Författare: kerstinochpeppe

Onsdag: Borta bra men hemma bäst, eller…

Att Duplantis inte fick gå upp på scenen en enda gång var årets kalkon. En seger var det däremot att vi slapp applådera hästen för årets bästa idrottsinsats.
Om du såg Idrottsgalan på tv så kanske du tror att du såg Idrottsgalan. Det gjorde du inte. I medieverkligheten börjar Idrottsgalan klockan 20:00.
– I verkligheten börjar galan redan klockan 16:00.

Men vi börjar hemma på udden.

Hon: jo då, trots översvämning är det ändå skönt att vara hemma och få en lååång natts sömn. Och hänga med mina kissar förstås:

Men vad skulle jag gjort utan mina knähöga stövlar, de är verkligen fantastiska. Superkvalitet, och jag får plats med både fårulls-sula och tjocka raggsockor. Det enda du behöver på udden…

Kan berätta att mitt lilla barnbarn Essa har kryat på sig och är hemma från sjukhuset igen, hurra!!! Men det var verkligen inte roligt att se henne med så här många slangar och grejer:

Tack SÖS för att ni tog såväl hand om både henne och de oroliga mammorna.

Mormor och Alice hängde på Junibacken under tiden. Fantastiskt ställe, väldigt imponerad faktiskt. Är inte sista gången jag åker Sagotåget kan jag ju säga…

Alice hade också superkul, inte bara mormor ;). Lekte affär med nyfunnen kompis i godisbutiken. Till exempel!

Vi tillbringade en hel dag där. Från elva på förmiddagen till tre på eftermiddagen. Fanns hur mycket som helst att se och upptäcka. Vi är snart tillbaka!

Mmmm, det fanns riktiga klubbor också. Inte lika stora kanske, men tillräckligt för att räcka hela vägen hem… och lite till.

Han: Att Duplantis inte fick gå upp på scenen en enda gång var årets kalkon. En seger var det däremot att vi slapp applådera hästen för årets bästa idrottsinsats.
Om du såg Idrottsgalan på tv så kanske du tror att du såg Idrottsgalan. Det gjorde du inte. I medieverkligheten börjar Idrottsgalan klockan 20:00.
– I verkligheten börjar galan redan klockan 16:00.

Redan före timmar före sändning vill arrangörerna att vi gäster ska infinna oss i Avicii Arena. Detta för vi ska köa i garderoben, kolla in damernas klänningar, pussa varandra på kinden, dricka Richard Juhlins Blanc de Blancs Bru och tycka att visst var det alltför länge sen (typ förra galan).

Roligt är det att träffa alte kamaraden. Till exempel Micke Santoft som varit allt från generalsekreterare i Svenska Fotbollförbundet  till dito general eller direktör för Svenska Idrottsförbundet och värd på tidigare Idrottsgalor, men som i min värld var Fria Proteaterns turnéchaufför och framför allt kamrat Soldat förr-i-tiden-tiden (1970) när vi såg till att svenska värnpliktiga fick organisera sig fackligt.

Undrar du varför en luggsliten f d redaktör från den blåsiga udden glider runt bland Sverige idrottselit? Svaret är som vanligt: Det gäller att hålla på rätt lag.
Jag lät mig rekryteras till Jan Stenbecks mongolhär och i hans medieimperium (Viasat, TV3, TV1000, Rix FM, Metro, Tele2, Millicom, Comviq, Strix m fl) ingick även Idrottsgalan. När Our Group föll sönder gick galan vidare, men somliga partier går man in, men lämnar de aldrig.
Och om många höll blicken fäst på kändisarna på röda mattan, letade jag i kulissen efter dem som gör Idrottsgalan möjlig.
– Tack Stephan Rimér, Kristina Malm-Roempke, Max Lagerbäck med flera.

Framåt 17:00 slussas vi ut i själva arenan, det gäller komma ihåg bordsnumret, i år Bord 19 till höger om scenen. Som vanligt går årets första pris till kockarna och serveringspersonalen som på så kort tid lyckas servera så mycket bra mat med en lysande logistik.

