Onsdag: så här dan före dan…

Han: Vissa dagar vill man bara ligga kvar i sängen. Även jag har på förekommen anledning funderat på om jag kanske skulle pensionera mig och ligga kvar i sängen. Men inte idag, vaknade 05:30 och resten har varit en lång arbetsdag. Efter morgonens faktureringsbara arbete bakom tangentbordet har jag fortsatt att fixa uterummet. Det kommer att kallas för Vita Havet, detta för att vi alltid ska påminnas om årets rötmånadsdebatt på kultursidorna.

Det är långt ifrån klart än, men det är aldrig för tidigt att ha taklagsfest med goda vänner.

Hon: fest och fest, en mager sillbit och lite ost. Men gästerna gör ju festen, eller hur man säger, så det blev trevligt värre. Och man får passa på när vädret tillåter umgänge, och det gjorde det ikväll, även om vi hade lite hjälp av en värmelampa.

Och på tal om gäster, idag kom gallmyggorna och parasitsteklarna som ska göra livet i växthus 2 surt för bladlössen. Men lite orolig de lämnade festen för tidigt, hade dörren på glänt, och såg inte röken av någondera när jag skulle stänga för kvällen.

Och så har jag satt upp gardinerna i växthus 1, det blir redan väl varmt därinne när solen ligger på så de behövs nu när planta efter planta flyttar in. Börjar faktiskt se riktigt bebott ut därinne igen. Hoppas det inte blir frost i natt bara.

Tisdag: flip-flop-premiär!

Hon: fick snabbt måla upp tånaglarna och leta upp mina flip-flop. Såååå skön morgon och förmiddag. Sen började det blåsa upp till typ styv kuling, men fortfarande varmt i lä. Höll mig dock i växthuset och planterade om massor av chili-plantor. Nu får de övernatta där. I alla fall en natt… får se hur vädret framåt artar sig.

Men hur ska det här gå? Den försådda majsen har kommit upp, och kommit ner… ser ju lite roligt ut. Och så undrar man var roten ska ta vägen, jag kan ju inte plantera om den i större kruka redan. Känns lite som Jack och bönstjälken. Blir spännande, har aldrig sått majs förut.

Och så la jag in en sill till påsk. Ja, det blir inte som vid jul när jag lägger in massor och vattnar ur sillarna själv. Nu blir det en egen plus några ”köpesillar”. Skulle däremot gärna vilja ha en lammstek på påskafton eller påskdagen, men det verkar vara stört omöjligt att få tag på fast hela Öland är fullt av betande får. Finns ingen efterfrågan säger de…

Mmmm, det ramlade tydligen ner en bräda från taket när Han skull fixa vindskivorna. Den studsade visst…

Han: Två bilder säger inte alls mer än tusen ord. Å andra sidan orkar jag inte skriva tusen ord för att förklara vad som egentligen hände. Innan solen går ner har Tomek och Krzystof kommit ner till udden med en ny glasruta, nu monterad. Dessutom har jag lagt på en nockplåt på det nya taket på Margaretas uterum.

Bildbevis publiceras i morgon. Klockan gick för fort, men jag hann åka till Lindbergs tre (3) gånger för att köpa vitmenade klädselbräder 22 x 170. Eftermiddagsdrinken intogs först 18:30, då fattar du att jag har jobbat hårt. Middag i tv-soffan (hennes köttfärssås!). Nu njuter jag av att se andra arbeta. John och de andra i Trädgårdstider gör det svåra enkelt och SVT:s hipsterstylade Hjälp vi har köpt en bondgård gör det enkla svårt.
– Trodde jag skulle slippa se sånt patrask när vi lämnade Södermalm.

Måndag: mycket sten att ta sig förbi…

Hon: idag har jag planterat inköpen från Ölandsturen i lördags. Allt ska stå runt eller på altanen bredvid parkeringen utanför Chateau Margareta så den blir lite inramad och mysig. När sedan citronträdet och olivträdet flyttat ut också borde det ju bli lite Medelhavskänsla över det hela, tänkte jag.

