Onsdag: hjälpte inte mycket…

Hon: nu är stora plantbordet inne, och sofforna flyttade inåt rummet. Trångt var det här!

Och när jag satt tillbaka plantorna på den nu mycket större platsen framför fönstren ser jag ju direkt att det inte kommer räcka långt även om jag nog kan sätta trågen i dubbla rader på längden istället. Hjälp, hur ska detta gå… i nästa vecka ska tomat- och lökfrön i jorden.
– Kom igen våren, skynda på!

Han: Hennes skapelseberättelse växer med en ny dag, redan onsdag. För egen del är mina tankar långt bortom udden:
– Ulf Kristersson har fel när han talar om”nyttiga idioter”. Begreppet som (felaktigt tillskrivs Lenin) används av västerländska säkerhetstjänster för att beskriva ”en person som löper andra makters ärenden utan att vara medveten om att så är fallet och i stället tror att det är de egna intressena som värnas”. 

Men de som försvarar dockhängare och turkiska flaggkukar går ingen annans ärenden än sina egna – de bränner koranen, hänger dockor att anordnar satirtävlingar som retar Erdogan av ett enda skäl:
– De är motståndare till ett svensk Natomedlemskap och vet precis vad de gör. De nyttiga idioterna är de som inte inser att yttrandefriheten än en gång har blivit gisslan i en politisk strid.
– Inte vårt fel om det får diplomatiska konsekvenser, säger Natomotståndaren Leonidas Aretakis som är Flammans chefredaktör.
Konstnären Carl Johan de Geer låtsas inte heller att det handlar om yttrandefriheten utan om Natomedlemskapet. Flamman har lånat de Geers sextiotalsklassiker ”Skända flaggan” som en pastisch för sin kamp mot Nato.
Ändamålet helgar medlen: ”Jag hoppas att våra sabotage får avsedd verkan. Vi vill inte ingå i en kärnvapenallians”, skriver Carl Johan De Geer på sociala medier.

Bra. Men låtsas inte att det handlar om yttrandefrihet, för den har vi redan. Och bokbålen kommer att fortsätta. En grupp som kallar sig Kulturföreningen Apallarkerna har begärt polistillstånd för en liknande aktion som Paludan i morgon torsdag – i protest mot svenska regeringens Nato-ansökan. Organisationens ordförande Chris Makoundoul talar klartext:
– Genom att bränna koranen vill vi provocera fram ett stopp på ansökan.

Föreningen motsätter sig Nato-medlemskap med motiveringen ”att det är ett brott mot Sveriges grundlag och rättspraxis som garanterar yttrande- och åsiktsfrihet.”
Så an man tycka och för mig är det helt okej att vara emot medlemskapet i Nato. Men det är bra att man talar klartext om vad pratat om yttrandefrihet egentligen handlar om:
– Det enda sättet att få stopp för det här är att Turkiet säger nej. Och Erdogan säger att så länge Sverige fortsätter att tillåta koranbränningar så kommer de inte släppa in oss.
Det handlar inte ens om koranen:
– Vi har inte något emot någon religion egentligen. Det är synd att man ska behöva göra sig ovän med människor som man inte har något otalt med. Men det här är det enda sättet.

Vore bra om alla inser att vi som hyllar yttrandefriheten ibland låter oss utnyttjas som nyttiga idioter.

Tisdag: Det börjar knoppas …

Hon: första knopparna på chilin har redan kommit, på två jalapeños-plantor. Lite väl tidigt kanske, men kommer inte ta bort dem. Istället skolade jag om plantorna till större krukor.

Det är det fler som skulle behöva, hela tiden faktiskt. Som de här nio små plantorna som står trångt i samma kruka. Först kom inga av de fröer jag satt upp, då gjorde jag ett nytt försök och satte en massa, tätt tillsammans. Alla kom upp…

Trångt om utrymmet

Och det börjar redan bli trångt framför fönstren inne. Måste nog ta in det stora låga plantbordet nu. Och jag som inte ens har börjat sätta tomaterna…Hoppas det blir en tidig och varm vår så de kan flytta ut i växthusen så fort som möjligt!

Redan trångt!

