Författare: kerstinochpeppe

Tisdag: Rapport från en arbetsdag på udden

Han: Det här min arbetsplats. Av någon anledning hamnar jag ofta här, trots att jag egentligen har min arbetsplats i torpet i Gökalund. Visserligen målar jag inte, men ateljén är väl inredd för arbete. Å andra sidan arbetar jag inte heller i den mening som andra lägger i det uttrycket: ”Arbete är en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde i form av varor eller tjänster. En människas resurser för att utföra arbete kallas arbetskraft. Ur ekonomiskt perspektiv skiljer man mellan förvärvsarbete och obetalt arbete. Till det obetalda arbetet kan man beroende på hur generös man vill vara med definitionen av arbete..” (Wikipedia).

Jag har alltså ett väldigt generöst perspektiv på arbete. Idag har jag t ex anmält oss till en vintervandring på Sandreveln på Ölands södra udde, den låga och flacka sandstranden som ständigt förändras av vinden och havets krafter.

Dessutom har jag läst dagens tidningar och rensat några tusen olästa mejl som fortsätter att poppa upp i min inbox sedan tiden när jag arbetade. Det i sin tur beror på att en kamrat från den tiden, Mattias Andersson, ringer och undrar varför jag inte svarat på inbjudan till den årliga cocktailbaren på Friends Agendas kontor.
– Vilket jag alltså inte gjort eftersom jag haft så mycket att göra.
Synd, det brukar vara den fest där hårt arbetande gratisätare serveras de trevligaste gratisdrinkarna i juletider.  

Samtidigt hittade jag ett kort på en tavla jag sålde för ett antal år sedan. Inget märkvärdigt, förutom att både jag och den vackra modellen undrat vart den tog vägen (Tack Ulf!).
Upphetsad över denna upptäkt har jag skrivit ett brev till Torsås kommun apropå kommunens och markägarnas planer att förvandla vår blåsiga udde till ett Skansen i en ny stadsdel.
Dessutom har jag ringt vår kompis Blomman Blomman (han heter så i mobilen) för vi har en jobbig arbetsdag i morgon också: Vi ska gå på en minneskonsert för Karlskronas enda rockstjärna Henrik ”Hempo” Hilden som somnade in i våras.

Men nu sätter jag punkt efter efter att kokat soppa på en krokig spik. Hennes tur att berätta om allt hon gjort under tiden.

Hon: Känner mig väl ganska nöjd med dagens arbetspass, förutom att dagen börjar alldeles för sent enligt min ständige följeslagare Luther. Det är så mörkt på morgnarna att morgontidningarna hämtas först framåt halv-nio-snåret. Sedan ska de ju läsas också…

Men det som känns allra bäst är att nästa säsongs chiliblandning är påbörjad. Det är lite tidigt, men förra året började jag aningen sent med vissa sorter med lång utvecklingstid. Men nu är de satta. Första batchen åtminstone. Och extrabelysningen är framtagen.

Också bakat två plåtar med fröknäcke. Nytt recept. Avsmakas ikväll till middagen.

Finnkransarna är också bakade. Ett måste till jul. Mammas recept. Och hon var inte heller så petig eller noggrann med utseendet på dem 😉

Kvällens middag är också förberedd. Röd linssoppa med kokos och tomat. Tillspetsad med ingefära, röd currypasta och den nya Chil(fisk)blandningen som passade perfekt även i en asiatisk soppa.

Nu ledigt och eftermiddagsdrink. Läser mess och laddar ner dagens bilder från den nyblivna tvåbarnsfamiljen i Stockholm. Storasyster Alice är fortfarande lika förtjust i lillasyster, och mammorna verkar börja repa sig från Covid som de så opassligt fick direkt efter hemkomsten från BB. Och så var det ju bloggen, men den sätter jag också punkt för nu.
– Trevlig kväll!

Måndag: skenet bedrar…

Hon: vaknade 04:30 av att regnet dånade mot fönstret, sedan började han att snarka. Somnade inte om, och borde stannat i sängen i dag med…

Men istället gick jag upp och började förbereda saffransbullarna som han efterfrågat. Började bra, degen jäste fint. Satte en pastadeg och en smördeg till mammas finnkransar under tiden. In i kylskåpet med båda!

Kavlade ut saffransbröden. Sååå fin deg. Perfekt jäst! På med smör, ljus choklad, lite mandelmassa och så en jäkla massa SALT. Faaaaaaan!!! Varför ser skålen med salt ut som den med socker… vad göra. Slänga eller försöka få bort saltet. Vilket ju är helt omöjligt.

