Lördag: Inget är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt

Han: ”Det finns ljusare stunder. När mannen i havet svalt några droppar regnvatten flyter kroppen lätt som en fjäder. Det är i såna stunder vänster hjärnhalva försöker slå Marcel Prousts rekord i meningsbyggnad. Mannen i havet överlever denna dag för att han vet, att den längsta meningen i Prousts roman innehåller nästan fyrahundra ord, består av tjugoen bisatser avdelade med 16 kommatecken tre semikolon, två parenteser, minst två kolon och tre tankestreck och och och mest imponerande:
– Någonstans har han läst att meningen som återfinns i Band 5 blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en linje i elva punkters Century Schoolbook Regular.
– Jag har läst att denna enda mening skulle kunna lindas sjutton varv runt en flaska Domaine de L’Abbayeo och nu är jag ute på djupt vatten, men om jag inte misstar mig, eller bara medvetet fabulerar, så börjar världslitteraturens längsta mening med orden: Canapé surgi du rêve entre les fauteuils nouveaux et bien réels, petites chaises revêtues de soie rose, tapis broché de table à jeu élevé à la dignité de personne depuis que, comme…

När katterna och jag flyttade ner till udden för fyra år sedan läste jag om Proust långa mening, här i citerad i den lätt flytande romanen ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.

Flytande. Målning av Björn Engberg.

Det var sånt jag tänkte att jag skulle ägna mig åt:
– Bara flyta med vågarna och få tid att med papper och penna, måttband och en flaska vin beräkna hur många varv runt denna enkla butelj som världshistoriens längsta mening kräver i Gunnel Wallquists svenska översättning av ”På spaning efter den tid som flytt” från år 1993: En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden… etc etc etc.

Kort sagt: Göra så lite skada som möjligt för andra. Det går så där. I ett försök att hjälpa till med viktiga saker lyckades jag nyss bryta av fyra av hennes bästa chiliplantor.
Sens moral?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Hon: näääe, så jäkla klumpigt. Och varför påminde du mig nu när jag nästan, nästan alltså, glömt bort det. I alla fall tillfälligt!

Men det har hänt positiva saker med växtligheten också, snart växer det nämligen ramslök även på udden. Tack snällaste Kristina för att du plockat med några plantor med rötter från Kalmar, och till och med satt dem i en kruka åt mig. Nu ska de bara planteras ner på en skuggig och fuktig plats. Hrmmm, var hittar jag en sån måntro…

Annars har jag bara planterat om och planterat om och planterat om. Växthusen proppfulla, men det glesnar härinne. Men jag har inte vågat sätta ut fler tomater i pallkragarna. Blåser för mycket!

Han, igen: Ett skeppsbrott kommer sällan ensamt. Hade tänkt ge bort båten som följde med havet upp på däcket vid sjöboden och som sedan dess legat där till hennes förtret.
Det hade jag inte mycket för.
När Blomman och Emil från Södra Kärr kom för att hämta den råkade de vända på kuttingen. De borde de inte ha gjort. Det visade sig att den båten kommer man inte långt med på havet.

Kort sagt: Stort hål i skrovet!
Vad säger man?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Hon: ja jag har ju sagt att det är hål i den!! Men att det var sååååå stort… nu kan du knappast förneka det 😉

Han: Slutar där jag började dagen. Marcel Proust skrev: ”Girig efter lycka begärde jag inte mer av livet i sådana stunder, än att det alltid skulle bestå av en rad glädjefyllda eftermiddagar.”

Fredag: och så blev det sommar … och teater

(Uppdaterad 22:07)

Hon: och nej, jag badade inte trots att jag var jättevarm efter att ha burit åtta säckar jord från bilen till trädgårdslanden. Dessutom väldigt jordig efter att ha tömt en del av dem i tomatlandet!

Knappt 16 grader…

Anledning 1: det är frånlandsvind och kändes kallare än 16 grader. Vilket det förmodligen är, mätte bara längst in i viken. Och där var det 20 igår (pålandsvind). Undrar om badtermometern är trasig…

Anledning 2: han har lyckats frysa sönder ytterligare en utedusch, och en sådan är en nödvändighet för ett bra bad. Tvättar till och med håret i den på sommaren. Ren solenergi!! Önskat en ny i födelsedagspresent. Men kan jag verkligen vänta så länge på att få bada…

De sju första är ute!

