Påskafton: … men det går lika bra med en gransångare

Han: En gång i förr-i-tiden-tiden debatterade jag fartens betydelse för vår tid i allmänhet och mediedramturgin i synnerhet med författarinnan Merete Mazzarella och Lasse Åberg. Lasse kallade sig för ”retrogardist” och hade bildat föreningen ”Nödbromsarna”.
Föreningen var ”teknikavvaktande”, såg internet som ”världens största avloppsrör” och enligt en dagboksanteckning hävdade Lasse att det var bättre förr ”när tiden inte gick så förbannat fort och väckarklockan var mekanisk och därför inte blinkade efter elavbrott”.

Lasse Åberg vann naturligtvis skrattarna på sin sida. Även jag fnittrade gott åt hans historia om att småbönderna i norra Jämtland grät över Karl XII:s död.
– Det vill säga; de grinade ett år senare när nyheten om kungens död hade nått upp till fjällvärlden.
Min replik drunknade i skattsalvorna, men finns trots allt kvar på papper:
– Lasse, möjligen beror det på att jag bott där uppe i Blåsjön som jag gillar att tiden går fortare nu för tiden. Det gör nämligen att världen blir bättre och bättre snabbare.

Jag gillar farten. Fort men fel har det förstås ofta blivit. Som när jag häromdagen lotsades vara Carl von Linnés lärjunge och artsatte en grönfink som jag hade i handen efter att den flugit in vårt panoramafönster.
– Pang!
Det var dumt gjort, för det var ingen grönfink. Det var en sångare av nåt slag, förmodligen en gransångare. Vilket jag blev upplyst om på Facebook inom 60 minuter efter min dubiösa publicering. Av de 67 snälla vänner som lyckönskade oss på vår bröllopsdag (på fel dag, enligt min mening) var Gunnar Eriksson den ende som fokuserade på väsentligheter: Han valde att uppmärksamma mig på min okunskap.
– Kan bero på att vi känt varandra länge och att jag ofta haft fel.

Jag har ofta fel och teknikutvecklingen har gjort att jag insett denna mina dumheter snabbare. Som alltså detta med skillnaden mellan finkar och sångare. 
Även om de både har hjärnor stora som ärtor måste minst en av dem ha blivit mycket förolämpad av min nonchalans.
– De är ju inte ens lika! 
”Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält” (Bonnier Fakta) ger denna pedagogiska bild av skillnaderna mellan de arterna:

Nu vet du det också. Däremot är det svårare att skilja en gransångare från en lövsångare, vilket Gunnar påpekar. Men gransångare har svarta ben och längre svart näbb, oftast. Dessutom ger gransågaren ett smutsigare blekgult intryck men den viftar lika gärna på stjärten som sin kusin.

Ännu ett vårtecken: Vi är här nu! Idag firade vi inte våren med en traditionell påskmiddag hos Jinjun med fru i Kiosken som öppnar i helgen. Alltid lika gott att ses igen!

Långfredag: Glad påsk alla putinister!

(Uppdaterad 15:08)

Han: Glad påsk på er alla från en regnig och blåsig udde. Femton sekundmeter i byarna, inte heller i år blir det alltså några påsksmällare.
– Och lika bra det.

Att skjuta sig själv i foten är aldrig kul. Men att putinisterna sänkte sitt eget flaggskepp Moskva är verkligen att överdriva påskfirandet. ”När fartyget bogserades mot en hamn fick fartyget slagsida på grund av skador i skrovet sedan en eld brutit ut då ammunition exploderat” skriver den statliga propagandacentralen Tass.

Säger husses röst i Moskva. Och då måste det förstås vara sant.
– Dessutom är det bra att Putin leker sänka skepp med sig själv och inte skyller på ukrainarna. Den här gången slipper alltså civilbefolkningen repressalier för att de försvarar sin frihet?

PS: ”Moskva”, som uppenbarligen skjutit sin sista missil mot Ukraina, hette tidigare ”Slava” och byggdes i Ukraina år 1979. Med tanke på den ryska propagandan ständigt ändrar sin historieskrivning – det är svårt att komma ihåg lögner – så är det möjligt att en framtida version av sänkningen är att det var ”de segerrika ryska trupperna som sänkte Ukrainas enda missilbestyckade och judisknazistiska kryssare som beskjutit den ryska befolkningen”:.
– Glöm inte var du läste det först!

