Onsdag: På udden intet nytt
Han: Allt har hänt, ingenting har förändrats. Ute har det börjat snöa, men vem bryr sig.
Tisdag: Det lackar mot påsk…
Hon: full fart på udden med förberedelser inför påsk. Idag har vi storhandlat. Prinskorv mm i Attanäs gårdsbutik, Lax och sill på Blomlöfs rökeri och diverse ej närodlat på ICA i Jämjö. Köttbullarna (givetvis på nötfärs från Attanäs) stekte jag igår. Blev 56 stycken, borde räcka…
Ja minus de tio vi provsmakade till middag då:
Eftermiddagen tillbringades med omplantering av tomatplantor i växthus 1. Ja vissa sysslade med annat därinne, eller sysslade kanske är fel ord…
Han: Jaja, en man måste tänka ibland. Många oroar sig för att den artificiella intelligentian ska sno alla jobb för våra präktiga ungdomar.
– Struntprat!
Greger Bengtsson på Sveriges kommuner och regioner förklarade härom dagen i ”Agenda”, att om vi ska ta hand om alla åldringarna kommer drygt 50 procent av dagens unga att behövas i morgondagens vård- och äldreomsorg.
Samtidigt gråter direktörerna i Svenskt Näringsliv över bristen på arbetskraft – företagen kräver faktiskt att sju av tio i samma uppväxande generationer tar jobb i industrin för att de (eldrivna) hjulen ska snurra tillräckligt snabbt.
Vad resten ska göra är däremot oklart. Kanske tvingas de bli influencers. Eller ”jobba med media”.
– Och du som inte fattar poängen bör kanske bättre på dina mattekunskaper.
Nu tillbaka till naturen. Gårdagens film har skakat om läsekretsen. ”Häftigt! Men grävlingar är lite läskiga”, skriver Thomas. ”På tomten i Danderyd bodde flera igelkottar. En natt väcktes vi av ett fasaväckande skrikande. Det var en grävling som åt på en igelkott. Den hade vänt kotten upp och ned och åt ur den som i en skål.”
Och några av er har minsann läst att på Södermalm dödades en katt av en grävling.
– Och?
Vad hade ni väntat er? Grävlingar är inga djurvänner. Tillhör du dem som inte fattat att alla djuraktivister bor i människobyn? De enda som pratar om att ”rädda naturen” är homo sapiens, de värsta marodörerna.
”Jag menar, ingen klandrar en bäver för att han exploaterar sin livsmiljö”, skriver Fredrik Sjöberg i Sjölejonen i Bukarest och andra essäer (Albert Bonniers förlag), ”och ingen kommer ens på tanken att styra upp hans beteende hemma i hyddan med tunga doser amerikansk genusteori.
– Det han gör är bara naturligt.
Han saknar visserligen lagfart på strandskogen, men jag kan försäkra att han agerar som om så vore fallet, och skiter fullkomligt i spillkråkan som gärna hade häckat i asparna han sorglöst fäller”.
Grävlingar är rovdjur. Det är havsörnarna ute på Fimpan också. Det är därför vi gillar att se dem här på udden.
Omgivna som vi är av putinister och andra tvåbenta varelser som skövlar allt som inte är starkare än dem.
Kanske var det därför dåtidens naturskyddsförening förr skyddade blåstjärnan från att bli nedtrampad genom att säga att den lilla blomman var förhäxad.
Om snödroppar och krokus agerar förband, så är Scilla siberica stjärnan bland vårtecknen på udden.
Artens vetenskapliga namn går tillbaka på Skylla – den vackra gudinnan i grekiska mytologi som den svartsjuka häxan Kirke förvandlade till ett förskräckligt havsmonster. I folktron blev scillan därför orättvist betraktad som en de onda andarnas växt som man inte skulle trampa på.
– Varför någon vettig människa nu skulle vilja trampa ner denna vårens budbärare.