Gjort ett försök. Bort med så mycket fyllning som möjligt. På med en jädrans massa socker, både inuti och ovanpå. Tror inte alls på detta, men han kommer säkert ljuga och säga att de smakar bra ändå…

Tagliatellen ser i alla fall okej ut. Blir Pasta al oglio ikväll. Nu blir det ett stort glas rött och soffan. Inget mer görs idag. Nog inte imorgon heller, eller just det, finnkransarna. Kanske…

Han: Ja, skenet bedrar oss ibland. Idag har jag varit hos doktorn, hon heter Julia. Det var som vanligt ett trevligt besök på Torsås vårdcentral. Dessutom var mina värden helt okej, åtminstone för en man i min ålder.
Däremot tyckte hon att jag borde bry mig mer om mina fötter.
– De behöver smörjas in, särskilt så här års.

Ironiskt nog fick Julias förmaning mig att vilja måla mina stövlar som jag tagit av mig innan jag la mig på britsen.
– Det kanske låter lika konstigt som det är?
Jag är inte den första målarkludd som känt samma lust och denna lust anses väcka spekulationer i en mängd frågor kring hur målaren egentligen mår. Vincent van Goghs Ett par skor anses t ex återspegla konstnärens ”svåra passage genom livet” – kort sagt att han redan år 1886 började bli knäpp, en förvarning för den mentala kollaps han två år senare drabbades av när han skar av sitt vänsteröra och gav det till till bordellflickan Gabrielle Berlatier i Paris.

Även Magrittes The Red Model (1934) har i efterhand fått en psykologisk överbyggnad. ”Den kusliga samhörigheten mellan fötterna och skorna driver vår nyfikenhet” och ”undergräver vår vanemässiga konceptuella polaritet: fötter/sko, människa/icke-mänsklig, civilisation/vildmark, inuti/utsida.”

Så kan det vara. Vad vet jag. Vad man vet är att van Gogh köpte sina stövlar på en loppmarknad för att måla av dem. Eftersom han tyckte att de saknade den patina han vill ge dem, gick han först omkring i dem på en nyplöjd åker under en regnig dag innan han ställde stövlarna på staffliet.

Varför jag berättar detta? Tja, vad svarar (en) man på det? Kanske för att det inte alltid är lätt att veta varför han får lust att måla sina stövlar när någon tar på hans fötter. 
– Å andra sidan är det inte så lätt att måla ett par stövlar som man kan tro. 
När jag efter läkarbesöket kom till ateljén blev det bara en skata.
– Att (en) man målar en Pica pica kräver ingen förklaring, eller hur?

Söndag: När även tuffa killar dansar efter diktaturers pipa

Han: Jag vet att jag ska känna fotbollsskam. Av nån anledning har somliga opinionsbildare fått för sig att VM i Qatar är ett osedvanligt avskyvärt jippo – liknande opinioner flöt i princip obemärkta förbi när det gäller dito jippon i andra diktaturer, som Kina och Ryssland.
”6 500 döda gästarbetare” har blivit en allmän sanning och en gemensam slogan för kritikerna. Begreppet lanserades av den brittiska dagstidningen The Guardian – sedan länge en huvudkälla för många svenska medier och som därför fortsätter att upprepa parollen.
– Detta trots att dödssiffran ifrågasätts av oberoende och seriösa faktagranskare. En annan seriös analys av den förenklade bilden av Qatar görs i The Economist, som ingen svensk redaktör tycks ha läst men som Uggla skickat mig).

Det finns ingen anledning att ifrågasätta att fattiga immigranter utnyttjats och dött för att bygga Qatars arenor, men den stora skandalen här är en annan:
– Den internationella fotbolls- och idrottsrörelsen är korrupta maffiaorganisationer och som därför låter diktaturer anordna OS och VM där billig arbetskraft exploateras.

Tycker jag. Vad tycker du?

Nu var det inte det jag ville berätta utan om guds finger som dyker upp här och var i sportreferaten. Jag skriver detta i sängen medan jag lyssnar på högmässan på P1 (vår nye ärkebiskop installeras), bredvid mig ligger dessutom ett loppisfynd hos Lions i Gullabo, Norman Mailers Tuffa pojkar dansar inte (Bra Böcker, 1985).
Apropå alla förståsigpåares problem att tippa rätt i VM, diskuterar huvudpersonen Tim Madden med sin pappa Big Mac huruvida Gud kan förutse hur en match slutar.
”Jag har räknat ut att om Gud spelade på tips, så skulle Han vinna åttio procent av gångerna”.
Hur gubben kommit fram till den siffran? ”Därför att bollen är rund. Det är inte praktiskt möjligt att klara mer än fyra gånger av fem. Det duger gott. Om Han ville ta hänsyn till varenda studs av bollen enligt fysikens lagar, så skulle Han få lägga ner miljoner gånger så mycket arbete på Sina beräkningar för att komma upp från åtti till nittinio procent. Det är inte ekonomiskt. Han har för många andra saker att jobba med.”