Han: Hon är som du ser mitt uppe i sin skapelseberättelse. Och tiden borde väl vara inne även mig – noterar att idag för ett år sedan vittnade även jag om en hård arbetsdag i torpet.
– Men någonting tar emot.
Kanske är det vädret, kanske har det med världsläget att göra. Stannar vi vid metaforen skapelseberättelse kan vi kanske säga att efter att ha legat på soffan i sex dagar vilade han även på den sjunde dagen (2 Mos. 20: 9–11).
Min insats inskränker sig alltså till att jag i morse skrapat bilrutorna för att hon skulle åka till vårdcentralen och handla påläggsskinka på Ica (tunna skivor).

Eftersom jag saknar försvar för min passivitet kan jag bara skylla på att min kompis Tomat-Hasse kommit hem från Kuba.
– Det är väl nåt att fira!
Det slutade med att jag bjöd honom på lunch hos Tåbbe & Fred uppe i Torsås, min tur att betala.
Fisk för honom, potatis och fläsk med bondsås för mig.
– Jo rätten heter faktiskt så.

Vi pratade om allt viktigt vi inte pratat om under de veckor han varit bort. Sedan pratade vi om böcker vi läser.
– Böcker är också en del av livet, sa vi och sedan åkte vi hem och läste våra böcker (I mitt fall: Enrique Vila-Matas, Mac och hans stötestenar, Tranan).
Även Hasse tycker nämligen att tiden ännu inte är inne för att skapa något bestående.
– Fast när han såg hennes chiliplantor medgav han att det började klia i fingrarna.
Det får bli dagens vårtecken

Måndag: Mobbarna fick ge upp

Foto: Axel Kielland

Han: Plötsligt ser vi örnarna. Två stora havsörnar som jagar tillsammans. Det är alltid lika mäktiga att se dessa Sveriges största fåglar så när. I övrigt kan händelser vi vatten beskrivas på olika sätt.

Skjuta gräsänder får man göra under perioden 21augusti till 31 december, men havsörnen bryr sig inte om sådana begränsningar. Jaktmetoden är också sedelärande för den som tror att naturen är god och den mänskliga civilisationen ond:
– De här jättefåglarna, fångad av Axel Kielland på bilden ovan, har identifierat ett offer i havet halvvägs ut till Fimpan. Genom samordnade utfall mot den lilla anden tvingar mobbarna offret att dyka, bara för att när den återkommer till vattenytan för att andas anfalla den igen.
– Taktiken är utstuderad.
Genom att jobba ihop och bytas av att hetsa bytet att dyka, kan örnarna dra ut på jakten till det bittra slutet.

Jag måste skaffa en bättre kamera.

Okej, vi bryter där. Det här är trots allt en familjeblogg. Till skillnad från Hollywoodfilmer behöver vi inte heller skriva om slutet för att läsarna kräver lyckliga slut.
Efter att ha följt dramat under femton hjärtknipande minuter ger de två havsörnarna faktiskt upp. De flaxar iväg under publikens burop.

7:50

Hon: ännu en vacker morgon! Dessutom sol och vindstilla hela dagen, som avslutas med en lika fin kväll! Blir två fridfulla filmer från mig som visar bådadera utan några blodtörstiga örnar. Carpe Diem!

16:47

Söndag: Kylslaget, men vackert och så havet

Hon: vaknade tidigt, 6:00, snorkallt både ute och inne… han sov fortfarande så bra kvinna reder sig själv och fick igång en brasa i kaminen på första försöket. Jajamän!

7:08

En timme senare var vi båda vakna och jag gick upp för att fixa frukost. Svårt med koncentrationen eftersom soluppgången var magisk. Himlen skiftade i färg hela tiden. Det är precis tjugo minuter mellan bilden ovan och den nedan. Har flera däremellan men dess får räcka (tycker nog han i alla fall…)

7:28

Efter en låååång frukost tog jag (inte han) en promenad genom skogen. Helt plötsligt hör jag ett väldigt smattrande från olika håll. Två mindre hackspettar (nästan säker på det, den var inte större än en talgoxe, typ) höll konsert från olika träd. Höj volymen och lyssna på hur de svarar varandra:

Han: Kul med hackspetten! Jag har ju sagt att våren är på gång, även om det var -7° i morse (16° utanför täcket). Även jag såg solen gå upp över havet och där tar jag vid: ”Det djupa, salta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver oss inte till något, det bryr sig inte om förhoppningar, rädslor – och inte ett dyft om våra beskrivningar.”