Om vi stannar där borta där de gulblå vimplarna vajar även denna påsk. Det här föraktar jag de svenska putinisterna för mest:
– Att de inte ens kräver att Sverige ska få igen Gammalsvenskby vid floden Dnepr om Putin vinner kriget.

Man hör ju på namnet att byn är svensk. Här bor ett par tusen personer, varav ett hundratal är ättlingar i rakt nedstigande led till Estlandssvenskar som på 1700-talet tvångsförflyttades hit från Dagö.
Flera av de äldre i byn kan fortfarande tala svenska med gammalsvensk brytning.
– Vilket kan jämföras med att många i ukrainare pratar ryska och alltså borde få bo i Ryssland.

Om historien ska börja och sluta på 1700-talet så bör förstås även Estland tillhöra Sverige. Och de svenska putinisterna borde be sin tyrann om att han visa lite respekt för sin svenska stödtrupp. Varför inte sätta upp en staty i Moskva över den svenske fältherren Jakob de la Gardie.
Den mannen gjorde vad ingen imperiebyggare lyckats med, varken före eller efter år 1610 – att invadera och ockuperade Moskva.
Se där, det finns mycket att fira även denna påsk!

Hon: och på långfredagen får man inte jobba, inte heller städa eller tvätta. Då blev tanterna i grannhuset jättearga, när jag var liten alltså. Men eftersom det blåste så hårt på udden tog vi äntligen tag i kaklet ovanför diskbänken i torpet. Egentligen skulle jag målat lister också, men lite måste vi väl helga vilodagen, så nu blir det en aperol i lä utanför sjöboden. Jodå, solen skiner igen!

Passade väl in rätt bra med befintligt kök, köksluckor och kakel? Och till de nya tapeterna… om man gillar mönster-mix alltså 😉

Skärtorsdag: också bröllopsdag…

Hon: ja vi gifte oss på skärtorsdagen i Palma, i svenska kyrkan, den 13 april 2006. Så vi firar lite idag också efter att ha shoppat runt i Attanäs gårdsbutik och på Blomlöfs rökeri. Det blir sill, inlagd strömming och Najad-lax till middag.

Vi var också förbi min faster Gun och farbror Sten i Ronneby med en påskblomma, lite påskchoklad och en burk med Branteviks sill. Sten fyllde 92 år i veckan, och Gun 88 år i februari. Lite försenat firande.

Onsdag: 16 år som gifta…

Hon: …och 20 år som sambo! Han hade glömt, men räddade det på något sätt under eftermiddagens shopping uppe i byn! När vi kom hem stod rosorna på bordet. Han är fortfarande snabb! Och jag älskar honom fortfarande, trots allt.

Men jag skulle ju egentligen berätta om gårdagens dörrmattekurs. Det var min gamla klasskompis och vän Annika som tog mig med, tack! Och kursen hölls på Lisesgården som drivs av vår gamla klasskompis Lise, som blev min bästis direkt när hon flyttade in huset i bredvid mitt lagom till vi skulle börja ettan.

Det var faktiskt jättekul, och trots att jag slarvade och fuskade en del för att inte komma efter ”proffsen” så blev mattan över förväntan bra. Och Lisesgården är ett klart intressant koncept. Där hålls även skogsbad. Det måste jag nog också pröva. Tack Lise o Annika för igår. Ses snart igen.

Han: Apropå trender får man (hon) sällan vara ensam om en bra idé. I november förra året fick jag ett nyhetsbrev med ”de trendigast inredningsfärgerna 2022” där trendmakarna tror att ”vi kommer att fortsätta längta efter balans och grönska”. Enligt nyhetsbrevet baseras Beckers nya färgfamilj Grounded green på två gröna nyanser – en ljusare, ”Emalj”, och en lite mörkare grågrön, Grönt te 846, ”som påminner om förra sekelskiftets klassiska jugendgrönt.”

Lite sent påtänkt för att vara en ny trend. Redan två år tidigare hade hon redan låtit måla vår hall i hus 1 grönt.
– Uddengrönt.