Som lagom till samtalen runt bordet kommer till stånd uppmanas pöbeln att resa sig för att traditionsenligt hälsa kungligheterna, denna gång pris Daniel och prins Karl Filip med fru.
Vid det laget har galans förband försökt väcka vår uppmärksamhet.
Du tror att det var Pernilla Wiberg och Måns Zelmerlöw som ledde galan till seger. Sant, men den som drog kvällen de fyra första timmarna var Roberto Vacchi.
Den före detta elitcyklisten och numera sportkommentator på Eurosport hade en otacksam roll.
– Och det gick som det brukar gå för Calle Halvarsson vid jämförelse med dem som brukar vinna.
Gjorde bra ifrån sig i startfältet gjorde bland andra mina favoritpratare på P1, Epstein & Nordegren, som delade ut pris till någon som de nog inte heller minns.

Klockan 19:40 hade Roberto fått oss att lojt applådera ett 20-tal pristagare på scenen jag pressat i mig den sista biten av chokladfondanten med rostade mandlar och skålat en avec från Makmyra (+ en dito som min bordsgranne Göran Rosenberg avstod från). Pernilla och Måns tog över och resten är historia.

Klockan är åtta, nedräkning och om du är sportnörd vet du hur Idrottsgalan gick. Inte mycket att säga om prisutdelningen.
– Jag trodde inte jag skulle få det här, jag kan inte rida, sa Nils van der Poel när han även fick Jerringpriset och Bord 19 firade segern över alla unga hästflickor och att vi slapp skåla för att en kuse stått för årets stora sportprestation.
Såna är vi.

Årets kalkon var dock att Armand ”Mondo” Duplantis blev helt utan pris. Tänk efter. Duplantis har redan utsetts till världens bästa manlige friidrottare för andra gången av Internationella friidrottsförbundet. I slutet av året lät dessutom Internationella sportjournalistförbundet, AIPS, 420 journalister från 113 länder utse världens bästa idrottare under 2022.
Hur det gick? På herrsidan tog Lionel Messi som väntat hem priset. Sedan kom Armand Duplantis, Sverige. Näst bäst bland alla manliga idrottare i världen.
– Men hemma i Sverige räckte hans bästa år inte till några priser på Idrottsgalan.

Kvällens tröstpris var som vanligt godast: En korv med bröd vid hemgång

Söndag: Om betydelsen av att ha ett hundnamn

Han: Vi har fått nya barnbarn, vilket o-vaneläsare av denna blogg förstått. Essa, Iggy och Alice heter de senaste tillskotten i flocken.
Liksom Skrot, som dock är en hund.
– Fina namn tycker jag.

Och om jag inte hade tyckt att det fina namn skulle jag förstås inte ha sagt det. ”Jag förbannade min talförmåga” skriver författaren Fredrik Sjöberg i Fokus. ”Döv eller blind vill jag inte bli, men stum kan jag tänka mig att vara”.
I en bar dras Sjöberg in i en diskussion om vad barkillens nyfödda son bör heta. Namn passerar och en annan gäst föreslår att grabben ska heta Enzo kan Fredrik inte hålla tyst längre: ”Så jag sa att Enzo låter som ett finskt skogsbolag” och önskar i samma stund att han varit stum. ”Då är Danko bättre, tillade jag, mest för att slippa förklara, vilket gladde åtminstone barmannen som ställde fram en öl till utan att ens fråga.”

I hela mitt liv har haft anledning att grubbla över namn. Mitt eget. Redan som 2-åring lär jag ha protesterat mot mina föräldrars dåliga smak. Detta genom att ersätta Per-Erik Arvid med det korta Peppe. Min mor, som var en snäll mamma, hävdade att det berodde på att jag inte kunde uttala flerstaviga ord (grammatik var inte hennes styrka).
För egen del insåg jag ganska snart att jag valt ett namn som passade bra vid apport, vilket förklarade varför jag aldrig önskat mig en hund.
Mor däremot använde konstigt nog alltid mina dopnamn när hon på skarpen ville ha min fulla uppmärksamhet.
– Per-Erik säger inte nej, säg ’varför inte?’ så får du roligare.

Med den imposante Beppe Wolgers i tv-rutan blev det enklare. Och svårare.
– Ungefär så men med P.
Riktigt svårt blev det när Jarefors och jag åkte på språkkurs med min pappa och jag på en rockklubb blev förälskad i den vackraste flicka jag sett. Hon satt med sina kompisarvid ett bord tvärs över lokalen, våra ögon möttes och efter tre kvällar i den stillbilden tröttnade hon på min passivitet och kom över och satte sig bredvid mig.
– Hallo, I’m Francoise from Paris, sa hon med den vackraste engelska brytning jag hört och tog min hand.