Så beskriver Morten A Strøksnes havet i Havsboken och så kan man tänka. Å andra sidan kan man tänka annorlunda.
– Per-Erik! Säg inte varför då, säg varför inte så får du roligare.
Sa min mamma och man kan välja att dra andra slutsatser av dagens morgonbilder ovan.
Till exempel kan man tänka att havet är ganska likt oss människor. Det är alltid på väg någon annanstans. Åtminstone vågorna.
– Ändå händer det inte så mycket.
Havet ligger där det ligger, men vågorna är som våra drömmar. Och de gillar också stränder. ”Vågorna är oförmögna till stillastående. Liksom hajen dör vågen om den inte får röra sig framåt”, skriver den spanske författaren L.G. Cervantes (Mannen i havet).
Faktum är att vågorna ständigt är på väg mot nån jäkla strand någonstans.

Jag tänkte på det när vi igår promenerade ut till Örarevets yttersta udde och hon som vanligt här ute säger att hon längtar till Enskilda stranden på Öland, hennes favoritstrand.

Strøksnes har förmodligen rätt i att havet inte bryr sig ett dyft om hur vi beskriver det. Och det är kanske lika bra det. Till exempel sägs det att unga fiskare betraktar havet som en motståndare, som i spanskans maskulina El Mar.
– De gamla fiskarna däremot ser på havet som en man ser på en kvinna.
Det hävdar i alla fall Ernest Hemingway, som i Den gamle och havet skriver att Santiago tänker på havet som La Mar. ”Vilket är vad man på spanska kallar havet när man älskar det. Ett givmilt och tolerant, ibland våldsamt, alltid oberäkneligt femininum, som när hon är elak inte rår för det, ty månen påverkar havet på samma sätt som den påverkar en kvinna.”

Man måste nog vara man om man formulerar sig så. För egen del är jag mer fascinerad över att även havet inte riktigt är där vågorna är.
Och vice versa.
”Vi upplever att vågen färdas över vattnet, men vattnet följer inte med vågen, som man skulle kunna tro”, skriver Per Molander i Allt är vågor, Virginia Woolf och den moderna fysiken.

Ty det är en lustig egenhet hos havet: ”Medan vågorna rör sig framåt i meter per sekund rör sig havet vertikalt i en loj elliptisk rörelse och förblir där det är. ”I själva verket rör sig vattenpartiklarna i cirkelrörelser, störst närmast vattenytan och därefter i allt mindre rörelser ju närmare botten man kommer.”

Möjligen lite o-empatiskt och o- engagerat. Men det här är vad det ägnar sig åt till vardags, för att citera Strøksnes.
– Och varför inte?
För att nu citera Henny Engberg.

17:36

Hon: och så gick månen upp, tyvärr lite skymd men vad gör väl det. Söndagen avslutas lika vackert som den började :).

Lördag: Det blev en lång söndagspromenad redan idag

Min är större än din.

Han: Hela dan har vi trott att det är söndag, vilket kan bero på att vi hade vänner inifrån viken på middag på fredagskvällen. Hon vill därför att vi skulle ta en långpromenad och så hamnade vi på Örarevet dit vi brukar åka när vi behöver extra syre.
Solen sken och det räckte inte att gå ända längst ut på udden, så på tillbakavägen fortsatte vi vandringsleden fram till Stuvenäs (där vi härom dagen än en gång firade hennes förra födelsedag). Det blev totalt 10 477 steg och det var det värt.För vi stötte på en riktig gamling – förmodligen 740 år äldre än henne.
– Sveriges tredje äldsta ek växer nämligen i Stuvenäs.
Den är ca 800 är gammal, mäter 9,7 meter i omkrets och har alltså stått pall sedan mongolerna nådde Europa och invaderade det som nu kallas Ryssland, Polen och Ungern, korsriddarna erövrade Konstantinopel (Istanbul), Marco Polo upptäckte sjövägen till Kina och Birger Jarl Birger Jarl grundade Stockholm, som efter införlivandet av Finland hamnade i rikets mitt.