Apropå att vara en god människovän skickar Tomat-Hasse ett inlägg i vårt ständigt pågående samtal om vardagsfilosofi. ”Intressant diskussion om man har tid över eller det är dåligt väder”, skriver Hasse (han heter Hans-Göran Axelsson och kallades Fack-Hasse när han var fackligt aktiv på slakteriet i Kalmar).
– Absolut intressant inlägg, long time no see Sturmark!
Måndag: Nattligt besök fick hjärtan att bulta
Han: Ett lågt och dovt utdraget morrande väckte mig strax efter midnatt. Det var Vilda som med den för katter typiskt gutturala varningsläte på lång utandning som fick mig att kasta mig ur sängen för att undgå den stora tigerns käftar i min mardröm och när jag med bultande hjärta tände utebelysningen såg även jag dem.
– Två halvstora nattgäster som kalasade på fasantuppens frukost. Grävlingarna som nyss vaknat ur sitt ide är kanske inte det roligaste vårtecknet men när jag väl vaknat tyckte jag att det var lika spännande som Vilda (Ludde sov uppenbarligen lika gott som min hona gjorde):
Grävlingen sover under vintern och hur länge vintervilan varar beror på klimatet och vädret. Att det finns grävlingar i närområdet visste vi, men det var flera år sedan vi märkte av dem här ute på udden. Trots att vi människor klagar på kylan tyckte de här tydligen att det börjar kurra i magen.
Vi får se om de kommer tillbaka i kväll. Men några solrosfrön kommer inte att serveras. Grävlingar lever i klaner på upp till 12 individer och det känns som det räcker med nattens timslånga besök.
– Eller hur Vilda?
Dessutom hör vi just nu tuppen gala missnöjt.
Hon: Åhhh så spännande, ni skulle ju väckt mig och Ludde, vi hade också velat se live…
Ja idag blåste det lite mindre så jag kunde äntligen ta itu med komposten igen och köra några lass till pallkragarna. Så skönt! Var också uppe vid torpet för att se om det fanns lite mer påskpynt där. Det gjorde det, inte mycket men lite iallafall. Men vad härligt och varmt det var däruppe, och ingen vind…och vårblommorna har definitivt kommit längre där:
Söndag: Nu förstår jag varför hon kastar sig ur sängen
Han: Att det gör ont när knoppar brister har man ju hört.
– Varför skulle annars våren tveka, som Karin Boje diktade.
Men att hennes tomater klagar högt när de är törstiga var en nyhet. Så är det i alla fall (och det är inget försenat aprilskämt). Plantor som har torkat ut eller är skadade på något sätt ger ifrån sig högfrekventa ljud.
Det har i alla fall en israelisk forskargrupp kommit fram till.
Ljuden skiljer sig dessutom åt beroende på vad tomatplantan vill.
– Det är ljud som helt klart innehåller information om växternas tillstånd, och som kan uppfattas på avstånd av andra organismer, säger Lilach Hadany, professor i biologi vid Tel Aviv University i Israel.
Tillsammans med sina kollegor har hon använt ultraljudsmikrofoner för att undersöka tomat- och tobaksplantor, två robusta och lättstuderade växtarter. Resultaten har publicerats i tidskriften Cell.
– Plantorna var väldigt tysta när de mådde bra. Men när vi utsatte dem för torka eller skar i dem gav de ifrån sig olika typer av ljud, säger professor Hadany.
Ljuden påminner om korta knäppningar – lyssna här! – med olika intervall, som huvudsakligen ligger i frekvensområdet 40–80 kilohertz.
Från tidigare mätningar är det känt att växter som skadas eller lider av torka kan börja vibrera hastigt. Men det här är första gången som forskare visar att vibrationerna faktiskt skapar ljudvågor i luften, som kan uppfattas på flera meters avstånd.
Vi människor kan bara höra ljud upp till cirka 20 kilohertz. Men för insekter och många andra däggdjur är växternas knäppningar fullt hörbara. Ljudstyrkan är omkring 60 decibel, vilket motsvarar vanligt tal, förklarar proffesor Hadany.
Det är ännu inte klarlagt om tomaterna kan uppfatta de högfrekventa ljud de själva alstrar.
