Tisdag: ”Det finns ingen lycka utan handling”

(Uppdaterad 16:42, 13:40)

Han: Redan 17 grader och solig morgon och hon njuter av frukost och morgontidning på verandan mot sjön. Och bortsett från vädret är prognosen god: Vi går mot ljusare tider, åtminstone gladare fruar! Tro mig, jag ser tecken i tiden.
– Men det kostar.
”Att handla skapar inte alltid lycka, men det finns ingen lycka utan handling”. Så sa den brittiske politikern Benjamin Disraeli, citerad ur Barometerns dagliga citatsamling. Visserligen sa han det på engelska, men den svenska översättningen får en roligare innebörd i dagens kontext.

Så här ligger det till: Under flera år har forskarna konstaterat att kvinnor i Sverige är mer nöjda med sina liv än män. Men enkäter indikerar att kvinnor har försämrat sitt välbefi­nnande under pandemin, medan vi män har förbättrat sitt välbe­finnande (Tabell 5).
– Det är framförallt andelen kvinnor som är mycket nöjda med sina liv som har minskat.

Det finns en intressant faktor bakom denna förändring. Det räcker med ett enda ord:
– Shoppingen.
”Pengar som spenderas på konsumtion har ett samband med konsumenters subjektiva välbefi­nnande”, konstaterar Konsumtionsrapporten 2020. Ju mer pengar en konsument spenderar desto nöjdare tycks hen vara, skriver forskarna bakom rapporten. ”Sambandet mellan konsumtion och välbe­finnande kvarstår även då hänsyn tas till andra variabler som visat sig förklara nöjdheten med livet, exempelvis sambo/gift, sociala aktiviteter och fysiska aktiviteter”.

Om din kvinna har verkat grinig de senaste två åren så vet du nu varför. Och det är en glad nyhet! För oavsett om pandemin fortsätter att hålla sitt grepp om Sverige så visar handelns statistik att shoppingen ökar.
– Statistiskt sett betyder det att kvinnor i vårt land kommer att bli nöjdare igen. Och det är ju trevligt.
Om vi nu bortser från att vi alla borde konsumera mindre och tänka på klimatet mer.
– Men en glad fru är ändå en glad fru.

Det är intressant att studera forskningen kring kvinnors och mäns konsumtionsvanor. Författaren Paco Underhill skriver t ex i sin bok ”Why we buy: Shopping som vetenskap” att män och kvinnor har olika sätt att shoppa på. Han menar på att kvinnor har ett större intresse för shopping än män och spenderar gärna längre tid i butiken. ”De strosar lugnt genom butiken, undersöker varorna, jämför produkter och priser, kommunicerar gärna med personalen, ställer frågor, provar och slutligen gör sitt köp”. Männen däremot, menar Underhill, rör sig fortare genom butiken, lägger mindre tid på varorna och i många fall kan det bli svår att få dem att titta på någon annan vara än vad de är ute efter.

Underhill kunde genom en studie se att 65 procent av de manliga konsumenterna som tog med sig kläder till provhytten köpte kläderna de testat. Den enda anledningen som gjorde att de avstod från att köpa de kläder de testat var ifall storleken inte stämde. I jämförelse med de kvinnliga konsumenterna var det endast 25 procent som valde att köpa de kläder de testat, även om storleken var rätt.

Enligt andra forskare är det en större risk för kvinnor att bli shoppingmissbrukare ”då de är mer benägna att läras från tidig ålder att handla för att lindra stress, att kläder förknippas med förbättrad självkänsla”. I en studie som galleriföretaget Steen & Ström framgår skillnader i shoppingmönster:

• Kvinnor planerar sin shopping mer än män.
• Det hindrar inte att kvinnor handlar oftare skor och kläder på impuls.
• Kvinnor handlar mer i en butik om mannen får sitta ned och fika medan hon handlar.
• Män handlar snabbare än kvinnor, trots att de planerar mer.
• Män tar oftare hjälp av personal när det gäller kläder medan kvinnorna oftare gör det när det handlar om elektronik.
• Kvinnor läser oftare innehållsförteckningen.
• Kvinnor handlar i butiker de har en relation till. Hon är lojal mot de butiker som ger henne rabatter.
• Män handlar kläder utan att prova dem medan kvinnorna provar innan de handlar.
• Mannen shoppar längre när en kvinna är med.

Mer på samma tema: Enligt en professor David Bell på Wharton Business School, shoppar kvinnor lika mycket på ett socialt plan som att de handlar det nödvändiga medan män handlar mer instrumentalt. ”Den största anledningen till att kvinnor kan lämna en butik är när de inte tycker att de fått tillräckligt med hjälp medan mäns största problem är när det inte finns parkeringsplatser som är tillräckligt nära.”

I studien ”Shoppingbeteende – En studie om skillnaderna mellan mäns och kvinnors klädshopping” kommer forskarna Annie Ståhl och Emma Gustavsson fram till något liknande: Den största skillnaden mellan kvinnors och mäns konsumtionsbeteende är ”att kvinnor tog längre tid på sig när de shoppade, att de tittade grundligt på alla plagg och jämförde och provade gärna plagget innan de köpte något.

”Kvinnorna kände sig ofta osäkra i sina val och ”besökte gärna butiken flera gånger innan de bestämde sig för att köpa plagget, medan männens shoppingrundor ofta innebar att de snabbt och enkelt fann det de var ute efter och köpte det”.
Författarna slutsats är därför ”att kvinnorna shoppar för nöjets skull och män på grund av ett behov.”
Så pass.
En fråga kvarstår:
– Är någon enda man som lever med en kvinna överraskad av ovanstående slutsatser?

