Torsdag: Idag tackar vi journalisterna för att ni finns

Han: Visst gnäller han ofta på medierna, är inte det att kacka i eget bo? Alla som läser den här hemmasnickrade bloggen märker att jag ofta gnäller på journalistskrået.
Och jag kackar absolut i eget bo.
I förordet till min 599-sidiga mediebiografi betraktar jag min insats utifrån:
– Peppe Engberg har gjort betydande och bestående insatser för att sänka den journalistiska nivån i landet. Så blev det alltså, Stora Journalistpriset till trots. Alltför mycket av det som idag är problematiskt i svensk journalistik föddes under din tid som ”medieprofil” och ansvarig utgivare på ett antal tidningar.
Oftare än du trott tas de första ostämda ackorden till och med på ditt tangentbord.
Pinsamt? Det vore mer pinsamt att inbilla sig att dina skriverier under 50 år gjort världen bättre. Men förhoppningsvis kan dessa texter läsas som tidsdokument. En medelmåttig redaktörs medelmåttiga bidrag till svensk journalistik under en period när journalistiken förändrades.
Mestadels till det sämre.

Det är med den bakgrunden jag tar mig rättan att gnälla på skrået. Men idag är en annan dag och en dag när jag älskar alla hårt arbetande journalister för att de berättar viktiga och roliga saker för mig.
Dagens exempel:

I kristider testas vänner. Klassiska Stureplansbokhandeln Hedengrens måste flytta, men flyttar inte så långt. Vägg i vägg ligger nämligen lika klassiska krogen Sturehof, min hemmakrog sedan decennier tillbaka.
Och nu ser det som om böcker kommer serveras i krogmiljö. ”På dagen: bokhandel. På kvällen: matsal för middagsgäster som vill äta fisk och skaldjur bland sakprosa och skönlitteratur,” skriver Björn af Kleen i DN Kultur.

Kul, tycker jag som efter att ha beställt ofta skyndat in på Hedengrens för att köpa en bok att läsa till laxpuddingen.
Sturehof är ett tillhåll för författare, skådespelare och konstnärer och enligt PG Nilsson, ”Sturehofs boksynte krögare” skulle samboendet ”manifestera samhörigheten mellan kultur och krogliv”.

Glad blir också när jag läser om Kalmarbon Richard ­Olssons coronaanpassade idé. Richards största passion är att resa. På grund av coronan ”reser” han i sin egen stad. Då och då tar han och en kompis in på hotell – Slottshotellet, Packhuset och nästa gång är siktet inställt på Kalmarsund hotell.
– Dels för att stötta näringen, dels för att det ger en känsla av att komma iväg, säger Richard i Barometern.
En rolig tanke som även vi på udden lekt med. Detta efter en trevlig middag för två på Frimurarhotellet för en tid sedan. Tyvärr var det för sent att boka rum, men nästa gång.

Och så den stora frågan när man bor 9 meter från havet: Stigande havsnivåer är en av tre hot som ett allt varmare klimat ställer oss på udden inför, enligt länsstyrelsens experter.
Torka och minskad biologisk mångfald är de två andra hoten.
– Torkan är det största hotet sett på kort tid, säger Lars Ljungström, klimatanpassningssamordnare på länsstyrelsen i Kalmar till Barometern.

Vad gäller den biologiska mångfalden handlar det bl a om våra bin. Bina stressas redan av värme och insektsgifter, och klimatförändringen blir ytterligare en negativ faktor. Pollinerande bin blir allt färre och det är är ett reellt hot mot hennes tomat- och chiliodlingar.
– Ingen polinering = inga tomater. Det är kanske inget barnbarnen lär sig skolan längre.
Men tyvärr sant.
Bina behöver blommor och örter för att trivas. Det var därför som vi i somras lät bli att klippa gräset på udden och blev rikligt belönade, enligt biolagen Axel Kielland.

Men havsnivån känns ändå som den stora utmaningen, om än på längre sikt. Enligt FN:s klimatpanel IPCC kommer havsnivåerna att stiga med uppåt en meter fram till år 2100 globalt sett. Om temperaturökningen inte kan stoppas blir avsmältningen större och haven stiger snabbare.
2020 låg den globala uppvärmningen på 1,3 grader, skriver Barrens Birgitta Hultman – men för Kalmar län låg den på 1,6 grader.
– Så vi i Kalmar län ligger redan över klimatmålet, och det beror främst på att vi ligger långt norrut på jordklotet där uppvärmningen går snabbare, säger Ljungström på länsstyrelsen.
Till det ska man sedan lägga högvatten, som inträffar då och då. Under den tunga vinterstormen 2017 steg havet hos oss 1,54 centimeter över normalvattennivån.

1 + 1 = två meter högre havsnivå, alltså. Då ska du veta att vår veranda mot sjön ligger ca 1,60 över havet…
– Å andra sidan kan det vara trevligt att lägga till båten direkt i verandaräcket.
Nåja, det får bli barnens och barnbarnens lösning.
Om. vår generation gör vårt, vill säga. Å andra sidan ska jag nog gå över till Margaretas Chateau och spika panel igen. Hus2 ligger trots allt längre från nuvarande strandlinje och lite högre.