Idag har jag äntligen vågat plantera ut de första tomatplantorna i pallkragarna. Visserligen väl inpackade, men det är inte bara för kylan och vinden utan även för solens strålar. De har i och för sig stått länge i växthus 2, men där är tjockare glas än i växthus 1 så de är nog fortfarande lite känsliga. Speciellt en sådan här fin dag. Lite vind och 18 grader i skuggan. Måste vara varmaste dagen i år. Nu hoppas vi det håller i sig…

Väl förpackade!

Han: Ja, ja, jag ska köpa en ny utedusch. Ibland önskar jag att vi kunde byta roller så att hon fattar hur det är att vara man på en udde. Men finns förstås kortvuxna män som ständigt gör fel och snavar på sina egna visioner. Till exempel har det länge funnits journalister och opinionsbildare som oavsett eget uppsåt gått Sovjetunions och Rysslands ärenden.
– I KGB och andra de ryska underrättelsetjänsterna kallas de för ”nyttiga idioter”.

Och dessutom enyttig idiot.

Nu har Nato fått sin genom tiderna absolut nyttigaste idiot – han heter Vladimir Putin och är både man och f d KGB-officer.
– Snacka om ha gjort ryska säkerhetsintressen en björntjänst genom att invadera Ukraina!
Från att ha varit en icke-fråga i svensk politik så länge jag levat, så är det nu bara en av fyra väljare (24%) kvar som är emot medlemskap.
– Jag är inte längre en av dem.
Och det beror till hundra procent på ”Пу́тін — хуйло́” Putin.
Jag undviker medvetet det svenska uttrycket eftersom det vore att förödmjuka alla män som inte vill vara kvinnor.


Och apropå det. Så snart hon har duschat (inne) ska vi snart åka in till Kalmar och se Jane Austens klassiska tjejroman.”Stolthet och fördom” som teater i regissören Anna Sjövalls regi och med fem manliga skådespelare i rollerna som systrarna Bennet.
– Snacka om att byta roller!
Och tydligen utan att någon framstår som nyttig idiot – pjäsen har fått lysande recensioner.

Hon: det var längesedan jag var på Kalmar teater. Typ 45-50 år sedan skulle jag tro. Med mamma och pappa, på ”Jeppe på berget” eller om det kanske var ”Glaset i örat” vi såg senast. En fin teater är det allt:

Ståndsmässig!!

Tack bästa Magdalena och Staffan för att ni fick iväg oss på lite kultur. Pjäsen var kanon!!

Torsdag: Även göken i Gökalund vittnar om att det blir bra sommar

(Uppdaterad 22:53)

Dagens vårtecken: Liksom många människor låter gökan andra ta hand om sina ungar.

Han: Igår hörde vi den fågel som alla svenskar vet hur de låter med få har sett: – Göken!
Symtomatiskt nog kom den i tid till den näst sista gökada’n som förr firades mellan 25 april till 6 maj. 

Enligt folktron trodde man att göken kunde förutspå framtiden. Om göken första gången ”gol från bar kvist”, det vill säga före lövsprickningen, skulle årets växtlighet bli dålig – men i år kom löven (och allergierna!) först så hon chili- och tomatodlaren kan vara glad.
Carl von Linnés lärjunge Johan Otto Hagström skrev så här år 1749 från en av sina resor: ”Första gången man om våren hörer giöken gala gifves noga akt, om han siter i nårr eller vester, ifrån det rum man hörer honom gala. Ty höres den i nårr, får man sorg det året; men om han gal i väster, blir man alt ör lyckelig, äfvenså i öster, då ingen tröst skal fela enom det året. Råkar någon få höra giöken första gången i söder (som denna vår första gök/PE), den bekommer godt och mycket smör af sin boskap om sommaren…”.

Inte vad du tror.

I delar av landet varnades bönderna att ”man skall ej sätta plogen i jorden om våren, förr än göken hörts”. Vilket osökt får mig att än en gång tillrättavisa alla vänner som fnittrar åt att vi har ett torp i Gökalund.
– Nej, det handlar inte om att det gökas ovanligt mycket i Gökalund.
Denna sedesamma lilla ort vid E22:an har fått sitt namn Göka efter den gamla krogen men lund efter den näraliggande Siggetorpalunden.
Uttrycket ”ta en gök i lunden” handlar helt enkelt om att få ta sig ett glas till innan man gick hem. Omkringliggande småbönder tog en kaffegök för att inte bli gökdårad av att höra göken på fastande mage.
Någon kvicktänkt hade nämligen hittat på att om gubbarna hörde en gök på fastande mage riskerade de att drabbas av diarré – men om man spetsade en kopp kaffe med lite sprit skulle skadan vara ogjord.
– Man tog ”en sup för göken”.
Vilken påminner mig om att det är hög tid för dagens eftermiddagsdrink.

