Lördag: Mycket nu…

Hon: trodde jag skulle hinna ta en promenad med bästisen i grannhuset medan degen jäste… men det borde jag uppenbarligen inte gjort. Ändå drog promenaden bara fem minuter över jästiden. Lärdom; lämna aldrig en jäsande deg ensam med honom…

Han hade alltså inte koll på min deg eftersom han äntligen (efter minst ett års ”tjat”) börjat bygga en liten hall framför kissarnas dörr. När det blåser hård pålandsvind drar det nämligen rakt in genom luckan och vi eldar alltså för kråkorna eftersom golvvärmen är på för fullt i hallen innanför. Och det är den hela vintern eftersom den går på samma termostat som den till vårt sovrum. Och med tanke på elpriset som råder är det ju än mer angeläget. Så tack!!! Fast frågan är vad kissarna säger…

Tog just ut första plåten saffransbullar och de har jäst upp fint. Var orolig att den överjästa degen skulle sjunka ihop i ugnen. Så lättad!!!

Men nu är det hög tid att börja svida om inför kvällens julbord på Sött & Salt i Kristianopel, som vi ska på tillsammans med kompisarna Tina & Blomman. Men först en liten fördrink hos dem i Södra Kärr. Så full fart in i duschen!

Han: Inte mycket att säga. Det är ungefär som att baka. Degen måste jäsa och saffransbullar gör man inte varje dag.
– Och idag stod stjärnorna rätt och det blev dags att bygga en sluss till kattluckan (stängd i lovart, ingång på läsidan).
Saknas bara en takplåt och svart färg. Nyfikna Vilda har redan agerat testpanel. Även Ludde fattar. Patent är sökt.
– En investering som kommer att bestå längre än hennes deg.

Torsdag: Varning för vargen och julfix från 06:15 …

Han: Alla pratar om vädret och gängskjutningarna i Stockholm. Men ingen pratar om elpriserna idag heller. Ingen pratar om vädret på udden heller, visar det sig. I morse blåste det kuling (16-23 m/s pålandsvind) så att det inte gick att stå upp på sjösidan – det blev min tur att ta bilen och hämta tidningarna.
Men en sak är bra:
– Idag ropade meteorologerna ”Vargen kommer!” i onödan.

Snön som vräker ner över hela landet i morgonens alla nyhetssändningar (Se min kompletterande anteckning sist i dagens blogg). lyser med sin frånvaro på udden. Det lilla som föll i går försvann på några timmar och återfördes till det eviga kretsloppet.
– Hoppas jag i alla fall.
För just nu stannar lite för mycket kvar på marken:

Apropå vad ingen pratar om: Det är obegripligt att Annika Strandhäll (S) kunnat bli minister med de obetalda räkningarna. Till skillnad från flertalet tycker jag dock inte att det Strandhäll som borde få sparken utan Magdalena Anderssons stab av välbetalda tjänstemän som ansvarar för bakgrundskoll av ministerkandidater.

Hur i helsike kan man ha gjort en sån miss att inte kolla det som varit självklart sedan Mona Sahlins dagar. Till skillnad från journalisterna har rekryteringsfolket bara en enda arbetsuppgift:
– Kolla alltid en bra story!

Det är helt obegripligt att ansvariga för rekryteringsarbetet i Rosenbad så totalt schabblat bort Magdalena Anderssons redan sarjade start. Jag menar, det var ju inte efter månader av hårt grävande arbete som Aftonbladet hittade till Kronofogden och Skatteverket – det är några timmars sökande i officiell statistik.
– Elementärt.

Hon: Vaknade redan strax efter sex. Han sov och det var full storm ute, ingen idé att ens försöka ta sig till brevlådan och hämta tidningen. Låg istället kvar i sängen och beställde julklappar, julpapper, och annat smått och gott tills han vaknade strax efter åtta. Alla julklappar är nu klara!! Inte så många i och för sig, vi blir bara fem i jul. Och vi har bestämt att vi bara ger en var, till var och en. Möjligt Iggy får någon extra!

Letat och letat efter ett roligt aktivitetstäcke som han kan ligga och öva magträning på när han kommer ner i jul. Och då vill jag ju att det ska vara kul grejer att titta på, inte som trenden går idag, beiget och smutsiga dova pasteller. – Klart man inte tycker det är kul att ligga på magen då!

