Författare: kerstinochpeppe

Fredag: Glad midsommar – GRATTIS och undvik allt med handtag idag!

(Uppdaterad 16:41, 16.11, 14:19, 14:00)

Han: Glad midsommar, hälsar Hon & Han från vår udde. Förstärkt frukost med sill, ägg och Fars hemgjorda chilisnaps, stång och hyggligt väder (24 gr, uppehåll).

Den som vill sätta in denna midsommarfrukost i en historisk kontext kan gå vidare längs den här länken. Midsommar firar vi annars i Sverige för att hylla den spirande växtligheten och att vi går in i den del av året när fler unnar sig att vara lediga (Se Sope-Bengts kommentar nedan).

De flesta av oss har slutat fira Johannes Döparen (nej, han är inte hjälte i någon avslutad Netflixserie). Däremot firar vi på udden 91:an Carlzon.
Jo, det är sant. Idag fyller min äldsta kompis 91 år. Han heter Karl-Axel Axelsson Carlsson, alias CA Carlzon. Fotograf, skulptör, levnadskonstnär som jag känt i tre decennier.
– Grattis mannen! Tack för allt! Hela fanklubben hälsar!

PS: Han är faktiskt döpt till ”Karl-Axel Axelsson” i förnamn. Enligt legenden beror det på att prästen hörde fel och det som står i kyrkböckerna gäller. Kanske är det bara ännu en CA-historia. Yngste sonen Erik brukade försvara honom med orden:
– CA ljuger aldrig. Han har bara livlig fantasi.

På förekommen anledning höjer jag även en morgonsup för Ulf Petersson, börsanalytiker på Dagens Industri som prisas i dagens rosa tidning. Ulf har tilldelats ett fint pris, till före detta kollegan Björn Davegårdhs minne. Enligt motiveringen är  en ”skarp aktieskribent” som med ­humor och intressanta slutsatser ger läsaren en känsla av självklarhet vid investeringsbeslut.

– Det känns jätteroligt att få det här erkännandet, säger Ulf i Barometern (där han också skriver). Jag kände Björn Davegårdh lite och vet att han var en journalist som förenklade branschen och gjorde den folklig. Att känna till aktiemarknaden är också ett sätt att vara samhälls­intresserad.

Efter att under decennier dagligen ha hållit koll på aktiemarknaden kan jag bara instämma i juryns motivering. Under många år har Ulf Petersson, som förresten numera bor ett långt stenkast från udden, tillhört min panel av finanspojkar som hjälpt mig (alias: PepTalk) att begripa vad som sker i det som synes ske i kapitalismens sensoriska nervsystem.
– Skål och tack för allt!

Han, igen: Hör på radion (Stil med Susanne Ljung) att linne ”på senare tid åtnjutit ett uppsving i popularitet.”
Till och med exklusiva modemärken, ”som tidigare betraktade materialet som en sorts bonnigare kusin till bomull, har börjat betrakta det lättskrynklade linnet med en ny, och alltmer intresserad, blick.”
– Blir jag kränkt eller blir jag kräääänkt?!

Bonnig kusin, blaha blaha. Vad är ett par kinatillverkade bomullsbrallor från H&M jämfört med en linnekostym från Massimo Dutti i Palma de Mallorca! Detta exemplar inköpte jag på min födelsedag år 1998 och den duger fortfarande bland människor jag tycker om att umgås med.
Bonniga?
Knappast!
Även om Sope-Bengt inåt viken igår påminde mig om bondmoran som gett honom ett råd en ledig dag som denna midsommarafton:
– Undvik allt som har handtag. De är ute efter din kropp – men de vill bara att du ska jobba.

Hon: ja den t-shirten passar väl bra idag!

Men nu blir det lite uppdatering från rosfronten i trädgården. Passar väl idag tänkte jag.

Torsdag: Lika som bär och med samma kraxiga pipa

• 

• 

Han: Han är verkligen lik Ron Wood i Rollings Stones, tycker jag. Mer som Keith Richards säger hon som var i London på den tiden när ”alla” träffades på Marquee Club. Låt så vara. Sliten är bara förordet.
– Luggsliten.

Sedan en vecka tillbaka dyker han upp när vi äter frukost. Talgoxar äter huvudsakligen insekter på sommaren medan den på vintern äter en mer varierad föda. På vår frukostbuffé står i första hand ost eller sockerkaka.
– Vad sägs om båda?

Påstridig är han men skygg när det gäller att låta sig bli fotograferad. Det kan jag förstå, med tanke på de spinkiga benen, den magra bringan och smutsgula t-shirt.
– Det senare tyder på karotenoid-brist.
En brist som drabbar homo sapiens som dricker för mycket och röker på men som drabbar även manliga parus major på dekis.