PS: Kalmar kommunfullmäktige har proklamerat ”klimatnödläge” i kommunen. Riktigt vad det betyder är oklart. Åtminstone om man lyssnar på fullmäktiges ordförande, Elisabeth Heimark Sjögren (S) som försöker förklara beslutet för en medborgare.
Första gången jag hörde inslaget trodde jag att jag hamnat i humorprogrammet Public Service. Det kanske jag gjorde också? Lyssna här:

Hon: jag har redan planerat för binas vällevnad härute hos oss. Jag har köpt storpack med blomfröer och strödde faktiskt ut en del redan innan snön kom. De som inte är ettåriga bör klara sig och förhoppningsvis titta upp tidigt. När snön och tjälen släppt ska resten ut. Här blir det inga nagelsax-klippta gräsmattor i år heller, bara blomstrande sommarängar. Hoppas jag…

Håller på att försöka organisera plantorna härinne lite bättre så alla får så mycket ljus och plats som möjligt. Nu står alla mina tidigt satta och ganska höga tomatplantor på ett ställe, de senare och redan hyfsat stora på ett ställe, osv… Hur jag ska få plats med alla nysatta fröer när de ska planteras om i egna krukor vet i sjutton. Hoppas våren kommer snabbt nu så en del kan flytta ut i växthuset. Nu är jag trött på vintern! Men det var kul den kom och hälsade på ett tag. Men nu säger vi bye bye…

Onsdag: När stressen kring stressen blir stressande

(Uppdaterad 19:11, 18:15, 16:50)

Han: Ibland känner jag mig stressad. Särskilt av alla dessa artiklar om stress. Skojar, men har det inte gått inflation i pratat om att alla är så stressade nu för tiden? Idag läser jag ännu ett uppslag i Dagens Nyheter: ”Så minskar du den farliga stressen i din vardag”.
– Uppriktigt sagt somnade jag mitt i artikeln.

Jag förnekar inte att det finns stressade människor. Men fenomenet är mediedrivet. År 2020 var det 14 procent av befolkningen i åldern 16–84 år som svarade att de kände sig stressade, enligt Folkhälsomyndigheten.
Det betyder att 86 procent av svenska folket inte har drabbats av denna vår nya folksjukdom.
Andelen är högre bland kvinnor (18 procent) än bland män (11 procent). Stressen är också mer utbredd bland yngre personer. Högst är andelen bland kvinnor i åldern 16–29 år, men fortfarande är det sju av tio 67%) som inte känner sig stressade.
Bland grabbar i samma ålder är det bara två (2) av tio (17%) som uppger att de lider av negativ stress.

Det finns människor som med rätta är stressade. De jobbar för mycket, eller har förlorat jobbet, De är sjuka, har stora skulder eller håller på att skilja sig.
Det finns jobbrelaterat stress, intressant nog är det dock inte de som tjänar sämst eller inget alls som mår sämst. Andelen med självrapporterad stress är högre bland personer med eftergymnasial utbildning jämfört med personer med gymnasial (12 procent) och förgymnasial utbildning.
Samtidigt känner sig en mycket stor majoritet inte igen sig själv i alla krigsrubriker.

Uppmärksamheten kring stress är alltså mer stressad är verkligheten. Och media fokuserar som vanligt på det onormala, avvikelsen, det udda.
– Någon har med rätta sagt att när journalister känner doften av blommor vänder de sig om undrar var begravningen pågår.
Och är inte journalisternas fel: negativa nyheter säljer bättre än goda för att du som läser det här också är en Krösa-Maja.
– Du vill att kometen ska slå ner nånstans.
Alltså ägnar Dagens Nyheter ännu ett uppslag åt ett fenomen som är mindre utbrett än vänsterhänthet.

När jag ändå är igång: Psykisk ohälsa är ett annat buzzword. Jobbigt för dem som lider av det. Tur att inte så många gör det. Vid den senaste mätningen 2020 var det sammanlagt 7 procent av befolkningen i åldern 16–84 år som uppgav allvarlig psykisk påfrestning.
– Det vill säga: mer än nio av tio av dina grannar, släktingar, skol- och arbetskamrater har inte drabbats av denna ohälsa som medier hävdar griper omkring som spanska sjukan.
Bland kvinnor uppger endast 8 procent att de lider av psykisk ohälsa, bland män svarar 93 procent att de inte känner igen sig i pratat om denna form av ohälsa. Bland 65+ är det 95 procent som känner sih mentalt friskare än den allmänna debatten om psykisk ohälsa.
Jag vet, jag är man och 65+ och vi vet ju inte vårt eget bästa. Må så vara, dagens stora kulturreportage blev ett riktigt sömnpiller. Tur att det finns sportnyheter.

Hon: fast imorse sa du att jag stämde in på alla punkterna man skulle pricka av för att se om man var stressad… och sedan läste du upp vad man kunde göra för att bryta trenden, och det var saker jag ägnar mestadelen av min tid till. Laga mat och baka. Träning som inte är stressande. Yoga, promenader och skridskoåkning i mitt fall då. Och så odling! Du var klart engagerad i artikeln, å min vägnad då förstås ;).