I övrigt verkar eken leva som vi människor gör – men i andra dimensioner: ”Man brukar säga att eken växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år”. I trevligt sällskap lever man längre och den här eken bor bland andra gamla kompisar i en vacker bokskog.
– I det här sällskapet trivs hon, även om hon är liten som en teskedsgumma och inte alls lika gammal

Hon: ja så skön dag, speciellt efter gårdagens förskräckliga väder. Verkligen ett väderomslag.

Jämför med gårdagens väderfilm…

Och jag behövde verkligen både luft och motion. Varken rört mig eller varit ute senaste två veckorna, i alla fall inte mycket. Jäkla förkylning! Men idag så, och på något sätt har jag gått mer än honom, 11.993 steg. Efter att ätit av gårdagens rester och massor av godis på det känns de stegen dock avlägsna…

Fatta vilken fantastisk ek…
Mmm, tål att visas upp från alla håll!

Fredag: Förmodligen är det nåt genetiskt

Aprilväder

Han: Vilket jäkla väder! Snöglopp. Termometern står på 0°, men den som vågar sticka ut näsan tror att det är -7° på grund av blåsten (11-16 m/s från sydost).
– Innesittarväder.

Och det passar bra. Det pågår en diskussion om otrohet på våra vanligaste kultursidor, initierad av kulturjournalisten Vesna Prekopic.
– Är det så farligt med otrohet, frågar sig Vesna oskyldigt. Medveten om att många av hennes kollegor blir väldigt upphetsade över ämnet.

Ämnet är aktuellt även här på udden, därför följer jag med intresse forskningen: ”Uttrycket monogami kan ha flera betydelser. Social monogami är att en individ lever i ett parförhållande med endast en partner åt gången. Sexuell monogami innebär att ett par kopulerar bara med varandra, och detta baseras på observationer.
För att ett par ska sägas vara genetiskt monogamt krävs DNA-tester som bevisar att paret reproducerar sig endast med varandra. EPC och EPP är kopulation respektive faderskap utanför den sociala parrelationen. EPP kan vara resultat av EPC eller av partnerbyte inom samma häckningssäsong …”

Citatet är hämtat ur ”Monogami hos fåglar/ Monogamy in birds”, en kandidatuppsats i veterinärmedicin på Sveriges lantbruksuniversitet av Nina Kristoffersson. Slutsatsen är de flesta fågelarter lever i socialt monogama förhållanden, ”men DNA-studier har på senare år visat att social monogami inte behöver betyda genetisk eller sexuell monogami.”
Ungefär där torde även diskussionen på kultursidorna sluta och jag vet inte om det här är något som änderna bryr sig om i det här vädret.

Kanske på samma tema: Kyrkoherden (hos Bo Alvemo handlar det ofta om kyrkans män) knackade på hemma hos Brita i Pustabacken. Inifrån köket hördes henna ljuva stämma: ”Ä de du min ängel som änteligen ä hemma igen?”
”Nä”, svararprästen roat. ”Men jag är från samma avdelning”.

Nu ska jag ge mig ut i skitvädret. Nån måste åka till Tempo i Gökalund och köpa pepparrot på Tempo. Det är förmodligen uttryck för något genetiskt.

Hon: jag tänker inte gå ut idag…:

Räcker att öppna dörren

Torsdag: firandet tar liksom aldrig slut…

Ja jag vet, ser inte klok ut, men glad!!!

Hon: tack bästa Tina och Blomman för en toppendag i spa:t på Stufvenäs!!! Det måste vi göra om snarast.

Bäst var nog poolen utomhus, där även han njöt i fulla drag av min present, som synes:

Och Tina med. Blomman tog bilderna!

Och så lunchen på det, mums!! I bästa sällskapet. Helt enkelt en toppentorsdag!!!

Dessutom gjorde vi en liten utflykt förbi Värnanäs Herrgård, som jag aldrig sett, bara hört talas om genom hela min uppväxt. Väldigt fint, missade dock att ta en bild.

Bullar till honom…

Sen fortsatte vi till Ekenäs Hantverksbageri, det var ren och skär lycka för en hobby-bagare som mig. Mjöl, mjöl, mjöl. Kunde lätt köpt ännu mer! Han köpte bullar 😉

…mjöl till mig!

Han: Så har vi det en vanlig torsdag, men nån måste ju jobba också och alla vet vi ju hur hantverkare är.
– Eller hur?
– Nej, du vet inte alls hur hantverkare är i utland Sverige!

