Författare: kerstinochpeppe

Torsdag: Även rosor har taggar

En domare vid en rysk domstol skrattar förtjust för sig själv när han kommer in i personalrummet.
– Vad skrattar du åt?, frågar en domarekollega.
– Jag hörde nyss en riktigt rolig historia om vår president.
– Den vill jag gärna höra, säger kollegan.
– Omöjligt! Jag dömde just mannen som berättade den till 25 års fängelse.

Han: Stora och små krig, i alla finns det offer. För egen hamnade jag i morse i rosornas krig. I den grekiska mytologin var rosen kärleksgudinnan Afrodites blomma. I den persiska kulturen var rosen själva föremålet för kärlek och den hinduiska guden Vishnu fann enligt legenden sin blivande hustru Lakshmi i en jättelik ros med 108 stora blomblad och 1 008 små.
Eftersom livet för de kristna alltid varit en trist historia representerade rosen dekadens och osedlighet för de första kristna, bara för att senare bli en symbol för Jungfru Marias (påstådda) kyskhet och andens kärlek.
–Förutom den röda rosen som ansågs ha fått sin färg av Kristi blod som droppade ner på marken under korset.

Mitt sår i pannan är i det senare perspektivet blygsamt, men dagens grubbelfråga desto större:
– Hur kommer det sig att uddens vackraste blommor växer på östra Smålands taggigaste buskar!?
(Jag inser att samma fråga kan ställas om människor, åtminstone fruar, men nu ska vi inte komplicera en redan komplicerad fråga).
Det är egentligen detta jag vill berätta:

Nyligen hemkommen från Rom har jag lärt mig att för de gamla romarna (700-500 f.Kr) var rosen en symbol för tystnad och hemlighet. Ville man prata ostört hängde man en ros på dörren och än i dag använder fint folk uttrycket sub rosa, ”i förtroende”.
Det var långt innan Sverige väckte uppseende genom att år 1766, som första land i världen anta en grundlag som avskaffade censuren och öppnade upp myndigheternas arkiv för allmänheten – Tryckfrihetsförordningen. 
Den innebar rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer i tryck.
– Men också att ta del av myndigheternas och de styrande organens handlingar (beslut, domar, utredningar, brev).

Denna rättighet kallas i dag för offentlighetsprincipen och är fortfarande unik i världen. Att denna princip fungerar även i utkantsverige fick vi bevis på i dagens tidning. Om du följer denna blogg vet du att vi är inblandad i en lågfrekvent skärmytsling mot en ny detaljplan som rubbar alla våra cirklar.

Om vi (förlåt alla ukrainare) förlänger krigsmetaforen: Udden ligger i en del av landet känd för sina motståndsrörelser som bekämpat övermakten (Engelbrekt, Dacke, bondeledaren Jon Andersson, gränsstrider mot danskarna och inte minst när vi knäckte danskarna i Brömsebro 1645).
– Den historiska kontexten är en smula pompös, men i tysthet har även vi kämpat mot överheten.

Om än mest i skydd bakom datorns tangentbord. Liksom romarna har vi – ett hundratal arrendatorer och våra markägare tillsammans – föredragit att verka sub rosa för att mota angriparna utanför vår gamla stenmur.
– Fira och tjoa kan vi göra när segern är vunnen.
Har vi tänkt.
Men vi tänkte inte på offentligprincipen.

Så nu kan det sägas: Inte för att jag tror att forskarna om 500 år kommer att forska i källorna, men ett personligt brev till den ledande kommunpolitikern, tillika kommunstyrelsens ordförande Henrik Nilsson Bokor, spelar en central roll i vår strategi.
Problemet är att i vår svenska demokrati finns inga hemliga brev. Offentlighetsprincipen gäller och därför känner idag alla läskunniga i Småland till vår lilla hemlighet.
När Barometerns reporter hörde av sig och frågade om vi fått svar på vårt brev blir jag överraskad.
– Hur fan vet du att vi har skrivit brev till Bokor?
– Det finns registrerat hos kommunen. Svårare än så var det inte.
Tänkte inte på det.