Undrar vart barnens gamla täcke tog vägen, det var fint i starka färger och mönster:

Men så hittar jag plötsligt täcket som är grejen. Starka och fina färger, kontrastrika mönster och massor av aktivitetsgrejer fastsydda. Spegel och fladdrande öron till exempel:

Men fanns det att skicka efter i ”beiga” Sverige? Icke! Fick beställa det på Amazon. Lite orolig att det inte skulle hålla vad bilden lovade, men idag kom det. Och det är såååå fint och roligt. Får nog inte följa med upp till Stockholm antar jag… men Iggy, det kommer finnas här hos farmor var gång du hälsar på!

Fortsatte dagen med julbak, samt rullat och stekt årets julköttbullar. (Inte den roligaste uppgiften). Enligt receptet ska det bli 80, det blev 50. Gjort dem för stora som vanligt. Smakade dessutom av en, och han en. Det blir 48. Och så måste vi ju få några till middag också, det hör till. Får nog göra en omgång till före jul. Suck!

Han: Fortfarande ingen snö på udden. Men nu på kvällen rapporterade SMHI att både Ölands södra Udde och Kalmar under dagen slog sina gamla dygnsrekord för december. Det tidigare rekordet på Öland sattes år 1882 och var 27,4 millimeter. Dagens nya: 31,5 millimeter. I Kalmar var det tidigare rekordet 25,7 millimeter (1981). Det nya rekordet är 28,1 millimeter.
Mätningarna på Öland startade 1881 och i Kalmar år 1858.

Onsdag: Ruggigt väder – och ännu ruggigare elräkningar!!!

Hon: nu är det plus 1 grad och snöstorm, imorse var det minus 7 och soligt! Hann städa ut de frostskadade chiliplantorna ur växthus 1 innan ovädret började.

Börjat sortera årets tomatfröer samt pillat loss dem från hushållspappret. Också kollat igenom vilka chilisorter jag tog fröer ifrån och vilka jag missat eller har för få av och måste komplettera med köpta. Beställt Monkeyface, Cayenne, Faludi och några till från Örtagårdens fröer idag. Så nu är vi på gång igen då.
– Och mina microdwarfar växer på:

Han: Ja, idag kom snön till udden. Orange varning från SMHI,”Vind i kombination med snö”. Den torftiga analysen betyder i verkligheten att temperaturen kring nollan känns som -6° på grund av att snöslasket blåser i 10-16 m/s rakt på stugan.
– Och så är det här med elpriserna.

Lyssnar på ännu en nyhetssändning och än en gång fokuserar nyhetssändningarna på gängvåldet i Stockholms förorter.
Uppriktigt sagt:
– Personligen bryr jag mig måttligt om att några gangsterslynglar reducerar sin egen parasitära egenart till gungande rapmusik.

Det retar mig däremot att denna mobb ockuperar den politiska agendan. Dessutom är jag sur, frusen och jäkligt förvånad över att ingen politiker bryr sig om att en normal morgondusch just nu kostar nio miljoner hederliga svenskar cirka 30 kronor – jämfört  med 2-3 kronor bara för några månader sedan.
Jag tackar allas gudar (och preventivmedelsindustrin) för att vi inte längre har hemmaboende ungar på udden – såna där skönandar som låser in sig hela förmiddan i badrummet och gör av med 300 liter varmvatten för att det känns fett skönt.
Ja, du fattar vad jag menar.

Men uppriktigt sagt fattar jag inte varför våra ledande politiker inte står i kö för att gläfsa mot motståndarna och visa att de bryr sig de skenande elpriserna.
På riktigt!
Det sista jag hörde av MP:s Per Bolund var att det inte råder elbrist.
– Nähä bra, jättebra.
Jag förstår att han hoppade av sitt jobb som minister.

Och det senaste jag hörde av Anders Ygeman innan även han bytte kontor var att regeringen ”noga följer den pågående dramatiken på elmarknaden”.
– Tack Anders, det gör jag med.
Därför undrar jag vad regeringen tänker göra åt elkrisen. Men det avböjde Ygeman att svara på och hänvisar till regeringens kris.
– Tyvärr är jag minister i en övergångsregering. Jag är därför förhindrad att uttala mig alltför mycket om våra framtida ambitioner och planer.
Vad ska jag svara på det:
– Tyvärr är jag ekonomiska skäl förhindrad att betala EON:s elräkning men vi följer dramatiken på elmarknaden.