Det var som en film (det finns en anledning varför jag blir tårögd när vi tittar på Emely in Paris på Netflix).
– Hi Francoise, I’m Tom from Sweden.
Hör jag mig själv svara.Lite stammande. Detta efter att under tre mikrosekunder genomfört en desperat inre omröstning som enhälligt slutade med att alla min jag konstaterade att du kan ju säga att du heter det du heter (eller inte heter enligt dina föräldrar!) och som under alla förhållande inte alls som låter som namnet på den manliga huvudrollen i den romantiska filmen om Francoise from Paris.

Den romantiska ungdomsfilmen Tom meets Francoise spelades under tre lyckliga dagar och kvällar innan språkkursen tog slut och kärleksparet tvingades resa åt var sitt håll.
Jag vet att du undrar hur det gick.
Uppföljaren till filmen fick ett sorgligt slut: När jag fick det andra kärleksbrevet från min underbara Francoise (Rue Docteur 37, Paris) undrade mina kompisar vem tusan är Tom (Sviten, Strömsund, Suède).
Efter att mina omtänksamma vänner under brett flabbande läst brevet högt sprack bubblan.
– Den vackraste flicka jag sett (fram till dess) tänkte nämligen komma och hälsa på och ville nu veta var i Suède hennes Tom bodde.
La Fin.

Nåja. Sen kom en period när Peppe Eng spökade i mitt liv. Men det var bara roligt. Fredrik Sjöberg påminner sig den finske aristokraten Torsten Wasastjernas bok ”Om namnets invärkan på personligheten” (1899). Wasastjerna ansåg att ingenting kan som namnet påverka en människas väg i livet.
– Rätt namn, hälften vunnet; ungefär så lyder hans grundtes.
Gustaf, Lars och Harry är alltid bra, liksom Julia och Victoria, medan de som döper sina söner till Erik gör ett oförlåtligt misstag, konstaterar Sjöberg (i vår klan har många döpt sin barn till Erik; me too).
– Kungalängden från Erik den helige till Erik XIV redovisas och befinns i fallande skala bestå av religiösa veklingar och sinnessjuka vrak. ”Af de åtta Erikar, som föregingo Erik den helige, tillhöra de flesta sagan och många af dem dela troligen med hvarandra den oskattbara förtjänsten att als icke hafva existerat.”
Torborg är inte heller bra, enligt Wasastjerna för en flicka med det namnet skulle troligen ”ikläda sig byxor och taga pris i brottning och velocipedtäflingar”.

Hade Adam ens tagit emot äpplet om Eva hetat Barbara, frågar sig Fredrik Sjöberg som för övrigt är skeptisk till subkulturer (typ Wallenbergare och Lewenhauptare) där man tilltalar varandra Dodde, Pirre, Noppe och liknande.
Vad han tycker om Peppe framgår inte.
– Men jag utgår från inget av våra kommande barnbarn kommer få ett hundnamn.

Lördag: När mörkret sänker sig över udden

Han: Hon är med barnbarn i huvudstaden och så här års sover katterna fram till mars (särskilt när matte inte är hemma). Inte för att känner mig ensam i stugan, men det är väl när man får såna här bilder som även en kattmänniska funderar på att skaffa hand?

Fredag: Hälften räcker

Han: Sedan 2010 har den globala extrema fattigdomen halverats sedan 2010. Barnadödligheten har likaså blivit hälften sedan 1990. Elon Musk har förlorat halva sin förmögenhet under det senaste året.
”Hälften kvar” var en gång Skattebetalarnas förenings slogan och ”Om du älskar mig blott hälften vad jag älskar dig” sjöng Arvingarna.
– Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Frågan rymmer en stor existentiell fråga som skiljer optimister från surgubbar och Krösa-Major.

Vart jag vill komma? Efter att ännu en dag ha betraktat vad regnet ställer till med, anar jag att ”hälften räcker” kommer att bli 2023 års kvällsbön på udden.

För övrigt anser jag att Sverige ska sluta krypa för Erdogan. Vår Natoansökan har blivit en schackpjäs i en auktoritär regims kamp för att behålla makten efter det kommande valet.
Under det kalla kriget utgjorde Sverige hälften av gränsen mellan Europa och Ryssland. Om Nato vill att vi ska bidra till den fronten får generalsekreterare Jens Stoltenberg lägga in en högre växel för att övertyga Erdogan att han inte kan sätta sina maktintressen över Europas.
– Våra svenska ministrar har krälat tillräckligt för maktens arrogans.
Häften hade räckt.