Hon: och precis lagom till den dyker ett kärt besök upp från storstan, Carola och Bengt! Men tyvärr måste de vidare till Österlen på kusinträff så vi får skjuta på drinken till nästa gång, som vi bestämde måste bli väldigt snart!

Men en bild måste vi ju ha, han fick äran att stå bakom. Hade nog varit bättre jag stått där. Bakom kameran och inte framför alltså…:

Där satt den, typ i alla fall…

Ps. Och nu kom bilder med Carola bakom linsen, alltså vad är det med mig… hädanefter ställer jag upp som fotograf, alltid 😉

Helgalen…
…halvgalen…
Och så bara lite galen!

Och så till sist en grön och skön bild på honom och mig. Tack Carola!

Onsdag: nu ska de ut…

Betorna…

Hon: ja nu är det dags, de förstådda betorna är färdiga för utplantering. Även vädret verkar redo. Snart kan jag nog direktså några också!

På plats!

Och så grönkålen. Den får stå i andra änden av landet i år. Fjolårets levererar fortfarande fin kål i bortre änden. Klarade vintern galant!

Grön- och Purporkål…
Mmm, förra årets still going strong i bortre delen.

I slutet av veckan ska de första tomaterna få flytta ut också. Måste nog bara bygga ett tält av fiberduk runt pallkragen först. Inte för kylan utan mer för den jäkla vinden. Det bara blåser och blåser och blåser!!!

… men de här ska inte ut

Han: Eftersom jag ägnat mig åt hemmaarbete – veckans städning, avfrostning av frysfack plus att jag hoppat in som dagens kock – får det bli korta varor om några hjältar som absolut inte är på väg ut:

Modernt hantverk.

”Svaret är hammare! Förlåt hur lät frågan?” Länge sa man att för en snickare är hammaren svaret på alla filosofiska frågor.
– Den som säger så har inte träffat en snickare på länge.
För egen del har jag stått och beundrat snickarn som bygger grannens veranda. Vilket hantverk!
– Hammare? Snarare batteridriven skruvdragare (bäst i test: Bosch Advanced Impact 18 Quicksnap), tigersåg och spikmaskin.
– Men försök att skriv en låt på det, som ex-proffset Henrik Lundqvist säger till Benjamin i det senaste seklets bästa shampooreklam.

Dagens grattis: Tore som fyller 80 idag!
– Helt okey med tanke på alternativet, säger min svåger när jag når honom på vårt viktigaste kommunikationsmedel sedan postbussarna började gå på Norrland under 1930-talet.
– Grattis och tack för allt du lärt mig!

Och här får det bli en så kallad P3-övergång till en annan gubbe:
– Mobilen är väl en bra uppfinning. Det är borrmaskinen också, men inte springer jag runt med den och borrar när jag inte ­behöver göra hål.
Det säger Lennart Hoa-Hoa Dahlgren som bara fyller 70 i dagens tidning och som tycker att mobi­lerna tar över för mycket.
– Och som inser att han därmed ses ”som en stenåldersgubbe”.

Grattis!

Många tror sig känna Hoa-Hoa som Sveriges bäste tyngdlyftare, som reklamgubbe för pappaledighet i början av 1980-talet eller som finalist i På Spåret.
För min del är han i första hand krogägare på Söder och inte minst, centralfigur i Punchpralinerna.
They never come back, sa man förr om boxare som fallit tungt
– Men de kommer alltid tillbaka.
Det visste Hoa-Hoa när han bjöd in till Punchpralinernas årliga julmiddag på Lokes bar på Bondegatan.
– Sällan har så stora grabbar samlats kring så stora fat och ölsejdlar, där även en lätt spolformad redaktör i tungviktsklassen (81,01–91,00 kg) tagit för sig.

