Torsdag: Alltid ett skäl att ta en till i Gökalund

(Uppdaterad 23:12)

Han: – Haha, sa du Gökalund?!
Jag vet inte hur många kompisar som reagerat på samma sätt. När jag säger att när de kommer till Gökalund så är de snart hemma hos oss på udden.
Så låt mig avliva den sublima (?) förhoppningen direkt:
– Gökalund har inte med göka att göra.

Snarare tvärtom eftersom namnet delvis kan härledas till uttrycket ”ta en gök i lunden”, vilket alltför ofta hindrat män från att komma hem till sina fruar i tillstånd att göra just det.

Så här hänger det ihop: Gökalund är en vägkorsning på E22:an fyra mil söder om Kalmar som du knappast hinner notera att du passerar – möjligen bortsett från ortnamnet.
– Inte ens de som bosatte sig här visste riktigt var de var.

Möjligen fanns här ett gästgiveri redan på 1700-talet som hette Gökakrogen där resande tog in på väg någon annanstans. Men det var först på ett möte den 24 oktober år 1893 som skolläraren F A Juhlin och andra uppburna män i trakten bestämde att vägkorsningen måste få ett namn.
Ett första förslag på mötet var att kalla denna ansamling av hus för ”Vännerslund”.

Vilket ju låter trevlig och anständigt men till glädje för framtida resenärer blev det Gökalund.
– Göka efter den gamla krogen men lund efter den näraliggande Siggetorpalunden.
”Detta tyckte både kaptener, styrmän, båtsmän, sjömän, handelsmän, hantverkare, bönder och övriga var ett bra förslag”, skriver Ulf-Peter Rosenblad som sammanställt den informativa Boken om Bergkvara/Gökalund som jag läser med intresse en underbar torsdag som denna.

Nu vet du det också. Och om du fortfarande fnittrar åt uttrycket ”ta en gök i lunden” så finns även där en mindre fantasieggande folkloristisk förklaring.
– Det handlar helt enkelt om att få ta sig ett glas till innan man gick hem.
Någon kvicktänkt hittade nämligen på att om gubbarna hörde en gök på fastande mage riskerade de att drabbas av diarré – men om man spetsade en kopp kaffe med lite sprit skulle skadan vara ogjord.
– Man tog ”en sup för göken”.

Hon: ja fy tusan vad jag har frusit idag, reklamfilm är inte bara glamour, men det var kul!

Och kvällen avslutades på gamla stamhaket PA&Co med vännerna och före detta kollegorna Petra och Richard. En toppenkväll! Tack!!

Onsdag: ”Det river skönt men …”

(Uppdaterad 13:08)

Han: Den Socialdemokratiska kongressen är historia. Det politiska spelet fortsätter. Och alla de vanliga medieoraklen spekulerar om varför Löfven dröjer med att meddela att han avgår.
– Så vad tycker en politiskt intresserad gubbe på en udde i Kalmarsund?
Det är svårt att ge ett kortfattat svar. Men jag noterar att ju äldre jag blir, desto mer lyssnar jag till folk som inte säger så mycket.

I Omfamningens bok (Lindelöws, 1989) berättar Eduardo Galeano historien om några kristna missionärer som besökte en hövding hos en indianstam i den paraguayanska delen av Chaco. Hövdingen, ”en lugn och tystlåten tjock man” lyssnade tålmodigt på missionärernas religiösa propaganda.
Efteråt tar hövdingen god tid på sig innan han kommenterar budskapet.
Sedan säger han:
– Det här river. Det river ordentligt. Och det river skönt.
Därefter lägger han till:
– Men det river inte där det kliar.

Ungefär så.

PS: Idag kom en liten glada glidande förbi udden. Den var nästan svart men eftersom det är fult att påpeka hudfärg (om det inte handlar om medelålders vita heterosexuella män) så säger vi att det var en Brunglada (Black Kite på engelska).

Med risk för att någon läsare mår dååååligt (åldersstigmatisering) konstaterar jag att det är var ett juvenilt exemplar.
– But you win some, u loose some. Nu måste jag skjutsa en fullvuxen skönhet med italienskt påbrå till tåget.