Men jag tycker nog att du är mer stresskänslig, jagar upp dig över att det inte är skyltat var ALLA utgångar finns på Kalmar lasarett till exempel. Idag fick du en stackars ung kvinnlig läkare att be om ursäkt och rodna för att hon inte fattat att du ville veta just var den utgången var där du parkerat din bil. Efter att ha argt sagt att det var under all kritik dåligt skyltat. Ditt blodtryck måste ha varit uppe på maxnivåer för en skitsak. Och vi hade ändå gott om tid och var bara inne på rutinkontroller som de så snällt tar sig tid med även i dessa tider. Så du kanske också skulle öppna ett fönster och börja baka lite 😉

Nu till roligare trender! Apropå gårdagens blogg om hur vi hamnat precis rätt så såg jag häromdagen på FB att en av våra grannar, Ulrika, är en stjärna på att göra fina armband i skinn med tenntråd. Jag hade redan ett liknande sedan tidigare som jag fått av honom och som jag älskar. Har också haft ett till som jag tappat bort. Så sprang genast bort till Ulrika och köpte ett av de hon hade på ”lager”. Väldigt svårt att välja, så kommer säkert köpa fler 🙂

Han: Haha, hon är vass som ett kvarglömd rakblad i vasken. Jag var inte stressad på sjukhuset, jag blir irriterad över att ansvariga sätter upp skyltar för dem som redan hittar. Här stod jag i en del av Kalmars stora sjukhus (N48) långt från huvudingången. Sunt förnuft sa mig att om man kallar något för ”Hus 48” så bör det finns en utgång – eftersom jag varit här förut visste jag att det finns en ingång! Jag är glad för att jag betalar skatt och tacksam för den tillsyn jag fick på Ögonavdelningen.
– Men jag skulle gärna betala 50 öre till i skatt om jag visste att det gick till de blindstyren som skyltar bara för de som redan hittar.

Till frågan om Stressen. Enda skälet till att jag försökte läsa DN-artikeln var att jag fastnade för ett frågeformulär för stressade som ser ut så här:

Jaha, tänkte jag. Äntligen får jag veta att även jag tillhör de utvalda. Bullshit, det enda jag kände igen mig i är påståendet ”Du har dåligt tålamod”.
Sen kände jag igen en del annat och läste hela listan högt för henne.
– Hon spelar på Euro Jackpot varje vecka. Hon brukar ha 4 rätt. Den här gängen petade hon in 10 rätt!
Slutsats? Kvinnor är mer trendkänsliga än män.

Tisdag: Äntligen är det Oxens år!

Han: Idag har jag arbetat, det vill säga arbetat med en hammare i handen. Och slumpen är ingen vanlig tillfällighet. Igår kväll tittade vi på månen som var ny och idag lyssnade jag på utrikeskorrespondenterna på P1 som berättade har vi nu gått in i Oxens år.
– Det kinesiska nyåret inträffade i helgen och enligt den kinesiska zodiaken är 2021 alltså oxens år.

Vi har därmed lämnat Råttans år, vilket känns bra. Även i Sverige var 2020 ett rått och musår, enligt Anticimex.
Nu vänder vi blad, som kungen säger. Även i kinesisk folktro ses oxen som en symbol för arbete. ”2021 kommer att bli ett år där hårt arbete lönar sig”, läser jag på en av alla dessa astrologi-sajter som försöker få oss att tro att allt redan är skrivet i stjärnorna.

Det är det förstås inte. Men igår sa jag till på skarpen åt Engman som bygger om Margaretas badrum.
– Hörrudu Engman, sa jag och för första gången på länge krävde jag om min rätt till arbete.
– Jag vill också jobba, sa jag. Jag kräver att få spika panel, det är i alla fall Oxens år.
Nä, det gjorde jag förstås inte.
Jag visste inte att det var Oxens år. Och man ryter inte till Engman, vänligare man finns inte
Men han förstod. Han har också sett hur jag stryker omkring bakom tallarna och glor på hans gossar, maskulina unga män i Helly Hansens WW York hantverksbyxa, Varsel Gul/Charcoal.
Och idag har jag spikat panel i sex timmar. Utan lunch, utan uppmuntrande fru som säger ”ska du verkligen göra det där?”

”Oxen är hårt arbetande och metodisk”, står det i stjärnorna. Stämmer och det känns bra i hela kroppen. I övrigt stämmer ingenting av astrologitramset: Eftersom året i fråga är ett metallår, faktiskt det andra i ordningen, kommer den signifikanta färgen för 2021 att vara vit. Utöver vitt finns även andra viktiga färger, nämligen de turfärger som brukar förknippas med oxen: gul och grön. Detta är färger som inom Feng shui attraherar framgång och välstånd.

Struntprat. Årets material är trä, fjällpanel. Och färgen är svart.

Hon: åhhh vad bra Peppe, kanske badrummet blir lite billigare då också, puh! Börjar befara det kommer att kosta som ett nytt hus, vilket det i och för sig är… de rev både tak, väggar och golv först och byggde sedan upp nytt. Ordentligt! Så när stormen går är det i hörnbadkaret vi sover I, kommer bli tryggaste och varmaste platsen båda husen inräknade.