Sant, och i det avseendet har Han skapat oss människor till sin avbild. Jag fattar att människor inte tittar på VM i Qatar för att de har mycket annat att pyssla med. Men att avstå på grund av fel anledning verkar ogenomtänkt.

PS: Hon är vanligtvis rastlös, ständigt jagad av sitt elaka överjag som behandlar henne som Askungens styvmor behandlade detta prinsessaämne. Att glo på fotboll kommer mycket alltså långt ner på hennes måste-göra-lista. Men idag var vi överens.
– Vi stannar i sängen.
Skitvädret gjort sitt till, men även elpriserna. Idag kom nämligen fakturorna för elen i november.

Ingen rolig läsning. Över 4 000 kr bara i vår stuga. Dubbelt så mycket som i oktober. Och mer än dubbelt så mycket som i november år 2021 – trots att vi då brände mer el!
– Tack alla politruker (ingen nämnd ingen glömd!) och myndighetsmänniskor som skapat oss detta finurliga energisystem!

Jag utgår från att min osalige far, han som byggde kraftverk i Norrlands inland för att elektrifiera landet, just nu organiserar protestdemonstrationer i sin himmel. Men som hans saktmodige son diktade i gårdagens blogg:
– Vem har sagt att livet ska vara rättvist?
Dessutom delar sig allt i två och en snillrik man förstår att ta fram det goda med det onda:
– Älskade fru, det bästa vi kan göra för att spara energi är att ligga kvar i sängen.

Lördag: Alice, du är bara bäst!!!

Hon: ja jag vet, mycket barnbarn nu, men detta går inte att se sig mätt på. Vilken fantastisk storasyster Essa har! Mormor är så stolt.

För övrigt har dagen ägnats åt köttbullar. Kanske inte ser så mycket ut för världen, men de är stora! Skulle ju göra små i år… det blir som vanligt ungar, max två per person åt gången ;). Gäller även honom!

Han: Hmm, max två … dessutom gråmulet, regn och ännu en dag när det blåser småspik från nordost som gör att +1° känns som -4° enligt SMHI.
– Men vem har sagt att livet ska vara rättvist?
Ja, vem har lovat att det ska vara roligt jämt?
”Många tror att livet, det är när allt går bra”, skriver min bloggkollega och inspiratör på andra sidan sundet, Kulturorganets redaktionschef Allan von Kompost: ”Den människa som alltid ska vara positiv och ständigt negligerar livets mörka sidor tråkar ut mig. Hon framstår som oförlåtligt naiv. För denna min åsikt har jag fått mycket skit, vilket bara stärkt min uppfattning att en levande, sann och djup människa måste kunna och våga anamma alla känslolägen för att leva ett rikt och nyanserat liv.”

Jag har haft anledning att tänka i samma banor. Förutom två skilsmässor och den den vanliga dosen av förlust av vänner, föräldrar (och en lillasyster som drunkade i Jormsjön när jag var 9, var jag en gång i förr-i-tiden-tiden kurator på en cancerklinik.
På senare tid har en vän inåt viken drabbats av cancer.
Han brukar vara den där som alltid säger att ”det ordnar sig” – en optimismens Sven Duva som står där bredbent och beslutsam att inte släppa någon jävla gnällspik över bron.
När jag vevade ner bilrutan böjde han sig fram och sa
– Nu Peppe har det hänt tråkigheter här.

När han berättat färdig var vi båda tårögda. Jag behövde inte fråga om han var ledsen.
– Ja, när jag berättar om det för dig nu blir jag ledsen, men man kan ju inte gå omkring och vara glad jämnt.
Då påminde orden mig om min egen pappa som i samma ålder också drabbades av cancer (men inte tog chansen att operera sig) och sen, när metastaserna rev i skelettet, sa:
– Det är klart att det gör ont. Men det är intressant också.

Kollegan på andra sidan Kalmarsund förankrar sin betraktelse i ett större kulturellt sammanhang. ”Min åsikt får stöd av den amerikanska författarinnan Susan Cain, som i sin bok Bitterljuv – hur vemod och längtan gör oss hela konstaterar att USA lider av `”positivitetstyranni´”.
I en intervju i Svenska dagbladet konstaterar hon att ingenstans i världen ler människor så mycket som i USA. Det beror på att amerikanarna lider av ”positivitetstyranni” och vill inte veta av livets mörka sidor. ”Ledsenhet betraktas som en negativ känsla” och i medicinska databaser är melankoli synonymt med depression. (Jfr NEJ, DE FLESTA AV OSS MÅR INTE DÅÅÅÅLIGT)

– Att tala om positiviteten som ett gift har nästan blivit en kliché, så stort har problemet blivit. Att insistera på konstant lycka sätter till slut krokben för lyckan, säger Susan Cain.
Sorg och smärta är en del av livet och Cain tar som exempel hur sorglig musik förhöjer våra känsloreaktioner mer än glada toner. ”Musik som är vemodig och vacker på samma gång öppnar för både ljus och mörker, födelse och död, glädje och lidande. Den påminner oss om tillkortakommanden, ofullkomlighet, trasighet – `det spruckna som finns i allt´”.