Hon: hann med att sätta ner mina två små skott från olivträdet i varsin kruka innan vi åkte in till tåget. Hoppas hoppas att de små rötterna som vuxit fram medan de stått i ett vattenglas några veckor var tillräckliga. Ville inte vänta längre heller eftersom stammen började se lite uppluckrad ut. Skotten kommer från mitt stora olivträd, de hade planterat sig själva och växte upp bredvid trädets stam. Det var så kompakt med rötter i jorden där de stod så det gick inte att få upp skotten med sina egna rötter. Därför har de stått i vatten för att få nya. Håller nu tummarna hårt att de klarar sig så att jag får två nya träd att sätta ut till sommaren!

Tisdag: Dagen börjar på minus

(Uppdaterad 15:18)

• 

• 

Han: Egentligen visste vi det redan i går kväll när Mellström ringde och undrade om han kunde plocka lite grönkål.
– Det blir minus i natt, sa han.
Och det blev det. Kanske neråt minus tre om SMHI har rätt. Minus 1° fortfarande klockan sju. Is i vattentunnorna och frost utomhus. Kallras vid de stora fönstren i vardagsrummet, termometern visar +15°.
– Ja ja, jag vet. Vi skulle ha fixat insatsen i öppna spisen.

Hon: alltså, det var mycket kallare än så. Minus 3 grader visade termometern i växthus 1, och i växthus 2 som är mer isolerat och skyddat var det minus 2 grader när jag cyklade och hämtade tidningarna. Då hade ändå temperaturen stigit någon dryg grad sedan vi gick upp.

Bäst att skörda det som klarat sig, även det i växthusen. Även om inte allt är helt moget.

Egentligen lite fantastiskt att en aubergine-planta klarat sig så länge och fortsatt producera. De är små, men fina. Får hitta på något att göra av dem när jag kommer tillbaka från Stockholm. Tips någon?

Och så har jag en stor planta med spetspaprika som står ute på friland, nästan alla paprikorna fick komma in trots att de fortfarande är gröna. Men paprika kan man ju äta både grön och röd så det gör ju inget om de inte mognar härinne.

Och så är surdegsbrödet jag satte på jäsning igår bakat. Bra att ha i frysen när vi är tillbaka. Och så blir det god matsäck på tåget imorgon. Bakade havrekakor också, både till resan och med tanke på frukost-gott i nästa vecka. Packat har jag också, och malt lite kryddor till som är väl nerpackade. Nu tror jag det blir soffan. Även för mig…;)

Han: Välkommen till soffornas värld. Jag har visserligen inte skördat och bakat. Men efter 5871 steg i skogen känns det som en rättvis belöning. Dagens ordspråk: Lathet är inget annat än den goda vanan att vila innan du blir trött.

Måndag: stressigt värre… men förhoppningsvis fördröjer byråkratin S-kongressens beslut

Hon: ja det är mycket nu, mellanlandar bara på udden i två dagar, sedan ska jag upp till Stockholm igen. Reklamfilmsproduktion på torsdag och bokprojektet på fredag. Och så lite andra roliga event i helgen.
Kul, men längtar redan ner till kissarna igen, speciellt med tanke på att min lilla kisse Vilda verkar ha varit i slagsmål när jag var i Göteborg i helgen. Matte är orolig som tusan för att det ska bli infekterat!!!

Började med att sätta ett ljust surdegsbröd, så inte surdegsgrunden blir dålig. Man måste liksom baka med den hela tiden! Sedan ett svettigt yogapass, det var alltför längesedan … I med smutstvätten från Göteborg i maskinen och sedan ut för att få i alla fall några sättvitlökar i marken. Blev bara ett lite land gjort, sedan frös jag för mycket om fingrarna. Hög tid att få dem i marken med andra ord. Det börjar bli rejält kallt ute!

Och så mala mer chilikrydda, har beställningar som ska med upp till Stockholm. Kommer att bli julklappar till kompisars vänner och familj. Roligt! Och så ska ett paket postas upp till Norrland. Eller hur var det nu, är Sundsvall Norrland…?

… men tur att byråkraten rör sig långsamt

Han: Plötsligt är jag ihop med en yrkeskvinna igen. Från Ståååckhålm. Vilket förklarar varför hon inte vet att det mesta i vårt avlånga ligger i Norrland, Sundsvall inclusive.

