Författare: kerstinochpeppe

Onsdag: Hon skickar sina ögon till alla självgoda män som tar sig rätten att bestämma våra traditioner

Han: Det är lika bra att jag säger det direkt. Ja, idag fyller jag år. Igen. Tack för uppmärksamheten. Mitt tacktal får bli en pastisch på George Bests klassiska uttalande:
– Jag medger att jag slösat bort ännu ett år på en massa annat än gott vin, en vacker kvinna och bra musik.

Nu tillbaka till gårdagens ljus i mörker. I Gävleborg förstörde riksdagsledamoten, tillika regionfullmäktiges ordförande Mattias Eriksson Falk (SD), när han stoppade firande för att Lucia var en HBTQI-person som identifierade sig som ”hen”.
Det vågar förstås Eriksson Falk inte stå för, utan gömmer sig bakom snömoset att luciafirandet inte var ”enligt traditionen” – vilket han inte visste om den skulle bli eftersom tåget aldrig kom till stånd.

Ibland är man glad över att odödligförklarade människor verkligen är döda – och därmed slipper se skiten som sker i deras namn. Bokstavligt talat gäller det den tjej som är upphovet till vårt Luciafirande. Den fortfarande helgonförklarade Lucia, född år 283 i Syrakusa på Sicilien, blev i tidiga tonår bortlovad till en förmögen man som beundrade hennes ovanligt vackra ögon.
Men Lucia, som var kristen och redan som barn avgett ett kyskhetslöfte, ville inte gifta sig. Hon ville ägna sig att hjälpa människor som hade det svårt.

Vad tjejer tyckte och tänkte spelade mycket liten roll. För att undgå ”ett öde värre än döden” skar Lucia enligt legenden ut sina ögon och skickade dem till gubben som krävde att hon skulle bli hans. Han blev förstås på manligt vis djupt förnärmad över detta och hämnades genom att som en fin samhällsmedborgare ange henne till myndigheterna. Eftersom kristendomen var förbjuden i det romerska riket dömdes Lucia till tjänstgöring på bordell (!), tortyr och döden.
Lucia led martyrdöden och det är med den auran som hon går igen i vårt årliga firande när mörkret är som värst.
– Men det hindrar alltså inte att dagens mörkermän tycker att just hennes minne ska hedras med förakt för andras tro och förnärmad manlig självgodhet.

Jag utgår från att även Mattias Eriksson Falk anser sig vara en god samhällsmedborgare och förmodligen dessutom en fin kristen människa. Det får mig att undra om Lucia inte skickade sina ögon till alla oss självgoda män som tar oss rätten att tycka att andra människor inte passar in i våra traditioner.

Hon: ja idag fyller han år, och var därmed tillsagd ligga kvar i sängen även om han vaknade före mig. Men ingen risk, jag vaknade redan 5:30 och kom på att jag glömt lägga den salta sillen i vattenlag igårkväll. Bara att gå upp direkt. Den behöver lakas ur 6-8 timmar!

Den behöver nämligen göras idag för att hinna bli bra till på lördag när vi firar lilla julafton i Stockholm. Sillen läggs av tradition in av oss. Mmm, vi lägger båda in minst ett par sillar var, så det blir lite tävling över det hela…

Förbereder allt på förmiddagen för att strax efter två kunna lägga i den urvattnade sillen. (Och göra plats för honom i köket. Går inte att samsas, en i taget är det som gäller). Halv fyra bär det av till Karlskrona för födelsemiddag på krogen med bästisarna i grannhuset.

 

Tisdag: Lucia var väl ändå brunett…

Hon: det var ändå något speciellt med de där stressiga Lucia-morgnarna under småbarnsåren. Saknar kanske inte dagarna före och jakten på lucialinne i rätt storlek. Alltid slutsålda överallt. Och så fick jag till sist försöka hitta någon som kunde låna ut ett. Men väl där, och ljuset släcktes… då kom tårarna i ögonvrån.

Iggy, nästa år åker farmor upp till Lucia! Då kanske du till och med har vuxit in i rollen som stjärngosse. Eller varför inte Lucia!

I år såg han och jag luciamorgon på svt, från sängen på udden. Det var också väldigt mysigt och stämningsfullt. Ovanligt fint faktiskt, tycker jag. Ibland är det liksom för proffsigt för att ge rätt stämning.

Kalmar Lucia går däremot bort. Bara blondiner, Lucia var väl ändå brunett…? Ändå fick jag aldrig vara det. Långt hår hade jag också. Var väl helt enkelt för ful och för tjock för att bli vald! Men Iggy, han kommer kvala in, det är farmor säker på! Idag är det väl ändå andra tider, eller…?

Han: Nej blond var hon sannolikt inte, den heliga jungfrun Lucia från Syracusa på Sicilien, upphovet till vår Luciatradition. Men förlåt om jag förstör den fina stämningen för jag har varit olydig mot regeringen.
Det vill säga jag gjorde inte som Ebba Busch härom dan sa att jag skulle göra.
Tvärtom gjorde jag som hon sa före valdagen:
– Jag vägrade spara el, jag dammsög.
Jag medger att gärna hade avstått, men det var min tur att städa och det finns viktigare lojaliteter än med en regering man inte röstat fram.