Hon: Håller med, hälften virus i omlopp hade definitivt räckt. Helst noll förstås. Nu har mitt senaste lilla barnbarn Essa, endast sex veckor gammal, fått RS-VIRUS. Idag blev hon inlagd med sondmatning och syrgas. Covid har hon redan haft, det fick hon direkt efter hemkomst från BB. Jäkla virus!!!

Bilderna från sjukhuset fick mormorshjärtat att blöda, men det känns ändå väldigt skönt att hon är under professionell uppsikt. Imorgon bitti tar jag tåget upp för att muntra upp och hålla storasyster Alice sällskap när mammorna är upptagna med lillasyster och jobb! Så dagen har gått åt att packa, ta hand om mina sådder, boka om biljetter och att oroa mig för Essa!

Torsdag: Hon känner sig stark … och han?

Hon: han får inte tjuvkika när jag gör yoga utan är förpassad till sovrummet, men uppenbarligen gjorde han det ändå idag… som tur var i slutet så det störde inte så mycket. Och jag fick ett bildbevis:

Det var alldeles för längesedan senast, men kände mig förvånansvärt stark, måste vara tack vare allt barnvagnskörande i uppförsbackar förra veckan, mycket annat kroppsarbete kan jag inte skryta med på senaste tiden. Regn, regn, bara regn, fortfarande!!!

Han: Hihi, det bor en voyeur i alla män, åtminstone en paparazzi. Men nu ska vi prata om män som vet att de är män. Jeff Beck har ställt undan gitarren för alltid, 78 år ung och gammal. I P1 uttrycker vår egen Janne Schaffer sin saknad av den fenomenale gitarristen (”större än Clapton”). Jag fäste mig vid att han tyckte att det var konstigt för Beck var ju ”en sån renlevnadsmänniska”.
– Han levde ju inte alls upp till rockmyten utan var både vegetarian och nykterist.

Efter att ha sett Keith Richards i SVT:s programserie om Rollings Stones tycker jag att det är Janne Schaffers kommentar som är konstig.
– Möjligt tar jag det för personligt.
Härom veckan konstaterade min läkare att jag mådde bra. I princip alla mina värden var bra för en gubbe i min ålder.
– Detta trots att min alkoholkonsumtion inte var det, enligt hennes excelark.

Och det är klart att jag lyssnar på Doktor Julia. Den här veckan har jag haft två vita dagar. Ingen eftermiddagsdrink, inget vin till maten. Jag mår därefter. Skojar, men kanske skulle en psykdoktor se ett samband mellan min diet och mitt ovanligt håglösa bloggande den här veckan.
Som vanligt finner jag tröst i Ordet (min far skulle gilla det uttrycket om än inte ovanstående; han var nykterist, född i ett frireligiöst hem). Inte för att jag tror att lyckan bor i alkoholen, men jag tror att det finns ett samband mellan välbefinnande och ett långt liv.

Människan har alltid strävat efter välbefinnande och lycka. Frågan är hur man uppnår detta. Så länge vi skrivit böcker har striden stått mellan de som menar att vägen till välbefinnande går via försakelse, att avstå saker – och de som menar att det handlar om att unna sig saker. Aristoteles menade att sökandet efter lycka är det viktigaste i en människas liv, till och med det som livet går ut på.
Det tyckte även Epikuros. Men till skillnad från Aristoteles kopplade Epikuros inte samman lyckan till ”dygden och det rättfärdiga levernet” – utan med njutningen.

Inte så att Epikuros var en festprisse.”Människan bör söka de ting som ger lust, men inte nöjesliv och tillfällig njutning, utan det livets goda som leder till varaktig lycka. Man bör alltså enligt epikurismen ha god kontroll över sina njutningar (‘njut – men med förnuft’).”
Epikuros var inte hedonist. Det är inte frosseriet han är ute efter. Snarare handlar välbefinnande om att göra oss oberoende av en massa onödiga saker. ”Att vara nöjd med de enkla sakerna i livet säkerställer att människor aldrig kommer att göra dig besviken”, menade den gamle greken.

Jag föredrar Epikuros sällskap även om Aristoteles var ett geni. Å andra sidan. Med tanke på att dem man gillar att umgås med oftast är de som man är oeniga med så skulle gärna sammanföra både Epikuros och Aristoteles med Tomat-Hasse, Blomman och alla andra vardagsfilosofer som jag har tur att umgås med här på udden.
– Gärna över ett järn.