Och det är inte så lyckat så här i parningstider. För talgoxar alltså: ”Färgen på hanens bröst har visats korrelera med mer motståndskraftig sperma, och är ett sätt som hanen använder för att visa honor sin reproduktiva överlägsenhet. Högre nivåer av karotenoid ökar intensiteten i den gula färgen på bröstet, och gör det också möjligt för sperman att bättre motstå angrepp av fria radikaler.^”

Sarkastiska kvinnor brukar säga att vägen till mannens hjärta går via hans mage. Men bland talgoxar är det tvärtom, hävdar de som vet.
– Karotenoider måste inhämtas från födan. Vilket betyder att hanens gula färg demonstrerar hans förmåga att skaffa sig bra näring.
Slutsats? Kanske har Ron (eller Keith) tagit in här hos oss på udden i tron att det något slags Rehab för luggslitna hjältar som gärna blir serverad vid sittande bord.
Vem som nu kan ha gett honom det intrycket?

När det gäller pipan kraxar vår gäst nog mest om Keith Richards. Enligt fågelböckerna har talgoxen ett 40-tal läten och sånger. Wikipedia är en underbar kulturinstitution. Var annars skulle jag få en så tankeväckande förklaring till denna mängd av läten?
Lyssna här: ”En förklaring till talgoxens breda repertoar är Beau Geste-teorin. Hjälten med samma namn som romanen ställde upp döda soldater mot murarna för att ge intrycket att hans fort var bättre försvarat än det verkligen var. På samma sätt ger mångfalden läten intrycket att talgoxens revir är mer tätbefolkat än det faktiskt är. Oavsett om denna teori stämmer eller inte är fåglar med stora uppsättningar läten socialt dominanta och har större häckningsframgång.”

Kanske är det en spaning inför midsommarfirandet: Om du möter någon i knallgult som skrålar gamla Stoneslåter bör du se upp. Han kan ha tagit intryck av det här blogginlägget som dock nedtecknats av en luggsliten äldre man i gråsvartrandig tröja och knickers.

Hon: ja han är rolig. Talgoxen alltså!

Men frågan är om någon skrålar i midsommar, inte utomhus i alla fall…

Ja kanske senare på kvällen då när det har slutat att regna… fast tycker det brukar vara mest livat på eftermiddagen härnere, vid sjusnåret har de flesta somnat 😉

Varit lite trött idag, tror det är känning av sprutan igår, eller så beror det på att jag inte sov så bra eftersom jag var så öm i armen. Men det är det värt, hundra gånger om. Äntligen fullvaccinerad!

Inte gjort så mycket med andra ord. Behövde knappt vattnas heller idag eftersom det varit mulet. Men gått en sväng och kollat in vad som hänt sedan i går, förstås, ha ha!

Onsdag: Mobilen har ersatt det mesta – men inte tärnornas gnat

(Uppdaterad 19:58, 18:31)

Katten väcker dig. Eller kanske är det havet. Ljudet av långa vågor som rullar in mot viken. Det låter fridfullt. Svag sydlig vind, förmodligen.
– Så här skulle vi bo, tänker du. Inser sedan att det är det du gör. Ser sedan att klockan bara är strax efter fyra. Allt är en illusion. Vågskvalpet kommer från radion. Under nattens sändningsuppehåll spelar P1 ett ljudband med vågljud.
Katten tittar på dig och undrar om du är riktigt klok som somnar med radion på när ni sover ensamma. Sedan går ni upp. Du öppnar verandadörren och hör havet på riktigt.
– Så här skulle vi bo året runt, säger du till katten som sitter på verandan och tittar på änderna som sover i er gemensamma vik.
(Ur PE:s dagsnoteringar våren 2015)

Dessutom har mobilen ersatt morsan och farsen, magistern, grannarna och alla andra som förr ingick i det kollektiva kontrollsystemet. Till exempel håller min iPhone koll på mitt rörelseschema här på udden.
– Jag har inte bett om informationen men igår gick jag 2 838 steg enligt min mobila PT.  

Han: Som vi vet fanns det en tid när vi använde telefonen för att prata i. Nu har mobilen ersatt radion, televisionen, postverket, biblioteket, kameran, kartboken, almanackan, kokboken, alla språklexikon, uppslagsverken, klockan, terapeuten och doktorn (Dr Google har alltid öppet), resebyrån, föreningslivet (sociala mediernas hatkommentarer) och zoom-funktionen gör att vi inte ens behöver träffas för att mötes ansikte mot ansikte.

• 

• 

Vilket motsvarade 2 km, jämfört med de 1,3 km jag hasade omkring dagen innan. Dessutom håller hen reda på att min steglängd var 59 cm i snitt och hastigheten 2,9 km/h.
– Är varken stolt eller nöjd, men det känns i alla fall bra att jag hittills i år har tagit fler steg per dag än jag gjorde förra året.
”En människa är mer i sina drömmar än i sina skor”, skrev författare Ivar Lo-Johansson och det har nu bekräftats genom ny teknik: Enligt statistikprofessorn i min mobil hade jag igår fötterna på udden endast en tredjedel av dagen.