Själv har jag i princip bara städat i dag. Urtrist men skönt efteråt. Tog ett par rundor på min isbana också. Var lite vatten på den, men det höll sig ändå runt nollan hela dagen, så gick bra att åka. Sen har jag legat på soffan och läst hela eftermiddagen, och jag har kommit fram till att vi har flyttat till ett ställe på g helt enkelt…

Alltså, Petter Stordalen har fattat det också. Och det kommer att bli en Skybar, yippee! I Kalmar.

Och så var dessutom Husdrömmar från Torsås i går kväll. Vår nya tätort, och stället jag kommer ifrån, som typ ingen i Sverige enligt en nygjord undersökning i länet har hört talas om. Typ en håla gissar de flesta. Men vänta ni, efter gårdagens Husdrömmar som visade upp och ”hyllade” alla våra ”faciliteter” på bästa sändningstid kommer det att vända!

Jag kände helt igen mig i tjejen som köpt kapellet. Hon var också född i Torsås, och kände under uppväxten att hon bara ville härifrån… och nu hade hon alltså med sin danske make köpt ett hus och var så sakta på väg tillbaka igen. Om än bara som sommargäst. Och hennes man tyckte till och med att det var ett pittoreskt samhälle. Nja, så långt ska vi väl kanske inte dra det…

Han: Varför inte. Astrid Lindgrens värld och Solliden är Kalmar läns mest kända turistmål. Det visar en sadomasochistisk enkät som Region Kalmar län gjort bland 1 500 svenskar och som slås upp i lokaltidningen. Kännedomen om länet minskar dock i yngre åldrar. ­Bortsett från Astrid Lindgrens fantasivärld har äldre bättre koll på turistmålen i ­Kalmar län än den yngre. Särskilt tydligt är det gällande Glasriket som 99 procent av de svarande ­mellan 66 och 79 år kände till. Bland de mellan 20 och 29 hade bara hälften hört talas om det klassiska besöksmålet.
Undrar vad Torsten (Jansson) och Ulrika (Messing) tycker om det, utflyttade till Glasriket som de är.

Ä andra sidan: Hälften av er där ute har aldrig hört talas om Torsås.Vi bor alltså i den kommunen. Det är här hon är född, vilket alla vänner vet. De som tror sig veta nåt mer om Torsås associerar orten med orden ”Litet”, ”by” och ”håla”.
Helt rätt.
Och det känns bra.
Alltfler lämnar Stockholm visar statistiken. Det finns många andra orter att flytta till än vår håla …

Måndag: kan vara sista chansen…

(Uppdaterad 19:58)

Hon: nja, rubben syftar inte till frukost ute, utan till att njuta av is, snö och vinterväder. Ska bli mycket mildare resten av veckan, eventuellt över nollan, och då kommer det att bli blött… och nästa vecka ser det nästan ut att bli vårvärme. Om prognosen stämmer vill säga.

Men frukost ute det blev det allt trots -8 i skuggan. I solen på vår altan var det skönt, lite kallt om händerna när man skulle vända blad, och Simone de Beauvoir fick funka som lock på kaffekoppen för att det inte skulle bli Ice Coffee

Och nu till sista chansen, även för honom, att kolla in den mystiska ön på andra sidan. Och det fick honom att (motvilligt…) följa med på en promenad över isen.

Vi är lite hariga och inte lika modiga som kompisarna i ett av grannhusen, de gick hela vägen ut till Fimpan igår. Från norra sidan, vid södra spetsen är det fortfarande öppet vatten. Men jag måste ändå säga vi var inte mycket sämre idag, även om jag helst håller mig där vi bottnar.

Fantastiskt häftig promenad. Det var alldeles tyst, alla sjöfåglar och svanar har dragit ut till öppet vatten, och så på det vindstilla. Kändes lite som att vara på månen, vissa delar såg definitivt ut som det också

Han: Om man inte räknar förflyttning av spolformad kropp i sidled 8235 steg, så har jag inte heller idag gjort något av bestående värde. Efter promenaden ut till den mystiska ön stod jag och glodde på takläggarn som skapade något med sina händer. Sedan gav jag småfåglarna lite mat. Nu skriver jag det här.
Den ön borde man skriva något om intressant om. Nångång.

Söndag: ute-frukost-premiär, hurra!

(Uppdaterat 12:09)

Hon: tänk att man kan börja sitta ute och äta frukost nu. Om vinden är rätt, solen skiner och dunjacka är på förstås. Men solen har verkligen börjat värma på riktigt nu. Inne blev det på tok för varmt, chiliplantorna krävde dessutom fördragna gardiner och utsikten blev begränsad. ”Ska vi inte testa att sitta ute? Jo det gör vi, jag hämtar fällarna!”