PS: Okej jag shoppar också. I morse fick jag ett paket i brevlådan: Dammsugarpåsar. Klart jag blev glad. Men nog om shopping. Nu ska jag gå ut handla – i Disraelis andemening.

Han 4 timmar senare, det blev inte mycket uträttat. Behövde åka till tandläkaren i Torsås för att laga en tand. Dessutom fick jag i uppdrag att hämta ut paket på Tempo i Gökalund. Något hon köpt på nätet. Och det gjorde jag gärna. Om inte annat så för att bekräfta dagens tes.

Hon: det där paketet är inte lycka utan mer utav jobb, kryddburkar till min chiliblandning. I och för sig snygga sådana, men inget jag riktigt kan tänka på när jag ska sova. Ja, ett lyckat, gärna lite lyxigt och dyrt klädinköp, är bästa insomningstabletten. När ska du bära det, till vad, vilka andra kombinationer kan funka, och så vidare. Som att räkna får, men roligare!

För övrigt tycker jag inte pandemin har påverkat min shopping jättemycket, det finns ju nätshopping, tack och lov. Fast det blir lite billigare grejer eftersom jag är dålig på att returnera felköp. Började dagen i sängen med lite shopping, men hejdade mig innan jag köpte tre t-shirts från HM. Känner mig stolt. Men de ligger kvar i kundkorgen… lite annat blev det dock:

Måndag: både solen och vårt nya matbord kom imorse. Hurra!

(Uppdaterad 14:50)

Hon: budkillarna hade först lite svårt att hitta ut till oss, men till slut kom de rätt. Och vårt nya matbord känns helt rätt, kanonbra helt enkelt!! Kanske vi får åka till Vågen och se om vi hittar ett par bättre stolar än de två vi köpte på loppisen i Nättraby i förra veckan, men annars supernöjd. Känns inte trängre härinne heller trots att det är större än det gamla. Och det går helt klart lätt att sitta sju ser man ju när sex stolar är på plats. Åtta också med lite god vilja 🙂

Men efter levereransen och fixet med placering etc tog ”arbetslusten” slut. Klippt gräset, bara för att, men nu funderar jag på att ta ett bad. Ett kallbad alltså, solen är ju tillbaka, men det blåser hård nordan fortfarande. Så helt lustfyllt blir det nog inte, men uppiggande.

På tal om lustfyllda bad, igår återerövrade jag mitt badkar inne i Chateau Margareta, det var underbart!! Kostade på mig en av de rosa svindyra badbomberna från Lush dessutom. Egentligen är de bara till för att det ska dofta gott och se trevligt ut i badrummet, skådebröd med andra ord.

… men nu ska tala med träden

Han: Har inte även du en känsla av att vi är väldigt exakta om fel saker? I går tog vi en lång promenad genom skogen. Eller lång och lång, drygt 6 km bara – men med vår tids sätt att mäta triviala saker: 8 304 steg enligt någon hälsoapp som någon laddat ner i min mobil. Osökt som man säger när man menar tvärtom, tänker jag på vad den gamle ABB-chefen Percy Barnevik konstaterade när en närsynt journalist hittat ett mindre sifferfel i kvartalsrapporten:
– Du har säkert rätt, men med åren har jag lärt mig att det är bättre att ha ungefär rätt än exakt fel.

Nå, det var inte det jag hade tänkt skriva om. Sverige är ett skogsland och skogen väcker känslor. ”Jag gillar att gå in i en skog och inte veta vad som finns där. Andra blir inspirerade av att veta i förväg var det finns kantareller och var det ligger en liten sjö, men jag går hellre in i en helt okänd skog.”
Det säger Hampus Vallien, som äger och driver Vida konsthall på Öland, i en intervju i Barometern (27 aug). Enligt intervjun är Hampus målsättning med verksamheten ”att få fler att gå in i den där okända skogen. Att våga, och komma ut med ett ­leende på läpparna.”
Hans fru Emilia är mer reserverad (eller äventyrlig?): ”Ja, du… apropå den där skogen som Hampus pratar om så är vi ganska lika, men jag vill nog ändå veta att det inte bara är en rad med tallar där. Någonstans måste det finnas någonting – även om jag inte vet exakt vad.”

Den svenska skogen har dragits in i klimatdebatten – och kanske i den kommande valrörelsen. EU-kommissionen har presenterat en ny skogsstrategi som sätter upp riktlinjerna för hur skogen ska skötas i hela EU.
Här hemma skär åsikterna om denna nya strategi som en brandgata genom det politiska landskapet. Centern och Miljöpartiet är oeniga även i denna fråga, vilket ytterligare eroderar socialdemokraternas maktbas.

Nej, jag har ingen uppfattning i sakfrågan. Hasse, grannen, har det säkert. Han äger skog och har kämpat hela våren och sommaren med granbarkborren. Jag äger ingen skog men går gärna i andras. Igår, medan hon plockade svamp, gick jag omkring i någons skog och funderade på att folk ofta säger att man inte ser skogen för alla träd.
Jag tänker att det är tvärtom:
– Problemet att vi ser skogen men inte träden.

1971 skrev Brian Wilson i the Beach Boys den sorgliga låten ”A day in the life of a tree”:
Feel the wind burn through my skin
The pain, the air is killing me
For years my limbs stretched to the sky
A nest for birds to sit and sing
But now my branches suffer
And my leaves don’t bear the glow
They did so long ago
One day I was full of life
My sap was rich and I was strong
From seed to tree I grew so tall
Through wind and rain I could not fall
But now my branches suffer
And my leaves don’t offer
Poetry to men of song

Hade vi kommit ihåg låten om Wilson besjungit alla träd i skogen som beklagar sig över att allt jorden har kvar att erbjuda är föroreningar och därför låter grenarna falla till marken?
– Nej, vi funkar inte så.
Enligt mediedramaturgin är hundra flyktingar som drunknar på väg till Europa en nyhet – men en död liten pojke som heter Alan en fruktansvärd tragedi som skakade om oss alla.
– Av samma skäl blir en döende skog en notis som du glömt att du läst. Ett döende träd känns däremot som en personlig förlust.

