Lördag: Vi har de politiker vi förtjänar eller …?

(Uppdaterad 16:37)

Han: Det mesta som skrivs på sociala medier är a-socialt strunt. Men internet är fantastiskt! Till exempel har vi under några dygn iakttagit en stor pråm ute i farleden. Rapporterna om ökad närvaro av ryska krigsfartyg i Östersjön ger fantasieggande associationer. Från udden påminner profilen onekligen om pansarbåten Monitor, den svenskättlande uppfinnaren John Ericssons mest revolutionerande konstruktioner som under det amerikanska inbördeskriget besegrade sydstaternas fruktade pansarbåt Merrimac.

Men det är inte Monitor som försvarsmakten köpt in nu när alla politiker vill återställa det försvar vi hade innan alla ville avveckla det försvar vi hade.
 – Alla (inklusive en majoritet av oss väljare) utom Mikael Odenberg, försvarsminister i regeringen Reinfeldt som avgick i protest mot nedrustningen. Heder åt dig mannen, vi ses på nästa surströmmingsfest på Sturehof!

Sanningen om pråmen finns på nätet. På facebooksidan Torsås/Bergkvara kan man läsa om skällande hundar och borttappade handskar, men också initierad omvärdsanalys. T ex får jag veta ”Monitor” med följebåt i själva verket är ”en finländsk bogserbåt med efterföljande pråm (lastad med timmer) har sökt lä utanför Bergkvara angöring”.

Som vi berättat har det blåst kuling i sundet och igår när ekipaget gick söderut uppdateras jag om att pråmen har lastat brännved i Hargshamn med destination Hundested i Danmark, detta ”enl. uppgift i en annan fb-grupp”.
Sambandscentralen funkar alltså också i bygden.
Om ryssen kommer.

Apropå att vi är sociala djur: Tre av sju partiledare får covid samma dag som de inför en samlad riksdag samlats för förmana oss medborgare att inte samlas för att hämma smittan.
– Ska vi skatta eller gråta?

Åtminstone öppnar sig beskedet för flera olika tolkningar:
1. Nyheten visar hur allvarlig pandemin är när till och med de mest privilegierade och säkerhetsmedvetna drabbas så lätt.
2. Pandemin har nått en sådan omfattning att restriktionerna alltid är för svaga och därför lika gärna kan tas bort.
Eller:
3. Politikerna lever inte som de lär ens när det är pandemi?

Och vad drar du i så fall för slutsats av det? Min slutsats: Våra politiker är som vi andra – vi tillämpar restriktionerna när det passar oss (särskilt när det gäller vad andra bör och inte bör göra) och struntar i dem när vi ”måste”.
Kort sagt:
– Vi har de politiker vi förtjänar.

Hon: håller fortfarande på med min italienska lördagsmiddag, men när det är sååå fint väder och dessutom ingen vind så måste en promenad hinnas med. Fick även med honom…

Han hittade förstås snabbt en stol att vila på, men även jag tyckte det var skönt att sitta i solen en stund och titta på utsikten bort mot Grisbäck. Börjar den inte värma lite nu…

Till och med kissarna hade lämnat soffan för att lufta pälsen. Det blev en liten promenad runt husen med dem också. Nu tillbaka till grytorna!

Fredag: Börsen går ner men för somliga flyter livet på

(Uppdaterad 18:38, 17:50)

DAGENS VÄDER: Klart väder på udden, 6-8 grader varmt men blåsigt. Gul varning från SMHI 18-25 m/s från NV gör att det känns som +1°.

Han: I likhet med somliga människor lägger man i första hand märke till snoken. Näbben är lång, smal, rödlätt och har en nedåtböjd liten krok i spetsen. I likhet med vad som gäller bland vår egen art verkar hon gå oftare till frissan än vad han gör.
– Med ungefär samma resultat.

Fast fru Storskrake är förstås rödhårig. Hon känns även igen på att hon bär en strikt vit blus knäppt i halsen.
– Vilket skiljer henne från de fattiga kusinerna från landet, Mellan- och Småskrakan, som inte har den skarpa vita halslinningen.

I övrigt tycks storskakeparet leva ungefär som vi, fast mest i sjön. Även de är flockdjur men trivs som par. De rör sig på en begränsad yta, sida vid sida och det är inte helt enkelt att förstå vad de egentligen gör på dagarna.
– Men de verkar trivas med varann och här ute på udden.
Dock är jag ganska säker på att de inte tänker på börsen. Det gör hon. Och hon oroar sig. Nu brukar hon oroa sig, det ligger i hennes gener.
– När jag är elak jämför jag henne med Krösa-Maja i Emils Lönneberga.
Visserligen tror hon inte att kometen är på väg (vi har inte sett Don’t look up på Netflix ännu). Däremot är det mesta på väg i hennes huvud och just nu är det börsen.
– Den är på väg ner.  

Jag säger att börsen alltid går ner när den gått upp under en längre period. Sådan är kapitalismen. Under 2021 steg Stockholmsbörsen med 28 procent (Morningstar Sweden Index). Bättre än Wall Street (+20 procent) och Europas +22% (MSCI Europe).
Konjunkturen överträffade de mest optimistiska estimaten och bolagens vinsttillväxt slutade nästan dubbelt så högt upp som förväntat i början av 2021. Internationella stimulanspaket och lågräntepolitik var mumma för aktieägarna.
– Nu stiger inflationen och riksbankerna hotar att höja räntorna, särskilt i USA. Stödköpen ska avslutas redan i mitten av mars, och räntan ska höjas tre gånger under 2022.