Så hur i hela vårt kylslagna h-e kan det komma sig att elpriset 10-dubblats utan att regeringen GÖR något?!
Jag menar, vi pratar inte om nån landhöjning på 0,1 mm på hundra år och jag blir inte klok på förklaringarna.
Ibland skyller man på Putins gaspriser.
Ibland beror på att det inte blåser som det borde blåsa.
Andra hävdar att prishöjningen beror på att man stängt ner kärnkraftverk, men det var faktiskt flera år sedan.
– Vad har hänt sedan i våras?

Senaste förklaringen jag sett är att förståsigpåare lägger pannan i veck och säger nåt om att man just nu isbelägger kraftverksdammarna i Norrland.
Men herregud (ja, jag blir alltmer religiös) – isen har lagt till den här tiden i århundranden i Norrland.
– Och i kraftverksdammar och vattenmagasin under hela min livstid!
Det vet jag eftersom jag är uppvuxen på ett kraftverk.

Så vad fan beror det på? Och viktigaste förstås: Vad tänker Magdalena Andersson & Co göra åt elpriserna som hon berörde i den mest vältuggade ordmassan i sin regeringsförklaring: ”En ny nationell elektrifieringsstrategi ska peka ut hur kapaciteten i elnäten snabbt och effektivt kan byggas ut och hur elproduktionen med rena, förnybara och billiga energikällor kraftigt kan öka.”
– Tack för det Magdalena, kan jag hänvisa till dina kommande utredningar innan jag betalar vår redan existerande elräkning?

Tisdag: Känns bra när kvinnorna tar över

Han: Hurra, det blev en regering! Så har Sverige inte bara fått en kvinnlig statsminister, utan en regering där en majoritet är kvinnor inkl en transa (12 av 23).
Det är väl bra?
– Visst, men frågan är: Varför är det bra.

De flesta tycker att det är bra för jämställdheten. Jag tycker det är mest trams. Hade feministerna tyckt att det hade varit en seger för det kvinnliga könet om Hitler, Stalin eller Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko varit kvinna när de grep makten?
Naturligtvis inte.
– Lika lite som vänsterkvinnorna skulle ha uppmuntrat Anna Kinberg Batra (M) att stanna på sin post och dessutom stött henne i valet 2018 mot den vite, medelålders heterosexuelle Löfven.

Pratet om jämställdheten är en besvärjelse. ”Kvinnorna bär upp halva himlen,” sa Mao Zedong och Kinas nuvarande ledare, Xi Jinping, upprepade det i FN: ”Vi måste sträva efter verklig jämlikhet”. Bara för att sedan genomföra en häxjakt mot feminister, blocka #metoo och lansera en moralkonservativ machokampanj.

Det som är viktigt med Magdalena Anderssons regering är att kampen mot det samhälleliga resursslöseriet vunnit en liten seger. Efter århundraden av slöseri med politisk kompetens, sakkunskap, engagemang och ledarskap har hållbarhetstänket äntligen nått Rosenbad.
Bra så.

Å andra sidan: Att kvinnor tar över efter män betyder nödvändigtvis inte att kvinnor tar ett steg framåt – det kan ju också bero på att männen tar ett steg åt sidan.
– Eller flyttar en våning upp till ett viktigare plattformar.
Aftonbladets Lena Mellin är inne på den aspekten.
Idag är bara tre av nio partiledare män – Ulf Kristersson (M), Jimmie Åkesson (SD), Per Bolund (MP). I inget av riksdagens småpartier finns ingen man kvar på toppen (utom det tvångskvoterade manliga språkröret i MP).

Och återväxten förefaller vara svag. Bara två av riksdagspartiernas ungdomsförbund leds av av pojkar – Grön ungdoms manliga språkrör och så Ungsvenskarnas käcke ordförande.
Oavsett förklaring – manliga partiledare ser ut att bli en raritet.
”De kanske ska rödlistas?”, konstaterar Mellin retoriskt.

Förklaringen? Det finns nog fler än en, menar Lena Mellin. Men pekar på att en kan vara ”att politiken inte ter sig så lockande längre. En gammal tes är att då makten vandrar vidare kliver kvinnorna in.”

I näringslivet har denna utveckling varit synlig länge. Män avstår administrativa chefsjobb till kvinnor – men behåller kontrollen i styrelser och ägarmakt. Vd-kvinnorna har blivit väsentligt fler, enligt den senaste Allbright-rapporten.
Aldrig har så många kvinnor lett svenska börsbolag, en ökning från 35 till 43 vd:ar.
– Dock: Totalt utgör vd-kvinnorna bara 12 procent av börsens vd:ar.