Och när jag nu, för första gången, gräver en grop för trädplantering blir den ordentligt djup, till skillnad från när vissa andra gör detsamma. Okej, Han fick hjälpa mig lite med största stenen. Spett krävdes!

Han har också jobbat hårt idag, mest med finputsning av olika ej färdiga projekt runt Chateau Margareta. Det gillar jag 🙂

Och till sist, men inte minst, planterade jag en vinranka med gröna druvor längs söderväggen intill altanen. Vi snackar ju Medelhav, då måste det ju finnas vindruvor. Röda druvor har vi redan vid Hus 1, så det blir kul att se hur de här gröna blir och smakar. Om den tar sig vill säga. Men med mina stora gropar borde den ju… 😉

Han: För egen del har jag bara jobbat på att snygga till kulissen som ska ge hennes plantering en anständig bakgrund. Typ nya vindbräder på uterummet.

Söndag: Efter 16 år börjar jag tröttna på vår relation

Han: Många får en spik i foten, jag Jag är garanterat den ende på udden som har skruvar i skorna. Små söta skruvar, röda, gula, rosa. Det är en present, eller rättare sagt det var en present från någon som från början tycktre att jag skulle klä i sexiga kalsoner.

Vår relation har alltså pågått i sexton år. Nej, jag tänker inte på kvinnan i mitt liv, den börjar om varje dag.
Nej, jag tänker på en mer affärsmässig relation. Vi inledde vårt förhållande och det har präglats av fördröjd utlösning, om man säger så.
År efter år.
– Förmodligen för att vi inte förstod varann från början.
Och med tiden upphörde förväntningar.
Åtminstone mina, även om jag använde alla presenter jag fick.
Till en början sexiga kalsonger.
På senare år dock ankelsockor som förvandlat mitt liv till en enda lång Fars Dag.

Vad jag ville ha ut av vårt förhållande? Med viss blygsel svarar jag:
– Jag ville bara ha ett visitkort, ett business card som det heter på utrikeska.
För det var så vår långa relation inleddes, vilket jag medgav här på bloggen redan för ett år sedan.
Tyvärr måste jag berätta att ingenting har förändrats.
Vi håller fortfarande ihop.
Senast i fredags kom en ny present, dock med ett inbetalningskort på 162 kronor.

Det är egentligen en ganska sorglig relationshistoria. Började gjorde vår affär i november år 2004: Efter att ha varit kortlös en tid bestämde jag mig för att skaffa ett visitkort på nätet. Hittade rubriken ”Gratis visitkort!” och gick direkt i fällan.
Knepet var det gamla vanliga: Istället för frågan, ”Behöver du ett visitkort?” ställs jag direkt inför det oemotståndliga valet, ”Vilket kort passar just dig?”.

Naturligtvis kryssar jag för ett alternativ och snubblar genast ner i nästa vallgrav:
– Designa ditt eget kort.
Jag har alltså med proffs att göra. Kallhamrade typer som vet att det nya näringslivet är till bredden fyllt av entreprenörer som raspar ner sina affärsidéer på en servett men ägnar timmar åt att designa Kortet.
Jag väljer den sobraste mallen. Namnet är enkelt, men du känner viss tvekan om vad du skulle skriva på titelraden.
Det får bli ”Yrke: Peppe Engberg”.

Och så den avgörande knuffen: Premien. För ett tystlåtet folk som aldrig lärt sig pruta är Premien beviset på att vi svenskar gör en bra affär. I det här fallet träffar erbjudandet rakt i veka livet.
– Jag erbjuds tuffa kalsonger, som av bilderna att döma utlovar virilitet, platt mage och trevligt sällskap.
Det är som om reklammakarna sett rakt igenom mig och upptäckt något spolformat vars kalsingar på senare år krympt betänkligt i tvätten.