Tänk bara på alla artiklar vi under årens lopp fastnat för om ensamma gamla ekar som står och faller runt om i landet. Vilken leder fram till min slutsats: Om alla svenska medborgare hade ansvar för ett träd i skogen och en gång per år tvingades redovisa iakttagelser och förändringar hos detta enda träd till det Statliga Verket som Har Hand Om Allt Viktigt, skulle vi kanske ta klimatförändringarna på större allvar.

PS: Apropå att Emilia Vallien förväntar sig mer av skogen än att mötas av ”en rad med tallar” gör författarinnan Kerstin Ekman en tänkvärd iakttagelse i Gubbas hage: ”/jag brukade/ lägga mig på rygg och titta upp i trädkronorna. De bildade en ring ovanför mig. Jag la mig ganska ofta ner för att kontrollera saken. Och det stämde: de bildade alltid en ring. Det förundrade mig och denna förundran sitter i”. 
Det var värt att testa.

Söndag: Även djur är människor

Han: Även rovdjur måste ta ansvar för klimat och jämställdhet, det menar en ny rapport som slagit ner som en bomb i utkantssvensk viltförvaltningen.
– Vi kan helt enkelt inte acceptera det enorma matsvinn som uppstår när vargen dödar tio får och bara äter upp ett av dem, konstaterar rapportförfattarna.
Särskilt eftersom det handlar om konsumtionen av rött kött som ökar metanutsläpp och hotar politikernas koldioxidekvivalenter.  

Dessutom påminner rapporten om att #metoo-kampanjen helt missade järvhannarnas otidsenliga, manschauvinistiska och helt oansvariga påsättarfilosofi och att länsstyrelsen därför kommer att avsätta extrapengar ur den lokala jämställdhetsfonden för att utbilda de vuxna hannarna att bli mer närvarande pappor.

Alltså. Ovanstående rapporteras i God Morgon Världens satirprogram Utkantsverige. Men erkänn att även du under några ögonblick trodde att det handlade om Sverige där även djur är människor.
Jag vet.
– Det är du som har de där stockholmskatterna, va?
Den frodiga ägarinnan av ”Djurens Värld” i Torsås var varken ironisk eller sarkastisk. Hon konstaterade bara att den kattmat vi beställt avslöjade en sanning:
– Våra Torsåskatter äter inte tonfisk, de får nöja sig med Whiskas köttblandningar.

Det är sant. Våra från huvudstaden nedflyttade katter äter bara tonfisk, så vildkatter de är från Sorunda.
Det vill säga:
– De äter bara tonfisk från Applaws (Natural Cat Food), helst den som serveras i påse, mindre gärna den burkförpackade även om den innehåller samma sak.
Det är i alla fall mattes bestämda åsikt.

Dessutom bör man dela den kladdiga biten som glider ur påsen med sked för att Vilda och Ludde ska tycka om sina patéer. Jag brukar påpeka att dessa våra vildkatter sliter sönder både möss och småfåglar med sina rovdjurständer.
– Men nej, djur är också människor.
Åtminstone somliga.

Det märks på den snabbt ökande försäljningen av katt- och hundmat.  Det är inte antalet husdjur som ökar intäkterna mest, utan att vi mattar och hussar väljer att köpa dyrare produkter i form av bland annat special- och premiumfoder, berättar Doggys vd Magnus Sjösten i P1:s EkonomiEkot Extra.
– Inget är gott nog för våra fyrbenta familjemedlemmar.
Och det kostar.
Världens största livsmedelskoncern, Nestlé, rapporterade nyligen att djurfoder är deras näst största sektor med en omsättning på 8.2 miljarder dollar bara under årets första halvår, nästan 10 procent mer än under fjolåret.

I USA utgör djurmaten den femte största sektorn bland all konsumtentförpackad livsmedel, efter cigaretter, öl, snask och läsk. I Amerikas 51:a stat – Sverige – håller husdjurmatsförsäljningen en jämn tillväxttakt på 4% per år, högre än den för människoföda.
Kattmat är störst och ökar mest, mer än hund. Men drivkrafterna är desamma: Dyrare alternativ. Specialfoder, typ för kastrerade katter. Som Luddes och Vildas Regular Sterilised 37 från Royal Canin a 480 kr påsen på Lantmännens.  

Utbudet är trendkänsligt. Nästa rätter på menyn riktar in sig på allergiska och stressade katter.
– Det är möjligen att det inte finns några allergiska katter, men maten finns.

Glutenfritt är redan här och lika självklart har den vegetariska trenden kontaminerat även djurmaten. Sådan matte sådan hund, vilken enligt expertisen är okej för jycken.
Katterna däremot behöver kött.
Intressant nog experimenterar industrin därför med att göra burkmat av, ja just det: möss.
– Äntligen!

Globalt omsätter husdjursmaten 800 miljarder kronor – klart vi inte har råd med bistånd till fattiga människor också!
Det fiffiga ur kapitalisternas synvinkel är att branschen inte är konjunkturkänslig.
– Hellre svälter vi än missunnar katten sin gourmétallrik, skulle kunna bli KD:s nya valslogan.
Och Ebba B skulle säkert locka väljare. För det är tyvärr sant. Den tid är förbi när fattigpensionärer åt kattmat. Nu är den för dyr och då prioriterar hussar och mattar sina fyrbenta familjemedlemmar.
– Orättvist, men sant.
Förmodligen sossarnas fel.

