Söndag: En dag som gjord för solceller och glögg

(Uppdaterad 17:32, 17:03, 14:00, 13:46)

Han: Mulet, ihållande regn, +3° som enligt SMHI känns som -3. Detta på grund av vindarna. 8 – 12 sekundmeter från ost, hela havet ligger på mot udden.
– Risk för snö, skriver meteorolog Annika Hjelmsten.
En dag som gjord för att berätta om att vi fått en offert på att sätta upp solceller på båda stugorna.

Jo det är sant. Alexander från Nordpolen (företaget heter så) var här och mätte upp våra tak, vinklar och solsidor. Vi fick beröm för att vi redan investerat i bra tak (tack Markus och Goof!) och efter några minuter hade alla hårt arbetande chips i Alexanders dator räknat ut att udden är som gjord att bli självförsörjande på el.
– Detta för futtiga 200 000 kronor.
Drygt.

För bra för att vara sant? Jag tror inte i det. Eller rättare sagt:
– Om man som vi gör av med 30 000 kilowatt per år, inklusive växthusen, då är jag beredd att tro på tomten.
Just nu betalar vi 138,25 öre/kWh enligt Eon.
– Vad tror du?

Hon: Fy tusan vilket första advent-väder vi fick. Ösregn och hård pålandsvind. Mysigt faktiskt. Trött efter Stockholms-sejouren och glad för att slippa känna jag måste bort och pynta i Chateau Margareta eller nåt. Ingen kommer ändå gå förbi idag. Och Han satte i alla fall upp en stjärna i stora fönstret i förrgår!

Bestämmer snabbt att vi börjar smaka av årets glögginköp redan vid lunch, och intar sedan ryggläge i soffan med paddan och en bok. Men jag har faktiskt gjort lite nytta före dess, en saffranskaka! Lussebullar har jag dock inte hunnit baka än.

Han: Mysigt, är ordet. Skönt sitta inne i soffan när havet orerar där utanför och hon ligger i sin soffa och läser. Man hinner upplever så mycket!
– Åtminstone återuppleva sånt man glömt att man minns.

Minsta barnbarn vet att romaner och filmer hämtar inspiration av verkligheten. Att verkligheten kopierar dikten är mindre vanligt – även om Jorge Luis Borges beskrivit fenomenet i Berättelsen om förrädaren och hjälten (Borges I, sid 436, Tranan). Denna korta text är det mest fantasieggande jag läst i hela mitt liv. På bara fyra sidor skissar Borges en intrig som fortfarande väntar på att kopiera av någon begåvad deckarförfattare.

Men det är själva fenomenet jag häpnar över. För häromdagen hände det mig. Jag står vid vår strand in mot viken och betraktar en hund som betraktar de skummande havet och jag tänker att det här är en déjà vu, en scen jag sett förut.
– Och det har jag.  

När jag denna regniga dag slöbläddrar genom flödet på Facebook ser jag en bild jag känner igen. Anders Post, som för övrigt fyller år idag (grattis!), har jag känt i hundra år och vi har ställt ut flera gånger tillsammans. Den 21 oktober skriver han på sin sida: ”Vi firade nyår i Alicante för ett antal år sedan. Vi observerade en hund som i två dagar stod och tittade mot havet. Alltid på samma plats. Sedan var den försvunnen, men uppstod igen i min målning (tyvärr lite si och så med skärpan).”

Och så visar han bilden på den hund som jag häromdagen betraktar när den betraktar havet och sedan försvinner innan jag hinner ta en bild, men som idag återuppstår på en kompis målning som målades innan jag betraktar den in real life vid ett annat hav långt från Alicante.

Han, igen: Mer kultur. Som traditionen bjuder på 1:a advent på udden blir det litterär afton före söndagmiddan (= rester på gårdagens shoulder of lamb). Det innebär att jag läser högt ur ”To Have and Have Another”, en kulturbibel i vilken en typisk nörd ger en snabbguide till alla de drinkrecept som förekommer i Hemingways romaner.

Denna kväll passerar vi Över floden in bland träden (kap 7,9, 27), Farväl till vapnen (kap 34), Och solen har sin gång (kap 19) med flera storverk tillsammans med författarens hjältar och ett glas Dry Martini.
Som alla fullvuxna män föredrog Hemingway Gordons + några droppar Noel deprat.
– Nu kan du berätta vad du har för ursäkt att ta en drink en söndagskväll.