Och den gröna trenden håller i sig på udden. Ett axplock från dagen:

Till och med den lilla grönfinken som flög in vårt fönster håller färgen trots att man är lite yr i mössan:

Och även i torpet går vi mot en grön vår:

Om du vill sätta in denna trendkänsliga grönmålning i en historisk kontext kan jag påminna om att Picassos ”blå period” (1901-04) blev blå därför att han kom över ett billigt parti blå färg och var fattig men smart (snål). Detsamma gällde när han senare blev berömd för sin rosa period (1904-1906).
I den mån jag påverkat vårens grönmålning handlar det alltså inte bara om att hon för två och ett halvt år sedan bestämde att vår hall på udden skulle bli grön. Inte grön i allmänhet utan grön i en särskilt gröna nyans som hon såg i sitt huvud och som Ken på Anderssons Måleri i Torsås till slut lyckades blanda fram.
Det blev några burkar innan det blev rätt.
Och det inte sant som man säger att nöden inte har någon lag.
Det har den:
– Man tager vad man haver, som Cajsa Warg skrev i sin kokbok redan 1755.
Den stora burken med Uddengrönt är fortfarande halvfull och ingen färg är så vacker som den som är gratis.
– Särskilt efter sexton års lyckligt äktenskap.

PS: Hon har som vanligt rätt fast hon ändå inget förstått. Rosorna köpte jag hos Jacky på Tempo i Gökalund redan på förmiddan. Till budgetpris och efter en tyst överenskommelse män emellan att Jacky inte skulle säga nåt när hon handlade där nu på eftermiddagen.
Sensmoral? Som alla färgkluddare vet: Om man blandar vita lögner med röda rosor så får man rosa blommor och som kompensation för att jag glömde vår 16:e bröllopsdag såg jag naturligtvis till att våra mandelträd blommar just idag.

Tisdag: Ett påfågelsöga vittnar om att inte allt är upp och ner

(Uppdaterad 20:33)

Han: Idag har jag haft mitt första påfågelsöga. Det heter så. Åtminstone på fågelskådarspråket, det har Isman lärt mig. Man säger inte att man sett den och den fågeln. Man säger att ”idag hade jag en etc etc”.
– Alltså hade jag årets första påfågelsöga idag.
Den satt där på en varm bänk och solade sig. Och sen flög den innan jag hann få fram mobilkameran. Så det fick bli att ta fram paletten.

Påfågelsöga är alltså en fjäril. Det är ingen märkvärdig fjäril. Det märkvärdiga i mina ögon är att det fortfarande händer helt vanliga saker i vår märkliga tid när det händer så mycket ovanliga saker, typ krig i Europa och att blåsossar och stabila centerpartister ute i bygderna plötsligt säger att det är nog dags nu att vi går med i NATO.

Bara den som följt svensk politisk debatt de senaste 50 åren fattar vilken historisk game changer det är.
– Ungefär som när Bobby i Dallas livs levande klev ut ur duschen efter att ha varit död i en säsong.
Men att påfågelsögat dyker upp när den ska här på udden (april) är ett välkommet tecken på att tiden inte är helt ur led.

Och så det stora vårtecknet: Idag har grabbarna från Nordpolen Energi kopplat upp udden mot solen! Åtminstone i halva systemet tickar nu kilowattimmarna in. Hela systemet går igång så snart EON varit här och bytte en elmätare.

Hon: heldag i växthuset med omplantering, sen har jag varit i Lisesgården och gjort en dörrmatta av björkris. Jättekul! Berättar mer imorgon. Han blev väldigt imponerad av mattan!

Måndag: Länge leve våra nya miljardärer

(Uppdaterad 18:23)

Han: Pensionerad gubbe går omkring på udden och tar del av den senaste indignationsjournalisten: Det har skett en enorm ökning av miljardärer i Sverige.
– Hela 14 nya miljardärer varje månad i snitt!
Det visar material som Aftonbladet-journalisten Andreas Cervenka har tagit fram, och som har publicerats både i en bok och nu senast i uppmärksammad artikel i Svenska dagbladet.
– Bra jobbat!