Men det är en annan historia. För nu ska den ende dubbelarbetande hemmamannen på udden servera trädgårdsmästaren asiatisk torsk (panerad i bl a ingefära, brun farin, pressad vitlök och lime), rostade rotselleristavar och en lokal variant på indisk mator pulao (ris kokt med gröna ärtor, soya, lök, kumminfrön, kanel och hennes starka chili).

Tisdag: Nu värmer solen även när den inte lyser

Inte ens tallarna skuggar framtiden.

Han: Förra året installerades 26 500 nya solcellsanläggningar runt om i Sverige, vilket var en ökning med 40 procent jämfört med året innan. I februari anmäldes 5 200 nya anläggningar, vilket pekar fram emot över 60 000 nya privata elproducenter 2022.
– Vi är en av alla som nu driver vårt eget kraftverk.

I fredags kopplade Eons elektriker upp oss mot det europeiska kraftnätet.
Och det har börjat ganska bra: Igår producerade vi 95,5 kwh.
– Det du Ingenjörn, det trodde du inte eller hur?
Min pappa byggde kraftverk åt Wallenbergarna på den tiden när Sverige elektrifierades under förra seklet. Och han skulle ha glatt sig åt teknikens seger.

Uppkopplad!

– Politik slår ekonomi, men ny teknik sveper undan alla monopol och regler som politiska och ekonomiska etablissemang sätter upp.
Det konstaterade Jan Stenbeck och energimarknaden är ett lysande (ofrivillig vits!) bevis på att han hade rätt. För inte så länge sen försökte statsägda Vattenfall och andra storbolag hämma och kontrollera framväxten av lokala självständiga elproducenter.

Nu håller det inte längre. Istället försöker Vattenfall, Eon, Fortum och inte minst ledande politiker ta åt sig äran av tillväxten av bland annat solcellsmarknaden.
– Vi ser ett stort intresse i hela världen just nu och det har accentuerats i Sverige efter vinterns höga elpriser, säger Anna Werner, vd på branschorganisationen Svensk Solenergi till Dagens Nyheter.

Klimatdebatten driver omställningen till grön energi. Men pandemin, kriget i Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget har också gjort folk mer intresserade av att vara oberoende.
– Det dröjer kanske innan vi utropar udden som en befriad zon. Men klart är att i fortsättningen skiner solen inte i onödan en enda sekund.

17:07, och solen skiner…

Hon: köpt åtta säckar jord á 80 liter styck idag. Burit ut dem från bilens bagageutrymme och sedan portionerat ut dem i olika land och pallkragar. Helt slut nu, och så skönt att kunna sitta och läsa i kvällssolen med fötterna på bordet medan han är på styrelsemöte!

Måndag: en ny bekantskap …

Tack Kristina!

Hon: i fredags fick vi en påse ramslök i samband med en inbjudan till kroppkakemiddag samma kväll. Tack för båda ”Höjdhopparen” och Kristina! Kroppkakorna var som vanligt ”top notch” när Per–Åke står bakom grytan. Riktiga grå Ölandskroppkakor serverade med smör och gräddmjölk, mums!!!

Voilà!

Men ramslöken och tips om att göra pesto på den, tack för det Kristina, den blev sååååå god!!!
Recept: Ramslök, hasselnötter, valnötter, lite mandel, pecorino samt parmesan. Mixat med spansk olivolja från CrowdFarming och lite lite av min Espelette-krydda. Och så en skvätt citronsaft på det. Salt och svartpeppar också förstås.

Purjolök anno 2018, typ…

Och så stod det helt plötsligt fyra övervintrande purjolökar i frilandet som jag grävde upp för att snart sätta ut tomater i. Purjolök har jag inte satt på flera år eftersom jag aldrig lyckats få upp några, men helt plötsligt stod de där. Trodde det var vitlökar som blivit kvar sen något år tidigare. Men icke, han smakade av och konstaterade att det var vad det såg ut som, små fina purjolökar. Skumt!! Men kul!

Han: Ja det är mycket nu. Uppriktigt sagt går det lite för fort nu, vårtecken alltså. Förutom ett antal återvändare – Ensamma hägern, sädesärlan, citronfjärilen, den grälsjuka fisktärnan, gransångaren och lövsångaren har vårt svanpar börja testa var årets kull bör födas – om föräldrarna får ruva i fred på udden.