Se där! På den punkten har telefonen även blivit den hemliga kompisen som klappar mig på axeln när hon inser att jag behöver lite uppmuntran. Upptäcker nu också att mobilen har synpunkter på den genomsnittliga ljudnivån i min öronsnäcka under de senaste sju dagarna var 60 decibel.
Vilket enligt en artikel i dagens DN motsvarar vår normala samtalston (65 dbA) – mindre än bruset på en storstadsgata (75 dbA) men mer än ”vindprassel” (35 dbA).
Det senare är en sakupplysning som kommer att trigga henne, eftersom hon avskyr att jag lyssnar på P1 hela dagarna.
– Jag vill lyssna på vågorna och fåglarna istället, säger hon.
Det vill jag också. Men det finns en anledning till varför vi har två öron och en mun. Och min öronsnäcka stör inte tärnorna.

Och därmed är vi tillbaka till min inledande dagsnotering från år 2015. På en punkt har det skett en förändring i ljudnivån på udden:
– Jag somnar inte längre till mobilens vågljud.
Tack min fru för att du finns!

Hon: nej det skulle jag inte stå ut med, räcker att du har den tryckt intill örat med P1 på högsta volym hela dagarna och inte hör när jag pratar med dig…

Något som inte är sent i år är chilin, idag var jag tvungen skörda en del. Är inte riktigt inne på att ta hand om chilin och göra peppar av den än. Brukar ta hand om alla tomater först. Dumt eftersom chilin är först, men vana är vana, de får torka naturligt istället för i ugnen. Då blir det nog lagom att mala ner dem efter tomaterna är omhändertagna. Som vanligt…

De släpper inte taget om mig på Torsås vårdcentral. Det ska jag ju vara glad för, men tycker de slösar med sin tid på mig och att andra behöver den bättre. Men eftersom jag lider av ”vita–rocket–syndromet” har jag alltid lite för högt blodtryck när jag är där. Alltså har min läkare bestämt att jag måste ta ett morgontryck och ett eftermiddagstryck i en vecka hemma. Jag har fått låna en apparat. Detta var första dagen. Tror inte det är för högt, i alla fall inte idag…

Och så har jag dessutom varit där och fått min andra vaccination idag. Tack Torsås Vårdcentral!

Han: Ätandet är puddingens bevis. Kvällen slutade med att vi sitter och tittar ut över havet och lyssnar på tärnornas tjat. Behöver jag tillägga att trots det lyssnade även hon mer engagerat på radiosportens spännande bevakning när Sverige slog Polen med 3-2?

Tisdag: det växer så det knakar …

(Uppdaterad 19:43, 1919:10)

Hon: och jag hinner inte med! Gurkorna som verkligen inte ville alls i början på säsongen har helt plötsligt tagit fart och ser hur välmående ut som helst. Upptäckte massa ganska stora gurkor av alla sorter alldeles nyss. Det är så varmt så man orkar inte riktigt gå runt på dagen och inspektera som vanligt.

Och majsen som inte heller ville sig har skjutit i höjden. I alla fall fyra stycken plantor. De står tillsammans med squashen.

Och tomaterna, bästa grönsaken av dem alla!Äntligen har de tagit fart, dock lite sena i år! Men nu växer de nästan för fort. Plantorna alltså, inte tomaterna. Men de är verkligen också på gång. Inte så många är mogna än, men snart räcker de till både frukostmackorna och salladen. Längtar!

Han: Sitter i skuggan av ett parasoll och tänker på arbete.  Detta på förekommen anledning (se ovan). Sedan hon för ett drygt år sedan flyttade ner till katterna och mig har hon arbetat från morgon till kväll med sina odlingar, brödbak och syltningar.
– Inte bara jag undrar hur hon förr hann med ett jobb också.
Låt oss fundera en stund på denna paradox.
– Jag menar, eftersom det verkar som om du och jag lite tid över. 

”Ett lejon vilar en vecka efter varje anfall”, sägs det. ”När man tränar är det i vilan musklerna växer”, ”Det är i duschens kontemplativa kombination av vatten och avskildhet de goda idéerna kommer” eller som Miles Davis uttryckte det:
– Svänget ligger i tystnaden, det är då man känner rörelsen.
Et cetera.
Det finns många metaforer att ta till när man vill säga att nu vill jag vara ledig. Ovanstående exempel är hämtade ur en och samma sista-dagen-på-jobbet-krönika jag läser idag. Det är som om personen bakom försöker övertyga sig själv om att han tar ledigt för att han ska jobba bättre efter semestern.
– Varför tänker han så?
Skälet till att jag ställer frågan: Lejonet vilar en vecka efter en lyckad jakt av ett enda skäl ­– att det inte behöver jaga på en vecka för att må bra.
– Lejon vilar nämligen inte för att kunna jaga utan vet att det måste jaga för att kunna vila, slappa, nojsa med sin partner och ungar.