Eller som Leonard Cohen formulerat det i Anthem: Ring the bells that still can ring/ Forget your perfect offering/
There is a crack, a crack, in everything/ That’s how the light gets in.
Min kompis inåt viken vet redan allt det där. Han sjunger sedan många år i kör och de första han berättade om sin sjukdom för var därför sina körvänner.
– När han säger det skrattar vi igen.
Antagligen beror det på att vi är tillräckligt gamla för att inse att solen inte går upp för att just vi ska kunna leka.
Så det gäller att hitta andra sätt att njuta av livet även när det blåser småspik och man känner sig melankolisk.
– Och två hemlagade julköttbullar är trots allt två hemlagade julköttbullar.

Fredag: Även skator pladdrar på för att befästa sitt partnerskap

Han: Hon börjar verkligen bli en gammal ful skata. Inte minst den nya frisyren liknar ett skatbo. Dessutom är hon tjatig och lite tjuvaktig faktisk, kort sagt:
– Skataktig.
Som du kanske förstår pratar jag inte om henne, hon, ”dennadär” jag blir så glad att se varje morgon.
Jag pratar om skatan, den förtalade. Hon som varje morgon sitter utanför sovrumsfönstret och väntar på frukost.
– Hon heter Pica Pica.

Vackert namn på en vacker fågel. För skatan är varken ful som en skata eller särskilt tjuvaktig. Jag vet, för vi har sedan två månader en skata som granne och gäst.
Bilden av skator är minst sagt svart-vit. Enligt den gamla bondska folktron innebär det olycka om man gjorde gårdens skatpar illa. Ett gammalt ordspråk löd:
Där skatan bygger bo
har bonden ro

När kristendomen blev överideologi i Sverige blev skatan en olycksfågel i maskopi med Djävulen. Under medeltidens häxprocesser sågs skatan ibland rent av som en häxa själv. Många farsoter skylldes på skatan, men paradoxalt nog kunde hon bota andra sjukdomar. Drabbades man av starr fick man enligt tysk folktro klara ögon om man åt skatkött.
Fick man bölder, vilket man fick, behövde man enligt svenska bondepraktikor bara stryka av lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan.
– När fågeln ätit upp brödet, flög den bokstavligen bort med bölden.

Förr trodde man att skatan kunde spå väder. Byggde hon bo högt upp i träden skulle sommaren bli regnig men byggde de lågt så skulle sommaren bli torr och varm. Skatorna hjälpte även till att tala om när någon skulle komma någon och hälsa på.
Det ansågs därför innebära olycka om man gjorde gårdens skatpar något illa.

Problemet med vidskepelse var och är att den förblir fake news även om den upprepats lika ofta som Trump ljuger.
En osanning som upprepats många gånger är att skatorna skulle vara vara särskilt tjuvaktiga fåglar, som gärna roffar åt sig allt som glänser. Även det är en myt, enligt brittiska forskare.
I själva verket visade det sig att skatorna var så misstänksamma mot utlagda glänsande föremål att de knappt ens ville äta i närheten av dem.
Än mindre plocka upp och ta dem med sig.
– Vi hittade inga bevis för att skator är helt villkorslöst attraherade av glänsande föremål. I stället väckte alla objekt reaktioner som verkar indikera neofobi, rädsla för nya saker, hos fåglarna, säger Toni Shephard, studiens huvudförfattare

Forskarna lade ut både glänsande och matt blåfärgade föremål på marken, i närheten av en hög med föda. När man studerade hur vilda skator reagerade på dessa hände det bara två gånger under 64 testomgångar att en skata tog i ett glittrigt föremål – men bara för släppa glittret direkt.
Forskarna noterade att fåglarna betedde sig mer vaksamt och åt mindre än vanligt i närheten av föremålen. När man testade skator i fångenskap var det ingen som vidrörde något föremål, varken glittrigt eller blått, enligt studien som presenteras i tidskriften Animal Cognition.

Sant är att skator plundrar småfågelbon om de får chansen. Visst, det är så naturen fungerar. Det är bara fundamentalister som tror att naturen och djurlivet är ömsint, jämlikt och fint. Men det är en myt att skatan är särskilt rovgirig. När forskarna gjorde en studie för att ta reda på vilka de största hoten mot ägg och ungar i fågelbon fanns många kandidater.
En kamera uppsatt i ett lövsångarbo visade en huggorm som tittade in i hålet och smaskade i sig alla äggen. Hackspettar kan förstora ingångshålen i en fågelholk och göra inbrott. Kråkor är kända rövare, liksom de vackra nötskrikorna.
– För att inte tala om havsörnarna som flyger in över Fimpan utanför udden för att plundra både mås- och ejderbon.