– Det är inte heller helt utrett hur de här knäppande ljuden uppstår.
Forskarna tror att det kan vara luftbubblor som bildas och spricker i växternas kanaler när vätskenivån minskar, ”ungefär som när man försöker suga upp sista slurken av en milkshake med ett sugrör”.
Enligt forskarna kan vi människor inte höra tomaterna prata.
Fan tro´t.
– Varför skulle hon i så fall kasta sig ur sängen på mornarna för att vattna de stackars små liven?
PS: Det händer konstiga saker i världen redan innan AI helt förändrar den. Lilach Hadany och hennes kollegor publicerade nyligen en undersökning som visar hur sommarnattljus (Oenothera drummondii) börjar producera sötare nektar när ljudet från ett flygande bi spelas upp i högtalare.
En liten tröst för alla teknikfreaks som tycker att det viktigaste som finns är kortklippt gräsmatta där inga bin och humlor trivs.
– Kanske kan du montera en högtalaranläggning på din robotgräsklippare?
(obs! ironi)
Hon: som ni ser på bilden överst är jag alldeles för trött för att överhuvudtaget skriva något här idag… fruktansvärd bild!!! Tur jag gömt mig i växthuset hela dagen. Det var även tomatplantorna tacksamma över.
Lördag: Dags utropa udden till en egen stat!
Vädret (08:00): Soligt med lätt moln över Öland. +1° som tyvärr känns som -6° på grund av blåsten från NO, nu 15 m/s i byarna och det ska bli värre. Havsnivå 27-32 cm över normalvattenstånd (SMHI).
Han: Trots styv kuling tog hon cykeln för att hämta morgontidningarna, medan jag förberedde frukosten.Den andra, fasantuppen tycks ha svårt med sommartiden för han var här och knackade på fönstret redan klockan sex. Hon är igång med morgonarbetet…
Jag läser tidningarna. Hittade inga aprilskämt – eller så var allt ett enda stort skämt! Men apropå gårdagens gnäll om att aliens attackerar udden från skogen, havet och Trafikverket läser jag en notis som inspirerar:
Vi ger inte upp! I väntan på att utropa uddens självständighet har jag plockat ur och i diskmaskinen och i övrigt börjar denna lördag på udden med att gubben klipper sina tånaglar.
– Bara för att ha något att berätta när vi träffas senare idag för att prata om allt viktigt som hänt under dagen.
Hon: och jag har planterat om några små låga plantor, några andra vågar jag inte bära mellan huset och växthusen, de skulle blåsa av…
Gav upp och åkte ner till Marias Presenter i Kristianopel istället. Såg ett par metallkorgar där förra helgen som jag tänkt på hela veckan. Tur vi åkte ner, fanns bara dessa två kvar nu…
Förra helgen köpte jag ett krukset med handtag och en jättestor rostig ”bricka” som jag ska ställa plantor i. Så nöjd med allt. Men nu vågar jag inte åka dit på ett tag, hittar alltid massa fina saker när jag är där. Han med… så köpstopp!
Nu trotsar vi vinden och tar en aperol i hyfsat lä utanför sjöboden. Är det april så är det!
Han igen: 17 sekundmeter i byarna är inget hattväder. Men tur i oturen tog jag hatten på när jag skulle bygga på mitt nya skåp i uterummet hos Margareta. Plötsligt blåste en av Marias vackra dörrar ner. PANG! Sensmoral: När det blåser småspik fungerar somliga huvudbonader även som skyddshjälm.
Fredag: kuckeliku klockan är sju…
Hon: Dåligt värdshus som inte har frukostservering, tyckte herr och fru fasan som efter att ha knackat hårt på fönstret vände och gick för att finna ett bättre hak!
Han: Vadå idyll? Å ena sidan vill kommunen inkludera udden i ett nytt villaområde. Å andra sidan, bokstavligt talat, attackeras vi från havet när ett tyskt bolag vill bygga en vindkraftspark sju mil söder om Öland.
