Torsdag: Rädda det som räddas kan…

Hon: fy tusan vilket väder!!! Vaknade redan 5.30 utav stormen ute. Eller nästan storm, rak pålandsvind hursomhelst. Och så spöregn på det, fram till kanske två i eftermiddags. Då gick jag ut och tog in så mycket av de gröna tomaterna som möjligt, plus hällde ut allt vatten som samlats i de som låg i lådor under markisen på baksidan. Ja markisen fick vi dra upp igår kväll eftersom det blåste för hårt redan då, trots att det är lä på den sidan…

Men först idag ett yogapass, det andra denna veckan, kors i taket. Fast bara det tredje efter sommaruppehållet… Men jag gick ut hårt och körde det svettiga power yogapasset med Ally Maz, helt slut!!! Men det kändes väldigt bra. Nu ska jag fortsätta i samma anda, två pass i veckan, basta!

Har också malt ner lite mer chili, både till blandningen och till det heta paprikapulvret. Det kommer jag inte ha lika mycket av, helt klart. Jag har i och för sig många gröna på gång ute i landet, men som väderprognosen ser ut de närmaste dagarna blir jag lite orolig över att de ska ruttna innan de hinner mogna… det är ganska varmt, 17 grader, men så blött och fuktigt. Behövs sol!!!

… men somliga skulle kalla det kattväder

Han: ”Hon: husse saknas förstås, men dagen börjar ändå väldigt bra med morgon-kel inne och sol ute.”
Så inledde hon bloggen idag för ett år sedan och så började även denna regniga och blåsiga dag redan medan husse sover. Och kelande pågår fortfarande. För idag har det verkligen varit innesittarväder. Jag hämtade för ovanlighetens skull tidningarna i morse (med bil). Sedan dess har jag hållit mig inne. Läst, lagat gulasch och funderat över våra katter som även de håller sig inomhus.

De upphör aldrig att roa och förvåna oss.
– Inte vetenskapen heller.
Och vetenskapen upphör inte heller att förvåna. Årets internationella ”Ig Nobelpris” belönar forskning som först får oss att skratta – sedan att tänka efter.

Prissumman uppgår till tio tusen miljarder zimbabwiska dollar. En hiskelig summa pengar, värd några futtiga kronor (en ZWD = 0.0237136 SEK).Men äran är stor, för Ig Nobel är en blinkning både till Nobelpriset och det engelska ordet ”ignobel”, som översatt ungefär betyder ”inte så ädel”.
Kort sagt:
– Ju knasigare, desto bättre är idén bakom priset.

Årets biologipris gick till lundaforskaren Susanne Schötz för hennes studier av katters olika läten. Schötz och hennes forskarkollegor har gjort flera studier av de olika språk tamkatter använder – inte minst när de kommunicerar med människor. Juryns motivering lyder i översättning: ”För att man analyserat variationer i spinnandet, jamandet, tjattrandet, kvittrandet, pratandet, drillandet, fräsandet, mumlandet, pipandet, stönandet, gnisslandet, väsandet, ylandet, morrandet och andra former av kommunikation mellan katt och människa.”

Egentligen slår forskarna (som vanligt) in öppna dörrar. Det gäller inte minst för oss som lever med katter. När katter pratar med varandra använder de kroppsspråk och doftsignaler. Men när de kommunicerar med oss människor lär de sig snart att det är säkrast att använda ljud.
– De märker hur vi sitter upptagna framför våra datorer eller tomater och då ser vi ju inte katternas kroppsspråk och vi har inte samma luktsinne som dem. Men när de jamar, så hör vi och då reagerar vi direkt, konstaterar Schötz.
Därför har katterna utvecklat ett ”människospråk” under de tre tusen år som de levt med oss.

Vi hör det varje dag. Ludde piper som ett människobarn när han vill att matte ska ligga kvar i sängen och kela med honom.
– Vilket matte naturligtvis inte kan motstå.
Vilda, som är född vild, pratar mindre men har utpräglat kroppsspråk. När hon får spaning på ett byte klapprar hon tänder. När hon vill fjäska kloar hon på min fotpall.  Svansen står rakt upp när hon inser att vi ska gå på vår korta kvällspromenad till Bertils brygga. Spinner gör hon bara när matte kliar henne bakom örat.

Redan år 2017 prisades kattforskningen av IgNobel: Fysikikern Marc-Antoine Fardin vid École Normale Supérieure i Lyon i Frankrike fick pris för att han gick till botten med påståenden som då spreds på nätet om att katter egentligen är vätskor (”Can a Cat Be Both a Solid and a Liquid?”).
Låter galet men tanken är att katter – precis som vätskor – har en förmåga att fylla upp byrålådor, kartonger, burkar och annat de lägger sig i. De liksom rinner ut och den prisade forskaren fann att det så kallade ”Deborahtalet” är mycket lågt för katter, vilket betyder att de verkligen är flytande.
– Han liknar dem vid studslera (silly putty på engelska), en leksak som ibland fungerar som en studsboll och ibland är flytande. Dessutom undersökte han om virvlar kan uppstå när en katt i en burk eller ett glas snurrar runt.

Snurrigt är ordet. För säkerhets skull betonade forskaren att inga katter kom till skada under studien.

PS: Om du undrar vad kattväder syftar på så finns det underbart Youtube-klipp om den tyske tv-meteorologen Jörg Kachelmann som hade hunnit en bit in på sin prognos för det närmaste dygnets kyla, när tittarna kunde se en svans sticka upp i nedre delen av rutan. Kachelmann försökte först inte låtsas om att en katt strök sig mot hans ben, men till sist fann han för gott att avsluta snörapporten med katten i famnen. Han förklarade att det var redaktionskatten Lupin som olovandes hade tagit sig in i studion. Den improviserade väderrapporten blev naturligtvis en favorit på Youtube.