Den enda tjuvaktiga besökare vi träffat på här ute var en rävunge som stal både skor och mina glasögon (trots att han fick mat). Ändå vet minsta barnbarn att det just är skatan som är tjuvaktig. Man brukar säga att det krävs en tjuv för att känna igen en tjuv och kanske är det förklaringen. Vi människor känner igen oss i Pica Pica. Även vi retarderar till gratisätare – t ex när vi flockades på ICA Maxi Kalmar härom dan bjöd på nystekt vegetarisk korv.  
För att inte tala om företagsstämmor.
– Servera inget som går att stoppa i fickan, som Wallenbergsfärens legendariske informationschef Ludde Lundin en gång sammanfattade sin mångåriga erfarenhet av småaktieägarna som flockas runt tilltugget.

Vår lilla skata – som vi ärvt från en granne inåt viken – behöver inte stjäla. I enlighet med rådande kriminalvård och/eller humanismens principer matar jag den varje morgon med hennes hembakade bröd (gårdagens, nån måtta för det vara.)
Varför?
Tja, min bästa förklaring är att här på en udde i havet är alla levande varelser intressanta. Dessutom inbillar jag mig att om den lilla skatan vet att hon får limpa så låter hon bli att käka upp småfåglarnas jordnötter.
Och när allt omkring är skator ganska lika oss människor. Särskilt när man så här på fredagkvällen summerar ännu en intressant vecka. Eller vad sägs om denna iakttagelse: ”Skatpar framför en låg halvkvävt pladdrande sång för att befästa sitt partnerskap”.

Hon: önskar att även han lyssnade mer på mitt pladder, och mer än på P1:s… men för övrigt håller jag med om att det varit en intressant vecka. Känner mig lyckligt lottad!

Och idag har vi dessutom hälsat på faster Gun, (min närmaste nu levande släkting förutom barn och barnbarn) på Vidablicks demensboende. Hon var glad, vilket gjorde mig glad, och hade i veckan träffat många av våra sedan länge bortgångna släktingar. Vilket hon berättade ingående om.

Och han lyssnade intresserat och mer uppmärksamt än någonsin på mitt ”pladder” ;).

Och Essa och mammorna har fått åka hem till storasyster Alice, som längtad efter sina mammor. Kanske inte lika mycket efter en liten ”konkurrent” om deras gunst, men första mötet verkar ha gått över förväntan. En himla bra fredag helt enkelt!

Torsdag: Välkommen till världen Essa!

Hon: det BLEV en liten november-tjej! Klockan 22:55 i gårkväll gjorde Essa entré. Grattis mamma Meli och mamma Elin. Och storasyster Alice!

Och grattis mormor Kerstin till ytterligare ett barnbarn. Mormor kommer snart upp till Stockholm och pussar på sin nya lilla älskling!

En något trött mormor, som hade lite svårt att sova efter gårdagskvällens nervösa vankande, har idag putsat fönster i det ”färdigsvavlade” växthuset.

Samt tryckt in både det stora och det lilla citronträdet. Fikonträdet, olivträdet och diverse pelargoner. Imorgon blir det utvändig fönsterputs, pust!

Han: Hurra det blev en baby! Och grattis Essa att du blev ett novemberbarn – och inte en decemberunge som din bonusmorfar.
Jag skojar inte. Du kommer att märka att finns ett antal bra saker att du valde att göra entré igår och inte idag:

I Sverige är november en tråkig månad. Dagarna är gråa, det regnar ofta och  mörkret sänker sig tidigt – kul är egentlige bara den som fyller år denna månad!
– Ingen reser bort i november, ingen har semester. Ingen av kusiner, morbröderna eller mormödrar och morfäder ”måste” åka till landet –  alla kan alltså komma på din födelsedag.

Dessutom: Har någon av mormödrarna köpt en tråkig födelsedagspresent så kan du alltså önska dig nåt nytt i julklapp!
Och inte minst:
– Forskningen visar att när du är född under året påverkar inte bara dina framtida skolbetyg utan även din årsinkomst. Jo, det sant.
Pengar är inte allt, men statistiken visar till och med att det är ni novemberbarn som tjänar bäst av alla.
– Personer födda i november tjänar i snitt 5 700 kronor mer per år än de födda i  t ex februari.

Alla har inte samma tur, morfar Peppe (född 14 december) har lärt sig det the hard way. Om du undrar över alla stav- och ordfel i min del av bloggen så finns det en förklaring.
– Barn födda i december löper en nästan dubbelt så hög risk att få en diagnos om inlärningsstörning som barn som är födda i januari, konstaterar Bianca Arrhenius, doktorand vid forskningscentret för barnpsykiatri vid forskningscentret för barnpsykiatri vid Åbo universitet.