Lördag: Tillbaka till udden – kungen har redan varit här

Hon: knappt två dygn senare och jag är på väg hem igen. ”Borta bra men hemma bäst!” Fast jag hann träffa massa massa kompisar, jättekul, trots bokklubbens katastrofala manfall. Från åtta till tre inom loppet av någon timme, typ i alla fall. Men allt har något gott med sig, vi fick en himla trevlig middag på tre man hand på restaurang Brillo. Vi åt en urgod pasta med svamp och tryffel som vi matchade med ett glas Nebbiolo. Perfekt!

Och dessutom hann jag hem till hotellet lagom till På Spåret som Han och jag såg tillsammans (via mobilsamtal…). Igår var vi jäkligt bra dessutom! Toppen-fredag alltså!

Invigningsfest i nya lokaler var det på min gammelgamla byrå Garbergs i torsdags kväll. Träffade så många kompisar att jag tappade rösten fullständigt av allt pratande/skrikande. Ja jag var ju tvungen att överrösta musiken. Halv tio fick jag ge upp, då kom det bara kraxande läten ur munnen. Lyckad fest med andra ord!

Ps. Och vi har faktiskt gjort ett jobb ihop nu i höst för Skansen, tack även för det Garbergs. Himla kul att jobba ihop igen såhär 15 år senare.

Men bäst med resan, förstås, var att jag hann med en liten träff med Iggy innan tåget idag! Och på vägen till barnfamiljen fick jag dessutom se ”min” affisch på tunnelbane-perrongen. Kul!

Hej då Stockholm, och hej igen udden! Nu blir det ett par stillsamma veckor fram till jul. Det är i alla fall planen… 😉

Han: Välkommen tillbaka! Men räkna med skitväder på udden. Spöregn, plus 3 grader, 4-11 sekundmeter nordostlig vind rakt på stugan. Idag blir det nog få besök. Men Kungen av flygfän har redan varit här.
– En sån kostym skulle jag vilja ha.

För vacker för att bli mat. Det får bli lammskuldra till välkommen-hem-middag, en rätt som alltid påminner oss om Mallorca. Men denna kommer från Magdegärde gårdsbutik.
Helt okej tillagad (5 timmar!) med rotfrukter i ugnen.

Fredag: Vit dag blir svart eller …?

(Uppdaterad 21:05, 13:51)

Han: Den här texten skriver jag enbart som moraliskt stöd för henne. När hon ringer promenerar hon på Stockholms värsta shoppinggata där alla bär fina kassar med märken på och hennes favoritbutik Zadig & Voltaire ligger.
– Därav denna besvärjelse.

”Det välkända i Sverige blir allt mer obegripligt”, skriver journalisten Kinga Sandén som bott utomlands i tio år och vid återkomsten tycker att Sverige ”blivit allt mer exotiskt, det välkända allt mer obegripligt”.
Och hon pratar inte om det som händer i partipolitiken just nu, utan om mer vardagliga iakttagelser av hur vi vanliga dödliga beter oss.
Typ, ”Om att man kan möta vilda djur och gå vilse i naturen mitt i huvudstaden, men inte röka och dricka samtidigt på uteservering” och ”svenskar som stämmer träff med sina vänner veckor i förväg, kommer i tid på minuten, hälsar utan att röra vid varann och fikar effektivt i en timme för att sedan inte träffas på månader.”

En del ekar vårt kollektiva minne av det gamla folkhemmet. ”Viltstängsel och självmordsstängsel är de enda skalskydden. Runt bostäder finns inga hinder för att ta sig in. Skolornas säkerhet är att barnen får tillsagt en gräns som de inte får korsa.”
En rolig iakttagelse, särskilt om man bor på landet: ”Mycket infrastruktur på lite folk: rondeller och trafikljus på platser där ingen åker, digitala bokningssystem till minimala tvättstugor.”

Men det där är kallprat denna svarta dag. Till saken: Vass är Kinga Sandén också, som när hon noterar att vi svenskar ”är så miljömedvetna att de källsorterar smörpaketen i tre olika containrar, men river ut fullt fungerande kök och köper nya därför att det ’behövdes’…”
Sant.
– Igår körde jag ännu en baklucka full med sorterade Bregott, plastpåsar, tomflaskor till soptippen – samt ett tiotal nyöppnade kartonger som Börjes i Nybro, Postnord och DHL levererat till henne de senaste veckorna.
Senast i går kväll kom en låda apelsiner från Spanien…

Näthandeln ökar på den analoga shoppingen i butiker som Zadig & Voltaire.
– Men näthandeln minskar inte shoppingen totalt sett! Tvärtom. Vi – och framförallt kvinnor – shoppar mer än någonsin (se VI LEVER E-HANDELNS PAROLL: HELA LANDET SKA LEVA!).