Det gillar inte börsen eftersom det drar pengar från aktier till räntepapper i ett läge när aktier är dyra.
Alltså är det inte konstigt att börsen backar just nu. Lägg till att de stenhårda restriktionerna i Kina än en gång hotar leveranserna av chips och andra komponenter i väst.

Så jag förstår att kvinnan i mitt liv oroar sig för sina placeringar. På Margaretas tid var det hon som kollade börskurser och läste Dagens Industri. Varje dag. Förmodligen Sveriges äldsta prenumerant (95 år)!
Eftersom matriarkatet lever här på udden har detta ansvar för den internationella ekonomin flyttat in i mitt sovrum.
För egen del bryr jag mig inte om aktier. Efter 3 decennier med daglig ekonomibevakning tycker jag fortfarande att det är tråkigt.
– Det är mer givande att läsa romaner.

Däremot sov jag dåligt i natt, men detta på grund av att kulingen röt runt stugan. Och medan hon hämtade morgontidningarna gav jag småfåglarna frukost.
– De har det inte heller lätt.
För herr och fru Storskrake flyter däremot livet på.
Man undrar i vilken vik de firar sin fredagskväll.

Hon: ja, jag borde sålt lite fonder för en vecka sedan när de var typ all time high!! Kör ett lugnande yoga vinyasa-pass. Och lagar mat. Båda sakerna är bra för nerver och själ! Ute blåser det för mycket så någon långpromenad blir det inte idag. Det är annars också läkande.

Blir italienskt för hela slanten till lördagsmiddag. Hade två rejäla bitar lägg med märgben kvar från kvigan vi köpte av Urban Engman i somras. Och en liten bogstek. Slängde ner den i grytan också. Hoppas de tar lika lång tid att tillaga … ska stå i ungnen 6-8 timmar, på 90 grader.
Inte testat att göra det i ugn förut. Väldigt längesedan jag gjorde Osso Buco över huvudtaget för den delen. Ska bli spännande! Bara den inte blir för stark, slängde förstås i lite chili. En pytteliten Chocolate Bonnet, urgod chili, men djävulskt stark!

Och så italiensk efterrätt, Tiramisu. Blir också bäst om den görs dagen före så den får stå och dra sig i kylskåpet. Var också längesedan jag gjorde. Undrar om jag kom ihåg rätt … men nu är det väl ändå snart dags för fredagsdrinken!!

Han: Den som spar han har och efter att tre dar i rad ha njutit av Bramstedts öländska kroppkakor till lunch längtade jag efter nåt enkelt, typ fast food.
– Och så blev det.
Efter hennes eftermiddagsdrink (champagne+gin+fläderblomssaft+limoncello) serveras en enkel förrätt – löjrom, avokado, rödlök toppad med créme fraiche som sköljs ner med ett glas enkel Petit Chablis.
– Perfekt!

Till varmrätt skulle vi ha delat på en välmatad krabba från Blomlövs i Brömsebro. Men där tog det slut. Varför förstöra en lagomt stor portion husmanskost med mer husmanskost från havet?
– Det fick bli lite ost och lite rödvin (Barbera d’Alba) till Trädgårdsmästarna på Kanal 7.
Det är ju ändå januari och ännu en vanlig fredagskväll på udden.
– Och som sagt: Undrar vad Storskraken bjuder sin fru på en kväll som denna?

Torsdag: Ett väder som gjort för städdag

(Uppdaterad 17:45, 16:15, 15:37)

Han: Våren är här igen. Halvklart, 8° varmt som dock känns som 3° pågrund av blåsten – 10-17 m/s från väst. En dag som gjord för att städa. Så då då gör jag det.

Hon: och jag har varit uppe i byn och storhandlat, var längesedan, plus gjort pricktest på vårdcentralen. Var så himla allergisk i somras och fick till och med nässelutslag som har bitit sig fast och blivit eksem. Tyvärr visade testet inget, eller det är ju förstås bra eftersom jag var livrädd det skulle vara kissarna… men jag hade gärna velat veta varför jag har allergiska symtom.

Nu testar de bara 7 grejer, två av prickarna är till för att kolla om testet är korrekt eller inte. Ska göra om en gång till nästa vecka eftersom jag hade tagit antihistaminer typ var dag senaste veckan, och det kan ha påverkat utslaget. Får helt enkelt försöka uthärda klådan i fem dagar och inte ta någon lergigan på kvällen fram till dess!

Och äntligen har en liten tomat visat sig på en av microdwarfarna. Många blommor på plantorna verkar ramla av utan att bilda tomater. Attans! Får skaka på dem lite oftare. Om det nu är så att de inte pollineras…

Han: Och sedan levde de lyckliga i alla sina dar medan solen gick ner över udden och hon förberedde dagens eftermiddagsdrink …

Och där kunde dagens blogg ha slutat. Men en bild säger sällan mer än ord. Till exempel säger ovanstående panorama ingenting om att jag knappt hinner lägga in den förrän hon tappar champagneflaskan över det nystädade golvet så att mer än hälften av innehållet försvinner. Snacka om alkoholmissbruk!

Men varför sluta när det som roligast! Dagens middag står hon för: Wienerkorv från Attanäs, picklad rödlök, hemgjord ketchup, sockerärtor och inte minst handmosad potatismos på helmjölk från Solmarka gård (absoslut inte massakrerad i mixern!).
Serverad till Trädgårdsmästarna på TV8.