Född i Sundsvall (Alnön) och som representant för den arbetsbefriade generationen vet jag inte om hon bryr sig, men det här funderar jag på: Stor lokalnyhet när Kalmar FF slog Norrköping i helgen.
Men med tanke på rubrikstorleken så är Björn Petersson den store segraren. Björn är nämligen kongres(s)ombudet från regionen som lyckades med det mycket få enskilda kongressombud lyckades med sig på S-kongressen.
– Mot Magdalena Andersson och partiledningens vilja fick han med sig en majoritet av ombuden för att fler ålakråkor ska få skjutas av.

Ålakråkan kallas ”skarv” på riksvenska och skarven är för kustnära smålänningar vad vargen är för samer i Norrland och fårägare i resten av landet.
– Den här motionen, ”Hållbart antal mellan­skarv” är väldigt speciell för mig. Jag skrev den när ­arbetarkommunen hemma i Torsås och sedan har den vandrat hela vägen, säger en mycket nöjd Björn Petersson i dagens Barometern.

Partistyrelsen hade skrivit en menlöst svar på motionen (= njet), men det nöjde sig inte Björn Petersson med.
– Vi måste få ner antalet skarvar i hela landet och se till att vi får en hållbar population. Som det ser ut idag med över 70 000 skarvar bara i Kalmarsund så behöver vi kraftfulla åtgärder, argumenterade Björn och  drev frågan till votering.
– Och det gick ju väldigt bra, det var en stor majoritet som röstade ned partistyrelsen.

Vad jag tycker? Jag är kluven som man sa att folkpartister var innan partiet blev Liberalerna och snart är för få till och med för att vara kluvna.
– Å ena sidan: Vi har en skarvkoloni som håller till ute vid skäret utanför udden. Vi kan se en ö bortåt Bergkvara som skarvarna förstört och jag vet att en enda fågel äter ett halv kilo fisk per dygn.

Å andra sidan: Jag fiskar inte (fick bara en ejder i nätet senast det begav sig). Dessutom tror jag att det stora hotet mot fiskbeståndet i Östersjön är miljöförstöringen och de stora trålarna som dammsuger vårt hav.
Dessutom: Jag har tidigare berättat om Den Ensamma Ålakråkan som håller till här på udden.
– Han har hängt här i ett antal år. Möjligen tillhörde han kolonin där ute vid revet. Antingen blev han utmobbad eller så är han en Jonathan Livingstone Seagull förklädd till ålakråka som tröttnat på att bara skita ner.

Slutsats? För en gång skull ser jag en poäng med den sega svenska byråkratin.
– Nu kommer det att ta lite tid, det är många regler och förordningar inom jakten, säger Björn Petersson. Men med lite tur så ska det inte behöva ta mer än ett år, det är vad jag hoppas på i alla fall.
Låter som ett löfte.

Söndag: När man nöjer sig med det bästa på tallriken

Han: Sverige är ett 2/3-samhälle. Det är bara kritstrecket som flyttats. ”Förr satt överklassen på sina gods, rapade och frågade sig vad de fattiga gör en sån här vacker höstkväll. Numera sitter det unga finans- och mediefolket vid Stureplan och undrar var den gamla medelklassen äter nu för tiden.”

Skrev jag i en dagsnotering år 2013 med ett typiskt stockholmsperspektiv. Mycket har hänt sen dess. Jag bor på en udde långt från Sturehof, det är söndag. Kvinnan i mitt liv hälsar på barnbarnet i Göteborg och på väg till återvinningscentralen passerar jag Torsmaskiners gamla lokaler i Torsås där Tobbe & Fred håller krog.
Öppet?
– Tyvärr inte, det är söndag.
Ensam på udden får det alltså bli rester. Och det är inte det sämsta: Hennes hemgjorda köttfärssås på vildsvin flyger fortfarande högt.

Därmed är dagens blogg fixerad i sitt sammanhang. Och som vanligt vill gubben på udden gärna se migsjälv i ett större sammanhang.

Så här är det: Varannan svensk äter middag på restaurang minst en gång i månaden och mer än var åttonde svensk (13 %) äter ute minst en gång i veckan. Och en tredjedel uppger att de äter på restaurang 1–3 gånger per månad. Det visade undersökningen Svenskarnas restaurangvanor.

Totalt innebär det att nästan varannan svensk (46 %) äter på restaurang minst en gång i månaden.
– Restaurangupplevelser och bra mat är numera en viktig del av livsstilen för många, säger Eva Östling, vd på Visita. Storstäderna sticker förstås ut i undersökningen. 20 procent av stockholmarna äter middag på restaurang minst en gång i veckan.