Nu något annat. Igår handlade den politiska dagordningen om att korven är politikens gemensamma nämnare. Numera handlar medierna politikbevakning allt mindre om politik, allt mer om personjournalistik och skandaler.
– Politikrapporteringen härmar dokusåpan. Alltmer handlar om skandaler och avgångsutröstningar, skrev förre publicisten, landshövdingen med mera Mats Svegfors redan år 2007. Och politikbevakningen har inte blivit seriösare sen dess.
Idag tar det mindre en minut att få upp 3 390 000 artikelträffar på kombinationen skandal+politiker.

Dagens namn är förstås Hanis Bali, som ingen vet vad han står för i politiken men nu får lika stort utrymme som ”Powerkvinnan” som av någon anledning är arg på en före detta politiker som vi inte längre minns att vi glömt.

• 

• 

Hon: måste bara säga att det där med att Vilda inte pratar så mycket stämmer inte, hon var den som pratade först och mest faktiskt. Sedan har väl Ludde tagit över allt mer. Han kom ju igång lite sent, kanske det är därför han fortfarande inte har kommit i målbrottet. Men han låter definitivt högre och högre, med uppfodrande ton! Manligt karaktärsdrag kanske. Vilda däremot är lite mer nyanserad i sitt språk 😉

Onsdag: Om kriget kommer behöver vi tomater … och samling runt korven

(Uppdaterad 20:30, 18:38, 17:47)

Han: Har just insett en sak.Om kriget kommer sitter jag på första parkett här på verandan. Och kommer ryssen så kommer han här utanför udden. På andra sidan Östersjön, i Kaliningrad – som hette Königsberg före den sovjetiska ockupationen år 1945 – har trupptransportfartyg landsatt soldater ur marininfanteriet i ett stort antal pansarfordon på stränderna.

Samtidigt som Rysslands stora militärmanöver Zapad rullar närmare, laddar den svenska krigsmakten om här utanför.I måndags startade ”Northern Coasts 21”. Det är alltså inget dataspel utan en samövning med 15 (!) nationer och 2 000 deltagare i södra Östersjön.
Manövern går ut på att ”öva väpnad strid i Östersjön”. Det innebär luftförsvar, ubåtsjakt, ytstrid, minröjning och ubåtsoperationer. Ett 30-tal fartyg och tio flygplan och helikoptrar deltar och vi hör och ser dem.

Samtidigt samövar en annan del av den svenska marinen med USA:s marinkår i Stockholms skärgård. 200 amerikanska soldater genomför övningen Archipelago Endeavour.
Nånting har hänt, eller hur? Kanske beror det på att hösten är här. Men nog känns det i vänster armbåge att det kalla kriget är på väg tillbaka.
– Och vi försöker inte längre låtsas att vi är neutrala.

Hon: ja och det känns tryggt att höra och se Jas-planen flyga i skytteltrafik över udden. Konstigt, och en annan känsla än för sisådär tio år sedan, då tyckte jag nog bara det var lite jobbigt med bullret. Och onödigt…

Idag kom mina frö-kuvert. Har tagit sjukt lång tid, via Kina, och kostat två och en halv gång så mycket som det skulle på grund av tullavgifter. Som ingen sa något om! Glad ändå, börjat lite lätt, speciellt med de chilis som är på sista refrängen och som det knappt finns några kvar att ta fröer ifrån…

Han: Har aldrig tvivlat. Likt den tappre Sven Dufva kommer hon inte att släppa någon djävul över bron om kriget kommer. Utan försvara varje tomatplanta och fortsätta samla sin frön för kommande säsong.

Men nu till dagens storpolitik: Sverige är ett litet land. Men ett korvälskande land. Det bekräftades när Stefan Löfven avtackades i riksdagen idag.
– Stefan Löfven gillar korv, sa Jimmie Åkesson i sitt personliga hyllningstal och konstaterade att det är något de har gemensamt. SD-ledaren överlämnades dessutom en ”mycket kryddstark” korv.
– För stark för mig, konstaterade Åkesson och öppnade för dagens tuffaste replik:
– Om den här korven är för stark för Åkesson ska jag bannemig äta den, replikerade Löfven med ett skratt.

Så talar en statsman. Publicisten Herbert Tingsten konstaterade en gång i förr-i-tiden-tiden att i svensk politik är man ”eniga i stort, blott oeniga i smått”.
– Typ att somliga gillar kryddstark chorizo och andra föredrar svensk falukorv.

PS: Flinar mest åt dagens politiska samling kring korven gör nog min kompis Jan Scherman, ledamot av Korvakademin och författare till korvboken statsministern hedrades med. Självklart har akademiledamoten sin egen smiley som idag blivet en symbol för det samlade politiska etablissemanget:

Och det är klart, jag har alltid anat att den partipolitiska debatten mest är ett spel för gallerierna. Innerst inne är vi alla lika goda korvälskare:

• 

• 

Han igen, mitt i Idol: Nu gäller det att hålla i hatten. Hon är redan ute och stänger växthusen för i natt blåser det på udden. Det viner redan i väggarna, barometern går stadigt mot ostadigt och SMHI varnar för kuling. Till och med katterna inser att det är dags att hålla sig inne.

• 

• 

Tisdag: Tränger mig in före…

(Uppdaterat 17:17)

Hon: ja, Han blev lite väl långrandig igår (tycker jag) så ni kanske missade både mina chili-etiketter och bilderna på min chili-pulver-produktion. Men å andra sidan gödslar ju jag med bilder, så missa inte att scrolla ner till honom idag, det är ganska kul. I alla fall i början… 😉

Börjar med en morgonbild, det blev faktiskt frukost ute, molnen sprack lägligt upp. Skönt efter gårdagens ihållande regn. Så idag har jag mest jobbat ute. Känns bra, för det är ett supertrist jobb jag har framför mig där. Rensa landen och göra iordning för nästa års grödor, inte kul…

Men först skördade jag en hel del chili som fick åka in i ugnen på torkning. Så glad för all fin feedback jag fick på etiketterna igår, tack! Har även fått en hel del förbeställningar, så nu får jag se till att inget går till spillo.