Och därmed är vi framme vid dagens besvärjelse att försöka förhindra att denna ljusa morgon ska sluta i mörker.
– Du kanske inte har upptäckt det ännu – men idag är det Black Friday.
Och sällan är det miljömedvetna och källsorterande svenska folket så schizofrent personlighetskluvet och drabbat av dissociativ identitetsstörning som denna dag.
Därav denna besvärjelse som kanske bara är en stilla muttrande, ty när uddens utflugna exemplar av homo shoppers ringer från den stora shoppinggatan verkar hon dessbättre omedveten om att denna fredag är en svart dag för hållbar konsumtion.
– Eller låtsas hon bara för att lugna mig?

Hon: jag ägnar dagen åt konst, dessutom min favvokonstnär Linn Fernström som ställer ut på Liljevalchs. Och tur är väl det, hade det varit på Bomans kunde det blivit en svart dag. För vem kan motstå de fina keramik-skulpturerna hon börjat göra. För man kan inte shoppa på Liljevalchs väl…?

Han: Man brukar säga att vi ligger i samma säng men drömmer olika drömmar. Inte vi! Vi tittar på På Spåret i skilda sängar men tycker lika.

– Vi började bra med 10:or på Flickorna från Avignon (Picasso) och Notting Hill och nånting som jag glömt men i Seoul tappade vi bort varann och sen gladde vi oss åt att Samuelsson & Timbaktu var bättre än vi och inte minst att Sven-Ingvars var bättre än våra föräldrars föräldrar minns dem om de se sett kvällens program.

Torsdag: 79 skäl att vaccinera sig

Han: Idag har jag tagit min tredje spruta mot Covid-19. Varför? Därför att för någon vecka sedan blev jag friskskriven efter fem års behandling av en njurcancer som man upptäckte tack vare en ung läkare på Torsås vårdcentral.
– Tack Sofia!
Tidigare i november har jag varit på samma vårdcentral för att Sofias kollegor vill kolla att en surmulen gubbe på en udde i Kalmarsund mår så bra som han förtjänar.
– Om sanningen ska fram vill Doktor Amanda veta att mina dagliga promenader varar längre än mina eftermiddagsdrinkar så att mina diabetes hålls på mattan.

Och nästa vecka har jag kallats till Ögonkliniken i Kalmar för att någon av Sofias och Amandas kollegor vill kolla att mina ögon är okej, gråstarr och glaskroppsavlossning till trots.
När jag går in på 1177 inser jag att bara i år har jag varit i kontakt med den skattefinansierade sjukvården vid arton (18!) tillfällen.
Sedan augusti år 2016 när jag fick min cancerdiagnos, här läkare och sjuksköterskor gjort 79 (!) anteckningar i min journal kring personliga besök, inringda recept, lugnande telefonsamtal, undersökningar, röntgen och kontroller om hur Peppe Engberg mår.
Och min poäng:
– Allt detta arbete är skälet till att jag idag är stolt över att ha tagit tredje vaccinspruta!

Jag tar alltså inte ett stick i armen för min egen skull. Utan framför allt för göra det lilla jag kan för skydda alla skattebetalare – grannar, vänner, ovänner och okända medmänniskor – från att drabbas av den moderna pest som sveper över Sverige och världen.
Min slutsats är kategorisk:
– Jag tycker att det en skam att någon enda vuxen människa i detta land vägrar att göra denna sin medborgerliga plikt!
Ja, jag tar det personligt.
De flesta som sprider pesten vidare idag har valt att inte vaccinera sig.

Om du tillhör dem skiter jag i om du vill riskera ditt liv för att du tror att jorden är platt, Elvis lever och du har utsatts för en gigantisk konspiration.
– Sorry, så inte intressant är du tyvärr inte.
Det här handlar inte om dig, det handlar om att skydda alla andra.
Inte minst den vårdpersonal som jobbar livet av sig och alla de skattebetalare som får stå för fiolerna när du och jag blir sjuk (jag bortser naturligtvis här från de som inte kan vaccinera sig av sjukdomsskäl).
– Det här handlar om alla jävla själviska idioter som tror att en människa är en ö.

Och nu till dagens tragikomiska ämne: så har den politiska nysvenskan tagit ännu ett steg bort från politiken. Noterade igår att både Annie Lööf och politikjournalister numera talar om politiska förslag som ”produkter”.
”Tillsammans med M och KD river SD upp delar av Magdalena Anderssons produkt”, skriver t ex Göteborgs-Posten på ledarplats.

Då vet vi i det. I förlängningen bör det som förr kallades valprogram inför nästa val kallas ”produkt-katalog” och valinformation för ”marknadsföring”.
Det är möjligt att Annie Lööf & Co inte tänkt så långt men när du ska marknadsföra en produkt finns det krav på hur marknadsföringen får se ut och vilken information den måste innehålla.
Enligt Konsumentverket gäller bl a följande: ”Marknadsföring bryter mot lagen när den inte följer god marknadsföringssed, är vilseledande eller aggressiv.”