Tur att en annan har släkt som jagar djur. För att i någon mån återställa ordningen mellan människor och djur håller jag på att tillaga en rejäl älgstek som Magnus & Tina var hyggliga nog att skänka en pensionerad tvåkattsägare på udden.

Hon: så sa hon inte alls i djuraffären, hon sa att i Torsås åt katterna bara kyckling, inte tonfisk. Det var typiskt Stockholms-katter… och sen tror jag kanske det är mer vanligt i Stockholm att man köper svindyr kattmat. Eller rättare, typiskt i SOFO (hipstertät del av Södermalm som naturligligtvis har en butik som heter Sofo Pets). Och förresten så är det inte exakt samma i burkarna, den tonfisken är uppblandad med lite ris. Kissarna vill helst ha ren tonfiskfilé 🙂

Fick med honom på en skogspromenad idag, och det blev lite svamp med hem också. Det gula guldet lös med sin frånvaro, brukar i och för sig aldrig hitta kantareller, ibland lite trattisar, de brukar dock komma senare. Men det var massor av fina små Karl Johan-svampar (kunde plockat hur många som helst men hade bara en liten påse). Brukar annars aldrig plocka soppar för jag blir alltid så osäker på vad för sopp det är, de brukar se risiga ut dessutom.
– Men idag var det sååååå många, och så små och fina att jag tänkte att nu ska jag verkligen kolla upp de här svamparna. Och vad jag kan se är det Karl Johan, de smakar dessutom gudomligt även råa.

Och så växte det massor av stora, för stora… champinjoner på strandängen vid andra udden. Men några små stod det där. Kan ju vara lite läskigt, men de stora hade kolsvarta lameller och dessa små har ljust varmgrå. Flugsvampen är helvit. Eller hur…? Ja, börjat bli osäker på all svamp, var jag aldrig förr. Men nu ska jag steka den så imorgon vet vi.

Lördag: både förfest fest och efterfest med kokerskan på Castamar…

(Uppdaterad 18:53, 18:26)

Hon: galen fredagkväll och natt tillsammans med hertigen av Castamar, hans kokerska och en massa fler sköna gestalter. Helt beroendeframkallande serie, vi såg tio avsnitt i streck, av totalt 12. Två hade vi sett kvällen före. Sista avsnittet slutade först klockan fem imorse…

Så övertrött och uppe i varv att jag inte kunde somna förrän framåt sju imorse, lyckades i alla fall sova i fyra timmar fram till elva. Känt mig ganska pigg ändå, förmodligen tack vare att det var ett i princip helt alkoholfritt party. Och så en lång frukost med morgontidningarna i sängen på det.

Gick väl upp halv två ungefär, då hade det slutat regna, och jag kände mig tvungen att gå ut och skörda så mycket av tomater och annat grönt som möjligt. Av de som klarat senaste dagarnas skyfall vill säga…

Fryst in och ugnstorkat tomatskörden. Så mycket mer blev det inte gjort idag… jo tog in lite vindruvor till kvällens soff- och bokkväll också. Det blir definitivt inget seriemaraton i repris inatt!

Han: Har inte mycket att tillägga. Glad att jag lever i ett fritt land där vi får titta på vilka serier vi vill.
– Och när vi vill.
Läser i New York Times att den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj slipper gulag­arkipelagens straffarbete och fysiska tortyr. I fängelset tvingas han i stället varje dag titta på flera timmar på Putin-tv.

Naturligtvis kan jag inte fatta vilket hemskt straff det måste vara. Får mardrömmar bara vid tanken att en kvart om dagen fram till nästa val tvingas lyssna på Ulf Kristersson och Magdalena Andersson.

PS: Netflixserien om kokerskan på Castamar var en lisa för själen för oss romantiker på udden. Det enda som är sant (vid sidan kastratsångaren Carlo Broschi Farinelli som dök upp i vårt sovrum vid halvtretiden vid halvtretiden) är möjligen beskrivningen av Filip V och förfallet av det spanska riket som utgör fond till det hjärtknipande kärleksdramat på Castamar.

Fredag: ”Så er det en sparvhøk og sikkert en hun”

Han: Idag kom regnet och jag fortsätter där vår spaning slutade.Apropå gårdagens korta besök hann jag bara se ryggen på höken som slog sig ner två meter bakom mig och sedan lyfte för att sätta sig en bit bort. Efter att tillfrågat expertisen lutar jag åt sparvhök men garderar med duvhök.
– Båda brukar flyga in över udden från Isman till.

Utifrån hennes bild är det inte helt enkelt veta: ”Ikke sikker, hvor stor var den omkring 58-64 cm eller 35-41 cm. Set fra ryggen er de to arter ret ens, men det lyse felt i nakken tyder på duvhøk. Sparvhøk har helt mørk nakke.”
Skriver uddens vanligtvis välinformerade expert och även andra har bidragit med insikter.
Några nedslag:
1. Duvhöken är större än sparvhöken. Och den här gästen var snarare 40 än 60 cm. Men vad säger det när storleken är relativ:
– Duvhöken är större än en kråka medan sparvhöken är stor som en kaja”, skriver Natursidan.

Se skillnad på sparvhök och duvhök

Dessutom: ”En liten duvhökshane och en stor sparvhökshona är ungefär lika stora”. Men duvhöken är ”bredare över höfterna” som Lars Svensson formulerar det i i Fågelguiden (Bonnier Fakta).
– Och stjärten är rundare och inte lika lång och modellsmärt som sparvhökens, om även den jämförelsen accepteras. ”Stjärten alltid längre än vingbredden”, förtydligar Lars Svensson när det gäller sparvhöken.