Den gamle redaktören hade glömt att i princip all grävande journalistik handlar om att gräva i offentliga handlingar. En rispa i skölden kommer dock sällan ensam: När jag hämtade morgontidningarna fick jag dessutom en ofrivillig kyss i pannan av vår vackraste ros som gudarna gett de vassaste törnena på udden.
Nu vet du det också.

Hon: Du får väl se till att få bort veden på parkeringen så du inte behöver parkera inne i den fina nyponrosen!!!

Kan berätta att den första lilla tomaten har kommit på de tomatplantor jag satte lite tidigare än man egentligen bör. Men även om de blir lite för gängliga på grund av för lite ljus, är det kul med några plantor där tomaterna mognar tidigt. De ska ut i kallväxthuset så fort frostnätterna är över. En och annan frostnatt funkar, men inte om det går ner mycket under nollan. Så några veckor till får de vara kvar inne.

I det växthuset jag har värme på när det går under nollan har jag börjat sätta ut omplanterade stora plantor. Framför allt chiliplantor som är satta tidigt. Det är nästan fullt, redan, huh! Och inne märks det inte, fortfarande en djungel. Skulle behöva ett mycket större växthus. Han har i alla fall varit och köpt plankor så att hyllan blir lite djupare och rymmer några till. Tack!

Onsdag: tack Adam, nästa gång…

Hon: precis när jag tog ut sista limpan ur ugnen ser jag att jag fått mess från sonen (som är i Thailand), varför kollade jag inte mobilen lite tidigare…

Kommer absolut testa att fylla ugnen med skrot nästa gång jag bakar. Frågan är vad jag ska lägga in. Han har säkert en del jag kan få…

Han: Där ser man. Vad är kvinnligt hantverk utan manligt skrot! Nu vet jag varför jag i ateljén har tre trädlådor med gamla lås, två lieblad och ett rostigt skruvstäd till.
– För att inte tal om min samling av krokiga spikar!

Men tack älskling, ditt nybakade bröd smakade fantastiskt även utan mitt gamla spett!

Tisdag: Dagens dom över dem

Han: Idag börjar vi bortom udden. Putin och Xi träffas för att diskutera en ”fredsplan” för Ukraina. Historien upprepar sig inte, men den rimmar och vi har hört den lögnen förr.
Även Mussolini och Hitler träffades för att diskutera sin ”fredsplan” för Europa. Då handlade det om att upprätta ett ”tusenårigt rike”, dagens tyranner är mer blygsamma:
– Förändringar som inte skådats på 100 år är på väg. Och det är vi som tillsammans är drivande i de förändringarna sa Xi Jinping när han lämnade Kreml under tisdagskvällen.
Frågan är inte heller nu vem som behöver vem mest, utan vem som räcker fram repet som stöder den hängde.
– Jag satsar Ebba Buschs elprisstöd på att även denna gång är det den kortvuxne som dinglar först.

Försöken att sudda ut gränsen mellan rätt och fel pågår även i kulturdebatten. Språkrådets nya chef Lena Lind Palicki föreslår en ”dom-reform”.
– De vill säga att vi ska sluta skriva ”de” och ”dem” och acceptera att allt är ”dom”. Expressens kulturchef Viktor Malm skriver att han ändrat uppfattning och anslutit sig till dom-linjen. Hans viktigaste argument är att den som inte behärskar skillnaden mellan de (subjekt) och dem (ackusativ eller dativobjekt) i en sats blir stigmatiserad, framstår som obildad, rentav dum. 