Dessutom: ”Marknadsföring bedöms utifrån vad ”genomsnittskonsumenten” uppfattar vid en flyktig kontakt med marknadsföringen… Lagen tar även hänsyn till om marknadsföringen påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat beslut…”

Och apropå gårdagens kaosartade produktbeskrivningar i riksdagen: ”Om du utelämnar viktig information i marknadsföringen kan marknadsföringen vara vilseledande och därmed bryta mot lagen. Marknadsföring är vilseledande om den inte innehåller viktig information, ger felaktig information eller att informationen är otydlig. Det kan också vara fråga om vilseledande marknadsföring om den viktiga informationen har lämnats på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.”
– Ska vi säga så?

Onsdag: Julstress, resfeber och regeringskris

Hon: velat fram och tillbaka om jag skulle boka av Stockholmsresan eller inte. Tycker inte riktigt jag har tid och dessutom var jag ju alldeles nyss uppe. När sedan en efter en av kompisarna i Stockholm faller bort från inflyttningsfesten vi ska på imorgon blev det ju ännu mer frestande att hoppa av till förmån för julpyssel. Men när bästisen jag bestämt att ”förfesta” med hörde av sig och sa ”det är väl klart vi ska gå, superkul ju”, då bestämde jag mig. Full fart med pepparkaksbaket då…

Ja, jag var alldeles för splittrad när jag bakade idag. Hade tusen andra bollar i luften samtidigt och mobilen ringde i ett. De blev alltså därefter…

Testat ett vörtbröd på surdeg också. Blev väldigt pyttigt. Skulle bli två limpor så halverade receptet, men det var ju lite onödigt :

Han: Känns som detta är de kompetenta kvinnornas dag. Vill därför varken kommentera kakbak eller regeringskris.

Tisdag: Äntligen tar politikerna itu med de papperslösa …

Han: Vildas och Luddes fria liv på udden är snart över. Den centerstödda socialdemokratiska regeringen vill införa en obligatorisk id-märkning och registrering av katter. Polismyndigheten och Tullverket ska få direktåtkomst till registret, och den som inte följer bestämmelserna ska tvingas betala ett vite. 
– Tyvärr finns det cirka 100 000 katter i Sverige som ingen har koll på, menar näringsminister Ibrahim Baylan.
I en lagrådsremiss föreslår regeringen därför att alla katter som stadigvarande vistas i Sverige ska omfattas av motsvarande krav som hundar.

– Hårda tag alltså. Här ska inga jävla katter som inte bör vara här springa omkring i skugglandskapet och det är säkert bra att regeringen vill skapa ordning bland de papperslösa katterna.
”Men kontrasten till hur slapphänt det mänskliga skuggsamhället hanteras blir faktiskt parodisk”, skriver Expressens ledarskribent Anna Dahlberg.
Ta bara en sådan sak som samkörning och direktåtkomst till register. Man tror ju inte att det sant hur svårt politikerna har gjort för våra myndigheter inte ska få jobba ihop. När Skatteverket gör arbetsplatsbesök hittar de massor av oegentligheter – men de får varken tipsa polisen om fifflet eller upplysa Migrationsverket om fejkade anställningsbevis.

Regeringen tillsätter den ena utredningen efter den andra, men i praktiken händer ingenting med sekretesshindren.
– Det tillsätts bara nya utredningar hela tiden. Jag vet inte vad problemet är, säger Pia Bergman på Skatteverket.
Dahlberg ger ett exempel: Nyligen lämnade Skatteverket över en pilotkontroll till regeringen av 500 adresser som misstänks ingå i avancerade brottsupplägg.
Adresserna var kopplade till bland annat svartarbete, penningbrott, bedrägerier och skenäktenskap. Bland annat upptäckte man 150 misstänkta fall av utnyttjade identiteter liksom att 200 ”boende” i själva verket hade utvandrat från Sverige.

Enligt Robert Lindström vid gränspolisen fortsätter människor att komma i stora skaror från Ukraina, Georgien, Uzbekistan med flera länder i öst för att jobba svart och i vissa fall begå brott. Samtidigt skeppas det ut mängder av stulna bilar och båtmotorer.
– Det finns inga gränspoliser som arbetar i Stockholms hamnar längre. Det är som att plocka godis från hyllan för stöldligorna – så mycket går det ut, säger Lindström till Expressen.