… I BRIST PÅ EN BUCKET LIST NJUTER VI IDAG AV DET VI BORDE HA NJUTIT AV IGÅR

Han: Hon har som vanligt rätt. Jag blir långrandig. Det beror på att det är svårare att skriva kort än långt. Men idag har jag ett viktigt meddelande för dig som funderar över hur du blir lycklig.
Först ett statement: Jag har aldrig trott på horoskop. Särskilt inte sedan jag bosatte mig på udden. Dagens utlåtande om min dag säger allt.

Orimliga krav och mål som i princip är omöjliga att nå? Jag? Knappast.
– Snacka om tavelbom.
Men horoskopet ger mig en ingång i dagens blogg. Dagens ämne är nämligen hett där ute:
– Bucket list.
Om du inte vet vad det betyder: ”En “bucket list” eller hinklista som man ibland säger på svenska är kort och gott en lista med sina drömmar och mål. En bucket list kan också göras för att skriva ner platser man vill besöka och saker att göra innan man dör.”
Förklarar Wikipedia, detta fantastiska uppslagsverk som alltid finns tillgängligt på nätet.
– Om nån borde få pris i upplysningens tjänst så är det alla dessa bildade människor som inte nöjer sig med att slänga sig med inneord utan förklarar för oss andra vad orden betyder.

Men tillbaka till bucket list, ”hinklistan”. ”Om du skulle göra en bucket list, vad hamnar överst på listan?”
Den frågan ställer ekonomiprofessorn Micael Dahlén till oss följare och vänner på Facebook.
8000 har svarat och de tio vanligaste svaren är

10. Utvecklas
Bli modigare, våga älska, hitta harmoni, känna mig fri…
9. Milstolpe
Bilda familj, få barn, gifta mig, bli mormor, bli kär…
8. Bemästra något
Åka slalom, stå på händer, meditation, rida, skateboard, spela harpa…
7. Prestation
Ultramaraton, bygga ett hus, bli 200 år, slå ett världsrekord, fallskärmscertifikat…
6. Resa
Jorden runt, långresa, kryssning, roadtrip…
5. Byta liv
Flytta till ett annat land, byta karriär, jobba halvtid, bo i skogen, bli ekonomiskt oberoende…
4. Upplevelse
Se norrsken, löprunda i Central Park, övernatta i fyr, valsafari, en kväll i Las Vegas ed mycket pengar…
3. Äventyr
Segla över Atlanten, bestiga K2, flyga wingsuit, skoter i Norrland, göra något förbjudet…
2. Karriärprestation
Skriva en bok, starta eget, bli framgångsrik föreläsare, leva som fotograf, laga Nobelmiddagen…
1. Besöka en plats
Galapagos, Påskön, Lofoten, NYC, Hawaii, Nya Zeeland, Sarek, Cooköarna Kebnekaise…

Professorns slutsats: Själv tycker jag det är extra intressant att jämföra med omröstningen jag gjorde på LinkedIn för några veckor sedan där drygt 1 000 deltagare valde om de helst ville ha ett lyckligt liv (52%), ett meningsfullt liv (37%) eller ett händelse-/upplevelserikt liv (11%).
– När vi ser framåt vill de flesta ha lycka och trygghet, när vi blickar tillbaka vill de flesta känna sig rika på upplevelser och utmaningar.

Intressant?  Kanske. Jag tycker att Jarefors svar är intressantare. Han ingår inte i Micael Dahléns enkät. Definitivt inte. Jag ringer honom eftersom jag är på det humöret. Han var min första sambo. När jag var 12 och oskuld tills jag var 17 och vi trodde att vi hade förlorat den.
Nu för tiden behöver det kanske sägas:
– Nej, vi var inte gay. Vi bara bodde ihop som två vita heterosexuella pojkar från Gäddede som gick i realskolan (= en uråldrig version av gymnasiet)  och utvecklade våra intressen sida vid sida men i olika sängar i samma inackorderingsrum i Strömsund, Flata kallat (ofrivillig vits).

Jag har bott ihop med två pojkvänner, elva katter och sex kvinnor men the first cut is the deepest som Cat Stevens sjöng redan på den tiden (innan Rod Stewart trängde sig fram till mikrofonen) och sånt sätter sina spår.
Alltså är det Jarefors jag brukar ringa när jag känner mig melankolisk.
Jag säger som det är, att jag saknar honom, och han säger saker som lugnar mig och sedan säger han att han och Ingrid mår bra och sedan säger han något som för mig tillbaka till dagens ämne
– Jag njuter av varje dag som den är och jag har ingen bucket list.

Ingen bucket list!? Det kortsluter väl Professorns teorier? Eller så gör det inte det. I En liten bok om lycka har Micael Dahlen samlat forskning tillsammans med egna studier och erfarenheter. Hans slutsats i boken är att lycka inte handlar om de märkvärdiga ögonblicken i våra liv.
– Lycka är de små saker vi gör eller inte gör varje dag.

Men det finns ett problem. Eller en möjlighet: I en intervju säger han:
– Jag har bett människor att uppskatta sin lycka när de tänker på någonting de upplevt nyligen, på någonting de förväntar sig ska hända sedan och när de upplever det.
Och slutsatsen?
– Det visade att det är lättare att tillgodogöra sig lyckan före och efter, än då det sker.

Professor Dahlen förklarar detta med att när det vi har sett fram emot sker, så blir det nästan aldrig lika underbart som vi förväntat oss.
Detta beror på att vi vi inte riktigt är ”där” när det verkligen händer.
– Nuet är korta sjok av sekunder, enligt professorn. Ungefär fyra sekunder klarar vi att verkligen vara här och nu. Därefter börjar vi försvinna iväg.