Onsdag: Den dumpade frun har verkligen blommat upp efter skilsmässan!

Hon: Har fått alla tapetprover jag skickat efter nu. De sista kom idag och var de från Sanderson. Engelska gammaldags tapeter. De är klart finast, men vi borde kanske ta Duros som efterliknar de som fanns i gamla torp i Sverige förr (kostar dessutom knappt hälften..):

Skickat efter en del från William Morris också. Men de är liksom murrigare, och så börjar jag lite tröttna på dem tror jag. Inte de vi har i vårt sovrum, men i alla fall de som Ikea tapetserar upp alla sina kök med. Och som ”alla” har nu.

Det blir ett engelskt torp! Sanderson it is! Hurra!

Vi hade först tänkt ta tre olika varianter av de blommiga, alltså blommigt i både kök, sovrum och vardagsrum. Men med lite eftertanke blir det nog en randig, också från Sanderson, i vardagsrummet som ligger mittemellan kök och vardagsrum.

Tyvärr hade jag inte skickat efter något prov alls på randiga. Frågan är om vi vågar chansa. De är ju inte gratis precis… men proverna tar så himla lång tid att få. Och på beskrivningen låter det som om den borde funka ihop med de vi valt till kök och sovrum. Håll tummarna!

Han: Det blir nog bra när hon vänt och vridit ett tag på tapetproverna. Det brukar det bli. För egen del funderar jag över en kvinna som inte bara tapetserar om. Magdalena Andersson nöjer sig inte med utanpåverk. Hon har bestämt sig för att möblera om den socialdemokratiska politiken.
– Den dumpade frun har verkligen blommat upp efter skilsmässan!

Om vi börjar här: Idag vaknade vi till en glad nyhet. Socialdemokraterna har ändrat sig. Regeringen föreslår lättnader för hushåll som drabbats av höga elpriser.
– Något som man härom veckan sa nej till.
Bra för oss på udden som betalat fem gånger mer för att få tända samma lampa jämfört med för ett år sedan.
– Även om vi tycker att oppositionens förslag om att tillfälligt ta bort skatten är mer rättvis.På 25 år har elskatten fördubblats och utgör nu halva beloppet på våra räkningar.

Intressant är också det som sker under det som sker. För tio år sedan kallades det för ”triangulering” på politisk snömossvenska. Uttrycket lånades in från Bill Clintons rävspel i presidentvalet 1996 och tillämpades på ett begåvat sätt av Reinfeldt/Borg/Littorin/Schlingmann åren 2002-2006 när Moderaterna gjorde upp med partiets eviga tjat om skattesänkningar.
– Ett drag som ledde till att Reinfeldt kunde ta över statsministerposten 2006-2014.

På ren svenska betyder triangulering att man snor motståndarens politik och gör den till sin. På mindre vulgär politiksvenska innebär triangulering att man accepterar motståndarnas ”problembeskrivningarna på centrala områden” men applicerar sina egna lösningar.
När alla partier samlas i mitten tenderar dock även ”de egna lösningarna” också att plagiera motståndarna.
På sätt kom Moderaterna under Reinfeldt att föra socialdemokratisk politik när det gäller arbetsrätten, kollektivavtalen, arbetsmarknadspolitiken, skatterna – och inte minst den generösa invandringspolitiken (se Sven Littorins självkritiska analys här).

Många var vi som trodde att Magdalena Andersson skulle fortsätta Löfvens politik. Det gjorde hon inte – över en natt kopierade hon istället Reinfeldts taktik att köpa oppositionens ”problembeskrivningarna på centrala områden” och utforma en ny politik utifrån detta.
Löfvens politik innebar att S var emot allt som oppositionen var för – särskilt SD.
– Anderssons socialdemokrati vid makten har gjort sig av med denna isolationistiska princip och köper nu oppositionens problembeskrivningar på viktiga områden.

Det går knappt en dag utan att S-regeringen gör ett nytt utspel som minskar distansen till oppositionen.
Mest märks det i integrationspolitiken där S-regeringen nu vill ta bort Ebo-lagen som igår var regeringspolitik.
Dessutom vill man använda biståndet som påtryckning för att bli av med personer som olovligen vistas i Sverige. Så sent som i våras när ett liknande förslag presenterades av Moderaterna omnämndes det nämligen av socialdemokraternas dåvarande biståndspolitiska talesperson, Annika Strandhäll, som ett beslut i ”Trumpanda” som ”underminerar syftet om att minska fattigdom och förtryck.”
Då sa socialdemokraterna ”klart nej” till att villkora biståndet.
– Nu säger Morgan Johansson jomenvisst, det här är fin gammal socialdemokratisk politik.

Justitieminister Morgan Johansson är en central figur i socialdemokratins ompositionering. Beskedet att bibliotek och badhus ska få rätt att porta busar är ett symboliskt exempel.
När Brottsförebyggande rådet härom året konstaterade att ”brott och störningar förekommer på de flesta simhallar och bibliotek” och att detta ”skapar otrygghet för besökare och har negativa konsekvenser för personalens arbetsmiljö”, gjorde S tummen ner för oppositionens ”främlingsfientliga” krav. 
– Nu är det sossepolitik. Ordning och reda ska vi ha!