Enligt gränspolisen uppgår detta skuggsamhälle till storleksordningen 100 000 personer – lika många som de stackars hemlösa katterna alltså.
– Det finns villor i Stockholm där man hyr ut 45 bäddar till personer som befinner sig här illegalt. Lindström döljer inte sin frustration över slapphäntheten som han tycker sig se i alla led. Han exemplifierar med Skatteverket, som delar ut A-skattsedlar till personer som saknar tillstånd att arbeta i Sverige. Eller Transportstyrelsen som begär ut samordningsnummer i samband med bilköp utan ordentliga kontroller av identiteten.
– Vårt system föder skuggsamhället. En majoritet av alla samordningsnummer är felaktiga. När gränspolisen väl griper en person är det vanligt att denne ansöker om asyl. Det innebär att personen flyttas över till Migrationsverkets förvar, där hen ofta släpps ut igen och försvinner spårlöst. 

Så illa funkar det i Sverige. Men snart har myndighets-sverige koll på Vilda och Ludde.

Nu nåt roligare. Igår blev det inget bloggat. Det berodde på att vi fick fint besök på udden av Doktor Bomme Bellander, stor kompis från Stockholm.
– Bland annat hjälpte han mig att baxa igenom en bra affär som vi ska berätta om när allt är signat.

Hon: nja, bra och bra vet jag inte, men ”vann” gjorde du ju. Så inga mer deppiga miner nu, och bara att kavla upp ärmarna…;)

Och på tal om att kavla upp ärmarna så är det fullt ös framåt som gäller nu. På söndag är det första advent, och jag åker till Stockholm på torsdag och kommer hem först lördag kväll. Plockade mossa igår, satte en pepparkaksdeg i förrgår samt letade reda på adventsljusstaken idag. Och efter att ha satt de sista vitlökarna i jorden (det är nästan tjäle i marken nu…) arrangerade jag mossan i ljusstaken och tog fram julstjärnorna som han får sätta upp medan jag är borta. Imorgon blir det pepparkaksbak!

Igår kanske det inte blev så mycket gjort för mig heller, jag ville ju också hänga lite med grabbarna i växthuset 🙂

Söndag: ”Vem som helst kan vara god på landet”

(Uppdaterad 21:12)

Han: ”Vem som helst kan vara god på landet. Det finns ju inga frestelser där”.
Oscar Wilde var snabb i käften, men han var stadsgrabb och visste inget om landsbygden. Här på udden finns massor av frestelser. Typ …

Å andra sidan är det ganska skönt. Man vaknar efter en trevlig middag med goda vänner och en anka. Ser kärleksfullt på sin fru. Går och pinkar. Drar upp rullgardinerna. Överraskar småfåglarna i deras frukostbuffé i syrenen. Anticimex säger att vi inte får mata dem så länge de försöker ta död på vår husråtta, men det gör vi ändå.
– Se där en frestelse att vara god på landet.
Eller tvärtom?

Sedan ser man på havet för att förstå vad det är för väder och då ser man en fasantupp som trippar omkring med sin långa svans på vår tomt som också är hans. Och sen äter vi frukost i sängen och budar på ett bedårande litet torp som vi vill köpa för att ha som ateljé och bibliotek och gäststuga och även om det är trist och tråkigt räddar hon mig från frestelsen att betala för mycket och för att glömma den korta kärlekshistorien städar jag vårt eget hus och det är då som jag ser flocken av storskrakar som samlats utanför udden och jag räknar till 29 stycken och sedan får jag syn på vår blommande novemberkaktus som hon hade med sig från Stockholm när hon flyttade ner till katterna och mig och som aldrig har blommat så här mycket (bildbevis!) sedan pratar vi om hur god ankan var i går och innan mörkret faller över udden har vi flyttat in citronträdet och olivträdet och Doktor Westerlund som vi fått av Höjdhopparn’s Kristina i hennes växthus som vi svavlade i förrgår och nu har hon serverat mig dagens eftermiddagsdrink (= ett glas is dränkt i champagne +gin+limoncello+fläderblomssaft) och nu vet jag inte om jag har mer att berätta om frestelserna på landet.
– Det ska i så fall vara att jag glömt att berätta om torrtallen hos Lohmans som blåste av i helgen och hur det gick med fågelholken som Camillas pappa satte upp i förr-i-tiden-tiden.

Hon: och medan Han städade putsade jag alla fönster i växthuset, igen… blev helt dimmiga av allt svavlet. Och så sprutade jag citrusträden med neemolja samt tog bort översta lagret av jord och ersatte med ny. Men räknar inte med att slippa ohyra därinne ändå, men kan ju hoppas de är något färre nu…

Och medan han sippade på sin drink och påbörjade bloggen lagade jag middag. Spaghetti aglio e olio. Lika gott som enkelt! Och både vitlök, chili och persilja är odlade här utanför. Billigt dessutom alltså. Och så närodlat det kan bli.