Vindsnurrorna ska producera 8 miljarder kilowattimmar el som ska försörja 1,6 miljoner hushåll under ett helt år.
– Om bolaget bara får dra en sjökabel i det grunda havet utanför udden!
I Björkenäs stugförening har vi sagt vad vi tycker om det också. Men en olycka kommer sällan ensam, inte två heller. I dagarna har Trafikverket bestämt sig för att dra om E22:an precis där du svänger av för att komma ner till havet och till udden.
Ur led är alltså tiden?
– Japp, det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Typ som Hälge:
Eller inte. Det är som mörkast strax innan solen gå upp, borde även den tjatige fasantuppen ha tänkt på. Det är i alla fall vad jag tänker sedan Conny, grannen på andra udden kommit förbi i gråvädret (+2° känns som -4 pga byvindarna (9-14 m/s).
– Den här ska du ha som tack för att du kämpar vidare, sa Conny och räckte över en flaska Finlaggan.
Mer behövdes inte för att jag skulle känna mig som Sven Duva igen:
– Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu!
Så får det bli.
Skål och tack Conny! Aldrig har en whisky smakat så bra i motljus.
Serveras rumstempererad, gärna med en skvätt vatten.
PS: Och du tuppjävel, i morgon serveras frukost prick klockan sju. Ta med henne, den lilla söta.
Torsdag: En liten historia mellan Brömsebro och Bergkvara
Han: När stockholmare frågar var udden ligger brukar jag svara:
– Ett stenkast från fredsstenen vid Brömsebro.
– Ähhh ..?
– Tänk 1645. Året när Axel Oxenstierna lurade skjortan av Kristian Tyrannens förhandlare, hovmästaren Corfits Ulfeld. Jämtland, Härjedalen och Gotland blev svenskt och drottning Kristina tackade sin (och pappa Gustav II Adolfs) rikskansler genom att dubba Oxenstierna till greve av Södre Möre härad där vår udde ingick.
– Ähhh … menar du nära Bergkvara?
– Så kan man också se det.
Det retar mig, detta att många vet vad Bergkvara ligger men inte känner till freden vid Brömsebro. Det påminner om pojken som vuxit upp på ett kraftverksbygge i Norrlands inland och i en uppsats beskrev sin första skolresa till den stora staden med orden: ”Bredvid korvkiosken låg ett slott.”
Så är det i alla fall. Av någon anledning är Bergkvara en plats många känner till. Inte minst bland det kosmopolitiska patrasket kring Stureplan.
– På plats är det svårt att förstå varför.
Detta även om man vet att Bergkvara är en av landets äldsta hamnar och Sverige viktigaste hamn för segelfartyg.
– Men det var på den tiden när det fanns segelfartyg (fram till första kriget).
På 1950-talet försvann det sista Bergkvara-registrerade skeppet. Bergkvara är och var porten in i Kalmarsund söderifrån, lotsstationen är därför viktig för sjöfarten. En och annan av alla seglande vänner och bekanta har också berättat att de sökt hamn i Bergkvara,
Men ändå.
Räcker det som förklaring varit denna håla tycks ligga top of mind?
Du undrar varför jag undrar? Svaret är att jag för några år sedan åtog mig att skriva en bok om vår stugförening. I väntan på att kreativiteten ska rinna till samlar jag material – och det finns inget som så effektivt blockerar arbete som den storslagna tanken att placera en stugförening i ett historiskt sammanhang.
Särskilt inte om författaren är uppvuxen på ett kraftverksbygge i Norrlands inland på 1950-talet med det begränsade perspektiv det innebar. Till exempel att allt söder om Sundsvall utgjorde ett diffust ”sydsverige” (ungefär som dagens sörlänningar inte har en susning om var Blåsjöfallet eller Harsprånget ligger). Geografi var visserligen mitt favoritämne och på de världskartor som jag och min kusin Georg ritade fanns såväl Rio de Janeiro som Kapstaden, dock varken Kalmarsund eller Bergkvara.
– Inte heller Brömsebro om jag ska vara ärlig.