Även på kulturområdet svänger det snabbt. På Löfvens tid skulle svenska filmmakare få bidrag bara om de ”integrerar ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv” i sin konst.
– Den formuleringen har nu strukits i Filminstitutets direktiv.
I regleringsbrevet för Kulturrådet har begreppet ”konstnärlig frihet” nu införts, och på myndighetens hemsida har man tagit bort formuleringen att ”hbtq-frågor ska prioriteras i bidragsgivningen.”
– Oppositionens (och många kulturarbetares) krav att politikerna ska hålla sig på armlängd avstånd från kulturen är sossepolitik 2022.

Och tillbaka till politikens huvudfråga idag: I december sa regeringen nej till oppositionens krav på att sänka skatten på de skenande elpriserna.
– Som det ser ut skulle förslaget riskera att snarare ge elbolagen sju miljarder i skattesänkning utan att det nödvändigtvis hamnar hos elkonsumenterna, sa energiministern Khashayar Farmanbar då.
Idag har nåt hänt med den riskbedömningen. Eller snarare: Nån har tänkt till. Plötsligt ska även vi medborgare (och inte bara företag) få hjälp att skära av topparna på elräkningen.

Och exemplen blir allt fler: En omsvängning av gruvpolitiken och en nygammal inställning till kärnkraften visar att socialdemokratin successivt omprövar sina ”problembeskrivningar”. Känsliga frågor som tidigare blockerades av MP i statsrådsberedningen bockas nu av en efter en.
– Socialdemokraterna påminner alltmer om den dumpade frun som efter skilsmässan blommar upp och hittar både nya vänner och intressen. Alltmedan mannen som drog – MP – sitter och gnisslar tänder i sin ensamma etta, konstaterar Expressens ledarskribent Anna Dahlberg.

Efter skilsmässan har LO och SSU till och med krävt att partiet vända ”skampolitiken” ryggen genom att kräva att socialdemokraterna gör upp med SD om pensionerna. Det återstår att se hur långt Magdalena Anderssons socialdemokrati går även här.
– Å andra sidan spelar det mindre roll när partiet redan till stora delar har köpt högeroppositionens problembeskrivning.
Poängen? Svar: Trianguleringen funkar! Socialdemokraterna stiger som glada måsar i opinionsmätningar.  
– Den dumpade frun har verkligen blommat upp efter skilsmässan.  

Tisdag: vacker stålgrå morgon gav arbetslust!

(Uppdaterad 15:56, 10:19)

Hon: vaknar redan 6:50 av snarkningar. Ligger kvar en timme, går upp, då vaknar även snarkaren och Ludde hoppar upp i sängen och vill kela… nä nu måste matte upp och ta en bild på den vackra morgonhimlen ifrån vardagsrummet och inte bara ifrån sängen…

Det blev en film, istället för stillbild, för att visa hela den vackra vyn och änderna som snabbt simmar ut från vår lilla vik. Så ljud på!

Hämtat tidningen. Måste ju visa ”baksidan” också. Vyn mellan våra hus:

Han: Och eftersom han ändå blivit väckt mitt i en vacker dröm steg solen upp och gjorde frukost åt henne.

Han, nu om mindre vackra saker: Det är inte Magdalena Andersson som ska skämmas för att haft en efterlyst städerska som uppehåller sig illegalt i landet. Än en gång undrar man vad statsministerns stab sysslar med. Det är självklart att det är regeringens kringpersonal som ska hålla koll på att sådana fula lik inte gömmer sig i statsministern och hennes ministrars garderober.

Ministrar ska ägna sig åt och politik och politikjournalister ska ägna sig åt att granska denna politik, inte samla klick på skandaler. Lägg veckans skandal till minister Strandhälls obetalda skulder och minister Eneroths kladdiga hand så blir slutsatsen att Magdalena Anderssons har större rekryteringsproblem än att hitta en städfirma med kollektivavtal.

Tycker jag. Dessutom tycker jag att medborgare har rätt bestämma om de ska vaccinera sig – men då tycker jag också att de ska avstå från den gemensamma sjukvård som vaccinerandet ingår i att försvara. Till och med vecka 1 (3 – 9 januari 2022) har 15 377 medborgare avlidit med covid-19 i Sverige, en ökning med 67 dödsfall och 22 fler än förra veckan.

Veckans pris för att somliga tycker sig ha alla rättigheter men inga skyldigheter: En stor majoritet av de som blir svårt sjuka är ovaccinerade. Risken att hamna på IVA är hela tolv gånger högre för ovaccinerade visade Folkhälsomyndighetens statistik igår!
Att bryta den trenden är ett jobb som statsministern och hennes ministrar bör ägna 100 procent av sin tid åt att fixa.

Hon: den fina morgonen gav arbetslust! Nu har jag gjort iordning en planterings-yta även i det uppvärmda (aldrig under nollan, men inte varm varmt alltså) växthuset, så idag blev det lite mer gjort. Planterat om några av dvärgtomaterna och ett par tidigt sådda chilis. Känns bra!

Och så testade jag att sätta en del tomatfrön som ska stanna och drivas upp ute i växthuset. Borde komma upp så småningom och då bli kraftigare och mer härdade än de innesådda. Men det kommer förstås ta mycket längre tid. Kanske växer de ikapp varandra och blir samtidigt mogna ändå, för de jag ska driva upp inne, och sedan avhärda när det blir varmt ute, sätter jag inte än på länge. Förutom min små dvärgtomater förstås, men de ska ju vara inne och ge skörd redan i vinter/tidig vår.