Omsättningen i restaurangbranschen i de tre största städerna är tre gånger högre än i övriga Sverige. Totalt omsätter krogarna cirka 1 000 kronor mer per person och månad i storstäderna jämfört med övriga landet.
I vår nya hembygd är folk snålare med sina restaurangbesök. Här uppger färre än var tionde (8 %) att de äter ute minst en gång i veckan.
Och bland de som köper lunch ute 3–4 gånger i veckan är dubbelt så många män som kvinnor. 
– En statistisk slutsats som bekräftas av en elementär okulärbesiktning hos Tobbe & Fred alla vardagar i veckan.

Men trenden är entydig: Så sent som i slutet av 1990-talet gick endast en begränsad del av matpengarna detaljhandeln förbi. Men mellan år 2007 och år 2015 ökade restaurangbranschens omsättning fem gånger så mycket som för livsmedelsbranschen. Det motsvarar cirka 3 000 kronor per person och månad, eller 18 procent av den totala hushållskonsumtionen.
– Om vi studerar en långsiktig trend är det tydligt att allt mer pengar läggs på restaurangmat, konstaterar SCB och skriver: Om vi tittar på hur omsättningen fördelas uppdelat per person och månad så ser vi att restaurang ökar och livsmedel minskar. Skillnaden mellan 2007 och 2015 inom livsmedel är dock endast 51 kronor per person och månad, medan det spenderas 80 kronor mer på restaurangbesök. Dessa tar ut varandra och matkontot har endast ökat med 29 kronor (3 017 kronor jämfört med 3 046 kronor) mellan 2007 och 2015.

Vart jag vill komma? Ingenstans. Jag gör denna anteckning i väntan på att hennes köttfärssås ska micras. Det kurrar i magen och på förekommen anledning bjuder jag på en sista aptitretare: Enligt ICA-förlagets tidning Supermarket var Sverige i slutet av det förra seklet fortfarande en potatisnation, om än i förskingring. Fyra av tio åt potatis till huvudmålet, 21 procent slaskade med pasta, medan tolv procent föredrog ris.
– Kanske är detta det mest konkreta uttrycket för att Sverige är på väg att bli ett mångkulturellt samhälle?

Köttfärsen var svenskens favoritmat år 1998, följd av den älskade korven. Seafood började dock på allvar att konkurrera med falukorven – skaldjur fanns på var åttonde tallrik (13%).
– Vilket kan jämföras med att bara åtta procent av oss åt kyckling och annan fågel en vanlig vardag.
Nu ser svenska folkets favoriträtter ut så här enligt Aftonbladet.

Köttfärssås i topp alltså. Och korven finns bland fem i topp. Nu när middagen är varm, vilken slutsats drar vi? Den här:
– På udden har vi enkla smaklökar – vi nöjer oss med det bästa.

PS: Om sanningens ska fram nöjde jag mig med det bästa redan igår. Blev bortbjuden på en fantastiskt god Jägarschnitzel på kyckling med skysås med råstekt potatis. Så har jag det.

Hon: har också blivit bjuden på massa god mat hemma hos dottern Meli med familj i Göteborg. Men idag huserade Alice och mormor själva i lägenheten medan mammorna flyttrensade i källaren.

Till lunch serverades blodpudding med gröna ärtor och äppelmos. Och till mormors stora förvåning, och glädje, hade bordsskicket förbättrats avsevärt sedan i somras, inte en munsbit hamnade på golvet…

Snacka om fint bordsskick! Till och med servett efterfrågades när lunchen var uppäten. Så duktig tjej!

Nu sitter jag framför ett bord fullt av böcker, på regionaltåg 339 mot Alvesta och Kalmar. Längtar allt lite efter honom och kissarna nu, men det var väldigt roligt hänga med Alice igen. Vi fick ju lite lära känna varandra på nytt eftersom hela tre månader har gått sedan vi senast sågs i Skeppevik i slutet av juli. Lång tid när man bara är ett och ett halvt år!

Lördag: Så firar vi kungens död på udden, och i Göteborg kollar vi in fiskar…

(Uppdaterad 13:20)

Hon: tränger mig in före Honom för att visa att vi också klurar på arter här i Göteborg! Fast vi är på fisksafari, Alice och mormor.