Det blir garanterat frukost ute imorgon med. Och nu har Han börjat tjata om rosévin…

Han: Tjata och tjata… jag undrar bara om jag får bjuda min vackra fru på ett glas rosé med tanke på att vi än en gång får fira Alla Hjärtans Dag tillsammans (förra året var vi i Paris).
I år blir det lite mer lagom.
Och en lagom övergång till dagens predikan:

Lagom är som vi vet ett ord som bara finns på Svenska, “ombudsman” ett begrepp som införlivats I andra spark. Nu florerar ett nytt begrepp som är typiskt svenskt: Värdegrund (Swedish: ”foundation of values”) is a Swedish concept first defined in the late 1990s to describe a common ethical foundation for collectives. Examples of collectives are nations, institutions, organizations, and social movements. In Sweden, all schools have to comply with a common ethical foundation. It includes the following ideas: sanctity of human life, individual freedom and inviolability, egalitarianism, equality of the sexes, and solidarity between people (Engelska Wikipedia).

Värdegrund har ploppat upp som krokus i diskussionen om chefer som trängs sig före I vaccinkön. Eller mer specifikt: Värdegrund är det vaccin som ska bota det virus som på nysvenska kallas ”vaccineringsköförbigående” och som bara tycks drabba kontorschefer och deras anhöriga. 
I detta nu pågår eller nyligen avslutats minst 20 utredningar om att chefer eller deras anhöriga gått före i vaccinationskön i kommuner och regioner.

Det är inte bra. Det känns inte alls bra. Regeringen i gestalt av minister ­Mikael Damberg fördömer allt ”vaccineringsköförbigående” med sina starkaste ord som vanligtvis bara används i samband med dödsskjutningar:
– Det är inte acceptabelt.
Det betyder nu inte att dessa chefer får sparken eller frivilligt lämnar sina uppdrag för att de skäms. Nej, som läkaren Jörg Carlsson fortsätter sin krönika i Barometern:  Vi som ­regelbundet besöker denna floskelteater vet hur det kommer att sluta: ’Reglerna måste bli tydligare’, ’den mänskliga ­faktorn ligger bakom’ och ’personalen ­måste bli utbildade i värdegrunden…

Efter att svenska myndigheter och kommuner har investerat ”hundratals miljoner i tusentals olika värdegrunder” och i väntan på nya värdegrundssatsningar fortsätter allt som vanligt.
Möjligen tar värdegrundsoutbildade chefer time out. ”Timeout betyder att che­ferna sitter hemma med full lön och får vårda sina ömmande armar. Under­sköterskor som tjänar så lite som 15 procent av ledningsfolkets lön får gå till ­jobbet, ovaccinerade. Om de kommer med snuva till jobbet blir de avskedade.”

Nåt fel är det, men är det fördjupade värdegrundsstudier som behövs? När, om inte nu, borde våra utstuderade ­värdegrunder ha satt stopp för denna chefssjuka, menar Carlsson – men med tillägget: ”Är någon förvånad på riktigt i ett land där en generaldirektör kan åka på semester utan att ta ut semesterdagar?”
Carlssons menar att värdegrundsstudier är ytterligare slöseri med resurser. Han tar Eskilstuna som exempel. Här har fyra byråkrater avslöjats med rodnande armar. Detta trots att man redan 2014 la fram en 16-sidig lunta om ”Värdegrund & Etik”.

Har värdegrundandet överhuvud gjort någon nytta? Nej, ”när vi tittar bort från dyrköpta värdegrunder och vänder blicken mot verkligheten känns det som om det ­öppnar sig en stor värdeavgrund i ­Sverige: Egoismen”, skriver Jörg Carlsson. Min hypotes är att 99 procent av oss har en inbyggd värdegrund och att 1 procent inte bryr sig i alla fall. Slutsats: ­Satsa inte ett öre mer på värdegrunder och utredningar av vaccineringsfusk. All koncentration bör ägnas åt att övertyga dem nu som inte vill bli vaccinerade (att kalla dem för idioter är ingen god stra­tegi, ­passar för övrigt inte in i någon ­värdegrund heller) och åt att vaccinera snabbt, effektivt och så många som ­möjligt.

Kunde verkligen inte ha formulerat det bättre själv. Men apropå gemensam värdegrund:
– Vad sägs om glas rosé nu då? Klockan är ändå över tolv.

Hon: gav upp, ”men ta med snusen ut då också…” ja, jag har blivit som när jag trodde jag kunde feströka. Tanken på en snus här i solen gjorde biffen. Men rökt har jag inte gjort på snart tio år, inte ett enda bloss!!! Inte ens sugen längre. Men glaset med rosé ser riktigt gott ut. Tacka för det iof, Han tog ut mina fina champagneglas Merlot. Tror bara vi har två kvar nu 😉

Premiär för hårtofs också, kändes fantastiskt skönt att äntligen få upp hela håret. Det har blivit Corona-långt och helt hopplöst. Dessutom försökt klippa mig själv.., nä, funderar allvarligt på att låta det växa ut igen, så här typ fem år efter att jag klippte av det. Men då kändes det såååå skönt och lätt att bli av med det. Långa håret alltså.

Lördag: Från elkänslighet till soloåkning i solen

(Uppdaterad 19:08, 18:05)

Han: Ännu en trevlig morgon när solen går upp för att uddens alla innevånare ska kunna leka. Men innan dess ska jag göra mig av med en hämmande frustration: Vi har haft elavbrott. Det är andra gången den här veckan. I och för sig känns det som en välkommen time out – i den snabbt tickande elmätaren.
– Herregud vad elpriset har gått upp i vinter!