På ordförandeposterna har kvinnorna omvänt blivit färre. 2019 var 10 procent av börsens ordföranden kvinnor, 2021 har siffran sjunkit till 9 procent.
– I dagens tempo blir styrelserna jämställda först år 2033, mer än ett decennium fram.
Listan på börsbolag utan en enda kvinna i ledningen har blivit ”påtagligt cementerad. Hela 86 procent består av exakt samma bolag som året innan. Dessutom har tio bolag halkat hit senaste året”.

Förklaring: ”Börsens ledande befattningshavare har ofta ett ägande i sitt egna bolag. Av det innehavet äger kvinnor mindre än en procent. Resterande 99 procent ägs av börsens ledande män.”
– Män äger makten, kvinnor stabar, dvs gör jobbet.

Personligen tycker jag att det känns bra att vi fått en äntligen kvinnlig statsminister. Varför? Efter att ha varit någon slags chef i princip hela mitt vuxna yrkesliv har jag kommit till en bestämd slutsats: Kvinnor jobbar mer och med rätt sak, är mindre prestigefulla och självgoda och slänger inte in handduken när de blir mörbultade.
– Det gäller såväl när det krävs att man rensar ogräs på en blåsig udde som när man ska få hundra blommor att blomma i ett långsmalt land.
(På udden har jag – som framgått av denna blogg – abdikerat från allt riktigt besvärligt arbete. Och jag önskar att hon skulle se denna reträtt som att Kvinnan äntligen krossat ett glastak.

PS: Makt får man inte – den tar man, resten är bara arbete. Och mannen som frivilligt avstod statsministerjobbet blev inte lottlös: När Stefan Löfven avgår vid 64 års ålder har han rätt till en fallskärm på över 2,1 miljoner kronor.
Hade Löfven jobbat kvar som svetsare hade han fått ca 24 000 kr i a-kassa om han förlorat jobbet. Nu sa han till och med upp sig själv och får behålla lönen på 180 000 kronor i månaden. När Olof Palme var (S)tatsminister hade han ett arvode på 18 040 kronor i månaden (1983). Det motsvarar drygt 44 000 kronor i dagens penningvärde.

Hon: Känns inget speciellt med en kvinnlig stadsminister i Sverige tycker jag, har ju funnits kvinnliga partiledare länge så det handlar ju bara om vem som vann valet. Inget att höja på ögonbrynen för, däremot kan man ju undra vad en ”demenskatt” ska vara bra för när man redan har den äkta varan på boendet:

Och det fanns mer illavarslande nyheter på samma sida:

Och någon timme senare läser jag på kommunens hemsida att det inte bara är i länet vi har flest fall, utan i hela Sverige!!!
– Och så tror folk man är en smitthärd om man varit på besök i Stockholm…

Måndag: Nu är säsongen över – och Dackes män kräver sin spruta

Hon: måste helt klart utöka chiliplanteringarna rejält till våren. Har jättemånga förfrågningar om köp av min chiliblandning, men bara 16 burkar kvar. Malde ner de sista chilisarna idag. Jag har mer chili, men inte utav alla sorter som behövs för att det ska bli en perfekt smak-kombo. Ska dock mala ner en del Aji Amarillo, de blir det en god fiskkrydda av. Men sen är det slutmalt. Hög tid att sätta nya fröer är det däremot.

Han: Häromdagen fick jag min tredje vaccinspruta mot vår tids pest. Det var bokstavligt talat en dag för sent. En liten klunga människor stod och frös utanför statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps mobila bod utanför vårdcentralen i Torsås.

Vi väntade alla på att bli uppropade och då och staicker någon av sköterskorna ut huvudet och ropar upp ett namn. De ligger lite efter tidsschemat och det finns inget som får tysta och lite frusna människor som inte känner varandra att börja prata.
– Typiskt landstinget, det här med planering är inte deras grej, muttrar Olsson som jag nu får veta är från Vissefjärda.
– De måste ju fatta att en annan ska tillbaka till jobbet, fortsätter Olsson med den auktoritet rejäla män äger som är vana att styra upp allt som är fel här i världen. Typ rätten att få sin spruta i tid.