Jag erbjuds att beställa 500, 1000 eller valfritt antal kort till ett icke iögonfallande pris. Förblindad väljer jag dock att handlöst falla i den sista fällan: ”Testa gratis!”.
Tvåhundrafemtio kort gratis. Räcker inte det? Handen på hjärtat – hur många nya affärsrelationer vill man egentligen ha. I efterhand kan det sägas:
– I mitt fall hade det blivit billigare att inte välja gratis.
Redan efter någon vecka ligger det första paketet i postlådan.
Sedan dess har de regelbundet ramlat in.
– Kalsongerna, alltså.

De första var verkligen gratis. Det andra paketet kostade 34:50. Redan då hade jag glömt sambandet med Kortet. Det tredje paketet kostade 174 kronor och efter det fjärde paketet tröttnade kvinnan i mitt liv på min nyvirila image.
Jag bestämmer mig för att ta itu med saken. Jag skriver ett brev där jag säger upp avtalet.
Det som händer:
– Kalsongerna slutar dimpa ner i brevlådan – istället får jag ett 3-pack strumpor från samma företag.

Därefter händer ingenting. När jag läser om min dagsnotering från år 2004 har det gått sexton (16) år sedan min beställning av gratis visitkort.
Och i fredags kom alltså ännu ett paket med 3 nya ankelsockor.
Men inte bara det:
– Jag erbjuds att prova en tuff rakhyvel med svart metallhantag – och naturligtvis: Även denna premie är gratis.
Men nu för tiden får man inte säga gratis, så denna gratis rakhyvel får jag prova för 0 kronor trots att den är värd 169 dito.

Varför jag gnäller? Jag börjar ana att jag missförstått tjejen som för sexton år sedan lovade mig gratis visitkort om jag bara accepterade att byta kalsonger.
Varför?
– DÄRFÖR ATT JAG FORTFARANDE EFTER 16 ÅR ÄNNU INTE SETT RÖKEN AV BEVISET PÅ MITT AFFÄRSMANNASKAP – VISITKORTET!

Däremot dimper det alltså sexton år senare ner ännu ett 3-pack strumpor i min brevlåda.
Klart jag känner mig lite frustrerad. Det kunde ju vara trevligt att ge hantverkarna här på udden ett visitkort för att visa att här bor en man som är van att göra affärer.
Å andra sidan:
– Visst behöver världen fler strumpor än visitkort?
Åtminstone jag.
Förresten är hon som sköterna affärerna.
Utan kort.

Hon: ja, sa du upp dem nu då???

Påskstädat, jättetrist! Dessutom kommer det vara lika dammigt och skräpigt igen bara om någon dag. Fast just nu känns det rätt bra ändå. Ligger välförtjänt på soffan och tittar upp på ljuskronan där julpyntet nu är ersatt med påskpynt. Fast cirkusprinsessan fick hänga kvar, tyckte inte påskpyntet var så glammigt som julpyntet så hon behövdes.

Och ja, jag känner mig även förtjänt av att provsmaka påskgodiset. Så mycket jag vill, när jag vill. Men mer behövs. Såg de hade lådor med gott godis på Agro shop när jag handlade jord häromdagen. Varför köpte jag inte en då. Hoppas de fortfarande har några kvar om jag åker dit imorgon. Tjejen i kassan varnade för att lakritslådan brukar ha en strykande åtgång…

Lördag: kostsam, men underbar Ölandstripp

Hon: japp, idag kommer vi mamma. Längtar verkligen till Öland. Älskar känslan när man kör över bron, det pirrar fortfarande i magen fast jag är stor nu. Nu åker vi hem, sa alltid mamma när vi skulle dit. Och så känns det verkligen.

Men först, innan vi kunde ge oss av var jag tvungen att vattna alla plantor inne, och sedan kolla till de som flyttat ut i Växthus 2. Och därinne fann jag en liten rädd gäst, en liten blåmes, som inte hittade till utgången. Fick som tur var snabbt tag i den och släppte ut den igen. Flög glatt iväg!