Det var därför först när vi flyttade ner till udden som jag insåg att jag hamnat mitt i den svenska historien. Som alla vet (?) firar Sverige 500 år nådens år 2023. Och som av händelse var det här i trakterna mellan Brömsebro och Bergkvara som slagen om den svenska nationalstaten stod.
Detta alltså som en tänkt historisk bakgrund till en oskriven bok om en stugförening.
Mer om det en annan (regnig) dag. För nu ska Tomat-Hasse och jag åka till Brömsebro rökeri att äta lunch. Hasse säger att det är hans tur att bjuda!
Hon: Lunchen med Hasse och allt researchande tog uppenbarligen ut sin rätt:
Ute regnar och regnar och regnar det, även kissarna håller sig i soffan. Jag vaktar ugnen, det blev en bakdag:
Ja, först tog hallongrottorna 20 minuter i ugnen. Två fröknäcke tog en timme. 30 minuter vardera. Sedan de vanliga knäckebröden, nio stycken. En får plats i ugnen i taget och tar sju minuter styck. Vad blir det totalt i ugnstid? Jo 143 minuter, lika med två och en halv timme. Och vad det kostar med uppvärmning i el orkar jag inte ens tänka på. Speciellt inte eftersom solcellerna inte lär generera en enda kilowattimme idag…
Onsdag: Säsongen är igång!
Hon: i lördags eftermiddag invigde vi Chateau Margaretas nya uterum tillsammans med kompisarna i grannhuset, Ancy, Håkan och Eddie. Köpepizza och rosévin med båda värmarna på för fullt. Nästan som inne. Tyvärr pratade vi för mycket om vad som hänt sedan sist (typ Rom, fasaner, ekorrar…) så jag glömde helt ta bilder.
Och igår var det säsongspremiär även inne i Chateau Margareta. Värmen är på och det är varmvatten i kranarna. Det firade vi tillsammans med kompisarna från Södra Kärr!
Ja det blev inte mycket plåtat då heller, men tack vare Blomman fastnade vi ändå alla på bild! Melvin, Maxe, Jenny, Tina, han och jag. Ja inte Blomman då eftersom han var bakom kameran.
Till varmrätten gick det åt tre och en halv burk grönpeppar… jo, gästerna överlevde och tog till och med om. Pust! Att det ska vara så svårt att göra mat som inte hettar…
Han: Även jag tog en bild lite senare på kvällen … På förekommen anledning vill jag understryka att min blogg i övrigt inte har någon koppling till detta gäng, Läste i tidningen att genetikprofessorn Torsten Hanes upptäckt att det finns en hög procent neandertalargener i smålänningarnas arvsmassa.
– De nutida smålänningarna är faktiskt till största delen neandertalare. Särskilt människorna i och kring Torsåsbygden.
Det förklarar ett och annat, tänkte jag innan jag förstod att upptäckten gjordes för 70 år sedan och då ogillades av många lokalbor.
Faktum är att professorn mördades efter att han publicerat sin forskning.
Mordet är fortfarande olöst men nu lanserar författaren Finn Bergstrand en lösning på gåtan.
Nåja, alla vi som läst Finns böcker inser att det är en skröna.
– En dystopisk släktkrönika, så kan man beskriva Finn Bergstrands nya roman enligt Barometern.
Efter självbiografin ”Eftertankar” från 2021 är den snart 91-årige Finn Bergstrand tillbaka i fiktionens värld och i hembygden Torsås.
Det hela är alltså ett påhitt. Vilket inte hindrar att en och annan läsare förmodligen hann tänka tanken att det där med generna förklarar ett och annat.
Så även jag.
– Men det var elakt tänkt – om neandertalaren.