Vissefjärda är som alla bör veta världsberömd i hela Sverige för en enda sak:
– Det var här bonden Nils Dacke inledde smålänningarnas uppror mot alla de nya pålagor, som kung Gustav Vasa, hans fogdar och alla andra jävlar som representerade centralmakten i Stockholm, ålade småfolket.
Det gick åt helvete, Dackeupproret slogs ner och Dacke stacks ihjäl på Ollatorpets äng nära Flaka i Torsås onådens år 1543.

Olsson från Vissefjärda blev också stucken. Det visade sig att vi låg sju minuter efter tidsschemat. Det vet jag med säkerhet. För när Olsson, som hade vittnat om att han hade tid klockan 12:50, ropades upp var exakt klockan 12:57.
– Det var på tiden, sa Olsson sturskt.
Vilket väckte även min revoltlusta.
– Men vänta nu, pep jag. Jag hade ju tid 12:45…?
– Vi får ta dig sen, sa sköterskan när Olsson smet in genom dörren med en axelryckning åt mitt håll.

Tre minuter senare blev det äntligen min tur. Äntligen? Det visade sig att jag hade tid klockan 12:45 – dagen innan.
– Men det var ju bra att du kom idag, sa syster Anna utan ironi i rösten och stack även mig.
Vänster arm.
Moderna.
Inga biverkningar.
– Inte undra på att vi lever i de inställda revolternas tid.

(Det hör till saken att allt detta hände sig den dagen när centralmakten i Stockholm var försvagad av interna maktstrider om vems nya pålagor som ska drabba oss i Dackeland.)

Söndag: En dag som gjord för solceller och glögg

(Uppdaterad 17:32, 17:03, 14:00, 13:46)

Han: Mulet, ihållande regn, +3° som enligt SMHI känns som -3. Detta på grund av vindarna. 8 – 12 sekundmeter från ost, hela havet ligger på mot udden.
– Risk för snö, skriver meteorolog Annika Hjelmsten.
En dag som gjord för att berätta om att vi fått en offert på att sätta upp solceller på båda stugorna.

Jo det är sant. Alexander från Nordpolen (företaget heter så) var här och mätte upp våra tak, vinklar och solsidor. Vi fick beröm för att vi redan investerat i bra tak (tack Markus och Goof!) och efter några minuter hade alla hårt arbetande chips i Alexanders dator räknat ut att udden är som gjord att bli självförsörjande på el.
– Detta för futtiga 200 000 kronor.
Drygt.

För bra för att vara sant? Jag tror inte i det. Eller rättare sagt:
– Om man som vi gör av med 30 000 kilowatt per år, inklusive växthusen, då är jag beredd att tro på tomten.
Just nu betalar vi 138,25 öre/kWh enligt Eon.
– Vad tror du?

Hon: Fy tusan vilket första advent-väder vi fick. Ösregn och hård pålandsvind. Mysigt faktiskt. Trött efter Stockholms-sejouren och glad för att slippa känna jag måste bort och pynta i Chateau Margareta eller nåt. Ingen kommer ändå gå förbi idag. Och Han satte i alla fall upp en stjärna i stora fönstret i förrgår!

Bestämmer snabbt att vi börjar smaka av årets glögginköp redan vid lunch, och intar sedan ryggläge i soffan med paddan och en bok. Men jag har faktiskt gjort lite nytta före dess, en saffranskaka! Lussebullar har jag dock inte hunnit baka än.

Han: Mysigt, är ordet. Skönt sitta inne i soffan när havet orerar där utanför och hon ligger i sin soffa och läser. Man hinner upplever så mycket!
– Åtminstone återuppleva sånt man glömt att man minns.

Minsta barnbarn vet att romaner och filmer hämtar inspiration av verkligheten. Att verkligheten kopierar dikten är mindre vanligt – även om Jorge Luis Borges beskrivit fenomenet i Berättelsen om förrädaren och hjälten (Borges I, sid 436, Tranan). Denna korta text är det mest fantasieggande jag läst i hela mitt liv. På bara fyra sidor skissar Borges en intrig som fortfarande väntar på att kopiera av någon begåvad deckarförfattare.

Men det är själva fenomenet jag häpnar över. För häromdagen hände det mig. Jag står vid vår strand in mot viken och betraktar en hund som betraktar de skummande havet och jag tänker att det här är en déjà vu, en scen jag sett förut.
– Och det har jag.  