Kanske inget du behöver grubbla över de närmaste åren. Men jag tyckte att det var lika bra att säga som det är redan nu.
– Välkommen i klanen!

PS: Förra året föddes 30 små ess som fick namnet Essa. Namnet har ökat i popularitet och fortsätter det i den här takten kommer Essa även att slå sig in på Namntoppen.

Onsdag: När den svavelosande retoriken lägger sig

Han: Idag blir det en svavelosande dagsnotering. Vi har nämligen gjort just det: svavlat hennes växthus.
Detta för att ta död på hennes värsta fiender – bladlöss och deras elaka kusiner sköldlössen – och mögel som angripit hennes citronträd nu på höstkanten.

Det är enkelt: Jag tänder en liten eld i en mobil eldstad. När det tagit fyr häller jag upp en deciliter svavelblomma i en begagnad marshallburk och placerar burken i elden.
Snart ser det ut så här och då går jag inte till oss. Röken är inte så bra för stora naturmarodörer heller:

Nu till ett annat explosivt ämne: Det har gått två månader sedan valet och det är inte bara regeringen med SDödtrupp som upptäckt att ibland ”spökar verkligheten”. Vilket gjorde att det bidde en tumme (14 öre) av löftet att bensinpriset skulle sänkas 10 kronor vid pump bara vi röstade på dem.
– Samma förutsägbara verklighet fortsätter spöka för regeringen när det gäller valfläsket om elprisstödet som skulle ha betalats ut 1 november.
– Nu ska det börja betalas ut i februari om inget oförutsägbart händer, enligt energiminister Busch.

Verkligheten verkar spöka även bland regeringens kritiker. Inför valet kampanjade Dagens Nyheters kulturredaktion på den röd-gröna sidan. Svenska dagbladets kulturchef Lisa Irenius gjorde en intressant iakttagelse: ”Kulturchefen Björn Wiman, biträdande kulturchefen Åsa Beckman, litteraturredaktören Malin Ullgren och scenredaktören Johan Hilton har alla skrivit texter med samma budskap: Valrörelsen är förfärlig, demokratin riskerar att gå under, och det beror på SD och de borgerliga partier som vill samarbeta med dem … Det är uppenbart att skribenterna är ute efter att rädda demokratin – ”de sista dagarna innan demokratins sabotörer för första gången kan ta över” (Wiman) och innan vi får ”en fascistisk regim på blekingska” (Ullgren)…”

Som sagt, det har gått två månader och ännu har högern inte hissat fascismens fanor på riksdagshuset. Och demarkationslinjen mellan höger och vänster verkar suddas ut här och var i höstrusket. Snarare är det politikens innehåll som än en gång avgör vem som tar vem. Enligt dagens nyhet samregerar nu Socialdemokraterna och Moderaterna i 52 kommuner – en ökning med över70 procent sen förra valperioden.

Till och med Centerpartiets beröringsskräck mot Sverigedemokraterna falnar när valpropagandan sjunkit undan. I flera kommuner väljer partiets representanter mellan att styra med SD eller att stå vid sidan om makten. I Storfors våndas C-toppen över beslutet.
– Man kan säga att vi och SD sitter i två olika bilar men som åker åt samma håll, säger centerpartisten Håkan Larsson i en nytolkning av den röda linjens politik.

Eftersom DN:s Kulturredaktörer inte uppdaterat sina egna analyser citerar jag den självgoda gubben på udden som två veckor före valet diktade:”Handen på hjärtat: Ulf Kristersson må vara självgod men står vi verkligen inför en fascistisk statskupp om oppositionen vinner valet?
Den som lever får se.
– Men jag tror inte det.
Problemet – eller kanske är det det som är bra med valrörelsen – är enligt min mening att partierna det höga tonläget till trots är ”eniga i stort, blott oeniga i smått” som Herbert Tingsten uttryckte det (när hon fortfarande kröp omkring mellan stugorna på udden).
Mitt tips är att oavsett vem som vinner valet blir Sverige i bästa/värsta fall som Norge och Danmark och Finland.”

Skrev jag då, under valrörelsen. Är det jag är naiv som tycker att den svavelosande stämningen lagts sig redan två månader efter detta ödesmättade val?
– Har du en bättre analys får du gärna berätta för mig, jag brukar ha fel.

Att jag funderar över storpolitiken bortom udden är att jag idag har varit uppe på Torsås vårdcentral för att göra min årliga hälsokontroll.
– Tack för att ni finns, sa jag när rest mig ur den röda stolen och lämnat mitt urinprov.
Och som vanligt när jag sa hej till de andra gubbarna i väntrummet sa jag:
– Jag överlevde! Ännu en dag när jag är glad att få betala skatt!