Välkommet är avbrottet naturligtvis inte eftersom det är 11 grader kallt ute.
Och det är nåt annat som oroar också.
– Man har en känsla av att allt liksom går bakåt i det här landet, säger grannen när han försäkrat sig o om att lampan slocknat även hos oss.
Kan inte annat än hålla med.
Åtminstone om elen.  

Och jag tar det personligt. Jag är kraftverksunge. Uppvuxen i ett Norrlands inland när ett mörkt, kallt och omålat 30-tal på några få år förvandlas till ett upplyst 50-tal. Bokstavligt talat: Glödlampor i alla rum. Inga gator men gatlyse längs de leriga vägarna. Eluppvärmda bostäder. Badrum med immiga speglar och badskummande badkar.

Nån gång i slutet av 1970-talet ritade jag pojken på denna skiss, som blev ett omslag till Folket i Bild.
– Känslan bär jag med mig.
Jag är elkänslig, men tvärtom. Jag tänder på elektricitet. När jag är fyra eller fem tar pappa Ingenjören med mig ner i den stora tunnan som fungerar som hiss i det 138 meter djupa turbinschaktet i Sippmikk.
– Fallhöjd har i dina öron sedan dess inget med fall att göra. Allt handlar om potentiell energi.

Kraftledningsstolparna mäter upp tid och rum. När jag är sju år hjälper jag min pappa att staka upp kraftledningsgator.
En sommar var jag med och byggde en ledning över fjällen i västra Jämtland. Vi grävde för hand i frusen mark. I en sänka fick vi börja med gräva oss ner fem (5) meter genom snön för att komma ner till fast mark.
– Det ni ungjävlar, det är några längre er padda som ni stirrar i hela dagarna!
Vi kunde stå på snön och hänga upp elledningarna.
 
Kombinationen av snö och elavbrott får mig att tänka på pappa. En dag som denna kan man säga att han gav hela sitt arbetsliv åt att se till att stockholmsjävlarna fick elektricitet.
– Och smålänningarna och skåningarna och alla andra jävlar söder om Dalälven som klagar på att strömmen försvinner i 15 minuter.
Det vill säga såna som jag, sextio år senare.

Ett och annat elavbrott kan jag leva med. Det jag inte fattar att vi sextio senare har elbrist. Industrier tvingas stoppa utbyggnadsplaner för att det inte finns el. Vi andra uppmanas att inte dammsuga när det är kallt.
– Men för helvete! Har vi blivit en bananrepublik? Eller ett DDR i retrotappning??
Brist på elektricitet.
– Och så priset.
Jag medger att jag aldrig brytt mig om vad det kostar. Nu är det vår största kostnad och på ett år har kilowattpriset gått upp 32% i Elområde 4 mellan januari 2021 och december 2020.
Det där med ”Elområde” är också en nymodighet. Låter som Sovjet i mina öron. Vems påhitt är det? Kostar whiskyn olika mycket i Sundsvall och Torsås också? Eller läkarbesöken? Inte för att jag vet, men kostar bensinen 30 procent mer i Strömsund än i Gökalund.

De ansvariga skyller på ”kapacitetsbrist”. Alltså elen finns, men pappa, plötsligt det fattas det kraftledningsstolpar.
Och som vanligt skyller de ansvariga ifrån sig ansvaret. ”Varför bygger vi inte ut elnätet i förebyggande syfte?”, skriver Eon och besvarar sin retoriska fråga: ”Ellagen tillåter idag inte att elnäten byggs ut på spekulation om förväntat behov. Det måste finnas ett faktiskt behov och en beställare för att kunna bygga. Ett elnät med överkapacitet som inte utnyttjas fullt ut är enligt dagens regler inte försvarbart ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.”

Pyttsan! Det är struntprat. Driften av elnät är till skillnad från energiproduktionen ett naturligt monopol – det går bara en elkabel till varje hushåll. Att kraftbolagen låtit Sveriges elnät förfalla sen pappas tid är deras eget förbannade ansvar.
– Och de politiker som ska kontrollera att bolagen sköter sitt uppdrag.
Det är nämligen politikerna som lovat elbolagen att skaffa sig ”investeringsutrymme för elnätsverksamhet” genom att höja priserna.

Vad som hänt är att bolagen slussat stora vinstsummor uppåt i företagskedjan i stället för att investera. De första åren av 2010-talet gav de största bolagen totalt nästan 25 miljarder kronor i koncernbidrag till sina moderbolag.
”Regeringens nya förslag innebär att eljättarna kan fortsätta vinstfesten på hushållens bekostnad. Ingen remissinstans tycker att förslaget är bra – förutom företagen själva”, konstaterar Göteborgs-Posten på ledarplats.

Energimarknadsinspektionen skriver i remissvaret att förlaget endast är en konstruktion för att låta elbolagen ta ut mer pengar. Konkurrensverket kallar förslaget en ”omotiverad kostnadsökning för elkonsumenterna”. Hyresgästföreningen tycker att det undergräver konsumentskyddet. Sveriges kommuner och regioner anser att förslaget är ”olämpligt”.
Det som framförallt sticker i ögonen är att regeringen inte ställer några krav på att bolagen ska använda det ökade pengaflödet till att faktiskt investera i elnäten. När minister Anders Ygeman får frågan om varför regeringen inte kräver att de ska ge oss kunder det vi faktiskt betalar för – svarar han med en retorisk fråga: ”Vad ska det annars gå till?”.
– Vad sägs om att investera i nya kraftledningsstolpar. Eller ännu hellre: låt oss husägare åtminstone behålla våra skattepengar på elen, så att vi kan investera i solpaneler och göra oss oberoende av elbolagen.
Eller hur, pappa.