När jag denna regniga dag slöbläddrar genom flödet på Facebook ser jag en bild jag känner igen. Anders Post, som för övrigt fyller år idag (grattis!), har jag känt i hundra år och vi har ställt ut flera gånger tillsammans. Den 21 oktober skriver han på sin sida: ”Vi firade nyår i Alicante för ett antal år sedan. Vi observerade en hund som i två dagar stod och tittade mot havet. Alltid på samma plats. Sedan var den försvunnen, men uppstod igen i min målning (tyvärr lite si och så med skärpan).”

Och så visar han bilden på den hund som jag häromdagen betraktar när den betraktar havet och sedan försvinner innan jag hinner ta en bild, men som idag återuppstår på en kompis målning som målades innan jag betraktar den in real life vid ett annat hav långt från Alicante.

Han, igen: Mer kultur. Som traditionen bjuder på 1:a advent på udden blir det litterär afton före söndagmiddan (= rester på gårdagens shoulder of lamb). Det innebär att jag läser högt ur ”To Have and Have Another”, en kulturbibel i vilken en typisk nörd ger en snabbguide till alla de drinkrecept som förekommer i Hemingways romaner.

Denna kväll passerar vi Över floden in bland träden (kap 7,9, 27), Farväl till vapnen (kap 34), Och solen har sin gång (kap 19) med flera storverk tillsammans med författarens hjältar och ett glas Dry Martini.
Som alla fullvuxna män föredrog Hemingway Gordons + några droppar Noel deprat.
– Nu kan du berätta vad du har för ursäkt att ta en drink en söndagskväll.

Lördag: Tillbaka till udden – kungen har redan varit här

Hon: knappt två dygn senare och jag är på väg hem igen. ”Borta bra men hemma bäst!” Fast jag hann träffa massa massa kompisar, jättekul, trots bokklubbens katastrofala manfall. Från åtta till tre inom loppet av någon timme, typ i alla fall. Men allt har något gott med sig, vi fick en himla trevlig middag på tre man hand på restaurang Brillo. Vi åt en urgod pasta med svamp och tryffel som vi matchade med ett glas Nebbiolo. Perfekt!

Och dessutom hann jag hem till hotellet lagom till På Spåret som Han och jag såg tillsammans (via mobilsamtal…). Igår var vi jäkligt bra dessutom! Toppen-fredag alltså!

Invigningsfest i nya lokaler var det på min gammelgamla byrå Garbergs i torsdags kväll. Träffade så många kompisar att jag tappade rösten fullständigt av allt pratande/skrikande. Ja jag var ju tvungen att överrösta musiken. Halv tio fick jag ge upp, då kom det bara kraxande läten ur munnen. Lyckad fest med andra ord!

Ps. Och vi har faktiskt gjort ett jobb ihop nu i höst för Skansen, tack även för det Garbergs. Himla kul att jobba ihop igen såhär 15 år senare.

Men bäst med resan, förstås, var att jag hann med en liten träff med Iggy innan tåget idag! Och på vägen till barnfamiljen fick jag dessutom se ”min” affisch på tunnelbane-perrongen. Kul!

Hej då Stockholm, och hej igen udden! Nu blir det ett par stillsamma veckor fram till jul. Det är i alla fall planen… 😉

Han: Välkommen tillbaka! Men räkna med skitväder på udden. Spöregn, plus 3 grader, 4-11 sekundmeter nordostlig vind rakt på stugan. Idag blir det nog få besök. Men Kungen av flygfän har redan varit här.
– En sån kostym skulle jag vilja ha.

För vacker för att bli mat. Det får bli lammskuldra till välkommen-hem-middag, en rätt som alltid påminner oss om Mallorca. Men denna kommer från Magdegärde gårdsbutik.
Helt okej tillagad (5 timmar!) med rotfrukter i ugnen.

Fredag: Vit dag blir svart eller …?

(Uppdaterad 21:05, 13:51)

Han: Den här texten skriver jag enbart som moraliskt stöd för henne. När hon ringer promenerar hon på Stockholms värsta shoppinggata där alla bär fina kassar med märken på och hennes favoritbutik Zadig & Voltaire ligger.
– Därav denna besvärjelse.