Och kärlek är inte gratis. Särskilt inte i dessa tider. Vi har en Electrolux UltraSilencer dammsugare (EUSC62-EB) med en effekt på 700 watt, ”Motion Control-system och ett flerrumssystem med 12 meters radie”. Att dammsuga vår stuga tar en halvtimme, vilket betyder att jag i detta moment i städningen förbrukade 700 x 0,5 = 350 Wh eller 0,35 kWh. Med ett elpris på 6 kr per kWh (+ cirka 2,40 i skatter och avgifter) kostar denna dammsugning oss knappt 3 kr.
Det var det värt. Tyvärr duschade jag efteråt (samtidigt som jag svabbade av badrummet). Att det behövdes tyckte både hon och jag, det var en vecka sen.
– Sen jag duschade, alltså.
Enligt Vattenfalls schablon kostar en dusch cirka 0,5 kWh per minut – så där försvann ytterligare 3,5-4 kWh ( = 30 kr).

Senare på kvällen – efter att jag lagat min version av Markus Aujalays röding med smörsås (stekpanna + 2 kastruller på samma platta) – tittade vi på sista avsnittet av The White Lotus – som utspelar sig på Lucias Sicilien. Kostnaden för upplösningen på höstens bästa tv-serie:
– Kring 75 öre – utöver HBO:s prenumerationsavgift.

Det var det värt. Men du vet hur det är; har man lagt sig i tv-soffan ger det ena det andra. Innan vi stängde av hade vi även tittat på Antiques Roadtrip, Nyheterna och Mandelsmans italienska jul. Plus en massa reklam som finansierar programmen men även fick hennes el-app att diskontera ytterligare 3 kr.
– Det vill säga ungefär lika mycket som förmiddagens dammsugning.

Min poäng: Symbolpolitik avleder vår uppmärksamhet. Ibland måste vi dammsuga, men det är roligare att titta på tv. Att duscha mer sällan och kortare tid spar energi. Men inte heller det räddar oss från denna vinters rekorddyra elräkningar.
–Ebba Busch gör alltså rätt i att slänga dammsugaren i den historiens återvinningscontainer där falukorven och all annan förbrukad pr-rekvisita hamnar.

PS. Du har förmodligen glömt det men dammsugaren dök upp den politiska debatten i februari 2021. Men det var S-regeringen och Stefan Löfven som drog upp den. Det var istället SVT-reportern Många av oss går till historien än vad vi själva vill och tror. Det var Johan Zachrisson Winberg som gjorde dammsugaren till en snackis. I ett av alla dessa inslag om hur vi medborgare kan minska elförbrukningen

I programmet går han omkring med en dammsugare och manar oss tittare att ”pausa dammsugaren i ett par dagar”. Dels för att ”slippa den dyra elen”, dels för att slippa använda smutsig brunkols-el från Tyskland eller Polen.
– Jag kunde verkligen inte tro att det skulle bli rabalder om ett litet tips om hur man kan minska elkostnaden. Jag trodde att det skulle passera de flesta helt obemärkt, säger Johan till Expressen.
Ebba Buschs pr-byrå drog snabbast och la dessutom dammsugaren så att säga i Löfvens mun för att slagkraften skulle bli optimal.
Tio månader senare låtsas Busch inte ens att hon kommer ihåg vad hon glömt.

Söndag: Naturen är grym – men människan är grymmast

Han: Eftersom hon har fullt upp med julstöket fortsätter jag gårdagens betraktelser om kattlivet på udden. I dag håller sig nästan vart femte hushåll i Sverige med katt – totalt är de över 1,4 miljoner.
Det är alltså inte konstigt att det regelbundet dyker det upp artiklar om människans bästa vän – katten. Nu har det hänt igen.

Igår skålade vi med alla andra gäster på Nobelfesten. Visserligen i sofforna på udden, men ändå.
– Mest skålade vi för Svante Pääbo, mannen som gett svensk vetenskap ett glatt bisexuellt ansikte och fått oss alla att skryta över att vi faktiskt är släkt med neandertalarna. Dessa tidigare så grovt baktalade halvapor, nu uppgraderade till finare människor.
– Snällare, inte så giriga, äregiriga och maktgalna som homo sapiens och därför inte kolonialiserade hela världen.

DNA är det nya nya och har fått även våra vilda katter att framstå som finare varelser. Redan 2007 publicerades den sekvensbestämda arvsmassan för katt. Nu har DNA från mycket gamla katter (så kallat ancient DNA eller aDNA) isolerats och sekvensbestämts.
Prover från 352 individer från Europa, Asien och Afrika analyserades. Proverna kom från bland annat 9 000 år gamla skelett och kattmumier från Egypten. Dessutom sekvensbestämdes arvsmassan från vildkatter från dagens Afrika och en av slutsatserna från studien är att tamkatten spreds från Mellanöstern.