Dessutom poppar vårens blommor upp – som Richard Sextons tulpaner,

Men det säkraste vårtecknet än doften av trallvirke. Så här års finns det inget som ynglar av sig som verandor i fertil ålder. Inspirerad av hantverkarna hos grannen har jag äntligen dragit i de sista skruvarna i altanen bakom Margaretas chateau.

Färdigbyggt. Tills vidare …

1 Maj: Firar vi arbetet och rätten till lättja?

Han: 1 Maj och Arbetets Högtidsdag! Äntligen! För två år sedan marscherade jag runt udden med det då självklara kravet:
– Ropen skalla/ vedkap åt alla!
På mitt plakat förra året stod det med stora bokstäver: Arbete åt alla – andra!
Åtminstone hade jag tänkt göra ett sånt plakat.
Ty äntligen kunde jag med heder och samvete ansluta mig till den arbetslinje alla partier omhuldar ( = få andra att jobba för deras pensioner).
Min poäng:
– Sedan dess har jag avstått från min rätt till arbete.

Ett år har gått.

Och det känns bra. Nu räcker det att jag går runt med skruvdragaren några timmar för att inse att arbete inte är en rättighet, som det hävdas i 1maj-talen.
– Arbete är i första hand en skyldighet.
En skyldighet som i den demokratiska välfärdsstaten bör fördelas efter förmåga och inte efter börd som i det gamla klassamhället. Men inte heller efter olust inför arbete, vilket till nyligen frodades i det post-folkhemska bidragssamhället.

Tänk efter: I Sverige infördes 8 timmars arbetsdag år 1919 och 40-timmars veckan infördes år 1971 och sju år senare fick vi fem veckors semester.
– De senaste 50 åren har inget gjorts för att förkorta arbetsdagen – snarare tvärtom. Trots att den enorma tekniska utvecklingen minskat behovet av mänsklig arbetskraft så är kortare arbetstid en politiskt död fråga.
Varför är det så?
Därför att politiker, kapitalister, fackföreningsledare, ekonomer, filosofer, präster, journalister och socionomer under århundraden har lyckats lura oss alla att arbetet är en rättighet och inte i första hand en skyldighet.

På Arbetets Högtidsdag borde någon säga sanningen om arbetet! Av naturliga skäl nöjer jag mig med en tyst enmansdemonstration där jag muttrar att Kalle Marx svärson Paul Lafargue hade mer rätt än gubben om arbetslinjen.
Nästa 1 Maj hoppar jag att Magdalena Andersson eller någon annan av talarna högt ur Lafargues utmärkta lilla manifest Rätten till Lättja.
– Läs själv och begrunda!

Nästa år borde jag egentligen hålla tal på demonstrationen här på udden.
– Om det inte krävde en sån arbetsinsats.
Och jag har ju avstått denna min rätt.

Första gurkan i växthuset…

Hon: på 1:a maj jobbar man! Börjar med att plantera om den först satta gurkan. Satte bara några frön tidigt eftersom de brukar bli för stora innan de går att sätta ut annars. Och dessutom får de lätt trips inomhus. För torr luft och för trångt mellan plantorna.

…med blomma på väg att slå ut

Så därför fick den enda som överlevt (vattnade ihjäl några…) ny kruka, med lilla krukan kvar för att skydda stjälken från vatten (botten bortklippt), flytta ut i växthus 1. Hoppas natten blir varm…

Första squashen fick också ny kruka och respass ut i växthuset!

Fick några rosmarinfröer av en kompis för några veckor sedan. Aldrig satt det förut, bara köpt plantor och satt ut. Men de har kommit upp fint. Åtta stycken små plantor. Dags att skola om till varsin kruka.

Och så var det dags att ta tag i badviken. Så mycket tång har kommit in och verkar inte flyta ut trots frånlandsvind. Kör ett par timmars styrketräning…

Pust!

Sommaren är här! I alla fall har första maskrosorna tittat upp, hurra! Jag tycker de har en väldig sommarkänsla med sig från barndomen.

Ps. Och så en liten film från växthus 1:

Han, igen: Apropå dagens predikan om arbete. I helgen hördes lövsångare för första gången i vår.
Utseendemässigt är lövsångaren mycket lik de nära släktingarna gransångare (som återkom till udden i påskas) och grönsångare.
Men sången skiljer sig åt.
– För lövsångarens del handlar det om en mjuk, litet vemodigt klingande strof med fallande melodilinje som slutar i moll, säger Isman som är en av mina tålmodiga biologilärare.