Översatt till modern svenska betyder det att arbete inte är en rättighet utan i första hand en skyldighet. En skyldighet att försörja sig och de sina. En skyldighet som i välfärdsstaten fördelas efter förmåga – inte efter börd som i det gamla klassamhället. Men inte heller efter den olust inför arbete, en idé som på 1970-talet spred sig som ogräs i det post-folkhemska bidragssamhället.
Som man ropar fick man svar. Allt fler satt kvar på parkbänken och sa till socialtanten:
– Om arbete är en rättighet så avstår jag gärna min rättighet för lite mer bidrag.

Det konstiga är att trots att arbete anses vara en rättighet och inte en skyldighet så görs mycket lite för att sprida denna rättighet rättvist. Trots att den enorma tekniska utvecklingen minskat behovet av mänsklig arbetskraft och ökat den arbetslöshet som är en effekt av samma utveckling så är kortare arbetstid en politiskt död fråga.
Tänk efter: I Sverige infördes 8 timmars arbetsdag år 1919 och 40-timmars veckan infördes år 1971 och sju år senare fick vi fem veckors semester.
– De senaste 50 åren har inget gjorts för att förkorta arbetsdagen för de flesta av oss – snarare tvärtom.
Och som sagt: Detta trots pratet om att arbete är en rättighet och plakatparoller som ”Arbete åt alla!”

Varför är det så? Därför att politiker, kapitalister, fackföreningar, ekonomer, filosofer, präster, journalister och socionomer under århundraden har lyckats lura oss alla att arbetet är livets mening.
– Det är det inte!
Om jag iddes skulle jag förklara varför. Karl Marx svärson Paul Lafargue har redan förklarat varför i sin lilla bok ”Rätten till Lättja” från år 1883.
– Läs och begrunda.

• 

Om du nu inte har något mer lättjefullt att ägna dig åt under din arbetsfria tid. Till exempel att odla din trädgård. 
Eller läsa en bok. Ta ett bad, prata med dina grannar eller måla en vägg som förblivit omålad på grund av allt nödvändigt arbete. 
– Vilket jag just gjort (bildbevis) och som sig illustrerar en viktig sak: Motsatsen till arbete är inte passivitet. 
Den viktiga gränsen går mellan nödvändigt arbete och icke-nödvändigt arbete.
– Hänger du med?

Detta är ett tema som går tillbaka till den kristna skapelseberättelsen där Gud bara jobbade sex dagar innan han tog ledigt, en livslång ledighet som inte uteslöt aktivitet för nöjes skull.
Åtminstone om vi ska tro författaren Jamaica Kincaid, vilket jag gärna gör en varm dag som denna:”Det var veckan efter den här skapelsen, på den åttonde dagen, som problemen började; ensamheten kom. Så Gud gjorde en trädgård och delade in den i fyra kvarter genom att leda vatten genom den (den klassiska fyrkantsmodellen som fortfarande är standard när trädgårdar ritas) och skapa avgränsningar: det evigt goda respektive onda: livets träd och kunskapens träd. Ett träd var till för att avnjutas, det andra förbjudet.
Jag har senare insett att under hela den tid människan haft ett förhållande till trädgården har planritningen från Eden gestaltats på samma sätt i den; livets träd är jordbruket och kunskapens träd är trädgårdskonsten. Vi odlar mat, och när det uppstått ett överskott, skapar vi rum för kontemplation, en trädgård av växter som inte är nödvändiga för den fysiska överlevnaden. Att vi är medvetna om detta faktum ger trädgården dess särskilda, kraftfulla roll i våra liv och våra fantasier.”

Om vi bortser från att Gud av någon anledning blandade in det religiösa (det goda vs. det onda) är trädgården alltså en symbol både för det nödvändiga arbetet (= mat för dagen) – och det kontemplativa odlandet, dvs trädgårdsarbete för att det är roligt, utvecklande, gör oss gladare.
– Särskilt henne.
Och vem är jag att störa henne i det lättjefulla arbetet?

Nu har jag tänkt det också. Skrivit det. Känns som jag jobbat klart för idag. Om du inte riktigt fattar vad jag menar så kan bero på att jag uttryckt mig oklart.
– Men kan också bero på att du bör skaffa dig en större skärm.

Apropå att tänka på arbete så visar nämligen ny forskning att den som vill bli bättre på att tänka ska röra på sig.
I alla fall om vi ska tro DN:s Augustin Erba som har läst nyutkomna ”The extended mind” av vetenskapsjournalisten Annie Murphy Paul.
Paul konstaterar att du kan bli bättre på att fatta saker, men att det krävs att du ändrar din uppfattning kring själva tankeförmågan.

Det viktigaste du bör veta: Din tankeförmåga sitter i hela din kropp, den är inte begränsad till aktiviteten i hjärnan. Kroppen använder en stor mängd data från alla sinnen för att lagra saker, och ju fler saker den kopplar ihop med det du gör, desto lättare minns den.
Därför:
– Om du vill förstå saker bättre ska gestikulera medan du förklarar dem högt för dig själv.