PS: En fördel med att Sverige rullat tillbaka till elbristens Östtyskland är att jag och katterna slipper tjatat om vi borde dammsuga en sån här fin dag. Skridskoprinsessan har redan gått ner till sjön. I Margaretas badrum hör jag Tomasz skruvdragare. För egen del lyssnar jag på Spanarna, men nu ska jag åka till Lindbergs och köpa 2 klädselbrädor (22 x170, 3 meter) till det växande odlingsbordet i vardagsrummet.

Hon: ja lite manisk har jag blivit, men jag tycker det är kul att åka skridskor och jag har ingen aning om när jag får möjligheten igen. Sedan är det ju bra motion och vädret är underbart, nästan samma känsla som när jag var med jobbet (Garbergs reklambyrå) på konferens i Sierra Nevada.
Värmen och solen alltså. Då satt jag mest i en snödriva, rökte och solade ansiktet, medan de andra swishade förbi på skidorna. Ja, jag kommer ju från södra Sverige och vi åkte till Mallis på loven. Eller ner till Skeppevik.

Gav upp vid fyratiden och gick hem och satte tomaterna. Nu är säsongen igång på riktigt. Och medan jag åkte hade Han byggt ut plantbordet framför stora fönstret. Superbra. Tack!

Han: Bara för min egen dokumentation: elen gick igen ikväll, cirka 18:15 Jag hade precis satt in fläskytterfilén från Attanäs i ugnen. Min tur att ringa till grannen:
– Du ska sluta gräva nu, sa jag och han skrockade. Här skyller nämligen alla på nån bondlurk som råkat gräva av en en kabel när han skulle rensa ett dike.

Fredag: fullständigt dränkt i solsken. Underbart!

(Uppdaterad 18:33, 18:10, 16:34)

Hon: vaknade tidigt, strax före sex faktiskt, men skumläste GP och Expressen innan jag vågade mig ut i kylan, -12 grader, för att hämta Barometern och DN i brevlådan. Men när solen kommit en bit upp på himlen vågade jag mig ut. Det har mojnat och inga snömoln i sikte utan klarblå himmel.

Såååå vacker morgon!!! Läser morgontidningarna och äter frukost ganska snabbt idag. Vill bara ut! Om man nu köpt skridskor, som man förmodligen inte får chansen att använda här igen på många år, så måste man passa på. Trots tjockt snötäcke. Får skotta en egen bana helt enkelt…

Han: Som filmen visar (slutet) går jag omkring och reciterar Hamlet:
To be, or not to be, that is the question:
Whether ‘tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune,
Or to take arms against a sea of troubles
And by opposing end them

Soliga vinterdagar märks det att hon är yngre än jag. Hon påminner om hur vackra kvinnorna var när de åkte skridskor på Jormsjöns is när jag var barn. En skillnad är att på den tiden var det vi pojkar som skottade banan.
En annan är att på 50-talet var minnesbilderna alltid svartvita.

• 

• 

Satt en stund och begrundade detta faktum. Sedan gick jag upp till Margaretas stuga och tittade på när takläggarn satte upp hängrännor. Sedan gick jag in och la mig på soffan, medveten om att gud skapade kvinnan av mannens revben.
Inte undra på att man har ont.

Och när jag vaknade doftade det gott och sedan levde de lyckliga i alla sina dar även idag. Framför allt firade vi arbetets segrar med hennes pizza.

Hon borde själv berätta om receptet, men just nu sitter hon med ett bränt finger i ett glas kallt vatten.
Så går det när man inte avstår sin rätt till arbete till andra.

Torsdag: Nej, Vi tröttnar aldrig på denna vår utsikt

(Uppdaterad 17:49, 17:35)

Han: Jag vet, ni har sett den här vyn förut. Och det är meningen, för vi slutar aldrig att försjunka i den bilden.
– Även om Hon tycker att just min version idag är för mörk och rosen är risig och hela bilden ser konstig ut i mobilen som alla hennes kompisar slötittar i medan riktigt folk läser på datorn, eller hur?
Däremot tycker hon inte att hennes pappas förbaskade flaggstång förstör alla bilder.

Med det sagt: Idag har det varit o-blåsigt, soligt och gnistrande. Bakom min rygg händer det också grejer. Vårt lilla badrumsbygge går framåt, även om de flesta storverken sker i det tysta just nu.
Om än inte utan spår.

• 

• 

• 

Hon: ok, så det viktiga är att man får bra bilder utan att behöva resa sig upp och gå fram framför flaggstången, om man nu tycker att den stör. Eller ska man kanske då också ta ner alla träd och buskar? Spränga bort Fimpan så vi ser Öland. Osv…

Men ta bort flaggstången då för sjutton, alltså ta bort den helt, ingen flytt! Pappa skulle inte ha gillat att det hänger trasiga vimplar i den ändå. Han tog ner vimpeln när det stormade och var dåligt väder.