Månen lyser verkligen upp hela havet som en strålkastare nu. När vi gick hem från grannarna i gårkväll var det ljust som mitt i sommaren. Brukar vara kolsvart. Magisk stjärnhimmel är det också.

Lördag: En dag som gjord för frukost i sängen

(Uppdaterad 16:35)

Han: Vaknade med nackspärr 07:33. Även hon hade sovit illa. Hon är lite matt i pälsen.
– Kanske är hon sjuk?
För en gång skull fick jag både fixa kaffet och hämta morgontidningarna vid kiosken.
– Och så vill hon äta frukost i sängen.
Bra början på en lördagmorgon.

”Frukosten är dygnets sköraste måltid”, skriver författaren Bengt Ohlsson i en krönika. Så långt är jag med. Sedan skils våra vägar: ”Därför är hotellens frukostbufféer helvetet på jorden,” skriver Ohlsson. ”Man är inte redo. Man står grusögd och femtioplussigt opresentabel i den sobra matsalen, ansiktet är som en ostruken skjorta, och mitt i detta hjälplösa tillstånd förväntas man hitta rätt bland alla käcka fruktsallader, sönderkluttade byttor med smör och margarin, skrikigt färgglada skålar med sill och bacon och äggröror.”

Krönikören fortsätter sin klagosång:”Man går ett varv och lyckas bärga yoghurten, ett varv till och skedar åt sig lite fruktsallad, sen tar det stopp, var är brödet, och var tornar behållarna med kaffe och tevatten upp sig, till slut har man gått så många varv runt byttorna att man börjar väcka uppseende hos alla myndigt klädda familjer och alla polargäng som är mysbakis och avhandlar gårdagskvällen. För att inte tala om ögonblicken när man bara ger upp och står med sin bricka och kämpar mot paniken.”

Fattar ingenting. Hotellfrukostar är underbara! Om jag har ångest när jag vaknar i en hotellsäng och undrar varför, så blir jag som en ny människa när jag kommer ner till hotellets frukostbuffé.
Den senaste tiden har jag återvänt ett antal gånger till hotell Kung Carls frukost (tvärsöver Stureplan från Sturehof) än jag borde av klimatskäl.
– Och varje gång känner jag mig som en människa.

Man går ett varv, bärgar lite äggröra och välstekt bacon. Hittar rätt bland käcka fruktsallader och prydliga byttor med smör och rostar två skivor formfranska (som vi inte längre får äta på udden), adderar några skivor ost och en skiva prickikorv och två glas äppeljuice och kaffe och ingen av de andra gästerna bryr sig och om man kommer för nära ler vi mot varandra och säger godmorgon och varsågod och ingen jävel känner panik.
– Utom möjligen någon grusögd och femtioplussig krönikör som råkar bo på just vårt hotell och uppenbarligen behöver hitta ett skruvat ämne till dagens krönika.
– Tur att man inte är femtiplussig och i den branschen längre och därför kan äta frukost i sängen utan att behöva skriva en krönika om den.
Och än mindre känner lust att sticka knivan i min sängkompis.

Hon: det har varit alldeles för få frukostar i sängen på sista tiden. Inte ens när du var i Stockholm i veckan åt jag frukost i sängen. Jo en morgon gjorde jag nog det förresten. Men förr åt jag alltid frukost i sängen, även när jag/vi bodde på hotell. Fram för mer frukost i sängen!!!

När jag efter två år för första gången känner att det svider lite i halsen tänker jag förstås genast Covid… speciellt med tanke på att jag minglade runt friskt i Stockholm förra helgen. (Fast just nu verkar det vara värre smittspridning i Torsås.) Hursomhelst blev jag väldigt orolig igår morse när jag fortfarande hade ont, speciellt med tanke på att vi skulle på ”Gåsamiddag” ikväll. Vill ju inte smitta värdparet. Eller någon annan.

Han fick helt enkelt köra in mig till ett apotek i Kalmar som lämnade ut prov-kit till symtomfritt ombud (han då). Testade mig i bilen och han gick och lämnade in det direkt. Nu fick jag svaret, hurra! Det blir gås (eller var det and…) hos kompis-grannarna ikväll!! Tyvärr missar vi hemgjorda småländska kroppkakor hos ett par andra vänner, sån himla himla otur, att allt roligt hopar sig på samma kväll. Det är dessutom andra gången vi missar kroppkakorna. Attans!!