Med andra ord: Bucket lists är slöseri med tid och energi. När vi väl nått målet för pricka av det är känslan redan borta. Möjligen fungerar ”hinklistan” som skiss eller kuliss som vi pratar om medan vi njuter av nuet.
Eller rättare:
– Medan vi idag njuter av det vi borde ha njutet mer av igår eftersom vi igår inte fullt ut förstod att njuta av det eftersom vi var upptagna med njuta av det som hänt dagen innan – och det som skulle hända i morgon, alltså igår.

Vilket leder oss till dagens sista slutsats: Till skillnad från Jarefors brottas många av våra jämnåriga med oron för att åldras.  Men de har alltså missat poängen.
Som professor Dahlen formulerar det:
– Det är härligt att veta att du blir i genomsnitt lite lyckligare för varje dag du blir äldre.
Förklaringen är förstås att vi får allt fler härliga händelser att njuta av i efterhand.
– Vi skapar en lyckobank.

Tro’t den som vill. Men för egen del är risken minimal att jag sätter upp omöjliga mål. Däremot ska jag åka till Lindbergs och köpa virke. Höjdhopparn och jag ska börja snygga upp vår gemensamma båtbrygga. Här är hans beställning:

PS: Eftersom allt hänger ihop i mitt liv hör jag av en slump när jag kommit så här långt att ekonomiprofessorn Micael Dahlén prata om samma ämne i P1:s program Kropp & själ. Han talar om ”microvanornas” betydelse för vårt välbefinnande.
Värt att lyssna på!

Måndag: Som ett paket på posten

(Uppdaterad 18:18)

Han: Postnord slutar dela ut brev varje vardag. Samtidigt ökar paketutbärningen exponentiellt.”Folk skriver färre brev, men näthandlar flera eltandborstar och batteriladdare som ska delas ut”, konstaterar Ove Säverman (DN 10 sept). ”Dessa paketerade eltandborstar och batteri­laddare ska i sin tur delas ut varenda dag. Men är det inte brevbärare som bär ut paket också? Eller byter de namn till paketutdelare?”

Det är sådana frågor man grubblar över när man bor på en udde i havet. Särskilt när vi de senaste tre vardagarna fått lika många paket levererade i postlådan.
– Om man nu delar ut ett paket om dan kan man väl stoppa med de fåtaliga brev som skrivs?

Förmodligen något Ove och jag inte förstått. Reklamen kommer däremot fram i alla väder. Även här finns det saker att grubbla över en regnig dag:
– Jag vet inte hur många gånger jag i kulturdebatten hör referenser till Sven Lindqvists bok ”Reklamen är livsfarlig”. Senast i helgens intervju med allkonstnären Carl Johan de Geer.

Det var en rolig intervju, men hänvisningen till Reklamen är livsfarlig föll platt till marken. Synd, för det finns mycket vettigt att säga. Ty, trots att Nina Björk i förordet till den senaste upplagan hävdar att Lindqvists bok är ”något av det mest relevanta som skrivits om det svenska nuet” så undrar jag om någon enda av dessa kulturtyckare verkligen läst boken.
Om de har läst Lindqvist undrar jag:
– Hur kommer det sig att poeten Göran Greider dyker upp som hackspetten i Disneys julprogram i alla tyckarprogram, men ingen undrar vad reklammannen Sven-Olof Bodenfors tycker och tänker om ”det svenska nuet”.

Jag vet vad du tänker: Bodenfors, vem? Det är din okunnighet och enfald som Sven Lindqvist varnar för.
– När ska kulturredaktörer inse att reklam är kultur?
Om sanningen ska fram ställde jag den frågan redan i en ledare i reklambranschens tidning Resumé år 1994. Även jag uppmanade dåtidens kulturredaktörer att läsa Reklamen är livsfarlig.
Och det gäller i ännu större utsträckning idag. Trots att Lindqvist skrev sin stridsskrift redan år 1959 så har han fortfarande rätt i sina slutsatser om reklamens roll och betydelse:
– Reklam är med Lindqvists ord ”populärdrama och populärlitteratur med stort inflytande”. Han hävdar till och med att reklamutbudet är ”landets största undervisningsanstalt, den verkliga folkskolan”.

Notera att detta skrevs när Sverige ännu saknade reklamfinansierad television och radio. Sponsringen – SVT:s finord för reklamfinansiering – existerade inte. Det är knappt att televisionen som sådan finns. När Sven Lindqvist sätter sig ner och skriver Reklamen är livsfarlig den 29 september 1956 har svensk television funnits i ungefär tre veckor, påpekar David Orlic i en föreläsning. Enligt direktiv från staten sänder Radiotjänst tv endast 10 timmar i veckan — resten av tiden är det tomt i rutan.

Idag har reklamen blivit en del av underhållningsindustrin och är det blodsystem som håller liv i alla medier – från dagstidningar till sociala medier.
– För att inte tala om att den ger Postnord massor av jobb.
Men trots att denna industri var i sin linda satte Lindqvist fingret på vad som fortfarande är dåligt med den dåliga mediebevakningen av reklam.

Lindqvist påpekade att kritiken i alltför stor utsträckning fokuserar på huruvida reklamen är sann eller inte.
– Det är ett stickspår. Det mesta i reklamen är värderingar och när det gäller värderingar finns inget rätt eller fel.
Därför, skriver Lindqvist, ”har sanningskravet blivit den blindtarm i vilken diskussionen om reklamens allmänna kulturverkningar fastnat”.
Affärspressen i sin tur begränsar frågan om reklamens verkningar till hur den påverkar försäljning och företagsekonomin. Men denna begränsning är, påpekar Lindqvist, lika korkad som om ”den pedagogiska litteraturen skulle handla om hur lärarna kan öka sina inkomster”.

Och så kulturdebatten: Lindqvist tar dagspressens kulturredaktioner i örat och kräver att ”varje tidning bör ha en spalt där alla sorters reklam vecka för vecka bedöms”.
– Utmärkt! Vem börjar?
Det som retar mig är att den frågan ställde jag alltså redan år 1994.
– Men som idioten ropar får han svar!
Snart tre decennier senare fortsätter kultureliten att hylla Sven Lindqvists pamflett utan att inse att han pissade på deras matta.
– Som fortfarande ligger där och stinker!
Det är därför jag än en gång låter mitt dåliga humör gå ut över den förträfflige poeten Göran Greider.
Faktum är jag här ovan bara citerade mig själv från förr-i-tiden-tiden.
­ – Ut med poeten, in med reklamaren!