PS: Tom Hanks får just nu massor av textreklam i svenska medier för att han ska spelar Ove i den amerikanska versionen ”My name is Otto”. Vid närmare eftertanke identifierar mig allt oftare om den gubben, tyvärr. Den där lusten att (inte) tycka om vad andra tycker.
– Inklusive människor som envisas att tycka om hur de vill jag ska leva.
För egen del mår jag bättre idag än igår (hostan). Och det klart att somliga regniga dagar tror jag till och med på horoskop.
Utom det där med tur i spel:

Onsdag: När ska det ta slut…

Han: I morse hände det. Jag vaknade inte i en hostattack. Vad det än är som bosatt sig i min kropp så verkar det var på väg bort. I övrigt är så fortsätter regnet. I morse fick jag till och med hämta morgontidningar, vilket brukar vara hennes morgonpass. Vid postlådorna mötte jag Wallentorp med sydväst och regnställ.
– Idag tänkte till och med jag ta bilen, sa han och avslöjade därmed att jag inte cyklade.

Läser i tidningen att Räddningstänsten uppmnanar den som har en fastighet i närheten av åar, älvar och vattendrag att göra en utrymningsplan och kontrollera skyddet för översvämningar i hemförsäkringen. Riktigt så illa är det inte på udden.
– Å andra sidan bor vi inte ens vid något vattendrag …

Hon: vet inte när jag såg solen senast, så himla grått och trist väder. Hade velat vara ute och jobba i landen idag, men det blev ytterligare en innedag. Bakat, fröknäcke och en ny limpa på vanlig jäst.

Nä, har inget recept på det nya brödet. Hade ett som utgångspunkt men det lämnade jag snabbt… förmodligen dumt, blir spännande att se hur det blev imorgon bitti!

Och så har jag satt nya chilis. Det går inte bra för mig med frösådderna alls i år. Snyft!!! Satte ju några tidigt i december. En del sorter kom inte upp alls, och andra tog flera veckor på sig att gro och ändå tittade bara några fröer upp av dem med. Dessutom verkar jag ha bränt bladen på flertalet. Hade växtbelysning på dygnet runt när vi var i Stockholm. De har knappt växt alls efter det. F_n rent ut sagt.

Nu testade jag att blötlägga fröer ett dygn innan jag satte ner dem i jorden. Det ska enligt vissa snabba på processen.

Satte många frön av vardera nu. Måste ju ha tillräckligt med plantor för att kunna få ihop till mina kryddblandningar även i år.

Tisdag: Städdags ger möjlighet att röra på sig

Hon: städat, måttet var rågat, klarade inte att vänta in honom… Ja, det var egentligen hans tur den här gången.

Det tog lite tid, klockan var nästan två när jag äntligen var klar, och första dagen med någorlunda fint väder. Snabbt ut!
– Kissarna, ska vi ta en promenad till Bertils brygga?

Hann göra iordning salladslandet också. Rensade bort ogräset och la på lite ny gjord. I med fröer som var kvar sedan förra året. Hoppas de okej fast att de legat kvar ute i växthuset…

Fröerna räckte till hela landet. Bara hoppas de tar sig nu. På med en såduk och galler så inte kissarna tror det är en ny toalett!

Han: Jag hann lagom hem för att ta en bild på hennes tisdag. För egen del har jag gått omkring, vilket väcker en del tankar.
Många går för långt nu för tiden. Inte minst prins Harry som ger alla rojalister krupp med sitt mediala brodermord. Även vår svenska kung har gått för långt.
Menar många om vi tro svenska medier – ironiskt nog är det mest ickerojalister som än en gång försöker skapa en pseudodebatt kring monarkin.
Tröttsamt, tycker jag.

Däremot är det oklart vilka intressen det är som de senaste veckorna driver en kampanj om vårt gående. I redaktörernas traditionella nyårsjournalistik presenterade sedan ”Mötionera” som ett av 2022 års viktigaste ”nyord”.
Vad det betyder?
– Att ha möte och motionera samtidigt förstås. Lär att lanserats av Företagarna Gotland som ett event för att kombinera nätverkande, politik – och hälsa.