Dagens tamkatter har sitt ursprung i två olika linjer. En genetisk linje leder tillbaka till dagens Turkiet-Irak och spreds in till Europa för cirka 6 400 år sedan. Den andra linjen har sitt ursprung i Egypten, där katten ansågs gudomlig. Denna linje spreds till Europa för kanske 4 000 år sedan. Troligtvis via handelsrutter över Medelhavet.
Hos de gamla egyptierna, i det antika Grekland och i den muslimska världen är katten helig, så även i den svenska bondekulturen. Det är först med kristendomen som katten reducerades till ”nåt katten släpat in”.

Fina anor, alltså. Därför känns det som ett påhopp när vetenskapsjournalisten Karin Bojs i dagens tidning påminner oss om att dessa våra svenska katter även jagar småfåglar: ”Ofta bringar katterna stor glädje för sina ägare. Men det finns också en baksida. Tamkatter dödar miljontals småfåglar i Sverige varje år.”
Alltså, till och med ”miljontals småfåglar” i Sverige varje år.
– Arter som rödhake och pilfink hör till de utsatta om det finns katter i närheten, säger Sören Svensson i Bojs artikel.

Så är det förstås. Svensson, som är professor emeritus i ekologi och miljövård vid Lunds universitet och mångårig ordförande i Sveriges ornitologiska förening, kom i mitten av 1990-talet med stöd av några utländska och en svensk undersökning fram till att de cirka en miljon katter som fanns i Sverige då årligen tog kål på runt tio miljoner småfåglar. Hans rapport publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ornis Svecia nr 6/1996.
Sedan dess har det svenska kattbeståndet vuxit och uppgår i dag till minst 1,6 miljoner djur vilket innebär att tamkatterna årligen fångar och dödar cirka 16 miljoner småfåglar!

Låter ju inte så fint. Låter nästan som om katterna är lika brutala som vi människor. Men så illa är det inte.
Antalet kattdödade fåglar utgör bara ungefär tre (3) procent av alla fåglar som dör i Sverige under ett år. 
I Montreal, Kanada pågår FN:s konferens för biologisk mångfald, COP15, har börjat.
I sitt inledningsanförande till konferensen underströks av FN:s generalsekreterare António Guterres att en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning på grund av homo sapiens girighet.

Guterres riktade sig till multinationella företag som enligt honom ”fyller sina bankkonton samtidigt som de tömmer vår värld på dess naturliga gåvor” och gör ekosystemen till ”troféer för vinst”.
Guterres beskrev mänskligheten som ”ett massutrotningsvapen” som ”behandlar naturen som en toalett” och ”begår självmord med fullmakt”, en hänvisning till de mänskliga kostnader som förknippas med naturens förluster och biologisk mångfald.

Det finns ingen anledning att förneka att Vilda och Ludde tar en och annan pilfink och till och med rödhake. Oftast handlar det om fågelungar som flyger in i våra fönster och bryter nacken.
– Naturen är inte så fin som djuraktivisterna försöker framställa den som.
Men jämfört med människans pågående rovdrift på naturen har till och med 1,6 miljoner katter en försumbar betydelse.

PS: Det finns en anledning till varför man inom politisk PR talar om ”The dead cat strategy”. För att avleda uppmärksamheten från verkliga problem och sina egna lögner tillämpar politiker som Boris Johnson och Trump medvetet taktiken ”att slänga upp en död katt på bordet” för att allmänhet och media att titta åt ett annat håll.

PS2: Egentligen var det inte för Svante Pääbos skull vi ägnade vi hela lördagskvällen åt Nobelfesten (med fotbollen i örsnäcken). Inte heller åt alla klänningar. Vi tittade mest för att se om kunde se vår kompis Jenny, som för sjätte året tillhört den hjältemodiga serveringspersonalen.
Jag tog 100 bilder, men jag lyckades inte få något kort på vår kompis. På den punkten var resultatet lika nedslående som min försök att fånga uddens alla småfåglar med kameran.
Som tur är finns Facebook som man kan stjäla selfies ifrån.

Hon: jag tror jag såg dig Jenny, men du var så snabb att du inte hann fastna på bild. Proffsig som tusan helt enkelt! Och det var himla kul att ha en så bra anledning att sträcktitta på Nobel i åtta timmar. Tack!

Annars fortsätter julbaket. Idag är sista och viktigaste kakan gjord. Nu ska jag bara skära upp den i bitar också, där den inte redan är delad då… (Mmm, gick sönder lite när jag skulle flytta den från ugnsformen.) Den brukar vara ganska kladdig inuti så lite knepigt få till fina kakbitar som inte går sönder. Men man vill ju inte ha en torr kaka, hellre ”döbakt” och lite osnygg.