Det var inte bättre förr men gamla gubbar som var bättre förr älskar att citera sig själva från den tiden: ”Göran Greider heter en debattör som likt hackspetten i Disneys julprogram alltför ofta ploppar upp i olika kulturprogram. Greider är poet och det faktum att han hörs mest och längst antyder kulturdebattens begränsning. Ty vad kan en poet rimligtvis ha att säga om samhällsklimatet?
– En mer marginell yrkesgrupp är svår att hitta.
Särskilt om man utgår från Greiders egen definition, nämligen att ’kultur är en arena där man strider om vilka värderingar som ska gälla i samhället’…”
Som sagt:
– Vem börjar?

PS: Ovanstående gubbsura notering skrev jag igår eftermiddag och där hade jag tänkt sätta på punkt. Men aldrig får man vara riktigt nöjd. Som av en händelse (eller som ett som ett brev på posten förr i tiden??) dyker just Göran Greider ännu en gång upp i rutan på söndagskvällen. Han har skrivit en ny diktsamling och intervjun i Babel visar varför han trettio år senare är en lika populär figur som hackspetten i Disneys julprogram.
– Förlåt Göran, missförstå mig rätt. Din röst behövs och du är absolut värd din plats på kulturscenen. Inte minst för att jag sedan 1994 varit helt övertygad om att just du fattar vad jag är ute efter:
– Det är inte poeterna, utan de obildade kulturredaktörerna som gör reklamen livsfarlig.

Hon: mmmmmm…. jag gör ett snabbt hopp till chili, kryddor och etiketter på g!

Fick till slut iväg etiketterna på tryck. Format, tryck- och papperskvalitet såg ut att hålla måttet (se bild ovan), fast än vågar jag inte ropa hej. Men företaget hade i alla fall ett telefonnummer i Göteborg, hoppas de inte ska till Kina och vända innan de hamnar hos mig bara…

Söndag: bör jar nästan bli lite pinsamt…

(Uppdaterad 18:06, 17:51, 17:38, 17:22)

Hon: ja, att vara såhär mamma-stolt ideligen kan ju vara lite skämmigt, men Meli och hennes kollega Michael Verdicchio på GP har snart vunnit allt man kan vinna för reportaget Systrar i GP (podden kan alla lyssna på, även ej prenumeranter, tror jag…). Så jag tycker nog att jag har lite rätt till det.

Och idag tog de emot Wendelapriset ur Amelia Adamos hand i Södertälje (och fick framföra hälsningar från oss, förstås ;).

Lite orolig var jag för deras tidiga bilfärd från Borås imorse eftersom de glatt festat (välförtjänt iof…) halva natten. Och nu är de dessutom redan på väg tillbaka till Göteborg igen. Att vara mamma är inte bara glädje, det är att ständigt vara orolig också…

Han: Man inser att man är passé när ens barn vinner priser i journalistik. Överhör den stolta moderns samtal med dottern. Tänker osökt på min kompis Björn Rosengren som en natt ringde mig kring midnatt:
– Kan du komma, jag sitter på Sturehofs uteservering.
– Varför viskar du?
– Jag är deprimerad. Snälla Peppe, kan du komma.
Naturligtvis sätter jag mig i en taxi. Och han är verkligen bekymrad. Men inte deprimerad som hemmafruar blir i förorten. Helena har inte ens hotat att lämna honom om han köper ännu en Aston Martin.
Han säger ynkligt:
– Jag har gjort en så jävla bra affär idag och jag tror att jag har drabbats av framgångsdepression.

Framgångsdepression alltså. Grattis Meli! Det finns även annat att fira. Idag söndag är det ”Mor- och Farföräldrarnas Dag”.
Detta enligt ett glatt mejl från Interflora.
Det hade jag ingen aning om.
Först blir jag glad. Sen inser jag att det är ännu ett kommersiellt jippo där någon smart person vill tjäna pengar på människors eviga behov av uppskattning.
– Därför kära Alexander, Ludwig, Kasper, Cassandra, Emil, Alice och Iggy – skippa blommorna!
Skicka mormor och farmor och farfar och morfar, Don Peppe och alla bonusavatarer som tillhör det moderna familjeträdet en snäll tanke idag.
Eller i morgon
Det är så mycket mer värt.
– Fett mycket mer.

I övrigt har vi varit på konst- och matrunda i bygden. Kreativiteten tar sig många uttryck.
I Magdegärde håller Magnus Bondesson med fru Katarina och sonen Oscar på att bygga upp en gårdsbutik som vi kommer att återvända till många gånger.

Annars var det konsten som lockade idag. 46 konstnärer i trakten öppnade sina ateljéer och det blev trångt i portarna.
Ingen nämnd, ingen glömd. Roligt att återse Jan Olsson, som vi båda känt från Stockholms tidnings- och reklamvärld, men som tidigt flyttade ner till Bergkvara.
Mest inspirerande: Stina Lindskogs ateljé i Getnabo.

Du kanske tror att Stina är en lokal förmåga från provinsen. Icke! Hon gick på konsthögskolan Valand med Helen och Ernst Billgren och har studerat konst i Paris.
– Och det märks.
Hade vi haft en fri vägg hade vi köpt upp hennes bästa
– Mamma Andersson och Linn Fernström, släng er i väggen! Om inte Stina Lindskog snart ställer ut hos Lars Bohman i Stockholm kommer jag att äta upp mina strumpor.
Eller förresten:
– Hoppas det dröjer tills vi hunnit köpa Stinas bästa.
(Tack Kåre på Kulturmagasinet i Bergkvara som tipsade oss!)