Detta har hänt: Igår upptäckte hon att vi inte hade något vatten hos Margareta. Kris! Snålheten bedrar visheten och stänger av värmen så fryser det.
– Eller har någon stängt av vattnet vid nybygget?
Hon ringer Torsnet.
– Nej, vi har inte stängt av vattnet, säger en vänlig röst i andra änden av de digitala 1:orna och 0:orna.
– Okej, vi får försöka få tag på en rörmokare, säger hon med en suck.
Men den sucken gick inte hem.
– Jag kan skicka ner Henrik så får han titta, säger den vänliga rösten uppmuntrande.
– När tror du att han kan komma då, säger hon och ser ut som om hon grubblar över om något barnbarn hinner fylla år innan dess.
– Han kan komma ner nu direkt, säger rösten.

30 minuter senare har Henrik försäkrat sig om att vattnen går fram till huset, att inget frusit sönder och – vilket jag inte borde avslöja: han har identifierat var felet sitter på insidan av vattenmätaren.
– Jag borde inte gör det här, säger Henrik nu dubbelvikt i vårt trånga skåp. Men jag undrar…

Om du inte hänger med så upphör kommunens ansvar vid vattenmätaren, allt innanför är fastighetsägarens eget ansvar.
– Men jag undrar om felet inte sitter här, säger Henrik från kommunen och viker ut sin långa kropp.
– Det är nog en backventil. Tyvärr har jag inga såna grejer men …
– Det är okej, tack för att du kom, säger jag som om jag som skattebetalare plötligt känner arbetsgivaransvar.
– Vi ringer Tommie så får han fixa det.
– Ja, gör det. Tommie är proffs. Men du, jag skulle gärna vilja veta vad sjutton det är som är fel.

Ringer alltså Tommie, rörmokar’n som naturligtvis sitter trångt just nu. Tung suck:
– Räcker det om jag kommer i början av nästa vecka?
– Absolut, kom när du kan, huset står tomt.
Några timmar senare ringer Tommie igen:
– Jag kanske ska komma ner nu direkt..?

Och visst; Henrik hade rätt, det var en backventil som låst sig (vilket meddelas endast på detta sätt) och så fortsatte livet på udden sin gilla gång och har det inte hänt nåt mer intressant så serveras kvällsdrinken i vanlig tid.

Onsdag: Darwin hade rätt – frågan är vad vi bör anpassa oss till

Borde ”växa som örn” genom att gå till botten med sin toxiska maskulinitet?

Han: Årets Crafoordpris går till den kanadensiske professor Dolph Schluter för att visat att Darwin hade rätt.
Låter det mossigt? Åtminstone inte ett ämne som inte hör hemma i en blogg om det ljuva livet på en udde?
Glöm det, du har fel.
Professor Schluters talar inte bara om våra finkar och om storspiggen som rubbat balansen i Östersjön.
– Hans forskning visar vad som är problemet med svensk politik 2023 och det angår absolut livet på vår udde.

Så här hänger det ihop ”Vill du sätta igång och utvecklas som människa? Då kommer du nu får 3 praktiska steg som du kan sätta igång med redan nu som kommer kickstarta din utveckling.”
Citatet är hämtat från en typisk hemsida om personlig utveckling.Utveckling är ett av vår tids honnörsord och det har utvecklats en hel industri som exploaterar vår önskan att utvecklas.
Eller snarare krav på ”att växa som människa”.

Märkligt, eller hur? När hörde du någon klaga på att havsörnen borde ”växa som örn” genom att gå till botten med sin toxiska maskulinitet?
Eller en mås ägna sig åt mindfulness för att ”kickstarta sin utveckling” som art?
Nej, åtminstone inte sen Jonathan Livingstone Seagull tröttnade på att fiska hela dagen som de andra i flocken. Han ville vara fri och ”utvecklas som mås” genom fullända sin förmåga att göra loopingar.
– Och Jonathan Livingstone var trots allt bara hjälten i en allegorisk kortroman av Richard Bach som nyliberala krafter gjorde till sin frihetssymbol inför valet 1985.

Ofrivilligt ideologiserad.