Och för att runda av dagens arbetsinsats: Har du fortfarande svårt att förstå vad du läser, typ denna blogg? I så fall: – Fundera på om du kanske borde skaffa dig en större datorskärm.
Varför?
Därför att forskningen visar att även de små huvudrörelser du måste göra när du läser på en stor skärm innebär att du bättre fattar vad du läser.
Jo, det är sant!
Åtminstone enligt hjärnforskarna.
Nu vet du det också.

Nu har jag verkligen jobbat klart för idag. Och arbetets belöning serveras i skuggan.

Måndag: Veckan börjar halvklart – och med (ord)regn

(Uppdaterad 18.55, 17:15, 17:00, 12:30, 12:17)

Han: Halvklart är ordet för dagen. Soldis och 25 grader varmt, kvavt. Och bortom udden är det också halvklart, för att inte säga oklart läge.
– Spännande, tycker gubben framför tv:n på udden. Spelar man bluffstopp gäller det att bluffa smart och just nu sitter Stefan Löfven med Svarte Petter.

Under den avsatte statsministerns tal till mina gamla kollegor vattnade jag våra rosor och nya träd. När jag var klar:
– Nu kommer regnet.
Och det gjorde det. Fick bli att ansluta till kollegorna vid presskonferenserna framför tv:n. Som vanligt blev det fler ord än besked. Utom på en punkt:
– Liberalerna lämnar januariavtalet och kommer att verka för en borgerlig regering.

Hon: och medan Han suttit framför tv:n har jag kokat rabarbermarmelad och gjort en rabarberpaj. Tack Katarina för de fina stjälkarna! Nästa år ska jag gödsla i tid enligt dina råd. Mina är rent utsagt löjliga.

Jag har också gjort iordning degen till två limpor Brioche som nu står och jäser i kylen. Och kvällens spaghetti Bolognese är förberedd.

Och det regnade bara i typ två minuter, men var ju tvungen att stanna inne och slutföra alla påbörjade projekt. Alltså kom jag ut först strax efter tre. Konstaterade att vår gula ros överträffat sig själv, snart är den bara ett gult hav!!

Och på tal om rosor, upptäckte jag också att vildrosen framför Chateau Margaretas parkering som brukar vara lite oregerlig blivit jättefin och blommar för fullt:

Sen blev det äntligen dags för dagens första bad. Det är helt underbart i vattnet. Klart, varmt (kanske +22) och ovanligt fin sandbotten. Ja inte som Böda Sand, men nästan 😉

Han: Läser hennes inlägg med stort intresse. Bekräftar att för flertalet av oss går livet vidare som vanligt trots riksdagsdramatiken. Avstår därför från att tolka att uddens enda centerpartist vänder ryggen mot mig under vår sköna eftermiddagsdrink som en del i vår diskussion kring riksdagsdramat.
– Liksom att antyda att nedanstående film på något sätt ska ses som en metafor för Annie Lööfs & Co:s försök att bottna efter dagens kölhalning:

Hon: ha ha! Och du går ju inte i vattnet alls, bara häcklar från torra land…

Söndag: det fläktar skönt…

(Uppdaterad 11:56)

Hon: så här dagen efter är det skönt med lite morgonbris, termometern stod på drygt +21 redan klockan 8.00 imorse. Det är mycket här vid kusten. Natten och gårdagskvällen var varmast hittills i sommar, så vi kom i säng alldeles för sent…

Men kalasandet började egentligen redan på eftermiddagen i Södra Kärr med födelsedagsfirande för min kompis sedan 45 år, Tina!

Det blev en himla trevlig och kul eftermiddag med hennes barn Patrik och Linn med respektive, och systern Anita. Många skratt blev det också, speciellt över hur det är att handla på Ica i Torsås… och alla pratade i mun på varandra. Tack för det familjen Lindström Blomqvist!

Men lördagens höjdpunkt var ändå det oväntade besöket i vår badvik! Helt plötsligt när jag står till midjan i vatten ser jag en mörk hajliknande skugga närma sig… skriker högt och både jag och skuggan vänder förskräckt om och flyr åt varsitt håll. Det var läskigt, men spännande. Jag tror det var en torsk faktiskt. Den vände en dryg meter ifrån mig och var i alla fall en halv meter lång, och det var ingen av de svultna sorterna, den var tjock!! Aldrig har jag sett så stor fisk härinne, det bådar väl ändå lite gott! Nu ska jag hoppa i och se om han är kvar.

Han: Ruskig typ, den där torsken. Jag hörde skriet, hennes alltså. Det blev många coronasäkra besök i går. Det började faktiskt redan innan hon skrämde livet ur torsken. Första gången trodde vi att han var en uteliggare. Sedan såg jag att det var Ron Wood i Rolling Stones som försökte imitera Mick Jaggers rörelseschema:

Apropå gårdagens party: Jag var först i havet i morse. Inget hörde skriet.

Lördag: Det blir en dag i skuggorna

(Uppdaterad 11:19, 08:38)

Han: Varm morgon och morgonen började tidigt. Vaknade vid sex. Klockan åtta hade hon redan badat i havet. Och visst lever i rosens tid.
– De första solstrålarna fick honungsrosen att slå ut!
Idag blir det varmt.
Det blir en dag skuggorna, säger katternas kroppsspråk.