2. Och så färgen och teckningen: Jag vet hur en sparvhök ser ut på nära håll, jag har till och tvingats ta livet av en.
Ett problem är att de flesta fågelböcker beskriver fåglarna framifrån eller från sidan. Fågeln på bilden vänder ryggen till. Ingen teckning syns.
– Brun till mörkt brun nacke och rygg.

3. Hade jag sett den flyga kanske jag vetat. Duvhöken ger ett kraftfullare intryck. Den flyger med lugnare vingslag och stadigare och mer bestämd flyktbana. Sparvhökens flykt sker däremot genom några ”få snabba vingslag, avbrutna av långa sträckor i glidflykt” (Våra fåglar, Prisma).
Eller med Fågelguidens mer måleriska: ”duvkvicka vinglag får höken att stiga, med den sjunker i gliden, varför flyktbanan blir lätt böljande, inte så rak och stadig som duvhökens”.
Okej, men nu satt den här besökare alltså bara där med ryggen mot mig tills den plötsligt lyfte från hennes tomatspaljé och försvann.

4. En iakttagelse som fick mig att tro att det var en duvhök var att våra tre kråkor reagerade på gästen med varningsrop och flaxande flykt. Duvhöken kan ge sig på dem också, även om den här efter att ha funderat en stund försvann in i vårt småfågelsnår.
– Vilket även sparvhöken brukar göra.
Eller om det här var en sparvhök.

Så där kan man fortsätta så länge regnet varar. Men jag blir nog bara mer osäker ju mer jag läser. Men hjälpen är nära – plötsligt står min mentor där i regnet. Efter en kort genomgång av fakta – inklusive att jag får order att hämta ett måttband och mäter upp vår gäst, höken alltså, till 32 cm är slutsatsen given:
– Så er det en sparvhøk sikkert en hun.
Tack Axel, nu vet vi det.

Hon: men den igår var mycket brunare på bröstet! Rovfågeln alltså. Ja jag orkar inte ens argumentera för eller emot, är helt slut efter förmiddagens yogapass som var första sedan typ i maj, eller när det nu var trädgårdsarbetet tog över.

Och jag måste säga att vattna och rensa ogräs är inte att förringa som träningsform, jag var precis lika stark och hade precis lika bra balans som före sommaren. Men något hände i kroppen, jag bara jäspar och jäspar, och känner mig helt slut som artist. Var ingen vidare värdinna när ”danskarna” kom mitt i ketchup-kokandet heller, för så fort jag satte mig med de andra i soffan så började jäspningarna. Bibi sa hon förstod, hoppas Axel också fattar vad ett yogapass kan göra med en otränad kropp…

Torsdag: Sluta trolla – bekämpa brottsligheten oavsett om den är svart eller vit

(Uppdaterad 17:07, 13:40,13:25)

Han: Jag håller med. Orsaken till att det tagit Brå, Brottsförebyggande rådet, 16 år att kolla in sambandet mellan brott och invandring är att ”det har funnits en ovilja att peta i sådant här, man vet aldrig vilka fakta som kan krypa fram och vilka som kan ”gynnas” av den” (Erik Helmerson, DN:s ledarsida).
Men sånt straffar sig, ty skit flyter.
Och just nu flyter skiten i alla medier.

Det blir inte bättre av att den notoriske Bråforskaren Jerzy Sarnecki hävdar att det här har vi vetat sedan 70-talet.
– Jaha, men varför har ni sagt nåt till oss andra?
Författarinnan Lena Andersson skriver i förordet till sin bok ”Förnuft och högmod” att hon som barn avskydde trolleri eftersom ”hela syftet var att man inte skulle förstå något som gick att förklara och vore lärorikt att få veta”. 
Precis så!
– Och vi vill förstå!

Hade Sarnecki & Co struntat i att leka Labero och Brå istället fortlöpande presenterat fakta, skulle mer kraft under årens lopp kunnat läggas på att ta reda på varför t ex just svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar ligger sämst till i brottsstatistiken, jämfört med både utrikesfödda grabbar och dito svenssonsöner.
Om Sarnecki & Co sedan 70-talet (?) vetat att 30 procent av pojkarna som har en mamma född i Afrika finns i brottsregistret så vore det väl alldeles för jävligt om ingen politiker och myndighet hade förslagit åtgärder och insatser för att hjälpa just denna relativt lilla grupp långt innan smågrabbarna sögs upp i gängen!

PS: En siffra förvånar mig när jag slutat förvåna mig över allt annat: 4,8 procent av alla svenskfödda män med två svenskfödda föräldrar finns också i brottsstatistiken.
– Det vill säga: Såna som jag vars mamma och pappa hette Henny Amalia och Erik Helmer. 

Det är många. Enligt Brås rapport (sid 140) finns det idag 5 821 794 inrikesfödda män och pojkar med två inrikesfödda föräldrar, så betyder det att uppåt 280 000 av oss gammelsvenskar (4,8%) också är misstänkta för brott.
– Den gruppen står för drygt hälften av alla brottsmisstankar.
Det är vi och våra vita pojkar – inte ”dom där andra” – som är de svarta i diagrammet ovan: 280 000 småtjuvar, knarklangare, våldtäktsmän (54% av alla sexualbrott begås av ”våra” pojkar), heltidsgangsters, mördare och andra skitstövlar som ingen pratar om just nu.
– Detta för att det tagit Brå 16 år att ta fram siffror som ”alla” kände till.
Sorgligt även det.
Nu när vi har statistiken bör slutsatsen vara:
– Sluta trolla – bekämpa brottsligheten oavsett om den är svart eller vit!