Och så fick vi lite fiskmat av en snäll förbipasserande tant! Det var kul. Glupska rackare. Nu ska vi fika. Återkommer med en mer utförlig rapport från Göteborg lite senare.

Han: Tänkte inte på det, men idag är det Gustav Adolfsdagen när fint folk, särskilt i Göteborg, äter Gustav Adolfsbakelser.

Det gjorde inte jag här hemma på udden. Jag njöt istället av hennes kardemummakaka till en i övrigt spartansk frukost (tycker om att äta frukost ensam).
– Å andra sidan har jag länge tvivlat på kungen verkligen dog just den 6 november nådens år 1632.
Jag har nämligen läst PC Jersilds trovärdiga novell om detta den svenska ideologiproduktionens mest kända död på slagfältet.

Enligt Jersilds källor dog kungen egentligen redan ett år innan han officiellt dog. Men eftersom dödsfallet skedde vid en olämplig tidpunkt i kriget lät generalerna i hemlig stoppa upp kungen. Ja, man gjorde som fina människor i alla tider gjort när det gäller fåglar, vildsvin, lejon och hästar – man fyllde kungen med träull och sydde ihop igen.
– Sedan surrade man fast honom i sadeln på djärva stridshäst Streiff, en brun Oldenburgare som han köpt av överste Johan Streiff von Lauenstein för 1000 riksdaler.

Under kungens andliga ledning fortsatte det 30-åriga kriget där de svenske blev allt mer framgångsrika. Men till ett högt pris:
– Vid slaget i Lützen hade den uppblåste kungen perforerats så många gånger av kulor och värjslag att han helt enkelt inte gick att sy ihop längre. Generalerna blev helt enkelt tvungna att låta kungen dö i dimman.
Men det gjorde inte så mycket i ett historiskt perspektiv.
– På den tiden höll gud på protestanterna vs. den katolsk-kejserlig armé under befäl av fältmarskalk Albrecht von Wallenstein och när kungen äntligen dog var kriget redan vunnet.

PS: Ludwig, Kasper och ni andra Läslovslediga barnbarn: Slaget vid Lûtzen är inte ett dataspel. Det hände I.R.L. som det heter nu för tiden. På riktigt. Slaget innebar slutet på början till Sveriges stormaktstid, som det stod i morfars och farfars skolböcker förr-i-förr-i-tiden.
För vanligt folk innebar 30-åriga kriget ett enormt mänskligt lidande för civilbefolkningen. ”I stora områden försvann över 60 procent av befolkningen pga kriget. I krigets värst drabbade områden kunde en ryttare rida i timmar utan att stöta något mänskligt liv”, som det heter i era moderna historieböcker.

Åter till udden. Här firar vi Allahelgonsdag med arbete. Andras arbete. För egen del har jag stått i blåsten och tittat på när andra arbetat. I väntan på de första vinterstormarna har Höjdhopparn förstärkt den nya träbryggans fästen i den gamla betongen.

Fredag: Det är inte så lätt att skilja en räv från en häst

Han: Smörbena, råttskarv, svanknöl, hålltrut, oärla, kanonfink … och smörgås.
Länge trodde jag att även de fåglarna fanns på riktigt och förstod därför inte vad som var så roligt i Povel Ramels lustiga visa ”Småfoglarne”.
– Om du inte minns den – lyssna här!

Det där med att känna igen fåglar är fortfarande ett problem. Jag skyller på att jag inte bara lider av dyssläksi utan även grav prosopagnosi. Här på udden försöker jag dock mest skilja dykande storskrakar från dito småskrake och en ung duvhök från sparvhöken som brukar runda udden på låg höjd.

Helt enkelt är det inte att veta vad man ser. Förra hösten rapporterade lokalpressen att en jägare i Emmabodatrakten råkat skjuta två hästar – i tron att de var ett vildsvin!
Och hästar kan tydligen se ut lite som de vill.

I förra veckan berättade medierna att Rosita Magnussons häst blivit skjuten hemma på gården utanför Hässleholm.
– Jägaren trodde att han sköt …. en räv.
”Jag är förtvivlad – det kunde lika gärna varit mina barn”, konstaterade Rosita. Frågan är om den ångerfulle skytten försvarar sig med att det kunde ha varit ett vildsvin. Lite självupptaget kanske, men: om några dagar ska köra till Emmaboda för att hämta en fru och nu undrar jag hur svårt det är att i skymningen skilja en rödräv från en vit Opel Astra.
Nån som vet?