Ps. Vilda och Ludde tar inte alls några fåglar, de bryr sig inte alls om dem. Okej, det har hänt. Men ytterst sällan. Tyvärr verkar de inte ta några möss heller, den snordyra tonfisken från Applaws är väl godare. Och bekvämare…

Lördag: En dag för drömmar och mardrömmar

Han: Katter går inte i ide, men det märks att det är vinter. Så här års sover de oftare och längre än på sommaren.
Ibland ser det ut som de drömmer.
– Frågan är vad Vilda drömmer om?

Vi människor drömmer under REM-sömnen, som vanligtvis börjar cirka 90 minuter efter att vi somnat. Forskaren Michel Jouvet kom redan på 1960-talet på att även katter upplever REM-sömn. Jouvet visade åtminstone att även katter uppvisar låg spänning av elektrisk aktivitet i hjärnan, så det är troligt att de drömmer på liknande sätt som vi gör.

Enligt Freud är drömmen ett slags ”nödventil för primitiva driftimpulser”. Alfred Adler hävdade däremot att drömmens ”hela syfte är att framkalla den stämning som förbereder oss för att möta vardagens konfliktsituationer. De är alltså riktade mot framtiden”.
Kanske gäller det även katter. Forskarna tror sig veta att katter kan drömma om saker som har hänt under dagen Enligt veterinärneurologen Adrian Morrison tenderar katter att röra på huvudet när de upplever REM-sömn, ”som om de spanar efter något”. En slutsats är att även de drömmer om det som upptar deras vakna tid, det vill säga att jaga möss, virvlande löv, sin egen skugga.

Dagens insikt? Så här års drömmer Vilda kanske bara om att sova – och drömma.

Nu till det vi människor har mardrömmar om: Med tanke på gårdagens meningslösa presskonferens om elpriserna blir jag nostalgisk när jag tänker på hur bra allt var på den gamla goda tiden.
Typ på den tiden när Ulf lovade sänkta elpriser och till och med lovade få ordning på våra hemmakvällar …

… och Ebba stod fast vid den gamla folkhemsidéen om rätten att hålla rent i eget hus.

Ajdå! Nu drömmer visst gubben på udden bort sig igen. Det där hände ju inte förr-i-tiden-tiden utan för mindre än tre (3!) månader sedan.
– Hur kan man vara glömsk!

En som tröttnat på tomma löften och kyliga hus är vår kompis Tomat-Hasse. Idag skjutsade jag honom till Kalmar järnvägsstation. När du läser det här är han på väg till värmen och Kuba.
– Det visar sig om han kommer tillbaka.
Vi andra fick nöja oss med att åka till Kristianopel där det varit julmarknad idag.
– Och nu njuter vi åt att ärthjärnorna regerar. Bara Sverige svenska Nobelfester har:

Fredag: Dyrt, men vackert…

Hon: har räknat ut att om kylan och spotpriset på el forsätter i samma anda som det börjat i december kommer vår räkning i hus 1 hamna på ungefär 15.000kr. Då har vi ändå dragit ner förbrukningen med 36 procent jämfört med samma månad förra året. Nu gäller det alltså att fortsätta i samma (kalla) anda. (I de två andra husen kommer förmodligen rören att frysa…).

Tur i oturen då att vi i inte ska ge varken varandra eller barnen några julklappar i år. Barnbarnen får förstås klappar som vanligt, även om de blir fler och fler…

Lite tråkigt är det ju, att inte få några julklappar, men jag tog helt enkelt saken i egna händer och skickade efter ett par till mig själv. De kom idag, tack tomten!

Han: Jag är glad att hon lever i sin egen värld. Där bortom udden har nämligen företrädare för regering och kraftnät hållit presskonferens för att lugna massorna.
– Snacka om slöseri med energi!
Det enda budskap som här och nu sänker elpriset är att vi måste spara el.
– Goddag yxskaft!
Det visste vi redan.
Och sparade gjorde vi redan innan ni kallade till pressträff för att låtsas som om ni gör något åt elpriserna. Ebba Busch hade helt rätt i att politiker som hon ”ofta låter lite förnumstiga” när de kommer med råd som de vet att vi inte behöver.
– Äntligen en tavelträff!
Jag upprepar alltså gårdagens slutsats:
– Snälla, håll åtminstone käft så att vi slipper bli förbannade även på ert skitprat!

Apropå energi kommer här ett meddelande till den närmaste allmänheten. Ett historiskt beslut har fattats på udden.
– I år blir det bara julklappar till barnbarnen!
Jag står bakom beslutet som en man (och låtsas att jag inte har läst hennes blogg ovan). Visserligen hade jag tänkt ge henne en betald elräkning, men jag inser att hon skulle undra om jag har dåligt samvete om jag köpt en sån dyr present.