Fredag: Skål! Det osar svavel på udden

(Uppdaterad 17:34, 17:17)

Han: Vi går mot ljusare tider. Bevis: Idag var tiden inne att röka ut det gamla odlingsåret med dess bladlöss och annan ohyra. Svavlet har vi fått av en svavelosande hobbyodlare i Roslagen som vill förbli anonym.
– Det senare beror på att det inte helt enkelt att köpa ut svavel – som även kallas svavelblomma och är ett gult pulver och som när det förångas oxideras till svaveldioxid.

Den höga dosen av svaveldioxid dödar alla kryp i växthuset och även svampsporer på ytan.
– Och ja, det är inte bra för dina lungor.
Redskap av järn mår inte heller bra av behandlingen och alla gröna växter dör.

Nu när du passerat alla varningstrianglar gör du så här: Ställ en burk (typ kaffeburk) på en plåt. Placera ut lite grillkol runt burken och häll lite tändvätska på kolet. Häll ca en deciliter svavelblomma i burken och tänd sedan den preparerade kolet.
– Stäng sedan dörren – utifrån!

Och njut sedan av hur den gulaktiga röken fyller ditt växthus och dödar alla jävla kryp som tror att det är de som bor där! När det efter 1-2 dygn inte längre osar kemisal kan öppna och vädra.
Resten är ren poesi:
Ring in det nya odlingsåret och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring bladlusens makt från världens gränser ut,
och ring in chilin till oss som samla.

…. och nu skålar vi för
årets bäste berättare!

Nu till dagens skål! Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa och dog ofta unga, avmagrade med förstörda tänder efter att ha utnyttjats av sockerexperiment.

Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Det avslöjade tre duktiga journalister och för det arbetet tilldelas de Stora Journalistpriset.
Det kommer inte som en överraskning för dig som följer denna udda blogg (och tror på det du läser) eftersom jag redan förra veckan förutspådde att priset skulle gå till de tre.

En av prisvinnarna är min kompis Thomas Kanger, som jag här på bloggen beskrivit som min bättre hälft inom journalistiken sedan vi började jobba ihop år 1980. Medievärlden är inte heller den rättvis och trots alla viktiga jobb Thomas gjort sedan dess är jag den ende av oss som belönats med Stora Journalistpriset – fram till igår.  
– Jag fick mitt pris redan år 1992 och det har sedan dess förgyllt vår vänskap.

I klartext: Thomas är som alla duktiga murvlar en utpräglad tävlingsmänniska och mitt pris har skavt. Vilket belyses i följande sms-dialog oss emellan som du är den första att få ta del av:

Min egen grävande journalistik inskränker sig numera till svavelosande avslöjanden på en udde i Kalmarsund. Men i sammanhanget kan jag avslöja att vi redan förra veckan tog ut segern i förskott (det är alltid säkrast) med en trivsam sill- och snapslunch på Sturehof.
– Vilket tyvärr slutade med att den blivande pristagaren fick uppsöka aktuten efter att ha skurit sig illa på trasigt glas.
Fem stygn, men vad gör man inte för journalistiken!

– Grattis Thomas! Även om det tog jävligt lång tid så är du äntligen ifatt – och förbi! Till saken hör nämligen att Thomas, nyss fyllda 70, är den äldste genom tiderna som prisats för ett dagsaktuellt knäck.

PS: Det kan bi flera priser. Efter P1 Dokumentären om Vipeholm har årets berättare sammanfattat de hemska avslöjandena i den nyligen publicerade boken Idiotanstalten som avslöjar att över 200 manliga patienter dog på Vipeholms sinnessjukhus i Lund mellan 1941 och 1943, av svält eller av sjukdomar som följde på svält.
– Ruskigt bra!

Hon: GRATTIS Thomas! Och GRATTIS Diamant för priset som ”Årets Röst”. Så välförtjänt!

Meli fick också komma med på årets utdelningen eftersom den endast var digital förra året när hon var nominerad. Så igårkväll fick hon istället fira sin kompis och före detta kollega Diamant, tillsammans med Federico. Han är också före detta kollega, men de hoppas få jobba ihop en del igen framöver 🙂

Hon: så nöjd med dagens inköp, det blev en hel del…

Allt ekologiskt naturligtvis. Och gården ligger bara ett par mil från udden! Närodlat dessutom alltså.

Han: Hon är som vanligt generös. Apropå mitt eget inlägg ovan om Stora Journalistpriset publicera Barometern idag dagens Hagbard. Så låt mig sluta med en bild av livet på udden.

