio lådor. Alltid en början …