Torsdag: vackraste tiden är här!

(Uppdaterad 18:58)

Hon: ja nu går det fort trots lite kylig senvår. Och blåsig, naturligtvis… men det är vackert. Och jag ligger fortfarande efter med allt! Hann i alla fall få ihop en mörk och en ljus limpa idag. I rödaste rappet. Frukost utan en av varje är liksom inte en bra sådan. Och så en kakbit till det förstås.

Och så en sväng förbi Blomlöfs Rökeri och Ola i Bröms lilla gårdsbutik. Sen var middagen fixad!

Han: Vad var det jag sa! Jo, för snart en månad sedan skrev jag om virkespriserna. Pandemin har tvingat svenskarna att jobba hemma och många har tolkat det som en uppmaning att renovera sina hus och bygga uteplatser.
Och som man ropar får man svar:
– Det ser ut att bli brist på trallvirke, sa Johan Freij, skogsexpert på Danske Bank då i april.
– Ska du bygga en altan i sommar är det lika bra att åka och köpa virke redan nu.

Jag konstaterade att hans slutsats lät som en reklamtext för Lindbergs och alla andra byggmarknader. Och reklamen gick hem, nu är kampanjen över. I dagens Dagens Industri läser jag: Virkespriserna har stigit brant både i år och i fjol, men har de senaste veckorna vänt tvärt ned på världsmarknaden. Chicagobörsens virkesterminer har sedan toppen den 11 maj backat med mer än 20 procent på bara tio dagar. Enligt Bloomberg beror nedgången på sågverk i färd med att skala upp sin produktion som nu skockas kring köpare för att säkra sin beläggning – ett typiskt exempel på hur en marknad är på väg att hitta balans mellan utbud och efterfrågan således.

Länge leve kapitalismens enkla dialektik som med journalisternas stöd får ekonomin att snurra ännu ett varv. Branschnestorn Karl Hedin, stor skogsägare i Mellansverige och framgångsrik virkesföretagare i tredje generationen låter som Karl Marx i storstövlar:
– Tittar man tillbaka på hur länge cyklerna brukar hålla på är den enda rimliga bedömningen en tillbakagång. Det brukar ta 1,5-2 år, sedan har produktionen kommit ifatt och det blir samma problem som nu men åt andra hållet.
En cykel brukar ta 4-5 år mellan topp och botten, enligt min erfarenhet som sträcker sig från 1972, säger Hedin till Dagens Industri.

Känns helt okej för mig. Jag köpte på mig det trallvirke jag behöver innan priserna slog i taket. Säg till om du vill göra en bra affär.

Onsdag: ommöblering – och dagens statistik!

(Uppdaterad 22:36, 20:44)

Hon: nu var det dags! Ommöblering i växthus 1. En tomatplanta på hyllan bakom soffan avgjorde det hela, den var uppe i taknocken och höll på att få ”slagsida”. Inte har jag kommit åt att tjuva den ordentligt heller, så den växer hej vilt åt alla håll.

Den här Aubergine-plantan är också fin tycker jag. Trots, eller kanske på grund av att den fick flytta ut lite för tidigt av platsbrist inne.

Men nu är det dags att ge upp för dagen och bänka oss framför tv:n och nya favvo–serien på Netflix:

Till och med Han gillar den serien. Och jag vill bara äga en av hans kaftaner. Visste inte att han var designern bakom det modet, tänker mest på Halston neck när jag hör hans namn.

Och jag säger precis som New York Times:

Han: Liksom Halston har jag gått långt i mina loafers, som jag köpte på Massimo Dutti i Palma när Milton och jag sålde vår lägenhet, BC (befora Corina). Åtminstone idag. Över 6000 steg, trots att jag bara gått tvärs över udden för att pilla lite med det sista på Margaretas altan. Typ hörn.

Åtminstone enligt den där lilla siffernissen i min iPhone som håller koll på mig. Han verkar gå igång på statistik.
Till exempel berättar han – jag utgår från att det är en han eftersom jag tycker om kvinnor – att just idag har jag gått dubbelt så långt som jag gjorde förra året i genomsnitt per dag.
– Så pass.