• 

• 

Hon: ja så himla himla fina grejer! Habegär, får väl vara glada för att vi inte har några väggar att hänga tavlor på härnere annars hade jag tagit mina sista korvören och köpt den här:

Ps. Hennes man Mats Kläpp hade också väldigt färgstarka och fina tavlor, men mest föll jag nog för hans arbetsbord :

Lördag: Idag toppar vi med en nyhet

(Uppdaterad 16:42, 16:10)

Han: Idag har jag badat! Därför toppar vi bloggen med det. Detta i linje med mediedramaturgin som säger att en nyhet är en avvikelse från det normala, det udda, det som inte brukar hända.
Det är därför tidningar och tv-nyheterna hela tiden rapporterar om gängvåld, mord, våldtäkter, gamlingar som inte vågar gå ut. Incest, bilolyckor. Etc etc.

Det beror helt enkelt på att gängvåld, mord, incest och bilolyckor drabbas oss så sällan att vi fortfarande upplever det som nyheter. Få kvinnor blir våldtagna. De flesta gamlingar vågar gå ut, de tänker inte ens på att skulle kunde dem något.
– De flesta människor är goda, skötsamma, rättrådiga. Därför skapar de inga rubriker.

Det är bra att tänka på det ibland. Och som sagt:
– Att mannen i huset har badat i havet toppar denna nyhetssändning från udden beror alltså bara på att det händer så sällan att det är en nyhet. Tyvärr missade hon att ta en bild, vilket hon skyller på att hon blev så överraskad.
– Vilket bekräftar att det verkligen var en nyhet.
Att även hon badade är inte ens värt en notis. Det gör hon varje dag.

Hon: och nu målar han, går från klarhet till klarhet! Själv är jag trött idag, vet inte om det är det goda vinet till pizzan igår, eller den spontana trevliga drinken hos grannarna efteråt…

Det blir rester till middag idag. Skönt! Sitter och läser i kvällssolen. Imorgon ska vi på Konst runt. Bäst att vila upp inför det.

HAn: Det ska bli gott med pizza. Och att flytta in i sofforna. Tycker vi. Även om den melankoliske diktaren inte gillar att bli inställd i den mörka ateljén igen.

Fredag: En stilla början … men är det indiansommar?

(Uppdaterad 11:35, 10:29)

• 

• 

• 

Hon: jag fortsätter i samma anda som Han, med bilder från denna magiskt vackra morgon:

Och så lite rosor som nu har en andra blomning:

Och så en liten 360 graders film över denna fina, tysta (förutom Hans svärande i bakgrunden över de vanliga datorproblemen…) morgon. Den börjar med min enda forfarande fina tomatplanta…

Han: Septemberfredag, skön som en sommardag. På Ring P1 fortsätter man debattera om jorden är rund eller platt (förlåt, jag menar om covidvaccinet är fake news) Och även på udden diskuteras det:
– Är det här indiansommar eller brittsommar?
Eller både och?

Några lösa trådändar som du kan spinna vidare kring: Uttrycket ”brittsommar” förekommer bara i Sverige och svenskspråkiga delar av Finland. Det är inte så konstigt, eftersom britt här kommer fån Britta och Birgitta som har namnsdag 7 oktober.
– Grattis syster! Säger det redan nu om jag skulle glömma.
”Brittsommar” dök upp i svenska språket år 1856, närmare bestämt i Fredrika Bremers bok Hertha.  
– Vilket ser ut som en tanke – min storasyster Birgitta var i många år aktiv i Fredrika Bremer-förbundet.

Enligt SMHI finns en legend som säger att Heliga Birgitta tyckte att det nordiska klimatet var så kallt och bistert att hon bad för invånarna. Gud ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge invånarna några extra sommardagar.
Ett äldre variant är ”Brittmässesommar” och enligt Nordiska muséet har den varma perioden kallats för ”fattigmanssommar” och ”gräflingssommar”, alltså den tid på hösten då grävlingen samlar sitt vinterförråd:
– Är det en grävling och inte minken vi hör under huset tro?

I den tyskspråkiga delen av Europa kallas brittsommar för ”Altweibersommer”, som betyder ”gamla kvinnors sommar”.
Hur det ska tolkas?
– Kvinnorna hade väl inte tid att njuta av sommaren, säger hon som hela sommaren haft fullt upp med sina odlingar.

På Irland kallades fenomenet förr i tiden ”fómhar beag na ngéanna” som betyder ”gässens lilla höst”.
Inte så långsökt heller, i veckan mellanlandade hundratals gäss längre in i viken (där man klipper gräset kort) på sin väg söderut.

Och sen har vi det här med Indiansommar, eller Indian Summer som företeelsen heter på engelska. Vilket öppnar för två tolkningar:
Den vanligaste är att man refererar till att den amerikanska urbefolkningen passade på att jaga buffel under den varma delen av hösten. Engelsmännen fick denna tolkning  bland annat i den även I Sverige kända Forsytesagan (The Indian Summer of a Forsyte) av John Galsworthy. 

Det finns dock en rimlig alternativ tolkning, nämligen att Indian Summer helt enkelt syftar på Indien, som tillhörde det brittiska imperiet när ”Indian Summer”  blev ett begrepp i mitten av 1800-talet. Även där uppträder vid den här tiden i september ibland en ovanligt varm period i samband med monsunregnen.
Intressant nog är det en tolkning den läsande kvinnan vid min sida spontant tänkte på:
– Indian Summer, är inte det en roman?
Visst, An Indian Summer: A Personal Experience of India av James Cameron, utgiven första gången 1974 när hon var 12 år och jag hade just blivit pappa och den hösten var ovanligt torr och varm. Som nu.