Hon: och när vi läser om detta i morgonens tidningar sitter det helt plötsligt en rovfågel precis bakom honom och öga mot öga med mig. Hinner inte reagera snabbt nog för att ta en bild med mobilen när den nu satt typ tre meter ifrån mig. (Utanför fönstret alltså). Men en bild bakifrån fick jag, men då satt den betydligt längre bort. Nu försöker vi komma på vad det var!

Efter frukost gräddade jag tre danska råglimpor, och efter det städat i timmar. Det var längesedan det gjordes, i alla fall så pass ordentligt. Fast om någon kommer hit tror de nog inte vi städat sen före sommaren… spindlar i mängd här, och river man nätet är det nytt dagen efter.

Och så har jag kokat ihop Hot Saucen som hade fermenterats klart idag, bubblade nästan inget längre. Tagit en vecka, för så lite… två små flaskor. Ändå dubblade jag receptet. Får sätta ny sats, den har en strykande åtgång. Barnen har redan börjat fråga efter årets kok…

Onsdag: och vart tog den vägen…

(Uppdaterad 18:50)

Hon: den här dagen bara försvann… har inte ens hunnit läsa Barometern, bara DN, ändå tycker jag inte jag fått något gjort! Jo, skördat så mycket tomater jag kunde, för nu ska det bli hård vind och regn i typ en vecka.

Räknar inte med att det blir så mycket bevänt med tomaterna efter det, och så kan jag koka ketchup, chutney och torka tomater i ugnen här inne under ovädret. Utan att behöva gå ut…

Och så hade jag tid för årlig kontroll hos tandläkaren vid fyra. Tror alltid han ska säga att nu har förfallet börjat, bara sikta in sig på löständer. Min värsta skräck, att tappa tänderna. Men inga fickor och ingen tandsten den här gången heller, pust!!! Bara att fortsätta med tandtråd var dag, det är hemligheten.

Nu drink och Barran medan köttfärslimpan med gorgonzola blir klar i ugnen.

Han: Många tror att guldbaggen är ett filmpris som delas ut på en glittrig gala i Stockholm där alla pristagare gråter och tackar mamma och pappa och mormor och hela teamet och min intimitets-koordinator ”för att de gjort det möjligt för mig att lära mig mina repliker utantill utan att må dåligt”.
– Det räcker inte här på udden.

Här är guldbaggen en 14–20 millimeter lång och metalliskt grönglänsande skalbagge som äter nektar och därför så här års gärna besöker våra rosor.”
Och det får den gärna göra. Utan gratisarbetande pollinerande stannar världen.
Om du undrar så har guldbaggen en egenhet:
– Den kan flyga utan att lyfta upp täckvingarna. Detta tack vare att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.
Men det är överkurs.

Dagens utblick bortom udden: Sossarnas val av ny ordförande måste bli öppnare, det menar många inom partiet. Eftersom jag inte är medlem i det partiet (och inget annat parti heller) har jag ingen synpunkt på hur de väljer sin store ledare.
Eftersom ag gillar korv är jag dock lite undrande inför ett uttalande från Tidningen Ångermanlands förre redaktör Anders Rönmark: ”Öppen process? Kom igen nu. Ingen mår bra av att veta hur korvar eller överenskommelser mellan partidistrikt görs.”
Jo, när det gäller korvstoppning vill vi nog det.

Tisdag: Solig Nyhetsmorgon utan nyheter

Han: Tisdag 24 augusti. Sol, 15 grader som känns som 15 grader. 3-5 sekundmeter vind från norr. Vi vaknade tidigt trots att husmusen väckte oss i natt igen. Förmodligen håller den på att återställa sina egna gångar efter att vi lagt in golvvärmen.

Hon läser som vanligt tidningarna noga och länge. Jag skummar nyheter jag redan hört på radions morgonsändningar. Dagens mest tänkvärda kommentar:

Det är inte varje morgon gårdagsmedia får en att tänka på framtiden, eller hur? Med undantag för Leif GW Persson har nu hela den vanliga mediecirkusen vittnat om varför Stefan Löfven”egentligen” avgår och vem som kommer att ersätta honom.
– Att jag inte hört Sveriges ledande orakel tycka i fråga kan bero på att jag inte tittar på TV4 Nyhetsmorgon.

Idag är Löfven redan gårdagens nyhet och personligen instämmer jag i Alex Schulmans avskedsord: ”Jag tror att Löfven kommer att märkas på riktigt först när han inte märks.”
Ingen dum formulering alls. Och tills dess ägnar vi oss nostalgiska betraktelser. Eftersom jag flyger lågt även under mina utblickar bortom udden drog jag mig i söndagens blogg till minnes att jag, en redan då luggsliten redaktör, råkade hamna vid samma middagsbord på Idrottsgalan som en fackordförande som några dagar senare tackade ja till att bli ordförande i Sveriges största parti.

Jag konstaterade att ibland är Stockholm mindre än Bergkvara. Alla känner alla. Den tesen håller än mer när vänner nu påminner mig om hur det gick till när den blivande statsministern träffade Peppe Engberg (obs! ironi).
Även det är signifikativt för den här lågt flygande historien. Det visar sig att det var en gemensam bekant i vårt vanliga galagäng undrade ”om det var ok att ta med sig Stefan med fru.”
– Till saken hör att även vår gemensamma bekant vid den tiden åtminstone en gång själv tackat nej till partiledaruppdraget.

Och denne Stefan visade sig vara en ödmjuk man. Även om jag tyckte att hans fru, min bordsdam, var mer underhållande och kunnig i den obligatoriska frågesporten. Den som gästerna roar sig med innan tv-kamerorna slås på och alla ska se glada ut och applådera de mer eller mindre töntiga programledarna som tar vid efter de garanterat töntiga programledarna vars uppgift är att värma upp oss i publiken innan the show goes on air.