”Det välkända i Sverige blir allt mer obegripligt”, skriver journalisten Kinga Sandén som bott utomlands i tio år och vid återkomsten tycker att Sverige ”blivit allt mer exotiskt, det välkända allt mer obegripligt”.
Och hon pratar inte om det som händer i partipolitiken just nu, utan om mer vardagliga iakttagelser av hur vi vanliga dödliga beter oss.
Typ, ”Om att man kan möta vilda djur och gå vilse i naturen mitt i huvudstaden, men inte röka och dricka samtidigt på uteservering” och ”svenskar som stämmer träff med sina vänner veckor i förväg, kommer i tid på minuten, hälsar utan att röra vid varann och fikar effektivt i en timme för att sedan inte träffas på månader.”

En del ekar vårt kollektiva minne av det gamla folkhemmet. ”Viltstängsel och självmordsstängsel är de enda skalskydden. Runt bostäder finns inga hinder för att ta sig in. Skolornas säkerhet är att barnen får tillsagt en gräns som de inte får korsa.”
En rolig iakttagelse, särskilt om man bor på landet: ”Mycket infrastruktur på lite folk: rondeller och trafikljus på platser där ingen åker, digitala bokningssystem till minimala tvättstugor.”

Men det där är kallprat denna svarta dag. Till saken: Vass är Kinga Sandén också, som när hon noterar att vi svenskar ”är så miljömedvetna att de källsorterar smörpaketen i tre olika containrar, men river ut fullt fungerande kök och köper nya därför att det ’behövdes’…”
Sant.
– Igår körde jag ännu en baklucka full med sorterade Bregott, plastpåsar, tomflaskor till soptippen – samt ett tiotal nyöppnade kartonger som Börjes i Nybro, Postnord och DHL levererat till henne de senaste veckorna.
Senast i går kväll kom en låda apelsiner från Spanien…

Näthandeln ökar på den analoga shoppingen i butiker som Zadig & Voltaire.
– Men näthandeln minskar inte shoppingen totalt sett! Tvärtom. Vi – och framförallt kvinnor – shoppar mer än någonsin (se VI LEVER E-HANDELNS PAROLL: HELA LANDET SKA LEVA!).

Och därmed är vi framme vid dagens besvärjelse att försöka förhindra att denna ljusa morgon ska sluta i mörker.
– Du kanske inte har upptäckt det ännu – men idag är det Black Friday.
Och sällan är det miljömedvetna och källsorterande svenska folket så schizofrent personlighetskluvet och drabbat av dissociativ identitetsstörning som denna dag.
Därav denna besvärjelse som kanske bara är en stilla muttrande, ty när uddens utflugna exemplar av homo shoppers ringer från den stora shoppinggatan verkar hon dessbättre omedveten om att denna fredag är en svart dag för hållbar konsumtion.
– Eller låtsas hon bara för att lugna mig?

Hon: jag ägnar dagen åt konst, dessutom min favvokonstnär Linn Fernström som ställer ut på Liljevalchs. Och tur är väl det, hade det varit på Bomans kunde det blivit en svart dag. För vem kan motstå de fina keramik-skulpturerna hon börjat göra. För man kan inte shoppa på Liljevalchs väl…?

Han: Man brukar säga att vi ligger i samma säng men drömmer olika drömmar. Inte vi! Vi tittar på På Spåret i skilda sängar men tycker lika.

– Vi började bra med 10:or på Flickorna från Avignon (Picasso) och Notting Hill och nånting som jag glömt men i Seoul tappade vi bort varann och sen gladde vi oss åt att Samuelsson & Timbaktu var bättre än vi och inte minst att Sven-Ingvars var bättre än våra föräldrars föräldrar minns dem om de se sett kvällens program.

Torsdag: 79 skäl att vaccinera sig

Han: Idag har jag tagit min tredje spruta mot Covid-19. Varför? Därför att för någon vecka sedan blev jag friskskriven efter fem års behandling av en njurcancer som man upptäckte tack vare en ung läkare på Torsås vårdcentral.
– Tack Sofia!
Tidigare i november har jag varit på samma vårdcentral för att Sofias kollegor vill kolla att en surmulen gubbe på en udde i Kalmarsund mår så bra som han förtjänar.
– Om sanningen ska fram vill Doktor Amanda veta att mina dagliga promenader varar längre än mina eftermiddagsdrinkar så att mina diabetes hålls på mattan.