Måndag: Det våras för granen … och Evert Taubes insats för världslitteraturen

Hon: årets julgran, som fick epitetet fulaste granen någonsin, har transformerats till finaste någonsin. Typ i alla fall. Och den skjuter skott och barrar inte alls. Den kommer få stå kvar ett tag till. Kanske inte ända till påsk som min mamma lät en gran som sköt skott vara kvar…

Hon: och mina dvärgtomater blommar för fullt, trodde jag skulle hitta någon liten liten tomat också, men inte än. Borde plantera om dem i större krukor men inväntar det varma vädret som utlovats i veckan. Då kan jag stå i växthuset och slipper spilla jord härinne.

Känns som om jag borde gjort mer nytta idag. (Typ planterat om trots jordspill…). Det enda vettiga jag företagit mig i det fina ”vårvädret” är en långpromenad ner till Södra Kärr. Tanken var att vi skull flyttat lite boklådor till torpet efter den, men han frös för mycket efter att ha stått ute i för lite kläder och pratat med kompisen Blomman när han skulle hämta upp mig.

… men nu går vi in i stugvärmen

Han: Vackra bilder, men här håller vi oss nära bokhyllan. Messi, Ronaldo eller Zlatan? För egen del röstar jag för att Messis landsman Borges är bäst i världen.
– När det gäller författare alltså.
Därför kom det som en glad överraskning att det var en svensk sjöman, vissångare, charmör och entertainer var den som introducerade 1900-talets mest inflytelserika författare i Sverige.

Även om minnet av denne gick under med briggen Blue Bird från Hull och glömdes bort av flickan i Havanna, Karl-Alfred, Gustav Blom från Borås, Svarta Rudolf, Charlie Boy, Blonda John och de andra som överlevt in i modern svensk TV-underhållning.
– Inte minst blir Borges skuffad över kajkanten av den unge sjömannen Fritiof Andersson som trots allt bara vill köpa sex en afton på Paseo de Colon men blir rånad, slår ihjäl en rasifierad medmänniska och hamnar i fängelse i Buenos Aires.
Synd och skam.
– Att Borges glömdes bort alltså.

Evert! Evert! Evert! Många tyckte om SVT:s dokumentär om Evert Taube. Särskilt de som inte tyckte om Jane Magnussons val att berätta om Taubes liv, musik och kändisskap.
– För lite Evert, tyckte många.Sveriges radios kulturrecensent Karsten Thurfjell hittade huvudpersonen ”mest i kulisserna, dold av egna later och nutida nytolkningar”.
– Det som saknas i SVT:s ”Evert! Evert! Evert!” är faktiskt Evert, konstaterade även Dagens Nyheter recensent Jens Peterson.
Det är för många andra intervjupersoner av varierande intresse. ”Prat prat prat i stället för bildberättande”. Musikjournalisten Andres Lokko jämför ängsligt Evert Taube med Leonard Cohen och Picasso. 
– I SVT:s arkiv torde det finnas många hundra timmar inspelat material med, av och om Evert Taube. Varför då inte visa mer av honom, även när han var som bäst? 

Taubes fem avgörande ungdomsår i Argentina får till exempel inte plats. Kanske tycker Magnusson att ämnet är uttjatat, undrar Carsten Palmær i Aftonbladet.
Där satt den! Nu närmar vi oss ämnet för dagens långa predikan!
– Visste du att det var vissångaren Evert Taube som introducerade Borges i Sverige?

Tänkte väl det: Ämnet för dagen är gamla böcker. Sent omsider inser jag att jag i år totalt glömde det här med nyårslöften. Såna brukar jag avge tyst för mig själv.
– Till liten nytta visserligen, men ett brutet löfte är också ett löfte.
Ett löfte jag borde ha avgett är att läsa mer. Som hon gör, faktum är att hon konsumerar en ny roman i veckan. Jag läser långsamt. Framför allt föredrar jag gamla böcker framför nya.
Därför ser mitt sängbord ut som det gör.

Borges, Truman Capote, Hemingways noveller, Steinbecks ”En underbar torsdag”. Just nu läser jag Lars Gustafssons ”Bernard Foys tredje rockad” från år 1988 (året innan Berlinmuren föll, om du minns den).
Förvisso, ”Paradiset” ligger där. Romanen som nyligen gav Abdulrazak Gurnah ”dynamitpengarna” som Strindberg kallade nobelpriset.
Kerstin Ekmans ”Löpa varg” har jag läst, liksom Klas Östergrens nya roman ”Pistolerna”.
– Mycket bra!
Inser att de är böcker kommer jag att läsa om – när de blir gamla. Båda handlar om gubbar i min egen ålder som funderar över vad de egentligen bidragit med under sin stund på jorden – för att nu citera Vilhelm Moberg. En bortglömd författare som tack vare den nya filmen om Utvandrarna återupplivats som någon slags lokal kändis och till och med fått en egen hemsida.

Men när tarmarna verkligen kräver tuggmotstånd är det bara gamla böcker som duger.
– Du skrattar, men även japanska sumobrottare tror att själen sitter just där (därav: ju större mage = desto större själ.) Nu är vi inte många som tror det. På tuggmotståndet. Jag inser att jag i denna antikvariska diet bara har en kompis. G är fundamentalist – han har gjort till en dygd av att bara läsa gamla böcker.
Möjligen för att inte störas i sitt eget modernistiska författande.
– Och det funkar bra.