Dessutom vet siffernissan att jag har lyssnat på P1 även idag. Två timmar och 54 minuter. Och som om jag bett om hans åsikt noterar han att ljudnivån i mina hörlurar varit helt ok.
Det senare inger hopp att Storebror ännu inte ser och här allt. Jag använder nämligen hörlurar utan bär ogenerat min mobilradio påslagen i bröstfickan på västen som jag fått av Adam.

Hon avskyr det, men apropå Halston och mode har jag fått för mig att även måsarna vill veta varför gubbarna i Internationella handbollsförbundet bestämt att kvinnor måste spela beachhandboll i bikini där underdelen får vara max 10 centimeter bred, när det är ok att männen spelar i långa kortbyxor som ska sluta 10 centimeter ovanför knäskålen.
– Visst undrar man?

Tisdag: Det här med mitt och ditt och tomtgränser

(Uppdaterad 20:00, 18:10)

Han: Napoleon Bonaparte, den franskaste av fransmän, var inte fransman utan född italienare och hette Napoleone Buonaparte. Ändå mötte han sitt Waterloo när han strävade efter att utvidgade Frankrikes gränser.
Stalin var inte ryss, men blev den ryskaste av alla ryssar och Hitler, den tyskaste av alla tyskar, var österrikare. Hitlers polare, den italienske diktatorn Mussolini la sig till med österrikarens antisemitism – trots att kvinnan han älskade allra mest hette Margherita Sarfatti och var judinna.

De mest förtryckta i USA skapade den friaste av var alla musikstilar (jazzen) och det finns många paradoxer i historien, påpekar författaren Eduardo Galeano:”Inte ens Guds egen son klarade sig ifrån paradoxer. Han valde att födas i en subtropisk öken där det nästan aldrig snöar, men snö kom att bli den allmänna symbolen för just julen när man i Europa bestämde sig för att europeisera Jesus. Och som det inte vore nog är Jesu födelse idag den handelsvara månglarna han drev ur templet tjänar mest pengar på”.

Och så har vi alla dessa paradoxer när det gäller krig om marken vi går på. För egen del funderar jag på att ockupera Icahandlarn’s tomt här bredvid. Jo, det är sant. Detta med motivering att vi faktiskt var här först.
– Även om jag personligen flyttade hit långt senare, närmare bestämt för två sen.
Och om man bortser från att båda våra arrenden tillhör Den Store Store Markägaren, men ändå.
Vårt folk var här först, redan åren 1947-48 och det det känns som om Gud, jag menar Markägaren, står på vår sida.
– Även om det nu var länge sen han sa talade till oss från sin gård uppe vid E22:an.

Nu ska du inte tro att jag har något emot Icahandlarn.
– Absolut inte, jag gillar honom och vi brukar köra bort död tång tillsammans.
Nej, det gäller principen.
Jag vill ha tillbaka den mark som är vårt. Åtminstone det som var svärfars och svärmors innan Thörns byggde ut och markägarn gav bort en del av vår tomt.
– Det vill säga deras tomt som alltså nu tillhör Icahandlarn.

Han är en hygglig karl och eftersom även jag är en hygglig person fick han bygga sitt uterum på vår gränslinje.
Vilket tyvärr fick Den Internationella Gränsdragningskommissionen att helt sonika flytta gränsen utifrån hans nya bosättning!
Det klart att vårt folk är bittert.
– För att inte säga krääänkt.
Ditt är mitt, men det betyder inte att mitt är ditt, som gud, jag menar Rolf, markägarn, brukade säga på den tiden när folk trodde på vidskepelse.

Men som jag sa, jag är en sån där fin människa som vänder andra kinden till. Därför har jag redan bestämt mig. När jag har ockuperat Icahandlarns lilla skafttomt mellan udden och Ismans, då ska jag gå över till honom och föreslå att vi sluter fred.
– Vad säger du, ska vi inte sluta bråka och som broderfolk dela på din tomt som nu är min?

Ska vi säga så?