Lövsångaren är den vanligaste av alla småfåglar i Sverige. Den slår tvåan bofink främst genom sitt ännu större utbredningsområde, lövsångaren finns ända upp i fjällens videmarker, på gränsen till kalfjället. Det är inte bara jag som har svårt att skilja på lövsångare, gransångare och grönsångare. Man får titta på detaljer som benfärg och ögonbrynsstreck – om man alls får syn på dem.

Just hemkommen från vintersemester i Afrika.

Den lilla brungrågröna lövsångaren uppehåller sig mestadels inne i lövverket där den skyttlar omkring på jakt efter insekter. Den brukar hålla till i snåret bakom Margaretas stuga och det var där jag hittade den här lilla sångaren.
Den har förmodligen flugit in i en glasruta i motljus. Vilket osökt illustrerar min predikan om arbetet ovan.
Lövsångaren är en långflyttare och merparten övervintrar söder om Sahara. 
– Våra mätningar visar att de flyttar 1300 mil, men vi har inte kunnat mäta hela sträckan eftersom batterierna i loggarna tog slut. Jag gissar att de flyttar ytterligare minst 100 mil till sydöstra Afrika, säger Susanne Åkesson, professor vid biologiska institutionen på Lunds universitet.

Hann inte njuta av allt arbete.

Resultaten visar att lövsångaren är världsmästare i sin viktklass bland fåglar med en matchvikt under tio gram. Och för att knyta ihop dagens blogg:
– Efter att under några veckor jobbat hårt på att ta sig hela vägen tillbaka från Afrika flyger alltså den här lilla krabaten ihjäl sig på Arbetets Högtidsdag.

Fredag: ”Alla här är konstiga utom du och jag och även du är faktiskt lite konstig …”

Han: Ny dag och dagens första fråga: Håller du på att bli svensk?
– Absolut! Nu får jag den där arga känslan i april, när det har varit några dagar sol och man tror att våren är här – men så kommer snön igen. Eller så klagar jag över vilken jacka jag ska ha, för att vinterjackan är för varm men vårjackan för sval. I Sverige har man konstant en sten i skon, det är alltid något som är fel. Men ni är väldigt bra på att skratta åt er själva.

Den som besvarar frågan är den brittiske ståuppkomikern Al Pitcher som igår uppträdde med sin feelgood-show ”My happy place” i Kalmar. Två av Pitchers shower på samma kärleksfulla kritik – ”Fy fan Sweden!” och ”Sverige syndrome” – finns att se på Netflix och förmodligen är det sant att vi svenskar ständigt går omkring med en sten i skon och alltid gnäller över nåt grannen gjort eller inte gjort.
– Bra då att vi åtminstone kan skratta åt våra egna brister och tillkortakommanden.
Eller som en granne brukar säga:
– Alla här är konstiga utom du och jag. Och även du är faktiskt lite konstig.

Putins män har upptäckt att de har en hel havsstrand med vassa stenar i sina militärkängor. Och skrattar åt sig själva gör de inte. Även om man lyckas ockupera en del av Ukrainas yta så man redan förlorat kriget om att utplåna den ukrainska nationen.
– Na vojne kak na vojne.
Äntligen medger den ryske utrikesministern Lavrov att ”krig är krig” och ingen ”specialoperation” som Putin hittills kallar sin länge planerade invasion av Ukraina.

Historien upprepar sig inte men det är inte heller sant att vi inget lär av historien. Den 31 augusti 1939 hämtade SS-män 13 fångar från koncentrationslägret Oranienburg i östra Tyskland som fördes till en plats nära den polska gränsen. Tolv av fångarna tvingades ta på sig polska uniformer och sköts därefter till döds. Kropparna placerades så att det såg ut som om de hade dött när de var på väg in i Tyskland. Den återstående fången fördes till en lokal radiostation i närheten där man gjorde en fingerad ockupation av radiostationen. En SS­-man rapporterade i radion på polska att Polen hade anfallit Tyskland och uppmanade alla polacker i Tyskland skulle göra uppror mot den tyska staten. Efter det hördes skottlossning och därefter dödades fången som fick spela rollen som den polske radiotalaren.