Som nybliven pensionär skriver han på sin femte roman bland gamla böcker: ”Nu sitter jag här i en fåtölj, befriad från lönearbete, ungefär som Michelle de Montaigne i sitt torn, omgiven av sin döde väns bibliotek, märklig känsla”, skriver G i ett brev.
de Montaigne (1533-1592) är en gemensam favorit. ”Montaigne bestämde sig tidigt för att vara sig själv och enbart sig själv i sina anteckningar om livet”, som det heter i Wikipedia. ”Han skydde och föraktade allt prål med falska fjädrar, och skämdes inte alls för att öppenhjärtigt berätta om sina egna svagheter – liksom han inte heller skämdes att berätta om sina förtjänster. Han hade ett glupskt och aldrig sinande intresse för andra människor och historiska personligheter, vars liv och åsikter han gärna jämförde med sina egna.”

Även en avdöd skriftställare som den österrikiske författaren Robert Musil (1880-1942) tillhör favoriterna. På den tiden när jag fortfarande fyllde år fick jag Musils praktverk ”Mannen utan egenskaper” av G.
– Men även i G:s inre värld heter favoriternas favorit Jorge Luis Borges.

Livet bland gamla böcker är inte problemfritt. Men det finns ljuspunkter. I sitt nyårsbrev skriver G: Hej Peppe och god fortsättning! Efter mitt första besök på KB i måndags, hela förmiddagen satt jag i Stora läsesalen och njöt av arbetsbefrielsen, insjuknade jag i covid-19. Men det är omikronvarianten så det verkar inte bli så farligt, ingen feber längre, lite ont i halsen, men försatt i karantän är jag. Såg denna artikel i SvD och tänker att livet ändå är ganska fint på något knastertorrt sätt.

Artikeln som G messar handlar om ”Borgesiana”, en essäsamling som Borgesöversättaren Oscar Hemer publicerat på Bokförlaget Tranan år 2021. Samma förlag har gjort den kanske viktigaste förlagssatsningen på årtionden genom att ge ut Borges samlade verk på svenska (och som naturligtvis står i bokhyllan här på udden).
– Borges lever alltså!
Även om somliga tror att han hette Börje.

Det är kuriosa, men kuriosa som roar stofiler som G och mig. Det är nämligen här SVT:s dokumentär ”Evert, Evert, Evert” får oss Borges-supportrar att yla som AIK-huliganerna efter förlustmatchen mot Halmstad.
– Varför missade statsfinansierade public service-televisionen Taubes hyllning till Borges?!
Om jag inte minns fel sjöng man bl a ”Den kinesiska muren”, Taubes bästa dikt och visa om du frågar mig. Dessutom är det ett pionjärverk inom det som idag kallas spoken words.
Lyssna här:
Det var Shi Huangdi, kung av Qin
Som lät bygga den kinesiska muren
Och bränna alla böcker i Kina
Detta hände på Hannibals tid
Innan Jesus var född
Det var kungen av Qin, Shi Huangdi
Kring alla kungariken han besegrat
Lät han bygga den kinesiska muren
Et etc.

Dikten, som Evert Taube läste in år 1960 är fortfarande mycket aktuell med tanke på den tilltro till murar som makthavare i både öst och väst visar idag.
– Och Evert var beläst även om många såg honom som en lättviktig vissångare.
Det är nämligen ingen slump att dikten i Evert Taubes original heter ”Muren och Böckerna” – en titel som han lånat rakt av från Borges första essä i samlingen ”Andra Inkvisitioner” från 1952 (se sidorna 170-174, Borges 2).
För att säga som det är: Dikten som helhet är en poetisk kortversion av Borges text. I fjärde versen heter det:
Borges har sagt i en märklig skrift
Att skuggan av kinesiska muren
Är skuggan av en härskare som ville
Plåna ut sitt rikes hävder ur historien
Stryka trettio seklers odling bort från jorden
Bygga upp en mur omkring sej själv mot döden

Evert Taube visste alltså mycket väl vem Borges var långt innan svenska kulturjournalister gjorde det. G känner naturligtvis till Taubes dikt, men det jag kunde roa honom med under hans karantän är en detalj som Oscar Hemer berättar för oss i ”Borgesiana”:
– När kultbandet Dag Vag på 80-talet gjorde sin version av ”Den Kinesiska Muren/ Muren och Böckerna” hade de uppenbarligen inte hört talas om Borges och dennes ”märkliga skrift”.
I bandets suggestiva version reducerades denne världslitteraturens gigant till någon Taubefigur som heter Börje!

Nu vet du det också. Om du nu bryr dig. Som G och vi andra B-huliganer gör.

Apropå att bry sig. Apropå gårdagens matexcesser uppmanar en läsare oss att inte publicera såna bilder. Detta för att inte skapa upplopp och hungerrevolter här i trakterna, där dylika kroppkakor uppskattas. Vill därför lugna allmänheten.
– Stanna hemma. Det är för sent, provianten jag fick med mig hem är uppäten.
Finito! Inte ens doften av uppstekta kakor finns längre kvar över udden. Serverades enligt kockens anvisningar:
– Med stekt ägg, smör och lite grädde och utan lingonsylt.
(Eftersom jag är fin människa avstår jag från att beskriva hur enastående gott det var).

Söndag: Dagen efter öländska kroppkakor

Han: Gillar du öländska kroppkakor? Jag menar inte kroppkakor utan stora hemlagade öländska kroppkakor serverade med grädde, smör, lingonsylt och vin från Öland!