Alla ska med, som vi säger i Sverige och därför ska vi sänka kraven. Problemet är hur långt vi ska backa ner, det finns många fler språkliga trösklar som i demokratisk jämlikhetsanda behöver tas bort, vilket översättaren Nils Håkanson belyser i Expressen: ”I kånnsekvensens namn vill iag derför föreslå att åkkså andra delar av skriftspråket understells samma goda prinsip. Framför allt bör vi sluta med alla dessa för måŋa så svårhanterliga och fönedrande kånnsånantklustren ’ng’ och ’rs’, vilka inte alls uttalas såmm dom låter. Vi bör med andra ord skriva ’kuŋ’ istellet för ’kung’ och ’föschvarare’ i stället för ’försvarare’ (eller möiligen ’föšvarare). Som en anspråklös burian. Sen ska alla andra olikheter i väden åkkså jemnas ut…”

För helvete, så svårt är det inte! Du skriver inte ”mig pratar svenska” – så varför skriver du ”dem bör lära sig svenska också”? För övrigt kom de – fasantuppen med fru – även i morse till frukostbuffén som vi serverat dem.

Nu är det hennes tur. Eller skriver du honses?

Hon: ett underbart ljus och alldeles kav lugnt var det när jag gick ut för att cykla och hämta morgontidningarna imorse. Idag måste jag verkligen sätta fart…

Börjar med att ta ut olivträdet från växthus 2. Där inne ska jag nu göra plats för en del av de plantor som står inne. Eftersom citronträdet kommer stå kvar inne ett tag till kommer jag fortsätta ha värme på när temperaturen närmar sig nollan.

Pelargonerna fick också ut och lufta bladen. Den stora Doktor Westerlund är så himla fin med en massa knoppar. Vågar nog inte ha den ute i natt.

Upptäckte också att de kommit upp krokusar vid sidan av växthuset. Så roligt, våren är verkligen här.

Nu måste morötterna verkligen sås, men i vilket land… tycker det är jättejobbigt att bestämma det.

Blev i ett av de små pallkragarna bakom Chateau Margareta. De får mycket sol redan nu, och har fått en extra pallkrage på höjden så morötterna har plats att växa nedåt. Men det brukar komma en hel del ogräs i dem. Fast nu har de ju fått mycket mer jord, men måste helt enkelt hålla koll på otyget.

Mitt stora citronträd har verkligen sjukt många citroner i år. Hoppas grenarna håller… och att det orkar sätta nya knoppar och blad ändå. Ny större kruka väntar, men plantera om med alla dessa citroner kräver ju sin (starka) man! Avvaktar…

Men olivträdet fick i alla fall en ny och större kruka. I plast och inte alls snygg, men den är betydligt lättare än en i lera, så att trädet går att flytta om vindarna blir för starka där det står nu. Men det får stanna kvar ute nu. Hoppas det tycker det är skönt, och inte får en köldchock!!

Måndag: hallå, var är maten…

Hon: så härligt att vara hemma igen och bli väckt av ”husdjuren”. Strax före sex imorse knackar det envetet på fönsterblecket i sovrummet, kikar ut bakom rullgardinen …

Mmm, herr och fru fasan undrade helt enkelt varför det inte fanns några frön kvar till dem under frömataren som hänger i syrenen (fågelträdet) utanför vårt sovrum. Gör inget att det bara blev fem timmars sömn i natt 😉

Han: 44 146 steg senare är vi tillbaka på udden. Vi har alltså tillbringat helgen i Rom med kompisar. Inte mycket att säga om det utom att det blev en massa soligare promenerande mellan caféer och trevliga kvarterskrogar runt Campo di Fiori och gettot, Trastevere, Piazza Navona gott rött vin, pasta och mer pasta, vongole, limoncello och så några timmar på den stora van Gogh-utställningen på Palazzo Bonaparte.

Onsdag: Och vädret är också bra

Han: Ännu en intressant dag i världen och på udden. Och vädret är också bra. Soligt, +6° känns som 3° på grund av vinden från väster 5-10 s/m. Jag vet inte vad det betyder, men jag var ensam under min bönestund på återvinningscentralen i Torsås. Inte ens gubbarna i kuren kom ut och hälsade.