Torsdag: En dag som gjord för hållbarframtidstro på ordens makt

(Uppdaterad 18:08, 17:50)

Han: Som vi vet är allt vi köper numera hållbart, åtminstone i företagens marknadsföring. Nu är även framtiden hållbar. Åtminstone bland de trosvissa.
– Och bland armkrökarna?
Dagens rubrik:

Annars brukar det vara sportkommentatorer som förnyar vårt språk. Kommentarerna blir alltid intressantare dagen efter. Inte minst om man först dagen efter läser förhandsspekulationerna inför gårdagens match.
– Förra gången gick det ju bra, konstaterar Barometerns alltid lika läsvärda Christian Gustafsson: ”Inte ens ett spanskt kallduschmål kunde stoppa Sveriges offensivlusta … Är det då givet att Sverige mosar detta presenssvaga Grekland? Alls icke …”
– Presenssvaga?
Alls icke.

Apropå ord lärde jag mig nytt ord härom dan. Förre ministern med mera Ulrika Messing har utsetts till landshövding i vårt grannlän Blekinge. Vänkretsen undrar förstås om hon och maken Torsten Jansson, entreprenören bakom glasbruken Orrefors Kosta Boda (OKB) och New Wave Group kommer att flytta till residenset i Karlskrona.
– Så blir det, säger den blivande hövdingen.

Landshövdingar är nämligen den enda yrkesgrupp i Sverige som har Boplikt. Plikten kräver att när en landshövding tackar ja till jobbet är hon skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas i residensstaden. 
Och varför inte. Landshövdingens bostad vid Kungsbron i Karlskrona är inget dåligt hak,.Det är landets yngsta residens, färdigbyggt år 1911 som en  engelskinfluerad patriciervilla.  

Att tänka på: Blekinge är Sveriges minsta landskap på fastlandet men landskapet (som alltså sammanfaller med länet) har Sveriges största skalbagge som landskapsdjur,ekoxen.
– Den är fridlyst, men du får plocka landskapsblomman, Kungsljus.

• 

• 

Vi korsar ofta den blekingska gränsen, som ligger bara ligger några kilometer från udden. Vi gillar Blekinge. Då vi redan har en kompis som vikarierat som landshövding i Karlskrona (om än bara några sommarveckor) har vi till och med konspirerat om att udden borde starta krig mot Blekinge och sedan omgående kapitulera och låta oss införlivas i hövdingens län.

Redan i en fornengelsk legend från 890-talet nämns Blekinge som Blekingēg (-ēg betyder ‘ö, strandbygd’), läser jag på Wikipedia. Namnet har bildats till ett ”fjärdnamn”, Blek som betyder ”den glänsande, den stilla”
Blekingskan är full av diftonger och triftonger. Ett vanligt a som i jag, stad eller mat blir ett au eller aou.
– Jaou, staoud, maut.
Ett språk som gjort för att sjunga blues.

Och apropå språkvård: Eftersom min kompis Uggla startade sin karriär som reporter i Blekinge vet jag att somliga Blekingebor har svårt att skilja på a, ä och e och att det därför lätt blir korrekturfel i ord som varken, värken och verken.
– Inte så konstigt när orden låter tämligen lika i uttalet – vaaken, vaäken, väeken.

Ja Ullis, det är väl allt en inflyttad ordbajsare i de norra gränstrakterna (Torsås, uttalas Tausas) har att säga just nu.
– Grattis till jobbet!

Hon: ja grattis! Min pappa föddes i Karlskrona och var Skeppsgosse som ung. Skolskeppet Jarramas, lillebror till Chapman, borde man se från residenset.

Vet inte vad änderna höll på med i morse egentligen. De for omkring som galningar över vattenytan. Såg ut som om de tävlade eller nåt. Och det lät, trodde det var något större som lät.

För övrigt en mycket bättre dag, har fått massor gjort. Började med ett morgondopp, lite kallare nu, frånlandsvind, men hur skönt som helst i luften. Mest hållit på med landen ute. Tomaterna blev ju ohjälpligt förstörda den kalla och regniga veckan i augusti, men räddas det som räddas kan. Skördat mer chili också. Etiketter är på gång från annan leverantör, måste bara göra om lite, negativ text kommer inte funka.

Han: Och de fina betorna hamnade genast på tallriken. Med fårost. Juryn, enhällig från andra sidan bordet:
– Gott Peppe!
Är jag glad eller är jag glad. Och som vanligt är reprisen bättre: Till huvudrätt serveras gårdagens fick i ugnen, nu remaked and reshaped som vi säger på schwenngelska här på udden med kokosmjölk och diverse annat med smak av det asiatiska köket.
Och ätandet är inte bara puddingens bevis:
– Det var också gott. Jag tror att jag tar lite mer.

Onsdag: pissdag!

(Uppdaterad 17:10)

Hon: men min fina solros har i alla fall slagit ut! Annars har dagen gett noll. Försökt beställa etiketter till min chili, går inte, försökt och försökt och försökt. Priset och kvaliteten var väl för bra för att vara sant.

Efter att ha betalat en massa tullavgifter (nu tydligen även på varor från från UK) på bladlusmedel (exakt samma innehåll som det jag idag hittade på AGRO-shop) kom bara en flaska. Har beställt två!! Totalsumman ungefär fyra gånger så hög som för den jag köpte här.

Kuverten jag skickade efter från Amazon.se för 79kr, för typ tre veckor sedan har fortfarande inte kommit, och för dem var det helt plötsligt också tullavgift på, 139kr. ALDRIG ALDRIG mer Amazon!!!

Ingen bra dag alltså, jo förresten, jag har badat i havet och tvättat håret i iskallt vatten i vår utedusch, det kändes uppfriskande och bra. Och nu kom Han med en jättegod drink. Tack! Dagen börjar ljusna…

Han: Klart Don Papa ställer upp när hon kämpar i motvind. Med tanke på hennes rubrik passar en gammal kubansk drink. Old Cuban (rom, angostura, handkramad mynta från rabatten utanför sjöboden, pressad apelsin (hade ingen lime), sockerlag, is och allt översköljd med lite skumpa).
Och nu ska jag bjuda henne på torsk i ugn med svamp (Stolt fjällskivling från Margaretas sjöäng) med färska kryddor och en sked dijonsenap.
– Dagar som denna går vägen till en kvinnas hjärta via hennes smaklökar.
Hoppas jag.