Tillbaka till utflykten. Började med påskshopping på systemet i Borgholm, glest med folk och bra sortiment, blev två överfulla lådor. Nästa anhalt torget, Lillan Bomans dotter har tagit över ståndet, så lik sin mamma. De kanske inte hade så himla roliga snittblommor men det är ändå känslan av att köpa där. Vi köpte massa annat också, förstås…

Sen fortsatte vi shoppa. Underbart, och alla affärer längs Storgatan var öppna. Det blev en dyr utflykt kan jag säga, som avslutades med diverse trädinköp på Thurgårdens Handelsträdgård.

Han: Låt mig börja med utvikning, eftersom det är lördag. Allt började med en notis i Östersunds-Posten: Lyrans norrländska litteraturpris tilldelades i år Per-Erik Engberg för ”Kalejdoskopisk uppgörelse mellan ögat och den sovande handen”. I juryns motivering till priset heter det: I en kvalitativt mycket jämn serie dikter präglade av intelligens och engagemang gör Engberg upp med de flesta moderna attityder och företeelser i välfunna och ofta satiriska bilder, där han på ett fint sätt utnyttjat de typografiska möjligheterna …

Dikterna är borta, men på nätet finns en intervju med vinnaren (kolla in sidan 32, inte breaking news alltså). Intervjun publiceras i Hjalmar Strömerskolans elevtidning Rast, Nr 1 årgång 1, publicerad 1 april år 1968.
Det är första gången jag uttalar mig i medierna och tonen i intervjun är tidstypiskt ironisk. Vid skrivmaskinen sitter en kille med glasögon som heter Anders Jarefors.
Det märks att han är rörd över att läsa i lokaltidningen att hans kompis efter åtta år i samma inackorderingsrum kommer ut ur garderoben som poet.

Jarefors första fråga till mig lyder:
– Norrlands Störste Kände Intellektuelle Litteratör mellan femton och tjugofem år var det ja. Jaså du är poet, hur får du egentligen inspiration och kraft att omforma dig själv i ord, du? Genom att bada naken i fjällsjöarna här i trakten, det är förresten lika naturligt för mig som att äta gröt till frukost. Det är ju en vacker trakt det här men vem har egentligen betytt mest för dig, hörru du, som poet menar jag? (Elvis, Frank Zappa, Bengt Ollander + alla andra kändi- sar, ulandsmänniskorna, Birger Andersson, basket, Lasse (oläsligt)… Coltraine, Charlie (oläsligt) , u, ….., hörru du, vad tycker du egentligen om mig?…
Och vidare:
– Ja, hörru du, du har alltså vunnit 1:a pris i Febus litteraturpristävling i år, men hörru du, hur kom det sig att du bara blev tvåa i fjol? Du var visst inget vidare då, hörru du?…
Osv.

Det blev inga fler dikter efter april år 1968. Det var svårt att vara djupsinnig i vårt studentgäng. Vi häcklade pretentiösa människor och det passade sig verkligen inte att grabben som hette Peppe (inte en människa kallades så på den tiden, nu går det nio Peppe på tio C-kändisar) plötsligt försökte kalla Pär E. Engberg, som vore han någon slags fjollig poet från Ståååckhååålm.

Kompisarna vred sig av skratt. Vi hade helt enkelt för roligt på andras bekostnad. Och när vi inte roade oss på varandras bekostnad, skrattade vi hejdlöst med tidingen Mad, Lasse O’Månsson, Mosebacke Monarki och Hasse & Tages revyer.
Poesi skrattade vi dock inte åt.

Men poesi är vad jag tänker på nu när jag läser hennes text ovan och samtidigt kollar in dagens kvitton.
– Om jag var poet idag skulle jag samla ihop ett års kvitton.
Finns det nåt som så distinkt speglar vår samtid som de kvitton butikerna sammanfattar våra liv med?
– Snacka om kalejdoskopiska uppgörelser mellan ögat och den sovande handen!