Hon: och han åkte bara till soptippen för att jag var inne och städade… pust! Och inte blev det mycket njuta av solen och det fina vädret för mig. När jag var klar var det mulet. Nu skiner den igen men varmt är det inte.

Igår var det däremot riktig vår, över tio grader. Vi satt ute och åt frukost före åtta trots att det fläktade lite. Kändes ljummet. Sen jobbjobb hela förmiddagen och därefter omplantering i växthuset. I nästa vecka måste helt enkelt en hel del plantor flytta dit ut:

Mmmm, trångt nu. Och bilden visar bara en åttondel av plantorna…

Och det börjar faktiskt komma lite chilifrukter på plantorna, tack vare att jag pollinerar med fingrarna. Några humlor har inte setts till än, inte inomhus iallafall. Fast en geting hade vi faktiskt inne häromdagen. En drottning kanske…

Och så dagens bild på min novemberkaktus, den är ju helt fantastiskt. Tydligt att jag misskött den tillräckligt ;). Äsch, en bild till är den värd:

Måndag: Visst finns det ljus i mörkret!

Han: Om du undrar så har vi varit västerut i helgen. Vänner tenderar att fylla år och Rosi Karlssons 60-årsfest ville vi inte missa. Det gjorde vi inte heller, vår 5-mannadelegation från östkusten intog Göteborg och Partille.
Trevliga nya och gamla vänner, gott att äta och dricka.
Och dans, förstås.
– Kort sagt: Visst finns det ljus i skymningen!

Besöket på Sveriges baksida visar att uddens relationer med omvärlden är god. När det gäller läget i världen har pessimisten förstås noterat att det för första gången på två decennier finns fler diktaturer än demokratier i världen. Detta enligt Varieties of Democracy-institutet, V-Dem, vid Göteborgs universitet som nu släpper en rapport som visar att världen bortom udden inte har varit mer antidemokratisk på 35 år.
– Den demokratiska nivån för den genomsnittlige världsmedborgaren år 2022 är tillbaka på 1986 års nivå. Det innebär att 72 procent av jordens befolkning, 5.7 miljarder människor, lever under auktoritärt styre, säger Staffan I. Lindberg, professor i  statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

En luggsliten utvecklingsoptimist på en udde noterar att ett delar sig i två och att ett antal länder gått åt andra hållet. Bolivia, Moldavien, Ecuador, Maldiverna, Nordmakedonien, Slovenien, Sydkorea och Zambia har alla lyckats vända sin autokratiska utveckling.
Eftersom det är positiva nyheter har alla redaktioner slagit upp det stort (obs! ironi).
– Men att åtta länder går från autokratier till demokratier är glädjande för demokratin, säger Staffan I. Lindberg. Det är ovanligt att vi ser länder göra en u-sväng tillbaka till ett demokratiskt styre.

Det länderna har lyckats med är bland annat att få till stånd en prodemokratisk mobilisering, de har återinrättat ett oberoende rättssystem, avsatt auktoritära ledare, infört fria och rättvisa val, arbetat för att minska korruption, och på senare tid fått ett väl fungerande civilsamhälle. 
­ Alltså precis några av de ingredienser som vi svenskar anser att en demokrati ska innehålla.
Eftersom alla redaktörer vet att dåliga nyheter säljer bättre än goda så har dessa positiva förändringar skett i medieskugga.

Och varför detta korta perspektiv? 1986 var ju igår! Det var ju då Lasse Holm och Monica Törnell vann Melodifestivalen med melodin ”E’ de’ det här du kallar kärlek”.
Okej, det var länge sen (förmodligen till och med innan Loreen vann förra gången).
Å andra sidan har jag alltid gillat den kinesiske premiärministern Zhou Enlai som i början av 1970-talet fick frågan om hur han värderade den franska revolutionen (1789 –1799):
– Det är för tidigt att säga.
Den som ställde frågan var den bildade och efter Watergate orättvist baktalade amerikanske presidenten Richard Nixon. Zhou Enlais svar anses symbolisera skillnaden mellan väst och öst när det gäller tålmodighet och långsiktighet.