För länge sen, i förr-i-förr-i-tiden-tiden (1400-1500-talen) när européerna upptäckte den värld som kineser, morer och isländska vikingar redan upptäckt, hände det att när Columbus, Vasco da Gama, Magellan m.fl. passerade särskilt underbara paradisöar att de lät sina kartritare medvetet ange fel koordinater för att ingen annan skulle hitta dit.

Jag är inte lika snål, men nästan. Därför nedtecknar jag endast detta i dagens (b)logg: Om du från udden går stigen runt Margaretas stengärdsgård, passerar resterna av Bertils brygga (som har andra namn i andra stugor), fortsätter in mot viken förbi Båtbryggan (som nu är snyggare än nånsin!), Midsommarstångens heliga plats, Gungställningen (nu utan gungor), tomten med Den Förlista Ekan, vidare in på stigen förbi Den Mördade Enen och Bingoboden (där lokalbefolkningen lät hålla glada Grisfester i oktober) och … ja sedan är det bara att följa doften av nykokta öländska kroppkakor.

Jag berättar inte mer. Trots att kocken skickade med proviant på vår fortsätta resa runt udden missunnar jag ännu alla er andra att glufsa i er Bramstedts kroppkakor.
– Tusen tack för en trevlig och en bokstavligt talat god lördagskväll!
                         Nedtecknat dagen efter av signaturen: ”Fortfarande mätt och däst”.

Lördag: Gud så bra Gudfadern fortfarande är!!

Hon: tänk att jag fortfarande tyckte Gudfadern var sååååå himla bra! Trodde vi skulle tycka den var långsam och omodern och snabbt slå över till Netflix och se sista delen av Kastanjemannen istället. Men icke, släng dig i väggen Kastanjeman säger jag. Det blir Gudfadern II ikväll, 21:00 på SVT1. Längtar redan!!!

Dessutom var ju faktiskt boken en höjdare den med. När jag tittade på filmen igår kom den liksom tillbaka i minnet. Läs den om du inte gjort det. Och se filmen på play om du missade att se den linjärt igår.

Annars har dagen gått till brödbak. Först scones till frukost. De blev ganska okej, kunde nog stått i ugnen ett par minuter till…:

Sen ett mörkt bröd med mycket rågkross i som legat och dragit i kaffe under natten. Hade dock varit lite snål med surdegen så de blev inte riktigt så höga som de ska. Skit också!! Är ju ändå fyra (misslyckade) limpor…:

Och så ett ljusare surdegsbröd med endast kulturarvssorter i, vilket också gör det lite mer svårbakat. Pyttelite Emmermjöl, det är knepigast. Sen Ölands– och Dalavete. Och så Dinkelmjöl. Alla sorter är ekologiskt odlade på Solmarka Gård, som ligger ett par mil norr om udden. Degen ska kalljäsa i kylskåp över natten så först imorgon vet vi resultatet.

Hann med en promenad medan det mörka rågbrödet stod i ugnen. Kunde gått illa, träffade så många trevliga grannar på vägen som jag stannade och pratade med så jag fick springa sista biten hem …

Han: Instämmer när det gäller Gudfadern! Vad gäller hennes blogg i övrigt har jag tänkt på det länge. Hon är som änderna i vår vik. De stretar på från morgon till kväll. Vad de tänker är svårt att veta, men i betraktarens öga ser de ut som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson gjort i julhelgens repriser på TV4:
– Jag har en plan!

En plan som ibland kräver även den närmaste omgivningens insatser.
– Hägern däremot är fågelvärldens filosof här ute hos oss.
Timme efter timme står den där på sin sten och ser mörkret sänka sig över världen, åtminstone udden.
Det är svårt att veta vad den tänker, men mycket mer än tänker gör den inte.
– Filosofen lämnar allting som det är, konstaterade Wittgenstein.
Och han borde veta.
Inte för inte kallas han för poeternas, konstnärernas och författarnas filosof.

Det vill säga de yrkesgrupper som i likhet med hägern ”lämnar allting som det är”.
Visst, de väsnas lite då och då. Som poeten Katarina Frostensson gör i sin tredje försvarsskrift om maken, Kulturmannen Jean Kladd (A, andra tankar. Bokförlaget Polaris).
Men på hela taget iakttar de bara världen.
Iakttar för att förstå och med ord beskriva vad som händer omkring dem.
– Men utan att gripa in och förändra någonting.
De bokstavligt talat lämnar saker och ting som de är.

Du har förstått, eller hur? Allt oftare känner jag mig en häger. Särskilt så här vintertid när marken är hård och vinden kommer från nordväst.
Jag upptäcker att jag allt oftare lämnar saker som de är.
Men idag har jag i alla fall ritat en häger som står och tänker på sin sten.
– I mina stövlar.

PS: Två sjömil utanför udden, mot nordväst, ser jag som vanligt Garpen fyr. Kanske borde vi ta över den och driva värdshus? Nån måste göra det, för i höstas valde kocken Niklas Banérsson att lämna fyren för att driva Hotell Amigo i Emmaboda.
Nu jagar föreningen Garpens Vänner en ny värdshusvärd som är redo att ta emot alla turisterna. De som vallfärdar till den anrika fyren för att se det lilla rummet som nån Ernst Kirschkål ”känd från tv” renoverade år 2009 så att det nu ser ut som alla andra rum denne barfota kulturman inrett under de senaste hundra åren, inklusive kuddar och plädar och några pinnar i brasan.