Havsörnen är nöjd med att vara havsörn och det finns få tecken på att måsarna hellre skulle vilja vara dödsföraktande kamikazepiloter. Däremot visade redan Darwin att såväl fåglar, fiskar och däggdjur en förbluffande förmåga att anpassa sig till nya livsvillkor.  
– Det är en viktig distinktion.
Vulgärdarwinister, inte minst auktoritära politiska strömningar, hävdar att Darwins ”naturliga urval” betyder att ”den starkaste överlever”.
Men dessa ”übermensch”-teorier är struntprat.
– Darwins poäng är just detta: Den art som bäst förmår anpassa sig till nya livsbetingelser överlever.

Det är för denna anpassningsförmåga som Dolph Schluter, professor i evolutionsbiologi vid University of British Columbia, uppmärksammas för ”fundamentala bidrag till förståelsen av adaptiv radiering och ekologisk artbildning”.
Strunta i de fina orden. Det handlar om olika arters förmåga att överleva och utvecklas genom att succesivt anpassa sig till nya livsbetingelser.
Schluter har under två år studerat samma finkar på Galapagosöarna som mästaren gjorde på 1830-talet.
– Och tesen är densamma som Darwins: Den som bäst förmår anpassa sig i en föränderlig miljö vinner.

Det är här jag önskar att professor Schluter skulle studera svensk inrikespolitik. Glöm snömoset om att du genom en inre mental förändring ska ”utvecklas som människa”.
– Det är bondfångeri.
I klimatdebatten finns däremot en intressant vinkel som en evolutionsbiolog skulle kunna pilla vidare i. Nämligen denna: Sverigedemokraterna kräver att regeringen släpper nivån fri för hur mycket biodrivmedel som ska blandas i bensin och diesel.
– De höga bensinpriserna måste sänkas för det drabbar vanligt folk, menar SD:s miljöpolitiske talesman Martin Kinnunen.

Bolund och Kinnunen inser båda att det gäller att Darwin hade rätt: det gäller att anpassa sig.

Föga överraskande tycker Miljöpartiets språkrör Per Bolund att det är korkat tänkt. Och det ligger onekligen något i Bolunds argument:
– Det är skrattretande när Martin Kinnunen säger att klimatpolitiken får effekt på människors vardag. Det är klimatkrisen som gör att vi nu får översvämmade källare, och extrema värmeböljor som tar människors liv, menar Bolund.

Sensmoral? Inte vet jag om den svenska reduktionsplikten avgör mänsklighetens framtid. Men erkänn att frågan blir intressantare om vi ser den i ljuset av Darwins tes att bara den art överlever som på ett handfast sätt förmår anpassa sig till förändrade livsvillkor.
– Och jag tänker alltså inte på vem som överlever nästa val.

Hon: mitt inlägg är helt opolitiskt, men tar vid där han började, med en havsörn. Jag stötte på den under dagens promenad på andra sidan viken. Den var gigantisk, trodde först det var en säl på stenen. Tyvärr blir ju allt mycket mindre i kameran, tog en liten film också men vet inte direkt om den gör örnen mer rättvisa…

Tisdag: ”Eget bibliotek är idéer som har lagts i frysen”

Han: Idag är det lugnare, gårdagens kärlekskrig tycks ha tagit en paus. Och apropå vatten skriver Per, 12 år: ”Om det inte fanns vatten skulle vi inte lära oss simma. Då skulle vi drunkna allihop”.
Av barn och berusade får man sällan höra sanningen. Men ibland är de lustiga, som när Torsåsförfattaren och historikern Bo Alvemo samlar citat ur gamla skoluppsatser (Galet i Tuppens rike, Memini, 1995).
I en uppsats om synen skriver en 14 åring: ”När vi ser något, så passerar ljuset in i ögat och fortsätter in i hjärnan där det stora mörkret råder.”

Ibland ser man dock ljuset i tunneln. Får ett sms från yngste sonen. Han berättar att han ligger och läser en bok: ”försöker läsa 15-30 min om dagen för att inte helt bli en 90-talist”.
– Klok pojke, tänker jag.
Att alternera mellan deckare av Pascal Engman med Alex Schulmans ”Glöm mig” låter som en bra mix för att förstå världen.

Om du följer denna blogg vet du att böcker flyter högt på vår udde. Hon läser mer, jag återvänder till dem.
Som en större tänkare formulerat det:
– Ett eget bibliotek är tankar som har lagts i frysen för att återanvändas.