PS: ”Ge mig en spik att hänga upp skiten på”, sa den rutinerade reportern till den unga redaktören (mig) när jag bad honom göra ett knäck om en diffus tillställning. Samma tänk går igen i historien om hennes snart i hela Sverige världsberömda kanonkula när vårt besök på en sandbank på Öland igår för 5:e gången (!) uppmärksammades i svensk public service-tv (Landet Runt).

Hon: tack Rosi, det behövdes 11 timmars sömn för att vara på banan igen efter denna toppenfest i Göteborg! Och kul att vår taxichaufför som tog oss hem till hotellet fattade att vi egentligen fortfarande var kvar i partymood :).

Fredag: Med Torsnets nya fiber skulle du slippa läsa detta

Han: Många skrån (t ex journalister, författare, bloggare) är rädda för att artificiell intelligens (AI) ska ta jobben ifrån dem (oss).
Inte jag.
– Tänk vad kul det vore om en AI-robot skulle kunna tolka din egen fantasi och förvandla bilder i ditt huvud till verklighet?

Faktum är vi är redan är där. Forskare på Osaka Universitet i Japan har lyckats använda AI för att skapa detaljerade bilder av det vi tänker på.
Detta läser jag på vetenskapssajten Vice.com, vilket skapar en massa bilder i mitt eget huvud.

Forskare fann nämligen att de kunde rekonstruera högupplösta och mycket exakta bilder från hjärnaktivitet. Detta genom att använda Stable Diffusion (”den populära bildgenereringsmodellen för stabil diffusion”) som nollställer det sedvanliga bruset i våra hjärnvindlingarna för att se det väsentliga.
På sikt kan tekniken komma till användning för personer som har svårt att uttrycka sig i tal och skrift. Det har i och för sig inte hon, men somliga mornar vore det ändå intressant att se bildbandet som rullar i hennes hjärna när hon pratar med sina plantor på det hemliga chilispråket.

Dessutom skulle det förenkla mitt morgonbloggande. Det skulle räcka att dra en sladd från min sömniga hjärna via datorn och Torsnets nyinstallerade fiber (hipp! hipp!) och ut i cyberrymden för att ni läsare själva skulle läsa av det lilla jag har att berätta. Inte minst skulle jag slippa värken i axlarna, en yrkesskada jag inte känt av sedan jag för ett drygt år sedan slutade hamra fram mina dagliga Peptalk till Cristina Stenbeck och en hoper direktörer i den gamla sfären – ett stycke svensk modern historia du för övrigt kan följa i Svenska dagbladets podd Dynastin.
Nu vet du det också.

Hon: jobb med plantor kräver ingen fiber, men jobbjobb gör det. Frågan är vilken leverantör och vilket sorts paket vi ska ha… himla jobb att sätta sig in i det ju. Och vem sjutton har tid med det?

Onsdag: 8 mars firar vi …

Hon: Så här på internationella kvinnodagen vill jag hylla min mamma som vad det gäller det är/var en stor förebild. Född 1921, heltidsarbetande precis som min pappa, och ”tvingade” därför min pappa att ta på sig förklädet och stå för halva hushållsarbetet efter deras giftermål 1948. Delad ekonomi hade de också. Mamma betalade maten, pappa räkningarna. Det som blev över av lönen shoppade hon kläder för, han bytte bil vartannat år. Och sparade. Mamma hade för övrigt högst lön, så en hel del gick med andra ord till kläder :).

Därför har jag idag stått i växthuset medan han får stå för dagens middag och andra hushållsbestyr ;).

Han: Just det, thaikyckling a la Skeppevik. Men först om det som händer bortom udden: Redan när jag var 16 år lärde jag mig att demokratin vilar på en princip om maktdelning. Det var sånt vi i förr-i-tiden-tiden fick lära oss i skolan.
– Det var inte svårt att förstå.