Det var första (och sista?) gången den nu snart före detta statsministern var på Idrottsgalan där stora delar av det medietränade politiskt-ekonomiska etablissemanget samlas tillsammans med mediefolket för att hylla idrottens hjältar som också är väldigt mediala nu för tiden
Eftersom jag själv är från samma del av vårt långa land som statsministern (Norrland, som man säger i Restsverige) har jag ofta slagits av hur liten den världen är, medievärlden alltså.
Min favorithistoria: En medarbetare på vår tidning avslöjade en dag att hennes lillebror, som redan var ”känd från Robinson” ­– bara en sån sak var märkvärdig i min värld – dessutom umgicks i kretsen kring prinsessan Madeleine.
Det här på den tiden när Madde höll igång med Östermalmsbrudarna och bratsen kring Stureplan och Aftonbladets vassaste penna, Anette Kullenberg, skrev sin krönika med rubriken ”Madeleine! Det är dags att sluta supa!”

Texten är förmodligen den mest omtalade kolumn som aldrig publicerats.
– Åtminstone inte med den rubriken.
Inte ens i yttrandefrihetskämpen Hiertas Aftonbladet får man skriva så om en prinsessa. Och vår reporters lillebror var alltså kompis med denna prinsessa som festade runt.
Märkvärdigt, tyckte redaktören från Norrlands inland och häcklade storasyster. Till slut tröttnade hon på mitt häcklande och röt genom redaktionslokalen:
– Det är väl inget konstigt med att de är kompisar. De är ju jämnåriga!

Där fick jag som vuxit upp långt från Djursholm. Tänkte inte på det. I Stockholms medievärld är alla jämlikar. Somliga är bara mer jämlika än andra.

Hon: vi vill ju kunna sitta lite fler runt bordet även här nere på Udden, inne i hus 1, där vårt runda bord är lite för litet (110 cm/diameter). Så idag gjorde vi slag i saken. Större bord är inköpt!

Har googlat runt i ett år, och äntligen fann vi ett på Mio i Karlskrona, helt nyinkommet. 135 cm/diameter, perfekt. Varken för litet eller för stort. Och om ingen är allt för bredaxlad går det nog att klämma in 8 pers.

Men först hittade jag originalet, Asplund Collection! Lite för dyrt för oss. Drygt 50’ för dyrt skulle jag säga…

Ser ingen större skillnad. Vårt bord var inte plast eller så, utan Ek. På måndag får vi det hemlevererat, totalt 6200kr blev det. Väldigt nöjd!!

Måndag: Alice Kavat ger sig ut i vida världen…

(Uppdaterad 16:30, 12:30)

Hon: ja idag börjar mormors kavata lilla tjej förskolan.

Hon tar det på största allvar, och klarar det förstås med bravur!

Stolt mormor ska få ett FaceTime-samtal efter välbehövligt middags-nap. Måste ju höra från källan själv hur det egentligen kändes.

… och mer om vårt behov av små glada nyheter

Han: Haha, den ungen! Och kanske återspeglar Mormors glädje min tes att vi behöver små glada nyheter. Så här tänker jag: Ännu en nyhetsdag med hjälplösa rubriker om Afghanistan fastnar vi båda i en liten notis om att det är förbjudet att rida elefant på fyllan i Sri Lanka.
Dessutom får elefanter i timmerbranschen jobba högst fyra timmar per dygn och ­slipper ­nattarbete, och alla elefanter får rätt till ett minst 150 minuter långt bad dagligen.

Och inte bara det: Alla elefanter ska också få id-kort som en del i processen att höja deras status.
– Klart man blir glad!
Där ser du, Krösa-Maja, världen blir bättre. Och det kanske bästa med detta:
– Med den inställningen lever vi längre.

Det visar åtminstone forskare som tittat närmare på kopplingen mellan optimism och livslängd, rapporterar BBC.Forskarna har analyserat data från två olika studier i vilka 70000 kvinnor och 1500 män deltog. Slutsatsen:
– De mest optimistiska levde generellt 11-15 procent längre jämfört med den minst optimistiska gruppen.
Notera att den skillnaden stod sig även när forskarna räknade in saker som dålig kosthållning, rökning och alkoholkonsumtion.
– Optimismen väger tyngre.

Här sprattlar jag kanske på djupt vatten, men kanske finns det till och med ett samband mellan den optimism jag känner till exempel inför dagens eftermiddagsdrink och hur jag mår? Enligt CNN har tidigare forskning i alla fall hittat kopplingar mellan optimism och bland annat bättre hjärthälsa, starkare immunförsvar och bättre lungkapacitet.
Klockan är bara 12:30 och jag känner mig redan gladare och piggare.

Hon: och efter dagens middag kommer du känna dig ännu piggare. Mycket grönkål blir det 😉

Och så lite nygjord chutney till det! Ovanligt ”mild” för att vara gjord av mig. Känns bra. Kanske jag kan bjuda på den också… alltså, den är inte utan sting, tre chilis är i, men en är mild med mycket smak, och ingen Habanero fick komma med alls.

Söndag: Även Utanför udden flyter världens hav ihop

(Uppdaterad 14:12, 13:32, 13:10, 12:31)

Han: I en dryg vecka har hon legat och hukat bakom Fimpan. Mitt i farleden. Hon heter North Carrier. Det vet vi liksom alla andra kring udden som följer Eniro på Sjön och utmärkta Marine Traffic: ”Deck Cargo Ship NORTH CARRIER is currently located at BALTIC – Baltic Sea at position 56° 21′ 45.18″ N, 16° 6′ 52.344″ E as reported by MarineTraffic Terrestrial Automatic Identification System on 2021-08-18 14:09 UTC. The wind in this area at that time blows from Southwest direction at force 5 Beaufort.”