Hon: Och medan svavlet gör jobbet i växthuset passar jag på att baka pepparkakor. Det brukar vara jättejobbigt eftersom degen enligt mammas recept är såååå svår att få hanterlig. I år prövade jag därför ett recept ur Lantliv:

Läskigt! Blir de verkligen lika goda som mammas? Och speciellt undrande blir jag när degen var så lättbakad … kunde till och med göra supertunna utan att de gick sönder.
– Hrmmm! Det blev dessutom en rejäl hög (så ombak blir det inte…):

Okej, lite buckliga blev de i alla fall, det ska ju synas att de är hembakade! Nu ska de smakas av med lite glögg. Vi har köpta som benchmark. De ligger till vänster i bild:

PS: snart har vi ett litet nytt barnbarn att visa upp som det verkar. Det är förstås dagens mest spännande händelse. Blir det ett november-barn eller ett december-barn?

Måndag: Vid regnbågens fot finns en idyll – än så länge

Han: ”När solljuset passerar in i en vattendroppe bryts det och delas samtidigt upp i regnbågens färger. En del av det ljus som kommit i droppen reflekteras, det vill säga speglas, i droppens bortre yta, och lämnar sedan droppen samtidigt som ljusstrålen bryts ytterligare en gång. Detta är den primära regnbågen.”

I vår digitala tid är det fantastiskt att inse att naturen är så oerhört mycket mer snillrikt konstruerad. Häng med här: ”När solljuset passerar in i en vattendroppe bryts det och delas samtidigt upp i regnbågens färger. En del av det ljus som kommit i droppen reflekteras, det vill säga speglas, i droppens bortre yta, och lämnar sedan droppen samtidigt som ljusstrålen bryts ytterligare en gång. Detta är den primära regnbågen…”.
Och ätandet är puddingens bevis:
– Om man befinner sig vid marken befinner sig regnbågens mittpunkt under horisonten. Regnbågen bildar en cirkel som ligger 42° från solens motpunkt.
Det visste du inte, eller hur? Men så har vi det en högst vanlig måndag i slutet på november. Även om den digitala kameran ibland förvanskar verkligheten:

Men sällan får man vara riktigt glad att njuta av det ljuva livet på en udde. Den senaste veckan har vi dragits in en strid om vårt idylliska hörn av verkligheten ska förvandlas till ett Skansen omgivet av en ny modern stadsdel med uppåt hundratalet villor och flerfamiljshus.
– Vi får se hur det går. Men dagens artikel i Barometern visar att vi många som inte tänker låta oss köras över utan strid.

Hon: men glad blir jag av att ha så här underbara vänner:

I helgen, ett halvår efter min födelsedag, blev jag alltså firad ytterligare en gång, så tacksam!!

Förutom en spa-dag på Sturebadet tillsammans med bästisarna Carola och Mia (längtar) fick jag en egen nyckel till gästrummet på gångavstånd från den här lilla älsklingen…

… som jag hann förbi och pussa på innan tåget gick tillbaka hem till udden! Förlåt Mia och Bengt för min snabba sorti, men vi är snart tillbaka. Bokat tåg!

Lördag: Hur kommer ministern minnas Börje Salming?

(Uppdaterad 12:59)

Han: Börje Salming är död, sörjd av många. Sitter här på udden och undrar hur länge det dröjer innan kändisar i tv:s alla lekprogram kommer att minnas honom för andra saker än insatserna på isen.
– Minnet är som vi vet kort.

Kommer nästa Centerpartiledare som vill göra pr i ”Alla mot alla med Filip och Fredrik” tvärsäkert gissa att Salming föddes år 1807, typ.
– Och visst, det skulle vara ungefär lika rätt som när Annie Lööf trodde att kung Gustav II Adolf föddes samma år?

Eller kommer nästa kulturminister minnas The King som en av vår tids främsta författare – ungefär som vår nya minister i sin första intervju absolut minns att hon läst regissören Ruben Östlunds fantastiska romaner?

Parisa Liljestrands ministerkollega Ebba Busch torde nästa gång förhoppningsvis inte gissa att det var iskungen som skrev ”Gösta Berlings saga”.

Jag vet, jag trampar snett. Ingen minister läser romaner nu för tiden.
Rätt svar:
– Salming var nån slags influencer, eller hur? Jag minns att pappa och mamma alltid lyssnade på  hans fantastiska poddar.

Hon: verkligen sorgligt att unga av idag inte läser romaner, oavsett om de sitter i en regering eller inte. Har alltid en roman på gång, och det har jag haft sedan jag lärde mig läsa i ettan. Det är som att se en film, en del superbra andra mindre bra. Feelgood eller thriller, bara att välja vilken kategori man känner för. Tänk vad de missar… lära sig stava samt få ett rikt ordförråd får man dessutom på köpet.

Ps: Babetta är för övrigt riktigt bra. Läs! Ingen feelgood-roman direkt, inte en thriller heller men definitivt mer åt det hållet om jag måste sätta den i någon av de två kategorierna.