Annars har jag mest pulsat runt i snön idag, trodde min vanliga promenad genom skogen skulle vara okej att gå, träden gör väl att det inte blir så mycket snö. Tänkte jag…

Skulle egentligen bara posta ett brev, eftersom jag också höll på att baka hemma och hade bröd på jäsning, men så ville jag ändå gå en liten sväng och kolla läget. Se om svanarna hade öppet vatten i Järnisida t.e.x. Rundan tog nog typ en och en halv timme istället för kanske trettio normalt sett. Som tur var hade de skottat en (liten) del av vägen. Man måste ändå säga att det är väldigt vackert även inne i skogen. Och brödet klarade sig fint!

Men dagens motion slutar inte där, jag hade lovat skotta upp parkeringen utanför Chateau Margareta. Han har ju ont i sina revben, krossad (typ…) svanskota och blålila ”skinka” smäller inte riktigt lika högt som ursäkt…

Pust, nu är jag skönt utpumpad. Passerar mina vitlöksland på väg tillbaka till hus 1. Jag undrar hur de mår därunder…

Han: Har bara en kommentar. Med tanke på den bildkvaliteten blir det ingen ny mobil på födelsedagen. 😘

Onsdag: Idag kom VINTERN PÅ RIKTIGT

Han: I natt kom snön till udden. 30-40 cm vit bomull över allt och alla, minst en meter i drivorna. Och drivor är det. Kattluckan blockerad. Bilen insnöad. Hantverkare har vett att stanna hemma. Vi ställer in oss på en lång blockad (med en gammal mans sjätte sinne hamstrade jag Bullens pilsnerkorv igår på Tempo i Gökalund).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Och sällskap finns om så önskas. Katterna däremot försvann in under verandorna.Småfåglarna håller ut, men isen har lagt sig ut till Fimpan och all sjöfågel står i telefonkö för att hitta en sista-minuten-resa till varmare länder.

Hon: ja idag behöver jag alltså inte känna mig sysslolös… men cyckel-vurpan häromdagen gör att skottningen inte känns lika kul som den skulle kunnat gjort, AJ! Men som sagt, skam den som ger sig. Skridskorna får nog ligga på hyllan ett tag däremot. Ja varför köpte vi inte skidor också…

Det har slutat snöa! Men den yr i vinden och bildar drivor där man nyss skottat…

Han: Inte bara himlen är vacker. Även tacksam att vi inte bor i Stockholm. Här fungerar snöröjningen exemplariskt. Redan på förmiddan dök Karl, ung markägare i fjärde generationen, upp med sin jättetraktor med plog. Sedan dess har han varit här en gång till. Så har vi det vintern 2021..

Tisdag: rastlös…

Hon: ser lugnt ut, men det är det inte, det är snöstorm. Det går inte att åka skridskor, det går inte att gå på isen alls på grund av vinden. Kinderna förfryser… och det är drivor på gångvägarna så man får pulsa fram. Jag har inte direkt lust med omplantering av plantor heller, omständigt i detta vädret och dessutom känns vårbruket och inspirationen långt borta.

Nej nu får det antingen bli vår, eller skridskoväder, jag är rastlös… har i alla fall gett mina chilis och tidiga tomater lite näring idag. Och kollat in vilka chilis som fått knoppar och hur det går med tomaterna. Men inte med helhjärtat engagemang precis. Skärpning!!

Jag börjar med middagen, i alla fall lite sysselsättning, och jag börjar bli hungrig. Gjorde massor av köttfärssås igår så det finns kvar, mums. Bara att värma på lite alltså. Ojdå, Han satte visst ut hela grytan på altanen…

Han: Hon har rätt, idag är en studie i blåsigt vitt. Både hon och katterna blir rastlösa och oroliga av blåsten. För egen del har jag arbetat som vanligt. Dessutom bytt kattluckan, vi hade bara 16 grader i hallen i går kväll trots att vi har golvvärme och värmepump och gör av med 100 kilowattimmar per dygn bara i vårt hus.(Tillkommer hennes växthus, citronträd är dyra som tonåringar i drift, plus Margaretas chateau där byggvärmen står på.)

Men ganska vackert är det att sitta inne i stugvärmen och se vintern blir vitare för varje timme där ute. Länge sen vi hörde någon tala jordens uppvärmning. Kan beror på att alla myndigheter är upptagna med att planera planeringen av planläggningen kring den planerade vaccineringen den dag när det finns vaccin tillgängligt enligt plan, vilket i mitt fall nu tycks vara i början av mars enligt den reviderade plan som ännu inte sjösatts eftersom alla har fullt upp med att planera om de omprioriteringar som blivit nödvändigt sedan man förklarade att nu är vaccinet här men alla upptäckte att så var det inte. Det nåt med planeringen att göra.

Slutgnällt på udden. Nu firar vi alla våra framgångar med hennes pasta & köttfärssås. 
– Ska vi säga att vi kompletterar planeringen med en halvgammal flaska Nebbiolo D'Alba som heter Le Terre?