PS: Jag tror att middan gick hem. Åtminstone säger hon det. Kan bero på att den kvinnan är snäll innerst inne även pissdagar. Juryns utfall kan i och för sig bero på att jag lät resterna av hennes romdrink förenas med fisken i ugnen.
– Och att vi – på hennes förslag – toppade min rätt med hennes hemgjorda chili-tomat-chutney.
Den funkar till allt.

Dessutom: Jag trodde att Don Papa var en kubansk rom som gjord för en Old Cuban. Men Tomat-Hasse, som förlorat sitt hjärta till Kuba, påpekar att Don Papa visserligen var en gammal revolutionär. Dock inte kubansk utan en av ledarna för den filippinska revolutionen på 1890-talet som egentligen hette Papa Isio.
– Man lär sig alltid något nytt.
Men vinet var i alla fall australiensiskt. En enkel Malbec+Cabinet från Red Heads.
Passar till allt en dag som denna.

Tisdag: ytterligare en underbar morgon … som redan lönat sig

(Uppdaterad 18:13, 10:27, 10:10)

Hon: vet ju inte hur många grader det var 8.30, men det gick bra att äta frukost i t-shirt. Ytterligare en underbart vacker morgon med spegelblankt hav. Så rofyllt! Och bäst av allt, sälarna är tillbaka på revet, fem stycken till och med, två små kutar på samma sten. ”Pappa säl” har legat ute på fimpan lite då och då i sommar, men vi har inte sett något flertal och inga små ungar förrän nu. Kul!!

Nu ska jag rensa svampen vi fick av grannen igår, tack igen Kajsa och Rolf!!!.

Frågan är hur vi ska förvara den vi inte äter idag… förvälla och frysa (känns omständigt), frysa som de är (kan tydligen bli beska då…), eller helt enkelt torka dem på en tidning i rumstemperatur. Tål att funderas över. Hinner kanske torka innan beslut taget, ha ha.

Han: Smaskens! Nu till något annat. Igår målade jag en bräda. Den ska toppa spaljén som håller upp den nya vinrankan hos Margareta. Brädan har legat omålad i sex veckor. Men nu är den alltså målad och ditskruvad. Kanske är det ett hösttecken.
– Ett tecken är det.

Det var sex veckor sedan jag senast gick över udden beväpnad. Skruvdragare och hammare. Tumstock. Och jag är inte ensam om att komma ut. Som ännu en bekräftelse på att jag är ett trendkänsligt löv i vinden, rapporterar medierna att priserna på trävaror har ökat med 115 procent det senaste året. Men nu avtar coronaboomen snabbt.
Ett tecken i tiden att många slutat låtsas att de ”arbetar hemma”.
– Eller låtsas och låtsas. Många tolkade bara Folkhälsomyndighetens rekommendation efter eget huvud.
Och då blir det inte alltid som andra tänkt.

Det blev ganska många nya friggebodar, verandor, växthus och renoverade garage runt om i landet. Vilket med kapitalismens logik bidrog till att virkespriserna steg.
I april noterade jag här på bloggen: ”På grund av detta mentala virus i viruset har virkespriserna drivits i höjden. Och det är inte småpengar: Det vanliga trallvirket (trall impregnerad NTR AB 28×120”) som jag köpte igår har sedan 1 april år 2020 till 1 april i år stigit med hela 37 procent! Reglarna (45×145”) har stigit med 28 procent, enligt Prognoscentret i Stockholm.”

För egen del hade jag tur. Engman, vår kompis i byggbranschen, hade redan köpt ut allt virke jag behövde före boomen. Det mesta gjorde jag av med på vår ”remake” av Margaretas stuga.
Sedan tog arbetslusten slut.
– Den omålade spaljébrädan blev en symbol för det.

Men idag hände alltså något. När jag sätter mig ner för att berätta för dig om denna storslagna händelse vid vatten hör jag på lunchekot att Danske Bank publicerar en rapport som placerar denna min omnipotenta dagsnotering i en samhällelig kontext: ”När Covid-situationen gjorde att alla stannade hemma startade en hemmabyggarvåg av aldrig skådat slag… byggvarubutikerna kunde inte få nog med virke, priserna steg och alla flockades kring guldkalven”, skriver banken och sammanfattar på ett pedagogiskt sätt hur kapitalismen undergräver sin egen uppgång och återställa produktivkrafterna på en nivå där marknadskrafterna åter är i balans: ”Sågverken drog upp produktionstakten. Samtidigt ökade husbyggandet dramatiskt och allt byggmaterial efterfrågades. Det blev brist OSB-skivor samtidigt som logistikproblem gjorde att byggkomponenter fastnade i Kina. Husbyggandet bromsades då kraftigt. När sen vaccineringarna löpte på, började folk leva som vanligt igen. Det var inte lika roligt att snickra hemma längre, verandan var ju redan byggd! Byggvarubutikerna hade helt plötsligt alldeles för mycket trävaror – marknaden tvärnitade – priserna rasade.”

I USA har priserna redan imploderat och Danske Banks analytiker räknar med stora prisfall här hos oss i oktober. Och kom ihåg var du läste det först: Medan fåglarna flyger söderut vågar vi redan nu spå att snart kommer skaror av prismedvetna män åter hasa omkring på Lindbergs och i andra byggmarknader.

Klart det känns bra att åter vara i samklang med de stora samhällsfenomen. ”Det är en helt ny situation,” som Danske Bank formulerar det.
Igen.

Hon: så härligt väder, varmt, vindstilla och solen bränner inte längre. Tog ”ledigt” i eftermiddag. Började designa etiketter till mina kryddor efter frukost, men fick prestationsångest, får ligga till sig lite. Nu läser jag ut min bok på g istället, och sen ska jag bestämma vilken jag ska börja på efter den. Fick ett bokpaket med posten idag, alltid lika kul!