För någon vecka sedan tände våra vanligaste redaktörer på att vi inte alls behöver gå 10 000 steg per dag för att må bra.
–Det räcker med 8000.
Den gamla parollen om 10  000 steg togs från början fram lite godtyckligt, som ett enkelt budskap, menar forskarna.
– Forskningen säger att minst 7 000 steg motsvarar den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet som Världshälsoorganisationen står bakom, säger Eva Jansson, professor emerita vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet.

Den nya rekommendationen baseras på att vi redan innan vi bestämmer oss för gå på vår dagliga (?) långpromenad går vi omkring cirka 3 000 – 4 000 steg medan vi kokar kaffe, går på toa.
– Eller städar.
Till detta bör vi gå 3 000 – 4 000 steg, en cirka 30 minuter lång promenad, vilket tillsammans 150 minuter av måttlig intensitet per vecka.

Förra veckan blev hastigheten viral. Det visade sig att vi går lika fort. Detta oavsett ålder och kön och hur vältränade vi är. Den överraskande upptäckten om vardagsmotion gjordes i en studie från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
– Det rör sig mellan fyra kilometer i timmen och sex kilometer i timmen där man får lägsta möjliga energikostnaderna per kilometer som man går, säger Peter Schantz, professor i rörelsehälsa vid GIH.
I studien mättes 750 personers promenad till jobbet och där kunde forskarna se att alla höll sig inom ett hastighetsspann som gav stegen maximal energieffektivitet.

Det betyder att det finns en universell gångtakt som de flesta håller, oavsett hur lång promenaden är. När vi går snabbare än sex kilometer i timmen så kräver det mycket mer av våra kroppar men det gör däremot inte att vi kommer fram speciellt mycket snabbare, enligt studien.

Och idag läser jag i en rundskrivelse från TT att jag ska gå som  John Cleese  i den 50 år gamla Monty Python-sketchen.”Silly Walks” är det hälsfreksens nya buzzwords.
– Att gå på ”knasiga och ineffektiva sätt har välgörande effekter på hälsan, menar amerikanska forskare.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMJ:s julutgåva. Redaktionen är känd för att uppmärksamma mer eller mindre lättsam och lite udda forskning.
Mest energi gick åt för att gå som Mr Teabag, det vill säga John Cleese klassiska gångstil med långa, höga kliv och bakåthopp. ”Den var också överlägsen vad gäller syreupptagning – mer än dubbelt så bra som vanlig gång”, . Det är i nivå med intensiv träning.

Forskarnas slutsats är att den som byter ut bara en minut av vanlig promenad mot Teabag-gång får en ökad förbränning med 8 kalorier per minut för män och 5 för kvinnor. Att promenera 11 minuter som Mr Teabag motsvarar 75 minuters vanlig promenad.

Spännande, eller? Jag blir trött. Misstänker att den här typen av journalistik mest är en reaktion på att redaktörerna – detta vårt nya prästerskap – tror att vi medborgare behöver tänka på annat än krig, pandemin och elpriser vi inte kan göra något åt.
Som den lättroade medieborgare jag är har jag idag följt de nya budorden. Men min granne Björn Wallentorp har jag gått omkring i skogen mellan udden och Järnsida.

6036 steg blev det. Framför allt blev det en skön promenad i trevligt sällskap. En alternativ tolkning är att en man kan gå långt för att slippa städa. Jag har i alla fall beställt dammsugarpåsar. Som hon sa till om.

Måndag: Erkänn att det kunde ha varit värre

Han: I folkhemmet2.0 har vi vant oss vid att diskmaskinen och tvättmaskinen går sönder en månad efter att garantin gått ut.
– Tur att ni inte jobbar efter den principen. Eller gör ni det?

Jag medger att tanken kanske var lite för långsökt och min vänlige tandläkare flackade med blicken över munskyddet. Men det var precis vad jag tänkte när jag härom kvällen bet av en tand.
– Vilken tur i oturen att det hände då, tänkte jag för idag hade jag en bokad tid hos tandläkaren i Torsås.

Erkänn att det ligger nåt i det. Tänk om jag bitit av tanden i kväll – vad dum jag hade känt mig.
– Vad god skölj, sa min tandläkare. Det blir 900 kronor.
Nu är det hennes tur att berätta om allt viktigt som hänt i hennes liv denna gråa och regniga måndag.