Hon antyder ovan att utflykten till Öland blev dyr. Men om vi glömmer kvittot från Borgholms Systembolag (inkl en kanadensisk J.P. Wisper’s whisky i plastflaska som återfanns tillplattad under hennes tunga grejer) och fikonträdet och ett träd som ska leverera platta persikor och påskens överdåd från Nisses Fisk i Borgholm och allt vi hamstrade i Ostbutiken (obs! undvik att handla när du är hungrig!) så låter dagens kvitto från Önska-butiken som ren poesi:

Hängande höna 4cm, smaragd, 2 st a 29,00.
Sprättägg 514-43779 57,00
Raviolistämpel 2 st Svart/Metall 169,00
Mjölsil Förtennad 250 gr  179,00
Functional Folm Brödkniv 2 cm. 219,00
Mon Amie servett 33×33 20-pack 49,00
Stänk Ägg 6 i Box, Grön. 69,00
Bordssunderlägg 59,00
Magnet Bra Vänner. 59,00

Kvittot från Thurgårdens Handelsträdgård går mer åt den naturlyriska genren
Kruka 80 l. 349,00
Vitis Himrod. 399,00
Ficus Bornholm 339,00
Kruka metall antikgrå L. 1 199,00
Prunus Piattarina. 759,00

Visst säger det mycket om vår tid? Precis som poesi ska göra. Priset blir därefter.

Fredag: Undrar vad medelklassen gör en sån här kväll?

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Han: Om coronan slagit hårt mot svenskt näringsliv och småföretagen så tillhör kråkudden inte Sverige. Även dagens arbetsdag, som började 07:00, slutar 18:30.
– Det är ju ändå fredagkväll.
Som vanligt undrar jag vad medelklassen gör en sån här kväll?

Apropå medelklassen. I morgon avgörs spelplanen för 2022 års valrörelse. Om Nyamko Sabuni under Liberalernas partiråd får med sig sitt lilla spretiga parti på idén att de ska tillhöra borgerligheten har Sverige åter fått ett tvåblockssystem: m-kd-l-sd mot s-mp-c-v.
Eller inte.
Eftersom jag inte tillhör de närmaste sörjande kan jag bara lyssna på kamrater som bryr sig mer. Alte kameraden Mats Bergstrand, före detta redaktör på DN-debatt – gårdagens mest betydande debattforum, skriver tänkvärt:

”Vad man än tycker om det är det svårt att se någon annan utveckling än att dessa sverigedemokrater också kommer att hamna på insidan av vad som är politiskt acceptabelt i vårt land. Detta på samma sätt som skett med Vänsterpartiet kommunisterna, nuvarande v.”

Mats, som är partner på pr-byrån Priority där alte kameraden och förre näringsministern Björn Rosengren är huvudägare, skriver vidare i sitt råd till Saboni: ”Det betyder inte att Liberalerna behöver överge sin position som sd:s motpol. Det behöver inte ens självklart betyda att sd för alltid finns i samma block som l. Det betyder bara att det är sd som har att ta ställning till inom vilket block de vill verka. Detta kanske redan i budgetomröstningen efter valet. För liberalerna avgörs detta vägval nu på söndag.
 Nyamko Sabuni borde krydda sitt erbjudande till partirådet genom att säga att Liberalerna blir garanten för att sd inte kommer att ingå i en borgerlig regering. Så kommer det att bli, släpper Ulf Kristersson in sd står l utanför. Samarbetet måste ske med – minst – ett av dessa två partier utanför regeringen. Liberalerna har många sd-kritiska moderatröster att vinna på detta. Och Liberalernas Stockholmsfalang kan med sin strategi inte erbjuda samma garanti.”