• 

• 

Nu till dagens debatt. Bluffstopp är ett roligt kortspel. Det spelade vi på Mallorca innan barnen försvann bakom sina paddor. Spelet går ut på att man bluffar om man måste för att vinna. Men om en spelare tror att en annan spelare fuskar så får hen säga bluffstopp och kolla på kortet den andre lagt.
Det är vad V-ledaren Nooshi Dadgostar gjorde i torsdags.  

Våra vanligaste politikjournalister gör vad de kan för att hetsa upp sig över Dadgostars tilltag att göra som partiet i två år sagt att man skulle göra.
Men det är bra att partier gör som de säger att de ska göra. Det är det som är politik.
Politik är inte att vilja, som Olof Palme råkade säga men aldrig i livet menade.
Stefan Löfven får skylla sig själv att han trodde något annat.
– Han bluffade svenska folket på ett osmart sätt i januariuppgörelsen 2018.

Vad händer nu? I min lilla värld är det som en häftig åskskur. Det rensar luften. Solen fortsätter skina. Världen går inte under, det mesta rullar på som hittills.
Bästa bevis:
– Börsen gäspade.
OMXS30 var till och med uppe och nosade på sin rekordnivå efter utspelet. Visserligen dalade den under fredagen – men det berodde på att investerarna fortsätter att bearbeta onsdagskvällens besked från amerikanska centralbanken Federal Reserve.
Ingen brydde sig om ”krisen”.

Vad jag tycker? Jag tycker som vår kompis Mats Bergstrand skriver i sitt nyhetsbrev: ”Fyra nya månader i ovisshet? Alls icke, alla kort är redan spelade, detta kommer att gå betydligt snabbare och dessutom med en given utgång … Innan sommaren är över har vi en ny regering. Den går under beteckningen Löfven III.  

Mats resonemang går så här: Antag att talmannens första förslag till regeringsbildare blir moderatledaren Ulf Kristersson. M-SD-KD och sannolikt L – kommer att rösta för. Det ger 174 mandat.
För att bli vald får inte resterande 175 riksdagsmän rösta nej till Kristersson. Men det gör de. S, MP och Vänstern röstar sedan bort de partier de fällt regeringen tillsammans med och Kristersson faller.
Liberalerna kan också rösta nej eller inte. Men vem bryr sig? Det spelar ingen roll för utfallet.

”Nästa förslag kommer att bli en ny regering Löfven. S och mp röstar för. Centern röstar för eller lägger ned. Tillsammans blir det 147 mandat som tolererar en Löfvenregering. Ytterligare 28 mandat krävs. Vänsterpartiet råkar ha just 28 mandat. Detta parti som fällt Löfven i en misstroendeomröstning har nu mandatet att fullfölja avsättningen eller att rätta in sig i ledet och rösta fram Löfven igen.”

Det har skett förut, påpekar Mats. Upplägg testades när Dadgostars företrädare Lars Werner år 1990 först röstade bort Ingvar Carlsson i ett misstroendevotum för att sedan direkt efter rösta för att han skulle återinträda. 2021 räcker det med att vänstern lägger ned sina röster. Då kan inte en majoritet bildas mot Löfven.

– Så vad är poängen? I politik ska man göra som man säger att man ska göra. Ska man bluffa ska man bluffa så att man inte blir synad.
Det duger inte att låtsas att man har majoritet för sin politik. Den nya regeringen måste respektera sina stödpartier.
Både till höger – och till vänster.
Alternativet är att erkänna att man inte har riksdagsmajoritetens stöd.
Kort sagt:
– Bluffar man får man räkna med att nån säger bluffstopp!    

Fredag: Nu börjar rosornas tid

(Uppdaterad 17: 30, 15:16)

Han: Uttrycket ”mellan hägg och syren” förknippas ofta med den bästa delen av försommaren. Uttrycket lär ha sitt ursprung i den period när svenska skomakargesäller enligt skråbestämmelserna skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” går tillbaka till 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser.
– Om nu Inte även den historien är en vandringssägen, det vill säga en bra historia.

Sant är att i år hann vi inte riktigt med. Att vår näverhägg blommade märkte jag först i efterhand. Och i veckan hade syrenen utanför sovrummet redan blommat över. Som tur är går vi in i rosornas tid.
Och även här finns det vandringssägner för den som behöver dem:
– Aprikosfärgade rosor får man när någon vill visa uppskattning.
– Vita rosor betyder ”renhet” eller purity som det heter på engelska.
– Röda rosor symboliserar kärlek.
– Gula rosor betyder vänskap.
– Att ge bort rosa rosor betyder att du visar tacksamhet för något.
– En orange ros representerar ren och skär lust.

Så vilken tror du är hennes favoritros?