Bland de flera hundra miljardärerna på listan återfinns många gamla kapitalister, typ H&M:s Stefan Persson på 150 miljarder kronor, Märit Rausing på 130 miljarder och Ax:son Johnson-koncernens Antonia Ax:son Johnson.
Men på listan återfinns också en rad namn i den nya svenska techsfären. Personer som Spotify- grundarna Martin Lorentzon och Daniel Ek, Klarnas grundare Victor Jacobsson och Sebastian Siemiatkowski, den värmländske spelentreprenören Lars Wingefors, Skype- och Atomico-grundaren Niklas Zennström och Minecraft-skaparen Markus Persson kvalar alla in bland de 50 rikaste på listan.

Är jag upprörd? Inte det minsta. Sedan årtionden har vi vetat att sossarna har varit kapitalisternas bästa vän och att jämställdhet bara en fernissa i 1 maj-tal och valpropaganda.
– Och det finns nyanser i paradiset.
Här handlar det om unga entreprenörer (78 grabbar, min före detta uppdragsgivare Cristina Stenbeck och två andra tjejer) som haft en idé och jobbat för att utveckla den från noll.
– Varför jag inte upprörd?
Därför att de har jobbat ihop sina pengar!
Och de har skapat företag som gjort mitt liv på udden roligare. För att inte tala om att de gjort livet roligare för våra barnbarn!

Detta kan jämföras med t ex oligarkerna i Ryssland. De är inga entreprenörer. De tillhör den ryska maffia som roffade åt sig stora företag som privatiserades när Sovjetunionen föll samman. 60 procent av de ryska miljardärerna baserar sin förmögenhet på råvaror (olja och gas) eller politik.
– De har inte skapat en enda ny affärsidé utom den att med Putins hjälp plundra det ryska folket och sedan ägnar sin tid och pengar åt att köpa jättebåtar och vräkiga lägenheter i Stockholm, London och kring Medelhavet.

Se där gangsters och parasiter som bör klämmas åt och det är bra att kriget i Ukraina riktat medieintresset även på det packet.

Hon: och ovan sitter en icke-miljardär, som precis fått sin före-middagen-drink serverad i det ostädade lågbudget-växthuset, av sin fru, som dessutom stått i detta oglammiga växthus och planterat om chiliplantor hela dagen, och ändå ligger steget efter, och aldrig heller kommer att bli miljardär på sin chili-peppar utan endast gå minus. Men vi har ganska kul!!

Lördag och söndag: minglande i Stockholm…

Hon: middagar med kompisar, födelsedagskalas för barnbarn, häng med barnbarn, långpromenad i snöstorm med sovande barnbarn, och så ett sista ryck med dotter och dotterdotter på Skansen. Nu glad, men slutkörd, på tåget mot udden.

Fredag: Det är inte längre möjligt att glömma – även om du och jag aldrig varit med om det

Han: I morse, när vi åt vår traditionella frukost i sofforna, mellanlandade en liten sparvhök på tomatställningen vid sjöboden. Och sedan satt vi plötsligt på tåget till huvudstaden i tyst vagn med den traditionella lunchen.  
– Is it possible to miss something without ever having experienced it?
Det skriver översättaren, kyrkogårdsvaktmästaren och konstnären Richard Sexton i ett resebrev som är början på en roman (enligt min mening).
– Är det möjligt att sakna något utan att någonsin ha upplevt det?
En spännande tanke som jag hoppas Richard utvecklar på vår lunch i morgon.
– Hemmakrogen?
Självklart. Varför chansa!

Hon läser en roman som anknyter till samma ämne. Men med inverterade värden. Romanen utspelar sig uppenbarligen i Tjeckoslovakien år 1938 och vi viskar om vad det står för.
– Det skämmiga året när Hitler anföll och annekterade delar av Tjeckoslovakien (nuvarande Tjeckien) och västmakterna trodde att han skulle nöja sig med det om inte Europa la sig i.
Vilket man alltså inte gjorde.
– Peace in our time, sa den brittiske premiärministern Chamberlain när han kom hem till London från förhandlingarna i München.
Det var århundradets största dumhet.
I Münchenavtalet den 29 september 1938 accepterade Europa Hitlers krav på att få annektera Sudetenland, den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien. 
– Och Hitler svarade med att i mars 1939 lägga under sig även de västra delarna av Tjeckoslovaken som enligt Hitler var en oäkta nation.
Senare samma år kom anfallet anfallet mot Polen.