Det låter konsistent i mina öron, som dock just ny fylls av Rolling Stones version av Bo Diddleys gamla låt Not Fade Away. Det apropå en annan existentiell diskussion som pågår på Facebook.
Men kanske även ett lämpligt ledmotiv för Sabonis parti?  

Hon: taket som enligt mitt förslag nu ska bli genomskinligt är det som förut var i trasig och ranglig korrugerad plåt. Resten av taket var i gammal tjärpapp. Som läcker in. Alltså ska vi lägga nytt tak i slät plåt över hela taket. Samma som på hus 1. Men eftersom den den delen med korrugerad plåt har fönster in till köket på ena sidan och växthuset på andra tyckte jag att det skulle bli ljusare med genomskinligt tak där. Och det blir det, men kanske inte så mycket rakare och snyggare än det gamla… dessvärre! (Men det beror alltså inte på ”takläggarna” utan på att huset inte är byggt som hus ska vara byggda, typ. Mer av lapptäcksteknik 🙂

Marie Bebådelsedag: Förlåt mamma, blommor kommer!

(Uppdaterad 19:20, 18:30)

Hon: Så himla typiskt att jag just i år bestämde att jag själv skulle sätta blommor på graven på din födelsedag, och ändrade gravvården till ljung och en krans på hösten istället.

Vi hade tänkt åka till Borgholm idag, men så var det så fint väder att vi ändrade oss och sa att vi åker på måndag istället. Tänkte att det blir lite fint med blommor på graven till påsk då, för både dig och pappa. Men så kom jag precis på att du ju faktiskt skulle fyllt 100 år idag, och du var väldigts noga med presenter, och att de skulle komma på rätt dag. Dåligt av mig. Förlåt!!

Blommor kommer mamma, om än ett par dagar för sent. Och på tal om blommor…

Och så säger vi välkommen till årets första humla i växthuset. Ledsen för att det inte var så mycket blommor att pollinera därinne, men snart så!

Hon: Alltså, jag har inte tittat eller varit intresserad av fotboll sedan Zlatan spelade i landslaget senast, men nu ser jag verkligen fram emot kvällens match. Så spännande!

Han: Läsare som brukar stanna till här på bloggen noterar att vi alltid intar en eftermiddagsdrink vid femtiden. Det är en fin gammal tradition som jag påminns om idag.

Den korta versionen: Vid mitt första besök på udden som dotterns officiella pojkvän hade jag köpt med mig en flaska Gordons. Detta eftersom jag fått ett initierat tips om att gin kunde falla i god jord.
Och det gjorde det.
– Ja tack, sa Anna-Britta Petersson när jag föreslog en G&T före middan. Men inte så mycket.
Tanten var redan då över 80, så det tyckte jag inte är så konstigt.
– Inte så mycket, alltså.

Sen sa vi inte så mycket på en stund. Anna-Britta var änka sedan många år, dessutom född på fyren Långe Erik på Ölands norra udde och van vid tystnaden.
Även det hade jag respekt för, men efter en stund hör jag mig själv föreslå att vi kanske ska fylla på glasen.
– Ja tack, säger den gamla damen. Men inte så mycket.
Nej, inte så mycket.

Kanske slår jag i en extra centiliter i mitt eget glas och det blir ännu en trevlig kväll i mitt liv. Först vid nästa besök på udden inser jag att jag inget förstått.
– Min blivande svärmor hade inte syftat på den destillerade enbärsdrickan – det var min inköpta tonic hon inte ville att jag ska slösa på.
Förstod med tiden att när tanten var ensam på udden drack hon sin G&T utan T.
– Skål igen, Anna-Britta!

Han: Härligt, förutom allt annat har hon snott ihop en fisksoppa till middag. Eftersom hon avskyr att avslöja sina recept (hennes väninnor brukar sno dem) får jag nöja mig med att redovisa smakerna: rödspättafilé, räkor, ingefära, egenodlade körsbärstomater, citrongräs, pannengcurry, färsk riven gurkmeja, fänkål, sötpotatis, mm.
– Måste ses, måste smakas, måste ätas.