För egen del har jag även hittat en sak jag skulle vilja att tomten la under granen (om vi nu inte bestämt oss för att inte köpa julklappar – det är oklart om vi ens kommer att ha julgran eftersom vi firar en mobil jul).
Min virtuella julklapp till gubben på udden ser annars ut så här:

Inget märkvärdigt, eller hur? Men du vet inte vad du ser. Så här är det: Jag tillhör knivvänstern. Det vill säga, jag tillhör en obskyr minoritet inom en förtryckt minoritet.
– Jag är vänster bara när jag äter.
Jo, vi finns.
Modern forskning visar att 12-15 procent av världens befolkning är vänsterhänta. Man vet att det finns något fler vänsterhänta pojkar (11 %) än flickor (9 %).
– Ingen har brytt sig om att ta reda på hur många som tillhör ”knivvänstern”, men vi är en minoritet i en minoritet.

Till skillnad från Anderz Harning, djupt saknad journalist och byråkrathatare, har jag inte hört en Kalasjnikov osäkras för att jag ätit med fel hand. Men vi lever i en tid när identitetspolitiken hyllas och jag identifierar mig med den förtryckta vänstern, alltså de vänsterhänta.
Därför har jag organiserat mig.
– Länge leve Left Handers Club!

Som en symbolhandling kräver jag därför att vännerna på XXL-Bygg/Lindbergs i Bergkvara står upp för alla förtryckta och köper in ovanstående måttband för vänsterhänta.
– Ni fattar åtminstone hur jobbigt det är att måttbandet alltid är upp när man ska mäta upp virket.
Ja, stanna inte där – även vänstermänniskor behöver använda saxar och pennvässare utan att vrida armarna ur led.

Torsdag: Om de ansvariga åtminstone kunde hålla käft

Han: Idag kostar elen här på udden 5,53 kr/kWh + alla dessa avgifter och skatter som läggs på men inte redovisas på elprissajterna (storleksordningen ytterligare 40%).

Samtidigt fortsätter regeringen att tala om alla nya kärnkraftverk som ska rädda oss – medan oppositionen hojtar om utbygd vindkraften. Tack för det, men detta tjat döljer sanningen:
– Att varken det ena eller det andra kommer att sänka våra elpriser varken idag, i morgon, denna vinter eller ens de närmaste åren.

Visst, det blir säkert bra med nya lilleputt-kärnkraftverk (SMR). Men Sveriges första nya reaktor kan stå klar först år 2035!
– Kärnkraft är en viktig pusselbit för fossilfri el, men det finns en övertro bland politiker att detta ska lösa sig på några år, konstaterar WSP:s energiexpert Anna Nordling.
SMR står för små modulära reaktorer med en effekt på högst 300 megawatt (MW) – vår kraftfullaste reaktor, Oskarshamn 3, är på 1 400 MW och först om 25 år (sic!) kan vi ha sex stycken, enligt en ny rapport från det ledande teknikkonsultbolaget WSP.

– Inse fakta, stupid! Ny kärnkraft kommer inte att sänka varken mina eller dina elräkningar ett enda öre i vinter.
Och en dålig nyhet kommer sällan ensam.
– Även tjatat om utbyggd vindkraft är snömos!
Jag älskar vindkraft, men inser fakta: Även om oppositionen skulle lyckas tvinga regeringen att satsa 1000 miljarder på vindsnurror, så ändrar det inte situationen i vinter.
Varför?

Därför: Svensk Vindenergi räknar med att det tar mellan 12,5 och 17,5 år från att en ansökan lämnas in till Svenska kraftnät till dess att anläggningen kan anslutas till nätet.
Den stora utbyggnaden av havsbaserad vindkraft kommer därför att ske först efter år 2030. Av vindkraftföretagens sammanställning framgår att flertalet projekt kommer att kunna startas tidigast mellan år 2029 och 2044.

Så snälla Ebba, Magda, Per och ni andra, inse att ni redan har svikit oss. Så håll åtminstone käften så att vi slipper bli förbannade även på ert skitprat!
– Grrrrr.

PS: En tröst för tigerhjärta är att Vladimir Putins krig i Ukraina kostar tre (3) miljarder – per dag.
Det kukhuvudet har på nio månader bränt över 820 miljarder kronor på kriget. Det motsvarar en fjärdedel av Ryssland budget, skriver den amerikanska affärstidningen Forbes.
– Känns det som en seger över dumheten.
Om det inte vore för att Putin – lika lite som våra politiker – drabbas själva av sina beslut. Även där är det sjuksköterskor, lärare, pensionärer, jobbare och den ensamma mamman som får stå för notan.

I morgon kommer elen att kosta mer än idag. Plus alla avgifter och alla skatter som politikerna också beslutat om.

Hon: men jag njöt ändå av det vackra vädret idag, lät ugnen vila (spara el…) och tog en långpromenad söderut. Vindstilla och sol i ansiktet hela vägen till Södra Kärr. Där hämtade han upp mig, 10 000 steg fick räcka!

Men igår slösade jag el på två vörtlimpor. Det var det värt, de blev toppengoda! De jag bakade i förra veckan från ett annat recept jäste inte upp alls. Men testa detta från Bonniers stora bakbok:

Kvällens middag, bestående av säsongens sista röd- och polkabetor samt Smaklökens egen Salsiccia, kommer också att kräva sina kilowattimmar. Men jag tror vi skippar ugnsgratineringen av betorna, det får räcka med kokningen. Och så på med lite riven parmesan och någon matsked honung.