• 

• 

• 

• 

Hon: jag vet du tror jag ska säga min engelska doftros, och den är min doftfavorit. Den är verkligen sinnebilden av hur man tänker sig en parfym eller tvål med doft av ros doftar.

Men jag älskar också honungsrosen, som inte har slagit ut alls, men har massor massor av knoppar trots ovanligt hård beskärning i våras. (Tur det inte var den Han kapade vid ”fotknölarna, vilket vi först befarade…). Det dåliga med honungsrosen är bara att den inte är remonterande, den blommar vansinnigt fint och intensivt tidigt på sommaren, sen är det slut. Likadant är det med den vita vildrosen, nyponrosen. De påminner om varandra och får mig att tänka på Öland, älskade Öland!

Men vresrosen, vår andra vildros, tycker jag också om väldigt mycket just för att den bara blommar och blommar hela säsongen, och växer helt okontrollerat. Vilket gör att den anses invasiv, vilket är galet. Bara att klippa ju. I Finland är den typ förbjuden, helgalet!

Sen har vi ju min kulturarvsros, som Han tycker är en ”fulros”… den älskar jag också. Men den har inte heller slagit ut ordentligt ännu.

Ja, några av mina favoriter, fler kommer att komma framöver allteftersom de slår ut. Ja förresten, vår gula ”praktros” är förstås också en favorit. Den doftar förresten också gudomligt. Hur kan man bara inte gilla den:

Han: Sån är hon alltså min ros: Oskuldsfull, vänskaplig, tacksam, lustfylld och ändå:
– Ännu inte utslagen som honungsrosen.

Torsdag: Det är skillnad på ogräs och svinmålla – för att inte tala om hål

(Uppdaterad 17.05, 14:17, 11:48)

Han: Vacker morgon på udden. Vaknar av solen 05:30. 12 grader varmt, känns som 14. Soldis, svag sydlig bris och jag mår som jag förtjänar – dvs utmärkt (detta sagt för att göra alla Krösa-Major besvikna över att jag inte har minsta symptom av den andra sprutan Astra-vaccin).
Sitter ute på sjösidan och funderar kring vad det är som växer i båten.

Ovaneläsare av denna blogg noterade att hon häromdagen häcklade mig och min båt. Hon hävdade att det är hål i botten och beviset skulle vara att det har växt upp ogräs genom skrovet.
– Naturligtvis har hon fel.

För det första växer det inte ogräs utan svinmålla, ”en delikatess, nästan för god för att anrätta” för att citera de som vet: ”Mållor (bland vilka svinmålla är vanligast förekommande) är bland de bästa ätliga vilda växterna, eftersom de har mild smak och kan därför användas i många olika slags maträtter och brödbak på samma sätt som spenat. Exempel på sådan mat är; soppa, paj, gratäng, pesto, sallad, stuvningar, pastasås, piroger, bröd, pannkakor m.m”

Svinmålla har en släkting bland amaranter som heter spenat om det låter bekant. Kan köpas för dyra pengar på Ica.
Alltså, kära du: Provianten är redan packad och klar inför sjösättningen.

För det andra är det naturligtvis inte hål i skrovet som hon hävdade med välbehag i rösten. Tuvan med proviant växer i avrinningshålet mellan skroven som tillhör båtens geniala självläns för att hon inte ska behöva bli blöt om sina söta små flipp-flopp.
Man kan ha synpunkter på att svinmållan växer just där. Men orsaken är identifierad:
– Hon hävdar envist att vi alla mår bäst av att båten ligga kvar på land.

PS: ”Ogräs” är viktigare än vi tror. I dagens tidning läser vi att i Skåne planteras ålgräs för att bromsa erosion längs kusten: Ålgräset med sina långa gröna blad ser oansenligt ut, men har häpnadsväckande stor betydelse för miljö och klimat. Ålgräsängar hör till jordens mest värdefulla ekosystem och beskrivs ibland som korallrevens mindre kända lillebror eller lillasyster.
Ålgräs binder sand, gör vattnet klarare, minskar övergödning genom att fånga upp kväve och fosfor och kan fånga in lika mycket koldioxid som skogar. Dessutom fungerar det som skydd och dagis för unga fiskar och andra varelser i havet.
Men på senare år har det viktiga sjögräset haft det tufft. De stora gröna ålgräsängar som har funnits på havsbottnen längs Sveriges kuster har på många ställen försvunnit helt eller delvis. Övergödning, överfiske, exploatering med utbyggnad av bryggor och båttrafik har i olika grad bidragit till minskningen.
I olika projekt pågår försök att återskapa och restaurera de ålgräsängar som har försvunnit …

Nu vet du det också. Om vi har ålgräs här ute vet jag inte, men sjögräs har vi.

Han igen: Kul! Kul att en partiledare gör som hon sa att hon skulle göra. Kul att höra hur snopna alla förståsigpåare – tyckarjournalisterna och de andra partiledarna – blev när Nooshi Dadgostar gjorde det hon sa att hon skulle göra.
Klart det blir kaos i det politiska etablissemanget.
Någon får skylla sig själv.