För att visa min uppskattning behåller jag den strandnära delen av hans tomt där vassen växer högt. Men som den fina människa jag är får han tillbaka den del som ligger närmast vägen – åtminstone tills vidare.  
Icahandlarn gillar faktiskt att köra bil och min nya släpkärra står ju redan står där uppe och förstör hans utsikt etc etc … och nu låter det som om han redan firar vår överenskommelse med fyrverkerier.
Eller?
– Nähä, det verkar som att jag har somnat med radion på igen!
Jag lyssnade på ”Odla med P1”, men nu är det plötsligt nyheter och det verkar som att det växer massor av paradoxer så här års i Mellanöstern.

DAGENS MUSIK: Apropå paradoxer i väntan på Eurovision Contest, semifinal. Min kompis TK skickar en länk som ändrar inte bara framtiden utan även musikhistorien: ”Heter det ’the blues’ eller egentligen ’the blue’? According to the Howlin’ Wolf Burnett, så är det ‘the blue’. Han inleder här med en liten föreläsning.
– So let’s hear from some experts!”

Blue eller blues. Hoppa över reklamen och lyssna nu Alexander och alla ni andra mina pussgurkor till barnbarn! Så här lät det när riktiga musiker spelade den på riktiga instrument.
Här är är en annan historielektion som farfar och morfar skickar er för att visa hur riktig musik lät innan elektrikerna tog över och Mello blev den samlande punkter för svensk kultur:

Hon: du skämtar va…? Vi har inget krig om tomtgränser här längst ut på Udden, och det är väldigt skönt!!! Däremot krigar grannen med sina maskrosor, medan jag göder mina. Men idag var det tvunget att klippa gräset, fick göra små öar runt blomstren, men en hel del fick ryka. Fast snart kommer de andra sorter som typ blåklocka.

Han: Du har rätt min vän. Jag skojar, det kallas ironi. Och du odlar fina maskrosor.

Måndag: Länge leve lokaljournalistiken!

DAGENS VÄDER: Dimma, 4 sekundmeter (6) sydlig vind. 11 grader som känns som 8, frukost inne. Morgontidningar.

Han, den pensionerade redaktören: ”Content is King”, brukar man säga. Det vill säga, det brukar skrivande journalister hävda. Redaktörer däremot vet att det bara är sant i ett sammanhang:
– Content is King but Context is King Kong!

I morgon börjar Eurovision Song Contest. Fokus på Tusse, förstås. Men inte i vår lokaltidning. Kontexten, sammanhanget, är A och O i lokaljournalistiken och så blir vinkeln i denna stora riksnyhet den här:

Det är klart att fyra låtskrivare från vårt här omkring är en större nyhet än en enda kille från Tällberg, Dalarna!

Älskar den känsla för feeling som lokalredaktörer utvecklar varje dag. Men snor en riksnyhet och vinklar om den. Återvinningstationerna har blivit vår nya kyrka i coronatider och runt om i landet ger lokalredaktörer denna riksnyhet färg av Halland, Uppland, Västerbotten, Stockholm.
–Torsåsredaktionens Stephanie Wilhemsson är förstås också på hugget. Magnus och Max heter våra vardagshjältar, numera även mediekändisar.

Hon: men om dagen började i dis slutade den desto bättre. Däremellan ägnades dagen åt bladlusbekämpning, grrr. Har jag inte tid med! Men eländet glömdes snabbt när kompisarna från Södra Kärr (ett par km söderut från och oss) kom.

Tina och jag har känt varandra i 45 år, Blomman kom väl in i leken ungefär fem år efter det. Han betydligt senare, och hängde väl inte riktigt med i alla minnen som bollades vilt. Men höll humöret uppe ändå, och grillade hamburgare gjorda på färs från byggare Urbans ”hemodlade” kviga.

Söndag: ute vs inne…

(Uppdaterad 19:50)

Hon: när ett par grannar tog ner Anticimex för att de hade problem med råttor sa de att det absolut bästa medlet var att skaffa katt! Vi har två, före detta vildkatter dessutom. De har egen dörrlucka som mynnar ut precis intill där bild 1 är tagen…

Han: Under antiken trodde man på en cirkulär historieuppfattning, där perioder av uppgång och nedgång, lycka och olycka följer på varandra i en evig rundgång. Denna syn har ersatts av den moderna teorin där historien tar form i en linjär process som leder fram till den punkt där vi befinner oss just nu.