Och så matchen. Har undvikit att läsa hur det går. Men den massiva entusiasmen går inte att motstå. Sverige spelar sin första kvalmatch för VM 2022. Det blir även Sveriges första möte någonsin med Georgien. Därför finns inga inbördes möten att studera. ”Men bägge fotbollsnationernas världsrankingar ger ändå en god fingervisning om de inbördes styrkeförhållandet.”
Underförstått:
– Georgien har inte chans mot Zlatan och grabbarna,
På radiosporten hävdar en av de vanliga experterna tvärsäkert:
– Inte en enda av Georgiens spelare platsar i det svenska laget.
Underförstått: Vi behöver inte se matchen för att veta att Sverige vann.

Jag säger det därför redan nu, en timme före avspark:
– Även om det gick som det gick var det kul att se Zlatan i blågult igen.

Onsdag: Dagen på udden börjar i Bajerns färger

(Uppdaterad 18:11, 17:35, 16:20)

Han: I soluppgång firar vi min äldsta kompis CA Carlson genom att visa upp det nya taket som när solen gick ner igår kväll fått nya reglar, ny isolering och sedan förpackats i vindtyg i Hammarbys färger.
– Grattis CA!
Ja alltså, gubben fyller inte år eller så, men jag tänker på honom. Glad över att han finns även om det inte går lika bra för Bajern som för Djurgården. Det gör det ju sällan, men färgerna passar bra till dagens marsväder.

Hon: och när vi var på väg till soptippen med all tjärpapp som legat på taket ringde CA och meddelade glatt att han hade läst inlägget. Lika glada vara inte vi efter att ha lastat i och ur typ ett ton äcklig och farligt dammig ”asfalt”. Hela ansiktet sotigt och jeansen svarta som sot. Åkte rakt i maskinen på 60gr. Borde väl slängt i mig själv också…

Han: Hon har rätt, även idag har jag sparat pengar, både avgiften på gymmet och inköp av lycra. Efter två resor till Torsås återvinningscentral stapplade jag fram till soffan.
– Somnade innan kudden hann puss nacken. Lyssnade inte ens på P1.

Vaknade med träningsvärk av att Urban Engman ringer och undrar hur bygget går.
– Det går bra, säger jag och stapplar upp. Ser att Tomek och Krzysztof håller på att rulla ut underpappen på taket. Hann dessutom heja på Tobba (till skillnad från Tobbe som är elektriker) och Anders som lägger andra skiktet av flytspackel på golvet i badrummet.

Sällan har det känts så politiskt korrekt att avstå min rätt till arbete (obs ironi, jag avskyr den pk-parollen – arbete är en skyldighet!). Och vad har man kamrater till om inte för att förstärka ens lust till lättja?
Uggla har skickat en länk.
– Du kommer att älska det här, skriver denne Porthos i vårt gamla gäng av musketörer, livsnjutaren som sedan flera år avstått rätten till arbete till förmår för mer behövande.

Och Uggla har som vanligt rätt. Varför ta jobbet från andra när man kan ligga i soffan och se goda vänner njuta av livet?

Glömde jag berätta att under denna trevliga fisketur serverar vi en enkel tallrik med hamburgare från Attanäs gård på hennes hemmaarbetade och smörstekta dinkelbröd och med rikligt av hennes hemmagjorda ketchup.
Till måltiden, som på gammeltestamentligt sätt intas liggande i tv-soffan, serveras ett glas medelklassenkelt Cháteau La Plaige från nådens år 2018.
Och varför förstöra stämning när allt är så bra:
– Hovmästaren, jag kan ta ett glas till eftersom ni ändå passerar vår soffa.