Jag skriver detta i tiden. I Sverige utplånades analfabetismen redan på 1700-talet. Det kan vi tacka häxprocesserna för, konstaterar Stig-Björn Ljunggren på Barometerns ledarsida (30 januari).
När denna populistiska enfald – skuggan bakom dagens bokbål a la Paludan – äntligen ebbat ut år 1704 noterar myndigheterna att det fanns socknar där inga bål tänts.
Och att det finns en gemensam förklaring:
– Det var prästerskapet som initierade häxjakten, men i de delar av landet där kyrkan lärt folket att läsa blev det inga häxbränningar.

Kunskap är makt, framför allt makt över dumheten, vidskepelsen. ”Således”, skriver Stig-Björn, ”Häxprocesserna förde det goda med sig att Sverige blev en kunskapsnation. Häxprocesserna gjorde att läskunnighet blev ett prioriterat mål i Sverige. Vilket lade grunden för såväl en folkligt förankrad demokrati som vårt industrisamhälle och därmed välfärdssamhället.”
Och det handlar inte bara om historia: ”Därmed blir också vägen från häxprocessernas 1600-tal till dagens problem med samhällsutvecklingen rätt tydlig. Utbildning, kopplat till industriell aktivitet, kan vara rätt bra”.

Femton minuter senare läser jag om läsandets betydelse även i den andra papperstidningen vi har på udden. I en ny bok försöker Henrik Berggren och Eva Krutmeijer utröna hemligheten bakom den svenska innovationskulturen.
– Föreställningen om Sverige som ett land av ingenjörer sitter djupt.
Listan över berömda uppfinnare och entreprenörer fattas inte heller: Alfred Nobel, Gustav Dahlén, Eva Ekeblad De la Gardie, Anders Celsius, Ingvar Kamprad, Daniel Ek.

På EU-kommissionens lista över medlemsländernas innovationskraft har Sverige intagit förstaplaceringen ända sedan listan infördes. Den fråga Berggren och Krutmeijer diskuterar är denna:
– Kan man förklara denna omständighet enbart med hänvisning till ett svenskt ingenjörskynne?
Henrik Berggrens svar är nej.
– Man måste se till hur den historiska situationen har skapat förutsättningar för innovation. Och i arbetet med den här boken tror vi oss ha kunnat skönja några djupare mönster som bidrar till att förklara saken.
Den viktigaste förklaringen är en annan:
– Svenskarnas höga läskunnighet!

”Läskunnigheten betyder mycket. Den skapade en litteratur på svenska för svenskar. Eftersom svenskan på 1700- och 1800-talet var ett litet språk och det inte fanns en stor adel eller överklass som kunde konsumera romaner eller filosofiska verk, inriktades bokmarknaden på praktisk litteratur. Det blir bondepraktikan, men även tekniska handböcker, säger Henrik Berggren och fortsätter: ”Så vi får en litteratur som gör att bönder och hantverkare kan ta till sig nya metoder, läsa om dem, utveckla dem, och det är en del av den svenska utvecklingen. Sverige var ett otroligt fattigt land i början av 1800-talet men en anledning till att vi kunde industrialiseras var att vi hade ett jordbruk som producerade överskott som vi kunde exportera.”(DN 30 jan).

Så min kloke son, även du skriver in dig i tiden. Stora ord, men du läser inte bara för din egen utveckling. Du läser för Sveriges framtid som ett demokratiskt och innovativt land.

Även dagens kultursida hänger med i tidens huvudfrågor.

Hon: jodå, jag läser på för fullt. Och boken nedan, som jag läser nu, blir bara bättre och bättre. Glammig, men faktiskt skriven av en man, omslaget till trots. Amor Towles, samme författare som skrev ”En gentleman i Moskva”. Blev förvånad när jag såg det. Den romanen gillade jag mycket, också. Så kanske inte borde blivit förvånad, men jaget i den var en man, i denna en kvinna. Bra lästips hur som, båda böckerna. Passar såväl man som kvinna 😉

Måndag: längesedan sist…

Hon: fortfarande sjukt snuvig och hostig, fattar noll, men idag tänkte jag inte banga en långpromenad i skogen! Snart kanske den är ett minne blott…