I kväll är det fullmåne – den ljusa fläcken till vänster. Solen som mitt liv kretsar kring till höger i bilden. Hon har just påpekat att det är min tur att laga middag. Det får bli något enkelt: Det får bli nåt enkelt – abborre från Blomlöfs i vitt vin med kantareller. Som vanligt bearbetad med vår bästa kökskniv – som vi för övrigt fått från dagens pristagare efter en av hans många utlandsreportage:

Hon: glömde ju närbilden på mjölken och yoghurten, bara flaskorna får en ju på fall…:

Torsdag: Allt har ett slut – utom korven

(Uppdaterad 18:02)

Han: Blev än en gång tvungen att lämna udden för att hedra resten av världen med min närvaro. Som vanligt är min insats liten men vältuggad när Svenska Korvakademin bjuder in Sällskapet  K.O.R.V – Korvens Oförtrutet Runda Vänner till fest. ”Akademin för de sköna korvarna” består av finasmakare typ Ulf Elfving, den ende; matskribenten Lena Söderström, mediedebattören Jan Scherman, preses Christina Möller m fl.

K.O.R.V. däremot består av oss wannabees, de flesta råa sällar som är beredd att döda för en bit lokalproducerad weisswurst och nu hade ett sjuttiotal bjudits för att fira Akademins 30:e födelsedag på restaurang K-Märkt på Karlavägen i huvudstaden.
Självklart blev det en orgie som fick snålvattnet att rinna hos både gammal och ung . Kvällen började med ett glas Dry Martini där den trötta oliven ersatts av en fräsch skiva falukorv.

Korv förenar och av en slump hamnade jag bredvid  Ricard Constantinou, som jag kände förr i tiden-tiden och som inte bara är hedersmedlem i Akademin utan även ägare av finkrogen K-Märkt som förvandlats till en gigantisk korvmoj för kvällen och därmed en initierad guide till kvällens måltid:
– För att hitta en början serverades inte bara en utan tre förrätter – Pizetta med salsicca & salvia, Kycklingbuljong med weisswurst, morot och gräslök samt en perfekt crostini med tunt skuren kycklingkorv, aprikos, pumpa och pistage.

Varmrätten intogs som en bordsbuffé med tre olika korvar i smakerna anka, apelsin, stjärnanis; entrecote och Wrångebäck Gårdsgris, tryffel, senap och picles. Serverades med en otroligt god rotselleripure, äpple, sherrysky, friterad surkål & kastanjer.  
Och som dessert en lekfullt och söt imitation på temat ”currywurst med pommes”.

Höll ihop kvällen från scenen gjorde min gamle kompis Jan Scherman (se bloggen IDAG GÖR VI GRATIS TEXTREKLAM FÖR LIVETS VÄSENTLIGHETER). Många minns honom som en ettrig chef för TV4:s Kalla Fakta, som VD på TV4 införde han Management by Sausage och sen han mötte korven på allvar har även han förvandlats till en gladlynt och spolformad entertainer. Det föll därför på hans lott att presentera kvällens hedersgäst som tilldelats Akademins stora hederspris (gissa vad) för sitt mångåriga arbeta för de sköna korvarna.
– Jag har fått många priser men det här är nåt extra.

Sa hedersgästen som även han hette Janne och sysslade tydligen med fotboll för efter prisutdelningen ville han absolut ta selfie med mig. Det gav jag mitt samtyckte till om han hälsade till sonen Erik, som utsetts till chef för en annan Akademi.
Brommapojkarna (BP) är den svenska fotbollsvärldens kanske viktigaste talangproducent och BP:S Akademi har bland annat skolat fram sju man i årets svenska fotbollslandslag.
– Han gör ett jätteviktigt jobb för mig, sa Janne Andersson till den stolta pappan.

PS: Resten av de 24 timmarna i Stockholm får jag berätta om när jag kommer hem. Nu sitter jag på Bromma flygplats och väntar på att flyga hem. Eftersom livet är cirkulärt var den sista jag sa hej till efter lunchen på Sturehof en annan stockholmsprofil: Manfred Aronsson.
Vi sågs av en slump (han skulle äta skaldjursplatå med sina polare, jag pannbiff med vatten), men en gång i förr-i-tiden-tiden tillhörde vi båda Jan Stenbecks moderna tiders mongolhär (mer om det i morgon). Många månvarv senare är Manfred ordförande i Brommapojkarna (BP), en fotbollsklubb som nyligen fått en ny Akademichef.
– Slumpen är ingen vanlig tillfällighet.

Hon: välkommen hem! Det blir rester, italienska köttbullar, och nybakat bröd till middag!

Imorgon ska vi svavel-röka växthus 2! Idag blev det inget nyttigt uträttat, förutom en långpromenad till kanonplattan, 10.000 steg. Och en lång pratstund med bästisen i grannhuset som hade varit uppe i byn och handlat. Trevligt! Ja förutom att hennes bil inte ville starta efter pratstunden… tur hon hade kört in på parkeringen vid campingen och inte bara hade stannat mitt i vägen 🙂