Torsdag: Lisbeth Salanders ”lillebror” fixade biffen och så dagen(s) val

(Uppdaterad 18:11)

Hon: när jag städade häromdagen ramlade paddan i golvet med laddsladden i. Då gick yttersta toppen av, och fastnade i laddurtaget. Skit!!! Både Han och jag försökte med diverse hjälpmedel, typ stoppnål och olika pincetter, att få ut den. Gick inte, däremot förstörde vi väl mer än vi helade…

Tänkte att jag nog får köpa en ny, men denna var en fin IPad Pro som jag fick i 55 års-present. Jo, jag blev gladare för den än om jag fått diamanter. Och jag använder den massor. Älskar den!!! Så gav inte upp riktigt där utan började googla på laddnings-stationer och IPad, verkade dock inte funka nåt bra. Annars vore ju det en bra lösning. Och Han tror inte det finns någon Apple–auktoriserad reparatör i Kalmar, och det är de enda som kan sånt… ”Ta med den till Stockholm”!

Men jag fortsätter googlandet och hittar Snabbt Fixat. Ringer och pratar med någon som mumlar och låter som en typisk hacker, och jag tror direkt att detta är rätt ställe. Hemsidan har också någon med koll gjort, enligt mig ;).

Och idag var vi där, och vem sitter bakom en skärm, jo Lisbeth Salanders lillebror, typ… Svart hoodie med luvan uppe, svarta vantar och någon sorts datorbrillor. Mumlar något ohörbart och försvinner med min padda. Kommer tillbaka snabbt, och den är fixad. Wow!!! Men han varnar för att den kan krascha (med ett litet litet snett leende) när jag stoppar in laddaren. Men icke, och den laddar dessutom! Så tacksam!!!

Han: Grattis! Du har rätt, idag har vi mött Salanders hemliga lillebror. Vilken stjärna!det lilla vi såg av honom.

Nu till dagens nyhet bortom udden: Blir rörd när jag ser Magdalena Andersson bli enhälligt vald på S-kongressen. Rörd över att så många människor tycker att det är viktigt att engagera sig politiskt och inte bara sitta framför tv:n och gnälla.
– Känner du igen dig?

Mest rörd blir jag för att jag tänker på min pappa. Inför varje val skickade han valsedlar till oss barn med ett tydligt budskap:
– Rösta på socialdemokraterna, de är vana är regera.

Vad han skulle säga om dagens politiska jippo vet jag inte. Under några år slutade han skicka valsedlar. Det var efter att Olof Palme hade mobbat Torbjörn Fälldin (c) sönder och samman i en i en tv-debatt i valrörelsen 1976.

Palme vann debatten, men Fälldin vann valet. Pappa avskydde Palmes intellektuella arrogans. Han röstade C men återvände så småningom till det socialdemokratiska partiet.
– Men jag undrar ändå – vilka valsedlar han skulle skicka till oss inför val 2022.
Jag är helt övertygad om att pappa skulle ha gillat Stefan Löfven. Frågan är om han skulle gilla Magdalena Anderssons retorik.

För när allt kommer omkring tror jag att vi fortfarande skulle vara överens med publicisten Herbert Tingstens slutord över svensk partipolitik, formulerad redan på 70-talet:
– Ideologierna är döda. De svenska partierna är överens i stort, blott oeniga i smått.
Tills vidare har inget framkommit kring dagens (S)tora politikhändelse som ändrar den slutsatsen.

PS: Om jag ska vara hel uppriktig, och varför skulle jag inte vara det?, så hade jag inte alls tänkt blogga om Magdalena Andersson.
Men kanske ligger det i nivå med andra inlägg på dagens a-sociala medier (typ Magda A:s frisyr, blå klänning etc): Läser i Illustrerad Vetenskap att blondiner inte alls är mer korkade än andra kvinnor.
Amerikanska forskare har nämligen gjort en omfattande av sambandet mellan IQ och hårfärg hos 10 000 kvinnor som visar att intelligensnivån är i princip densamma oavsett hårfärg. Blondiner har till och med en något högre IQ (103,2) än brunetter (102,7), rödhåriga (101,2) och svarthåriga (100,5).