En av sjöfåglarnas bostäder som ryker förevigad

Kommunens nya förslag till detaljplan, som vi givetvis lagt in protester mot, vill ta bort strandskyddet precis där jag och många andra går mellan vårt stugområde och angränsande söderut. Där häckar många av våra fåglar, men nu kommer det att bli bostäder med sjöutsikt för homo sapiens istället. Typisk gentrifiering 😉

Och istället för växter kommer här fyllas upp med grus, i mängder (45.700 kubikmeter fyllnadsmassa; drygt 6.500 lastbilsflak enligt kommunen själv). Kom att tänka på en svamp som växer på björkar som är väldigt dyr och sällsynt, är det denna Kinna? Kanske markägaren i så fall kan tänka sig avstå skövlingen av skogen om han kan tjäna pengar på annat sätt.

Oj, den har nog nyss gått av…

Det blåser hårt idag och vinden verkar redan ha börjat avverkningen. Den här tallen måste ha fallit alldeles nyligen. Så synd, den var fin.

…och ligger och trycker på grannen

Börjar känna mig lite ängslig, det knakar runt omkring mig. Kanske borde jag skynda mig ut ur skogen nu…

Ooops, en till som gått av. Återkommer en annan lugnare dag tallarna!


Han: Som sagt, det blåser. Men vissa dagar är det så, man bestämmer sig för att hyvla osten från ett annat håll.
– Och idag är det hattväder. Solen skiner. 5° varmt, känns som nollgradigt på grund av vinden, i byarna 14 m/s.
Naturligtvis blåste hatten av.

Ett mer dramatiskt vårtecken: 15 storskrakar med vårkänslor, sju hannar och åtta honor, samlas utanför udden. Alla heterosexuellt och normativt parbildande läsare inser att redan antalet är ett problem. Alltså stormar hela havet:

Inte lätt att välja den rätta.

Två rödhakar och där är gärdsmygen igen! Idag räknar vi vinterfåglar. ”Vinterfåglar Inpå Knuten” (VIK) heter den årliga inventeringen som BirdLife Sverige genomför.
Mätningen har pågått sedan 2006 och 20 000 fågelälskare brukar delta, vi de senaste tre åren. I Sverige som helhet är talgoxen är den talrikaste vinterfågeln följd av blåmes och pilfink. Trion dominerar även på udden, men pilfinken har den största kolonin i vårt buskage.
Bland sjöfåglarna som också räknas dominerar gräsänderna och storskraken, en och annan skrattmås. Och över alla flyger havsörnen förstås.

Enligt Magnus Hellström, chef vid Ottenby fågelstation på Öland som driver föreningen birdlife, är att Sverige får allt fler stannfåglar. Gärdsmygen och koltrasten tillhör dem, liksom rödhaken. Senast idag såg jag en gårdsmyg på verandaräcket. Koltrasten var här förra veckan och nu på morgonen besökte rödhaken bufféträdet utanför sovrumsfönstret.
Men notera att vi talar om ental, detsamma gäller steglitsen vi såg härom dan.

Gärdsmyg, kallas för mysing här i Småland och tummetott i Dalarna. Enligt legenden kan mysingen flyga högre än alla andra småfåglar. Ingen annan är så liten och fräck att den kan gömma sig på havsörnens rygg.

Kanske beror det på vintervädret. Det är slagigt, volatilt som man säger om börsen.Oktober 2022 var överlag varmare eller mycket varmare än normalt – enligt SMHI hade vi till och med ”meteorologisk sommar” här i söder.
November bjöd däremot på tvära kast mellan årstider. Den meteorologiska hösten kom ovanligt sent till vår del av landet. Så sent som den 12 november slogs det värmerekord här i östra Småland (+16,7°).
– Det är första gången någonsin som SMHI noterat en så hög temperatur så sent i november.
December kom däremot med kylan. Lucia blev bitande kall i nästan hela landet. Den 17 dec rapporterades -22,1° i Målilla här i Småland. Strax före julhelgen gjorde mildluften comeback och vi fick en grön jul.

Och så har det fortsatt hela januari, ömsom vinter, ömsom vår. Lägg till den eviga blåsten och hela veckor med regn. Inte undra på att inte heller fåglarna riktigt vet vad de vill.
Är det vinter- eller vårkänslor?
Hatten blåste faktiskt av tre gånger. Men det var värre förr. Idag för ett år sedan såg det ut så här på udden.