Fredag: Tillhör udden ”landsbygden” eller ”glesbygden”?

Hon: det är han som satt rubriken och ska börja idag, men jag tränger mig in före så ni inte missar bilden på ett julpyntat Chateau Margareta. (Om ni inte orkar igenom hela hans inlägg om bensin, el och politik utan ger upp halvvägs menar jag 😉

Hus 1 ser ju också rätt pyntat och fint ut när jag vänder om och går hemåt. Mmm, undrar om han skriver något om dagens spotpris på el…

Han: Regeringen med SDödtrupper blåste sina väljare när det gäller bensinpriset. Nu försöker oppositionenskära pipor i vassen (för alla läsare under 92 år är uttrycket inlånat från tyskan och betyder”att utnyttja ett lägligt tillfälle” för att skaffa sig fördelar på ett otillbörligt eller hänsynslöst sätt”).

Om detta handlar denna notering som hon alltså tror att du inte orkar läsa. Om du inte redan är neddrogad på julbelysningar, så är det så här: I samband med diskussionen om Sveriges 4 elområden föreslog någon representant för den ironiska generationen att Sveriges ska delas in olika områden där bensinpriset bestäms utifrån lokal produktion och distribution.
Eftersom produktionen av olja i fjällvärlden är otillräcklig kommer bensinpriset i Norrland att 10-dubblas.
– Synd om dom redan myggbitna, men det känns ändå rättvist. Men norrlänningarna har trots allt länge subventionerats när det gäller bensindistributionen söderifrån.
Jag erkänner: Representanten för den ironiska begåvningsreserven var jag och det var förstås ett dåligt skämt. Till min förvåning hör jag nu att oppositionen gjort mitt skämt till sin politik!

Visst, man har reviderat förslagit lite men kärnan är densamma. I sina skuggbudgetar föreslår både Socialdemokraterna och Centerpartiet att Sverige delas in i två (2) olika områden när det gäller beskattningen på bensin och diesel.
Om indelningen i geografiska elområden visat sig vara problematiskt så har oppositionen delat in geografin på en än mer slumpmässiga tårtbitar: Landsbygd versus storstad.

”Centerpartiet är tydligt när det gäller partiets förslag till nytt reseavdrag”, konstaterar Barometerns ledarskribent Martin Tunström. ”Landsbygdsprofilen ska omfatta alla kommuner utom ett antal kommuner i och kring de tre stor­städerna. Men när det ­gäller den landsbygd vars invånare ska få sänkt pris med tre kronor per liter upp till ett tak på 1 100 kronor i stöd lämnas läsaren i ovisshet om det är fråga om samma karta. Att en landsbygdsregel ska omfatta bilister i Örebro, Linköping och Västerås framstår dock som lika ologiskt som att kartorna för reseavdrag och lägre bensinpris ska vara olika.”

Lös i konturen är även Socialdemokraternas förslag.
– Alla ser ju att regeringens förslag inte gav det man trodde och att det gav nästan ingen effekt, säger Mikael Damberg ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna.
Mest tankrabatt enligt S, 2 000 kronor om året per bil, ska gå till oss på landsbygden. Även här är problemet vad som menas med ”landsbygden”.
Av det material partiets ljushuvuden beställt från Riksdagens utredningstjänst (RUT) – och som Barometern begärt ut – framgår att partiet använder sig av Tillväxtverkets ”kommunkategorisering”. I den betecknas här i Kalmar län Högsby, Torsås, Borgholm, Mörbylånga, Hultsfred, Mönsterås, och Emmaboda som ”landsbygdskommuner”.

Kul för oss. Men saken kompliceras av att Socialdemokraternas förslag även har en ”särskild glesbygdsprofil”. Den enda kommun i vår del av kartan som passar in på den definitionen är Högsby.
– Betyder det alltså att bilägare i lilla Högsby ska räknas in som ”bensinområde 1A” medan vi andra landsortsbor stämplar in som ”bensinområde 1B”?
Eller kommer vi även här får 3 eller 4 bensinområden?

Tanken går till min kompis Pelle som bor på Torö på vischan utanför Stockholm – kommer han att tillhöra elområde 4 … jag menar bensinområde 2 eller?
Förlåt, jag glömde en sak: Vid sidan av att S vill dela in oss i olika bensinområden så vill man som det fina parti man är dessutom att bara de som tjänar mindre än 50 000 kr ska vinna på deras Valfläsk-Lotto.

Slutsats? Den som lever få se, som man sa förr. Eller i uppdaterad version:
– Den som tankar sin bil får se.
För säkerhets skull tar vi tåget till huvudstaden i morgon. Om det nu inte börjar snöa igen så att tågen inte går som de gjorde förr-i-tiden-tiden när Sverige var ett enda land.