De flesta av oss som lever i dagens Europa har också neandertal-dna i vår arvsmassa.Denna vår avlägsna släkting har som vet nu vet haft ett oförtjänt dåligt rykte. Utifrån dagens skönhetsideal har neandertalaren ansetts vara lite mer korkad än homo sapiens. Men efter Svante Pääbos nobelpris vet vi att neandertalaren hade lika stor hjärnvolym som nutida människor, även om den var annorlunda formad. Forskarna anser att deras talförmåga inte var speciellt utvecklad, men de kunde frambringa vokaler och ett begränsat antal konsonanter. Vill man göra sig lustig på Torsåsbornas bekostnad kan man konstatera att 45 000 år senare har somliga i befolkningen på udden fortfarande problem med sina tungspets-r.
– Eller hurrrr, älskling?
Allvarligt talat, det jag i dagens värld tycker är mest intressant med Pääbos forskning är hans slutsats. Nämligen att dessa tidigare så grovt baktalade ”halvapor” nu uppgraderats till finare människor.
– Det var förmodligen fredligare, levde i små habitat och inte så giriga, äregiriga och maktgalna som homo sapiens och därför inte ville kolonialiserade hela världen.
Snälla som de flesta Torsåsbor alltså och hellre en neandertalare i släkten än en Putin alltså. Men Finn, det hindrar inte jag redan beställt din nya roman! Självklart vill jag veta varför professor Hanes mördades.
Måndag: Jag ska bli farfar igen – men fråga mig inte om hur det gick till (fniss)
Han: Jag ska bli farfar igen. Min insats var visserligen liten, men visst är det roligt att klanen växer! Och det passar ju bra att tillkännagivandet sker just nu. I dagarna har vi firat Jungfru Marias bebådelse – det vill säga den dag när hon fick veta att hon nio månader senare skulle föda en son.
Riktigt hur det hela gått till lyckades ärkeängeln Gabriel väl inte riktigt förklara och sen dess har många kristna haft svårt att tala klartext om sex. Symtomatiskt ökar den självsuggererade lomhördheten med trons toxialitet. Läser i tidningen att en rektor i Florida fått sparken för att hon i undervisningen visat sina elever en bild på Michelangelos världskända skulptur ”David”.
Varför?
– För att några kristna föräldrar tycker att skulpturen är pornografisk.
Samma dom gäller över Boticellis målning ”Venus födelse” och ”Adams skapelse”, Michelangelos takfresk hemma hos påven i Sixtinska kapellet i Rom, målad av omkring 1508–1511 eller 1510.
Och härom veckan läste jag att i den amerikanska delstaten Tennessee vill en konservativ föräldragrupp förbjuda skildringar av sjöhästen. Det beror på att föräldrarna vill skydda sina barn från kunskap om hur den skamlösa fisken gör ”det”.
Inte minst att det är hannen som bär på och föder upp sina små bäbisar. ”Honorna tar alla initiativ. Det är hannarna som blir havande – kanske är det därför sjöhästens äktenskap varar livet ut”, som en fräck skribent formulerat det.
– Ett bejakande av flytande könsgränser, menar mammorna som kräver att den skamlöst förföriska faktaboken ”Sea horse: The shyest fish in the sea” blir bannlyst i skolbiblioteken.
I Sverige saknar vi (ännu?) denna fundamentalistiska puritanism. Däremot pendlar mediebilden över tid mellan skamlöshet och prydhet, påpekar Johan Hakelius i en artikel i Fokus. Vårt behov av nostalgi exploaterar ständigt av kommersiella och medialala kraft följer upp. Av någon anledning pratar därför ”alla” just nu om 80-talet och när Stockholms stadsmuseum samlar in människors minnen är det här vad media fastnar för:
Jag vet inte hur många talkshows (pratprogram) där kvinnliga programledare fnittrat åt att de solade och badade topless på 80-talet.
– Fniss, fniss.
Som Hakelius påpekar är den intressanta frågan varför vi fnittrar.
En sak är naturlig – de kvinnliga deltagarna i pratprogrammen är inte längre lika päronformade som de var på 80-talet.
– De fnittrar nostalgiskt om en tid som flytt för dem personligen.
Men att trenden dog ut beror framför allt på att i samhällsdebatten har frigjordheten alltid skuggats av puritanismen.
På 2000-talet har skuggorna tagit över och det är därför medierna frossar i vår snuskiga fantasi.