Det som var svårt var att stava till Montesquieu (1689-1755) – politikern och filosofen som anses vara den som formulerade maktfördelningsläran.
Många tycks ha glömt – eller aldrig lärt sig – denna demokratins grundläggande princip: Maktdelningen mellan den politiskt verkställande makten (regering mm), den lagstiftande makten (riksdag) och den dömande makten (domstolarna).
Bra därför att advokaten och den f d socialdemokratiska justitieministern Thomas Bodström idag läxar upp sitt parti när det gäller den stora skandalen i den pinsamma skandalen kring ”snippamålet”.

Om du inte hänger med: Förra veckan fick vi veta att de två socialdemokratiska nämndemän som hade varit med och beslutat om den friande domen har lämnat sina uppdrag för hovrätten i västra Sverige.
Detta efter samtal med Socialdemokraternas distriktsordförande i Göteborg, Mattias Jonsson, som dessutom är riksdagsledamot.
Han gick dessutom ut i media och berömde deras avgång som han kallade för ”ett klokt val”.

Du undrar varför detta är något du bör bry dig om på den internationella kvinnodagen? Svaret är att plötsligt blev den skandalösa ”snippa”-affären än mer skandalös. Socialdemokraternas distriktsordförande gjorde nämligen vad svenska politiker med rätta brukar anklaga ryska, polska, ungerska och inte minst turkiska politiker för att göra:
– Att politisera domstolsväsendet.
Även om nämndemännen nomineras av de politiska partierna är uppdraget opolitiskt och alla politiker ska därför hålla sina fingrar borta från domstolarna.
Montesquieu vänder sig i sin grav.

Nu till roligare saker. Utanför Gökalund har en flock vilda ankor slagit sig ner längs vägen. Efter att ha passerat den lilla kolonin ett antal gånger stannade jag idag för att fotografera besökarna som ingen verka äga.
Snillen spekulerar och om ingen har invändningar tror vi att det rör sig om en flock av svensk blå anka.

De som vet säger att dessa blåfärgade ankor hittades i början på 1900-talet längs västkusten och den första ”rasstandarden” skrevs ner 1907. Till storleken är rasen en medelstor anka, en hane väger 3–4 kilogram och en hona väger 2,5–3,5 kilogram. Fjäderdräkten är varierad, från vit till pärlgrå, blå och svart. Det finns alltid en vit haklapp och även några av vingpennorna är vanligen vita. Dess ben är skifferfärgade till lite orangefärgade. Hanarna har en ljust gröngul näbb, men honorna har en blågrön till svart näbb.
Nu vet du det också.

Hon (igen): måste bara visa vilken fin måne och stjärnhimmel det är i kväll.

Tisdag: Vad vet Novemberkaktusen om framtidens väder?

Han: Fick en föraning redan i går kväll. Hasse, grannen, ringde och bad mig fälla ner stödbenen på hans släpkärra så att inte vinden tar den.
– Idag är en sån där dag när alla pratar alla om vädret, sa man på morgonnyheterna och sedan någon timme är Vädret här.

I sin postumt utgivna ”Frågornas bok” ställer Nobelpristagaren Pablo Neruda 320 frågor som formar 74 poem. Diktsamlingen utkom några månader efter Pinochets statskupp och författarens död år 1973 och en strof lyder:
Säg mig, är rosen naken
Eller är det hennes enda klänning?

Jag vet inte vilken fråga jag skulle vilja ställa till vår gamla Novemberkaktus. Men helt klart har den insett att det händer något med klimatet.
– Den blommade som sig bör i november, men nu blommar den igen.
Och när jag går till läggen (bloggen) ser jag att förra året blommade den även då i mars – dessutom även i juni!
I Brasilien där de har sin naturliga hemvist blommar Novemberkaktusen i maj.
– Vad vet du som inte jag vet om klimatförändringarna?