Onsdag: det börjar likna jul…

Hon: efter en väldigt grå, regnig och mörk vecka vaknade vi äntligen upp till lite roligare väder. Snön lyser verkligen upp och det blev äntligen lite julstämning även utanför fönstren.

Min frukosttallrik visar också tydligt att det lackar mot jul, halva tallriken består av kakor… och då har jag inte tagit något av frukt- och nötkakan idag. Och jag har inte heller bakat den viktigaste julkakan än, masarinkakan.
– Mer kakor åt folket, helt enkelt!

Han: Även bortom udden händer det saker. P1:s dagliga pratprogram Nordegren & Epstein som ska läggas ner efter tolv år. Bekräftar tesen att man inte ska sluta när det är som roligast – vilken idiot gör det? Man slutar när ens chefer vill visa sina chefer att även chefer behövs för att utveckla ”produkten”, ”förnya varumärket” när den ”agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga” (text ur annons från Sveriges radio som lyfts i Svensk Floskelordbok av Fredrik Kullberg).

Programledarna står för min dagliga dos av omvärldsanalys speglad via Yin & Yang. Louise Epstein står för det politiskt korrekta, nyanserad och avvägd, jag avskyr hennes beskäftiga kommentar:
– Man kan tycka annorlunda också.
– Klart man kan!
Men att tycka rätt är större och här känns Thomas Nordegren som mitt mentala alter ego (eller eko?).
– En garant för att jag aldrig behöver längta tillbaka till mediescenen för att höra mina egna lågt flygande tankar om världens tillstånd hojtas ut i etern.
Tjena, vi hörs.

Det sägs ju att vi pojkar bara blir 12 år – sedan blir vi bara större. Förmodligen är det sant på många områden, till exempel när gäller vilka fotbollslag vi håller på, kvinnoideal och favoritband. I mitt fall: Djurgården (sedan 1958) och Brasilien (Råsunda, VM 1958), smånätta brunetter (sedan 1963 om än flexibel) och det irländska bandet Them (innan Van The Man Morrison hoppade av år 1966, veckan innan bandet kom till Lajbanerna i Strömsund).

Men det finns saker jag känner att jag vuxit ifrån. Hennes röda linssoppa med kokosmjölk – spetsad med chili och tomater – är den senaste bekräftelsen på att mina cirklar har rubbats när det gäller mat.
Korv är fortfarande korv, men vällagad vegetarisk mat är faktiskt mycket godare än Bullens korv.
– Nu är det sagt.

Och apropå grönsaker: ”Vad säger din omgivning om att du är så trumpen?”
Den som får frågan är konstnären Ernst Billgren, som ger intryck av att vara en trumpen person.
Men han är rolig:
– Den här personen har inte så mycket omgivning, det är lite av idén.
Men privat?
– Min kära fru är van. Och jag sitter ju inte och surar vid middagsbordet, där är jag en och samma. Det här andra är mer en konstnärlig grej.

Billgren beskriver sig själv som en lök:
– Det finns ingen kärna hur många lager man än skalar av. Det innebär en frihet, inte minst om man vill växla personlighet.
Ernst Billgren vägrar göra ”bra konst”. Men han anser sig inte vara en revoltör. När han gick på Valands ”röda” konsthögskola satte han upp en lapp på dörren: ”Vägra göra revolt”.
Du lever i en konstant trotsålder?
– Ja, fast jag vägrar vara trotsig också. Revolt innebär att man är beroende av det man revolterar mot. Jag är intresserad av självständighet och då kan man varken löpa med eller mot.

Med eller emot. Nu kommer Blomman Blomman för att hämta mig – vi ska på konsert! Och han har med sig en present till min fru: Några av de hemgjorda korvarna som Södra Kärrs K.O.R.V-sektion skapade för några veckor sedan! Allt hänger ihop i vårt lilla hörn av verkligheten.

Tisdag: Rapport från en arbetsdag på udden

Han: Det här min arbetsplats. Av någon anledning hamnar jag ofta här, trots att jag egentligen har min arbetsplats i torpet i Gökalund. Visserligen målar jag inte, men ateljén är väl inredd för arbete. Å andra sidan arbetar jag inte heller i den mening som andra lägger i det uttrycket: ”Arbete är en mänsklig verksamhet som genererar ekonomiskt värde i form av varor eller tjänster. En människas resurser för att utföra arbete kallas arbetskraft. Ur ekonomiskt perspektiv skiljer man mellan förvärvsarbete och obetalt arbete. Till det obetalda arbetet kan man beroende på hur generös man vill vara med definitionen av arbete..” (Wikipedia).

Jag har alltså ett väldigt generöst perspektiv på arbete. Idag har jag t ex anmält oss till en vintervandring på Sandreveln på Ölands södra udde, den låga och flacka sandstranden som ständigt förändras av vinden och havets krafter.