Nu är vi på väg igen och vi känner igen lössen på gången. Idag avgick liberalernas partiledare, möjligen som en effekt av ett pinsamt avslöjande i tidningen Dagens ETC. Men den stora nyheten idag är inte det utan att samma vänstertidning uppmärksammar hur obehagligt fantasilöst Putins propagandister kopierat Hitlers propaganda för att motivera angreppskriget på Ukraina.
– Om än med inverterade värden.
I nyhetsbyrån Ria Novosti, som kontrolleras direkt från Kreml via kommunikations- och mediedepartementet, lägger kolumnist­en Timofej Sergejtsev ut texten om varför ryssarna är i Ukraina. 
Det är häpnadsväckande läsning, faktiskt.

Efter kriget ska det ukrainska styret och alla som tog till vapen mot Ryssland straffas, skriver Sergejtsev i en ideologisk utläggning med rubriken ”Vad Ryssland bör göra med Ukraina”:  ”… utöver ledningen så är en betydande del av folkmassorna, som är passiva nazister eller nazistiska kollaboratörer, också skyldiga”, skriver Sergejtsev, som med jämna mellanrum har fått skriva kolumner till stöd för Kremls politik.

Med det som Ryssland beskriver som en ”avnazifiering” följer oundvikligen en ”av-ukrainisering”. Det innebär att det inte går att åtskilja Ukrainas ”onda” regering från ett ”gott folk”.
”Ukronazism utgör ett mycket större hot mot världen och Ryssland än Hitlers version av tysk nazism”, skriver Sergejtsev, efter att ha försökt förklara att det är en mer abstrakt form av nazism – och därför mer farlig – som har förklätts bakom paroller om självständighet, västliga värderingar och ekonomisk utveckling.
”Det sociala ‘träsk’ som aktivt och passivt har stöttat den ukrainska regeringen genom handling eller icke-handling, ”måste genomlida krigets mödor och anamma dessa erfarenheter som en historisk läxa och gottgörelse för sina synder”,

Ukrainarna måste helt enkelt förkasta ”det storskaliga, konstgjorda framhävandet av den etniska komponenten” i sin identitet.
Det vill säga:
– Ukrainarna bör inse att Ukraina inte bör finnas utan bör uppgå i Ryssland.

Nu vet vi och ingen nu levande europé kan efteråt säga som många sa efter andra världskriget: ”vi inget visste”.
Min vän Richard Sextons ord får tyvärr därmed en annan mening:
 – Is it possible to miss something without ever having experienced it?

PS: Att jag citerar ETC beror inte bara på att ledarskribenten var min granne på söder innan vi flyttade till udden. Jag blir också glad varje gång en vänsterröst talar klarspråk om tyranniet. Alla gör tyvärr inte det.

Torsdag: En tavla om en en som inte bara är en en

Han: Att kvinnor inte ser ut som vanliga män har man ju förstått. Men sent omsider har jag lärt mig att det är skillnad på herr och fru En också.
På udden står det fortfarande kvar ett antal enar. De är mycket gamla. Hon minns att de var stora redan när hon kröp omkring mellan de stugor som nu är våra.
– En av enarna finns på ett fotografi som vi ärvde av Margareta. Bilden togs på 1970-talet.

Hur länge udden varit i ett en-land är oklart. Enligt markägaren växte det en här innan tallarna kom.
Enen var en av de första buskarna som invandrade till Sverige när isen drog sig tillbaka efter den senaste istiden, läser jag på allas vårt digitala bibliotek.
En en kan bli 2000 år gammal.
Det äldsta kända svenska exemplaret fanns Sareks nationalpark, hen blev 850 år innan den blåste sönder i en storm.
Detta på grund av den mänskliga faktorn:
– En felaktig avverkning.
Den nu äldsta enen lever i Katrineholm och är 600 år gammal.

Gubben på udden tar av sig kepsen för den åldringen. Inåt viken har en annan gubbe däremot tagit ner en vacker en för att hen störde hans utsikt från köksfönstret. Förutom att enen förmodligen var dubbel så gammal som gubben och stod där och tittade ut över havet först, så stod den inte ens på marodörens tomt.