Självklart har detta inget med dagens partiledarval att göra. Men om SVT:s politikkommentator Mats Knutsson nämner något om skillnaden mellan Mona Sahlin och Magda Andersson i kvällens orakelprat så vet du var han fått det ifrån.
eller inte.

Onsdag: Närodlat så det förslår – och om vårt behov av våtmarker

(Uppdaterad 18:07)

Hon: Igår fick vi fem kilo vildsvins-kött levererat till dörren av bästa grannarna, och det nästan gratis dessutom. 50kr/kg för blandade bitar. Ett par stekar, kotletter, bog och flera påsar färs. Frös in allt, men imorse tänkte jag varför inte pröva göra bolognese på vildsvin. Och mina egna infrysta tomater förstås. Så ut ur frysen med ett paket av vardera.

Sedan slutleverans av senaste tidens jobb. En bok, inlagan, plus en affisch. Klar vid lunch. Känns allt lite konstigt, och tomt faktiskt. Men jag har omslaget till boken kvar. Det ska gå nästa fredag. Eftermiddagen ägnades åt att fortsätta städa bort vissna plantor i trädgården. Tråkigt jobb men vädret var underbart. Plockade av lite salvia och timjan, plus ett par chili, och tog med in för att krydda upp färsen med. Nu får den stå och puttra någon timme på spisen. Ska bli spännande se hur den smakar.

Och så har jag gjort en kardemumma-kaka som nu gräddas i ugnen, så vi har något gott till frukost imorgon. Idag var nog första gången på väldigt länge som vi inte ens hade en havrekaka att knapra på. Fick göra scones…

Han:  Det är inte så sexigt. Särskilt inte regniga dagar. Då är det ballare – och mer medialt – att klistra fast sig på lokala flygplatser.
Annars skulle Sveriges utdikade våtmarker behöva lite uppmärksamhet i klimatkampen. Under det senaste seklet har ungefär en fjärdedel av Sveriges våtmarker försvunnit – och de står för 20 procent av Sveriges klimatutsläpp.
De här markerna utgör ingen stor del av skogens yta i Sverige, men utsläppens storlek är ändå betydande  – 10 miljoner ton per år. 

Är det mycket? Det är mycket: 10 miljoner ton är lika mycket som utsläppen från hela Sveriges personbilstrafik. Eller hela den uppskattade totala klimatpåverkan från svenska befolkningens flygresor.
– Det motsvarar en femtedel av Sveriges utsläpp, men de bakas in i skogssektorns upptag, så det är därför vi inte uppmärksammar dem så mycket. Man får leta fram siffrorna, säger Åsa Kasimir, biolog vid Göteborgs universitet som forskar om hur mycket växthusgaser de dikade torvmarkerna orsakar. 
”Trots att våtmarker är de mest effektiva kolsänkorna på land är de mindre skyddade än exempelvis skogar och försvinner fortfarande i förfärande hastighet”, skriver klimatforskaren Johan Rockström med flera i ett faktaspäckat debattinlägg in COP26.

Våra svenska skogar är en enorm klimatresurs som årligen dammsuger luften på 120 miljoner ton koldioxid. Men det hindrar inte att skogsindustrin (avverkning till virke, massa och papperstillverkning) årligen släpper ut omkring 80 miljoner ton koldioxid.

Men dessa utsläpp syns inte i den officiella statistiken trots att det är långt mer än Sveriges samlade utsläpp. Skälet är att skogsindustrin har ett undantag som gör att dess utsläpp inte räknas.
Och därför ockuperas inga utdikade våtmarker.
– Lättare då att peka på bilar och flygplan.
För vem vill stå och tjoa om klimatet vid en utdikad myr i de småländska skogarna?
Inte jag heller.

PS: Om du vill avfärda ovanstående resonemang får du här ett tips om ömma tår: Tre dagar före miljöaktivisternas aktion flög jag tur och retur Kalmar – Stockholm.
Dessutom kan du enkelt hävda att jag slår in öppna dörrar: Det ger inga svarta rubriker men i vår kommun har politiker och tjänstemän tänkt en hel del om våtmarkernas betyder för vårt klimat.
– Läs mer här och glöm aldrig vad myrarna gör för dig och dina barnbarn!