Tisdag: fy fasen vad jobbigt…

Hon: finaste dagen i år, och jag har stått inne i växthus 1 och städat och desinficerat. Nästa år blir det Kinnas svavel jag bränner av. Ja Kinna, jag fegade ur…

Var så mycket grejer man var tvungen att ta bort från växthuset eftersom svavelgasen gör så att järn bryts ner och rostar, fort… men det hade fasiken varit mycket enklare att ta ner våra grislampor och tagit ut hyllorna istället för att göra som Wexthuset.com säger.

Nästa år blir det svavel, garanterat. Och inne i Växthus 2 har vi inte en massa järnprylar, och dessutom stengolv, så där blir det svavelavbränning redan i vår. Så fort citronträdet flyttat ut!

Var i alla fall ute ett par timmar på förmiddagen, i t-shirt… Först frukost i solen, och sen plantering av diverse blommor och ärtor nere vid ”solaltanen”. Perfekt med komposten precis bakom planket. Han eldade, manlig favoritsyssla.

Han: Hon har som vanligt arbetat. Liksom pojkarna som nu lägger nytt tak på Margaretas kuliss. För egen del har jag mest gått omkring och lyssnat på radion. Därför börjar jag utanför udden:

Det är intressant har snabbt principerna svänger på mediescenen. Idag åtalas rappartisten Yasin för stämpling till människorov, anklagelser den häktade artisten nekar till.
I helgen prisades samme artist tvåfaldigt på P3:s guldgala. Många har redan dömt artisten och tycker att en sån skitstövel inte bör prisas av public service.

Sveriges radio tycker dock att man måste skilja på person och sak:
– Det är inte första gången som vi hamnar i den här typen av situationer, men vi tycker att man måste fortsätta göra skillnad mellan verk och hur en person agerar.
Säger ansvarig musikchefen Anna-Karin Larsson på Sveriges radio.
– För oss är det viktigt, inte minst ett år som detta, att vi kan hylla de musiker och artister som lyckats göra bra musik.

Så kan man tycka. Så bör man tycka, enligt min mening och så tycker många just nu på våra kultursidor.
På samma kultursidor tyckte många annorlunda åren 2017-18. Då tyckte väldigt många att man inte kan skilja på sak och person.
– Tvärtom, ett antal kulturmänniskor tyckte att om någon anklagats för att uppträtt som en skitstövel för två decennier sedan så borde man ändå hängas offentligt.
Åtminstone få sparken.
– Aldrig i livet hedras med ett fint kulturpris.

Mediedomstolen dömde entusiastiskt män(niskor) till offentlig bespottning. Inte för att de utpekade funnits skyldiga i domstol utan för att de anklagats. ”Vi kräver av våra kollegor att de reagerar när de ser vad som sker, och tror oss när vi vittnar. Vi ser er alla och vi ställer er till svars”, hette det i ett upprop bland kulturarbetare.
En av dem som undertecknade uppropet var Anna-Karin Larsson, områdeschef för musiken på Sveriges Radio.

Metoo-kampanjen satte fingret på någonting viktigt. Tyvärr kramade gråterskorna i medierna ihjäl kampanjen genom att förvandla den till en häxprocess. Svagheten var att så många inte förmådde skilja på verk och person. Inte vet jag om Yasin är värd att prisas. Men det är bra att kultureliten nöjer sig med att vara smakdomare och överlåter till domstolarna att döma i viktigare frågor.

För egen del nöjer jag mig med att hylla vardagshjältarna på udden som bygger tak på vår 70-åriga stuga:

• 

• 

• 

• 

Måndag: Idag började vi lägga nytt tak på Margaretas stuga

• 

• 

• 

• 

• 

Han: Inte mycket att säga, idag började vi riva taket för att tilläggsisolera och lägga på plåt. Frågor på Det?

Hon: och så är frågan vad Han gör där uppe…

För min del hårt trädgårdsjobb hela dagen. Var mestadels mulet men ändå skönt vårväder. Och jag känner i ansiktet att nog solen måste ha tittat fram ibland. Och Hasse, vi behöver inte låna jordfräsen, stark kvinna klarar sig själv. Eller vad det nu heter 🙂