I dagarna håller Moderaterna ”Sverigemöte 2023” för att diskutera sin valanalys. Men du kanske också trodde att partiet samlats för att diskutera den hemskt intressanta nyheten att en M-riksdagsman åkt dit på både sexköp och utpressning?
– Det är nämligen det som medierna fokuserat på i sin rapportering från riksmötet.
Även KD har toppat nyhetssändningarna. Och det kan man ju förstå. Med tanke på el- och bensinpriserna är det begripligt att redaktionerna punktmarkerar Ebba Busch.
– Jaså, handlar inte rubrikerna om KD-politiken?
Jag låter Johan Hakelius sammanfatta: ”Kristdemokraternas lilla skandal är så fumligt genant att den inte ens går att kalla en sexskandal. Möjligen en sängskandal. Enligt offrets egen version: en full man tar en full kvinna på låret tre gånger och lommar sedan iväg, avvisad. För nio år sedan. Sverige är chockerat. Ett parti skakat i grunden. Glödande ledartexter i de största tidningarna.”
– Uppenbarligen intressantare än KD:s politik.
Medias politikbevakning har blivit en del av skvallerjournalistiken. Även i den tragiska bevakningen av ”polisskandalen” känner vi igen lössen på gången: Det var vårt fnissande över snusket som drev mediedrevet och dödade en hedervärd polisman.
Jag tror att Hakelius sätter fingret på den ömma punkten: ”När metoo varit som bäst har räfst- och rättartinget avslöjat systematiska övergrepp, ofta dolda under en hycklande yta av sexuell frigjordhet. När metoo varit som sämst handlar det mer om nypuritanism än om något annat. Plötsligt är vi tillbaka i en värld där kroppar och nakenhet är livsfarliga saker.”
Men allt det där är kanske en utvikning från dagens notering: Vi ska bli farfar och farmor igen (Nr 9).
– Fråga mig inte hur det gick till.
Söndag: skitväder, men inte snö iallafall, pust!
Hon: såg att det var snö i Stockholm igår, här var det +9 grader, sol och regn om vartannat. Idag är det ordentligt skitväder, över nollan men hård nordlig vind och regn. Men ändå bättre än snö, nu vill jag bara ha vår och värme. I växthuset fick jag sätta på värmefläkten imorse, inte kul!
Men inne växer det på och nu börjar det komma chilifrukter på plantorna. De borde sättas om i större krukor så de får ork att sätta mer blommor och frukter. Men lite kul är det allt. Gjorde en liten exkursion bland plantorna i morse:
När vi var i Rom förra helgen köpte jag tomatfröer på Campo di Fiore. Det är lite kul som minne. Megapack dessutom så de räcker några år… Köpte San Marzano, Italiens främsta mattomat från regionen med samma namn. Inte odlat den tidigare eftersom den egentligen inte är så god som den är, men perfekt i såser och som soltorkad tomat. Men nu är ju dessa inköpta i Rom, då känns det helt rätt med San Marzano!
Och när vi var Paris 2020, i februari precis innan pandemin stängde alla gränser, köpte jag förstås också fröer. Bland annat Zucchini-fröer. De funkar fortfarande tre år senare. Satte ett frö av dem, ett av förra årets svenska inköp. Det kom inte upp, däremot det tre år gamla franska. Dessutom fick jag mycket fler fröer i det paketet. Nu ska ja sätta fler av dem!
Jodå, våra kompisar kommer var morgon, även de har anammat sommartid, och skyggar inte för lite regn!
Han: Jo, min vän, det snöar också … Ibland blir (en) men nästan religiös när jag läser hennes blogginlägg. Som kråkan inser jag hur lyckligt lottad jag är som får vara med i denna skapelseberättelse. Jag är inte religiös och tror inte på vidskepelse. Men det är klart, slumpen är ingen vanlig tillfällighet och somliga regniga dar har damtidningarnas astrologer redan formulerat dagens vägval.
Hon är alltså Tvilling, jag Skytt.
– Ganska träffande, eller hur?