Vi vet att hon kommer från Stockholm, har lossat i Kalmar och nu väntar på någon eller något utanför vår udde. Vi spinner förstås historier. Läser om spökskepp och börjar skriva på en thriller. Och då! Plötsligt ser vi henne en distansminut söder om Fimpan.
– Hon har gett sig av lika oväntat som hon kom in i vår lilla värld.

Vid det laget har jag försjunkit i en annan historia: Han växte upp i en liten håla som heter Pinsk, som då låg i Polen men som legat lite här och var. Fram till år 1318 eller 1320 hade Pinsk tillhört Litauen men 1521 blev en del av det förenade Polen-Litauen för att år 1793 införlivas i Kejsardömet Ryssland.
– Bara för att mitt under första världskriget, år 1917, åter hamna i Polen.
Staden intogs under andra världskriget av den nazityska armén, befriades år 1944 av Röda armén och med krigets logik tillföll Sovjetunion i fredsuppgörelsen efter andra världskriget och nu ligger i Belarus som före 1991 hette Vitryssland och var en del av Sovjetunionen.

I denna bortglömda provinsby mitt i ingenstans växte alltså en av världens bästa utrikeskorrespondenter upp. Han hette Ryszard Kapuscinski (1932–2007). Han hade världen som sin arbetsplats och hävdade att det var i denna avkrok han grundlade sitt internationella perspektiv på omvärlden.
Kapuscinskis argument:
­– Genom Pinsk går floden Pinas som via Njemens, Wisłas och Dneprs flodsystem som gjorde att han i tanken kunde nå ut till världens alla hav.
I Kapuscinskis huvud var det med andra ganska givet att han skulle bli världsreporter.

Och Kapuscinski är inte ensam om denna resa. Bland kända Pinskbor räknas även Simon Kuznets (1901–1985), ekonomipristagare till Alfred Nobels minne 1971 och Israels förste president Chaim Weizmann (1874–1952). Även Golda Meir (1898–1978), som blev Israels första kvinnliga premiärminister hade rötter i Pinsk, liksom den polsk-amerikanska författarinnan Anzia Yezierska som skrev Hungry Hearts om fattiga invandrare i New York’s Lower East Side och blev en berömd manusförfattare i Hollywood.

Något som tål att tänkas på när man en söndag i augusti 2021 sitter och glor efter ett fartyg som försvinner över vatten som någon gång runnit genom en så märkvärdig håla där bortom horisonten.

Apropå världsresenärer läser jag i tidningen att vår egen legendariske världsreporter Staffan Heimerson övervägde att dra ner till krigets Afghanistan när talibanerna intog Kabul.
Det berättar han i mediepodden ”Läggut!”.
– Jag tänkte ett ögonblick: ”ska jag göra det?”.
Världsreportern, uppvuxen i en håla som heter Ängelholm, säger att han sedan tittade i kalendern och insåg att han fyller 86 nästa gång …

Är någon av oss som känner Staffan Heimerson förvånad? Nej, men kanske räcker det numera att titta i tv (Muren) och bli guidad ut i den stora världen. Ingen kan världen som den mannen. Noterar dock att nästa gång världsreportern passerar här förbi ska vi ta med honom till Ölands norra udde och fyren Långe Erik – inte Långe Jan som den gode Staffan fick för sig i ett av programmen när Muren föll.
– Du är förlåten, till och med av fyrmästarens dotterdotter.

PS: Just i denna stund när jag hade tänkt resa mig och uträtta något storslaget meddelar Stefan Löfven att han avgår efter tio år.
Vad säger man?
– Löfven är en ödmjuk man. Och han har anledning till det.
Och mer?
– Grattis pöjk. Du har fattat att politik är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb som politiska broilers föds in och pensionerar sig i.
(Vilket vid närmare eftertanke också är vad Stefan Löfven själv konstaterade under en middag veckan innan han tackade ja till uppdraget. Hur det kom sig att hur den dåvarande Metallordföranden hamnade vid vårt bord på Idrottsgalan år 2012 minns jag inte – ibland är Stockholm mindre än Bergkvara – men trevligt hade vi. Särskilt fru Löfven tyckte jag om. Tiden går fort: Googlar jag finner jag att galan hölls den 16 januari och redan då spekulerades det om att han skulle få ett nytt uppdrag. Den 25 jan tackade Löfven ja till att bli partiordförande.)

Hon: känns som om sommaren kom tillbaka igen, ljuvlig dag helt enkelt. Frukost ute förstås, läser DN på paddan eftersom de inte har söndagsutdelning härnere, och blir mer och mer nedstämd. Vad har hänt med Sverige och medmänskligheten egentligen… till och med Norge har tagit hem all personal på sin ambassad nu, både norrmän och afganer. Med flera plan. Sverige lägger locket på!

Läser först Wolodarski på ledarsidan, bra! DN vågar ta ställning, inte regeringen, de kan ju förlora röster till SD… Och så läser jag Björn Wimans krönika i kulturdelen, han drar liknelsen med en av Selma Lagerlöfs sagor. Läs!!

Hon: tydligen har Sverige återfått medkänslan efter förmiddagens kritik, det är jag glad för! Och dagen har varit underbar, och fortfarande är. Nu är klockan sex och jag väntar på att Han ska servera middagen (ja jag ”överlät” söndagsmiddagen på honom. Det blir entrecôte med ugnsstekt potatis) i kvällssolen på Chateau Margaretas altan.