Hon: har blivit väldigt dålig på att dokumentera min dag senaste tiden, skärpning!! Men tog i alla fall en bild på väg till bilen…

Medan han var hos tandläkaren passade jag på att handla uppe i byn. Gillar ju när jag klarar middagen på det som finns i ”ladorna”, men förutom röd och gul lök, vitlök och färska tomater (suveräna vintertomater) är det dåligt med grönt nu. Fick upp lite små morötter som klarat frosten, men all rotselleri var förstörd. Typ ruttna. Borde skördat dem i november. Även vintersalladen har gett upp. Imorgon ska jag ut och sätta salladsfröer. De klarar en köldknäpp.

Fisk, räkor och infrusna tomater hade jag också. Köpte en sötpotatis och ett fänkålsstånd till kvällens fisksoppa. Den blev jättegod, min chili(fisk)blandning är verkligen en supergod krydda. Just det, köpte jäst också så jag kunde baka några baguetter till soppan. Gjorde en ljus surdegslimpa igår. Helt misslyckad. Måste få igång surdegen igen efter julhelgen, den har gett upp… Skärpning även på det området!

Lördag: som natt och dag…

Hon: vaknade upp till vårväder. Lite dimma men helt lugnt, och gårdagens snö och is som bortblåsta!

Men efterdyningarna i filmen nedan vittnar om ovädret som varit. Tyst, men ändå inte, liksom:

Han: Viskningar och rop. Jag ser vad hon ser. Men min astralkropp är inte där mina stövlar står, för att parafrasera författaren Ivar Lo-Johansson. Min torrhosta går in på sin fjärde vecka och i kombination med grubblerier kring vad som händer kring udden håller mig vaken på nätterna.
– Summan av den chiliblandningen är att jag vaknar tröttare än jag var när somnade.

Men det är intressant också. Man tror ju att vi behöver sova för att hjärnan ska få vila. Men hjärnforskare som Anders Hansen påpekar att hjärnan gör av med lika mycket energi när vi sover som på dagen när även resten av kroppen är aktiv. Att vi behöver 6-8 timmars sömn beror istället att hjärnan behöver vara ifred, ledig från vårt övriga jag.
– Varför?
Därför att när du sover ägnar sig hjärnan åt att städa! Jo, det är sant. Hjärnan behöver inte sova, den behöver vara i fred för att städa bort proteiner och andra slaggprodukter som den samlat på sig under dagen.
– Faktum är att hjärnan under en månad rensar bort skräp ur sina vindlingar som motsvarar hjärnans egen vikt.

Jag vet inte om den insikten får mig att sova bättre. Men plötsligt kommer jag ihåg att jag lämnade dig igår med en obesvarad fråga:
– Vad kostar en mysig brasa i öppna spisen nu när elpriserna är så höga?

För att inte din hjärna ska behöva jobba ihjäl sig för svaret går jag tillbaka i läggen och hittar en notering från den 30 september 2022: En regnig dag satt jag t ex och planerade för hur mycket ved vi skulle behöva för att hålla henne varm under hösten, nu när elen kostar mer än saffran och kokain.
Mina noggranna uträkningar slutade i aska.
Tack vare goda vänner (Sope-Bengt och Christian!) hade jag kommit över tre kubik fin torr björkved till ett mycket bra pris (600 kr/kubiken).
Nu har det gått tre månader och vedhögen har krympt.Jag uppskattar att vi gjort av med en kubik, återstår två.
Vedkorgen jag bar in igår vägde ca 10 kg. Efter morgonens frukostbrasa är den slut.
En kubikmeter torr fin björkved motsvarar ca 500 kg.
– Frågan är alltså: Vad kostade fredagskvällens brasa?
Och om din hjärna städat klart:
– Hur många brasor räcker min återstående vedhög till i vinter?

Fredag: Klart vi pratar om mer än vädret!

Han: – Pratar ni inte om nåt annat än vädret på udden?
– Klart vi gör! Vi pratar om en massa saker…
– Vad pratar ni om då?
– En massa saker … typ vad vädret betyder för elpriserna.