Det är klart att vi är moderna, men ibland känns det som om historien går i cirklar. För ett år sedan idag var vi idag klara med renoveringen av Margaretas stuga. På bloggen berättade vi om detta.
– Och nu är vi tillbaka på ruta ett! Idag har vi nämligen än en gång städat igenom stugan efter de senaste veckornas renovering.
Känns det inte som vi gått i en cirkel, älskling?

Men det är helt okej, för nu är Margaretas Chateau beboeligt igen. Som för ett år sedan, men med badrum och större fönster. Kort sagt: Allt har hänt men ingenting har förändrats?
Eller tvärtom:
– Ingenting har hänt men allt har förändrats.

Lördag: Somliga klär i vitt – andra i spade

(Uppdaterad 18:20)

Han: Fler tårar har fällts över böner gud lyssnat till än de han struntade i, konstaterade Sankta Teresa – en sanning som Truman Copote byggde sitt misslyckad romanverk Answered Prayers kring – och uppenbarligen har någon av gudarna lyssnat till vårt gnäll om att våren dröjt.
– Ty nu är våren här och vi går med en rasande fart mot sommar – och innan vi ångrar alla våra böner är det höst och vinterstormar viner runt udden.

I våra lönlösa försök att hejda våren dokumenterar vi alla nya tecken. Idag kom svalorna till udden, segervissa och kaxiga som kamikazepiloter dyker de mot oss och katterna.
– Återstår att se var de tänker bygga bon i år?

Denna vecka har även slånbärssnåren börjat slå ut. Somliga saker finns bara för att de är vackra och man blir glad bara med ser hur dessa kaskader av gräddvita blommor lägger sig över de buskar som igår var tråkigt bruna och nakna. Slån tillhör rosväxterna men har en egenhet: Den blommar på bar kvist i maj och först efter blomningen kommer de 2-4 cm långa, äggformade bladen med naggade kanter. Buskarna bildar ogenomträngliga snår, där alla våra småfåglar håller till.

Enligt gammal folktro ansågs slånbusken ha en magisk kraft. På valborgsmässoafton bröt man slånkvistar och hängde dem över dörrarna för att hålla spökena borta.
– Och det funkar uppenbarligen. Jag har inte sett ett enda spöka på udden trots att jag länge var tämligen mörkrädd.

En av mina första uppdrag på udden var att efter den första frosten plocka slånbären för att krydda svärmors brännvin med. Men, som man säger i public service, det finns alkoholfria alternativ också – i detta fall passar bären utmärkt för att göra saft och sylt av också.
Dessutom  i matlagningen. Vi har inte testat det på udden ännu, men

Pehr Kalm, en av Carl von Linnés mest intressanta lärjungar, skriver år 1742 att ”Stärkebären, som på denne orten allestädes i stor ymnighet växte, sades vara allför sköna, när de stekas uti smör i en panna och man sedan strör lite socker på dem”.

Som så många andra vilda växter tillhör slånbären naturens eget apotek. Barken har använts mot frossa och bären är urindrivande och anses vara verksamma mot njursten.
Så är det säkert. Men del blir omtyckta bara för att de klär i vitt.

Ännu ett vårtecken: Våra katter år vårtrötta. Det är självvalt. De är ute och ränner på nätterna och idag ockuperade de min soffa hela förmiddan. Det gjorde inte så mycket eftersom vi idag lovat bort oss: att hjälpa Ancy & Håkan att lassa grus till deras nya anlägge. Detta mot en skälig ersättning i form av grillad korv och öl.
– Det var det värt.
Efter en trivsam matpaus i solen blev det inte så mycket jobbat.

Hon: trots lite ont i den vaccinerade armen gick det alldeles utmärkt att köra skottkärra och kasta sten. Ser det som ett trevligt gympass med kompisarna på udden. Att de sedan dessutom är grillmästare gör ju inte gympasset sämre.