Och nästa vecka har jag kallats till Ögonkliniken i Kalmar för att någon av Sofias och Amandas kollegor vill kolla att mina ögon är okej, gråstarr och glaskroppsavlossning till trots.
När jag går in på 1177 inser jag att bara i år har jag varit i kontakt med den skattefinansierade sjukvården vid arton (18!) tillfällen.
Sedan augusti år 2016 när jag fick min cancerdiagnos, här läkare och sjuksköterskor gjort 79 (!) anteckningar i min journal kring personliga besök, inringda recept, lugnande telefonsamtal, undersökningar, röntgen och kontroller om hur Peppe Engberg mår.
Och min poäng:
– Allt detta arbete är skälet till att jag idag är stolt över att ha tagit tredje vaccinspruta!

Jag tar alltså inte ett stick i armen för min egen skull. Utan framför allt för göra det lilla jag kan för skydda alla skattebetalare – grannar, vänner, ovänner och okända medmänniskor – från att drabbas av den moderna pest som sveper över Sverige och världen.
Min slutsats är kategorisk:
– Jag tycker att det en skam att någon enda vuxen människa i detta land vägrar att göra denna sin medborgerliga plikt!
Ja, jag tar det personligt.
De flesta som sprider pesten vidare idag har valt att inte vaccinera sig.

Om du tillhör dem skiter jag i om du vill riskera ditt liv för att du tror att jorden är platt, Elvis lever och du har utsatts för en gigantisk konspiration.
– Sorry, så inte intressant är du tyvärr inte.
Det här handlar inte om dig, det handlar om att skydda alla andra.
Inte minst den vårdpersonal som jobbar livet av sig och alla de skattebetalare som får stå för fiolerna när du och jag blir sjuk (jag bortser naturligtvis här från de som inte kan vaccinera sig av sjukdomsskäl).
– Det här handlar om alla jävla själviska idioter som tror att en människa är en ö.

Och nu till dagens tragikomiska ämne: så har den politiska nysvenskan tagit ännu ett steg bort från politiken. Noterade igår att både Annie Lööf och politikjournalister numera talar om politiska förslag som ”produkter”.
”Tillsammans med M och KD river SD upp delar av Magdalena Anderssons produkt”, skriver t ex Göteborgs-Posten på ledarplats.

Då vet vi i det. I förlängningen bör det som förr kallades valprogram inför nästa val kallas ”produkt-katalog” och valinformation för ”marknadsföring”.
Det är möjligt att Annie Lööf & Co inte tänkt så långt men när du ska marknadsföra en produkt finns det krav på hur marknadsföringen får se ut och vilken information den måste innehålla.
Enligt Konsumentverket gäller bl a följande: ”Marknadsföring bryter mot lagen när den inte följer god marknadsföringssed, är vilseledande eller aggressiv.”

Dessutom: ”Marknadsföring bedöms utifrån vad ”genomsnittskonsumenten” uppfattar vid en flyktig kontakt med marknadsföringen… Lagen tar även hänsyn till om marknadsföringen påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat beslut…”

Och apropå gårdagens kaosartade produktbeskrivningar i riksdagen: ”Om du utelämnar viktig information i marknadsföringen kan marknadsföringen vara vilseledande och därmed bryta mot lagen. Marknadsföring är vilseledande om den inte innehåller viktig information, ger felaktig information eller att informationen är otydlig. Det kan också vara fråga om vilseledande marknadsföring om den viktiga informationen har lämnats på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.”
– Ska vi säga så?

Onsdag: Julstress, resfeber och regeringskris

Hon: velat fram och tillbaka om jag skulle boka av Stockholmsresan eller inte. Tycker inte riktigt jag har tid och dessutom var jag ju alldeles nyss uppe. När sedan en efter en av kompisarna i Stockholm faller bort från inflyttningsfesten vi ska på imorgon blev det ju ännu mer frestande att hoppa av till förmån för julpyssel. Men när bästisen jag bestämt att ”förfesta” med hörde av sig och sa ”det är väl klart vi ska gå, superkul ju”, då bestämde jag mig. Full fart med pepparkaksbaket då…

Ja, jag var alldeles för splittrad när jag bakade idag. Hade tusen andra bollar i luften samtidigt och mobilen ringde i ett. De blev alltså därefter…

Testat ett vörtbröd på surdeg också. Blev väldigt pyttigt. Skulle bli två limpor så halverade receptet, men det var ju lite onödigt :

Han: Känns som detta är de kompetenta kvinnornas dag. Vill därför varken kommentera kakbak eller regeringskris.