Hon är förvånad över att det regnat så mycket medan hon strosat omkring på Stockholms gator.
Det har det, vilket dagens bilder visar. Annars pratar vi väder på ett mer sofistikerat och civiliserat sätt. Kort sagt:
– Vi pratar elpriser!
”Vintertid kostar det att värma upp stugan på udden. I december 2020 ville E.O.N. ha  3 622 kronor av oss.Det tyckte vi var mycket. Möjligen tyckte även ansvarig på E.O.N. det, för hen varnar oss: ”Om du förbrukar lika mycket i år som vid samma tid förra året (2 264 kWh), och med nuvarande pris skulle beloppet nästa gång bli cirka 3300 kr.”
Ett år senare får vi E.O.N:s nota för december 2021: 8 982 kronor – för ganska exakt samma mängd kilowattimmar. Även denna gång påpekar den pedagogiske avsändaren på E.O.N: ”Om du förbrukar lika mycket i år som vid samma tid förra året (2 965 kWh), och med nuvarande pris skulle beloppet nästa gång bli cirka 10000 kr.”
10 000 kronor!
För en månads lyse och värme i en liten stuga!
– Ändå hoppas jag att E.O.N. inte invaggar oss i samma falska trygghet som förra gången.”

Ovanstående diktade jag idag för ett år sedan här på bloggen. Dessbättre lät vi inte E.O.N. invagga oss i den falska tryggheten. Som så många andra medborgare insåg vi att det enda som kunde rädda oss var att dra ur kontakten.
Trots att vi dragit ner elförbrukningen med över 30 procent (816 kWh) slutade räkningen för december på samma nivå som förra året.
– 8 664,38 kr inklusive skatter och nätavgifter (2021: 8 982 kr).

”Läget på elmarknaden kan beskrivas som ”en perfekt storm”, där alla faktorer samverkar till ett olyckligt läge och ger höga priser.”
Så sammanfattade el elbolag i vår närhet läget i sitt nyhetsbrev för att lugna oroliga kunder. Det lugnar oss inte. Orsaken är att ovanstående formulering om ”den perfekta stormen” upprepas ordagrant i bolagets nyhetsbrev både den 1 december 2022, den 16 december och nu senast den 5 januari!

Och det är just det som är problemet: Regeringens retroaktiva engångsbidrag (baserad på kostnaden sept 2021- okt 2022) och Socialdemokraternas avbetalning av en (1) elräkning är slag i luften när vi vet att ingenting kommer att förändras de närmaste åren.
– För detta råder det inget tvivel om!
Dagens höga elpriser kommer att bestå – och till och med öka de närmaste fem (5!) åren (se gårdagens blogg).
Den jävligt perfekta stormen kommer att hålla i sig.

PS: Ett ljus i mörkret är att våra solceller jobbat för oss. Trots att vi fick igång solpanelerna först i slutet av maj sålde vi under 2022 6 658 kWh till E.O.N (utöver de knappt 2000 kWh vi själva gjorde av med under sommaren). Det är betydligt mer vad både Ebba Buschs engångsbidrag och sossarnas avbetalningsplan någonsin kommer att ge – om de ens blir av.
Den stora skillnaden: Förhoppningsvis fortsätter solpanelerna att leverera minst tre valperioder till.
– Till skillnad från valfläsket kommer våra energiinvesteringar att märkas på elräkningen.

Och det finns så mycket mer att göra! Tänk om politikerna kunde enas om att underlätta för oss medborgare att bygga små vindsnurror på tomten eller taket!
– Jo, tekniken finns.
Problemet är att politikerna vill se STORA projekt som gör dem odödliga.
Och de stora elbolagen vill inte att vi ska konkurrera med dem även om vinden.

Nu får du skriva om nåt roligare!

Hon: om vaddå, det är ju det här som rör sig i våra huvuden. Speciellt en sådan här dag, vi bor ju i stormens öga så att säga…

Och vad gör man sådana här dagar, vilket vi ju har många av… baka är ju en favorit, men idag har jag tagit helt ledigt för att bara läsa.

Middagen blir resterna av den goda köttgrytan han serverade igår när jag kom hem från storstan. Tror jag tar ett glas rött redan nu fast klockan bara är tre, det värmer ju lite. Temperaturen i soffan framför fönstren med hård pålandsvind är just nu +17,5 grader.

Han: Viskningar och rop. Som alla fattar är det klart att en kärleksfull make läser mellan hennes rader, alltså ger jag mig ut i blåsten för att hämta in ved för att tända en ny brasa.
Eftersom vi tänker energipriser ställer jag mig däremot en självklar fråga:
– Vad kommer den brasan att kosta?

Nåja, eftersom hon serverat dagens drink får du vänta på svaret. Vad tror du själv? Du får ett tips:
– En full korg ved väger cirka 10 kg.
Det räcker för i kväll och en brasa till frukost i morgon bitti.
Så vad kostar 10 kg ved?