Fredag: If you can’t beat them, eat them

(Uppdaterad 19:54, 18:30)

DAGENS SOMMARGÄST: Förutom tomater och chili och lök och grönkål med mera har Hon uddens främsta samling av maskrosor, nyss utslagna och även de ätliga. ”Sluta förbanna Fan och hans moster som uppfunnit maskrosorna som ogräs! Börja äta maskrosor och uppskatta dem för deras kulinariska och läkande förmåga istället”, skriver Allt om Mat. I Frankrike odlar man sedan länge maskrosor som kulturväxt!
Här ett spännande recept att prova i vår.

Hon: de är vackra, inget att förbanna, eller äta för den delen. Jag älskar maskrosor, de säger att nu är det snart sommarlov. Och om man är barn kan man dessutom göra fina smycken av stjälkarna.

Japp, idag fick jag vaccin, hurra! Är lite öm i överarmen och känner mig lite ruggig, men det känns bara bra!!! Annars har dagen gått till utplantering av tomat- och chiliplantor. Ligger konstant efter. Ludde tycker inte att det gör något att det fortfarande finns plats för en tupplur på den varma jorden i chililandet…

Och så börjar det arta sig på altanen intill parkeringen utanför Chateau Margareta. Nektarinträdet har börjat slå ut och både det stora citronträdet och det lilla med orangea citroner har fått flytta ut på riktigt.

Han: Långt från udden gör han media just nu. Och det är honom väl unt. Idag tar jag av mig hatten för Jan Carlzon som kommit ut med sina memoarer, Se människan (Volante).
Nu när vi anar att reserestriktionerna kommer att lätta i sommar bör bör vi alla skänka SAS-Janne en tanke.

Se människan

Under 1980-talet blev han geniförklarad. Detta efter att ha gjort Vingresor, Linjeflyg och SAS till både vinstmaskiner – och kundernas favoriter. 1984 utsågs SAS till världens bästa flygbolag. SAS-Janne var Sveriges ”Golden Boy”, Mr Turnaround.
– Alltid lite lätt solbränd, ofta med ett smittande leende, som Dagens Industri skriver i ett hyllningsreportage i veckan.
Carlzons ledarskapsfilosofi var lika enkel som genial:
– Vi flyger inte flygplan, utan människor.

1984 sammanfattade han sina erfarenheter som chef i en skrift som var tänkt som en intern läsebok för SAS-anställda. Men Riv pyramiderna gjorde honom till en guru inom den internationella ledarskapsteorin och en stjärna på universitet som Harvard och MIT.
Tidningen Chef har utsett Riv pyramiderna till den enskilt viktigaste händelsen i svensk ledarskapshistoria. Boken är utgiven i 50 länder och används fortfarande som kurslitteratur på Harvard Business School.
Boken har jag läst, men det viktigaste rådet – som inte finns i boken – gav Jan mig i ett är privat samtal.

Bakgrund: I november 1993, efter tolv framgångsrika år på SAS, kallades vi journalister till en presskonferens där han meddelade att han skulle avgå som vd och koncernchef.
Vi journalister och den så kallade Marknaden spekulerade i att han fått sparken av bolagets danske ordförande Tage Andersen, ”Onde Tage” kallad.

Carlzon förnekade officiellt att han tvingats bort. Men när vi en kväll pratade privat om saken vid Bord 100 ifrågasatte han själva utgångspunkten för alla spekulationer:
– Att få sparken här i Sverige är som att plötsligt bli avslöjad med en skamlig sjukdom.
Den är en kontraproduktiv inställning, menade Carlzon. I den anglosaxiska världen däremot anses det vara en merit att få sparken som chef.
– Det visar att man är van vid tuffa tag och står fast vid sin linje även när styrelser och andra tvivlar.

Sant eller inte. Så borde fler chefer tänka. Då skulle färre chefer ”lämna klösmärken efter sig i chefsbordet”, för att citera en annan chef jag gått i skola hos.
Tänker jag en fredagkväll när jag inte alls behöver tänka som en chef.