Den 1 september 1939 hävdade Adolf Hitler att detta var ett av många exempel på polsk aggression på tysk mark och meddelade att kriget mot Polen nu var ett faktum.
Idag känner vi lössen på gången och därför går världen inte på Putins lögner.
– Krig är krig som Lavrov konstaterar och lögnen är det första som avslöjas när imperiebyggare tar sig rätten att invadera andra länder.

Vad som är sant vet vi. Eller som FN:s generalsekretare António Guterres konstaterade vid sitt besök I Moskva:
– Det finns en sak som är sann och uppenbar, och som inga bortförklaringar ändrar på. Vi ser inga ukrainska trupper på ryskt territorium, men vi har ryska trupper i Ukraina.
Lavrov medgav att det är sant men för att visa att man i Kreml struntar i vad FN tycker, lät man beskjuta Kiev när FN-chefen befann sig i staden.

Här dagens intressantaste artikel om Putins groteska missbruk av historien.

Hon: hurra, nu är även solcellerna på hus 1 igång, och de producerar bra trots att det just nu är mulet! Så Putin och hans gas kan gå och gömma sig! Annars bara omplantering, omplantering och omplantering…

Hus 1, 15:41
Hus 2, 15:42

Torsdag: Älskvärt besök på udden …

Bästisarna Staffan och Magdalena

Hon: igår fick vi besök av min bästis sen 30 år tillbaka, och hennes man (som också är en bästis, förstås)! De tog in på Chateau Margareta där vi också åt middag eftersom bordet inne i hus 1 är fullt av plantor.

Bräserad högrev med goda ostar och hembakat surdegsbröd var kvällens huvudrätt.

Vi firade våra 60-årsdagar, min i förskott och hennes hennes i efterskott. Dåligt som tusan av en bästis, men jag missade hennes kalas eftersom jag var på bröllop samma helg… men med åldern har ju minnet blivit sämre och jag tänkte inte på att det var samma helg som hennes födelsedag eftersom bröllopsinbjudan kom först. Skäms! 70-årsdagen kommer jag inte missa, lovar!!!

Varsågoda! Lite lågt i tak för Staffan…

Men nu hade vi väldigt trevligt här istället, och jag fick dessutom en massa fina presenter. Tack bästisar!! Tyvärr var de tvungna åka vidare direkt i förmiddags, trots det fina vädret, eftersom Magdalena skulle hålla i en utbildning i Ronneby idag. Kom snart tillbaka!!!

De två martyrerna Ludde och Vilda iakttog kalaset utifrån…

Chateau Margareta är ett allergisäkrat hus så två av familjens medlemmar fick inte bevista kalaset. Det tyckte de var väldigt konstigt och fick oss andra att känna oss som elaka mobbare…

Expressen idag…

På tal om att fylla 60, så är det absolut inget att ha ångest för, det är helt enkelt det nya svarta. Och nu förstår jag dessutom varför jag fick så mycket underbarta komplimanger av de trendiga och balla kvinnliga 40-åringarna på förra helgens bröllop. (Blev väldigt glad och smickrad, tack!) Nu säger jag bara ”60 rules” så ”hit me”.

Med länk till Damernas Världs artikel

Han: Se där gubbar, nu vet vi att vi lever i den bästa av tider! Och apropå nygamla trender noterar jag än en gång att man aldrig får vara ensam om en bra idé. I ett par års tid har jag gödslat hennes land med kaffesump. Uppslaget fick jag på hipsterbiografen Victoria på söder i Stockholm.
– Jag upptäckte nämligen att man sålde kaffesump för 50 kr halvkilot (!) och undrade till vad.

En miljömedveten son upplyste gubben om att hans kompisar använde kaffesump som gödning för sina monstruöst fula Monstera som vid den tiden spreds som ogräs under takåsarna på Södermalm.
Upptäcker nu att sumpen blivit trend i bredare kretsar.

PS: Ironiskt nog kommer ovanstående ”nyhet” samtidigt som kaffepriset stigit kraftigt. Vilket handeln försöker dölja genom att krympa förpackningarna.
– På swengelska kallas det ”shrinkflation” och på ren svenska krympflation – ett begrepp som hamnade på den svenska nyordslistan så sent som 2020.
Tyvärr gick Riksbanken inte på tricket utan höjer räntan för första gången sedan 2014. Men din sump är fortfarande gratis gödning – och dessutom ett effektivt bekämpningsmedel mot mördarsniglar.