Dessutom har jag läst dagens tidningar och rensat några tusen olästa mejl som fortsätter att poppa upp i min inbox sedan tiden när jag arbetade. Det i sin tur beror på att en kamrat från den tiden, Mattias Andersson, ringer och undrar varför jag inte svarat på inbjudan till den årliga cocktailbaren på Friends Agendas kontor.
– Vilket jag alltså inte gjort eftersom jag haft så mycket att göra.
Synd, det brukar vara den fest där hårt arbetande gratisätare serveras de trevligaste gratisdrinkarna i juletider.  

Samtidigt hittade jag ett kort på en tavla jag sålde för ett antal år sedan. Inget märkvärdigt, förutom att både jag och den vackra modellen undrat vart den tog vägen (Tack Ulf!).
Upphetsad över denna upptäkt har jag skrivit ett brev till Torsås kommun apropå kommunens och markägarnas planer att förvandla vår blåsiga udde till ett Skansen i en ny stadsdel.
Dessutom har jag ringt vår kompis Blomman Blomman (han heter så i mobilen) för vi har en jobbig arbetsdag i morgon också: Vi ska gå på en minneskonsert för Karlskronas enda rockstjärna Henrik ”Hempo” Hilden som somnade in i våras.

Men nu sätter jag punkt efter efter att kokat soppa på en krokig spik. Hennes tur att berätta om allt hon gjort under tiden.

Hon: Känner mig väl ganska nöjd med dagens arbetspass, förutom att dagen börjar alldeles för sent enligt min ständige följeslagare Luther. Det är så mörkt på morgnarna att morgontidningarna hämtas först framåt halv-nio-snåret. Sedan ska de ju läsas också…

Men det som känns allra bäst är att nästa säsongs chiliblandning är påbörjad. Det är lite tidigt, men förra året började jag aningen sent med vissa sorter med lång utvecklingstid. Men nu är de satta. Första batchen åtminstone. Och extrabelysningen är framtagen.

Också bakat två plåtar med fröknäcke. Nytt recept. Avsmakas ikväll till middagen.

Finnkransarna är också bakade. Ett måste till jul. Mammas recept. Och hon var inte heller så petig eller noggrann med utseendet på dem 😉

Kvällens middag är också förberedd. Röd linssoppa med kokos och tomat. Tillspetsad med ingefära, röd currypasta och den nya Chil(fisk)blandningen som passade perfekt även i en asiatisk soppa.

Nu ledigt och eftermiddagsdrink. Läser mess och laddar ner dagens bilder från den nyblivna tvåbarnsfamiljen i Stockholm. Storasyster Alice är fortfarande lika förtjust i lillasyster, och mammorna verkar börja repa sig från Covid som de så opassligt fick direkt efter hemkomsten från BB. Och så var det ju bloggen, men den sätter jag också punkt för nu.
– Trevlig kväll!

Måndag: skenet bedrar…

Hon: vaknade 04:30 av att regnet dånade mot fönstret, sedan började han att snarka. Somnade inte om, och borde stannat i sängen i dag med…

Men istället gick jag upp och började förbereda saffransbullarna som han efterfrågat. Började bra, degen jäste fint. Satte en pastadeg och en smördeg till mammas finnkransar under tiden. In i kylskåpet med båda!

Kavlade ut saffransbröden. Sååå fin deg. Perfekt jäst! På med smör, ljus choklad, lite mandelmassa och så en jäkla massa SALT. Faaaaaaan!!! Varför ser skålen med salt ut som den med socker… vad göra. Slänga eller försöka få bort saltet. Vilket ju är helt omöjligt.

Gjort ett försök. Bort med så mycket fyllning som möjligt. På med en jädrans massa socker, både inuti och ovanpå. Tror inte alls på detta, men han kommer säkert ljuga och säga att de smakar bra ändå…

Tagliatellen ser i alla fall okej ut. Blir Pasta al oglio ikväll. Nu blir det ett stort glas rött och soffan. Inget mer görs idag. Nog inte imorgon heller, eller just det, finnkransarna. Kanske…

Han: Ja, skenet bedrar oss ibland. Idag har jag varit hos doktorn, hon heter Julia. Det var som vanligt ett trevligt besök på Torsås vårdcentral. Dessutom var mina värden helt okej, åtminstone för en man i min ålder.
Däremot tyckte hon att jag borde bry mig mer om mina fötter.
– De behöver smörjas in, särskilt så här års.

Ironiskt nog fick Julias förmaning mig att vilja måla mina stövlar som jag tagit av mig innan jag la mig på britsen.
– Det kanske låter lika konstigt som det är?
Jag är inte den första målarkludd som känt samma lust och denna lust anses väcka spekulationer i en mängd frågor kring hur målaren egentligen mår. Vincent van Goghs Ett par skor anses t ex återspegla konstnärens ”svåra passage genom livet” – kort sagt att han redan år 1886 började bli knäpp, en förvarning för den mentala kollaps han två år senare drabbades av när han skar av sitt vänsteröra och gav det till till bordellflickan Gabrielle Berlatier i Paris.