PS: Idag skriver tidningarna om Claude Monets ”Näckrosor” sålts för rekordsumman på närmare 600 miljoner kronor vid en auktion på Sotheby’s.
För några år sedan uppmärksammade Dagens Industri att den kände näringslivsprofilen Janne Carlzon sålt en tavla via Stockholms Auktionsverk av en mindre känd målarkludd för futtiga 3000 kronor.
Målningen inspirerades av börskraschen 2008 och i efterhand verket är alstret ett bevis på fallande värden. Inte den bästa affär the Golden Boy gjort.

Torsdag: En dag som gjord för att flyga … och bada

(Uppdaterad 15:50, 12:30)

Han: ”Idag är det shortsväder, säger hon och granskar mina varma benkläder. För egen del ser hon ut som hämtad ur franska Vogues sommarnummer.”
Så diktade jag här på bloggen den 14 juli 2020. Så tänker jag börja även idag, 13 maj 2021. Ty idag, Kristi himmelsfärdsdag, ändrades klädkoden. Jag plockade fram mina slitna kakishorts med det ännu mer slitna repet som i många år tjänat som livrem.

Repstumpen får ligga kvar i lådan, trallskruv i fickorna kräver ett ordentligt skärp för att byxorna ska sitta uppe. Som alltid när jag ser min spegelbild i dessa byxor tänker jag på upptäcktsresanden Sten Bergman och hans kakishorts som en gång även var mina.
Ingen pratar längre om Bergman (1895–1975) men han var sin tids David Attenborough. Liksom Attenborough var det förmågan att utnyttja etermedierna som gjorde Bergman till en av världens kanske mest kände forskningsresande på nittonhundrafemtio- och sextiotalen.

Och som därmed gjorde hans kakishorts till historia. Om du har lite att göra denna flygaredag kan du läsa här om hur denne världsberömde mans kortbyxor blev mina. Det är sedelärande historia på många sätt. Numera undviker jag att hamna i andras byxor.

DAGENS GÄST: Apropå att flyga, ”Nu är jag här!” drillar hon i buskaget ty näktergalen gillar vårt buskage som för enkelhets skull kallas Buskaget. Och drillar gör hon. ”Näktergalen” är som somliga vet en berättelse av den danske författaren H.C. Andersen. Romanen är lätt förklädd skildring av författarens olyckliga kärlek till den svenska sångerskan Jenny Lind.

En saga alltså, och om verklighetens näktergal finns också många myter. En är att denna lilla oansenliga fågel sjunger så vackert. Det gör den egentligen inte. Den sjunger säreget och kärt, men knappast lika vackert som Jenny Lind.
Inte heller som sin förlaga, ty vår näktergal (Luscinia luscinia) är en släkting till Sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i södra Europa och som är den skönsjungande näktergal som fått en plats i litteraturen och därmed i vårt kollektiva medvetande.
– Det visste du inte, eller hur?

Men så är det. Vår näktergal, som är ”till förväxling lik sydnäktergalen” för att citera Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (Bonnier Fakta), har en sång ”mer högljudd än vacker (men förvisso en framstående sångare!)”. Hen varnar med ett genomträngande gnisslande ihp som är svårt att lokalisera, samt ett hårt knarrande errr följt av minst fem andra ”smackande, skärrande och kluckande toner, stroferna ofta inledda av några eftertänksamma spetsiga visslingar” som hörs kilometervis stilla mornar som denna.
– Nu vet du det också.

Eftersom vi föreläser: Enligt Bibeln (Apostlagärningarna) återuppstod Jesus på påskdagen. Under de följande 40 dagarna visade han sig på olika sätt för sina närmaste anhängare. På den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda for han sedan upp till himlen. Därför kallas denna dag för Kristi himmelsfärdsdag. Eller Flygaredan, som vi sa på den tiden när man inte fick säga så.

Hon däremot flyger inte en dag som denna. Hon står där hennes stövlar står, fast förankrad i sanden, snarare i den döda tången som fyller vår vik. Där brukar hon stå så här års. Att rensa influten tång är en sisyfosuppgift som hon ärvt av sin mor.