En sak jag inte visste om våra gamla grannar är att det finns hon- och hanbuskar. Kärlekslivet är av arten se men inte röra. Hans pollen sprids med vinden och när det landat där pollen ska landa utvecklas den befruktade honblomman till ett enbär.
– Om man är voyeur upptäcker man att det på honbusken finns både gröna och blåa bär. Det beror på att hon inte är monogam och att det tar hela 2,5 år för ett enda enbär att mogna.
På den tiden när människan fortfarande uppskattade den långsamma med naturliga naturen framför momentan utsikt från köksfönstret formulerades ett axiom i folktron: ”När alla enbär är mogna kan man få allt man önskar sig”.

Låter som en bra början på en underbar torsdag. Dessutom påminner enen mig om att jag behöver åka till systemet och köpa enbärsdricka.

Hon: och jag började dagen med ett yoga vinyasa-pass. Det var sjuuuukt längesedan, och med tanke på det gick det ganska bra. Körde det lugnare 45 minuters passet, nästa vecka blir det power yoga. Basta!!!

Onsdag: Tallar eller solpaneler – ja tack!

(Uppdaterad 15:38)

Han: Vi har några vackra tallar på vår arrendetomt.Det finns de som tycker att träd är förunderliga djur. Peter Wohlleben, skogvaktare i Hümmel, en liten by belägen på högplatån Eifel i västra Tyskland, hävdar att träd är varelser som kan känna smärta, som kan minnas:
– I överförd bemärkelse också se, höra, uppleva dofter, ja, till och med avge läten.
I sin omtalade bok Trädens hemliga liv berättar han att han efter tjugo år i skogen insett att träd lever i intim gemenskap med sina artfränder och tar hand om sina barn som vilka däggdjur eller fåglar som helst.
– För den som inser detta är det ”inte längre så lätt att fälla träd och dundra fram genom skogen med stora maskiner”.

Nåja, man behöver inte tro allt för att inse att varje träd har betydelse. Visste du att ett enda träd binder cirka 25 kg koldioxid varje år det får stå kvar?
– Hur mycket är 25 kg koldioxid?
Enligt Trafikverket släpper en genomsnittlig personbil ut 93 gram per kilometer. Det betyder alltså att om du sparar ett enda träd så kan du köra 250 kilometer utan att lämna fula spår efter dig.

Träd binder mer koldioxid än det släpper ut. Det är därför skogens kolsänkor blivit klimatkampens nya buzzword. När koldioxiden binds i kolsänkor försvinner den från atmosfären under lång tid framöver och minskar belastningen på planeten.
– Den svenska skogen avlastar varje år atmosfären med 45 miljoner ton koldioxid enligt Lantbrukarnas Riksförbund. Nästan lika mycket som Sveriges totala utsläpp av koldioxid som är 54 miljoner ton. Om träden avverkas först när de är cirka 110 år gamla kan virket ersätta olja, stål och betong.
”Då avlastas atmosfären med ytterligare minst 60 miljoner ton koldioxid per år”, enligt LRF.
– Om du inte vill tro att träd är förunderliga djur kan du nöja dig med att varje kubikmeter träd som du tar ner binder nästan ett ton koldioxid.

Så varför denna predikan? Därför att det inte alltid är lätt att göra rätt. Våra vackra tallar kommer förmodligen att delvis skymma våra solpaneler som nu sitter där de ska vara.
– Tack för det, Timmy & Co från Nordpolen!  
För panelerna, alltså.
Men nej, tallarna står där de stod långt innan vi flyttade hit.
– Även om de möjligen kommer att kasta en skugga över vår elräkning.

Hon: ja om alla ska ha solceller så småningom och tycker det är en bra anledning/ursäkt för att fälla sina träd blir det inte många mil vi kan köra härnere… dessutom berättade killarna på taket att det inte behövs direkt solljus för att cellerna ska alstra el, det räcker med de ultravioletta strålarna. Eller nåt sånt!

Idag blir det för övrigt korv stroganoff, gjord på Rosas Lyoner, till middag. Vad nu en lyoner är för något… Men den ser i alla fall ut som en falukorv, en fransk-öländsk sådan kanhända. Skitväder ute, så inte mycket mer spännande än detta har hänt här idag.

Jo förresten, han har fått sin fjärde spruta idag, så skönt, hurra!! Hoppas den hunnit börja verka lite redan till helgen för då ska vi upp och mingla runt i Stockholm!