PS: Det sägs att det som döljs i snö kommer upp i tö. ”Komplikationer till följd av prostatacancer” var den officiella förklaringen till Nobelpristagaren Pablo Nerudas död den 23 september 1973. Poetens familj och anhängare har dock i årtionden hävdat att han blev förgiftad av den tidigare militärdiktatorn Augusto Pinochets regim. Detta för att Neruda stod den dödade president Allende nära.

Nu har nobelpristagarens kvarlevor grävts upp och författarens brorson Rodolfo Reyes säger till nyhetsbyrån AP att kriminaltekniska tester indikerat en närvaro av ”en stor mängd clostridium botulinum”, ett kraftfullt gift som kan orsaka paralysering av nervsystemet och därmed död. Uppgifterna förväntas bli bekräftade av rättsmedicinska experter från Kanada, Danmark och Chile.

Måndag: Tack vänner, barn och extended family!

Hon: Tre dygn i Stockholm för födelsedagsfirande, bokklubb, vernissage, häng med barnbarn, häng med barn, häng med vänner och så en halvtimmes egentid med shopping på Other Stories 😉

Incheckning på Kung Carl fredag eftermiddag, tack för finaste badrummet hittills. Sängarna var också supersköna, och det behövs under tre dygns intensivt besök i Stockholm!

Och tack Anna Karin och bokklubben för fredagens trevliga umgänge. Så mycket skratt och prat att jag helt glömde ta bilder!

Lördag med den här älsklingen. Vi hann med både lunch, häng i humlans lekpark och fika med två sorters bullar på stan.

Sen kom han med tåget från udden och det blev vuxenmiddag med Ugglorna på Sturehof!

Och äntligen fanns sniglar på menyn igen. Svenska med ramslökssmör. Mums!

Söndagen var resans höjdpunkt, mormors älskling Alice fyllde tre år!!!

Sen taxi till Gunnars vernissage, Psykograferna på Fabel bar i Aspudden. Så himla fina böcker och texter:

Avslutar söndagen med middag tillsammans vännerna Magdalena och Staffan på Bar Libertin i samma kvarter.
– Så mysigt ställe. Och skjuts hem till hotellet fick vi också. Lyx! Tack!

Måndag morgon tidig frukost på hotellet. God och riklig. Med varsin SvD. Sen tåget hem mot udden….

Han, tillbaka på udden: Sant är att människan i alla tider varit beroende av naturen.
– Sant är att naturen inte behöver oss.
Ser ut havet och får en deja vy. En stor havsörn hovrar över Fimpan innan den slår sig ner på skäret några hundra meter söderut. Jag har sett scenen förut. Till saken hör att bilden nedan tog Isman den 10 augusti år 2020.
– Och ändå säger vi att det underliga med havet är att det ständigt förändras.

Allt har hänt, ingenting har förändrats. På tåget hem sträckläser Nils Bildts lilla bok ”Putins krig”, som jag fick av en av sönerna. Redan på 800-talet uppstod den första statsbildningen i Ukraina men uppgick i Sovjetunionen 1922. När Sovjetunion upplöstes år 1991 röstade en överväldigande majoritet i Ukraina för självständighet, en självständighet som även de styrande i Ryssland accepterade.
– Trots det hävdar Putin att Ukraina inte finns utan att Ryssland, Ukraina och Belarus egentligen är ett folk, en nation.
Under hans ledning förstås.

Tsarer med samma imperialistiska ambition: Ivan (1533 – 1584), Peter (1682 – 1725), Katarina (1762 – 1796), Nikolaus II (1896 – 1918), Stalin (1923 – 1953) och Putin (2008 – ?) .

Vad har Putin fått den idén ifrån? Financial Times återger (23/2) den ryske utrikesministern Lavrovs svar på den frågan:
– Putins främsta rådgivare är Ivan den Förskäcklige, Peter den Store och Katarina den Stora.
Lavrov kunde ha lagt till den sista vita tsaren, Nikolaus II och Stalin, den första röda tsaren.
Putinvännerna kan kanske förklara hur långt Ryssland bör tillåtas expandera för att nå sina ”historiska gränser:

.