PS:Och apropå mödrar, ett meddelande till barn och barnbarn: Idag fyller Johanna år och hon är just nu på väg till sin mor i Västerås.

Hon: okej, ni kanske är trötta på samma tjatiga vy, men lyssna på Näktergalen som överröstar de skräniga måsarna med råge. Ja till fridstöraren dundrar ut förstås… missa inte upplösningen på slutet!

Han: Detta är inte bara Flygaredagen utan även Den stora Baddagen! Hon har gjort det och som vanligt hävdar hon att det är varm och jag MÅSTE bada också. Men jag avstår. Av religiösa skäl.

Onsdag: det är i alla fall fint väder…

(Uppdaterad 21:53, 21:10)

Hon: bilden ovan trodde Han att han lagt ut imorse, men den låg i utkast opublicerad. När jag tycker det andefattigt att lägga ut morgonbilden nu och dessutom utan rubrik ser han ut så här:

Icke fungerande varmvattenberedare inne i Chateau Margaret bidrar till det dystra utseendet. Vi är inte klara än därinne med andra ord…

Han: Bästa sättet att få en trevlig kväll är att skapa ett problem. Visst, varmvattenberedaren funkar inte. Men om man väljer rätt hantverkare betyder det att jouren rycker ut även om klockan är 18:30 och det är Flygerhelg. Snart stod både Tobbe elektrikern och Engman och Krzysztof här på udden. Snart var både diagnosen klar och problemet löst och sedan blev det en trevlig stund på verandan. Alla hade vi en trevlig stund även om bara Engman och värdinnan fastnade på bild.
– Tack alla för att ni finns!

Hon: avslutar med en liten kvällsfilm på hägern som blivit typ tam, och en bild på solnedgången. Magisk kväll helt enkelt. Och imorgon kanske man kan få både ett kallbad och ett varmbad 🙂

Tisdag: en dusch with a view…

(Uppdaterad 20:40, 20:07)

Hon: men i stort sett klart! Hurra!! Det går att bada, vattnet är påsatt, och duscha med utsikt kan man också.

Dagens frukost-film: höj ljudet och njut av sjöfåglarnas skrän och småfåglarnas kvitter, observera också våra två tjuvaktiga kråkor som är ute efter sädesärlans frukost…

Dagens premiär: Göken! Norrgök som vanligt, i alla fall innan han är på jakt efter ett bo att lämna av sin unge i, då kommer han närmre. Huva!

Dagens premiär 2: en blomma på jordgubbsplantorna jag sådde från frön inköpta i Paris förra våren. Kan det vara så att vi har franska jordgubbar till midsommar!

Han: Efter att i veckor ha lovat mig själv att bygga ett antal fågelholkar har jag beställt 10 holkar från VidaXL.
Orsak: Inser att jag tycker om att se andra arbeta. Efter några intensiva arbetsveckor jag har insett  att andra bygger bättre än jag. Idag avslutade vi nämligen renoveringen av Margaretas kuliss. Tack Tommie (rörmokare), Totte och Oskar (elektrikern), Goof (taket) och inte minst Engman och Krzysztof för allt!

Steglitz, hämpling, bofink, koltrast. Alla har kommit och idag hörde vi som sagt göken.
Några sommargäster saknar vi fortfarande. Förra året kom näktergalen till udden den 10 maj. Dagen innan flög svalorna in över udden och började direkt försöka bygga bo i nocken mot havet.
Däremot har Ensamma hägern anlänt – och dessutom tagit med sig en kompis som verkar gilla läget.

DAGENS MIDDAG: Rester på gårdagens saltrulle fick bli vårens första sallad, inklusive kall potatis, tomater, hennes vitlök, Little Gem-sallad, vintersallad, gurka från Ola i Bröms, ärtor, chili och årets mest underskattade primör:
– Brokig kirskål.
Och ätandet är inte bara puddingens bevis. Eftersom jag inte berättade om kirskålen tyckte hon att salladen var ovanligt god.