För egen del hade jag fel om att vi har ont om bin på udden. Och till skillnad från många har jag gärna fel. Idag kom de till jobbet:

Hon: vilka fina filmer du lagt upp, du måste bara skriva ”ljud på” under dem så man inte missar fåglarna i första och surret i andra…

Om du hade gått i vattnet och badat med mig skulle du veta att vi har ålgräs på sandbotten, vilket jag ibland slåss mot eftersom annan boss fastnar i den. Men nu är det slut med det. Ålgräset får stå! Sedan har vi ju en massa blåstång på stenarna, och det är ju också bra och dessutom en delikatess på riktigt!

Ja, nu slåss jag mot förra säsongens tomater i Cos-sallads-landet. Växelbruk är ju grejen. Det som kommer upp i massor mellan huvuden är övervintrade frön från tomater. Hur de nu klarat -16 grader i vinter när man enligt konstens alla regler ska driva upp dem på golvvärme eller dylikt, alltså +25-30 grader.

Och när vi nu är inne på ätbart ogräs, är detta potatis som kommer upp i lök-landet? Jag tycker det ser ut som det, men Han tror inte det. Men jag tog ju den gamla sjögången från hans potatisland och grundade detta landet med. Det kom med en del små potatisar också…

Onsdag: inte Som en dag i Leo Blooms liv

Han: Idag skriver vi den 16 juni, den 167:e dagen på år 2021 enligt den gregorianska kalendern.
– Det betyder att återstår 198 dagar av året, men nu ska vi inte händelserna i förväg.
Idag träffas Biden och Putin, Axel har namnsdag och idag firas Bloomsday, åtminstone utanför udden. Det betyder att runt om i världen firar läskunniga den irländske författaren James Joyce, vars roman Ulysses utspelar sig i Dublin just idag om än år 1904.

Alla som i likhet med min kompis Tomat-Hasse har läst ”Ulysseus” vet att James Joyce ägnar 750 sidor åt att beskriva en enda dag i levnadskonstnären Leopold Blooms liv. Närmare bestämt den 16 juni år 1904. Bloom, som bor på 7 Eccles Street i Dublin, gillar inälvsmat (”Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) och  börjar dagen med att tillaga njure till sin feta och otrogna hustru Molly.
Han går därefter ut och deltar i vännen Paddy Dignams begravning, där han tänker på sin son Ruby som dog när han var elva dagar. Under sin fortsatta vandring genom staden möter han bland andra den unga Gerty MacDowell, som är halt och som han känner sig dragen till (läs: han runkar vid åsynen av henne på stranden). På en affärsinrättning för män möter Bloom en bordellvärdinna som kan sägas motsvara Homeros Kirke – hon som förförde Odysseus med olika trollformler (som du fattar är Ulysseus en metaversion av Homeros skröna om Odysseus).

Romanen slutar med Molly Blooms berömda inre monolog som du inte bör läsa högt för dina barnbarn. Allt detta händer alltså idag, år 1904. Min dag kräver inte 750 sidor (och tar inte fyra år att beskriva):
07:30 vaknar. Hon säger:
– Bäst vi sätter fart. Du ska ju iväg idag
08:30 frukost i skuggan under syrenen. Läser morgontidningarna
09:05 Hon säger:
– Du vet att du måste åka snart.
09:19 Hon säger:
– Du vet att du ska åka snart.
09:29 Jag säger:
– Nu åker jag.
– Är du redan klar att åka?

Sedan åkte jag till Kalmar för att träffa Doktor Abduallah på Ögonkliniken. Det var han som upptäckte en förändring i mitt högra öga i november 2019 – ”förändring” är snällversionen av misstänkt tumör, cancer.
Sedan dess har duktiga läkare och annan vårdpersonal spenderat hundratusentals kronor på att försäkra sig om att just denna förändring inte är en sån, onämnbar, förändring utan en förändring som inte förändrats på 18 månader.
– Tack doktorn för jag får betala skatt. Vi ses på ditt kontor om ett halvår.

Sen åkte jag till Bauhaus (med solglasögon på grund av förstorade pupiller) och köpte ett parasoll och sedan var det dags att kvittera ut lite skatteåterbäring igen:
13:20 Torsås vårdcentral. Andra sprutan vaccin, Astrazenica.
– Tack syster Agneta för att du finns och sticker så bra! Inga negativa symtom idag heller.

16:30 Och nu sitter hon här under vårt parasoll och väntar på att få servera mig dagens eftermiddagsdrink.
– Tack älskade fru för att du finns och håller koll på tiden.

Hon: borde ju ha kört dig in förstås, glömde att du brukar få sådana där droppar som man inte får köra efter. Å andra sidan kan jag knappt se heller eftersom jag är så himla allergisk i ögonen. Fattar inte vad det beror på. Ögonen rinner, det svider och jag blir ljuskänslig. Och trött. Men jag lyckades ta ett par bilder på mina krukor med sommarblommor och vår fina gula ros som börjat blomma.