Även Magrittes The Red Model (1934) har i efterhand fått en psykologisk överbyggnad. ”Den kusliga samhörigheten mellan fötterna och skorna driver vår nyfikenhet” och ”undergräver vår vanemässiga konceptuella polaritet: fötter/sko, människa/icke-mänsklig, civilisation/vildmark, inuti/utsida.”

Så kan det vara. Vad vet jag. Vad man vet är att van Gogh köpte sina stövlar på en loppmarknad för att måla av dem. Eftersom han tyckte att de saknade den patina han vill ge dem, gick han först omkring i dem på en nyplöjd åker under en regnig dag innan han ställde stövlarna på staffliet.

Varför jag berättar detta? Tja, vad svarar (en) man på det? Kanske för att det inte alltid är lätt att veta varför han får lust att måla sina stövlar när någon tar på hans fötter. 
– Å andra sidan är det inte så lätt att måla ett par stövlar som man kan tro. 
När jag efter läkarbesöket kom till ateljén blev det bara en skata.
– Att (en) man målar en Pica pica kräver ingen förklaring, eller hur?

Söndag: När även tuffa killar dansar efter diktaturers pipa

Han: Jag vet att jag ska känna fotbollsskam. Av nån anledning har somliga opinionsbildare fått för sig att VM i Qatar är ett osedvanligt avskyvärt jippo – liknande opinioner flöt i princip obemärkta förbi när det gäller dito jippon i andra diktaturer, som Kina och Ryssland.
”6 500 döda gästarbetare” har blivit en allmän sanning och en gemensam slogan för kritikerna. Begreppet lanserades av den brittiska dagstidningen The Guardian – sedan länge en huvudkälla för många svenska medier och som därför fortsätter att upprepa parollen.
– Detta trots att dödssiffran ifrågasätts av oberoende och seriösa faktagranskare. En annan seriös analys av den förenklade bilden av Qatar görs i The Economist, som ingen svensk redaktör tycks ha läst men som Uggla skickat mig).

Det finns ingen anledning att ifrågasätta att fattiga immigranter utnyttjats och dött för att bygga Qatars arenor, men den stora skandalen här är en annan:
– Den internationella fotbolls- och idrottsrörelsen är korrupta maffiaorganisationer och som därför låter diktaturer anordna OS och VM där billig arbetskraft exploateras.

Tycker jag. Vad tycker du?

Nu var det inte det jag ville berätta utan om guds finger som dyker upp här och var i sportreferaten. Jag skriver detta i sängen medan jag lyssnar på högmässan på P1 (vår nye ärkebiskop installeras), bredvid mig ligger dessutom ett loppisfynd hos Lions i Gullabo, Norman Mailers Tuffa pojkar dansar inte (Bra Böcker, 1985).
Apropå alla förståsigpåares problem att tippa rätt i VM, diskuterar huvudpersonen Tim Madden med sin pappa Big Mac huruvida Gud kan förutse hur en match slutar.
”Jag har räknat ut att om Gud spelade på tips, så skulle Han vinna åttio procent av gångerna”.
Hur gubben kommit fram till den siffran? ”Därför att bollen är rund. Det är inte praktiskt möjligt att klara mer än fyra gånger av fem. Det duger gott. Om Han ville ta hänsyn till varenda studs av bollen enligt fysikens lagar, så skulle Han få lägga ner miljoner gånger så mycket arbete på Sina beräkningar för att komma upp från åtti till nittinio procent. Det är inte ekonomiskt. Han har för många andra saker att jobba med.”

Sant, och i det avseendet har Han skapat oss människor till sin avbild. Jag fattar att människor inte tittar på VM i Qatar för att de har mycket annat att pyssla med. Men att avstå på grund av fel anledning verkar ogenomtänkt.

PS: Hon är vanligtvis rastlös, ständigt jagad av sitt elaka överjag som behandlar henne som Askungens styvmor behandlade detta prinsessaämne. Att glo på fotboll kommer mycket alltså långt ner på hennes måste-göra-lista. Men idag var vi överens.
– Vi stannar i sängen.
Skitvädret gjort sitt till, men även elpriserna. Idag kom nämligen fakturorna för elen i november.

Ingen rolig läsning. Över 4 000 kr bara i vår stuga. Dubbelt så mycket som i oktober. Och mer än dubbelt så mycket som i november år 2021 – trots att vi då brände mer el!
– Tack alla politruker (ingen nämnd ingen glömd!) och myndighetsmänniskor som skapat oss detta finurliga energisystem!

Jag utgår från att min osalige far, han som byggde kraftverk i Norrlands inland för att elektrifiera landet, just nu organiserar protestdemonstrationer i sin himmel. Men som hans saktmodige son diktade i gårdagens blogg:
– Vem har sagt att livet ska vara rättvist?
Dessutom delar sig allt i två och en snillrik man förstår att ta fram det goda med det onda:
– Älskade fru, det bästa vi kan göra för att spara energi är att ligga kvar i sängen.