Ja nån borde verkligen göra en insats för Garpen, tänker hägern.
– Även Dalskärs Camping är till salu.
– Jag tycker du ska åka till torpet och ta itu med din ateljé, säger hon som alltid har en plan.
Kanske i morgon.

Fredag: Det verkar bli en torr sommar i Gökalund

Han: Jag vet att även du går och längtar efter vårtecken. Okej, här kommer mitt bidrag: ”Skatan har ej större vördnad för den helige juldagen än att hon just då börjar sitt byggnadsarbete. Hon vet redan då hur sommarens väderlek skall gestalta sig och bygger högt i trädtoppen ifall den blir våt, ty hon tycker ej om takdropp; blir sommaren torr, bygger hon bland trädets lägre grenar.”

Så lyder ett axiom från den svenska folktron. Och det verkar bli en torr sommar ty vår skata har redan flyttat in i vårt soldattorp. Upptäcker hennes bo när vi idag ersatte besöket på gym (obs! ironi) med att på allvar börja tömma vårt lager. Har kört ett lass med ytterligare åtta boklådor till torpet.
– Ibland beklagar även jag min oförmåga att göra mig av med böcker.

Å andra sidan har vi även gjort en första översyn av elnätet i torpet och dessutom testat att elda i kakelugnen.
– So far so good.
Vi får se om skatan är kvar i morgon. Eller om vi får trevligt besök: ”Flyttar hon från sitt bo, förutser hon eldsvåda i dess närhet. Det enda gagn hon gör människan, är att hon genom att skratta i närheten af boningshuset varskor att gäster komma under dagens lopp.”

Hon: känns bra att vi äntligen börjat tömma lagret på boklådor så att jag kan hitta allt annat som gömmer sig bakom dessa mängder av böcker. Kanske han borde öppna antikvariat i ladan istället för ateljé…

Torsdag: Det blåser på udden – är det därför elmätaren snurrar så snabbt?

Han: Vintertid kostar det att värma upp stugan på udden. I december 2020 ville E.O.N. ha  3 622 kronor av oss.
Det tyckte vi var mycket. Möjligen tyckte även ansvarig på E.O.N. det, för hen varnar oss: ”Om du förbrukar lika mycket i år som vid samma tid förra året (2 264 kWh), och med nuvarande pris skulle beloppet nästa gång bli cirka 3300 kr.”

Ett år senare får vi E.O.N:s nota för december 2021:  8 982 kronor – för ganska exakt samma mängd kilowattimmar. Även denna gång påpekar den pedagogiske avsändaren på E.O.N: ”Om du förbrukar lika mycket i år som vid samma tid förra året (2 965 kWh), och med nuvarande pris skulle beloppet nästa gång bli cirka 10000 kr.”
10 000 kronor!
För en månads lyse och värme i en liten stuga!
– Ändå hoppas jag att E.O.N. inte invaggar oss i samma falska trygghet som förra gången.

Ja, jag tar det personligt. Jag är uppvuxen på ett kraftverksbygge. Ibland gick stömmen. Det berodde oftast på att snön fått något träd att falla över någon ledning, men det fixade man på någon timme.
– Det här är nåt annat.

Efter att under sju decennier haft världens stabilaste elproduktion och distribution har vi hamnat i något mycket mer obegripligt. Priset på el rusar värre än inflationen i den värsta bananrepubliken.
– Och det konstigaste av allt är att ingen tycks bry sig på allvar.
Inte ens Expressen har lyckats peta ihop en löpsedel om den vanliga folkstormen ( = 7 arga läsare). Oppositionen fortsätter spela politikens ”Sänka skepp” som just nu snöat in på KU-anmälningar (typ mot energiministern).

Inget ”Eluppror” så långt ökat når och våra vanligaste opinionsbildare är fortfarande upptagna med att sia om framtiden enligt temmat i Netflixfilmen ”Don’t Look Up”.
– Att man inte tittar upp från tangentbordet?
Kan det bero på att stockholmsmediernas åsiktsmaskiner inte bor här i södra Sverige där prishöjningarna är som störst?

Det värsta av allt är att jag inte begriper hur vi hamnat här. För sex månader sedan fanns det ingen elbrist … förlåt ”effektbrist” och ”effektbalans” heter det just nu på marknadsekonomins fikonspråk.
Det näst värsta är att jag begriper att jag inte alls begripit hur saker och ting hänger ihop. Jag är till exempel för vindkraftens utbyggnad – även utanför udden.
– Men är ökad effektobalans verkligen lösningen på effektobalansen?

Lyssna här på Björn Gillberg, den gamle miljökämpen och kärnkraftsmotståndaren:
– Vindkraften, elhysterin och elbristen hotar välfärden, demokratin och miljön, menar Gillberg.
Och du, säg gärna att Gillberg har åt helvete fel! För det här in det mest omskakande analys jag hört under hela elkrisen.

Varför jag vill att Gillberg ska ha fel? Utanför udden vill ett företag bygga en vindkraftspark. det har jag inget emot (se bloggen ”GÄRNA VINDKRAFTVERK MEN INTE …?”
Frågan är bara hur vi kommer att märka av denna vindkraftspark på elmätaren?
– Blir E.O.N:s nota högre eller lägre än årets decemberfaktura?

PS: 3 sorters utegrillad korv med bröd är annars en alldeles utmärkt energikälla. Särskilt när temperaturen (-3°) känns som -6° när vinden kommer över havet från NV i 5-9 m/s.
– Tack kompisar för denna gång!