Hon: kakan klar, ser ok ut, men har inte smakat än. Bolognesen däremot är avsmakat, och det var en hit. Så himla mustigt kött och ingen viltsmak alls. Mer vildsvin på matborden!

Tisdag: ”Varför såga av grenen vi alla sitter på?”

(Uppdaterad 17:32, 17:25)

Han: Av alla tyska verb, och de är många, föredrog filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel ”aufheben” som betyder både ”bevara” och ”upphäva”. Kan man tänka sig en bättre beskrivning av naturen på hösten?
– Den föds när den dör och skapas när den förstörs.
Hennes komposthög med vissnade tomat- och chiliplantor är en symbol för denna naturliga process. Snart växer nya frön i den gamla mullen.

Förstöra med uppsåt att bevara kännetecknar tyvärr även mycket av mänsklig verksamhet. Ta till exempel detta med att måla fåglar.
Eftersom vi bor nio meter från havet står jag ofta och tittar på sjöfågel som jag skulle vilja avbilda.
– Det är svårt.
Detsamma gäller det växande antal småfåglar som håller till i vår syrén utanför sovrummet.
– Det står liksom inte stilla som vanliga krokimodeller.

Redan som barn beundrade jag Bruno Liljefors och bröderna Wrights detaljerade fågelbilder.
– Snacka om att kunna fånga en steglits i flykten!

Tyvärr blev jag en illusion fattigare i natt. Läser Kerstin Ekmans berättelse ”Löpa Varg” (Albert Bonniers förlag) som handlar om vårt förhållande till naturen.
I förbigående nämner Ekman hur både Wrights och inte minst Liljefors dödade fåglar för att föreviga dem: Bröderna älskade fåglarna och sköt dem. Bytena arrangerades i positioner för att målas av. Likadant gjorde den gemytlige Bruno Liljefors. Han hade ett uthus med rovfåglar i bur. Fåglar som han skulle måla sköt han och satte opp dom i till exempel träd med utspända vingar och en liten bytesfågel i grenverket. Det var ett rangel av ståltråd, brädbitar och spetsade pinnar som höll illusionen oppe. Men det ser man inte på tavlorna. Där blänker ögon och fjäderskrud och där gnistrar det om päls och snö. Så är det. Det är konst…

Om jag visste, så hade jag förträngt det. Jag blev illa till mods. Fick o-lust att måla fåglar, som man säger i Norrland.
– Men se!
När jag vaknar är det en ny dag. I morgonens Barometer läser jag om konstnären Mats Rundberg från Gullabo, som ställer ut i Torsås bibliotek.
Mats känner jag, vi har träffats i ett annat miljösammanhang. Men jag visste inte att han målar fåglar.

Rubriken på Mats Rundbergs utställning: ”Varför såga av grenen jag sitter på?”
– Jag tänker att fåglarna är ett sätt att lyfta klimatdebatten, därav också namnet på utställningen, säger Mats till Barometerns reporter Sofia Hedman.
Och vad säger han mer?

Exakt detta: Han berättar att han gärna återbrukar när han målar. Exempelvis använder han ofta gamla pannåer för att måla nytt. Här har han utgått från Bröderna Wrights Fåglar.
Bröderna sköt sina egna fåglar och stoppade upp dom, för att sedan måla av dom.
– Jag har målat av deras målningar och satt dom i ett annat symboliskt sammanhang.

Tack för det, Mats. Det kanske blir några fågelbilder på udden trots allt. Jag kanske börjar med lommen. Vi har faktiskt en ensam lom här. I min ateljé (= hennes lök- och chililager) står en uppstoppad som jag räddade från soptippen i samband med att Spray köpte vår tidning Vision en gång i förr-i-tiden-tiden.

Hon: åhh vad fint och bra du bloggat senaste två dagarna! Ledsen att jag inte ens haft tid att läsa dina inlägg förrän nu!!

Jobbat som en tok, satt framför datorn nonstop till elva igårkväll, fortsatte vid sju imorse med ett kort break för frukost. Lunch, lite yoghurt, framför datorn vid halv tre! Men nu så ligger jag i soffan med en drink. Underbart skönt! Och ute har det regnat precis hela dagen.

Han: Instämmer. Den här veckan har hennes hjärna verkligen inte varit där hennes stövlar är. Om du frågar mig föredrar jag henne i det här perspektivet.